DOKUMENTATION 

Idrott och mångfald 12‐13 februari 2019 i Karlstad 

Mer information från konferensen hittar du på: 

www.idrottochmangfald.se 

Inledning För sjätte gången arrangerades konferensen Idrott 

och Mångfald i Karlstad som syftar till att öka 

kunskapen om mångfaldsfrågor inom idrottsrörelsen. 

Här möter aktuell forskning praktiken. Denna gång 

med huvudtemat jämställdhet.  

Jämställdhet sker inte av sig själva, vi behöver skapa 

och göra något aktivt. För att det ska ske behövs 

mycket kompetens och kunskap. 

Arrangörer för årets konferens var Karlstads 

Universitet, Karlstads kommun, Värmlands 

Idrottsförbund, Riksidrottsförbundet, Sveriges 

kommuner och landsting och Region Värmland. 

Kristina Wicksell och Kim Hof från Make Equal ledde 

konferensen och guidade oss under två dagar. 

Thomas Blom från Karlstad Universitet; Bo 

Lennartsson från Värmlandsidrotten och Lina Larhult, 

från Karlstads kommuns kultur‐ och fritidsnämnd 

inledde konferensen med sina tankar om vad de vill 

att konferensen ska bidra med. Några viktiga punkter 

de förmedlade var att sprida den kunskap som 

konferens ger, att tillsammans med specialförbund 

jobba med föreningar och framförallt vikten av 

ledarskap lyftes och att förmedla kunskap. De lyfte 

jämställdhet högst på agendan och att arbeta för 

attitydförändringar, men också att det finns mycket 

kunskap att ta med oss och förmedla vidare ut i 

idrottssverige. Det gäller att hålla liv i ämnet, vikten av 

jämställdhet och att flickor och pojkar ska få hålla liv i 

sina drömmar och få testa på olika typer av idrott.  

Kristina Wicksell och Kim Hof gav oss tre principer att 

ha med under konferensen 

‐ Konkret lösningsfokus 

‐ ”Dom av oss” 

‐ Provtänk 

Konferencierer för årets konferens var Make Equal; Kim Hof och 

Kristina Wicksell 

 Incheckningen dag 1 på Hotell Gustaf Fröding 

Incheckning dag 1 

Dag 1, 12/2 

Jämställdhet för en framgångsrik 

idrott i Sverige 

Jenny Svender, Riksidrottsförbundet.  

Jenny Svender, fil.dr. idrottspedagogik, idrotts‐ och 

jämställdhetsansvarig på Riksidrottsförbundet och 

sakkunnig jämställdhet RF/SISU inledde som första 

föreläsare. Jenny Svender menar att vi aldrig har 

upplevt en jämställd idrott, men att vi under många år 

har upplevt en icke jämställdhet idrott, som ställer till 

en hel del saker. Vidare redogjorde Jenny för 

idrottsrörelsens jämställdhetsmål, möjligheter att 

utöva och leda, villkor och förutsättningar, 

värderingar och prioriteringar, 

jämställdhetsintegrering och delaktighet och 

inflytande. Det bör finnas kvantitativa delmål, för 

tydlighetens skull. 

Det finns forskning kring organisation, kön och 

ledarskap som visar på en kultur där manliga ledare är 

norm och att det finns otydliga rekryterings‐ och 

urvalsprocesser. Om vi skulle arbeta lite annorlunda 

så kommer vi uppnå en högre kompetens när man 

arbetar med jämställdhet i våra ideella organisationer 

och med ledarskap. 

Vidare tog Jenny Svender upp Riksidrottsförbundets 

Strategi 2025, som ska arbeta med en ny syn på 

träning och tävling, barnidrotten ska få utövas utifrån 

barns villkor, mer fokus på träning och lärande. 

Detsamma gäller jämställdheten, vem väljer att vara 

med i idrotten? Behöver vi öppna upp hur idrotter 

utövas? Skillnad mellan könen, vad premierar vi? 

