Linköpings universitet |Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Kandidatuppsats, 15 hp |Statsvetenskap
Vårterminen 2020|LIU-IEI-FIL-G--20/02371--SE
Återförstatligande av svensk skola – Riksdagspartiernas åsikter kring svensk skolas
huvudmannaskap och förändring i opinionen över
tid.
Renationalisation of Swedish school
– The parliament parties opinions regarding Swedish school's mandatorship and change of the opinion over time.
Angelica Hörndahl Johansson
Handledare: Conny Johannesson
Examinator: Per Jansson Antal ord: 11 943
Linköpings universitet
SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se
2
Abstract
This Bachelor thesis aims to examine the opinions of the Swedish parliament parties
regarding state Government and local Government of the Swedish school system and how the
change in opinion over time appears. The study is an argumentation analysis and includes a
comparison of motions and documents from the parliament parties at two different time
periods, 1990 and 2007–2020. The issues are ”What arguments exist for and against
centralisation and decentralisation of the Swedish school by the parliament parties and how
are they motivated?” and ”Has there been a change of opinion over time and how do they, in
that case, appear?” Therefore, the thesis studies the Swedish parliament parties attitudes
towards localisation and renationalisation of the Swedish school. The result shows that the
main argument for a renationalisation is better controlling and the main argument against
renationalisation is the longer decision paths. The main arguments for keeping the localised
school system is shorter decision paths and more local options. A change has taken place over
time in the opinion, parties from different political backgrounds want an investigation in the
issue regarding renationalisation of the Swedish school system. Two new parliament parties
have been elected after the first time period which has affected the debate.
Key words
Centralisation, Decentralisation, Localisation, School, Renationalisation.
3
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ............................................................................................................................... 4 1.1 BAKGRUND ........................................................................................................................................ 5 1.2 SYFTE................................................................................................................................................ 8 1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................................................ 8
2. METOD ..................................................................................................................................... 8 2.1 MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR ........................................................................................................ 11 2.2 DEFINITIONER .................................................................................................................................. 14 2.3 TIDIGARE FORSKNING ........................................................................................................................ 14
3. CENTRALISERING OCH DECENTRALISERING .............................................................................. 15 3.1 CENTRALISERING .............................................................................................................................. 15 3.2 DECENTRALISERING ........................................................................................................................... 16 3.3 CENTRALISERING OCH DECENTRALISERING, SAMMANFATTNING ................................................................ 20
4. ANALYSBEGREPP .................................................................................................................... 21
5. RESULTAT ............................................................................................................................... 22
5.1 ANALYS OCH DISKUSSION ..................................................................................................... 31 5.2 ANALYS ........................................................................................................................................... 31 5.3 DISKUSSION ..................................................................................................................................... 36
6. SLUTSATS ............................................................................................................................... 39
7. REFERENSER ........................................................................................................................... 42 LITTERATUR ........................................................................................................................................... 42 ELEKTRONISKA KÄLLOR ............................................................................................................................ 43
4
1. Inledning
Svensk skola har under lång tid omgivits av diskussioner om kvalitetsbrister och olika
åtgärder diskuteras. Frågan om återförstatligande är en av dessa och skulle innebära en
centralisering av en av samhällets viktigaste institutioner (Bergling och Nejman i Skolvärlden,
2013). Ett återförstatligande av skolan skulle innebära att huvudmannaskapet förflyttas från
kommunerna till staten, vilket i praktiken innebär att skolpengen och befogenheter som hur
denna ska fördelas flyttas däremellan. Vid kommunalisering (decentralisering), som är
nuvarande förvaltningsform är det istället kommunerna som har det implementerande
ansvaret och tilldelas skolpengen som sedan fördelas (Sveriges Kommuner och Regioner,
2020). Lundquist (1992, 119) skriver att ”Under den decentraliseringsprocess som ägt rum
under det senaste kvartsseklet har implementeringsuppgifter i betydande utsträckning
överförts från staten till kommunerna”. Kommunaliseringsreformen som implementerades
under 1990-talet innebar bland annat att ”kommunerna tog over arbetsgivaransvaret for
lärarna och ansvaret for undervisningen” (Ivarsson i Sundsvalls tidning, 2017), vilket också
regleras i skollagen (2010: 800, 2 kap. 2§). Metta Fjelkner skriver att kommunaliseringen var
ett av de största besluten inom skolpolitik de senaste 50 åren (Fjelkner, 2011, 7).
Politik och förvaltning är nära sammanlänkade för att stärka demokratin, som är grunden i det
svenska samhället (Prop. 2009/10:175). Förvaltningen genomför det som politikerna beslutar
och det behöver finnas en jämn fördelning mellan lokalt självstyre och stark centralmakt där
varje nivå ska förvalta det den gör bäst (Bengtsson, 2012, 5,8). Skolan är ett av de tre
”…ekonomiskt tyngsta områdena inom offentlig verksamhet tillsammans med vård och
omsorg” (Bengtsson, 2012, 20), vilket gör skolan och dess styrning och förvaltning till en
intressant och viktig fråga att studera. Ämnet är också omdiskuterat och mångfacetterat, vilket
gör det ännu mer intressant då det finns många aspekter att ta hänsyn till. Frågan om hur
skolan bör styras och förvaltas är viktig för skolväsendets legitimitet som institution och
förtroendet för den offentliga sektorn i allmänhet, därmed är det också viktigt för hela
samhället. En ytterligare faktor som ökar intresset och relevansen för denna fråga är att
opinionen skiljer sig åt mellan de politiska partierna och även inom de politiska blocken.
5
Frågan om centralisering och decentralisering har varit en demokratiskt viktig fråga i svensk
politik (Lundmark m.fl. 2009, 54). Decentralisering och demokrati ses som lösningar på
byråkratiproblem, vilket kan vara en förklaring till att kommunaliseringen av skolan
implementerades (Lundquist, 1992, 271).
I Sverige har decentralisering länge förespråkats. Det lokala styret har större betydelse i
Sverige än i många andra länder, av 15 europeiska länder är det endast i Danmark som den
lokalstyrda offentliga verksamheten uppnår en högre nivå av landets BNP än i Sverige
(Larsson och Bäck, 2008, 219). I Sverige omfattar den offentliga sektorn över 20% av BNP,
vilket gör den offentliga sektorns styrning till en viktig fråga (Larsson och Bäck, 2008, 219).
Decentralisering har pågått under en längre tid i Sverige utifrån argumentet att det ökar
demokratin. Detta har gjort att staten gått från att genomföra detaljstyrning till mer ram- och
målstyrning där kommunerna givits ansvaret för hur reformer ska genomföras och verksamhet
ska drivas (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100). Politiska beslut har i stor
utsträckning flyttat från riksnivå till kommunal förvaltning (Lundmark, Staberg och
Halvarsson, 2009, 123).
