0

UPPSATSER:

Kulturgeografiska institutionen

Vem får plats?

Om tjejers plats på öppen fritidsverksamhet för ungdomar

Ebba Eriksson

1

ABSTRACT

Eriksson, E. 2016. Vem får plats? Om tjejers plats på öppen fritidsverksamhet för ungdomar.

Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.

I Vem får plats? Om tjejers plats på öppen fritidsverksamhet utforskas varför tjejer besöker eller inte besöker

öppen fritidsverksamhet i lika hög grad som killar. För att göra detta görs en fallstudie på två öppna

fritidsverksamheter i Uppsala, med liknande verksamheter men där den ena besöks av en majoritet tjejer medan

den andra nästan uteslutande har nyanlända killar som besökare. Enligt studiens resultat så är de viktigaste

faktorerna för om tjejer känner sig välkomna på en fritidsgård kunskap om verksamheten, dess rykte, vad

aktiviteterna på plats signalerar enligt rådande könsnormer, vilka möjligheter som finns att hänga med sina

vänner samt vilket bemötandet är och hur tryggheten upplevs. Dock så tas det också upp i uppsatsen att tjejer

inte är en homogen grupp utan att även andra aspekter än deras kön påverkar om tjejer kommer till öppen

fritidsverksamhet eller ej.

Keywords: öppen ungdomsverksamhet, fritidsgårdar, genus, tjejer, ungdomar

Handledare: Tina Mathisen.

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING .......................................................................................................................... 4

1.1 Syfte .................................................................................................................................. 4

1.2 Frågeställningar ................................................................................................................ 4

1.3 Avgränsning ...................................................................................................................... 4

2. LITTERATURÖVERSIKT ................................................................................................... 6

2.1 Genus ................................................................................................................................ 6

2.2 Ungdomar och fritidsverksamhet ..................................................................................... 7

3. TEORI .................................................................................................................................... 9

3.1 Genus ................................................................................................................................ 9

3.2 Gibsons teori om brukskvaliteter ...................................................................................... 9

5. METOD ................................................................................................................................ 11

5.1 Kvalitativa intervjuer ...................................................................................................... 11

5.2 Fokusgrupp ..................................................................................................................... 12

5.3 Deltagande observationer ............................................................................................... 12

5.4 Enkätundersökning ......................................................................................................... 13

5. RESULTAT ......................................................................................................................... 15

5.1 Bakgrund ........................................................................................................................ 15

5.1.1 Vox ........................................................................................................................... 15

5.1.2 Grand ........................................................................................................................ 16

5.2 Rykte ............................................................................................................................... 16

5.2 Aktiviteter ....................................................................................................................... 19

5.2.1 Grand Öppen Verksamhet ........................................................................................ 19

5.2.2 Grands separatistisk event ........................................................................................ 20

5.2.2 Vox ........................................................................................................................... 21

5.3 Rummets utformning ...................................................................................................... 21

5.3.1 Grand ........................................................................................................................ 21

5.3.2 Vox ........................................................................................................................... 22

5.4 Bemötande ...................................................................................................................... 24

5.3.1 Grand ........................................................................................................................ 25

5.3.2 Vox ........................................................................................................................... 26

6. DISKUSSION ...................................................................................................................... 28

6.1 Namnets betydelse .......................................................................................................... 28

6.2 Kunskap .......................................................................................................................... 29

6.3 Aktiviteter ....................................................................................................................... 29

3

6.3 Plats att hänga ................................................................................................................. 30

6.5 Bemötande ...................................................................................................................... 31

7. SLUTSATS .......................................................................................................................... 33

4

1. INLEDNING

Första gången jag kom på att jag ville undersöka öppen fritidsverksamhet var när jag

hjälpte Uppsala tjejjour anordna ett tjejhäng på ungdomsgården Grand. Mycket få tjejer

besökte Grand då, och att intresset var så lågt förvånade mig. Fritidsledare på Grand

berättade att det kom mycket få tjejer även under öppna verksamheten, och de hade svårt

att svara på varför.Jag kom själv ihåg från när jag var yngre att fritidsgårdar eller

ungdomshus inte var något jag eller mina andra tjejkompisar besökte. Vi hängde istället

hemma hos varandra när vi träffades, eller gick ut på stan, och när jag var själv gick jag till

biblioteket. Varför utnyttjade inte vi de lokaler som fanns just för oss att vara, varför kände

vi oss inte hemma där? Jag började se över tidigare forskning och rapporter och förstod

snabbt att även idag upplevs det vara svårt att få tjejer att komma till öppen

fritidsverksamhet, och att killar i mycket högre grad utnyttjade lokalerna (MUCF, 2016)

Det finns 20 fritidsgårdar i Uppsala kommun., Majoriteten drivs av kommunen men det

finns även några som drivs av ideella organisationer. Det finns även fem stycken

mötesplatser för unga, ej inkluderat 4H gårdarna, varav en är Grand. Grand står även listad

som fritidsgårdr på kommunens hemsida, men kallar sig ”kulturhus för unga”. Andra

platser som finns med på listan av mötesplatser är Café Genomfarten, Ungdomens hus,

Gottsunda fritidsgård och Vox Publikum. (Uppsala kommun, 2016)

Vox Publikum, förkortat Vox, fångade mitt intresse då det i likhet med Grand är ett

kulturhus för unga mitt i centrala Uppsala, men hade en helt annan besöksgrupp än Grand. I

deras verksamhet var besökarna istället en majoritet tjejer. Jag bestämde mig för att leta

efter svar på frågan “varför kommer inte tjejerna till Grand?” genom att titta på och jämföra

verksamheterna på Grand och Vox.

1.1 Syfte

Jag vill undersöka varför tjejer deltar eller inte deltar i öppen fritidsverksamhet. För att få

svar har jag gjort en fallstudie på två öppna fritidsverksamheter i centrala Uppsala med två

mycket olika besöksgrupper. Jag vill undersöka vilket rykte fritidsgårdar och ungdomshus

har hos tjejer, hur faktorer som bemötande, utformning av lokaler och utbud av aktiviteter

kan förklara varför tjejer kommer eller ej.

1.2 Frågeställningar

Vilka faktorer påverkar mest om tjejer känner sig välkomna till öppen fritidsverksamhet?

Vad är skillnaderna mellan Grand och Vox som kan förklara deras olika besökare?

1.3 Avgränsning

Som framgår av syftet så är jag intresserad av att titta på varför just tjejer väljer att komma

till öppen fritidsverksamhet. Tjejer är dock inte alls en homogen grupp, vilket jag har

försökt förhålla mig till genom att ha ett intersektionellt perspektiv på kön och genus.

Jag har också avgränsat mig till att intervjua gymnasieelever mellan 15-18 år, då jag

ville fokusera på tonåringar snarare än barn. Mycket av den forskning som finns på området

fokuserar på yngre barn och fritidsgårdar så därför kändes det mer intressant med äldre

5

ungdomar. Ungdomar i 15 till 18 års åldern kan också både reflektera över vad de tycker

nu, och minnas hur det var när de var yngre.

Grand och Vox valdes eftersom de båda har liknande verksamhet med kulturinriktning,

men mycket olika besöksgrupper. De valdes också för att de båda ligger mitt i stan och

besöks av ungdomar i gymnasieåldern, vilket var den åldersgrupp jag intervjuade.

De faktorer jag valde att titta på togs från MUCF’s Kartläggning av öppen

fritidsverksamhet där de nämnerverksamheternas innehåll, den öppna fritidsverksamhetens

rykte och rädsla för att bli dåligt bemött som faktorer till varför ungdomar generellt väljer

bort öppen fritidsverksamhet (MUCF, 2016). Jag har också valt att utforska rummets

utformning som en möjlig faktor, då detta var en av de stora skillnaderna mellan Grand och

Vox. MUCF nämner även det i sin rapport, men lägger ingen större fokus på det.

6

2. LITTERATURÖVERSIKT

2.1 Genus

Linda McDowell diskuterar i Gender, Identity, and Place - Understanding Feminist

Geographies (1999) hur kön är sammanbundet till geografi. Hon gör en sammanfattning av

feministisk forskning om geografi och citerar en mängd geografer och antropologer i sin

bok.

Hon konstaterar att inom geografisk forskning så har fokus på senare år förflyttats från

den materiella jämställdheten mellan kvinnor och män till att istället se på språk, symbolisk

representation och mening i definitionen av kön. McDowell refererar till Henrietta More

(1988) som hävdar att kön kan ses antingen som en symbolisk konstruktion eller som ett

socialt förhållningssätt. Hur det kulturellt uppfattas att vara en kvinna, och hur man väntas

bete sig, varierar i tid och plats. (McDowell, 1999, s. 7)

Hon citerar Judith Okley i att platser definieras av, uppehålls och ändras av de ojämna

maktförhållanden som finns. Genom att vissa grupper exkluderas kan en plats tydligare

definieras. Hon tar upp att rätten att utnyttja rum också påverkas av vilka som upplevs få

utnyttja rummen. En grupp individer kan exkluderas från offentliga rum till exempel på

grund av deras normbrytande beteende eller på grunderna att de behöver beskyddas. Det

sistnämnda har länge varit en anledning till att kvinnor ej haft tillgänglighet till offentliga

rum, för att beskyddas från trakasserier och våldtäkt. (McDowell, 1999, s. 5)

Kvinnor har historiskt socialt associerats med den privata sfären och män med den

offentliga, men McDowell påpekar att denna könsuppdelning inte alltid är så klar. Andra

sociala faktorer som till exempel etnicitet, ålder och sexualitet påverkar också och gör

uppdelningen mer komplex. Forskning genomförd av Mckay (1995) och Valentine

(1995)visar att andra grupper än kvinnor också diskrimineras i sina möjligheter att utnyttja

rum. Unga personer och icke-vita grupper kan uppleva att de blir trakasserade och

uppmanade att förflytta sig då allt mer urbana miljöer blir mer privatiserade. (McDowell,

1999, s. 151)

I en klass för sig; genus klass och sexualitet bland gymnasietjejer (2004) handlar om

konstruktionen av genus bland svenska tonårstjejer. Det är en bok skriven av Fanny

Ambjörnsson och är baserat på forskning hon gjort när hon i ett år följt två

gymnasieklasser. Hon grundar sin forskning i Judith Butlers teori om kön, att genus

konstrueras utefter de maktrelationer som finns i samhället, samt upprätthålls och

konstrueras utefter den heterosexuella matrisen som utgår ifrån att heterosexualitet är det

mest naturliga. Hon använder sig också av antropologisk, sociologisk och postkolonial

kritik av andra vågens feminism, som ifrågasätter att se kvinnor som en homogen grupp.

Istället enligt dessa teorier skiljs kvinnor åt i av egenskaper som ålder, etnicitet,

nationalitet, klass och så vidare. Det betyder att man inte kan forska på kön utan att ta dessa

andra system av sociala hierarkiska system i hänsyn. Alla kombinationer av etnicitet och

klass är inte heller lika högt värderat i konstruktionen av genus. (s305)

Ambjörnssons resultat visade starkt på denna koppling mellan idealet av kvinnlighet

och klass. Det visar också på att den normativa femininiteten inte bara är kommen ur

medelklassens värderingar om hur man ska bete sig, utan också är djupt grundat i en

7

heterosexuell struktur. Att ha en pojkvän och att prata om pojkar är enligt Ambjörnsson

centralt i konstruktionen av genus för tjejer. (Ambjörnsson, 2004, s306)

2.2 Ungdomar och fritidsverksamhet

Citizenship and Empowering Processes: a study of youth experiences of participation in

leisure activities (2010) är en vetenskaplig artikel av Lisbeth Lindström som undersöker

mötesplatser som fritidsgårdar och ungdomsgårdar ur ett medborgerligt perspektiv, vad

platsen, personalen och aktiviteterna ger dess besökare som medborgare.

