Käre användare!

Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.

Med vänlig hälsning Redaktionen

52 53Världens Historia 12 • 2009 Världens Historia 12 • 2009

Ärkefienderna England och Frankrike strider Ärkefienderna England och Frankrike strider Ärkefienderna England och Frankrike strider om rätten till den rika regionen Gascogne om rätten till den rika regionen Gascogne i sydvästra Frankrike. Konflikten utveck-las till en arvstvist om den franska tro-nen och år 1337 bryter hundraårskriget ut. Nio år senare tar sig Englands krigar-kung Edvard III och hans långbågsskyttar över Engelska kanalen för att utmana den över Engelska kanalen för att utmana den franske kungens stora armé av riddare.

FRANKRIKEFRANKRIKEFRANKRIKE

FRANKRIKE/1346

CRÉCY

I sex veckor har Englands kung sex veckor har Englands kung sex veckor har Englands kung I sex veckor har Englands kung I Edvard III och hans armé härjat och Edvard III och hans armé härjat och Edvard III och hans armé härjat och I Edvard III och hans armé härjat och I plundrat i nordvästra Frankrike. Den plundrat i nordvästra Frankrike. Den plundrat i nordvästra Frankrike. Den I plundrat i nordvästra Frankrike. Den I 26 augusti 1346 hittar kungen äntligen 26 augusti 1346 hittar kungen äntligen 26 augusti 1346 hittar kungen äntligen det idealiska slagfältet för sitt nya vapen: det idealiska slagfältet för sitt nya vapen: det idealiska slagfältet för sitt nya vapen: Det är här, på en ås vid orten Crécy, som Det är här, på en ås vid orten Crécy, som Det är här, på en ås vid orten Crécy, som hans långbågar ska få sitt elddop i strid hans långbågar ska få sitt elddop i strid hans långbågar ska få sitt elddop i strid mot de avskydda fransmännen.mot de avskydda fransmännen.

Engelsmännen är väl förberedda men Engelsmännen är väl förberedda men Engelsmännen är väl förberedda men kungen är nervös. Uppifrån höjden kan kungen är nervös. Uppifrån höjden kan kungen är nervös. Uppifrån höjden kan han följa hur kolonn efter kolonn av han följa hur kolonn efter kolonn av han följa hur kolonn efter kolonn av franska riddare anländer till slagfältet franska riddare anländer till slagfältet franska riddare anländer till slagfältet – strömmen av tungt bepansrade riddare – strömmen av tungt bepansrade riddare – strömmen av tungt bepansrade riddare tycks aldrig ta slut. Mot Edvards trupper tycks aldrig ta slut. Mot Edvards trupper tycks aldrig ta slut. Mot Edvards trupper på 12.000 man står nu Europas största på 12.000 man står nu Europas största på 12.000 man står nu Europas största riddar armé på 36.000.

Men det råder oordning i de franska Men det råder oordning i de franska Men det råder oordning i de franska leden – vilket är tur för engelsmännen. leden – vilket är tur för engelsmännen. leden – vilket är tur för engelsmännen. Trycket från strömmen av soldater har Trycket från strömmen av soldater har Trycket från strömmen av soldater har tvingat ned armén från en höjd till plan tvingat ned armén från en höjd till plan tvingat ned armén från en höjd till plan mark och det är helt omöjligt för den mark och det är helt omöjligt för den mark och det är helt omöjligt för den franske kungen att organisera sina män. franske kungen att organisera sina män. franske kungen att organisera sina män. Kungen är dessutom en ”försiktig gene-Kungen är dessutom en ”försiktig gene-Kungen är dessutom en ”försiktig gene-ral” och vill helst inte anfalla förrän näs-ral” och vill helst inte anfalla förrän näs-ral” och vill helst inte anfalla förrän näs-ta dag. Adelsmännen omkring honom ta dag. Adelsmännen omkring honom ta dag. Adelsmännen omkring honom manar dock till attack. Sent på eftermid-manar dock till attack. Sent på eftermid-manar dock till attack. Sent på eftermid-dagen beordrar den tveksamme kungen dagen beordrar den tveksamme kungen dagen beordrar den tveksamme kungen sin armé att rycka fram mot fienden. sin armé att rycka fram mot fienden. sin armé att rycka fram mot fienden.

Riddarna blev lätta offerRiddarna blev lätta offerFörst skickas omkring 4.000 genuesiska Först skickas omkring 4.000 genuesiska Först skickas omkring 4.000 genuesiska armborstskyttar fram för att lösa upp armborstskyttar fram för att lösa upp armborstskyttar fram för att lösa upp de engelska linjerna. Fransmännen de engelska linjerna. Fransmännen de engelska linjerna. Fransmännen har dock inte räknat med de engel-har dock inte räknat med de engel-har dock inte räknat med de engel-ska bågskyttarna som med den ska bågskyttarna som med den ska bågskyttarna som med den franske krönikeskrivaren Jean franske krönikeskrivaren Jean franske krönikeskrivaren Jean Froissarts ord ”tog ett steg fram-Froissarts ord ”tog ett steg fram-Froissarts ord ”tog ett steg fram-åt och avfyrade sina pilar så tätt åt och avfyrade sina pilar så tätt åt och avfyrade sina pilar så tätt att de föll som snö”.att de föll som snö”.

Inom loppet av några mi-Inom loppet av några mi-Inom loppet av några mi-nuter avlossar de främre nuter avlossar de främre nuter avlossar de främre bågskyttarna 30.000 pilar bågskyttarna 30.000 pilar bågskyttarna 30.000 pilar och mer än 2.000 franska och mer än 2.000 franska och mer än 2.000 franska arm borst skyttar dör eller arm borst skyttar dör eller arm borst skyttar dör eller skadas. I ren panik och skadas. I ren panik och skadas. I ren panik och förvirring flyr resten förvirring flyr resten förvirring flyr resten av dem bakåt. Men av dem bakåt. Men av dem bakåt. Men

Under slaget vid Crécy Under slaget vid Crécy Under slaget vid Crécy Under slaget vid Crécy Under slaget vid Crécy visade sig de engel-visade sig de engel-visade sig de engel-visade sig de engel-ska långbågarna vara ska långbågarna vara ska långbågarna vara ska långbågarna vara mycket mer effektiva mycket mer effektiva mycket mer effektiva mycket mer effektiva än de långsamma än de långsamma än de långsamma än de långsamma armborsten. armborsten. armborsten. armborsten. POLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGES

AV JO

NAS

BECH

GAAR

D

MEDELTIDEN

Medeltidens kulsprutorkulsprutorkulsprutorI mer än 300 år har riddare i rustning härskat på Europas slagfält. Men deras dominans slutar tvärt i norra Frankrike när den väldiga franska riddarhären krossas av engelsmännens nya supervapen: långbågen.

52 53Världens Historia 12 • 2009 Världens Historia 12 • 2009

Ärkefienderna England och Frankrike strider Ärkefienderna England och Frankrike strider Ärkefienderna England och Frankrike strider om rätten till den rika regionen Gascogne om rätten till den rika regionen Gascogne i sydvästra Frankrike. Konflikten utveck-las till en arvstvist om den franska tro-nen och år 1337 bryter hundraårskriget ut. Nio år senare tar sig Englands krigar-kung Edvard III och hans långbågsskyttar över Engelska kanalen för att utmana den över Engelska kanalen för att utmana den franske kungens stora armé av riddare.