1.1 Bakgrund
Utgångspunkten i debatten är frågan om makt respektive demokrati och hur riksdagspartierna
ställer sig till förhållandet mellan dessa. Makt innefattar ”…den enskilda aktörens förmåga att
göra någonting som påverkar en annan aktör, vilket sannolikt förändrar ett visst framtida
händelseförlopp.” (Spinoza, refererad i Lukes, 2008, 26). Detta kan innebära att som
makthavare utsätta en part för något som den inte annars hade gjort, vilket är en klassisk
beskrivning av maktutövande (Dahl, refererad i Lukes, 2008, 25). En förändring att gå från
decentralism till centralism, som ett återförstatligande skulle innebära, innebär en förflyttning
av makt och befogenheter från lokal till statlig nivå och gör att staten skulle få befogenheter
den inte annars hade haft och kommuner mindre möjlighet att detaljstyra, vilket det finns
såväl fördelar som nackdelar med. Lundquist (1992,114, 118) beskriver decentralisering som
bland annat ”utlokalisering av offentlig verksamhet” och centralisering som ”statens
forvaltning”. ”Kommunaliseringen var en av regeringen och riksdagen bestämd intervention i
syfte att påverka utvecklingen inom skolväsendet i en riktning som överensstämde med de
preferenser som den politiska majoriteten hade” (SOU 2014:5, 15). Kommunalisering, eller
6
lokalsyre ses ofta, men inte alltid som mer demokratiskt då besluten fattas närmare
medborgarna (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100).
Demokrati innebär folkstyre och därmed ett medborgerligt inflytande (Hadenius, 2006, 10).
Samtidigt är det i vissa fall mer aktuellt med ett centraliserat system istället för lokalstyrning,
ibland för att bibehålla eller öka demokrati, men främst för att tillgodose intressen som anses
viktiga och som inte hade kunnat tillgodoses på annat sätt, och som därigenom kan öka
demokratin. Hadenius (2006, 135) skriver att ”istället for att vara en losning på splittringens
problem kan regionalt självstyre bidra till att forstärka problemet”, vilket gör att centralisering
ibland är den enda lämpliga lösningen.
Debatten i frågan om skolans kommunalisering inleddes några år innan
kommunaliseringsreformen röstades igenom, bland annat genom två propositioner; 1988/89:4
”Om skolans utveckling och styrning” och 1989/90:41 ”Om kommunalt huvudmannaskap för
lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer”.
Den Socialdemokratiska regeringen lade år 1990 en proposition ”Om ansvaret för skolan”
vars bakgrund utgör grund för debatten som i sin tur ligger till grund för denna uppsats vilket
ökar förståelsen för de förda resonemangen i det empiriska materialet:
”Skolreformerna under efterkrigstiden genomfördes under en stark
centralstyrning. Ambitionen var att göra utbildningen geografiskt tillgänglig för
alla, att höja utbildningsnivån oavsett social bakgrund samt att föra samman
olika utbildningar som byggde på segregation och urval. Denna omfattande och
genomgripande förändring av det svenska skolsystemet hade inte varit möjlig
utan en betydande styrning från riksdagen och regeringen. Under sjuttiotalet
påbörjades en reformstrategi som byggde på avreglering och decentralisering.
Syftet var minska segregeringen och effektivisera genom en ökad lokal frihet”.
(1990/91:18, 15)
Detta visar att statlig nivå i form av riksdag och regering var avgörande för genomförandet av
de stora reformer som skedde under efterkrigstiden samtidigt som propositionen beskriver att
politikerna under början av 1990-talet ytterligare ville utveckla den påbörjade
decentraliseringen av skolan då de menade att resursutnyttjandet behövde öka och kortare
7
beslutsvägar behövde införas då det skulle öka effektiviteten genom att resurser användes till
det de behövdes för i aktuell kommun. Det skulle innebära att medborgarna fick större
inflytande, men också större ansvar. Efter den nya skollagens ikraftträdande 1 januari 1991
skulle kommunerna bära det implementerande ansvaret för skolan, en verksamhet som då
kostade 70 miljarder per år. (1990/91:18, 17)
Kommunaliseringsreformen röstades igenom av Socialdemokraterna med stöd av
Vänsterpartiet. På sida 10, kap. 2.3 i propositionen 1988/89:4 föreslås att ”skolan skall i
framtiden präglas av -ett ökat lokalt ansvar för skolverksamheten, -en utveckling från
regelstyrning mot målstyrning med färre regler och tydligare mål”. Det beskrivs att ”Stat och
kommun, politiker och anställda skall ha det gemensamma ansvaret för skolan och
vuxenutbildningen. Inom denna ram skall riksdagen och regeringen ha det samlade
övergripande ansvaret att bl.a. garantera en likvärdig utbildning over hela landet.” (1988/89:4,
kap. 2.4, 12). ”Kommunerna skall ha ansvaret för att organisera och genomföra
skolverksamheten” (1988/89:4, kap. 2.4, 12).
Kommunaliseringsreformens viktigaste del var följande:
”Staten skall ge bidrag till skolverksamheten. Bidraget skall ha karaktären av
finansiellt stöd och således inte reglera verksamheten. Kommun eller annan
huvudman för skolan ska ansvara för att verksamheten genomförs inom de
ramar som riksdagen och regeringen lagt fast.”. (1990/91: 18, 20)
Statens uppgifter skulle därmed framöver enbart vara finansiella och genom Skolverket skulle
övergripande mål sättas. Dåvarande regeringen hänvisade dessutom i proposition
”Europakonventionen om kommunal självstyrelse” till att EU menade att kommunaliseringen
behövde stärkas (1988/89:119, 3).
Kommunaliseringsreformen har påverkat utvecklingen av svensk skola de senaste
decennierna, i flera avseenden negativt. De politiska partierna har olika syn på åtgärder och
huruvida centralisering eller decentralisering är mest lämpligt. Tidigare utbildningsminister
Jan Björklund och förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund Metta Fjelkner skrev i Svenska
Dagbladet (2011) att ”Det kommunala huvudmannaskapet har dessutom undergrävt
likvärdigheten.” och att det ”…sällan numera finns några principiella argument för att
8
försvara dagens system…”. Å andra sidan är bland annat Socialdemokraterna negativa till ett
återförstatligande då de anser att en omorganisation inte är rätt åtgärd (Röstlund, Lisa,
Aftonbladet 2014).
1.2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka argument för respektive emot centralisering
och decentralisering av svensk skola som finns hos de svenska riksdagspartierna och om de
har förändrats över tid, samt hur dessa motiveras.
1.3 Frågeställningar
• Vilka argument finns för och emot centralisering och decentralisering av svensk skola
hos riksdagspartierna och hur motiveras dessa?