Jämför flickor och pojkar? Inga problem bland barn 

men i puberteten får detta konsekvenser, därav 

behöver våra tankesätt ändras. För ett framgångsrikt 

jämställdhetsarbete behöver vi ta hänsyn till alla 

dimensioner av jämställdhet, närvaro, makt över 

dagordningen, normer och privilegiet att utgöra 

normen. Jenny Svender avslutade med att berätta att 

företag idag är extremt negativa till att sponsra 

organisationer som inte arbetar med 

jämställdhetsfrågor. 

Samtal / frågeställningar utifrån Jennys föreläsning 

med Make Equal 

Fråga kring: Könsidentitet och att arbeta med 

jämställdhet. 

Jenny Svender pratade om att det gäller att fundera 

kring när kön är ett grundlig och rimligt sätt att dela 

upp idrotten mellan tjejer och killar. Vidare menade 

Jenny att ledare måste ha könsidentitetskunskap. 

Rådet är att låta transpersonen vara den som 

bestämmer hur en ska prata om det i olika 

sammanhang – sätta personen centrum och tala om 

för hur föreningen ska förhålla sig till detta. 

Fråga kring: RF:s aktivitetsstöd har sett likadan ut i 

femtio år och gynnar pojkar. 

Jenny resonerade kring vad det hela handlar om, och 

hur RF vill att idrott och utövande ska ske. 

Pojkidrottare är mer träningsintensiva än tjejer, men 

kanske ska det finnas ett maxtal? 

Fråga: Hur tror du att svensk idrott ser ut om tio år ur 

ett jämställdhetsperspektiv? 

Jenny resonerade ärligt kring om vi då nått våra 

jämställdhetsmål, det ser bättre ut än idag men vi har 

nog ändå inte nått ända fram. 

Det är väl typiskt tjejer (forskning 

basket och tjejer, omklädningsrum)

Julia Rönnbäck, lektor vid Linnéuniversitetet 

Julia Rönnbäck, lektor vid Linnéuniversitet berättade om sin avhandling ”Det är väl typiskt tjejer”. Julia började med att gå igenom vad idrott kan vara: ett obligatoriskt ämne i skolan, en självklar del av nyhetsrapporter, en populär fritidssysselsättning, ett levebröd, underhållning, ett instrument som används för att lösa komplexa problem. Men också hur den är könsindelad. Historiskt har mäns (lag)idrott handlat om att göra ”män av pojkar” och kvinnors (lag)idrott har varit opassande och osedligt. Det är mäns idrott som är norm genom språkliga distinktioner ‐ till exempel ”fotboll” och ”damfotboll”. Det finns en ekonomisk (sned)fördelning, utrymme i media skiljer sig och ifrågasättande av idrottande kvinnor fortgår (inte sällan vad gäller könstillhörighet och sexualitet). Julia menade att kvinnors idrott länge har negligerats av forskare, men att det har blivit bättre. Julias frågor i avhandlingen var: ”Hur är det att vara baskettjej?”, ”Vad ska och kan en baskettjej säga och göra i de rum som en idrottslig vardag kretsar kring?” och ”Vilka ideal, föreställningar och normer förhåller sig dessa tjejer till?”. 

Baskettjejer talar ofta och mycket om kropp och mer specifikt utseende, detta är normaliserat och själva menar baskettjejerna att det handlar om visa omtanke och respekt, ge bekräftelse. Det finns en baskettjejjargong som används för att hantera (svårhanterliga) och identifiera (svårdefinierade) kroppsideal. 

Fråga: Vad kan ledarna göra för att luckra upp normerna? 

Julia tipsade om att de kan vara varsamma i hur de uttalar sig och vad de säger, de aktiva hör detta och påverkas av detta. Fundera på hur du pratar och vad du själv sätter som norm.   

Fråga: Vilka var tränarna till detta lag? (som Julia har forskat kring) 

Julia berättade att det var manliga tränare och att tjejerna hon har följt tyckte det var roligt att få in en till tjej.  