Materialet samlades in genom att skicka ut en enkäter till 110 öppna

fritidsverksamheter som följdes upp av intervjuer. Enkätsvaren visade att det var mer killar

än tjejer som besöker öppen fritidsverksamhet. Anledningen till att de gick dit var främst

för att träffa vänner, prata med fritidsledare och göra aktiviteter, samt att relationen till

fritidsledarna var väldigt viktiga för att de kände sig trygga och välkomna på plats. Att

besökarna kände sig hörda och sedda och kände att de hade inflytande gjorde att de kom

tillbaka.

För många som svarade på enkäten var ungdomsgården eller fritidsgården en plats att

bara, som de uttryckte det, ” hänga på”, men enkäten visade också på att besökarna tog stort

ansvar för aktiviteter och själva lokalen. I artikeln tar Lindström upp vikten av att ha

inflytande över själva lokalens utformning. Ett exempel tas upp där besökarna hade varit

med och bestämt plats på inredning och definierat olika rums syften, som på en

ungdomsgård där ett rum var designat för unga vuxna att vistas i.

Gendered leisure activity behaviour among Norwegian adolescents across different

socioeconomic status (2012) skrivet av Ingrid Leversen, Torbjørn Torsheim, and Oddrun

Samdal är en vetenskaplig artikel som utforskar könsbundet beteende baserat på

fritidsaktiviteter hos tonåringar i olika socioekonomiska grupper, och om det finns

skillnader mellan dessa grupper. Öppen fritidsverksamhet är del av undersökningen, men

den inkluderar även all annan typ av fritidsaktiviteter. Studien använder data avseende

norska 15-16 åringar från World Health Organization's enkät, Health Behaviour in School-

aged Children 2005/06.

Det som framgår av artikelns resultat är att det fanns tydliga könsmönster i de

aktiviteter som killar och tjejer valde. Aktiviteter som sågs som ”tjejiga” var till exempel

dans, aerobics, och handboll, medan”killiga” exempel var brottning, att göra musik och

fotboll. Aktiviteter som basket, volontärarbete och simning ansågs könsneutrala.

Generellt så ägnade sig tjejer mer åt de aktiviteter som ansågs tjejiga, och killar vice

versa. Leversen et al teoretiserar att de kulturellt förankrade könsrollerna förminskar

handlingsutrymmet på ett sådant sätt att aktiviteter som klassificeras som tillhörande det

andra könet avfärdas utan mycket övervägande.

Dock så noterade artikeln att tjejer ifrån hushåll med högre socioekonomisk status

deltog i fler aktiviteter som klassificerades som ”killiga” än tjejer från hushåll med lägre

socioekonomisk status. Detta kan indikera att de tjejerna i högre grad uppmuntras av

samhället och deras föräldrar att följa sina intressen oavsett om det anses mer typiskt tjejigt

eller killigt.

8

What motives are important for participation in leisure-time activities at Swedish youth

centres? (2016) är en vetenskaplig artikel av Susanna Geidne, Ingela Fredriksson

och Charlie Eriksson som utforskar varför ungdomar i multikulturella förorter utnyttjar

ungdoms- och fritidsgårdar. Forskningen genomfördes genom enkäter och fokusgrupper på

två svenska fritidsgårdar i socialt utsatta områden.

Enligt enkäten visade det sig att tjejer uppfattade aktiviteter med sociala och

kompetensutvecklade motiv mer viktiga än killar, som till exempel att träffa sina vänner

och göra intressanta saker. Bredden av aktiviteter och möjligheten att påverka dem genom

egna önskningar var också enligt fokusgruppen en anledning till att tjejer deltog.

Att spendera tid med sina vänner och träffa nya vänner lyftes fram speciellt av

deltagarna i studien oavsett kön. Fritidsgården upplevdes som ett andra hem, och de andra

besökarna som en familj. För de som ofta gick till fritidsgården uttrycktes även relationen

med ledarna som en anledning att vara där.

Geidne et al refererar i diskussionen till Leversens undersökning, vars forskning visade

en annan typ av skillnad mellan könen. Leversen såg i sin undersökning att tjejer värderade

de sociala faktorerna mer än pojkar, vilket inte syntes i denna undersökning som istället

visade att tjejer värdesatte en bredd av aktiviteter mest. De teoretiserar att detta kan bero på

de olika urvalsgrupperna, då denna undersökning gjordes på två fritidsgårdar i socialt

utsatta förorter, medans Leversen hade ett representativt nationellt urval i Norge.

The fun factor: Adolescents’ self‐regulated leisure activity and the implications for

practitioners and researcher (2008) av Nancy Francis och Jeanne Adèle Kentel ämnar att

förstå vilka motiv som ungdomar har när de väljer sina fritidsaktiviteter.

Studien visar bland annat att framför allt tjejer är socialt motiverade i sina fritidsval.

Att få vara med vänner ansågs vara bland det roligaste bland de deltagande tjejerna, men

också sport värderades högt. Bland killarna var vad författarna definierar som icke-sociala

aktiviteter som TV-spel och datoraktiviteter högre värderat såsom roligt.

Studien visade även att de tjejer som deltar i atletiska fritidsverksamheter där tjejer och

killar blandas fann den sociala atmosfären av tävling ovälkomnande. Många rapporterade

att de hade upplevt trakasserier, rädsla och förminskade möjligheter på grund av killarnas

dominans i gruppen.

9

3. TEORI

3.1 Genus

Genus (eng gender) är ett ord som används för att skilja det sociala könet från det

biologiska könet (eng sex). De syftar på så sätt till de könskonstruktioner i samhället som

formar oss till de två fasta formerna “män” och “kvinnor”. Genom att göra skillnad på det

biologiska könet och det formade så kan ordet genus uppmärksamma att könsrollerna är

något som skapas, inte något vi fötts till. (Hirdman, 2003, s.12)

De tankar som jag också kommer utgå ifrån i min uppsats grundar sig på filosofierna

Simone de Beauvoir skriver om i sin bok Det andra könet (1976). Hon skriver där att

”…flickan är människa innan hon blir kvinna" och att kvinna är något som man uppfostras

att bli och vad hennes genus innebär bestäms av den kulturella kontext hon lever i.

Kvinnlighet är på så sätt en social konstruktion, som också är underordnat till den sociala

konstruktionen av det manliga genuset.

Att kvinnlighet är en social konstruktion format av normer, som också underställs de

normer kopplade till manlighet är något som jag i denna uppsats kommer att ta hänsyn till.

Dock så vill jag också använda mig av postmoderna teorier kring genus som ifrågasätter

idén om att kvinnor är en universell kategori.Postmodernt genus framhåller istället att det

finns stora skillnader mellan kvinnor, och att egenskaper som etnicitet, klass och sexuell

läggning påverkar hur könsförtrycket ser ut. Det postmodernistiska tankesättet hävdar att

varje människas identitet formas av språket, kulturen och historien. Med detta följer också

att könets natur, som jagets (identitetens) natur, är en konstruktion skapad i ett specifikt

socialt och historiskt sammanhang, vilket gör att det ser olika ut beroende på tid och plats.

(Gemzöe, 2002)

3.2 Gibsons teori om brukskvaliteter

I artikeln The socio-enviormental affordances of adolescents’ enviorments skapar Charlotte

Clark och David L. Uzzel ett teoretiskt ramverk för att analysera tonåringars användande

och värderande av sina miljöer. Som grund använder de Gibsons teorier om “affordances”.

Jag väljer att kalla “affordances” brukskvaliteter då det är det närmaste svenska ordet.

Den sociala och kulturella kontexten är mycket viktig för att analysera en plats enligt

Gibson, då objekt upplevs i relation till det samhälle som ger det mening. Det betyder att

objekt upplevs efter den sociala och kulturella mening de har getts av andra som har brukat

dem. Det sociala konstruerar objektets brukskvalitet genom att definiera, förklara och

kontrollera dess användning.

För att en individ ska kunna interagera med sin miljö så måste denne enligt Gibson

kunna uppfatta dess sociala mening. Individer urskiljer de möjliga handlingar man kan ta

genom att analysera brukskvaliteterna som antingen de objekt som finns i miljön eller

själva miljön ger.

Brukskvaliteter är vad miljön erbjuder individen, vad den förser någon med på gott och

ont. En typ av brukskvalitet kan till exempel vara en eld som ger värme och ljus men också

kan orsaka skada.

10

Brukskvaliteter definieras i relation till miljön och individens egna attribut som behov

och intentioner, samt individens fysiska attribut som kön och utseende. Brukskvaliteter är

dock inte bara fysiska objekt man kan utnyttja. Det kan också vara sociala inslag i rummet,

eller en kombination av de båda. En brukskvalitet kan till exempel även vara närvaron av

andra människor.

För att sammanfatta Gibsons teori om brukskvaliteter så kan man säga att ett rum eller

miljö består av olika byggnadsblock. Dessa block är gjorda av både sociala och fysiska

attribut som skapar de olika brukskvaliteter som dikterar vilket handlingsutrymme

människor upplever sig ha i rummet. Byggnadsblocken kan vara allt från framför allt

fysiska attribut som ytor, terräng, objekt, eller mer sociala som social kunskap, observerat

beteende, uttryckta attityder och inbördes kultur. Dock så finns alltid ett samspel mellan det

sociala och fysiska, då det fysiska rummet påverkar det sociala samspelet, och det sociala

ger mening åt det fysiska rummet.

Clark och Uzzel går vidare i sin artikel med att påvisa sambandet mellan Gibsons teori

om brukskvaliteter till tidigare forskning som gjorts på ungdomars platspreferenser. Deras

grundläggande hypotes är att för att en plats ska prefereras av en grupp så måste den visa

brukskvaliteter för aktiviteter som är viktiga för den gruppen, och kanske också

brukskvaliteter för aktiviteter som inte ges på annan plats. Platspreferens påverkas också

starkt av platsens tillgänglighet enligt Eubanks Owens (1994) vars forskning på

Australienska ungdomar Clrak och Uzzel citerar. Hennes analys tyder även på att

kvantiteten av brukskvaliteter, inte bara kvaliteten påverkar platspreferensen, då platser

med fler möjliga aktiviteter och behov som tillfredsställs värderades högre av de ungdomar

som deltog i hennes studie.

Förutom platspreferens så har också mycket forskning gjorts på hur rum och miljöer

stödjer de utvecklings- och identitetsskapande behov ungdomar har. Silbereisen och

Eyferth (1986) föreslår i sin forskning att tonåringar aktivt påverkar sin egen utveckling

genom målstyrda handlingar.

För att uppnå sina mål kan ungdomar antingen välja en miljö som passar deras behov,

eller så kan de försöka forma en miljö för att passa sitt ändamål. För att göra detta så krävs

en förståelse av platsen eller rummets brukskvaliteter, och om de själva vill forma en miljö

ska de även kunna urskilja nya brukskvaliteter i rummet. Alltså kan även möjlighet till

aktiviteter som inte finns än kan göra att en grupp väljer en plats att vistas på.

11

5. METOD

Jag samarbetade med Uppsala tjejjour och ficktutnyttja deras kontaktnät med skolor och

öppna fritidsverksamheter för att hitta personer att intervjua.

5.1 Kvalitativa intervjuer

Jag intervjuade tre tjejer som jag har gett de fiktiva namnen Lisa, Beatrice och Andrea.

Lisa intervjuade jag på Rosendalsgymnasiet den 30 november 2016 i ett grupprum på plats.

Jag hade mejlat föreståndaren för samhällsprogrammet en vecka innan som sedan mejlat ut

till elever att de kunde vara med på intervju med mig. Lisa var den enda som var

intresserad, så den planerade gruppintervjun blev istället bara vi två. Det gav mig tid att

tala mer ingående om hennes upplevelser.