• Har det skett en förändring av åsikter över tid och hur ser den i sådana fall ut?
2. Metod
I denna uppsats studeras frågan om centralisering och decentralisering av den svenska skolan.
Undersökningen bygger på ståndpunkter och argument för respektive emot ett
återförstatligande av svensk skola hos riksdagspartierna utifrån valda definitionsbegrepp som
är centralisering respektive decentralisering. Med hjälp av dessa studeras om förändring i
åsikter och argument kan urskiljas över tid. Undersökningen genomförs som en
argumentationsanalys av riksdagspartiernas ståndpunkt i frågan år 1990 och 2007–2020, detta
för att en jämförelse över tid ska kunna göras. Anledningen att tidsintervallet är större under
den senare perioden är för att relevant material skulle hittas och en lika tydlig debatt som
under 1988–1990 inte förekommit under senare tid. Hänsyn tas till att detta gör att partiernas
åsikter i frågan kan ändras över tid i tidsintervall två, men vikten av att hitta relevant material
väger över den eventuella risken. I genomförandet av studien kallas år 1990 for ”tidsperiod 1”
och 2007–2020 for ”tidsperiod 2”. Perspektivet på centralisering och decentralisering i detta
arbete är vilket av dessa som riksdagspartierna ser som det bästa alternativet för
organisationen av svensk skola och hur detta motiveras, exempelvis i form av centralt
inflytande och lokal flexibilitet eller något annat som kan kopplas samman med valda
definitionsbegrepp. Analysbegrepp har valts utifrån dess förekomst i det teoretiska materialet
9
och är begrepp som med utgångpunkt i det teoretiska materialet utgör argument för och emot
centralisering respektive decentralisering.
Studien genomförs som en argumentationsanalys genom en dokumentstudie då avsikten är
”…att beskriva skillnader mellan argumenten för och emot en ståndpunkt” (Beckman
2005,38). Detta för att öka förståelse för vad debatten handlar om (Beckman, 2005, 38).
Beckman (2005, 38) beskriver argumentationsanalysen som ”…en teknik for att beskriva en
samling argument”. Argumentationsanalysen kan i denna studie även kallas för debattanalys
eftersom avsikten är att precisera argument och jämföra aktörerna, partiernas inställning, s.k.
polemik i undersökt fråga och vilka argument de använder för att motivera sin inställning
(Beckman, 2005, 39–40). Beckman (2005, 40) skriver vidare att ”utgångspunkten är att vi har
en samling texter som tycks uttrycka olika uppfattningar i en fråga”.
För att genomföra studien behöver en tes ställas upp (Beckman, 2005, 40). I denna uppsats
väljs tesen att merparten av partierna anser att en utredning om ett återförstatligande skulle
vara lämpligt och att argumenten för återförstatligande bygger på ökad statlig kontroll och
argumenten för kommunalt huvudmannaskap bygger på kortare beslutsvägar och ökad lokal
valfrihet. Det ena alternativets fördelar blir således det andra alternativets nackdelar. Att tesen
skrivs som ett ställningstagande till stöd för en av uppfattningarna menar Beckman (2005, 40–
41) inte har någon betydelse eftersom den endast ställs upp för att ha något att utgå ifrån när
pro- och contraargument i debatten ska väljas. Pro- och contraargumenten, eller för- och
motargumenten, används sedan som analysbegrepp. Pro- och contraargumenten i denna
uppsats har valts efter dess förekomst i det teoretiska materialet som beskriver centralisering
och decentralisering. För- och motargument i frågan analyseras utifrån offentligt tryck från
riksdagens arkiv i form av propositioner och motioner från aktuell tidpunkt gällande frågan
samt kompletterande material från de partier där det behövts, vilket specificeras i avsnittet
”Material och avgränsningar”. Använt material har valts då det är legitimt förstahandsmaterial
där partiernas inställning och argument finns tillgängliga. Det är viktigt att göra ett
välmotiverat och genomtänkt urval för att öka transparensen i arbetet, därför används
likvärdigt material från samtliga riksdagspartier så långt det är möjligt.
För att kunna göra en analys krävs att undersökningen har analysbegrepp att utgå ifrån.
Denna uppsats kretsar kring begreppen centralisering och decentralisering som definieras och
därefter konkretiseras med hjälp av det teoretiska materialet samt analysbegrepp som väljs
10
efter förekomst i det teoretiska materialet. Hög förekomst av begrepp för respektive emot
centralisering och decentralisering leder till att dessa används som analysbegrepp för det
studerade materialet. Analysbegreppen används för att se hur argumenten i det studerade
materialet finner koppling i teori och hur förekomst av och argumentationen av ämnet varierar
mellan partier och över tid, eftersom begreppen centralisering och decentralisering inte
ensamma ger svar på frågeställningen. Målet är att dessa analysbegrepp ska motsvara
argument som partierna använder för respektive emot återförstatligande (centralisering). De
valda analysbegreppen presenteras under avsnittet ”analysbegrepp” där de presenteras under
det begrepp av centralisering och decentralisering som det kan kopplas samman med.
Resultaten kommer att redovisas parti för parti under tidsperiod ett respektive två. Partierna är
sorterade efter de traditionella blocken, rött och blått och därefter i storleksordning. Detta för
att översikten ska bli så tydlig som möjligt. Eftersom Socialdemokraterna år 1990 initierade
kommunaliseringen redovisas de rödgröna partierna först och därefter de blå.
Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var inte riksdagspartier år 1990 och är därför
placerade längst bak. För helhetsresultatet av studien är de dock viktiga att ha med. En
medvetenhet finns kring att mer material funnits hos vissa partier än andra, detta ses dock inte
som ett problem. Något annat att beakta är att det som i uppsatsen kallas tidsperiod 2, år
2007–2020, består av flera mandatperioder där dåvarande Alliansen, bestående av
Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna hade regeringsmakten under
år 2007–2014 och de rödgröna bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och
Vänsterpartiet hade regeringsmakten resterande del av tidsperiod två. Detta anses dock inte
vara av betydelse för studiens genomförande. Resultatet presenteras sedan i tabeller för att få
en bättre överblick. I de fall där argument från partierna skulle finnas på båda sidor i frågan så
väljs den sidan där resultatet är överhängande, alternativt motiveras valet.
Den statsvetenskapliga relevansen i denna uppsats handlar om att göra en konkretisering av
offentlig styrning och huvudmannaskap utifrån frågan om svensk skola bör återförstatligas
eller inte med hjälp av riksdagspartiernas argument vid två olika tidsperioder.
Utgångspunkten i denna studie är debatten i frågan år 1990 samt motioner i frågan och
närliggande ämnen under 2007–2020 i samband med att flera riksdagspartier lyft frågan på
nytt. Ibland nämns inte denna fråga i detalj i materialet, dock beskrivs partiernas syn på
skolan och dess styrning och förvaltning i tillräcklig utsträckning för att kunna urskilja
partiernas åsikt.