FRANKRIKEFRANKRIKEFRANKRIKE

FRANKRIKE/1346

CRÉCY

I sex veckor har Englands kung sex veckor har Englands kung sex veckor har Englands kung I sex veckor har Englands kung I Edvard III och hans armé härjat och Edvard III och hans armé härjat och Edvard III och hans armé härjat och I Edvard III och hans armé härjat och I plundrat i nordvästra Frankrike. Den plundrat i nordvästra Frankrike. Den plundrat i nordvästra Frankrike. Den I plundrat i nordvästra Frankrike. Den I 26 augusti 1346 hittar kungen äntligen 26 augusti 1346 hittar kungen äntligen 26 augusti 1346 hittar kungen äntligen det idealiska slagfältet för sitt nya vapen: det idealiska slagfältet för sitt nya vapen: det idealiska slagfältet för sitt nya vapen: Det är här, på en ås vid orten Crécy, som Det är här, på en ås vid orten Crécy, som Det är här, på en ås vid orten Crécy, som hans långbågar ska få sitt elddop i strid hans långbågar ska få sitt elddop i strid hans långbågar ska få sitt elddop i strid mot de avskydda fransmännen.mot de avskydda fransmännen.

Engelsmännen är väl förberedda men Engelsmännen är väl förberedda men Engelsmännen är väl förberedda men kungen är nervös. Uppifrån höjden kan kungen är nervös. Uppifrån höjden kan kungen är nervös. Uppifrån höjden kan han följa hur kolonn efter kolonn av han följa hur kolonn efter kolonn av han följa hur kolonn efter kolonn av franska riddare anländer till slagfältet franska riddare anländer till slagfältet franska riddare anländer till slagfältet – strömmen av tungt bepansrade riddare – strömmen av tungt bepansrade riddare – strömmen av tungt bepansrade riddare tycks aldrig ta slut. Mot Edvards trupper tycks aldrig ta slut. Mot Edvards trupper tycks aldrig ta slut. Mot Edvards trupper på 12.000 man står nu Europas största på 12.000 man står nu Europas största på 12.000 man står nu Europas största riddar armé på 36.000.

Men det råder oordning i de franska Men det råder oordning i de franska Men det råder oordning i de franska leden – vilket är tur för engelsmännen. leden – vilket är tur för engelsmännen. leden – vilket är tur för engelsmännen. Trycket från strömmen av soldater har Trycket från strömmen av soldater har Trycket från strömmen av soldater har tvingat ned armén från en höjd till plan tvingat ned armén från en höjd till plan tvingat ned armén från en höjd till plan mark och det är helt omöjligt för den mark och det är helt omöjligt för den mark och det är helt omöjligt för den franske kungen att organisera sina män. franske kungen att organisera sina män. franske kungen att organisera sina män. Kungen är dessutom en ”försiktig gene-Kungen är dessutom en ”försiktig gene-Kungen är dessutom en ”försiktig gene-ral” och vill helst inte anfalla förrän näs-ral” och vill helst inte anfalla förrän näs-ral” och vill helst inte anfalla förrän näs-ta dag. Adelsmännen omkring honom ta dag. Adelsmännen omkring honom ta dag. Adelsmännen omkring honom manar dock till attack. Sent på eftermid-manar dock till attack. Sent på eftermid-manar dock till attack. Sent på eftermid-dagen beordrar den tveksamme kungen dagen beordrar den tveksamme kungen dagen beordrar den tveksamme kungen sin armé att rycka fram mot fienden. sin armé att rycka fram mot fienden. sin armé att rycka fram mot fienden.

Riddarna blev lätta offerRiddarna blev lätta offerFörst skickas omkring 4.000 genuesiska Först skickas omkring 4.000 genuesiska Först skickas omkring 4.000 genuesiska armborstskyttar fram för att lösa upp armborstskyttar fram för att lösa upp armborstskyttar fram för att lösa upp de engelska linjerna. Fransmännen de engelska linjerna. Fransmännen de engelska linjerna. Fransmännen har dock inte räknat med de engel-har dock inte räknat med de engel-har dock inte räknat med de engel-ska bågskyttarna som med den ska bågskyttarna som med den ska bågskyttarna som med den franske krönikeskrivaren Jean franske krönikeskrivaren Jean franske krönikeskrivaren Jean Froissarts ord ”tog ett steg fram-Froissarts ord ”tog ett steg fram-Froissarts ord ”tog ett steg fram-åt och avfyrade sina pilar så tätt åt och avfyrade sina pilar så tätt åt och avfyrade sina pilar så tätt att de föll som snö”.att de föll som snö”.

Inom loppet av några mi-Inom loppet av några mi-Inom loppet av några mi-nuter avlossar de främre nuter avlossar de främre nuter avlossar de främre bågskyttarna 30.000 pilar bågskyttarna 30.000 pilar bågskyttarna 30.000 pilar och mer än 2.000 franska och mer än 2.000 franska och mer än 2.000 franska arm borst skyttar dör eller arm borst skyttar dör eller arm borst skyttar dör eller skadas. I ren panik och skadas. I ren panik och skadas. I ren panik och förvirring flyr resten förvirring flyr resten förvirring flyr resten av dem bakåt. Men av dem bakåt. Men av dem bakåt. Men

Under slaget vid Crécy Under slaget vid Crécy Under slaget vid Crécy Under slaget vid Crécy Under slaget vid Crécy visade sig de engel-visade sig de engel-visade sig de engel-visade sig de engel-ska långbågarna vara ska långbågarna vara ska långbågarna vara ska långbågarna vara mycket mer effektiva mycket mer effektiva mycket mer effektiva mycket mer effektiva än de långsamma än de långsamma än de långsamma än de långsamma armborsten. armborsten. armborsten. armborsten. POLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGESPOLFOTO/ULLSTEIN BILD & DK-IMAGES

AV JO

NAS

BECH

GAAR

D

MEDELTIDEN

Medeltidens kulsprutorkulsprutorkulsprutorI mer än 300 år har riddare i rustning härskat på Europas slagfält. Men deras dominans slutar tvärt i norra Frankrike när den väldiga franska riddarhären krossas av engelsmännens nya supervapen: långbågen.

54 55Världens Historia 12 • 2009Världens Historia 12 • 2009

De franska riddarna både fruktade och hatade de engelska långbågs-skyttarna innerligt. Därför kunde den olycklige skytt som hamnade i frans-männens klor vänta sig en plågsam och hemsk död – till skillnad från riddare ur den engelska aristokratin som fick en snabb avrättning. Först högg fransmännen av de fing-rar som skyttarna använde för att spänna sina bågar. Därefter tortera-

des engelsmännen tills döden befria-de dem.

Enligt legenden uppstod engels-männens hånfulla handtecken ”bak-vänt V” – ungefär detsamma som att visa långfingret – just till följd av fransmännens förkärlek för att hugga av fingrar. Engelska bågskyttar hå-nade ofta fransmännen före ett slag genom att hålla upp sina två fingrar och ropa ”Come and get them!”.