Fråga: Varför ser normen annorlunda ut för baskettjejer jämfört med till exempel inom fotboll?  

Julia berättade att basket är konstruerad på ett annat sätt, vi vet när den ”uppfanns”, till skillnad från fotbollen som var mer spontan. Basket är inte nedtyngd av maskulinitetsnormen. 

Fråga: Omvärderade Julia arbete tjejernas syn?  

Julia berättade att hon inte visste, bara att de tyckte att det var kul och att hon fick bidra med feministiska tankar till tjejerna. 

Fråga: Spelade tjejerna i en klubb där det fanns kill‐lag? Ja, berättade Julia, det mer familjärt och inte lika uppdelat, många tittade på båda. 

Locker Room Talk

Shanga Azis, ordförande Locker Room Talk 

Shanga Aziz, grundare och ordförande i Locker Room 

Talk tog vid.  

Idéen med Locker Room Talk är att träffa killar, 10‐14 

år, i deras omklädningsrum och pratar manlighet, 

”Hur ska killar vara?”. Detta görs mellan 20‐30 

minuter, inte längre pass för då tappar killarna 

intresset. Shanga var väldigt tydlig med att Locker 

Room Talk inte är den slutliga lösningen, utan ett 

förslag att arbeta vidare med just nu för svensk idrott. 

Shanga fortsatte att berätta om kampanjen med 

Jimmy Durmaz, ”Jag knullar inte din mamma.” Han 

anser att det viktigaste med denna kampanj är att 

många gillar, delar och  ger kommenterar och att det 

är en balans mellan män och kvinnor som gör det. Och 

det enda som de egentligen gjort är att leva upp till de 

normer som finns för att sedan prata om de 

värderingar som de vill förmedla. 

Looker Room Talks tydligaste uppdrag enligt Shanga 

är att de vill nå män och killar och skapa en ny 

manlighet!  

Föreläsningen följdes av många frågor från publiken, 

nedan återfinns några av dem: 

Fråga: Vad säger ni till dem? Vad pratar ni rent 

konkret om? 

Finns ingen färdig mall, de försöker ta det som det 

kommer, spelar rollspel, säger ifrån på ett schyst sätt 

och så vidare. 

Fråga: Vad säger killarna? 

I början är det tufft, men efter ett par gånger så börjar 

det komma mer av deras egna erfarenheter och 

personliga tankar, de delar med sig. 

Fråga: Vad får ni för respons från tränarna? 

Väldigt olika, en del tycker att det är jättebra, en del 

kliver in och säger att ”nu kan vi inte hålla på med 

detta längre”. 

Fråga: Varför pratar ni bara med killar? 

Har bara erfarenhet från killarnas omklädningsrum. 

Fråga kring: Att ta ansvar som man i 

jämställdhetsfrågan. Hur ställer du dig till att er 

organisation är en arena för män och ytterligare en 

arena där killarna tar plats.  

De försöker fylla en lucka som männen behöver fylla. 

Fråga: Ungdomsproblem, arbeta med barnen men 

tränarna och andra vuxna? 

Föreningar måste ju jobba med det hela tiden. 

Fortsätta arbetet hemma och i de arenor där barnen 

finns. 

Workshop med Make EqualFörsta dagens sista del var i form av ett ”världskafé”, där alla deltagarna fick chansen att i grupper diskutera vidare ”Hur kan vi arbeta vidare i vår verksamhet?” Några av de synpunkter som kom fram var att dagen bidragit med mycket inspiration att ta med sig tillbaka, att alla ska börja med sig själv och att ledning och styrelse behöver göra jämställdhetsinsatser. 

Dag 2, 13/2 Schyst Idrott 

Marianne Nilsson, strateg Region Värmland och Björn Adolfsson, idrottskonsulent Värmlandsidrotten. 