11
En större jämförelse mellan partierna inom respektive tidsepok kommer inte göras, utan
enbart ett konstaterande gällande respektive partis ståndpunkter under den tidsperiod 1
respektive tidsperiod 2. Tyngdpunkten ligger på att jämföra respektive partis åsikter över tid
och på så sätt se om det finns en skillnad även i den totala opinionen ur ett tidsperspektiv.
Hänsyn tas till att analysbegreppen kan ha olika värdeladdning i olika sammanhang.
Exempelvis ses ofta decentralisering som positivt i debatten utan att ta hänsyn till alla
nödvändiga aspekter (Lundquist, 1992, 114). Resultat presenteras parti för parti under
tidsperiod 1 respektive tidsperiod 2 för att sedan analyseras och summeras under avsnitten
analys och slutsats.
En alternativ metod som hade kunnat användas och leda fram till samma resultat är kvalitativ
textanalys, där forskaren forst framlägger en hypotes for att därefter härleda ”…ett antal
empiriska konsekvenser som borde stämma om hypotesen stämmer” (Teorell och Svensson,
2007, 99) och sedan pröva om de empiriska konsekvenserna ”verkar stämma med det
empiriska materialet” (Teorell och Svensson, 2007, 99) for att till sist dra ”en slutsats om
huruvida hypotesen får stod eller inte” (Teorell och Svensson, 2007, 99). I grund och botten
beskriver de båda metoderna samma tillvägagångssätt just för denna studie, vilket gör att
uppsatsen även kan ses som en kvalitativ textanalys. I denna studie går analysen ut på att
systematisera innehållet i de studerade texterna, vilket Esaiasson m.fl. skriver är en variant på
beskrivande analys (Esaiasson, et.al. 2012, 210–211).
2.1 Material och avgränsningar
Materialinsamlingen gjordes genom en omfattande sökning på riksdagens hemsida där allt
svenskt riksdagstryck finns arkiverat. Sökord som användes och gav resultat var följande:
Proposition utbildningsutskottet 1990 Socialdemokraterna och Motion 1990
utbildningsutskottet följt av övriga riksdagspartiernas namn, ett i taget.
Partierna som söktes på var Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Moderaterna, Folkpartiet (dåvarande
Liberalerna) och Centerpartiet. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var inte
riksdagspartier vid tidpunkten. För att avgränsa sökningen valdes att endast fokusera på
motioner och huvudsakliga propositioner.
12
Då det under bakgrundsstudien tagits reda på att kommunaliseringsreformen trädde i kraft
under år 1991 låg detta årtal till grund för sökningsarbetet. På detta sätt påträffades dåvarande
regeringens budgetproposition och de övriga dåvarande riksdagspartiernas budgetmotioner,
vilka bedömdes lämpliga som analysmaterial. Även perioden innan den huvudsakliga
propositionen publicerades studerades för att se om frågan diskuterats tidigare, vilket den
hade gjort i de propositioner som nämns i bakgrunden, 1988/89:4 och 1989/90:41.
Propositionen som behandlar beslutet om kommunaliseringsreformen har diarienummer
1990/91:18 och är utgångspunkten för denna uppsats. Genom att söka på denna blev träffarna
de motioner som oppositionspartierna producerat som svar på propositionen, vilka sedan
valdes som analysmaterial. Genom att ha gjort detta urval finns säkerhet i att alla dåvarande
riksdagspartier finns representerade. Träffen gav åtta motioner från de olika partierna i
utbildningsutskottet, vilka kommer redogöras och analyseras för i denna undersökning.
För att hitta material från närtid att jämföra med detta för att kunna studera om och hur en
förändring av ståndpunkter över tid finns och ser ut så söktes på regeringens
budgetproposition för 2016/17 och de övriga partiernas motioner till denna. Bedömning
gjordes att motioner som tydligare behandlande ämnet behövdes och de mest relevanta
motionerna togs fram genom sökorden centralisering, decentralisering och återförstatligande
med flera i kombination med riksdagspartiernas namn, som vid den första sökningen.
Motionernas relevans bedömdes genom att de behandlade frågan om återförstatligande eller
skolans styrning, vilket gjorde dem relevanta som analysmaterial. För Kristdemokraterna
användes partiets skolpolitiska program då någon lämplig motion inte kunde hittas på
området. Samma sak gäller Miljöpartiet under tidsperiod 2, istället för en motion används den
information som finns på partiets hemsida inom utbildningsområdet.
Ingen regering har lyft frågan i en proposition sedan 1990, detta är anledningen att
Socialdemokraternas budgetproposition från 2016/17 valts. Budgetpropositionen beskriver
partiets åsikter och prioriteringar inom skolområdet. Oppositionspartierna har lagt fram
budgetmotioner, men har uttalat sig mer specifikt i frågan i andra motioner, och därför har
dessa motioner valts för att på bästa sätt utläsa partiernas ståndpunkt, även om de ibland är
några år gamla. Så aktuella motioner som möjligt valdes och där det var nödvändigt användes
kompletterande material från partierna. Genom beskriven materialinsamling görs
bedömningen att insamlat material är tillräckligt och likvärdigt för de båda tidpunkterna och
samtliga riksdagspartier.
13
En jämförelse över tid kan inte göras för Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna då de
inte var riksdagspartier år 1990 men tillgängligt material från närtid bedöms tillräckligt för att
kunna ha med dessa partier i undersökningen som jämförelse med övriga partier och för att
kunna göra en analys av den övergripande debatten i frågan. Analys av insamlat material görs
med hjälp av tidigare förvärvad kunskap om riksdagspartierna och deras ideologiska
bakgrund, bland annat genom studier i statsvetenskap vid Linköpings universitet.
Det empiriska material som har valts är:
1990:
Socialdemokraterna: 1990/91:18
Miljöpartiet: 1990/91:Ub37
Vänsterpartiet: 1990/91:Ub14
Moderaterna: 1990/91:Ub5
Folkpartiet (Liberalerna): 1990/91:Ub35 och 1990/91:Ub821
Centerpartiet: 1990/91:Ub4 och 1990/91:Ub6
Kristdemokratiska samhällspartiet (Kristdemokraterna): Inte riksdagsparti vid tidpunkten
Sverigedemokraterna: Inte riksdagsparti vid tidpunkten
2007-2020:
Socialdemokraterna: 2016/17:100
Miljöpartiet: ”Fortsatt framåt för svensk skola” (Miljöpartiet, 2020), samt står bakom
Socialdemokraternas proposition som regeringsparti.