Fransmän lemlästade bågskyttarna

Den hånfulla gesten – här utförd av Winston Churchill – föddes då fransmän högg fingrarna av engelska bågskyttar.GETTY IMAGES

ROB

SHON

E - D

K-IM

AGES

Bågskyttar höll 100 kilo med två fingrarAtt vara långbågsskytt var ett hårt arbete som krävde muskler. Redan som små pojkar fick de blivande bågskyttarna hård träning – som kunde ge dem skador för livet.de blivande bågskyttarna hård träning – som kunde ge dem skador för livet.de blivande bågskyttarna hård träning – som kunde ge dem skador för livet.

På slagfältet placerades långbågsskyttarna ofta bakom spetsiga pålar, relativt väl skyddade mot fiendens riddare.

Det mekaniska armborstet kunde et mekaniska armborstet kunde et mekaniska armborstet kunde man lära sig att hantera på en man lära sig att hantera på en man lära sig att hantera på en

vecka – en långbåge krävde däremot tio vecka – en långbåge krävde däremot tio vecka – en långbåge krävde däremot tio års hård träning innan skytten behärs-års hård träning innan skytten behärs-års hård träning innan skytten behärs-kade sitt vapen. De flesta skyttar påbör-kade sitt vapen. De flesta skyttar påbör-kade sitt vapen. De flesta skyttar påbör-jade därför sin utbildning redan när de jade därför sin utbildning redan när de jade därför sin utbildning redan när de var små pojkar.var små pojkar.var små pojkar.

Först och främst krävde långbågen Först och främst krävde långbågen Först och främst krävde långbågen styrka. Till skillnad från armborstet som styrka. Till skillnad från armborstet som styrka. Till skillnad från armborstet som spändes mekaniskt skulle bågsträngen spändes mekaniskt skulle bågsträngen spändes mekaniskt skulle bågsträngen dras till örat med handkraft. Skytten dras till örat med handkraft. Skytten dras till örat med handkraft. Skytten måste alltså kunna hålla motsvarande måste alltså kunna hålla motsvarande måste alltså kunna hålla motsvarande 100 kilo med pek- och långfingret. 100 kilo med pek- och långfingret. 100 kilo med pek- och långfingret. Träningen och striderna slet så hårt på Träningen och striderna slet så hårt på Träningen och striderna slet så hårt på skyttarna att många fick för slitnings-skyttarna att många fick för slitnings-skyttarna att många fick för slitnings-skador och deformerade fingrar, armar skador och deformerade fingrar, armar skador och deformerade fingrar, armar och axlar.

Medeltidens engelska kungar hade Medeltidens engelska kungar hade Medeltidens engelska kungar hade inte någon stående armé – det inte någon stående armé – det inte någon stående armé – det var traktens stormän som för-var traktens stormän som för-var traktens stormän som för-

såg dem med bågskyttar. Men när stri-derna mot Frankrike drog ut på tiden insåg kung Edvard III vikten av en garan-terad tillgång till skyttar. För att öka an-terad tillgång till skyttar. För att öka an-talet utbildade män förbjöd han år 1363 alla tävlingar och all sport – för-utom bågskytte – för att ”med Guds hjälp bringa ära till riket och fram-gång till kungen i hans krig”. Lagen har aldrig upphävts – vilket i princip betyder att det är olag-ligt att spela fotboll i England än i våra dagar.

OSPREY

POLF

OTO/

TOPF

OTO

POLF

OTO/

TOPF

OTO

POLF

OTO/

TOPF

OTO

POLF

OTO/

TOPF

OTO

vägrade att anfalla defensivt uppställda soldater. På betryggande avstånd kunde bågskyttarna därför skjuta mot riddarna med sina kraftfulla långbågar. Inspirera-de av skottarna började engelsmännen genast värva långbågsskyttar till armén.

Krigarkung använde långbågenÅr 1327, när Edvard III inte var mer än 14 år, blev han kung av England. Han visade sig snabbt vara en lysande fält-herre. Den läxa hans farfar Edvard I och hans far Edvard II hade lärt sig av kam-hans far Edvard II hade lärt sig av kam-

när de franska riddarna ser att genue-sarna flyr blir de så rasande att de stor-mar fram för att slå ned de fega vekling-arna.

Organisationen i den franska armén kollapsar nu fullständigt. När de hör de sårade genuesarna skrika tror fransmän-nen i de bakre linjerna att slakten på engelsmän har börjat och rider därför framåt för att delta i striden. Hundratals hästar faller för de engelska pilarna sam-tidigt som tusentals franska soldater fort-sätter att pressa på bakifrån.

”Sankt Georg, Sankt Georg”, skallar engelsmännens stridsrop uppifrån åsen medan deras långbågsskyttar gör sig re-do för ett franskt rytterianfall. Men i stäl-let för ett enda avgörande slag attackerar fransmännen i mindre grupper. Femton gånger anfaller de desperata riddarna uppför backen. Engelsmännens pilar tränger igenom deras rustningar och fle-ra tusen fransmän dör.

Striderna fortsätter efter mörkrets in-brott och när natten faller på ligger 13.000 fransmän döda på slagfältet vid Crécy, de flesta genomborrade av pilar. Den sårade franske kungen tvingas dra tillbaka resterna av sin tidigare så frukta-de armé och lämna kvar ungefär en tred-jedel av landets adelsmän på slagfältet. De skadade är utlämnade åt engelsmän-nen – de döda åt kråkorna.

Ärkefiender visade vägenExakt hur förträfflig långbågen var i krig hade engelsmännen fått lära sig av sina ärkefiender. Första gången den engelska armén utsattes för långbågar i strid var under kung Henrik II:s erövringståg i under kung Henrik II:s erövringståg i Wales på 1180 -talet då otaliga engels-Wales på 1180 -talet då otaliga engels-män stupade. Den engelske kungens väpnare Den engelske kungens väpnare William de Brasoe var imponerad av de William de Brasoe var imponerad av de walesiska långbågsskyttarna och när en walesiska långbågsskyttarna och när en av hans män träffades skrev han: ”Pilen av hans män träffades skrev han: ”Pilen gick rakt igenom hans lår, högt uppe där det var skyddat på både ut- och insidan av ringbrynja. Därefter gick pilen ige-nom sadeln och borrade sig så djupt in i hästen att den dog av sin skada.” Även om walesarna hade visat vad långbågen gick för använde de den näs-tan bara i enstaka kamper man mot man. Inte förrän senare, i striderna mot skot-tarna, insåg engelsmännen att långbågen även kunde vara ett dödligt vapen i stora slag – om den användes strategiskt. Skottarna skyddade sina bågskyttar bakom en mur av fotfolk med spjut, och engels männen upptäckte att hästar ofta

pen mot skottarna hade den unge kung-en nu för avsikt att dra nytta av på slag-fältet. Han tänkte besegra skottarna med deras eget vapen. Edvard III kombinera-de tungt bepansrade riddare till fots med väldiga kompanier av långbågsskyttar, och på 1330-talet krossades de tidigare så seger rika skottarna av de engelska långbågsskyttarna.