Marianne Nilsson, strateg för jämställd regional tillväxt på Region Värmland och Björn Adolfsson, idrottskonsulent vid Värmlandsidrotten inledde dag 2 genom att Marianne berättade bakgrunden till Schyst. Från början handlade det om ta fram Schyst kommunikation, en guide för jämlik kommunikation. Det skulle vara ett lätt och pedagogiskt material som det skulle kunna arbetas vidare med. Region Värmland trodde att materialet skulle vara något som bara offentlig sektor ville ha, men företag och privata företag var också intresserade för att locka kunder, anställda med meera. Språkrådet rekommenderade den dessutom. Fram tills idag har 30 000 exemplar beställts. Marianne menar att ord och bild spelar roll. 

Med detta som utgångspunkt funderade Värmlandsidrotten på hur de kunde göra en idrottslig twist på detta, vilket resulterade i frågan ”hur är man som idrottsledare?”. Schyst Idrott skapades. Idrottsledare ska vara en förebild för de aktiva, föräldrarna, domarna etcetera. Funderingar kring sociala medier kom upp, vad skapar inlägg i sociala medier kring resultat för våra barn? Schyst Idrott syftar till att förändra verkligenheten genom lätta övningar kring aktiva, ledare, styrelsen med mera. Hur uppträder vi och beter oss i olika miljöer så som omklädningsrum diskuterades i arbetet. Alla ska känna sig inkluderade, ingen ska exkluderas. 

Mentimeter‐frågor till publiken: Berätta om en ledare som du tycker är en bra förebild. Varför är hen så bra?  Ser alla, snäll, positiv, medveten, engagerad, lyhörd och ödmjuk, trygg miljö för de aktiva, individperspektiv, lyhörd, demokratisk, inspirerande, närvarande, motiverar, hjälpsam, rättvis, pålitlig, kunnig, värderingar, respekt, kompetent,  

Vad ska du själv tänka på för att vara bra förebild när det gäller jämställdhet?  Rättvist, tydligt, ledarskap, behandla alla olika, kroppsspråk, tänka på hur man uttrycker sig, ha ett normkritiskt förhållningssätt, tänka på att ordet har betydelse, inte göra skillnad, leva som man lär, samma förutsättningar till alla, respektera allas olikheter och förutsättningar. Att se varje individ, observant och lyhörd, våga säga ifrån, inte anpassa mig efter andras normer,se personen och inte könen, normkritisk, inte se olika hinder, se pojklag och flicklag på samma sätt. 

Björn Adolfsson skickade med att det handlar om beteende! Det är mycket lättare att lägga sig på en högre nivå och arbeta med ämnet, men det viktigt är att ta ned det till beteenden. 

Goda exempel på jämställdhet inom 

idrotten 

Annica Lundström, breddidrottschef, Svenska Golfförbundet. 

Annica Lundström, breddidrottschef, Svenska Golfförbundet fortsatte att prata om prata om hur jämställdhetsarbetet inom golfsverige ser ut; När snacket blev verkstad. Annica började med att poängtera att detta inte är något tillfälligt projekt utan ett ständigt pågående arbete. 

Golfens jämställdhetsmål mot 2020 är nettotillväxt på 10 000 kvinnor, jämställda styrelser med minst 35 % kvinnor, jämställda valberedningar. Vision 50/50 är påbörjat på 200 klubbar. I detta arbete har forskning och pilotprojekt banat vägen och enligt Annica är det inga fler hyllvärmare som behövs. Det är inte på ytan utan på botten som arbetet behöver göras. 

Svenska Golfförbundet har ett program, Vision 50/50 som är uppdelat i tre ronder. Under rond ett sker spaning; att få syn på. Denna spaning sker på fyra arenor: på golfbanan, i mötesrummet, på anläggningen och bland personalen. Under rond två sker mobilisering och under rond tre sker förändring som blir avstampet. Annica menade att om inte 

ordförande och klubbledare med med så går det inte  att genomföra arbetet. Det måste till ett beslut från styrelsen, att detta ska leva och verka i klubben. 