Vänsterpartiet: 2012/13:Ub257 och 2013/14:Ub396
Moderaterna: 2007/08:Ub505
Liberalerna: 2015/16:1467
Centerpartiet: 2016/17:3722
Kristdemokraterna: ”En skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter”
(Kristdemokraterna Skolrapport, 2013)
Sverigedemokraterna 2012/13:Ub429 och 2014/15:2744
Denna uppsats fokuserar på frågeställningen kring kommunal respektive statlig styrning av
skolan, centralisering respektive decentralisering. Andra närliggande frågeställningar så som
friskolereformen och decentralisering av verksamhet inom kommuner diskuteras inte
eftersom det inte är centralt för att belysa vald frågeställning.
14
2.2 Definitioner
Uppsatsen bygger på de centrala begreppen centralisering och decentralisering, vilka
definieras nedan.
Centralisering: Uppgifter och befogenheter på central (statlig) nivå, central statsförvaltning
(Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100, 123)
Decentralisering: Uppgifter och befogenheter på lokal (kommunal) nivå, lokal kommunal
förvaltning (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100, 123)
2.3 Tidigare forskning
I rapport 2014: 25 ”Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet
i svensk skola” av Holmlund et.al. (2014) på Institutet För Arbetsmarknads- och
utbildningspolitisk Utvärdering, IFAU, utvärderas resultaten av kommunaliseringsreformens
genomförande. Där läses att skolreformerna som genomfördes under 1990-talet har kommit
att ifrågasättas, decentraliseringen i huvudsak genom att staten överlåtit ansvaret för skolan
till kommunerna (Holmlund et.al. 2014, 5). De skriver att skolresultaten sjunkit och
segregationen ökat under 1990-talet, vilket delvis kan kopplas till kommunaliseringsreformen
men kanske främst till friskolereformen och införandet av det fria skolvalet (Holmlund et.al.
2014, 11). Vidare finner utvärderingen att kommunernas skolpolitik har ”begränsningar i
konkretion och koppling mellan mål och åtgärder” (Holmlund et.al. 2014, 12) och att
”kommunernas betoning av likvärdighet (…) måste också bedomas som mycket svag”
(Holmlund et.al. 2014, 12). Det finns dock inga bevis för att kommunaliseringsreformen
skulle ha lett till försämrade skolresultat (Holmlund et.al. 2014, 13). Rapporten utgår från
argument för och emot statligt respektive privat huvudmannaskap och inflytande över skolan
samt att det är befäst i skollagen att skolan oavsett huvudman ska vara likvärdig (Holmlund
et.al. 2014, 14–16). Rapporten beskriver att tidigare forskning kommit fram till att resultaten
av decentralisering av skolan avgörs av hur välutvecklade kommunernas och de lokala
aktörernas administrativa kapacitet är (Holmlund et.al. 2014, 29). Rapporten drar slutsatsen
att kommunaliseringsreformen inte går att bevisa haft inverkan på skolresultaten, men att
friskolereformen och det fria skolvalet haft det (Holmlund et.al. 2014, 1, 339).
15
3. Centralisering och decentralisering
Följande avsnitt behandlar de för uppsatsen centrala begreppen, centralisering och
decentralisering.
3.1 Centralisering
Centralisering innebär som beskrivits i definitionsavsnittet uppgifter och befogenheter på
central (statlig) nivå, central statsförvaltning (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100,
123). Ett eventuellt återförstatligande av skolväsendet skulle innebära en centralisering, från
kommun till stat. I västdemokratin legitimeras den centraliserade organisationen av hela
samhället i form av väljarna. Det handlar om ”statens värdefordelning” (Lundquist, 1992,
116), som kan vara antingen koncentrerad eller dekoncentrerad. Graden av centralisering
skiljer sig mellan olika sakområden. Lundquist (1992, 116) beskriver att syftet med
centralisering är ”…att skapa enhetlighet och likformighet över hela landet” och att
centralmakten ska få möjlighet att ”styra utvecklingen efter sina intentioner” vilket dock kan
leda till ”stelhet och onödig formalism”.
På centraliserad nivå är det enklare att uppnå enhetlighet i underliggande organisationer, i
detta fall kommuner, om besluten fattas centralt så är det enklare att se till att de följs likadant
på alla ställen. En konsekvens av detta är dock ökad byråkrati och att beslut fattas längre från
medborgarna. Med lokal styrning blir det svårare att uppå likformighet men kommuner kan då
enklare anpassa arbetet efter behov. (Bengtsson, 2012, 73)
Ett av centraliseringens huvudsakliga syften är att uppnå likformighet (Lundquist 1992, 116).
Ökad centralisering leder till bättre ordning eftersom ansvarig myndighet vet vad som sker i
alla kommuner när de måste följa beslut som fattats centralt (Bengtsson, 2012, 73).
Centralisering är nodvändigt for målstyrningen, ”…för att besluten ska kunna följas upp och
effektiviteten mätas” (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 162). Centralisering och
decentralisering kan beskrivas som en indelning av beslutsfattande, vilket kan vara antingen
centraliserat eller decentraliserat (Forslund, 2013, 99). Centralisering innebär att
”beslutsfattandet koncentreras till en liten grupp människor i organisationens ledning”
(Forslund, 2013, 99). Det kan diskuteras om en övergång från decentraliserad till centraliserad
skola skulle leda till en förbättring eftersom ”Institutionella reformer ändrar inte alltid
16
politikens grundläggande monster” (Putnam, 2011, 31). Putnam (2011, 35) skriver att
decentralisering sågs som en lösning av förespråkare för att förstärka demokratin och
effektiviteten, vilket gör att centralisering kan leda till det motsatta. Det starkaste argumentet
för centralism är också det starkaste argumentet emot det, den statliga kontrollen
(centralregeringen) (Putnam, 2011, 37–38). Ett statligt styre kräver mer kontroll, vilket
forsvårar for vilda utspel” (Bengtsson, 2012, 73). Ökad centralisering, stora system, ökar
byråkratin, vilket i sin tur sänker verkningsgraden i verksamheten (Bengtsson, 2012, 73). Vid
centralisering ökar statlig kontroll och makt, men desto mindre inflytande på lokal nivå
(Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 192). Ibland är det nödvändigt med
centralstyrning för att uppnå lokal frihet, vilket gör att ett enkelt svar på vilket alternativ som
är mest lämpligt inte finns (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 192).
3.2 Decentralisering
Decentralisering innebär att beslutsfattandet ”fordelas bland många” (Forslund, 2013, 99).
Lundquist (1992, 114) skriver att inom begreppet decentralisering så är statlig
decentralisering, s.k. dekoncentrering och kommunalisering vanligast och kan sägas beskriva
vilken centraliseringsgrad eller nivå som forekommer, ”inom statsvetenskap relateras ofta
termen decentralisering till de fall där de lokala makthavarna på något sätt har sin legitimitet
från lokalsamhället”. Genom att lokalpolitiker tillsätts genom allmänna val används därför
begreppet decentralisering ofta om kommunalisering inom statsvetenskap (Lundquist, 1992,
114). Likadant innebär då centralisering ”att staten ombesorjer verksamheten” (Lundquist,
1992, 114).
