Ann-Marie Körling Av Linda Barn har rätt att lära i sin tid Läser ur Skynda att älska Alex Schulman. Om ordbehandlarens intåg. Tack vare nätet är vi här. Det handlar om barn och om deras lärande, alltid alla barn. Vad är det viktigaste frågade Anne-Marie barnen i Sydafrika? - Att ha en emailadress! Fulluren vad är det? Hur tar vi reda på det? Hur uppfattar vi elevers nyfikenhet? Hur ordnar vi så att nyfikenheten kan få fötter? Skolan ska först och främst vara generös och erbjudande, inte fostrande. Vad tittar nyfikna barn på? Hur kan vi titta ihop? Vad kan jag dela med barnet? Undervisningen och utbildningen ligger i det vi kan göra ihop! Så många gånger jag hört elever fråga, Får vi? kan vi? Och så svarar vi, kanske imorgon. Vi säger för ofta nej. Lärandet äger rum hela tiden. Prövandet som barn gör äger rum överallt. Exempel med ett barn som fotograferar. Skärpan är dålig. Vi vill genast in och peta, vad är nästa steg? Jag har tröttnat på diskussionen om böcker eller iPads, vill ha alltihopa! Liggande och stående A4 kan vara nytt. Pennan kan vara ny igen, pappret kan vara nytt. Vi måste stanna där eleverna vill stanna till. Man bestämde sig förut att satsa på böcker på 1900-talet. Bad Selma Lagerlöv att skriva för skolan och hon tänkte att det skulle bli svårt. Hur ser lärandemiljöer ut? Fråga: Hur väger man en blåval? Var sitter brösten som producerar 1000 liter mjölk per dag. Frågan, vad väger valen är inte lika intressant. Elev: varför måste vi alltid veta allting? Kan vi inte bara låta blåvalarna simma omkring? Sitter vid datorn säger vi, det är så passivt! Okunskap. Styrkan med att vara på nätet är att inte vara objekt. Man är social och deltagande. Svårigheter med att få fram Einsteins IQ. Hur kan vi veta? Skolan ska inte vara ensam. Jag måste följa eleverna där de är, delta, fördjupa, bredda.