Andrea och Beatrice intervjuade jag tillsammans i ett grupprum på Ekonomikum den

12 december 2016. Jag hade träffat Andrea tidigare under en observation på Vox och

mejlade om möjligheten att göra en intervju med henne och bad henne också fråga sina

vänner på skolan, och då var Beatrice intresserad att vara med. Jag valde att göra en

gruppintervju främst av praktiska själ, men märkte också under intervjuns gång att det även

hade andra fördelar. Tjejerna hjälpte varandra att minnas och kunde också fördjupa

varandras analyser utan min hjälp, vilket var värdefullt .

Intervjun med Fritidsledarna på Grand var även det en gruppintervju som skedde i

lokalen innan den öppna verksamheten satte igång. En av fritidsledarna var upptagen i

början av intervjun, men hoppade in mitt i. Även här la jag märke till fördelen att ha en

gruppintervju, då de själva kunde leda samtalet in på vad de ansåg relevant.

Intervjun med chefen för Vox, Meline Höijer Schou, gjordes även den på plats kort

innan den öppna verksamheten satte igång. Några gånger under intervjuns gång blev vi

störda, men detta var inte något särskilt problem och intervjun flöt mycket bra.

Jag använde mig av en kvalitativ semistrukturerad intervjumetod både för intervjuerna

av de som arbetade på Grand och Vox, samt för tjejerna jag intervjuade. Jag valde denna

metod eftersom det var intressant för mig att veta vad de jag intervjuade ansåg viktigt att ta

upp, snarare än att få svar på specifika frågeställningar. Jag använde mig av en

intervjuguide som jag löst följde, men ställde även frågor som inte fanns med i den

beroende på vad den jag intervjuade tog upp. (Bryman, 2008)

Jag spelade in samtalen på min telefon med de intervjuades samtycke, samt förde

anteckningar under tiden. Jag valde den metoden både för att direkt kunna filtrera ut vad

som var mest viktigt, och för att lätt kunna hitta de bitar av samtalet jag ville citera i

efterhand så jag inte behövde transkribera hela intervjun.

Ett stort problem jag stötte på var att få tag på tjejer att intervjua. Jag försökte först gå

genom skolor för att få ett så brett urval som möjligt, men detta visade sig svårt. När så få

kom genom att jag mejlade bad jag att få komma på lektionstid och introducera mig. Detta

gick tyvärr inte i Rosendalsgymnasiet, men jag gavs istället möjligheten att kunna stå i

entrén och prata med elever. Jag gissade att det skulle vara svårt att övertyga någon att vara

med på en längre intervju, så därför valde jag istället att göra en enkätundersökning som

komplement.

12

5.2 Fokusgrupp

Fokusgrupp är en intervjumetod som inbegriper fler än en person, ofta mer än fyra. Det är i

grunden en gruppintervju, men jag väljer att använda de olika benämningarna då metoden

jag hade för att genomföra mina semistrukturerad gruppintervjuer var annorlunda från den

metod jag använde i min fokusgrupp. (Bryman, 2008)

Anledningen till att jag ville ha en fokusgrupp var för att nå ut till nyanlända tjejer.

Nyanlända killar är som sagt en vanlig besöksgrupp på öppen fritidsverksamhet, och av det

skälet ansåg jag det speciellt viktigt att också nå ut till nyanlända tjejer för att få veta varför

inte de kommer. Jag tog kontakt med Rosendalgymnasiet och Sprintklassens föreståndare

som bjöd in mig till att låna ett grupprum att hålla fokusgruppen i. Sprintklassen är ett

språkintroduktionseprogram för relativt nyanlända ungdomar. Sex tjejer deltog, varav två

var 16, två 17, och två 18 år.

För att skapa mitt material för min fokusgrupp så tog jag kontakt med Kultur- och

Fritidsförvaltningen i Karlstads Kommun, som just nu gör ett projekt för att utvärdera hur

genussmarta deras fritidsgårdar är, för att ta del av deras metodmaterial för fokusgrupper.

Utifrån detta material har jag utformat resten av fokusgruppen och fick även inspiration till

de kvalitativa intervjuerna. Anledningen till att jag valde en mycket mer strukturerad form

än mina gruppintervjuer var för att jag inte visste hur mycket de svenska eleverna pratade

och hur lätt det skulle vara för dem att uttrycka sig.

Gruppintervjuerna börjademed att jag introducerade mitt ämne, och frågade hur gamla

de var och om någon har besökt öppen fritidsverksamhet som en fritidsgård eller

ungdomsgård förut. Sedan lät jag tjejerna prata fritt om vad de associerar till fritidsgårdar

och vad de har för egna erfarenheter medan jag skrev upp allt på tavlan.

Denna del gick inte riktigt som planerat då det visade sig att ingen i fokusgruppen hade

besökt öppen fritidsverksamhet eller kände särskilt väl till den. Därför gav jag mer tid till

nästa del där jag frågade vad som skulle få dem att vilja gå till öppen fritidsverksamhet

eller vad de skulle tycka var bra om det fanns. De skrev upp förslagen på post-it-lappar i

grupper om två. Dessa lappar samlade jag efter ett tag in och delade upp i olika kategorier

på tavlan och diskuterade med gruppen vad som var viktigast samt utanför manus om andra

saker som hade kommit upp.

Diskussionerna gick bra och tjejerna hade mycket att säga, även om det var vissa som

hördes mer då de kunde mer svenska. Dock så hjälpte tjejerna varandra flera gånger att

uttrycka sig på svenska, speciellt när de skrev post-it lappar, eller hade svårt att förstå mina

frågor.

5.3 Deltagande observationer

Jag hade inte möjligheten eller tiden att göra en full etnografisk studie av Grand och Vox,

men däremot hade jag möjlighet att genomföra en form av mikro-etnografi genom ett par

deltagande observationer. (Bryman, 2008)

Dessa observationer hade en fri utformning och jag genomförde dem på lite olika sätt

beroende vad som passade på platsen. Genomgående var dock att jag använde kategorierna

”rummets utformning”, ”bemötande” och ”aktiviteter” som ramverk när jag skrev mina

fältanteckningar. Jag skrev också ner egna intryck och tankar över vad som hände.

13

Jag antecknade även vilka som var på plats, där kön antogs normativt efter utseende,

vilket gör att en viss risk finns att någon har blivit felkönad. På Grands separatistiska

HBTQ event Café Colourful så hade jag hjälp av rundan, där alla fick berätta sina

pronomen vilket gjorde att den statistiken stämmer helt.

Under observationerna var jag en öppen observatör för personalen som kände till vad

jag studerade och hade gett mig tillträde, men för besökarna var mitt syfte dolt. Detta därför

att jag ville observera hur besökarna är på plats utan att påverkas av min närvaro. Dock så

avslöjade jag för vissa deltagare att jag höll på att skriva om fritidsverksamheten och

intervjuade dem kort på plats som del av min observation. Det var också sättet jag fick tag

på Andrea och Beatrice som accepterade att vara med på en mer ingående intervju.

(Bryman, 2008)

På observationen på Grand fredagen den tredje december frågade jag om jag fick jobba

i cafét medan jag observerade. Då deras besökargrupp av unga killar skilde sig så mycket

från mig kände jag att jag skulle avvika för mycket om jag som 2- årig tjej satt i ett hörn

och antecknade. De frågade då om jag hade lust att provjobba, vilket jag tackade ja till, och

fick en t-shirt likadan som de andra fritidsledarna hade. På personalens uppmaning gick jag

också runt i lokalen och pratade med killarna och spelade kort. Jag introducerades med att

jag provjobbade och jag berättade även att jag varit på Grand tidigare och jobbat med

tjejjouren. För de killar jag frågade mer fördjupat om vad de tyckte om att göra på

plats,berättade jag även att jag höll på att skriva om den öppna fritidsverksamheten. Jag

gjorde mina anteckningar i ett block som jag hade bredvid kassan på cafét.

Under min observation på Vox öppna verksamhet den 13 december satt jag vid ett bord

i stora salen och förde anteckning på min dator. Då det var många som pluggade så märktes

jag inte av de andra besökarna.

På Observationen under Café Colorful och tjejhänget på Grand, samt på

samtyckessamtalet på Vox var jag på plats som del av Uppsala tjejjour, och var även där

öppen observatör för personalen men inte för besökarna. Jag satt med resten av tjejjouren

och gick mellan att vara med besökarna och föra anteckningar på mobilen.

I och med att jag valde att göra deltagande observation så stötte jag också på ett

moraliskt dilemma, har jag rätt att neka de jag observerar rätten till att samtycka till att vara

med i min forskning? På Grand så undanhöll jag även information genom att bara

presentera mig som provanställd, inte student. Det är svårt att se var gränsen vad som är

moraliskt försvarbart. Jag bedömde att det var värt att undanhålla mitt verkliga syfte för

besökarna, då jag trodde att det skulle göra min forskning bättre, samt att det jag

observerade skedde i en semi-offentlig miljö där de redan var iakttagna av fritidsledare och

andra besökare, och att min observation då inte skulle inkräkta för mycket på deras privata

sfär. Jag var även noga med att hålla alla de jag observerade anonyma och noterade endast

kön och etnicitet.

5.4 Enkätundersökning

Enkätundersökningen var den enda kvantitativa metod jag använde mig av. Jag fick

tillåtelse av Rosendalsgymnasiet att sätta mig i entrén vid ett bord mellan kl 11:30 och kl

14

13.30, och bjöd alla som deltog på pepparkakor för att fånga intresse. Hur enkäten såg ut

kan ses i bilaga 5, men tanken var att de medverkande skulle berätta om man hade besökt

eller kände till Vox och Grand, och sedan på en skala berätta hur de upplevt det besöket. De

fick använda olika färger att fylla i enkäten med beroende på om de definierade sig som

kille, tjej eller nonbinär. Några killar svarade, och ingen nonbinär person, dock så har jag

valt i uppsatsen endast att använda mig av tjejernas svar eftersom de är mest relevanta för

min forskning. Om det hade varit fler killar som svarat hade kanske en jämförelse varit

intressant, men då det bara var 10 killar som svarade bedömde jag att det inte höll för att

jämföra mot de 43 tjejer som svarade.

Under enkäten pratade jag också med de som fyllde i den och antecknade vad de

berättade, och kunde även hjälpa till att förklara frågorna. Detta gjorde att min enkät

gränsar till att vara en strukturerad intervju. Jag bad även alla som deltog att skriva en post-

it lapp om sina generella upplevelse av öppen fritidsverksamhet, eller om de hade någon

annan kommentar att tillägga. (Byrman, 2008) Av svaren skapade jag sedan ett diagram

samt en förenklad bild av skalan som visade spridningen på svaren.

Under enkätundersökningen hade jag ett bortfall på 3 tjejer som skrev i

undersökningen om Vox men ej om Grand. Jag vet inte varför denna miss gjordes, men

antar att det antingen kan ha vari så att de misstagit det för samma enkät, eller att de inte

svarat eftersom de inte kände till Grand. Eftersom jag upptäckte misstaget först i efterhand

är det dock svårt att säga varför.

15

5. RESULTAT

5.1 Bakgrund

5.1.1 Vox

Lokalen som Vox finns i har varit ungdomsverksamhet och drivs av KFUM sedan 1967.

Under denna tid så har verksamheten sett ut på många olika sätt och haft olika namn. Jag

intervjuade den nuvarande chefen för Vox Meline Höijer Schou (13 december 2016).

Vox har enligt statistiken över antalet medlemmar 2015 totalt 445 medlemmar mellan

13 och 25, varav 80,4% är tjejer. Medlemmarna är till 53% över 18 år, och 6,2% har

utländsk bakgrund. (VOX in publikum, 2015) Medlemsantalet kan dock vara missvisande

eftersom medlem är något man frivilligt kan välja att bli om man vill vara med och stödja

verksamheten. Man kan besöka Vox hur mycket som helst utan att vara medlem, enda

skillnaden är att medlemmar har lite bättre pris i cafét och är försäkrade i lokalen. Schou

nämner att beroende på vilken kultur och bakgrund man har så kan man vara olika villig att

lämna ut namn och adress och privata uppgifter vilket gör att bland annat ensamkommande

är underrepresenterade. De har också märkt att killar som besöker dem i lägre grad blir

medlemmar än tjejer. (Schou, 2016)

Schou uppskattar att en vanlig kväll är besökarna till ca 40% killar. Den

uppskattningen stöds också av min observation tisdagen den 13 december mellan kl 16 och

18 då jag såg sju tjejer och tre killar i lokalen, med deras kön antaget efter utseende.