Decentraliseringsgraden avgörs av kommunens autonomi, sakområden och inflytande. Ju
större handlingsfrihet och handlingsförmåga, desto fler och viktigare sakområden och ju
större genomsnittsinflytande för medborgarna, desto högre decentraliseringsgrad (Lundquist,
1992, 115). Lundquist (1992, 115) skiljer på decentralisering som åtgärd respektive tillstånd.
En skola är en decentraliserad enhet vars beslut fattas antingen centralt eller lokalt.
”Åtgärden…omfattar olika typer av styrning… for att man ska uppnå en hogre grad av
tillståndet decentralisering” (Lundquist, 1992, 115). Tillståndet decentralisering väljer
Lundquist (1992, 115) att mäta med hjälp av komponenterna autonomi från de centrala
makthavarna sakområden, antalet och deras betydelse och inflytande från medborgarna, ju
högre inflytande från medborgarna (fler), desto högre grad av decentralisering.
17
Närhets-, motivations- och effektivitetsvärden samt rationalitet beskrivs som viktiga när
organisationsstrukturer ska väljas och med decentralisering så fattas oftast de bästa besluten
med utgångspunkt i dessa värden (Lundquist, 1992, 116–117).
Argument för decentralisering är:
• ” Ökad motivation. Vi antar att människor är mer motiverade om de får vara med om
att fatta beslut.
• Ökad snabbhet. En stor organisation1 kan snabbare reagera på problem och
möjligheter om de som är närmast berörda kan fatta beslut.
• Ökad kunskap. I stora organisationer kan knappast några få personer ha all den
kunskap som krävs för att fatta beslut i alla möjliga situationer. Om man sprider ut
beslutsfattandet i organisationen kommer det ”samlas” mer kunskap på fler platser.
• Bättre beslut. Eftersom fler deltar, och de som deltar är närmare situationen, blir
besluten förhoppningsvis också bättre” (Forslund, 2013, 99).
Argument mot decentralisering och således för centralisering är:
• ”Risk för dubbelarbete. Vi utnyttjar inte att en annan enhet2 redan löst samma
problem.
• Inkonsekvens. Olika enheter behandlar liknande kunder3 olika, eftersom det saknas
enhetliga rutiner.
• Svårt att ta tillvara stordriftsfördelar. Varje enhet skapar sina egna system, vilka var
för sig kan vara kostsamma.
• Lokal egoism. Det finns en risk att man sluter sig inåt och främst gör satsningar som
gynnar den egna enheten. Ibland kan detta leda till problem för andra enheter.
• Kortsiktig tidshorisont. Det kan vara svårt att lyfta blicken och se vad som krävs för
att utveckla hela organisationen på längre sikt” (Forslund, 2013, 100).
Ett argument som Forslund (2013, 115) nämner till decentraliseringens fördel är att
nytänkande kan vara svårt i en hierarkisk och stor organisation och göra det svårt att få
igenom nödvändiga förändringar, att decentralisera innebär att minska hierarkin i
1 Med organisation avses i kommun i denna uppsats.
2 Med enhet avses kommun i denna uppsats.
3 Med kunder avses medborgare och i synnerhet elever i denna uppsats.
18
organisationen. Detta var ett av argumenten vid decentraliseringen av skolan år 1991 (Prop:
1990/91:18, kap.1, 17). Lundquist (1992, 123) skriver att decentraliseringsgraden minskat i
Sverige generellt vad gäller inflytande men ”höjts vad gäller sakområden”. Man kan inte säga
att autonomin har ökat i samband med decentralisering, men det mesta tyder på det. Syftet
med decentralisering är ofta ökad närhet mellan medborgarna och beslutsfattarna, men någon
ökning av denna kan inte påvisas i Sverige eftersom politiker i vanliga fall står långt ifrån
medborgarna på grund av byråkrati. (Lundquist, 1992, 123)
Bokstavligt talat innebär decentralisering ”bort från centrum” vilket möjliggör flertalet
beskrivningar av begreppet, så som ”…utlokalisering av offentlig verksamhet från huvudstad
till provins, delegering av kompetens inom en organisation, dekoncentration av
kompetens…” samt ”kommunalisering av kompentens från staten till kommunerna”
(Lundquist, 1992, 123). Lundquist (1992, 114) skriver också att begreppet decentralisering är
positivt värdeladdat, vilket är en aspekt att ta hänsyn till eftersom diskussionen om
decentraliseringens positiva värdeladdning blir intressant i skolfrågan. När decentraliseringen
av skolan ägde rum år 1991 var det positiva aspekter av decentralisering som var argument
för genomförandet (Prop. 1989/90:18, 17). När diskussionen nu går mot återförstatligande,
centralisering, är det eftersom ett missnöje uppstått bland medborgarna och opinionen till
följd av att delar i implementeringen brustit, i huvudsak gällande ordning och studieresultat.
Decentralisering kan, men behöver inte, leda till sämre ordning (Bengtsson, 2012, 73).
Decentralisering ger enskilda kommuner större möjlighet att vidta åtgärder som de anser är
nödvändiga utan att ha tillstånd från central nivå, vilket i sin tur kan öka ordningen
(Bengtsson, 2012, 73). Stordriftsfördelar gås miste om vid decentralisering eftersom staten
inte har samma överblick eller möjlighet att dela resurser när alla enheter (kommuner) gör på
sitt sätt (Forslund, 2013, 100). Decentralisering har dock som tidigare nämnts andra fördelar
som mindre byråkrati och kortare beslutsvägar (Forslund, 2013, 100).
En risk med decentralisering är ökat dubbelarbete eftersom kommuner inte i lika hög
utsträckning samarbetar eller drar nytta av varandras kompetens (Forslund, 2013, 100).
Delegering och fördelning blir bättre med decentralisering, men likformigheten blir sämre
(Forslund, 2013, 100).
19
Ett exempel på en decentraliserad stad är Göteborg, där flera kommundelar har eget ansvar
över välfärden i respektive del och stadsdelsnämnderna därmed har ökat inflytande (Jönsson
et.al. 1997, 33). Detta sägs ”stärka det demokratiska inflytandet” och göra att medborgarna får
”okade mojligheter att delta” i utvecklingen av den kommunala verksamheten (Jönsson et.al.
1997, 33–34). Genom en reform 1987 ökade graden av decentralisering i kommunen på ett
sätt som inte tidigare gjorts i Sverige. Förhoppningen med detta var att reformen skulle
”befrämja demokrati och inflytande samt service och effektivitet” (Jönsson et.al. 1997, 35).