Efter striderna stod Edvards bågskyt-tar återigen redo när kriget mellan Eng-land och Frankrike bröt ut år 1337. Stri-dens kärna var de engelska besittningarna dens kärna var de engelska besittningarna i Akvitanien (våra dagars Gascogne) som i Akvitanien (våra dagars Gascogne) som den franske kungen krävde betalning den franske kungen krävde betalning för. Engelsmännen vägrade erlägga nå-för. Engelsmännen vägrade erlägga nå-gon avgift och fransmännen invaderade gon avgift och fransmännen invaderade då den rika regionen. Det blodiga då den rika regionen. Det blodiga hundra årskriget hade börjat. hundra årskriget hade börjat.

Bågskyttar höll tre pilar i luftenBågskyttar höll tre pilar i luftenI början av kriget var armborstet det I början av kriget var armborstet det enda effektiva vapnet mot tungt bepans-enda effektiva vapnet mot tungt bepans-rade riddare. Det var så fruktat av de rade riddare. Det var så fruktat av de vanligtvis oövervinnliga riddarna att ett vanligtvis oövervinnliga riddarna att ett påvligt dekret år 1139 förbjöd använ-påvligt dekret år 1139 förbjöd använ-dandet av de ”förhatliga och dödbring-dandet av de ”förhatliga och dödbring-ande armborstskyttarna mot andra krist-ande armborstskyttarna mot andra krist-na”. Armborstet var emellertid ett allde-na”. Armborstet var emellertid ett allde-les för effek tivt vapen för att Europas les för effek tivt vapen för att Europas kungar skulle ta någon större notis om kungar skulle ta någon större notis om för budet. för budet. Men det fruktade armborstet hade en Men det fruktade armborstet hade en svaghet: Det tog lång tid att ladda det. svaghet: Det tog lång tid att ladda det.

OSPR

EY

MEDELTIDEN

2-4PILAR

I MINUTEN

10-20PILAR

I MINUTEN

Armskyddet var gjort av läder eller horn. Det skyd-dade underarmen mot båg-strängens snärt och hindrade lösa ärmar från att komma i vägen för strängen.

Bågsträngenvar gjord av hampafiber – eller ibland av lin och silke – och kunde snabbt bytas ut om den brast un-der striden.

Pilspetsen fanns i flera varianter. En smal, fyrkantig metall spets var mest effektiv i krig efter-som den kunde tränga igenom rustningar.

Fjädrar gav pilana en stabil bana och säkrade precisionen. Oftast användes gåsfjädrar – fågelns yttersta vingpennor var särskilt populära bland pilmakarna. Pilar för strid hade stora fjädrar, jakt– och övningspilar hade små.

Beslag av horn eller ben – så kallade ”nocks” – satt i bågens båda ändar. Sträng-en fästes vid en liten hake på beslagen vilket underlät-tade när man skulle byta sträng mitt under striden.

OSPREY

Fjädrar bana och säkrade precisionen. Oftast användes gåsfjädrar

var särskilt populära bland

54 55Världens Historia 12 • 2009Världens Historia 12 • 2009

De franska riddarna både fruktade och hatade de engelska långbågs-skyttarna innerligt. Därför kunde den olycklige skytt som hamnade i frans-männens klor vänta sig en plågsam och hemsk död – till skillnad från riddare ur den engelska aristokratin som fick en snabb avrättning. Först högg fransmännen av de fing-rar som skyttarna använde för att spänna sina bågar. Därefter tortera-

des engelsmännen tills döden befria-de dem.

Enligt legenden uppstod engels-männens hånfulla handtecken ”bak-vänt V” – ungefär detsamma som att visa långfingret – just till följd av fransmännens förkärlek för att hugga av fingrar. Engelska bågskyttar hå-nade ofta fransmännen före ett slag genom att hålla upp sina två fingrar och ropa ”Come and get them!”.

Fransmän lemlästade bågskyttarna

Den hånfulla gesten – här utförd av Winston Churchill – föddes då fransmän högg fingrarna av engelska bågskyttar.GETTY IMAGES

ROB

SHON

E - D

K-IM

AGES

Bågskyttar höll 100 kilo med två fingrarAtt vara långbågsskytt var ett hårt arbete som krävde muskler. Redan som små pojkar fick de blivande bågskyttarna hård träning – som kunde ge dem skador för livet.de blivande bågskyttarna hård träning – som kunde ge dem skador för livet.de blivande bågskyttarna hård träning – som kunde ge dem skador för livet.

På slagfältet placerades långbågsskyttarna ofta bakom spetsiga pålar, relativt väl skyddade mot fiendens riddare.

Det mekaniska armborstet kunde et mekaniska armborstet kunde et mekaniska armborstet kunde man lära sig att hantera på en man lära sig att hantera på en man lära sig att hantera på en

vecka – en långbåge krävde däremot tio vecka – en långbåge krävde däremot tio vecka – en långbåge krävde däremot tio års hård träning innan skytten behärs-års hård träning innan skytten behärs-års hård träning innan skytten behärs-kade sitt vapen. De flesta skyttar påbör-kade sitt vapen. De flesta skyttar påbör-kade sitt vapen. De flesta skyttar påbör-jade därför sin utbildning redan när de jade därför sin utbildning redan när de jade därför sin utbildning redan när de var små pojkar.var små pojkar.var små pojkar.

Först och främst krävde långbågen Först och främst krävde långbågen Först och främst krävde långbågen styrka. Till skillnad från armborstet som styrka. Till skillnad från armborstet som styrka. Till skillnad från armborstet som spändes mekaniskt skulle bågsträngen spändes mekaniskt skulle bågsträngen spändes mekaniskt skulle bågsträngen dras till örat med handkraft. Skytten dras till örat med handkraft. Skytten dras till örat med handkraft. Skytten måste alltså kunna hålla motsvarande måste alltså kunna hålla motsvarande måste alltså kunna hålla motsvarande 100 kilo med pek- och långfingret. 100 kilo med pek- och långfingret. 100 kilo med pek- och långfingret. Träningen och striderna slet så hårt på Träningen och striderna slet så hårt på Träningen och striderna slet så hårt på skyttarna att många fick för slitnings-skyttarna att många fick för slitnings-skyttarna att många fick för slitnings-skador och deformerade fingrar, armar skador och deformerade fingrar, armar skador och deformerade fingrar, armar och axlar.

Medeltidens engelska kungar hade Medeltidens engelska kungar hade Medeltidens engelska kungar hade inte någon stående armé – det inte någon stående armé – det inte någon stående armé – det var traktens stormän som för-var traktens stormän som för-var traktens stormän som för-

såg dem med bågskyttar. Men när stri-derna mot Frankrike drog ut på tiden insåg kung Edvard III vikten av en garan-terad tillgång till skyttar. För att öka an-terad tillgång till skyttar. För att öka an-talet utbildade män förbjöd han år 1363 alla tävlingar och all sport – för-utom bågskytte – för att ”med Guds hjälp bringa ära till riket och fram-gång till kungen i hans krig”. Lagen har aldrig upphävts – vilket i princip betyder att det är olag-ligt att spela fotboll i England än i våra dagar.

