Systematisk metalldetektering inom exploateringsarkeologinsamla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/10511/2016_118.pdf · 2017. 1. 23. · [email protected], [email protected]

Systematisk metalldetektering inom exploateringsarkeologinLindberg, Magnus & Lingström, Mariahttp://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2016_118Fornvännen 2016(111):2 s. 118-126Ingår i samla.raa.se

Systematisk metalldetektering inomexploateringsarkeologinAv Magnus Lindberg och Maria Lingström

Lindberg, M. & Lingström, M. 2016. Systematisk metalldetektering inom exploa-teringsarkeologin (Systematic metal detecting in contract archaeology). Fornvän-nen 111. Stockholm.

The purpose of this paper is to outline and evaluate the information that systematicmetal detecting contributes to the interpretation of archaeological sites. Metaldetection gives a deepened, more nuanced view of archaeological sites and offersanswers concerning activity fields, specialization, social status, site continuity andhabitation patterns.

We stress that the method should be used during evaluations and preliminaryexcavations (Sw. utredning and förundersökning) in order to create data for futureexcavations, as well as during full excavations. Which metals/finds are being collect-ed through metal detection in cultivated versus non-cultivated land within thescope of an archaeological excavation? And how does the selection impact thearchaeological interpretation? We discuss two sites in Uppland, one of them sys-tematically metal-detected during the preliminary excavation, and the other notmetal detected until the full excavation.

Metal detection creates new opportunities in archaeology, but also makesdemands on project management, specialist skills, project planning and the compo-sition of find strategies. Approach and result must be thoroughly reported, not onlyconcerning the scientific lines of questioning, but also to allow more efficient costestimations. Systematically conducted metal detection should, in an archeologicalreport, be represented by a detailed find list, an evaluation of the site, documenta-tion of possible contamination, expected amount of metal for future surveys, and athoroughly described methods and procedures chapter.

Magnus Lindberg & Maria Lingström, Arkeologerna, Statens historiska museer, Hållnäsgatan 11, SE–752 28 Uppsala

[email protected], [email protected]

Systematisk metalldetektering har under de se-naste 15–20 åren avsevärt utvecklat exploaterings-arkeologin. Det är uppenbart att på platser sominte metalldetekteras är metallförekomsten väsent-ligt lägre, något som har en direkt koppling till enavsaknad av metalldetektering (Larsson 2014, s.21). Syftet med denna artikel är belysa det mer -värde metoden bidrar med vad gäller den arkeolo-giska tolkningen samt att ta fram en mall för ut -förande och avrapportering av metalldetektering.

Systematisk metalldetektering ger en fördju-pad och mer nyanserad fornlämningsbild kontralokaler som inte metalldetekteras. Metoden gerviktiga, i vissa fall helt avgörande, ledtrådar omkronologi, detaljkunskap om bedrivna aktiviteter, spe-cialisering, social status, platskontinuitet och bebyggelse-mönster. Den möjliggör fältmetodiska priorite-ringar och bör användas redan under utrednings–och förundersökningsskedet som ett verktyg ochunderlag inför kommande undersökningar. Me -

Fornvännen 111 (2016)

Art Lindberg 118-126_Layout 1 2016-05-24 10:46 Sida 118

toden ger en överblick över kontexter som av prio-ritetsskäl inte kan handgrävas i sin helhet, exem-pelvis större kulturlager. Den kan också ge enrepresentation av tidsperioder och aktiviteter somi övrigt inte lämnat fysiska spår. Detta gäller inteminst problematiken med överplöjda boplatser,där hus och gårdar dateras till äldre järnålder,men metallfynd i ploglager i huvudsak dateras tillden yngre järnåldern. Denna observation har desenaste tio åren gjorts av SHMM/Arkeologernaoch andra aktörer vid undersökningar av över-plöjda och systematiskt metalldetekterade bo -platser, till exempel vid Östra Fyrislund, Rörby,Prästgården, Skuttunge, Enköping-Simtuna samtäven i södra Sverige (Larsson & Hamilton inpress; Aspeborg & Seiler 2012; Seiler & Östling2008; Fabech et al. 2012, s. 204). En väl avrap-porterad metalldetektering skapar ett kompara-tivt material till gagn för fortsatt utveckling avmetod och vetenskapliga frågeställningar inomarkeologin i stort.

Metalldetektering används i dagsläget i varie-rande grad inom exploateringsarkeologin. Härser vi ett stort behov av ett tydliggörande av ar-betsprocessen, från undersökningsplan via fynd-strategi och fältarbete till avrapportering. Meto-den ställer också nya krav på fyndhantering, fynd-registrering och konservering.