Bland målen med reformen nämns: demokrati, inflytande (ökat deltagande), helhetssyn,
samarbete, lokala lösningar, effektivitet och service (Jönsson et.al. 1997, 36). ”Den väsentliga
tekniken för att lösa de problem som följt med verksamhetens expansion har blivit politisk
och administrativ decentralisering” (Jönsson et. al. 1997, 52–53). Detta visar motsatt till
skoldebatten fördelar med decentralisering.
Stora system ökar byråkratin, vilket sänker verkningsgraden i verksamheten,” Detta är ett
argument som gjort det allmänt vedertaget att politikerna är eniga om att decentralisering har
ett positivt värde, dock finns det olika beskrivningar av begreppets innebord” (Bengtsson,
2012, 73). ”Syftet med decentralisering är att kunna tillvarata lokala initiativ, minska
sårbarheten i verksamheten och eventuellt få till stånd en snabbare beslutsprocess. Det kan
också vara ett medel till besparing, genom att en kortare beslutskedja förutsätts kunna fungera
snabbare och därmed mer effektivt. Samtidigt innebär decentralisering att centrala beslut om
likformighet och enhetlighet inte med säkerhet kan uppfyllas, liksom att samordning mellan
olika verksamheter kan försvåras. Decentralisering är därför omtvistad som
effektivitetshojande medel.” Lokal nivå har ofta ”stor handlingsformåga och utrymme, vilket
kan leda till avvikelser från regler”. (Bengtsson, 2012, 73)
Med decentralisering fattas beslut närmare medborgarna och demokrati tillvaratas ofta bättre,
varför detta ofta är ett argument för decentralisering (Lundquist, 1992, 117). Kommunerna
uppnår en högre nivå av autonomi och medborgarinflytandet och delaktigheten ökar
(Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 192). Motsatt innebär det också att staten får
mindre inflytande och på så sätt får svårare att ingripa vid behov (Lundmark, Staberg och
Halvarsson, 2009, 192). Decentralisering leder till mindre byråkrati i och med att besluts- och
kommunikationsvägarna oftast blir kortare, dock inte alltid. Byråkratins fördelar ligger i ökad
samordning och kontroll, och dess nackdelar i att beslutsvägar blir långa och reformer svåra
att genomföra. (Lundquist, 1992, 123, 271 & Bengtsson, 2012, 73)
20
3.3 Centralisering och decentralisering, sammanfattning
Centralisering innebär central statsförvaltning och decentralisering lokal förvaltning och
diskussionen om vilken förvaltningsform som är mest lämplig handlar om relationen mellan
statlig kontroll och lokal autonomi (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100, 123).
Inom offentlig sektor och skolan handlar det om relationen mellan stat och kommun och
omfattningen av inflytande från respektive instans (Lundquist, 1992, 114). Begreppet
decentralisering beskrivs vara positivt värdeladdat vilket är en aspekt att ta hänsyn till inom
skoldebatten eftersom det var de positiva aspekterna kring decentralisering som var argument
för genomförandet av kommunaliseringsreformen som genomfördes år 1991 och debatten i
frågan mer och mer ändrat riktning i takt med att missnöje vuxit bland medborgarna eftersom
bland annat skolresultaten sjunkit och upplevda ordningsproblem ökat. I skoldebatten är det
inte självklart vilka nivåer av beslutsfattande respektive genomförande som ska genomföras
lokalt respektive nationellt. Tydligt svar på vilken grad av centralisering som fungerar bäst
finns inte (Forslund, 2013, 100).
Fördelar med decentralisering kan delvis handla om upplevt inflytande hos individerna, fattas
beslut närmare individerna det berör så ökar troligen graden av upplevt inflytande eftersom
nytänkande och möjligheten att få igenom förändringar ökar (Södergren (1992) i Forslund,
2013, 100 och Forslund, 2013, 115). Detta gör att huruvida ansvaret för skolan ligger hos
kommunerna, staten eller en kombination kanske inte är avgörande så länge
medborgarinflytande finns och verksamheten fungerar. Högt medborgerligt inflytande och
hög grad av autonomi från centrala makthavare innebär hög grad av decentralisering och
effektivitet (Lundquist, 1992, 115). Detta verkar dock inte ha gällt svensk skola, det behöver
inte enbart vara decentraliseringen som gjort att skolan visar sämre resultat på de flesta
områden jämfört med år 1991, men diskussionen om decentraliseringens positiva effekter blir
ifrågasatt i och med förändringen i opinionen. Detta är antagligen anledningen att fördelarna
med centralisering mer och mer nämns i frågan. Diskussionen kring detta är något som denna
uppsats ska undersöka.
21
4. Analysbegrepp
Definitionsbegreppen i uppsatsen är som tidigare kapitel avhandlat, centralisering och
decentralisering. För att kunna studera det empiriska materialet och partiernas
ställningstaganden krävs ett antal analysbegrepp som kopplar samman det teoretiska och det
empiriska materialet. Dessa begrepp har valts då de lyfts fram som argument för partiernas
ställningstaganden för respektive emot definitionsbegreppen centralisering och
decentralisering, det vill säga att förekomst av dessa begrepp eller argument som förespråkar
dessa innebär en ”träff”, bekräftelse, i det studerade empiriska materialet till det ena
begreppets fördel. Förekomst av dessa analysbegrepp i det empiriska materialet, eller
närliggande begrepp, anses stödja partiets uppfattning i frågan. Dessa begrepp används ofta i
det empiriska materialet och debatten och utgår från hur det teoretiska materialet förklarar
innebörden av centralisering och decentralisering. Detta kan också ses som en identifiering av
argumenten för och mot de båda begreppen (Beckman 2005, 41).
Tabell 1. Analysbegrepp
Centralisering Decentralisering
Likformighet Medborgarinflytande
Centralt inflytande Lokal flexibilitet och valfrihet
Central överblick Lokal insyn
Enhetliga beslut Kortare beslutsvägar
22
5. Resultat
Socialdemokraterna tidsperiod 1
Proposition 1990/91: 18 (kap. 1, 20), ”ansvaret for skolan” behandlar frågan om en tydligare
ansvarsfördelning mellan kommun och stat när det gäller skolan, det vill säga vilken
myndighet som ska ha ansvar över vad och i vilken utsträckning. Frågan om decentralisering,
eller ett mindre statligt inflytande över skolan är centralt. Det som föreslås är att kommunerna
ska få större inflytande över verksamheten i skolorna. Man menade inte att reformen skulle
lösa problemen men att det skulle öka möjligheterna till positiva förändringar. Partiet skriver i
propositionen (1990/91:18, 4) att de avser genomföra decentraliseringen,
kommunaliseringsreformen.