OSPREY

POLF

OTO/

TOPF

OTO

POLF

OTO/

TOPF

OTO

POLF

OTO/

TOPF

OTO

POLF

OTO/

TOPF

OTO

vägrade att anfalla defensivt uppställda soldater. På betryggande avstånd kunde bågskyttarna därför skjuta mot riddarna med sina kraftfulla långbågar. Inspirera-de av skottarna började engelsmännen genast värva långbågsskyttar till armén.

Krigarkung använde långbågenÅr 1327, när Edvard III inte var mer än 14 år, blev han kung av England. Han visade sig snabbt vara en lysande fält-herre. Den läxa hans farfar Edvard I och hans far Edvard II hade lärt sig av kam-hans far Edvard II hade lärt sig av kam-

när de franska riddarna ser att genue-sarna flyr blir de så rasande att de stor-mar fram för att slå ned de fega vekling-arna.

Organisationen i den franska armén kollapsar nu fullständigt. När de hör de sårade genuesarna skrika tror fransmän-nen i de bakre linjerna att slakten på engelsmän har börjat och rider därför framåt för att delta i striden. Hundratals hästar faller för de engelska pilarna sam-tidigt som tusentals franska soldater fort-sätter att pressa på bakifrån.

”Sankt Georg, Sankt Georg”, skallar engelsmännens stridsrop uppifrån åsen medan deras långbågsskyttar gör sig re-do för ett franskt rytterianfall. Men i stäl-let för ett enda avgörande slag attackerar fransmännen i mindre grupper. Femton gånger anfaller de desperata riddarna uppför backen. Engelsmännens pilar tränger igenom deras rustningar och fle-ra tusen fransmän dör.

Striderna fortsätter efter mörkrets in-brott och när natten faller på ligger 13.000 fransmän döda på slagfältet vid Crécy, de flesta genomborrade av pilar. Den sårade franske kungen tvingas dra tillbaka resterna av sin tidigare så frukta-de armé och lämna kvar ungefär en tred-jedel av landets adelsmän på slagfältet. De skadade är utlämnade åt engelsmän-nen – de döda åt kråkorna.

Ärkefiender visade vägenExakt hur förträfflig långbågen var i krig hade engelsmännen fått lära sig av sina ärkefiender. Första gången den engelska armén utsattes för långbågar i strid var under kung Henrik II:s erövringståg i under kung Henrik II:s erövringståg i Wales på 1180 -talet då otaliga engels-Wales på 1180 -talet då otaliga engels-män stupade. Den engelske kungens väpnare Den engelske kungens väpnare William de Brasoe var imponerad av de William de Brasoe var imponerad av de walesiska långbågsskyttarna och när en walesiska långbågsskyttarna och när en av hans män träffades skrev han: ”Pilen av hans män träffades skrev han: ”Pilen gick rakt igenom hans lår, högt uppe där det var skyddat på både ut- och insidan av ringbrynja. Därefter gick pilen ige-nom sadeln och borrade sig så djupt in i hästen att den dog av sin skada.” Även om walesarna hade visat vad långbågen gick för använde de den näs-tan bara i enstaka kamper man mot man. Inte förrän senare, i striderna mot skot-tarna, insåg engelsmännen att långbågen även kunde vara ett dödligt vapen i stora slag – om den användes strategiskt. Skottarna skyddade sina bågskyttar bakom en mur av fotfolk med spjut, och engels männen upptäckte att hästar ofta

pen mot skottarna hade den unge kung-en nu för avsikt att dra nytta av på slag-fältet. Han tänkte besegra skottarna med deras eget vapen. Edvard III kombinera-de tungt bepansrade riddare till fots med väldiga kompanier av långbågsskyttar, och på 1330-talet krossades de tidigare så seger rika skottarna av de engelska långbågsskyttarna.

Efter striderna stod Edvards bågskyt-tar återigen redo när kriget mellan Eng-land och Frankrike bröt ut år 1337. Stri-dens kärna var de engelska besittningarna dens kärna var de engelska besittningarna i Akvitanien (våra dagars Gascogne) som i Akvitanien (våra dagars Gascogne) som den franske kungen krävde betalning den franske kungen krävde betalning för. Engelsmännen vägrade erlägga nå-för. Engelsmännen vägrade erlägga nå-gon avgift och fransmännen invaderade gon avgift och fransmännen invaderade då den rika regionen. Det blodiga då den rika regionen. Det blodiga hundra årskriget hade börjat. hundra årskriget hade börjat.

Bågskyttar höll tre pilar i luftenBågskyttar höll tre pilar i luftenI början av kriget var armborstet det I början av kriget var armborstet det enda effektiva vapnet mot tungt bepans-enda effektiva vapnet mot tungt bepans-rade riddare. Det var så fruktat av de rade riddare. Det var så fruktat av de vanligtvis oövervinnliga riddarna att ett vanligtvis oövervinnliga riddarna att ett påvligt dekret år 1139 förbjöd använ-påvligt dekret år 1139 förbjöd använ-dandet av de ”förhatliga och dödbring-dandet av de ”förhatliga och dödbring-ande armborstskyttarna mot andra krist-ande armborstskyttarna mot andra krist-na”. Armborstet var emellertid ett allde-na”. Armborstet var emellertid ett allde-les för effek tivt vapen för att Europas les för effek tivt vapen för att Europas kungar skulle ta någon större notis om kungar skulle ta någon större notis om för budet. för budet. Men det fruktade armborstet hade en Men det fruktade armborstet hade en svaghet: Det tog lång tid att ladda det. svaghet: Det tog lång tid att ladda det.

OSPR

EY

MEDELTIDEN

2-4PILAR

I MINUTEN

10-20PILAR

I MINUTEN

Armskyddet var gjort av läder eller horn. Det skyd-dade underarmen mot båg-strängens snärt och hindrade lösa ärmar från att komma i vägen för strängen.

Bågsträngenvar gjord av hampafiber – eller ibland av lin och silke – och kunde snabbt bytas ut om den brast un-der striden.

Pilspetsen fanns i flera varianter. En smal, fyrkantig metall spets var mest effektiv i krig efter-som den kunde tränga igenom rustningar.

Fjädrar gav pilana en stabil bana och säkrade precisionen. Oftast användes gåsfjädrar – fågelns yttersta vingpennor var särskilt populära bland pilmakarna. Pilar för strid hade stora fjädrar, jakt– och övningspilar hade små.

Beslag av horn eller ben – så kallade ”nocks” – satt i bågens båda ändar. Sträng-en fästes vid en liten hake på beslagen vilket underlät-tade när man skulle byta sträng mitt under striden.

OSPREY

Fjädrar bana och säkrade precisionen. Oftast användes gåsfjädrar

var särskilt populära bland

57Världens Historia 12 • 2009

”Den var träffsäker och dödlig, hade stor

skottvidd och kunde avfyras snabbt. Pilarna var

som en storm.” Robert E. Kaiser, historiker

utrustning och hästar. Med tiden skaffa-de sig de flesta engelska skyttar därför både brynja , hjälm och svärd. Tack vare bågskyttarnas goda utrust-ning, träffsäkerhet och rör lighet utveck-lades de till krigets allt-i-allo-soldater – i det medeltida Europa fanns det helt enkelt ingen motståndare som var mer fruktad än ett kompani disci-plinerade, engelska långbågsskyttar.