Begreppet systematisk metalldetekteringVi har inom exploateringsarkeologin märkt endiskrepans gällande vad som vägs in i begreppetsystematisk metalldetektering. Utifrån våra erfaren-heter innebär systematisk metalldetektering föl-jande.

• Metalldetektering utförs av arkeologermed stor erfarenhet av både metalldetek-tering och arkeologi.

• Den detekterande arkeologen är på platsunder hela undersökningen.

• Metalldetektorn ställs in på att inte ex-kludera någon metall.

• Metalldetektering utförs såväl före, somunder och efter avbaning enligt en utar-betad metod och fyndstrategi. Med fynd-strategi menar vi ett inför undersök-ningen upprättat dokument, ofta en delav undersökningsplanen, innehållandeinformation om vilka fynd som kommer

att samlas in och med vilka metoderinsamlingen kommer att ske.

• Metalldetektering i plan utförsheltäckande, det vill säga i överlappandelinjer inom hela undersökningsområdet.Söklinjer där luckor på exempelvis 10meter eller mer används, och där förtät-ning sker vid händelse av intressantafynd, kan inte anses ingå i en systematiskmetalldetektering. Detta förfarande äristället att betrakta som sampling.

• Metalldetektering av ploglager ellerimpediment utförs skiktvis mellan skop-tagen.

• Kulturlager samt anläggningar detek-teras enligt samma tillvägagångssätt somovan.

• Fyllningar i handgrävda anläggningargenomsöks med metalldetektor.

• Om prioriteringar av vissa ytor görs påbekostnad av andra vad gäller metall-detektering, redovisas dessa områdentydligt i såväl planer som text i rappor-ten. En motivering anges till varför dessaområden undantas.

Metalldetektering påverkar den vetenskapligatolkningenI planeringsstadiet av en undersökning görs ettantal val vad gäller inriktning och metoder, somi högsta grad påverkar undersökningens slutre-sultat. Om metalldetektering helt väljs bort pålåt oss säga en överplöjd fornlämning, innebärdet att en väsentlig och informationsbärande delav fornlämningen schaktas bort utan undersök-ning. Om valet faller på att metalldetektera fram-schaktade kulturlager under plogdjup är det tro -ligen inte mer än ett fåtal procent av fornläm-ningens metallmängd, som tillvaratas. Om en -dast vissa, eller valda delar av kulturlager metall-detekteras blir resultatet än mindre representa-tivt. Utan systematik i detektoravsökningarnablir inte re sultatet representativt och tillförlit-ligt, utan kan då istället bli helt missvisande ochge en falsk bild av aktiviteter och handlingar påplatsen.

I plöjd mark har förhistoriska och medeltidajärnföremål en tendens att »drunkna» i storamängder sentida spikar, delar av jordbruksred-

119Systematisk metalldetektering



Tab. 1. Representation av insamlad förhistorisk metall i ploglagret.(x) lågt representerad, x representerad

120 Magnus Lindberg & Maria Lingström


Fyndkategori Järn Cu-leg./Koppar/Bly/ Total representationTenn/Guld/Silver

1. Byggnadsdetaljer och monument (x) x låg

2. Dräkt smycken och personlig utrustning (x) x hög

3. Handel och värdemätare (x) x hög

4. Hantverk och produktion (x) x hög

5. Husgeråd och livsmedel (x) x låg

6. Religion och kult (x) x låg

7. Transport och samfärdsel (x) x låg


skap och annat järnskrot som hamnat på åkrarnaunder århundradenas lopp. Ploglagerfynd är imånga fall svårdaterade, och flertalet av järnföre-målen från forntid till tidigmodern tid är likar-tade till utseende. I ploglagret selekteras osäkrafynd ut redan i detekteringsstadiet. För att finnajärnföremål med ett vetenskaplig värde krävs åt-skilliga undersökningar av mängder med järnut-slag, vilket ett projekts tidsramar nästan alltidhar ett begränsat utrymme för. Järnföremålens be -varingsgrad är dessutom låg, i synnerhet när devid flera tillfällen plöjts upp och exponerats förväder och luft. För att kunna hålla en effektiv av-baningstakt nedprioriteras därför järnföremål iåkermark, en etablerad metod bland samtligaaktörer som arbetar med systematisk metalldetek-tering. Klart är att vald strategi/metod påverkarslutresultatet och att järnfynd inte sällan är under-representerade i ploglagrets fyndmaterial.

Arkeologiskt intressanta metaller på fornläm-ningar i impedimentmark är ofta belägna i ellerdirekt under torven. Detta innebär att de endastkan fångas genom systematisk metalldetekteringföre och i samband med maskinavbaning. Av ba-ningstakten på impediment är väsentligt lägre äni åkermark, beroende på den ofta stenbemängdaterrängen. En lägre avbaningstakt möjliggör attandelen tillvaratagna järnföremål i många fall blirstörre. En generell iakttagelse är också att järn-föremålens bevarandegrad är högre än i åkermark.