Vox håller öppet i sin öppna verksamhet måndag till fredag mellan kl 16:00 och 20:00.

De har också öppet för regnbågsbruncher var tredje söndag som är ett separatistiskt event

för hbtq personer som kräver föranmälan. (VOX in publikum, 2015)

Shou berättar att när hon började jobba där för 15 år sedan var lokalen en fritidsgård

som kallades Hornet. Hornets verksamhet liknande det man tänker som en traditionell

fritidsgård, med pingis, biljard, kiosk och datorer. Under denna tid var också

besöksgruppen dominerad av killar och väldigt få tjejer besökte den öppna verksamheten.

Dock så fanns det en tjejgrupp en dag i veckan då gården var öppen bara för tjejer.

Schou tog över verksamheten som chef 2007 och gjorde om det till det nuvarande Vox,

som inte längre kallas fritidsgård utan kulturcentrum. Vox fick ett nytt kultur-och

demokratiuppdrag från kulturnämnden där tanken inte längre var att längre jobba som en

traditionell fritidsgård utan att istället ha fokus på kultur och demokratifrämjande event och

verksamhet. (Schou, 2016)

I intervjun med Schou beskrev hon att när hon startade Vox försökte hon hitta vad som

sammanband alla de som inte trivdes på fritidsgård, och fann att det var kulturlängtan. Hon

ville få in konst, kultur och teater i verksamheten då hon upplevde att ungdomar fick lägga

lock på sina kulturella intressen tills de var äldre. De som inte hade föräldrar med god

ekonomi fick enligt henne mest teckna lite hemma och skriva dikter i dagböcker, och

upplevde inte att det fannsforum för kulturutövning.

Hon ville göra Vox till ett kreativt vardagsrum i samhällsrummet. Tanken var att Vox

skulle bli en plats där man kan komma in och bara vara, slänga sig i en soffa och läsa en

bok, eller komma in och säga att jag vill starta en tidning, jag vill driva en rockscen. Vox

16

skulle på så sätt fungera som en språngbräda i en trygg icke-kommersiell miljö. (Schou,

2016)

5.1.2 Grand

Grand är ett kulturhus som drivs av Uppsala kommun. Grand har fyra olika verksamheter:

öppen verksamhet, medlemscafé, Cafe Colorful och Tjejhäng med Uppsala tjejjour. Den

öppna verksamheten är öppen för alla upp till 18 år att komma till måndag, tisdag, onsdag

och fredag, och medlemscafét på torsdagar. (Grand, 2016) Medlemscafét är till för barn och

ungdomar i behov av extra stöd, och därför är den verksamheten bara öppen för

medlemmar. Grand har också Cafe Colurful som är ett separatistiskt hbtq-häng som riktar

sig till ungdomar mellan 13-21 år var tredje fredag. Grand har också etttjejhäng i samarbete

med Uppsala tjejjour som de anordnar 2 gånger per termin och startades 2016.

(Fritidsledare på Grand, 2016)

Under intervjun med Grand framhåller de att de riktade insatserna är ett verktyg för att

få tag i fler grupper, där målsättningen är att de ska känna sig så pass trygga med lokalen

och personalgruppen så också den öppna verksamheten kan kännas som ett alternativ på

sikt. Dock så påpekar fritidsledarna också att riktadeverksamheter är viktiga av andra skäl

med, som till exempel att kunna få uttrycka sig själv mer fritt. (Fritidsledare Grand, 2016)

Grand har sju huvuduppdrag från kulturförvaltningen som styr deras verksamhet.

Dessa uppdrag är lärande och kunskapsutveckling, trygghet, inflytande och delaktighet,

likvärdiga villkor, hälsa och utveckling, barn och ungdomskultur och samverkan. Grand har

också egna åtaganden i sin verksamhetsbeskrivning för att profilera sig som ett kulturhus

för unga, och där skrivit in att de vill erbjuda kulturevenemang i snitt tre dagar i veckan.

(Fritidsledare på Grand, 2016)

Under öppna verksamheten besöker i snitt 60-80 ungdomar Grand och vid evenemang

i salongen så kan det vara fler. De som framförallt besöker Grand i den öppna

verksamheten är ensamkommande ungdomar, som har varit i Sverige i drygt ett år. De

flesta är från Afghanistan och Iran och är killar i åldern 15-18, men det finns också yngre

och äldre. Stammishäng består nästan uteslutande av den gruppen ungdomar. (Fritidsledare

på Grand, 2016) Under min observation på öppna verksamheten den 3 december kl 15:00

till 19:00 var besökarna 46 killar och 5 tjejer. Tre av dessa tjejer var i bandet som hade

spelning, och två hade blivit ditbjudna av en fritidsledare de kände.

För ett år sedan var besökarantalet mycket mindre på Grand, de har gått från att få svårt

att få dit folk till att ha ett stort antal stammisar på den öppna verksamheten. Det har att

göra med att ett stort antal ungdomar kom till Uppsala för ungefär ett år sedan. Av dessa

ungdomar så pratade de flesta inte så bra svenska vilket krävde en förändring i

verksamheten där Grand bland annat satsat på kompetensutveckling och att rekrytera

personer som prata Dari eller Farsi. (Fritidsledare på Grand, 2016)

5.2 Rykte

I Kartläggning av öppen fritidsverksamhet skriver MUCF att den öppna

fritidsverksamhetens rykte, status och historia kan göra så att vissa ungdomar avskräcks

17

från att delta. Enligt MUCF behöver unga kunna identifiera sig med den bild som finns

både av verksamheten och dess besökare. (2016)

I det här avsnittet kommer jag att behandla upplevelser av och fördomar om öppen

fritidsverksamhet. Jag kommer också att ta upp de intervjuades bild och upplevelse av

specifikt Vox och Grand, samt fritidsverksamheternas egna syn på sin verksamhet.

I den fokusgrupp jag hade med 6 tjejer mellan 16 och19 år i Sprintklassen på

Rosendalsgymnasiet (28 november 2016) hade ingen besökt en fritidsgård eller

ungdomsgård förut. De kände varken till Grand, Vox eller andra verksamheter i Uppsala,

dock så förstod de snabbt konceptet av en fritidsgård och ungdomsgård.

De associationer de hade till begreppen fritidsgård och ungdomsgård var förslag på vad

man kunde göra där, som “aktiviteter” och “sin hobby”, och också förslag om vilka

besökarna var. Jag la märke till att de första förslagen var “barn” och “killar” men sedan

kom också “de som vill göra något” och “alla” som reaktion på de första svaren.

Jag utförde även en enkät på Rosendalsgymnasiet där 43 tjejer svarade på frågor om

deras upplevelse av Grand och Vox, samt kunde lämna kommentar om deras upplevelse av

fritidsgårdar, ungdomshus och ungdomkulturhus i helhet. (11 december, 2016)

Figur 1. Enkät om besök på och kännedom av Vox (första stapeln) och Grand.

Som följdfråga för de som besökt frågade jag även hur de upplevde besöket på en skala

som gick från dåligt till jättebra. Figur 2 och 3 är en förenklad grafik av svaren där varje

prick motsvarar en tjejs svar. Den ursprungliga skalan de fyllde i på plats kan hittas i bilaga

5.

18

Figur 2 och 3. Skala över hur enkätdeltagarna upplevde besöket på Vox och Grand.

Många av de som svarade påpekade att de bara besökt Grand en enda gång och under ett

event men inte den öppna verksamheten. Fyra tjejer berättade att de bara besökt ett event

där, en tjej hade själv uppträtt på Grand och en annan hyrt lokalen. Tre av tjejerna som

svarade berättade att de besökt Grand en gång när de var mycket yngre.

Ett antal elever som deltog lämnade även kommentarer om sin upplevelse av

fritidsgårdar och Grand och Vox mer specifikt. Om fritidsgårdar och ungdomsgårdar

generellt skrev flera att de knappt besökt en, och en lämnade kommentaren att det var som

fritids, fast det bytte namn när man blev äldre. Om Vox skrevs flera positiva kommentarer

bland annat Vox är världens bästa “hängställe” och Vox 10/10 Grand 2/10.

Lisa, den 18 åriga tjej jag intervjuade på Rosendahl, har en positiv bild av fritids- och

ungdomsgårdar men har aldrig besökt en. Hon ser det framförallt som en plats för yngre,

där man leker och pysslar snarare än hänger. Dock så berättar hon att hon brukar gå till

Vox, som hon inte ser som en ungdomsgård.

De två 16-åriga tjejerna från Katedralskolan Andrea och Beatrice hade liknande

upplevelse av att just Vox inte stämde in på deras bild av ungdomsgårdar. Andrea började

gå till Vox när hon gick i 7an och då hade hennes syster varit där väldigt mycket. Hon och

en vän gick dit och börja hänga lite. Sen slutade hon ett tag, men när hon började gymnasiet

började hon hänga där flera gånger i veckan, och trivs väldigt bra. Hon kontrasterar det med

den gamla fritidsgården hon besökte i anslutning till hennes grundskola där det mest var

killarna som fick plats.

Beatrice har en negativ upplevelse av fritidsgårdar och liten erfarenhet av

ungdomsgårdar eller liknande mötesplatser. Hon säger att, #För mig är fritidsgård inte ett

fult ord men, i ordet ligger det att jag inte hör hemma här”. Hon besökte för länge sedan,

då hon var 13 år, en fritidsgård, men inte kände att hon fått plats eller ville vara bland ” alla

19

killar som sprang runt och skrek.” Hon hade också fått höra från andra att det pågick en hel

del sexuella trakasserier på fritidsgårdar, vilket gjorde henne ännu mer skeptisk till dem.

Hon känner allmänt att hon och hennes kompisar knappt visste att fritidsgårdar och

ungdomshus fanns, eller åtminstone att det fanns så många. Hon trodde kanske bara att det

fanns två fritidsgårdar till och att alla var på samma sätt. Hon upplever att fritids- och

ungdomsgårdar allmänt kan bli bättre på att nå ut till alla oberoende av stadsdel och

bakgrund. (Andrea och Beatrice, 2016)

5.2 Aktiviteter

Enligt MCUF så påverkar sannolikt verksamheternas innehåll vilka ungdomar som

deltar eller ej, så i detta kapitel går jag igenom vad de tjejer jag har intervjuat har pratat om

vilka aktiviteteter som är bra och dåliga samt de aktiviteter som erbjuds på Vox och Grand.

(2016)

När jag tillfrågade fokusgruppen med tjejer i Sprintklassen hade de en massa olika

förslag på aktiviteter de tycker skulle passa på en ungdomsgård. Bland annat föreslogs att

kolla på film, fika med kompisar, spela med sina kompisar, dansa, göra sin hobby, lyssna

på musik, chilla och att bara vara och lära känna sig själv. Ett genomgående tema i

förslagen var att träffa och vara med sina kompisar och även andra på plats, och när tjejerna

röstade fram det viktigaste var så vann att få vara med sina vänner. (Fokusgrupp, 2016)

Lisa säger om hon skulle välja själv vad som skulle finnas på en ungdomsgård så

skulle det vara en plats man kunde hänga länge på och köpa billigt fika, och kanske spela

spel. (Lisa, 2016)

Andrea berättade att på den fritidsgård hon besökte var biljardbordet den mest populära

aktiviteten. Det var dock alltid upptaget av bara killar, och när hon och andra tjejer var där

blev de bortkörda av killarna. Hon upplevde inte att det fanns någon plats för henne även

om hon var intresserad av att pröva biljard. Beatrice berättar att hon innan intervjun hade

pratat om fritidsgårdar med sin bästa vän. Hennes vän hade också besökt fritidsgårdar och

kom ihåg att det fanns en soffhörna med TV-spel på den gården hon besökte. Även där

fanns ingen plats för tjejerna, även om de gärna ville spela.