När hundraårskriget drog ut på tiden krävdes allt fler bågskyttar till slagen i Frankrike. En populär rekryteringsmetod var att ge amnesti åt tjuvar och mördare och skicka ut dem i krig.

Militärhistorikern H.J. Hewitt upp-Militärhistorikern H.J. Hewitt upp-skattar att cirka 25 procent av de engel-ska trupperna vid belägringen av Calais år 1346 utgjordes av brottslingar dömda för mord eller stöld.

Bågskyttarna var inte Guds bästa barn men de var perfekt lämpade för fasorna på slagfältet.

I takt med att långbågens betydelse på slagfälten ökade steg skyttarnas anseen-de och sociala status även i hemlandet. Vid en skede under hundraårskriget ut-gjorde bågskyttarna hela 80 procent av

den totala engelska styrkan. Bågskyttar-na tjänade stora pengar på att plund-ra och ta fångar, och många av dem återvände hem från krigen på kontinen-ten som välbärgade män. De fattiga

bondsönerna kunde därför köpa sig mark och slå sig ned som fria bönder. Några av dem nådde ännu högre poster i samhället.

Legosoldater tjänade förmögenheterBågskyttarnas blodiga hantverk gjorde dem till Europas mest eftertraktade sol-dater. Hela kompanier av bågskyttar sål-de sina tjänster till furstar och kungar – och tjänade massvis med pengar. I slutet av 1300-talet skrev den engelske kröni-kören Henry Knighton att vissa bågskyt-

Det problemet fanns inte bland de eng-elska långbågarna. En ordinär bågskytt kunde avfyra mer än tio ”målinriktade” pilar i minuten medan en extremt skick-lig soldat kunde skjuta 15-20 gånger och hålla tre pilar i luften samtidigt. Dess-utom hade de stora långbågarna en skottvidd på upp emot 300 meter. Den engelska långbågen var överläg-sen – moderna forskare definierar den som medeltidens kulspruta: ”Den var träffsäker och dödlig, hade stor skottvidd och kunde avfyras snabbt. Pilarna var som en storm”, hävdar histo-rikern Robert E. Kaiser.

Tjuvar och mördare benådadesNär hundraårskriget började utgjordes Englands bågskyttekompanier av hård-föra bondsöner och andra från samhäl-lets bottenskikt. De var i regel dåligt ut-lets bottenskikt. De var i regel dåligt ut-rustade men i takt med engelsmännens

tilltagande framgångar på slagfälten fick de

fattiga bågskyttar-na tillfälle att stjäla de fran-ska soldaternas

Mary Rose bekräftade långbågens värdeÅr 1971 gjorde engelska arkeologer ett enastående fynd utanför ön Isle of Wight i Engelska kanalen när de upptäckte vraket av kung Henrik VIII:s berömda flaggskepp Mary Rose. Båten hade skjutits i sank utanför hamnstaden Portsmouth i ett sjöslag mellan England och Frankrike år 1545. Skeppet visade sig innehålla en ovärderlig arkeologisk skatt på 137 långbågar och mer än 3.500 pilskaft och -spetsar. Upptäckten väckte stort intresse eftersom arkeologerna nu för

första gången någonsin hittat engelska långbågar i nästan perfekt skick. Flera av bågarna var rentav så väl bevarade att de efter torkning och konservering kunde provskjutas. Arkeologerna kunde därför äntligen få bekräftat det legendariska vapnets styrka och precision, något de tidigare bara känt till från historiska källor. Testerna visade bland annat att långbågarna kunde skjuta iväg en 50-grams pil nästan 330 meter. Och att bågarna kunde döda en man i rustning på 220 meters håll.

Pilspetsar tillver-Pilspetsar tillver-Pilspetsar tillver-Pilspetsar tillver-kades i smedjor kades i smedjor över hela England över hela England över hela England över hela England och skickades och skickades sedan till arsena-sedan till arsena-sedan till arsena-sedan till arsena-len i London.len i London.

Uträkningar har visat att engelsmän-nen tillverkade 7 miljoner bågar och

mer än 100 miljoner pilar under lång-bågens storhetstid under åren 1350 till 1550. Den enorma produktionen krävde en stor organisation och omfattade hantverkare från alla delar av landet. Pilarnas olika delar tillverkades runtom

i England och skickades sedan till London där de montera-

des av kung-

ens pilmakare i vapenarsenalen i Tower ens pilmakare i vapenarsenalen i Tower of London. Stränga lagar kom till för att of London. Stränga lagar kom till för att säkra kvaliteten på de pilspetsar som säkra kvaliteten på de pilspetsar som landets smeder levererade till kungens landets smeder levererade till kungens arsenal. arsenal.

Tillverkningen av själva långbågen Tillverkningen av själva långbågen kunde ta upp till fyra år och krävde kunde ta upp till fyra år och krävde kunde ta upp till fyra år och krävde kunde ta upp till fyra år och krävde stor yrkesskicklighet. Idegransträet stor yrkesskicklighet. Idegransträet stor yrkesskicklighet. Idegransträet stor yrkesskicklighet. Idegransträet som bågen gjordes av fick först som bågen gjordes av fick först som bågen gjordes av fick först som bågen gjordes av fick först som bågen gjordes av fick först som bågen gjordes av fick först torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. Engelsmännens efter-Engelsmännens efter-Engelsmännens efter-Engelsmännens efter-Engelsmännens efter-Engelsmännens efter-frågan på virket var frågan på virket var frågan på virket var frågan på virket var frågan på virket var under vissa perioder under vissa perioder under vissa perioder under vissa perioder under vissa perioder under vissa perioder under vissa perioder så stor att idegra-så stor att idegra-så stor att idegra-så stor att idegra-nen var utrotnings-nen var utrotnings-nen var utrotnings-nen var utrotnings-hotad i Europa.hotad i Europa.

Hantverkare över hela England samarbetade för att leverera lång-Hantverkare över hela England samarbetade för att leverera lång-bågar och pilar till kungens krig mot fransmännen.bågar och pilar till kungens krig mot fransmännen.

Medeltidens massproduktionMedeltidens massproduktion

Krigsfartyget Mary Rose var den engelska flottans stolthet. Vraket bärgades år 1982.POLFOTO/AP

BRIDGEMAN

POLFOTO/CORBISPOLFOTO/CORBIS

tar ”blev så omåttligt rika att de snarare verkade vara herremän än soldater”.

Ett fåtal av de framgångsrika bågskyt-tarna fick till och med den oerhört stora äran att bli adlade.

Riddarna fångades i korseldLångbågarnas massaker vid Crécy blev en ohygglig chock för de franska riddar-na. Efter ännu ett förkrossande nederlag vid staden Poitiers år 1356 skrev en krö-nikör att ”hundra fransmän vågar inte möta 20 engelsmän för att ge dem en kamp”. För att ha en chans att överleva beslöt fransmännen att överge sina sårbara hästar och i stället strida till fots, men även denna taktik skulle vålla dem stora problem. År 1415 landsteg den 28-årige engelske kungen Henrik V med sin ar-mé i Frankrike. Han gjorde anspråk på den franska tronen. För att provocera de skärrade fransmännen till kamp härjade och plundrade inkräktarna tills de fran-ska riddarna blev tvungna att reagera. De båda arméerna möttes i oktober 1415 vid byn Agincourt. Mot Henriks 5.000 bågskyttar och 1.000 infanteris-ter stod den franska armén på 25.000 man. Det sägs att några av fransmännen måste ha glömt den blodiga läxan från Crécy – de var så segervissa att de kväl-len före slaget spelade tärning om hur stora lösensummor de räknade med att få för tillfångatagna engelsmän.