Vad blir konsekvensen av våra metodval ochvilka förhistoriska fyndkategorier är i riskzonenatt underrepresenteras i åkermarkens ploglager

trots att metalldetekteringen utförs systematiskt?Tab. 1 har som syfte att åskådliggöra vilka fynd-kategorier som sannolikt frekvent underrepresen-teras i ploglagret, och vilka som har bättre repre-sentation. Flera av fyndkategorierna (2–4) har enhögre andel föremål tillverkade i Cu-leg./koppar/bly/tenn/guld/silver och har därmed en lägre riskför förlorad detaljkunskap om bedrivna aktivi-teter, trots få järnfynd. Inom övriga kategorier (1& 5–7) är emellertid risken för ett betydande kun-skapstapp större, då majoriteten av fynden inomkategorierna är av järn och inte av Cu-leg./koppar/bly/tenn/guld/silver. Kan någonting göras för attöka spännvidden och variationen av ploglager-fynd inom vissa kategorier? Fler undersökta järn-utslag genererar sannolikt fler fynd. Tillgängligprojekttid samt frågeställningar får här avgörahuruvida det kan vara aktuellt med ett intensi-fierat insamlande av järn inom delar av en lokal.

Undersökningar år 2003–2015Inom dåvarande Riksantikvarieämbetet UV Mittbörjade man använda och utveckla sin metallde-tektering under åren 2003–2006, vid undersök-ningar som Ryssgärdet, Snåret, Skuttunge ochBrunnby i Uppland samt Stallarholmen i Söder-manland. Systematiskt och i stor skala börjademetoden användas från och med år 2007 vidundersökningarna i Nibble i Uppland (Arturs-son et al. 2011). För övriga undersökningar, setab. 2. Vad gäller nedanstående rapporter har våravrapportering av metalldetekteringsresultatetutvecklats genom åren. Först omkring år 2013/



Tab. 2. Ett urval av systematiskt metalldetekterade fornlämningslokaler, undersökta av UV Mitt, Avdelningenför arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet, sedermera Arkeologerna vid Statens historiskamuseer. Alla undersökningar är ännu inte avrapporterade.

Undersökning Socken/stad, landskap År Ref

Nibble SU Tillinge sn, Västmanland 2007 Artursson et al. 2011

Kumla SU Botkyrka sn, Södermanland 2008 Beronius Jörpeland & Hamilton 2010

Sundveda SU S:t Olof och Odensala socknar, Uppland

2008 Evanni 2009

Tomta FU Husby–Ärlinghundra sn, Uppland

2008 Seiler & Hållans Stenholm 2010

Prästgården FU Rasbo sn, Uppland 2009 Eriksson et al. 2009

Björkgärdet FU Rasbo sn, Uppland 2009 Eriksson et al. 2009

Skeke FU Rasbo sn, Uppland 2009 Eriksson et al. 2009

Prästgården SU Rasbo sn, Uppland 2010 Aspeborg & Seiler 2012

Björkgärdet SU Rasbo sn, Uppland 2010 Björck 2014

Skeke SU Rasbo sn, Uppland 2010 Larsson 2014

Gamla Uppsala FU Uppsala sn, Uppland 2011 Beronius Jörpeland et al. 2011

Gamla Uppsala SU Uppsala sn, Uppland 2012–14 Beronius Jörpeland et al. 2013; 2015samt pågående rapportarbete

Rörby SU Bälinge sn, Uppland 2012–13 Larsson & Hamilton in press

Väg 288, Hov–Alunda Rasbo sn, Stavby sn, 2013 Larsson 2013FU, SU Alunda sn, Uppland

Botkyrka FU & SU Botkyrka sn, Södermanland 2014 Bäck & Hamilton 2015

Yttergran FU Yttergran sn, Uppland 2014 Lindberg 2015

Uppsala arena AU Vaksala sn, Uppland 2014 Lindberg 2015

Riddaren SU Stockholms stad, Uppland 2014 Rapportarbete pågår

Molnby FU Vallentuna sn, Uppland 2015 Appelgren et al. 2016

Bröte SU Vallentuna sn, Uppland 2015 Appelgren et al. in press

Östra Fyrislund SU Danmark sn, Vaksala sn, Uppland

2015 Rapportarbete pågår

Bogsta AU Bogsta sn, Södermanland 2015 Lindberg 2015

RV 70, Enköping- Frösthult sn, Sparrsätra sn, 2015 Evanni & Appelgren in pressSimtuna FU Simtuna sn, Vårfrukyrka sn,

Uppland


Tab. 3. 14C-dateringar från tre lokaler i Östra Fyrislund.