Annica fortsätte med att säga att vi behöver vara inne och störa lite, många tycker att det är bra som det är och då måste någon vara inne och driva detta arbete, så att det blir lite jobbigt. Fokus på arbetet inom svenska golfförbundet ligger på jämställdhet, men arbetet leder också till insikter om andra exkluderande strukturer på golfklubben. Annica menade att framgångsnycklar för lyckat förändringsarbete handlar om att ha en engagerad styrelse och klubbledning, förhandlingsledare som kan driva processer och förståelse för långsiktighet i detta arbete. Mer finns att läsa på: www.golf.se/vision5050 

Strategiskt jämställdhetsarbete SVT 

Patric Hamsch, chef för sportredaktionen SVT. 

Nästa talare ut var Patric Hamsch, nyhetschef och 

digital chef på SVT Sport. Arbetet innefattar SVT sport, 

Sportspegeln och sociala medier. 

Jämställdhetsarbetet började under 2013, men tog ett 

omtag 2015. Idag är målsättningen 50‐50 

kvinnor/män på alla SVT Sports plattformar. De 

arbetar noggrant med sin rapportering och tar hänsyn 

till manligt och kvinnligt. Detta är en del av deras 

vardag, men något de måste tänka på varje dag. 

Patric menade att SVT Sport har en otrolig påverkan, 

det som SVT Sport står för, det som visas upp kan 

också få påverkan på andra delar, både utanför och 

inom idrotten. 

Patric berättade också att det inte är helt problemfritt 

att göra journalistik kring kvinnor, speciellt om det är 

reportage om kvinnor som bryter mönster. 

Kommentarer som kan komma är ”Pågår det nån jävla 

kvotering på sporten?”, ”Hur kan ni visa 

damallsvenskan före allsvenskan? Skärp er!”, ”Ni gör 

de sämsta nyheterna, bara massor av kvinnor i 

Sportnytt trots att ingen bryr sig.”. Patric berättade 

att det finns en föreställning om att publiken på 

arenan är lika med intresset, men innehållet ska platsa 

utifrån en rad olika parametrar, inte någon kvotering. 

I topp över statistik över idrotter för 2018 ligger inte 

helt oväntat fotboll och ishockey. Total fördelning 

mellan kvinnor och män är; 33,9% kvinnor och 61,9% 

män. Patric berättade vidare att SVT Sport har en 

genusmätare, där man räknar kvinnor, namn, lag, 

mästerskap, tävlingar. Vidare räknas även ord som 

”hon”, ”henne”, ”hennes” etcetera också med. Slår de 

ihop SVT Sports alla olika plattformar så är det i 44 % 

som kvinnor återfinns. 

Patric ser några viktiga utmaningar för SVT Sport; 

Livebilder på kvinnor som tävlar, traditionell 

nyhetsvärdering, vad som händeer med fotboll och 

ishockey, nyhetsbyråernas innehåll och berättelser 

och nyheter, men med detta behöver de hjälp.  

Möjligheter till jämställd idrott 

Jens Kansell och Charlotte Holmsten från Gävle kommun 

Jens Kansell och Charlotte Holmsten, 

fritidssamordnare på Gävle kommun var nästa talare 

ut. Tillsammans med Nils‐Olof Zetherin, expert fritid 

och idrott inom SKL (Sveriges Kommuner och 

Landsting) pratade de om möjligheter till jämställd 

idrott i parktiketen. Nils‐Olof inledde med att påpeka 

att det pratas mycket om verktyg , men väldigt lite om 

förutsättningarna. Exempelvis bygger vi många 

idrottshallar, men vi glömmer att ta hänsyn till 

jämställdhetsperspektivet när vi bygger nytt. Det är 

höga driftskostnader när det kommer till anläggningar 

och fritidsanläggningar, men då måste det också börja 

tänkas kring att bygg fler anläggningar som är mer 

jämställda.  