Men för den franske kungens soldater gick det mesta snett och slaget utveckla-des till ett blodigt inferno. De engelska långbågsskyttarna hade förskansat sig bakom spetsade pålar och var omöjliga att komma inpå livet. Efter ett kraftigt regn tvingades de franska riddarna dess-utom att anfalla över leriga fält och de tunga rustningarna sögs mer eller min-dre fast i gyttjan. Högar av dödade lands-män hindrade dem från att avancera samtidigt som allt fler riddare pressade på bakifrån. Skurar av pilar haglade ned över den franska armén som var fångad i en dödsfälla. De som inte stupade för engelsmännens pilar trampades ihjäl, och när mörkret föll kunde man räkna de döda: Engelsmännen hade förlorat drygt hundra man – uppemot 10.000 döda fransmän låg kvar på slagfältet.

Geväret tog över efter bågenTrots en överväldigande framgång blev segern vid Agincourt början till slutet för långbågarna. Under större delen av 1400-talet plågades England av inbör-

deskrig och interna oroligheter. De eng-elska bågskyttarna, nu avlönade av olika adelssläkter som låg i fejd med varandra, ägnade sig mer åt att skjuta på varandra än att utmana fransmännen. Efter Agin-court kunde de franska riddarna därför återerövra de förlorade områdena och när hundraårskriget var över år 1453 hade de engelska kungarna blivit av med alla sina besittningar i Frankrike. Det största hotet mot långbågen kom emellertid från ett helt annat håll. Sam-tidigt med engelsmännens avtagande krigslycka började ett nytt vapen att vin-na mark som det mest effektiva på slag-fälten: det mindre och mer lätthanter-liga geväret.

Fördelen med det nya vapnet var att det var mycket lättare att lära sig att han-tera än en långbåge. Utbild ningen tog

oftast bara några dagar – sedan kunde soldaterna skickas ut i strid. Man byggde upp stora trupper av gevärsskyttar och sakta men säkert försvann långbågarna från slagfältet.

Men det dröjde innan de nya gevären kunde mäta sig med långbågen. Ballistis-ka undersökningar har visat att gevären inte kom upp i långbågens skottvidd och precision förrän under det nordameri-kanska inbördeskriget på 1860-talet. Och även då sköt bågarna tre-fyra gång-er så snabbt som de amerikanska solda-ternas mynningsladdade gevär.

● Robert Hardy & Matthew Strickland: The Great Warbow, The History Press, 2005 ● Hugh D.H. Soar: Secrets of the English War Bow, Westholme Publishing, 2006 ● Clive Bartlett: The Eng-lish Longbowman 1330-1515, Osprey Publishing, 1995

● www.youtube.com/watch?v=JaZ6pQiYclo

LÄS MER

MEDELTIDEN

Det kunde ta upp till fyraår att tillver-ka en lång-båge.OSPREY

57Världens Historia 12 • 2009

”Den var träffsäker och dödlig, hade stor

skottvidd och kunde avfyras snabbt. Pilarna var

som en storm.” Robert E. Kaiser, historiker

utrustning och hästar. Med tiden skaffa-de sig de flesta engelska skyttar därför både brynja , hjälm och svärd. Tack vare bågskyttarnas goda utrust-ning, träffsäkerhet och rör lighet utveck-lades de till krigets allt-i-allo-soldater – i det medeltida Europa fanns det helt enkelt ingen motståndare som var mer fruktad än ett kompani disci-plinerade, engelska långbågsskyttar.

När hundraårskriget drog ut på tiden krävdes allt fler bågskyttar till slagen i Frankrike. En populär rekryteringsmetod var att ge amnesti åt tjuvar och mördare och skicka ut dem i krig.

Militärhistorikern H.J. Hewitt upp-Militärhistorikern H.J. Hewitt upp-skattar att cirka 25 procent av de engel-ska trupperna vid belägringen av Calais år 1346 utgjordes av brottslingar dömda för mord eller stöld.

Bågskyttarna var inte Guds bästa barn men de var perfekt lämpade för fasorna på slagfältet.

I takt med att långbågens betydelse på slagfälten ökade steg skyttarnas anseen-de och sociala status även i hemlandet. Vid en skede under hundraårskriget ut-gjorde bågskyttarna hela 80 procent av

den totala engelska styrkan. Bågskyttar-na tjänade stora pengar på att plund-ra och ta fångar, och många av dem återvände hem från krigen på kontinen-ten som välbärgade män. De fattiga

bondsönerna kunde därför köpa sig mark och slå sig ned som fria bönder. Några av dem nådde ännu högre poster i samhället.

Legosoldater tjänade förmögenheterBågskyttarnas blodiga hantverk gjorde dem till Europas mest eftertraktade sol-dater. Hela kompanier av bågskyttar sål-de sina tjänster till furstar och kungar – och tjänade massvis med pengar. I slutet av 1300-talet skrev den engelske kröni-kören Henry Knighton att vissa bågskyt-

Det problemet fanns inte bland de eng-elska långbågarna. En ordinär bågskytt kunde avfyra mer än tio ”målinriktade” pilar i minuten medan en extremt skick-lig soldat kunde skjuta 15-20 gånger och hålla tre pilar i luften samtidigt. Dess-utom hade de stora långbågarna en skottvidd på upp emot 300 meter. Den engelska långbågen var överläg-sen – moderna forskare definierar den som medeltidens kulspruta: ”Den var träffsäker och dödlig, hade stor skottvidd och kunde avfyras snabbt. Pilarna var som en storm”, hävdar histo-rikern Robert E. Kaiser.

Tjuvar och mördare benådadesNär hundraårskriget började utgjordes Englands bågskyttekompanier av hård-föra bondsöner och andra från samhäl-lets bottenskikt. De var i regel dåligt ut-lets bottenskikt. De var i regel dåligt ut-rustade men i takt med engelsmännens

tilltagande framgångar på slagfälten fick de

fattiga bågskyttar-na tillfälle att stjäla de fran-ska soldaternas

Mary Rose bekräftade långbågens värdeÅr 1971 gjorde engelska arkeologer ett enastående fynd utanför ön Isle of Wight i Engelska kanalen när de upptäckte vraket av kung Henrik VIII:s berömda flaggskepp Mary Rose. Båten hade skjutits i sank utanför hamnstaden Portsmouth i ett sjöslag mellan England och Frankrike år 1545. Skeppet visade sig innehålla en ovärderlig arkeologisk skatt på 137 långbågar och mer än 3.500 pilskaft och -spetsar. Upptäckten väckte stort intresse eftersom arkeologerna nu för

första gången någonsin hittat engelska långbågar i nästan perfekt skick. Flera av bågarna var rentav så väl bevarade att de efter torkning och konservering kunde provskjutas. Arkeologerna kunde därför äntligen få bekräftat det legendariska vapnets styrka och precision, något de tidigare bara känt till från historiska källor. Testerna visade bland annat att långbågarna kunde skjuta iväg en 50-grams pil nästan 330 meter. Och att bågarna kunde döda en man i rustning på 220 meters håll.