År 1993 2014 2015

Danmark 216 Utan datering Förrom–rom jäå Övergången förrom/rom jäå–tidig vet

Vaksala 298:1 Utan datering Nedslag i y brå Nedslag i y brå Förrom–rom jäå Övergången förrom/rom jäå

Vaksala 299:1 Fvt–vet Rom jäå och vet Sen förrom jäå–tidig vet

2014 har vi fått en komplett avrapportering av re -sultatet, trots att metalldetekteringen redan tidi-gare har varit systematisk.

Undersökningarna omfattar såväl gravfält, bo -platser, färdvägar som bytomter och tidigmoder-na stadsmiljöer med datering från bronsålderntill 1800-talet. Härtill kommer en rad mindreutredningar, förundersökningar och undersök-ningar där systematisk metalldetektering ävenutförts under åren 2007–2015. Gemensamt fördem alla är insikten om det nya och stora kun-skapsunderlag som systematisk metalldetekter-ing bidrar till vid tolkningen av vår förhistoria.

Nedan presenteras två undersökningar när-mare: Östra Fyrislund och Skeke. Båda hade ettrikt fyndmaterial, men kunskapsläget efterförundersökningen gällande metallförekomstenvar markant olika.

Östra Fyrislund – boplatslämningar frånjärnåldern i Uppsala stads utkant2015 års undersökningar vid Östra Fyrislund varuppdelade på tre fornlämningslokaler: Danmark216, Vaksala 298:1 samt Vaksala 299:1. Den sist-nämnda lokalen gränsade i norr till den medelti-da bytomten Vaksala 317. Bytomten låg på ettimpediment och överlappade delvis den norradelen av Vaksala 299:1. Undersökningsområdetstre lokaler var alla belägna i åkermark. De ärännu inte avrapporterade och i skrivande stundär inte alla 14C-prover analyserade. I artikelnanvänds tillgängliga 14C-dateringar från under-sökningen år 2015. Övriga dateringar härrör från2014 års förundersökning samt en äldre dateringfrån en tidigare förundersökning inom Vaksala299:1 (Frölund 1995; Sundin 2015).

FörundersökningFörundersökningen utfördes år 2014. Det fannsvid tidpunkten inga särskilda krav på att metall -

detektering skulle utföras. Fyndinsamlandet be -skrivs i rapporten som restriktivt och med syfteatt datera och funktionsbestämma påträffadelämningar (Sundin 2015, s. 11). Metallmaterialetfrån den arkeologiska förundersökningen varobetydligt och bestod av två fynd: en varuplombav bly (Vaksala 299) samt en nästan intakt knivav järn (Vaksala 298). Båda fynden framkom iploglagret. Inget av fynden kunde härledas tillnågon förhistorisk period. Förundersökningenresulterade emellertid i upptäckten av flera beva-rade kulturlager, aktivitetsytor, hus samt hägna-der. 14C–analyser av valda anläggningar gav date -ringarna i tab. 3.

UndersökningInför upphandlingsförfarandet år 2015 fanns så-ledes ingen tillgänglig information om förutsätt-ningarna att påträffa arkeologiskt intressant me-tall, eller uppgifter om sentida metallkontamina-tion. Fyndstrategi, kontamination samt mäng-den förväntad metall fick inför anbudsförfaran-det sammanställas genom antaganden. Jämförel-ser gjordes med liknande metalldetekterade ochtotalundersökta platser.

Upphandlingen vanns av Arkeologerna vid Sta -tens Historiska Museer. För att få en översikt överundersökningsområdet metalldetekterades helaområdet systematiskt före avbaning. Detekteringskedde därefter skiktvis ned till anläggningsnivå.Redan under den övergripande detekteringenfram kom förhistoriska fynd, då främst i form avolika Cu–legeringar från perioderna romersk järn -ålder–vikingatid (tab. 4). De förhistoriska metall-fynden stämde endast delvis med 14C–datering-arna. Totalt insamlades ca 1700 metallfynd, var-av över 99,5% lokaliserades med metalldetektor.Vad gäller de förhistoriska metallfynden påträf-fades 100% med hjälp av metalldetektor. En van-lig missuppfattning är att metalldetektering sin-




kar avbaningstakten. Vid Östra Fyrislund höllsvarje dag en mycket god avbaningstakt trots skikt-vis metalldetektering. Såväl metalldetekteringsom avbaning kan med planering pågå kontinuer-ligt utan avbrott.