Beatrice och Andrea framhåller att den vanliga dag till dag verksamheten känns som

det viktigaste för dem. Event är intressanta, och ett bra sätt att upptäcka ett ställe. Men det

viktigaste är att ha en trygg plats att hänga på.

5.2.1 Grand Öppen Verksamhet

Under min observatione av Grands öppna verksamhet den 3 december var kvällens

kultur-event en spelning som skulle hållas av ett lokalt band, som bestod av en majoritet av

tjejer. De spelade på scenen i mitten av rummet medans besökarna tittade på och spelade

kort samtidigt.

Vid ingången till lokalen fanns en soffhörna där killar spelade Fifa. Biljardbordet var

också en mycket populär aktivitet. För att spela krävdes ett biljardkort, och man behövde

beställa tid i förväg. Tiderna på 30 minuter tar snabbt slut, men efter kl 18:30 kunde

besökarna boka fler tider senare på kvällen. Det är uppdelat så för att alla tider inte ska ta

slut på en gång, berättade en i personalen.

20

I lokalen fanns också många små cafébord, där det spelades mycket kort. En kille satt

också och ritade vid ett av borden. Några höll på med sina mobiler. Ett flertal kom och

köpte frukt och fika i cafét.

Pysselmaterial fanns uppställda i änden av caféts bardisk, och spel fanns i en hylla i

vänstra hörnet och det hängde två gitarrer på väggen. Det som nyttjades under kvällen var

kortlekar, papper och pennor men inte gitarrerna.

Grand håller minst tre gånger i veckan i ett kulturevent. Det kan vara allt ifrån dans,

musik, konst eller teater eller en skrivarkurs - vad som helst som räknas till kulturspektrat.

Den lärande biten av deras uppdrag försöker de också ha med i alla verksamheter. De har

till exempel haft kurser om scen och discobelysning i medlemscafét, gitarrworkshop på

tjejhänget och andra flera olika evenemang i den öppna verksamheten till exempel en

danskurs. De har liknande idéer i alla verksamheter, men ledarna tror att det känns mer eller

mindre tryggt för enskilda individer att delta beroende på sammanhang. Man kan välja bort

aktiviteten i en typ av verksamhet men känna att det känns bra i en annan. (Fritidsledare

Grand, 2016)

5.2.2 Grands separatistiska event

På HBTQ-hänget den artonde november så observerade jag vissa skillnader från den öppna

verksamheten. Temat för hänget var spelkväll, så på alla runda bord låg olika spel

framlagda.

Det första som hände var att det hölls en runda där personalen först presenterade vad

Cafe Colorful är för och introducerade tjejjouren. Sen gick ordet runt där alla fick säga sitt

pronomen och om man varit på Cafe Colourful förut. Av besökarna var det 8 tjejer på plats,

2 killar och 4 ickebinära personer.

De följande planlagda aktiviteterna under kvällen var en runda och en biljardturnering.

Tjejjouren var på plats och gjorde julpyssel under kvällen. Mest användes spelen i mitten

av rummet, men besökarna rörde sig fritt mellan olika aktiviteter. De spelade spel ett tag,

pratade, pysslade, och la sig i soffhögen. En person tog ner en gitarr från väggen och

prövade att spela lite, flera beställde fika som de åt medan de spelade spel och pysslade.

Personalen gick runt och frågade vilka som ville vara med i biljardturneringen som

anordnades, där de som inte kunde biljard innan turneringen fick chans att lära sig av

personalen eller andra besökare. Två åt gången spelade, och förutom själva turneringen

som anordnades var inte biljardbordet särskilt populärt.

Till skillnad mot den öppna verksamheten var till exempel inte tv:n med tv-spel på,

även om konsolen låg framme. Pysslet som till exempel tjejjouren hade var också framtaget

och upplagt i lokalens soffhörna, och spelen som nämnt framlagda. (Observation Grand, 13

november)

Under tjejkvällen lördagen den tredje december som hölls av tjejjouren var det

inplanerat att pyssel, musikquiz, gitarrworkshop och livejour skulle finnas utöver de

aktiviteter som alltid finns i lokalen. Dock så kom inga besökare den gången. (Observation

Grand)

21

5.2.2 Vox

Vox har i likhet med Grand åtagit sig själva att visa all slags kultur: Böckerna är allt

från Harry Potter till Kafka och om film visas ska det gärna vara lite tankeväckande. Devill

vidga begreppet kultur, och ge ett försprång ut i livet genom att låta sina besökare ha fått

testa på och höra om mycket och olika typer av kultur och visa allt som finns. Till exempel

veckan före mitt besök hade de musiker mot rasism på besök som pratade om att leva med

dödshot från rasister, och fredagen därpå varr det poeter från Vik, berättader föreståndaren

Shou. (Shou, 2016)

Demokrati- och kulturuppdraget som Vox följer är enligt Schou väldigt fritt och brett.

Personalen skapar något slags regelverk, men själva utformningen av verksamheten är det

tanken att besökarna själva ska skapa. Hon påpekar dock att beroende på årskullen som är

stammisar nu ser det olika ut. Är det en väldigt aktiv årskull som vill göra allt själv planerar

personalen ingenting, utan frågar istället vad de ska köpa in. Vid intervjun hade det varit ett

generationsskifte då ungdomarna är lite tillbakalutade, då de är nya. Just nu anordnar Vox

de flesta av eventen men försöker locka in besökarna att anordna event själva.

Under observationen jag gjorde av Vox öppna verksamhet fanns det inga klart

definierade aktiviteter i lokalen. Det fanns böcker att läsa, och fika att köpa, men ingenting

var framlagt på samma sätt som Grand. De flesta av besökarna satt runt borden med sina

vänner och jobbade, med laptops framme. En tjej kom själv och satte sig och läste. Jag som

drack mitt kaffe och satt och skrev passade väl in.

Att Vox framför allt brukades som en plats att hänga på visade sig också under mina

intervjuer och de enkätsvar jag fick in.

Lisa berättade att när hon spenderade tid på Vox så pluggar hon, och tar billigt fika

med vänner. Andrea känner sig välkommen på Vox. Hon berättar att hon mest går dit och

bara hänger med vänner, och berättar också om ett tillfälle hon gick dit med en vän för att

prata med personalen när de varit på dåligt humör och behövde få prata om det. Att några

gick undan och pratade med Schou observerade jag också under min observation den 13

december. Vox har också en ateljé med material, men ingen utnyttjade den under just min

observation. (2016)

5.3 Rummets utformning

5.3.1 Grand

För att komma upp till Grand måste man först gå in i foajen till huset, och sedan ta sig

upp för trappan till lokalen. Rakt från dörrarna ligger den stora scenen, som ofta hyrs ut

men även används av Grands verksamhet. (Observation Grand)

På medlemscafét så finns personal nere i foajén som önskar de som kommer välkomna,

men de resurserna finns inte i den öppna verksamheten. Att komma upp i cafét kan vara en

utmaning enligt fritidsledarna, att ta sig från “de stora dörrarna” och foajén uppför trappan

in i lokalen. Väl uppe försöker personalen se alla och hälsa alla välkomna. Vid verksamhet

nere så är det enklare att komma in i lokalen, till exempel vid en spelning på stora scenen.

De försöker ständigt jobba med lokalens utformning, för den är svår enligt fritidsledarna.

22

Dels har de jobbat med hur foajén kan göras mer inbjudande, samt hur besökare rör sig i

lokalen. (Fritidsledare Grand, 2016)

Själva cafét har en öppen utformning. I det stora rummet står ett antal små bord och

stolar utplacerade, och i hörnan där man kommer in finns en liten soffgrupp till vänster.

Bredvid den finns scenen, och längst in i rummet står biljardbordet. Utmed hela högra

långsidan av lokalen så finns bardisken och cafét. (se figur 3)

Figur 4. Bild på Grands café, kvällstid.

Möblerna har de haft i två år och försökt att få till en permanent placering så det ska gå bra

oavsett funktionsvariation att ta sig runt i lokalen. De har tidigare hyrt ut cafét på helger,

men nu kan de ha mer permanent möblering, medan de tidigare behövt ta undan och flytta

runt på fredagen. Men de har alltid haft ett tillgänglighetsperspektiv så att alla ska ha

möjlighet att beställa i cafét eller röra sig. Det ska vara smidigt att ta sig från hissen uti

resten av lokalen. (Fritidsledare Grand, 2016)

Från min plats i kassan till fiket där jag stod större delen av tiden under min

observation, hade jag uppsikt över alla som befann sig i lokalen. (Observation Grand, 2016)

Rummets öppna planlösning var något som togs upp som en mer negativ aspekt hos de jag

intervjuade. Andrea liknade det som ett vanligt café eller restaurang, lite som en matsal.

Lisa tyckte också att det drog tankarna till en omysig snabbmatsrestaurang där allt var

likadant och lite sterilt. Däremot tyckte hon scenen, baren och takkronan var hippa.

Stolarna påminde lite om sjukhusstolar och klassrumstolar för Beatrice, och Andrea

tycke det bidrog till matsals-känslan med bord som står på rad. Hon kände att då blir det

mer att man sitter i en klump, istället för att kunna komma undan, eller ha sin egen plats.

5.3.2 Vox

Man kommer in i Vox lokal direkt genom en dörr från gatan. Från gatan kan man också se

in genom de stora fönstren in i ett av rummen. Vox lokal är fylld med olika typer av stolar,

23

soffor och bord ställda i små grupper, som på ett café. Det finns ett stort rum där scenen

och cafét finns (se figur 4), ett mindre rum till vänster om ingången som också det har en

ingång till det stora rummet, samt en liten alkov till höger om ingången. (Observation Vox,

2016)

Figur 5 och 6. Foton på Vox cafe och ateljé, kvällstid.

Ateljén är ett stort rum, med flera bord längs med väggarna (figur 5). För att nå ateljén

behövde man gå igenom en liten korridor bredvid cafét. Jag frågade var ateljén låg och blev

då visad vägen.

När Schou 2007 möblerade Vox så använde hon alla de gamla antika möbler hon

sparat själv i olika förråd. När de gjorde om lokalen från Hornet till Vox så rev de också

väggar, byggde nytt kök, målade lokalen och fixade en rockscen med ljus- och

ljudanläggning.

De gör inte om så mycket från år till år då igenkänningsfaktorn är viktig för att det ska

kännas som hemma. Hon tar exemplet då hon en gång möblerade om och en stammis blev

förtvivlad. Han bodde på HBB hem och kände att genom ommöbleringen om så hade hans

hem förstörts, så då ställde de tillbaka möblerna. (Schou 2016)

I intervjun med Andrea och Beatrice sa båda att de föredrog inredningen på Vox

framför Grand. Beatrice kände att hon passade in när det är lite udda och gillade

blandningen av gammalt och nytt, och tyckte mycket om de gamla sofforna och fåtöljerna.

Lisa föredrog även hon bilderna på Vox och nämnde speciellt kulturfåtölj och

mormorsoffor som något hon uppskattade. Beatrice tog även upp lokalens planlösning som

bra, då Vox är avdelad i små rum på ett sätt så att det känns som man kan komma undan.