Pilspetsar tillver-Pilspetsar tillver-Pilspetsar tillver-Pilspetsar tillver-kades i smedjor kades i smedjor över hela England över hela England över hela England över hela England och skickades och skickades sedan till arsena-sedan till arsena-sedan till arsena-sedan till arsena-len i London.len i London.

Uträkningar har visat att engelsmän-nen tillverkade 7 miljoner bågar och

mer än 100 miljoner pilar under lång-bågens storhetstid under åren 1350 till 1550. Den enorma produktionen krävde en stor organisation och omfattade hantverkare från alla delar av landet. Pilarnas olika delar tillverkades runtom

i England och skickades sedan till London där de montera-

des av kung-

ens pilmakare i vapenarsenalen i Tower ens pilmakare i vapenarsenalen i Tower of London. Stränga lagar kom till för att of London. Stränga lagar kom till för att säkra kvaliteten på de pilspetsar som säkra kvaliteten på de pilspetsar som landets smeder levererade till kungens landets smeder levererade till kungens arsenal. arsenal.

Tillverkningen av själva långbågen Tillverkningen av själva långbågen kunde ta upp till fyra år och krävde kunde ta upp till fyra år och krävde kunde ta upp till fyra år och krävde kunde ta upp till fyra år och krävde stor yrkesskicklighet. Idegransträet stor yrkesskicklighet. Idegransträet stor yrkesskicklighet. Idegransträet stor yrkesskicklighet. Idegransträet som bågen gjordes av fick först som bågen gjordes av fick först som bågen gjordes av fick först som bågen gjordes av fick först som bågen gjordes av fick först som bågen gjordes av fick först torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det torka i ett-två år innan det sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. sakta böjdes till rätt form. Engelsmännens efter-Engelsmännens efter-Engelsmännens efter-Engelsmännens efter-Engelsmännens efter-Engelsmännens efter-frågan på virket var frågan på virket var frågan på virket var frågan på virket var frågan på virket var under vissa perioder under vissa perioder under vissa perioder under vissa perioder under vissa perioder under vissa perioder under vissa perioder så stor att idegra-så stor att idegra-så stor att idegra-så stor att idegra-nen var utrotnings-nen var utrotnings-nen var utrotnings-nen var utrotnings-hotad i Europa.hotad i Europa.

Hantverkare över hela England samarbetade för att leverera lång-Hantverkare över hela England samarbetade för att leverera lång-bågar och pilar till kungens krig mot fransmännen.bågar och pilar till kungens krig mot fransmännen.

Medeltidens massproduktionMedeltidens massproduktion

Krigsfartyget Mary Rose var den engelska flottans stolthet. Vraket bärgades år 1982.POLFOTO/AP

BRIDGEMAN

POLFOTO/CORBISPOLFOTO/CORBIS

tar ”blev så omåttligt rika att de snarare verkade vara herremän än soldater”.

Ett fåtal av de framgångsrika bågskyt-tarna fick till och med den oerhört stora äran att bli adlade.

Riddarna fångades i korseldLångbågarnas massaker vid Crécy blev en ohygglig chock för de franska riddar-na. Efter ännu ett förkrossande nederlag vid staden Poitiers år 1356 skrev en krö-nikör att ”hundra fransmän vågar inte möta 20 engelsmän för att ge dem en kamp”. För att ha en chans att överleva beslöt fransmännen att överge sina sårbara hästar och i stället strida till fots, men även denna taktik skulle vålla dem stora problem. År 1415 landsteg den 28-årige engelske kungen Henrik V med sin ar-mé i Frankrike. Han gjorde anspråk på den franska tronen. För att provocera de skärrade fransmännen till kamp härjade och plundrade inkräktarna tills de fran-ska riddarna blev tvungna att reagera. De båda arméerna möttes i oktober 1415 vid byn Agincourt. Mot Henriks 5.000 bågskyttar och 1.000 infanteris-ter stod den franska armén på 25.000 man. Det sägs att några av fransmännen måste ha glömt den blodiga läxan från Crécy – de var så segervissa att de kväl-len före slaget spelade tärning om hur stora lösensummor de räknade med att få för tillfångatagna engelsmän.

Men för den franske kungens soldater gick det mesta snett och slaget utveckla-des till ett blodigt inferno. De engelska långbågsskyttarna hade förskansat sig bakom spetsade pålar och var omöjliga att komma inpå livet. Efter ett kraftigt regn tvingades de franska riddarna dess-utom att anfalla över leriga fält och de tunga rustningarna sögs mer eller min-dre fast i gyttjan. Högar av dödade lands-män hindrade dem från att avancera samtidigt som allt fler riddare pressade på bakifrån. Skurar av pilar haglade ned över den franska armén som var fångad i en dödsfälla. De som inte stupade för engelsmännens pilar trampades ihjäl, och när mörkret föll kunde man räkna de döda: Engelsmännen hade förlorat drygt hundra man – uppemot 10.000 döda fransmän låg kvar på slagfältet.

Geväret tog över efter bågenTrots en överväldigande framgång blev segern vid Agincourt början till slutet för långbågarna. Under större delen av 1400-talet plågades England av inbör-

deskrig och interna oroligheter. De eng-elska bågskyttarna, nu avlönade av olika adelssläkter som låg i fejd med varandra, ägnade sig mer åt att skjuta på varandra än att utmana fransmännen. Efter Agin-court kunde de franska riddarna därför återerövra de förlorade områdena och när hundraårskriget var över år 1453 hade de engelska kungarna blivit av med alla sina besittningar i Frankrike. Det största hotet mot långbågen kom emellertid från ett helt annat håll. Sam-tidigt med engelsmännens avtagande krigslycka började ett nytt vapen att vin-na mark som det mest effektiva på slag-fälten: det mindre och mer lätthanter-liga geväret.

Fördelen med det nya vapnet var att det var mycket lättare att lära sig att han-tera än en långbåge. Utbild ningen tog

oftast bara några dagar – sedan kunde soldaterna skickas ut i strid. Man byggde upp stora trupper av gevärsskyttar och sakta men säkert försvann långbågarna från slagfältet.

Men det dröjde innan de nya gevären kunde mäta sig med långbågen. Ballistis-ka undersökningar har visat att gevären inte kom upp i långbågens skottvidd och precision förrän under det nordameri-kanska inbördeskriget på 1860-talet. Och även då sköt bågarna tre-fyra gång-er så snabbt som de amerikanska solda-ternas mynningsladdade gevär.

● Robert Hardy & Matthew Strickland: The Great Warbow, The History Press, 2005 ● Hugh D.H. Soar: Secrets of the English War Bow, Westholme Publishing, 2006 ● Clive Bartlett: The Eng-lish Longbowman 1330-1515, Osprey Publishing, 1995

● www.youtube.com/watch?v=JaZ6pQiYclo

LÄS MER

MEDELTIDEN

Det kunde ta upp till fyraår att tillver-ka en lång-båge.OSPREY