Det totala fyndmaterialet var mycket störreän förväntat och analyseras fortfarande. Det somtydligt framgick är att den intilliggande bytom -ten Vaksala 317 bidragit med stora mängder metall-fynd i tidspannet medeltid–tidigmodern tid. To -talt framkom exempelvis 86 mynt inom de trelokalerna, varav 26 silvermynt. Flera av silver-mynten är medeltida.

SlutsatserUnderlaget från förundersökningen var inte till-räckligt för att inför undersökningen bilda sig enuppfattning om mängden arkeologiskt intres-sant metall och vilka tidsåldrar som var represen-terade inom lokalerna. En systematisk metallde-tektering redan under förundersökningsskedetskulle ha inneburit att man i ett tidigt skede avundersökningen hade fått grepp om bevarings-förhållanden, fyndkategorier, lokaliserat områ-den med högt metallinslag, samt undersökt fynd-intensiteteten i platsens kulturlager. Dessutomhade man fått större möjligheter till bättre be -räkningar av konserveringsbudget, samt kostna-der för fyndhantering och fyndregistrering. I dethär fallet »förundersöktes» lokalernas metall-fyndspotential i anslutning till undersökningen.

Skeke – boplats och gravfält med datering frånbronsålder–yngre järnålderFornlämningskomplexet Skeke var beläget i Ras-bo socken, ett par mil öster om Uppsala. Såvälförundersökning som undersökning utfördes år2009–2010 av UV Mitt, Riksantikvarieämbetet.Skeke omfattades både av impedimentmark, samti mindre utsträckning åkermark. Fornlämning-

ens två huvudsakliga brukningsperioder var äldrebronsålder–förromersk järnålder, samt yngre ro -mersk järnålder–vendeltid. Den omfattade gravar,kulthus, hall, boningshus, gjuteriverkstad, ekono-mibyggnader, samt matlagnings– och offerak-tiviteter (Larsson 2014).

I rapporten betonas att: »Metallfynden är enmångfacetterad fyndkategori som spänner överlivets alla skeden, såväl det profana som det reli-giösa livet och är en viktig nyckel till många aspek-ter av det förhistoriska samhället. Yttäckande ochsystematisk metalldetektering var där för en av hu-vudstrategierna vid Skeke» (Larsson 2014, s. 21).

FörundersökningVid förundersökningen år 2009 utfördes metall-detektering bland annat på och omkring en hus-grund som var belägen på impedimentets krön-läge, samt i intilliggande kulturlager. Den syste-matiska metalldetekteringen resulterade blandannat i lokaliseringen av ett remändebeslag meddatering till folkvandringstid i huset (Eriksson etal. 2009, s. 57 f), en betydande ledtråd som inne -bar att ett av dess brukningsskeden redan i sam-band med förundersökningen kunde förläggas tillen specifik förhistorisk period. Förundersökning-ens metalldetektering gav en god uppfattning omplatsens förutsättningar, kontamination och för -väntad mängd arkeologiskt intressant materialinför undersökningen.

UndersökningUtifrån förundersökningens resultat utfördes me-talldetekteringen före avbaning på Skekes mesthöglänta partier. Ett visst fokus låg även på åker-marken öster därom. Den inledande metalldetek-teringens syfte var att tidigt i undersökningen fåett grepp om exempelvis datering och aktiviteterså att resultatet kunde ge vägledning inför denkommande avbaningen samt fungera som ett av



Tab. 4. Metallfyndsdateringarfrån 2015 års undersökningarvid Östra Fyrislund. x bekräftad datering, (x) trolig datering.

Lokal Rom jäå Fvt Vet Vit Med T-mod

Danmark 216 x x x x x x

Vaksala 298:1 x (x) x x x

Vaksala 299:1 x x x x x x


flera instrument för prioriteringar (Larsson 2014,s. 21).

Metoden var mycket framgångsrik och resul-terade i en rad intressanta fynd med datering frånbronsålder-medeltid (Lingström 2011; Larsson2014, s. 269 ff). Sammantaget 362 av totalt 396påträffade metallfynd lokaliserades med hjälp avmetalldetektor. Intressant att notera är också denhöga andelen arkeologiskt intressant metall avden totala metallmängden: sammanlagt 6,5 kgav 17,5–18,5 kg, det vill säga 35–37% av all lokalis-erad metall (Larsson 2014, s. 22). Andelen arkeo-logiskt intressant metall är i princip alltid högrepå impediment än i odlad mark, beroende påinslag av metallskrot som ofta sprids ut tillsam-mans med gödseln i åkermark.

SlutsatserAtt metalldetektering var en uttalad metodiskstrategi redan i samband med förundersökning-en på Skeke innebar att man i ett tidigt skede avundersökningen kunde göra fältmetodologiskaprioriteringar. Metalldetekteringen under för-undersökningen innebar även att kostnader förfyndhantering och fyndregistrering inför den kom-mande undersökningen kunde byggas på merhandfasta siffror.