Charlotte och Jens fortsatte med att berätta om att de 

inom Gävle kommun arbetar med hållbar idrott, ett 

idrottspolitisk program. Detta är ett viktigt verktyg 

som kan användas i arbetet med idrottsföreningar. 

Inom Gävle kommun bestämdes det att en översyn 

behövdes göras för att det funnits en massa gamla 

avtal och gamla stöd som behövde ses över. När de 

lagt allt på bordet, så såg de hur orättvist det faktiskt 

var. Charlotte och Jens berättade vidare att de inom 

Gävle kommun har kartlagt flickor och pojkars 

idrottande, ”Din Fritid”. Detta har visat att många 

tjejer inte återfinns inom föreningsidrotten, utan i 

andra delar utanför.  

Vidare berättade Jens och Charlotte att det är de som 

har flest medlemmar och som återfinns i de mer 

träningsintensiva miljöerna är de som får mest stöd 

även idag, men de idrotter som är mindre har fått mer 

och detta leder till att klyftan ser mindre ut nu än 

innan. 

Vidare berättade Charlotte och Jens att allt inte spikas 

direkt, utan de följer upp över tid och är inte rädda för 

att ändra. Det gäller att långsiktigt göra rättvisa val 

och rättvisa beslut. 

Heta stolen‐ panelsamtal 

Nils‐Olof Zethrin, SKL, var en av deltagarna i panelsamtalet 

Sedan följde panelsamtal med Charlotte Holmsten, 

Gävle Kommun, Nils‐ Olof Zethrin, SKL, Marianne 

Nilsson, Region Värmland, Patric Hamsch, SVT Sport 

och Annica Lundström, Svenska Golfförbundet. Heta 

frågor och/eller heta påståenden som panelen fick ta 

ställning till. 

Heta påståendet: Jämställdheten är en trend som 

kommer att gå över. 

Patric Hamsch menade att det kanske är en 

nedåtgående trend, men måste tro på att frågan är 

viktig, alltid. Den är fundamental. Marianne Nilsson 

menade att det är självklart att det inte är en trend. 

Kvinnor och män ska ha jämlika förhållanden, kvinnor 

har idag inte samma rätt till bidrag. 

Heta påståendet: Ekonomiska bidrag som föreningar 

får, från kommun och stat, borde villkoras med 

jämställdhet. 

Nils‐Olof Zethrin var den enda som inte höll med och 

fick poängtera, att bidragen ska vara generella och 

sedan får de specificera i andra typer. Charlotte 

Holmsten menade att i kommuner, i hennes fall Gävle, 

så måste de arbeta med jämställdhet, inte styra i 

detalj, utan ge verktyg och vilja att de ska reflektera 

över det.  

Het fråga: Mediala bilder, påverkar dessa bilder? 

Marianne Nilsson menade att bilder påverkar, det vi 

inte ser kan vi inte bli. Annica Lundström menade att 

det är jätteviktigt att arbeta med spegling av sin idrott 

på sin hemsida, vem är normen där? Vem är 

avvikande? Vilka visar vi upp? Patric Hamsch menade 

att bilder påverkar mycket, men även hur vi pratar 

med exemplet att förnamn på kvinnor och för‐ och 

efternamn på män sägs. Det är också viktigt med 

grågor som ges, vilka frågor får kvinnor och vilka får 

män från media? 

Het fråga; Är det idrottens ansvar med jämställdhet? 

Idrotten påverkar samhället. Patric Hamsch menade 

att ja, eftersom idrotten är Sveriges största 

folkrörelse, engagerade och behöver ta det ansvaret. 

För honom är det självklart. Annica Lundström 

avslutade panelen med att svara på denna heta fråga 

med en egen fråga: Om inte vi, så vem? 