Enligt henne kan man då kan vara bland andra men ändå för sig själv. Beroende på var kan

rummet också kännas fullt med bara två personer, medan i den öppna lokalen på Grand

skulle det kännas tomt om bara två var där. (2016)

24

Lisa upplevde Vox som mysigt med en personlig stämpel. Hon tyckte att det fanns en

”komma hem känsla” i lokalen då allting var lite stökigt. Hon tog även upp som en fördel

att beroende på var man sitter så ser det olika ut. (2016)

5.4 Bemötande

Enligt en ungdomsenkät från MCUF från 2015 så framgick det att flera ungdomar inte

deltar i öppen fritidsverksamhet på grund av rädsla för att bli dåligt bemötta. Av denna

grupp ungdomar är tjejer och hbtq personer och unga med funktionsvariationer

överrepresenterade. MCUF sammanfattar i sin rapport från 2016 med “Att på olika sätt

bryta mot normer som rör till exempel kön, sexualitet och funktionalitet, tycks öka rädslan

för att bli dåligt bemött i en fritidsverksamhet.” (MUCF, 2016, s.9)

I det här avsnittet kommer jag ta upp de intervjuades och fokusgruppens tankar om

bemötande, hur personalen på Grand och Vox bemöter besökarna samt stämningen bland

besökarna.

Hur personalen var med besökarna lyftes fram som en mycket viktig aspekt i intervjun

med Andrea och Beatrice. De båda håller med om att bemötande är den viktigaste aspekten

för att känna sig välkommen. Beatrice ger exemplet att det är som en skola, är man i ett

klassrum med en bra lärare så blir det ett klassrum man tycker om. Ett likadant klassrum

med en dålig lärare kan på samma sätt bli en otrygg plats.

Beatrice kände som tidigare nämnts att hon inte platsade på den fritidsgård hon kort

besökte när hon var 13. Där beskrev hon stämningen som bråkig, vilket också ledarna

deltog till då hon upplevde att de också skrek och inte förbättrade situationen. Hennes bästa

vän hade erfarenheten att personalen inte hjälpte till att inkludera tjejerna i till exempel tv-

spelandet vilket också Andrea kände igen sig i. Hon påpekade att ledarna, som alla var

män, inte reagerade när tjejerna inte fick använda biljardbordet.

Däremot beskriver Andrea personalen på Vox som väldigt annorlunda i sitt bemötande.

Hon säger att människorna där är genuina och snälla, vilket gör att det känns som en trygg

plats. Med personalen känns det som de verkligen försöker lära känna alla och är

intresserade, till skillnad från andra fritidsgårdar där det känns som all fokus läggs på vita

cis (det vill säga icke transexuella) killar enligt henne. Hon känner att det är välkomnande

att gå till Vox och att hon har starkt förtroende för personalen där. Personalen brukar också

fråga om det är okej att man sätter sig här, innan de slår sig ner med besökarna. Det känns

väldigt bra berättar Andrea. (Andrea och Beatrice, 2016)

Beatrice nämner också att representation kan påverka hur välkommen och trygg man

känner sig. Hon tror att om det finns en ledare man kan identifiera sig med så är det lättare

att komma dit och lättare att känna sig hörd och förstådd, då ledaren själv varit i samma

situation och vet vilka behov man har och hur man känner sig.

Beatrice tycker att det kan vara jättebra med separatism och vet att många känner sig

tryggare i separatistiska sammanhang. Dock så tror hon inte att separatistiska möten får

tjejer att känna sig mer välkomna på öppna verksamheten. Hon ger exemplet att “nu kan

tjejerna komma på tisdagar” men sedan andra dagar i veckan ha lika skit som annars. Då

blir det inte ett ställe man vill hänga på, som Vox, där man hör hemma varenda dag enligt

henne.

25

Andrea håller med om att det kan vara mycket betryggande att veta att nu är det ett

häng för alla som inte är killar, att få komma med sina åsikter på riktigt och känna sig hörd,

vilket kan vara svårt om det sitter killar där som äger fritidsgården. Det är viktigt med

separatistiskt häng för att skapa mer trygghet, inte bara för ickemän utan också till exempel

icke-vita, hbtq personer, Det skapar också en mer inkluderande miljö inte bara de

timmarna utan också på hela fritidsgården.

Andrea nämner också att genom att man träffas på separatistiska träffar kan man också

backa varandra som grupp och gå på den öppna verksamheten. Dock så håller båda tjejerna

med om att det viktigaste är att inställningen på den vanliga öppna verksamheten behöver

ändras. Beatrice säger:

“Jag tycker det är jätteskönt att gå på separatistiska träffar men jag vill också kunna

gå en vanlig dag och känna att jag inte här som tjej, inte här som någonting utan bara

vara här som jag och inte behöva ha en massa skyddsgrejer uppe.”

Hon berättar att hon kände att när hon gick in på fritidsgården så var hela rummet

medvetet om att hon var tjej och kände att hela rummet redan hade dömt och bestämt vad

hon var innan hon själv hunnit säga det. (Andrea och Beatrice, 2016)

Majoriteten av fokusgruppen i Sprintklassen tyckte att en blandning av killar och tjejer

var bäst. Lisa tyckte också att det gärna får vara blandat med åldrar och kön, hon påpekade

dock att om de andra var betydligt yngre så skulle det kännas konstigt.

5.3.1 Grand

Under min observation av den öppna verksamheten på Grand var stämningen lugn. Många

av besökarna var stamkunder och fritidsledarna visste vilka de var och deras namn. Flera

skojade med personalen och även med mig efter att jag spelat lite kort med dem.

Det var fyra Fritidsledare på plats som hade tröjor på sig med “Grand” skrivet på

framsidan, och Fritidsledare över ryggen. Killarna, som i majoritet var nyanlända, pratade

en hel del svenska men gick också in på sitt hemspråk till exempel under kortspelande.

Fritidsledarna påminde om att försöka säga orden på svenska, och berömde killarna när de

kunde de svenska namnen. Flera av killarna jag pratade med ansträngde sig också för att

prata svenska med mig.

Att det är så få tjejer som kommer är som sagt något Grand försöker ändra på, och där

använder de till exempel representation som ett verktyg för att göra det enklare för tjejer att

känna sig trygga. Just nu jobbar en majoritet av killar på Grand, vilket är något de pratar

om då de vill att personalgruppen ska kunna representera de ungdomar som kommer. När

de ska rekrytera timanställda så känner de att det är viktigt att rekrytera andra kön för att

uppnå en bra fördelning. (Fritidsledare Grand, 2016)

Vid biljardbordet började några killar under ett eller två tillfällen putta på varandra.

Personal grep då in snabbt och sa till dem. När jag pratade med personal på plats berättade

de att det inte så ofta blir några bråk. Personalen hade koll på vissa ord på farsi och dari så

de vet om killarna förolämpar varandra, och försöker gå in även då för att hindra ett hårt

språk i lokalen. De var också noga med att ha nolltolerans mot till exempel homofobi.

26

Fritidsledarna tar upp att deras riktade verksamhet påverkar den öppna, bland annat genom

att det skapar samtal och signalerar tydliga värdegrunder, till exempel när det gäller hbtq

frågor. (Fritidsledare Grand, 2016)

Under intervjun så berättade fritidsledarna om hur deras jobb ser ut på plats. I öppna

verksamheten till exempel så hänger de med ungdomar, pratar med dem, ser till att den

planerade aktiviteten genomförs och står i cafét. De kan till exempel sitta och spela kort

eller som den kväll jag besökte Grand rigga scenen och vara ljudtekniker. Det viktigaste

uppgiften är dock att skapa relationer, för att se alla och stärka personerna som kommer.

Alla andra aktiviteter är verktyg för den uppgiften. De värdena är dock svårare att mäta

enligt en av fritidsledarna;

Hur mäter mankvaliteten på ett samtal eller kortspel, eller att träna turordning,

samarbete och att våga? Eller det stärkandet och förebygga beteenden som skulle

kunna sätta käppar i hjulet framöver?

5.3.2 Vox

Under observationen på Vox den 13de december så säger personalen hej till alla som

kommer in, och ropar hejdå när de går. Personalen besöker borden som besökarna sitter vid

och småpratar. De går inte fram direkt, utan efter ett tag när besökarna hängt där en stund.

(Vox öppen verksamhet, 2016)

Schou berättar att i början brukar personalen ge besökare lite space. Alla ska dock få

ett hej och ett hejdå. ” Det är jätteviktigt och miniminivå för de vi inte känner, de ska veta

att vi har sett dem och ge ögonkontakt. Hinner maninte gå fram så kan man heja från köket

och söka upp personen senare. Och alla ska få ett hejdå när de går om vi så ropar det från

köket och folk blir lite generade. De ska veta att vi tyckt det var bra att de var här och att

personalen sett dem. Alla som kommer fikar inte, men ganska så många kommer och vill

köpa en kaffe eller te och då passar man på att småprata lite där”. (Schou, 2016)

Schous idé för att skapa bra stämning är att besökarna möts med kärlek och att de får

känna att Vox är deras vardagsrum. De har enligt Schou inte haft en stöld på snart tio år.

Folk lägger sin mobil i salen och går in och jobbar i ateljén och den ligger kvar. Hon tror

det beror på att hon alltid haft eldsjälar som personal, som haft med massor av olika

kompetenser och tät sammanhållning. Hon tror att det sprider sig till besökarna som

kommer in och blir en del av den samhörigheten.

På Vox så har de lite färre killar anställda än tjejer. Dock så påpekar Schou att de inte

går så mycket på kön, utan mer på att personalgruppen ska komplettera varandra och

representera olika saker för de som besöker. Om en besökare inte gillar t.ex. henne så ska

det finnas någon annan de kan trivas med. Det gör inte så mycket om det ett år är mer av ett

kön, över tid jämnar det ändå ut sig, enligt henne.

Schou berättar att det första hon gjorde när hon tillträdde var att ta bort tjejrummet, ta

bort tjejkvällen, för hon ville inte tänka kön på det sättet. Hon uttrycker att hon vill ha

människor som besökare och skapa ett tryggt rum där det är självklart att ingen kommer

låta dig bli behandlad på ett särskilt sätt, där man kan känna dig trygg. Då kommer tjejerna

och andra typer av killar att komma eftersom de känner att det är för dem. (Schou, 2016)

27

Vox har inte riktat sig till specifika grupper,säger hon. De gör reklam, finns på sociala

medier och har varit i media, men besökaren ska välja Vox. De vill till exempel inte

bestämma sig att bara jobba mot unga tjejer. EnMan ska komma dit och ha valt det, komma

som individ.

28

6. DISKUSSION

6.1 Namnets betydelse

Grand och Vox är lika på flera sätt. Båda har en stark kulturinriktning på sin

verksamhet, och ett läge mitt i stan. En annan likhet är att de båda drar sig för att kalla sig

fritidsgård eller ungdomsgård. Grand står fortfarande bland fritidsgårdarna på kommunens

hemsida, men i intervjun görs det tydligt att det är ett kulturhus. Schou på Vox berättar

också att det var viktigt att byta från att vara skriven som fritidsgård till att bli skriven som

kulturcentrum och mötesplats när Hornet blev Vox. Är benämningen en faktor som kan

påverka vilka som kommer?

Enligt Gibsons teori om brukskvaliteter skulle man kunna hävda att själva

benämningen av platsen ska ses som en brukskvalitet då det påverkar hur

handlingsutrymmet uppfattas. I mina intervjuer fick jag svar som stödjer att benämningen

och platsens rykte påverkar det till synes handlingsutrymmet.

Beatrice uttryckte att För mig är fritidsgård inte ett fullt ord i sig men i ordet ligger det att

jag inte hör hemma där. Både Beatrice och Andrea såg fritidsgårdar som en plats de inte

passade in på. I boken Gender, Identity, and Place citerar McDowell Juitih Okley som

hävdar att den upplevda rätten att utnyttja rum påverkas av vilka som upplevs få utnyttja

rummen. Genom att fritidsgårdar och ungdomsgårdar har ryktet av en plats för killar, gör

det ännu mer att tjejer drar sig från att gå dit. Denna hypotes stödjer också MCUF som i sin

rapport uttrycker att unga behöver kunna identifiera sig med den bild som finns både av

verksamheten och dess besökare.