Nya aspekter av fornlämningen som vid under-sökningen tidigt observerades tack vare den syste-matiska metalldetekteringen var ädelmetallhant-verk och handel. Metoden gav också en bredarebild av det förhistoriska hantverket samt en snabboch skonsam lokalisering av små flatmarksgra -var. Metoden var kostnadseffektiv och gjorde attman snabbt kunde få en bild av kontexter som intei sin helhet hann handgrävas, företrädesvis störrekulturlager. Metalldetekteringen gav också en re-presentation av tidsperioder som inte lämnadenågra övriga fysiska spår, i det här fallet medeltid.Väsentligt mer än 90% av alla metallföremål på -träffades vid detektering (Larsson 2014, s. 22).

Förfrågningsunderlag, anbudsförfarande ochavrapporteringVid avrapportering av en arkeologisk undersök -ning är det uteslutet att inte presentera metod,tillvägagångssätt, antal påträffade lämningar,dateringar samt tolkningar. Förslagsvis bör sam-ma avrapportering gälla metalldetektering, vilket

därmed genererar en kvalitetssäkring av tillväga-gångssätt och metod. Det skulle synliggöra loka-lernas vetenskapliga potential och göra fler loka-ler representativt jämförbara. En ytterligare effektär att en tydligare avrapportering skulle bidra tilleffektivare kostnadsberäkningar, till gagn för Läns -styrelse, beställare och utförare av det arkeolo-giska arbetet.

Vi finner emellertid stora svårigheter att idagsläget jämföra platser som undersökts av oli-ka utförare, i synnerhet då det inte finns en tydligmall för hur metalldetektering skall avrapporte-ras. Angränsade lokaler med likartade lämningaruppvisar ibland stora skillnader i fyndintensitet.Beror skillnaden på faktiska förhållanden ellerskillnader i metodval? Vårt svar är tydligt i detfallet: orsaken är bristande, eller total avsaknadav, metalldetektering.I anbud där metalldetektering ingår är det önsk-värt att följande parametrar finns med:

• Metod• Beskrivning av genomförande• Teknisk utrustning (detektormodell

samt detektorinställningar)• Kompetens, namngiven metalldetek-

terande personal• Fyndstrategi

I avrapportering av metalldetektering är det önsk-värt att följande parametrar finns med:

• Metod• Beskrivning av genomförande• Teknisk utrustning (detektormodell

samt detektorinställningar)• Personal (antal personer, erfarenhet) • Försvårande omständigheter: ev. växt-

lighet, elledningar, dåligt väder• Andelen metallkontamination• Andelen förväntad arkeologisk metall i

samband med en undersökning (utred-ning, förundersökning)

• Bevarandegrad• En detaljerad fyndlista inklusive

uppgifter om fyndinsamlingsmetod• Andelen förväntad arkeologisk metall i

samband med en undersökning (utred-ning, förundersökning)




Den bäst lämpade personen för avrapportering-en av de delar som rör metalldetekteringen är de-tekteraren själv.

Om dessa förslag används systematiskt bör viinom några få år få tillgång till en mängd nyalokaler som kan jämföras efter liknande parame-trar. Systematiskt detekterade och korrekt av-rapporterade lokaler genererar ny kunskap. Dess-utom skapas ett representativt underlag som kananvändas vid utveckling av nya vetenskapligafrågeställningar när det kommer till förfrågnings-underlag och anbud.

ReferenserAppelgren, K. et al.2016. Molnby – spår efter en lång his-

toria. Uppland, Vallentuna socken. Arkeologerna,Statens historiska museer, rapport 2016:14, arkeo-logisk förundersökning. Stockholm.

Appelgren, K. in press. En kokgrop i Lådö. RV 70, En -köping-Simtuna, område 2. Uppland, Sparrsätrasocken. Arkeologerna, Statens historiska museer,rapport, arkeologisk förundersökning. Stockholm.

Appelgren, K. & Evanni, L. in press a. Gravar och rituel-la aktiviteter. RV 70, Enköping-Simtuna, område 1.Uppland, Vårfrutuna socken. Arkeologerna, Sta -tens historiska museer, rapport, arkeologisk förun-dersökning. Stockholm.

– in press b. Boplatser och gravar. RV 70, Enköping-Sim-tuna, område 6. Uppland, Simtuna socken. Arkeo-logerna, Statens historiska museer, rapport, arkeo-logisk förundersökning. Stockholm.

– in press c. Boplatser, skelett och offer. RV 70, Enköping-Simtuna, område 4. Uppland, Frösthult socken.Arkeologerna, Statens historiska museer, rapport,arkeologisk förundersökning. Stockholm.

Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. 2011. Nibble– en bronsåldersmiljö i Uppland. E18 sträckan Sagån–Enköping.Uppland, Tillinge socken. Riksantikvarie-ämbetet, UV Rapport 2011:111, särskild under-sökning, 2007. Stockholm.

Aspeborg, H. & Seiler, A. 2012. Järnålder i Rasbo – aktö-rer, livsmiljöer och hantverk. Utbyggnad av väg 288,sträckan Jälla–Hov. Uppland, Rasbo socken. Rik-santikvarieämbetet, UV Rapport 2012:160, arkeo-logisk undersökning. Stockholm.

Beronius Jörpeland, L. (red.) 2013. Gamla Uppsala –årsredogörelse 2012. Utbyggnad av Ostkustbanan genomGamla Uppsala. Uppland, Gamla Uppsala socken.Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 2013:78, arkeo-logisk undersökning. Stockholm.

– 2015. Gamla Uppsala – årsredogörelse 2013. Utbyggnadav Ostkustbanan genom Gamla Uppsala.Uppland, Gam -la Uppsala socken. Statens historiska museer, arkeo-logiska uppdragsverksamheten, Rapport 2015: 28,arkeologisk undersökning. Stockholm.

Beronius Jörpeland, L. et al. 2011. Återigen i Gamla Upp-sala. Utbyggnad av Ostkustbanan genom Gamla Upp-sala. Uppland, Gamla Uppsala socken, Riksantik-varieämbetet, UV Rapport 2011:95, arkeologiskaförundersökningar. Stockholm.

Beronius Jörpeland, L. & Hamilton, J. 2010. Kumlagård i Botkyrka. Gårdsbebyggelse från vikingatid ochmedeltid samt gravar från yngre järnålder. Söderman-land, Botkyrka socken, Riksantikvarieämbetet, UVMitt Rapport 2010:25, arkeologisk undersökning.Stockholm.

Björck, N. 2014. Björkgärdet – aspekter på vikingarna ochderas förfäder. Gårdar och rituella komplex från yngrebronsålder och järnålder. Utbyggnad av väg 288,sträckan Jälla–Hov. Uppland, Rasbo socken. Rik-santikvarieämbetet, UV Rapport 2014:125, arkeo-logisk undersökning. Stockholm.

Björck, N. et al. 2008. Väg 709 – ett snitt genom Vendelsförhistoria. Uppland, Vendels socken. Riksantik-varieämbetet, UV Uppsala Rapport 2008:15, arkeo-logiska undersökningar. Uppsala.

Björck, N. & Larsson, F. 2007. Snåret. Aspekter på sten–,brons– och järnålder i Vendel. Väg E4, sträckan Upp-sala–Mehedeby. Uppland, Vendels socken. Riksan-tikvarieämbetet, UV GAL Rapport 2005:14, arkeo-logisk förundersökning och undersökning. Uppsala.

Bäck, M. & Hamilton, J. 2015. Stiglucka, kyrkokrog ochklockgjutning vid Botkyrka kyrka. Statens historiskamuseer, Arkeologiska uppdragsverksamheten, Rap -port 2015:92. Stockholm.

Eriksson, T. et al. 2009. Förhistoria och historia längs nyaväg 288. Sträckan Grän–Hov. Uppland, Rasbo socken.Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala Rapport 2009:19, arkeologiska utredningar etapp 2 och förun-dersökningar. Uppsala.

Eriksson, T. & Östling, A. 2005. Ryssgärdet i Onslunda.Ett fornlämningskomplex från senneolitikum till ochmed 1700–talet med tyngdpunkt i bronsålder. Väg E4,sträckan Uppsala–Mehedeby. Uppland, Tensta soc-ken. Riksantikvarieämbetet, UV GAL Rapport2004: 4, arkeologisk undersökning. Uppsala.

Evanni, L. 2009. Sundvedaskatten – en grav med oväntatinnehåll. Uppland, Odensala socken. Riksantikva-rieämbetet, UV Mitt Rapport 2009:22, arkeolo-gisk undersökning. Stockholm.

Fabech, C., Helgesson, B. & Näsman, U. 2012. Metall-sökning inom uppdragsarkeologin: en angelägendiskussion. Fornvännen 107.

Frölund, P. 1995. Boplatser i Danmark och Vaksala. Upp-land, Danmark och Vaksala socken. Riksantikva-rieämbetet, UV Uppsala rapport 1995:41, arkeolo-gisk förundersökning. Uppsala.