Inspirationsföreläsning med Shahrzad 

Kiavash  

Shahrzad Kiavash  

Shahrzad Kiavash inleder med orden: ”Jag hade två 

val. Och jag valde att leva”. 

Ursprungligen är hon från Iran , hamnade i Borås, 

flyttade till Stockholm och läste till maskiningenjör. 

Under konferensen berättade hon om sin resa och 

utmaningar i livet. En inspirerande föreläsning som 

gav många tankar.  

Summering av konferensen Kristina Wicksell och Kim Hof från Make Equal 

avslutade konferensen med att fråga ”Vad vill du 

börja med redan imorgon?” Nedan återfinns några 

kommentarer som kom in via Menti; 

Att bli min egen superhero, bli en badass, ha en 

målbild inför en uppgift, säga ”jag kan” till kollegor, 

våga vara en jobbig jävel, peppa varandra, våga sluta 

bry mig om andra, våga ifrågasätta, smitta av ditt 

tillstånd, titta alla i ögonen, att inte sluta kämpa, 

stärka tjejerna ännu mer, våga tro på de stora 

drömmarna, få människor att våga misslyckas , 

jämlikhetssäkra verksamheten, prata om detta på 

fikat, börja med mig själv och påverka andra. 

Själva sammanfattar de nedan; 

Från Jenny Svender tar de med sig att det finns 

dimensioner i tre olika miljöer; närvaron, makt över 

dagordning, manliga normen. Från Julias Rönnbäcks 

föreläsning; att det finns hyperheterosexuella normer. 

Att det finns ledarna som tror att deras killar kommer 

att prestera sämre om man pratar om jämställdhet tar 

de med sig från Shanga Aziz föreläsning. Från Schyst 

tar de med sig att vi kan inte vara det vi inte ser. 

Vikten av att spana, inte förutsätta att man har 

samma problem överallt var ledord från Annica 

Lundström. Från Patric Hamsch tar de med sig att det 

finns symbolvärde, hur man visar upp sport. Att 

samverka mellan det offentliga och det kommunala, 

att inte utmana varandra utan göra det tillsammans 

och ge varandra förutsättningar för jämställdhet tog 

de med sig från Gävle kommun. Tillslut från Shahrzad 

Kiavash att det är svårt att vara annorlunda i en värld 

där alla ska passa in.  

Slutorden blev: 

Inom idrotten behöver vi se på jämställdhet utifrån 

olika aspekter. Idrotten behöver utmana 

könskodningen, våga vara könsneutrala, våga 

ifrågasätta. 

Så länge vi lever i en värld där det inte råder jämställd, 

så måste vi arbeta med olika strukturer för att komma 

tillrätta med detta, hela tiden. 

Tack alla för i år! 

Intervjuer Lotten Hansson – Örebro kommun,föreningsenheten. 

Vad anser du generellt om årets konferens?  Superfint arrangerat i det stora hela, jättebra och toppen. Intressanta föreläsningar och definitivt ett aktuellt ämne. 

Är det något speciellt som du tar med dig härifrån? Jag tycker att Schyst verkar bra, intressant att få med sig den boken för att kunna dela den med arbetsgruppen och för att kunna använda det ute i verksamheten, som ett arbetsmaterial. Sedan så var jag väldigt imponerad av Locker Room Talk och Shanga och hans engagemang. Det berörde mig personligt. 

Tim Svensson ‐ Örebro kommun, föreningsenheten, 50 % och 50 % på friluftslivet. 

Vad anser du generellt om årets konferens?  Jag tycker att det är jätte intressant, väldigt aktuellt 

ämne som är mycket viktigt och jag tycker att det har varit bra spridning mellan de olika föreläsarna, det känns som om det har förmedlats olika pusselbitar. Man har fått med sig mycket att tänka på och mycket att ta med sig ut i sin egen verksamhet. 