Förutom att vara en plats för killar, verkar fritids- och ungdomsgårdar också ha ryktet

att vara till för yngre, vilket ännu mer kan förklara varför den grupp tjejer i 15 till 18-års

åldern jag hade som målgrupp drar sig från att gå dit. Lisas bild är av fritidsgårdar och

ungdomsgårdar var framförallt som en plats för yngre. En deltagare på enkäten lämnade

kommentaren att fritidsgårdar var som fritids, fast bara namnet hade bytts ut.

Detta speglades också i Sprintklassen, som visserligen inte hade så bra koll på vad

fritidsgårdar var, men associerade besökarna till barn och killar först. Möjligt kan det dock

vara på grund av de slutsatser de kunde dra av mitt ämne, även om jag inte avslöjade direkt

att till exempel tjejer inte lika ofta besökte fritidsgårdar. Eller så var det en generell

uppfattning om för vilka sådana typer av rum skapades.

Bilden av fritidsgårdar och ungdomsgårdar verkar i vilket fall ha betydelse, enligt det

material jag får fram. Men benämningen som stämpel räcker ej för då går det inte att

förklara de olika besöksgrupperna på Grand och Vox, för det är en av de likheter de har.

Dock så bör det nämnas att flera gånger undrade de intervjuade om Vox räknades som en

fritidsgård eller ungdomshus när jag berättade vad min uppsats handlade om. Lisa berättade

att hon inte går till ungdomsgårdar eller fritidsgårdar, men att hon går till Vox som hon inte

ser som det. Andrea och Beatrice sa också att Vox inte stämde in på deras upplevelse av

ordet. Det samma frågades inte för Grand, vilket tyder på att Vox rört sig längre från

stämpeln fritidsgård.

29

6.2 Kunskap

Trots att det inte var en faktor jag från början tittade på, visade sig kunskapen vara

grundläggande som faktor till vilka som kommer. I fokusgruppen med tjejer i Sprintklassen

visade det sig att ingen hade besökt en fritids- eller ungdomsgård, och hade inte koll på att

de fanns. Kunskap om svenska samhället och de resurser som finns är en av de stora

skillnaderna mellan de svenskfödda tjejerna jag intervjuade, och de relativt nyanlända

tjejerna i Sprintklassen. Känner en inte ens till platsen, så kan inga brukskvaliteter över

huvud taget utläsas, och därav var kunskap den största anledningen till att de tjejerna inte

kom.

Dock så kan kunskap även vara ett hinder för tjejer som bott i Sverige hela sitt liv.

Även Beatrice nämnde att hon och hennes kompisar inte kände till hur många ungdomshus,

fritidsgårdar och mötesplatser det fanns, och trodde alla var på samma sätt.

I enkäten syns det att det finns större kunskap på Rosendalsgymnasiet om Grand än om

Vox, då 13 procent av de tjejer som svarade inte kände till Grand och 37 procent inte kände

till Vox. Så kunskap kan absolut vara svaret på varför specifikt vissa grupper av tjejer inte

kommer, men ger inte hela svaret, eftersom om detta var den avgörande faktorn så skulle

Grand ha flest tjejer som besökare

6.3 Aktiviteter

Svaret kan också finnas i de aktiviteter som erbjuds. Kulturuppdraget var något som syntes

i aktiviteterna både på Grand och på Vox. Båda fritidsverksamheterna hade ett flertal event,

både där de visade upp kultur och gav plats för unga att utöva kultur, till exempel genom

spelningen som var på Grand. Shou på Vox berättade att hon uppfattade att det var

kulturlängtan som var det som knöt samman alla de som inte trivdes på en fritidsgård, och

ville därför få in konst, kultur och teater i verksamheten. Dock så förklarar det inte varför i

så fall Grand inte har samma grupp som besöker den öppna verksamheten som Vox

eftersom båda ställenda erbjuder kulturevent flera gånger i veckan. Enligt Silbereisen och

Eyferth (1986) påverkar ungdomar aktivt sin egen utveckling genom bland annat genom att

välja rum där de ser brukskvaliteter för sina mål. För ungdomar med kulturintresse borde ju

i så fall brukskvaliteterna uppfattas på båda platserna. Svaret kan kanske troligare hittas i

aktiviteterna som är tillgängliga i den ordinarie verksamheten snarare än vid eventen.

På Grands öppna verksamhet var biljard, tv-spel och kortspel bland de populäraste

verksamheterna. De två första av aktiviteterna fanns tydligt i fysisk form i rummet, med

biljardbordet i ena hörnet och tv-spelssoffan precis vid ingången.

Enligt Gibson så upplevs objekt i relation till det samhälle som ger det mening.

Biljardbordet till exempel ger en brukskvalitet att här går det att spela biljard, men det finns

fler saker det signalerar. Objekt upplevs efter den sociala och kulturella mening de har getts

av andra som har brukat dem, som också definierar dess användning och vem som

använder vad.

Så tjejer behöver inte nödvändigtvis tycka att biljard och tv-spel är mindre roligt än

killar, men dessa aktiviteter och objekt är kulturellt kodade mest för killar. Andrea hade till

exempel erfarenhet att vara exkluderad på grund av sitt kön från biljardbordet, och

Beatrices vän hade inte fått vara med och spela tv-spel på grund av sitt kön. Så om dessa

30

aktiviteter är så dominanta i rummet kan det ge känslan av ett litet handlingsutrymme, och

att platsen inte är tänkt för en. På Vox där aktiviteterna som syntes tydligast var fikat, och

böcker att läsa samt bord att sitta och plugga eller prata vid, kände mina intervjuade sig mer

hemma.

Det är också värt att ta upp de resultat som Francis och Kentel fick fram i sin studie, att

tjejer som deltagit i atletiska fritidsverksamheter med killar upplevde atmosfären av tävling

ovälkommnande. I och med att killarna på till exempel Grand har spelat så mycket biljard

eller FIFA kan det kännas ovälkommet för tjejer som förut exkluderats att vara med, då de

inte har samma erfarenhet av spelen och inte kan spela på lika villkor.

Hur man uppfattar brukskvaliteterna i ett objekt eller aktivitet beror inte bara på den

fysiska kontexten utan även den sociala. Som Gibson uttrycker det, så består en

brukskvalitet både av sociala och fysiska attribut. På HBTQ kvällen blev alla killar, tjejer

och non binära inbjudna till att spela biljard och lära sig det om man ville. I samma rum,

men med en annan social kontext, kan brukskvaliteter utläsas olika. Detta påpekade även

fritidsledarna på Grand, då de sa att de har liknande aktiviteter i alla olika verksamheter,

men att det kan kännas mer eller mindre tryggt för enskilda individer att delta beroende på

sammanhanget. Dock så bör det nämnas att ledarna anordnade biljardturneringen, i stället

för att besökarna spontant gjorde det på eget initiativ, även om de hade roligt under

aktivitetens gång. Leversen framlägger bevis i sin studie för att på grund av de rådande

könsrollerna avfärdas aktiviteter som klassificeras som tillhörande det andra könet utan

mycket övervägande, och det kan vara en anledning till besökarna som till majoritet var

tjejer och icke binära inte till en början övervägde spelet själva.

6.3 Plats att hänga

Den aktivitet som värderades högst av både de jag intervjuade och min fokusgrupp var

att få hänga och vara med sina vänner. Tidigare forskning som Geidne samt Francis och

Kentel stödjer också att det sociala motivet är speciellt viktigt för tjejer.

Både Grand och Vox erbjöd billigt fika och sittplatser, men annars så upplevde mina

intervjuade olika typer brukskvaliteter för Vox och Grand, där rummets utformning var

grundläggande.

Grand har ett stort öppet rum, med många små cafébord. Av de tjejer jag intervjuade

beskrevs Grand bland annat som matsalsliknande, och som ett omysigt café. Andrea

kommenterade att möbleringen gjorde så att alla satt som i en klump, istället för att ha

möjlighet att kunna komma undan, eller ha sin egen plats.

Att kunna ta sig undan lite upplevde jag som en stor anledning till att Grand beskrevs

som omysigt, och Vox som mysigt av de jag intervjuade. På Grand är det svårt att sitta för

sig själv - om rummet är fullt så sitter alla nära inpå varandra, och om det är få där skulle

det enligt Beatrice kännas tomt om bara två var där.

På Vox finns däremot flera brukskvaliteter som inbjuder till att hänga med sina vänner.

Det är uppdelat i flera olika små rum, och inne i rummen så finns tydligt separerade soff-

och fåtöljgrupper som små grupper kan sitta vid. Själva möbeltyperna är också en del av de

brukskvaliteter som inbjuder till att hänga och fika, både fysiskt i och med att de är sköna

31

att sitta i, och socialt genom att de har positiva associationer. Vilka brukskvalitéer enman

upplever beror på erfarenhet, och de associationer som till exempel Andrea hade till

sofforna på Vox var ett vardagsrum, medan associationerna till Grands var enligt alla tre

tjejer jag intervjuade ett sjukhus eller matsal platser som inte upplevs som mysiga att hänga

på.

6.5 Bemötande

Enligt MCUF så var bemötandet, och rädslan för dåligt bemötande, en stor faktor till

att tjejer inte kom. Beatrice och Andrea höll med om att bemötande var det viktigaste för

att känna sig välkommen. Deras negativa bild av fritidsgårdar handlade mycket om hur de

hade blivit bemötta, av en bråkig miljö och ledare som inte såg eller inkluderade dem.

Grand och Vox har båda en liknande filosofi om hur de ska bemöta sina besökare, att

det är viktigt att alla känner sig sedda. Det fysiska rummet ger dock olika förutsättningar

för Grand och Vox att göra det. Vox som har dörren utifrån direkt in i sin lokal och kan se

de som kommer innanför dörren direkt,har också möjlighet att se personen och hälsa på en

gång. Det är också tydligt när någon går, man kan höra dörren öppnas och ropa hejdå.

På Grands öppna verksamhet är det tomt nere i foajén, det är inte förrän man kommer

upp för trappan och går in i cafét förrän man ser ledare och de andra besökarna.

Fritidsledarna på Grand upplever det som ett problem som gör det svårare för besökare att

komma in. Enligt Gibson så behöver en individ kunna uppfatta en miljös olika

brukskvaliteter för att kunna interagera med den. Eftersom man inte direkt kan se in till

Grand är det svårare att avväga vilka brukskvaliteter som finns där, och därmed också

svårare att våga gå in. På Vox kan man direkt se lokalen från gatan.

Vem som finns på plats är också enligt Gibson en viktig byggsten i brukskvaliteterna.

På Vox var det under observation blandat med tjejer och killar, och enligt Shou var det

uppdelat ungefär 40 procent killar och 60 procent tjejer en vanlig dag. Den stora

majoriteten av dem är svenskfödda. På Grand är det nästan till 100 procent killar, varav de

flesta är invandrare.

När Beatrice talade om sina erfarenheter från fritidsgård berättade hon hur det kändes att

komma in i ett rum där hon upplevde att alla direkt var medvetna om att hon var tjej och på en

gång dömde henne efter det. I den stunden var hon tjej i första hand, och individ i andra hand.

Jag nämnde tidigare i diskussionen Judith Okleys tes om att rätten man känner att få

utnyttja rum påverkas av vilka som upplevs få utnyttja rummen. Hon skriver också vidare att

platser definieras av och upprätthålls och ändras av de ojämna maktförhållanden som finns

där, samt att platser också tydligare definieras av vilka grupper som utesluts. När en

besöksgrupp är homogen kan det vara svårt för andra grupper att känna sig välkomna, på

grund av att maktförhållandet är ojämnt.