Larsson, F. 2013. Från bronsålder till historisk tid i Olandahundare. Ombyggnad av väg 288 mellan Hov och Alun-da.Riksantikvarieämbetet, UV Mitt Rapport 2014:26, arkeologiska utredningar och förundersök-ningar. Stockholm.




Larsson, F. & Hamilton, J. in press. Nabor och samfälld-het vid det förhistoriska Rörby. Statens historiska mu -seer, arkeologiska uppdragsverksamheten, Rap-port 2016, arkeologisk undersökning. Stockholm.

Larsson F. (red.) 2014. Skeke – gudar, människor ochgjutare. Rituella komplex från bronsålder och äldrejärnålder samt en höjdbosättning från yngre järnåldermed gjuteriverkstad. Utbyggnad av väg 288, sträckanJälla–Hov. Uppland, Rasbo socken. Riksantikvarie-ämbetet, UV Rapport 2014:53, arkeologisk under-sökning. Stockholm.

Lindberg, M. 2015. Färdvägar i skogsbygd – funktion ochålder. Yttergrans socken. Arkeologerna, Statens his-toriska museer, rapport 2015:112, arkeologiskförundersökning. Stockholm.

– 2015a. Schaktkontroll och avsökning med detektor invidfyndplatsen Bogsta 40:1. Bogsta socken. Arkeologerna,Statens historiska museer, rapport 2015:113, arkeo-logisk utredning. Stockholm.

– 2015b. Inför detaljplaneläggning av Uppsala arena.Uppland, Vaksala socken. Statens historiska mu -seer, arkeologiska uppdragsverksamheten, rapport2015:42, arkeologisk utredning etapp 2. Stock-holm.

Lingström, M. 2011. Med bidrag av Hjärthner– Holdar,E. Metallföremål från Skeke. En analys av funktionsom-råden och dateringar.Uppland, Rasbo socken, Riks-antikvarieämbetet, UV GAL Rapport 2012:1, geo -arkeologisk undersökning. Uppsala.

Seiler, A. & Hållans Stenholm, A.–M. 2010. Inblick iTomtas äldre historia. Lämningar från förhistorisk ochhistorisk tid vid den gamla bytomten. Uppland, Hus-by–Ärlinghundra socken. Riksantikvarieämbetet,UV Mitt Rapport 2010:3, kompletterande arkeo-logisk utredning steg 2 och förundersökning. Stock-holm.

Seiler, A. & Östling, A. 2008. Bönder, stormän och brons-gjutare: senneolitikum, bronsålder, järnålder och histo-risk tid vid Skuttunge kyrka. Uppland, Skuttungesocken. Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala Rap-port 2008:25, arkeologisk undersökning. Uppsala.

Sundberg, K. et al. 2007. Gravarna vid Sundet. Söder-manland, Toresunds socken. Riksantikvarieämbetet,UV Mitt Rapport 2007:6, arkeologisk undersök-ning. Stockholm.

Sundin, L. 2015. Tre järnåldersboplatser i Östra Fyrislund.Uppland, Danmark och Vaksala socken. Arkeologi-konsult 2015:2824, arkeologisk förundersökning.Upplands Väsby.



Summary

Systematic metal detection has, over the last15–20 years, widely developed the toolbox for thecontract archaeologist, since the method gives adeepened, more nuanced view of archaeologicalsites. However, metal detecting also places de-mands on project management, specialist skills,project planning, the composition of find strate-gies and thorough reports. The concept of sys-tematic metal detecting is in the article defined asa method being performed by an archaeologistwith wide experience within both metal detect-ing and archaeology. Metal detecting should beconducted before, as well as during and aftermechanical de-turfing, and should cover the en-tire fieldwork area.

Metal detection on both cultivated and non-cultivated archaeological sites in eastern Svea -land and Götaland is discussed. If ploughed-oversites are surveyed and excavated without metaldetection, an important source of information isremoved without examination. The archaeologi-

cal result runs the risk of being totally misleadingand gives a false view of activities on site.

The method of metal detection should becross-examined also, bearing in mind that on cul-tivated sites it leads to certain find categories,such as building components, kitchenware, reli-gious artefacts and transport-related artefacts,being under-represented due to the fact that ironobjects are usually rejected for the sake of thedetection pace and the need to cover large areaswithin a short time.

A quality assurance of procedure and methodshould make the scientific potential of the sitevisible, thereby also making sites comparable toeach other. Another effect of a clearer report as tometal detection is more efficient cost estimations.If the standard of reports concerning metal detec-tion is raised, we will within the space of a fewyears gain access to a wide variety of comparablesites, and create a representative foundation forthe development of new scientific questions.


Documents

Systematisk metalldetektering inom exploateringsarkeologinsamla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/10511/2016_118.pdf · 2017. 1. 23. · [email protected], [email protected]