Är det något speciellt som du tar med dig härifrån? Det är mycket som jag tar med mig… dels den där… katalogen… ja, Schyst Idrott som jag tycker var bra och som jag kommer ta med mig för att använda i verksamheten. Sen också detta från Locker Room Talk, att det börjar så tidigt med jargongerna, att man måste arbeta långt ned i åldrarna. Det är egentligen inget nytt, man har ju alltid tänkt på det men bra att få exempel och att få det konkret. Egentligen har allt hittills varit bra så det är svårt att lyfta något, men dessa är något av det som jag tar med mig. 

Chrishan Fernando – Stockholms Idrottsförbund, inriktning mot svaga områden och segregering. 

Vad anser du generellt om årets konferens?  Detta är den första konferensen som jag är med 

på, som jag hade förväntat mig utifrån programmet som jag hade läst innan. Bra med variationer, med människorna som står och pratar, allt ifrån kommunrepresentanter till organisationer, riktigt bra! Jag kommer själv att arbeta med något liknande som Locker Room Talk, så jag kände att jag fick många olika perspektiv och även statistik visade jättemycket och bra exempel på hur man kan arbeta och samverka med varandra, som man kan ta med sig till kommuner som man träffar. 

Är det något speciellt som du tar med dig härifrån? Just när det kommer till kommundelen så tar jag med mig hur Gävle kommun har arbetat. Det var häftigt hur de har ändrat deras gamla stöd som de har haft i form av bidragsformer, det var intressant och att se hur det skulle kunna påverka i Stockholm, för den problematiken finns ju där. Alltså pengar som går till samma föreningar och nu när vi arbetar med Strategi 2025, ny syn på träning och tävling, ny modern förening så vill man arbeta på nya sätt men samtidigt blir man motarbetad för att bidragssystemen ser ut som de gör… det blir svårt för till exempel spontanidrott, det går inte ihop, det finns inte LOK‐stöd för det. Hur vi kan mötas halvvägs, annars blir det svårt. Har träffat många människor och har kunnat lyssna och ta in och även att dela med mig av mina egna upplevelser och mina egna erfarenheter, att jag som konsulent men även jag som aktiv inom föreningslivet inom vissa områden som inte klarar av detta med just ekonomin och en annan problematik när man träffar på människor som inte känner till det. 

Robert Hagström, Vårgårda kommun, folkhälsostrateg: 

Vad anser du generellt om årets konferens?  Det är tredje gången som jag är här på konferensen och detta har varit den bästa gången hittills. Det som har 

varit så bra i år är att det har varit en sådan bredd, alltifrån förbund, till forskning, till praktiker och sedan till inspiration samtidigt. Man har fått ihop mycket, på egentligen en dag om man slår ihop det. Detta är den bästa konferensen hittills! 

Är det något speciellt som du tar med dig härifrån? Ja, för det första så är det inspiration från föreläsare som man kan ta med sig hem och använda hemma, det är några stycken, som den sista och Locker Room Talk, dessa var väldigt inspirerande. Att arbeta med en sådan miljö som killars omklädningsrum, det kräver lite skinn på näsan om man säger så… det är en väldigt speciell miljö. Vad mer… att vi har kommit långt fastän det är ändå ganska långt kvar. Vi pratade precis om det runt bordet här, innan du kom, att om vi jämför med för 100 år tillbaka så har det hänt jättemycket, men ändå väldigt långt kvar. Sen mer… ja, förändring kräver att det börjar hos en själv och inte hos någon annan. 

Tack för denna gång önskar vi som arrangerat! 

Avslutningsvis vill vi skicka med er och poängtera att vi alla är bärare av stafettpinnen och 

är viktiga i det fortsatta arbete. Vi hoppas att vi ses nästa gång vi arrangerar konferens, eller 

att vi ses i något sammanhang där vi tillsammans arbetar med idrott och mångfald! 

Tack även till  Jenny Nilsson, student på Karlstads Universitet för sammanfattningen av 

konferensen och foton, Mariann Syvertsson för foton och Monika Wikström från 

Värmlandsidrotten som sammanställt.