Okley berättar att en grupp individer kan exkluderas från offentliga rum på grund av

normbrytande, men kan också exkluderas på grunden att de behöver beskyddas. Kvinnor har

historiskt, och än idag, inte samma möjligheter att röra sig i offentliga rum på grund av rädsla

för trakasserier och våldtäkt. Enligt resultatet från MCUF:s rapport kan detta antagande

förklara varför inte tjejer besöker öppen fritidsverksamhet. Enligt rapporten har de som på

32

olika sätt bryter mot normer som rör exempelvis kön, sexualitet och funktionalitet, större

rädsla för att bli dåligt bemötta i en fritidsverksamhet. Beatrice nämner också att hon beslöt

sig för att undvika fritidsgårdar efter att hon har hört rykten om att tjejer blev sexuellt

trakasserade där.

Så trygghet måste ses som en faktor till varför tjejer kommer eller ej. Om brukskvaliteten

att man kan bli trakasserad upplevs, så är det inte konstigt att tjejer undviker öppna

fritidsverksamheter, och än mer så om de tillhör andra utsatta grupper som hbtq personer eller

personer med funktionsvariationer. På Grand nämner medarbetarna att de jobbar aktivt med

att bemöta homofobi som finns i deras besöksgrupp, vilket i längden kan göra det till en

tryggare plats, men i nuet kan skapa en ovilja för hbtq personer att det inte är en självklarhet

att de inte ska trakasseras.

Vox har med dessa argument i högre grad möjligheten att välkomna personer som

individer både på grund av deras blandade besöksgrupp, och att de har så mycket färre

besökare i den öppna verksamheten än Grand. Även i lokalen syns skillnaderna, då till

exempel dörren rakt in i lokalen gör att det är lätt för personalen att direkt fånga upp alla

som kommer in.

Men även om Vox har lyckats fånga upp tjejer genom att bemöta dem på detta sätt, så

når de inte alla grupper. Utmärkande för Vox är att deras besökare i väldigt hög grad är

svenskfödda. Bara 6,2 procent av medlemmarna har utländsk bakgund, och även om Schou

hävdar att det är mer än statistiken visar som besöker Vox, så står det ändå i kontrast till

Grand och andra öppna fritidsverksamheter som har majoriteten av besökare från denna

grupp. Det verkar möjligt att det finns någon faktor som gör att Vox inte når den gruppen.

Även om tjejer är min fokus i denna uppsats så detta viktigt att poängtera eftersom tjejer

inte på något sätt är en homogen kategori, och aspekter som klass och etnicitet också

påverkar var människor känner sig hemma.

Man kan till exempel fråga sig var de nyanlända tjejerna från Sprintklassen mest skulle

känna sig hemma, på Vox där närmast alla var svenska, eller på Grand där besöksgruppen

visserligen är en stor majoritet av killar, men killar som de kanske delar erfarenheter och

språk med?

33

7. SLUTSATS

För att tjejer ska komma till öppen fritidsverksamhet är kunskapen om att verksamheterna

finns det förstå målet som måste uppnås. Det här hindret har i min analys visat sig vara olika

högt för olika grupper av tjejer. De svenska tjejer jag intervjuade på Rosendals gymnasium,

samt de som deltog i min intervju hade alla koll på vad en ungdomsgård eller fritidsgård var,

samt majoriteten kände också specifikt till Vox och Grand. Detta står i kontrast till de

nyanlända tjejerna i Sprintklassen som inte ens visste om att det finns öppen fritidsverksamhet

att besöka.

När väl kunskapen om utbudet finns, så pekar mina resultat på att viktiga faktorer för att

tjejer känner sig välkomna på öppen fritidsverksamhet är följande; ryktet av själva

verksamheten, vad aktiviteterna på plats signalerar enligt rådande könsnormer, möjlighet att

hänga med sina vänner samt vilket bemötande man får och hur tryggheten upplevs. Om någon

faktor skulle väljas ut som mest avgörande är det enligt studiens resultat bemötandet och hur

trygg platsen känns.

Skillnaden mellan Vox och Grand ligger främst i besöksgruppen och rummets

utformning. Grand har en besöksgrupp som består av en majoritet killar medan Vox har en

blandad besöksgrupp av killar och tjejer där man inte utmärker sig på grund av sitt kön. På

grund av Vox lokalutformning kan de också lättare se alla besökare, och besökare kan även

innan de gått in snabbt uppfatta brukskvaliteterna inne i lokalen vilket gör det lättare att gå in.

Lokalens utformning på Vox skapar också mer brukskvalitet enligt de jag intervjuade -

möjligheten att hänga där med vänner, vilket var både enligt tidigare forskning och mitt egna

resultat den aktivitet som värderades högst av alla tjejer som grupp.

Dock så är det viktigt att poängtera att tjejer inte är en homogen grupp, utan att även

faktorer som klass, etnicitet, ålder, sexuell läggning etcetera spelar in när det gäller om man

känner sig välkommen till en plat och hur man tolkar brukskvaliteterna i rummet. Det är

exempelvis möjligt att det som uppleves som en trygg och inbjudande miljö för de

svenskfödda tjejer jag intervjuade inte behöver vara det samma för de nyanlända tjejerna i

fokusgruppen. Det krävs en intersektionell förståelse av kön om man vill förstå varför alla

grupper tjejer besöker eller inte besöker öppen fritidsverksamhet.

34

REFERENSER

Tryckta källor

Ambjörnsson, F., 2010. I en klass för sig: genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer.

Ordfront, Stockholm.

Francis, N., Kentel, J.A., (2008). The fun factor: Adolescents’ self‐regulated leisure activity

and the implications for practitioners and researchers. Leisure/Loisir 32, 65–90.

Geidne, S., Fredriksson, I., Eriksson, C. (2016). What motives are important for participation

in leisure-time activities at Swedish youth centres? Health Education Journal

17896916644001.

Hirdman, Yvonne (2003). Genus: om det stabilas föränderliga former. 2., [rev.] uppl. Malmö:

Liber

Leversen, I., Torsheim, T., Samdal, O. (2012). Gendered leisure activity behaviour among

Norwegian adolescents across different socioeconomic status. International Journal of

Child, Youth and Family Studies 3, 355–375.

Lindström, L. (2010). Citizenship and Empowering Processes: A Study of Youth Experiences

of Participation in Leisure Activities. Citizenship, Social and Economics Education.

McDowell, L. (1999). Gender, Identity and Place: Understanding Feminist Geographies.

University of Minnesota Press.

Passmore, A., French, D., 2001. Development and administration of a measure to assess

adolescents’ participation in leisure activities. Adolescence 36, 67–75.

Spencer, C., Blades, M. (2006). Children and Their Environments: Learning, Using and

Designing Spaces. Cambridge University Press.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (2016). Kartläggning av öppen

fritidsverksamhet. Stockholm: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

Gemzøe, L. (2002). Feminism. Stockholm: Bilda

Vox in publikum/Kfum (2015), Statistik antal medlemmar/ inskrivna totalt 2015

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2. [rev.] uppl. Malmö: Liber

Beauvoir, Simone de (1976[1973]). Det andra könet. 3. tr. Stockholm: AWE/Geber

Intervjuer

”Lisa”, 161130, Elev på Rosendalsgymnasium

”Andrea” och ”Beatrice”, 161212, elever på Katedralskolan

Anonyma, 161203, Fritidsledare på Grand

Höijer Schou, Meline, 161213, chef på Vox

Fokusgrupp, 161128, Tjejer i Sprintklassen på Rosendalsgymnasium

Enkät, 16128, elever på Rosendalsgymnasium

Observationer

Grand öppen verksamhet, 161203,

Vox öppen verksamhet, 161213

Grand Cafe Colourful, 161118

35

Internet

Grand. 2016. Om oss. Grand. http://grand.uppsala.se/om-oss/ (Hämtad 16-12-10)

Uppsala kommun, 2016. Fritidsgårdar och mötesplatser för unga.

https://www.uppsala.se/kultur-och-fritid/fritid/fritidsgardar-och-motesplatser-for-unga/

(Hämtad 17-12-10)

36

BILAGOR

Bilaga 1 – Mail till elever på Rosendalsgymnasiet

Hej!

Mitt namn är Ebba Eriksson och jag arbetar som jourtjej på Uppsala tjejjour som jag

samarbetar med för att göra min kandidatuppsats om fritidsgårdar och mötesplatser för unga

tjejer här i Uppsala. Jag är intresserad att intervjua tjejer mellan 15-19år om vad de tycker och

tänker om fritidsgårdar, oavsett om en aldrig besökt en fritidsgård eller gör det ofta.

Intervjun kommer vara i grupp och kommer ta som högst en timma, antagligen mindre. Den

kommer göras i klassrum ------, (onsdagen) den ------, kl 3 och jag kommer också bjuda på lite

godis under tiden. Ni kommer vara helt anonyma i uppsatsen. Jag är mycket tacksam till alla

som kan tänka sig att vara med, ta gärna med era vänner, desto fler tjejer ju bättre blir min

forskning.

Bilaga 2 – Mail till föreståndare i Sprintklassen

Hej!

Mitt namn är Ebba Eriksson och jag studerar kulturgeografi på Uppsala Universitet och

arbetar som jourtjej på Uppsala tjejjour. I förra veckan var jag på besök och föreläste för natur

och samhälls 2orna, och passade även på att prata med Sara Unden om kandidatuppsatsen jag

skriver i samarbete med jouren. I uppsatsen utforskar jag varför unga tjejer inte besöker

fritidsgårdar i samma utsträckning som unga killar.

Jag fick då tipset av henne att skriva till dig, då jag är väldigt intresserad av att intervjua

tjejerna i Sprint-klassen om vad de skulle vilja göra eller ha ut av fritidsgårdar, och vad som

skulle kunna få de att gå dit. Intervjun skulle om de är intresserade att ske i grupp, och jag har

tänkt använda mig av mycket bildmaterial så att även de som har svårt med svenskan ska

kunna var med. Går det bra för er att jag kommer och intervjuar tjejer som är intresserade att

vara med?

Jag kan jättegärna komma själv och berätta om vad jag vill intervjua de om och fråga om de

vill vara med, men jag bifogar även lite kort information som jag förberett för samhälls och

natur 2orna jag ska intervjua på skolan. Jag kan genomföra intervjun direkt efter att skolan

slutar för dagen, och jag är väldigt flexibel med datum.

Bilaga 4 – Fokusgrupps intervjuguide

Struktur:

• Fråga hur gamla alla är och om de har besökt öppen fritidsverksamhet förut

• Vad associerar du till orden fritidsgård, ungdomsgård och öppen fritidsverksamhet?

Skriv upp på tavlan

• Vad är viktigt för att få dig att delta i öppen fritidsverksamhet? Skriva upp på post-its i

små grupper och sätta på tavlan

• Dela upp post-its i delar – alla post-its gås igenom (Vad är ”Roligt”, ”Tryggt” osv)

37

• Diskutera de viktigaste faktorerna och teman. Rangordna om möjligt.

38

Bilaga 5 – Enkät

39

Bilaga 7 – Bilder jag visade för de tjejer jag intervjuade av Grand och Vox

Grand

40

Vox

41

Bilaga 8 - Intervjuguide för tjejerna

Har du besökt någon fritidsgård/ungdomsgård eller ungdomskulturhus?

Har du besökt Vox eller Grand? Vad tycker du om dem?

Vad tycker du om fritidsgårdar och ungdomsgårdar?

Vad är viktigast för att du ska vilja besöka en sådan plats?

(När jag visar bilderna på rummen) Vilket rum föredrar du och varför?

Bilaga 9 - Intervjuguide för Vox och Grand

- Kan jag spela in?

- Vill ni vara anonyma?

Hur skulle ni beskriva Vox/Grands uppdrag?

Hur ofta har ni öppet?

Vad är era arbetsuppgifter?

Hur många fritidsledare är ni?

Vilka besöker er?

Är ni nöjda med eran besöksgrupp? Försöker ni nå ut till fler?

Hur bestämdes det att lokalen skulle inredas?

Har ni separatistiska event?