Socialdemokraterna var som kommunaliseringsreformens upphovsinnehavare positiva till
reformen vid dess implementerande eftersom de stod bakom och röstade igenom den i
riksdagen. Detta eftersom de ville öka kommunernas inflytande och befogenheter då de
menade att de brister som fanns bland annat vad gällde samordning och kontroll skulle kunna
åtgärdas genom att kommunalisera skolan. Partiet såg på kommunaliseringen som en positiv
förändring genom att en kommunalisering innebär kortare beslutsvägar och genom detta
bättre kontroll och medborgarinflytande, mindre byråkrati och ökad lokal valfrihet.
En annan aspekt som gjorde partiet positiva till en kommunalisering var behovsprövningen av
resurser, så resurssvaga kommuner skulle få en större del av statsbidragen för att på så sätt
öka jämlikheten mellan kommuner. (1990/91:18, kap. 1–3, 1–42)
Socialdemokraterna tidsperiod 2
Socialdemokraterna beskriver i budgetpropositionen för 2016/17 att det viktigaste är att
skolan är bra, de nämner inte någonting om en önskan om förändring av huvudmannaskap. De
är negativa till fria vinstuttag i välfärden. De nämner varken en önskan om ökat självstyre för
skolor eller en ökad centralisering. De menar att det viktigaste är att vidta åtgärder för att öka
kvaliteten. Partiet beskriver att de vill ha ett ”sammanhållet och likvärdigt” skolsystem. De
vill att resurser ska användas till det de är avsedda för och är för en ökad kontroll för att se till
att detta uppnås, men nämner inte rakt ut ett återförstatligande som åtgärdsalternativ. Partiet
vill oka ”tydligheten i statliga styrdokument”, det vill säga att de vill att de statliga riktlinjerna
23
och kontrollen ska öka, men att kommunerna och fristående aktörer fortfarande kan driva
skolan så länge dessa krav uppfylls. Socialdemokraterna ger inget tydligt besked i frågan om
återförstatligande. De skriver att de vill ha ökad statlig kontroll och tydlighet för att uppnå
ökad kvalitet och skriver att kvalitetshöjande åtgärder är viktigare än den exakta
utformningen. (2016/17:100, 37–39)
Miljöpartiet tidsperiod 1
Miljöpartiet är positiva till decentralisering av skolan då de förespråkar lokalstyre. De menar
att varje skola bör vara en egen självstyrande enhet där staten endast fördelar resurser, och att
den Socialdemokratiska regeringen inte gör tillräckligt när de endast vill kommunalisera.
Miljöpartiet anser att kommunaliseringsreformen är ett steg på vägen men inte tillräckligt. De
skriver att ”Försöksverksamheter på frivillig grund är betydelsefull” (1990/91:Ub37).
”Kooperativa skolor, fristående skolor med olika inriktningar och profilskolor ska ha samma
möjligheter” (1990/91:Ub37).
Partiet vill ha utjämningsbidrag men tycker att statsbidrag som elevpeng ska vara lika för alla.
De vill dela upp skolpengen i flera delar, en fast och en rörlig, behovsprövad del. Partiet
menar att resurser som lärare bättre kan användas om lokalstyre tillämpas eftersom den lokala
nivån kan göra prioriteringar efter behov då de har bättre insyn (1990/91:Ub37). ”Här måste
skolans styrelse besluta hur resurserna skall fordelas och prioriteras, inte bli styrda uppifrån”
(1990/91: Ub37). Partiet är dock positiva till ekonomisk styrning från statlig nivå i form av
utjämningsbidrag efter skattekraft. Miljöpartiet ställde sig positiva till Socialdemokraternas
förslag av samma anledning som bakgrunden till förslaget, nämligen kortare beslutsvägar och
lokal valfrihet. (1990/91:Ub37)
Miljöpartiet tidsperiod 2
Ingår i den rödgröna regeringen tillsammans med Socialdemokraterna under perioden 2014–
2018 och står därför bakom samma budgetproposition som Socialdemokraterna under den
24
tidsperioden, det vill säga 2016/17:100.4 Under tidsperiod 2 nämner partiet inte något om
önskemål kring centralisering och decentralisering, dock ställer de sig delvis positiva ett
återförstatligande i avseendet statlig kontroll, i och med att de ingår i regeringssamarbete med
Socialdemokraterna under del av tidsperiod 2. De skriver att de drivit igenom en statlig
finansiering på sex miljarder om året till områdena jämlikhet och kunskapsutveckling i skolan
och de vill att staten ska bidra med särskilda resurser till de skolor där behov finns. Partiet har
en liknande argumentation som Socialdemokraterna, men driver hårdare reformer som ökar
statens inflytande eftersom de dels drivit igenom ekonomiska reformer men också
uttryckligen vill att staten ska ta ansvar för att bryta ojämlikheten. Detta kan ses som signaler
på att Miljöpartiet går mot en mer positiv inställning gällande centralisering och
återförstatligande (Miljöpartiet, Fortsatt framåt för svensk skola, 2020)
Vänsterpartiet tidsperiod 1
Vänsterpartiet gör ett antal yrkanden i motion 1990/91:Ub14, så som ökat elevinflytande och
inrättande av särskilda enheter för utvärdering, uppföljning och tillsyn. Partiet vill
omorganisera och effektivisera den offentliga sektorn. De menar att decentralisering och
avreglering inte är detsamma som demokratisering. De menar dock att en ökad
decentralisering kan bidra till mer demokrati genom att makten kommer närmare människor.
De ser att en lösning kan vara förenklade statsbidragssystem eftersom det skulle ge
medborgarna mer insyn och förståelse för hur skattemedel används. En sådan förenkling gör
också att kommunerna kan göra egna prioriteringar för hur skattemedlen ska fördelas. De
menar att det på så sätt skulle bli mindre byråkrati. De vill gå längre med decentraliseringen,
och gora skolor ”fria” från kommunerna, men inte tillåta friskolor. Vänsterpartiet stöttade
regeringen fast de delvis var emot förslaget (1990/91:Ub14).
Decentraliseringen ska i partiets utopi gå till den enskilda skolan, så varje skola styr sig själv
enligt de nationella regler och riktlinjer som sätts upp, det vill säga vara självförvaltande. De
tror att skolan blir bäst om beslut fattas av de som jobbar och studerar där tillsammans med
föräldrar och andra berörda. De vill förändra i skolan så att det fungerar och ges
förutsättningar för självstyre. Lokalt självstyre menar de inte behöver stå i motsättning till
4 Under uppsatsens skrivande har Miljöpartiets språkrör i Sveriges televisions Uppdrag
granskning uttalat sig positiv till ett ekonomiskt återförstatligande av skolan (Säsong 19,
avsnitt 14, 2018-04-18).
25
nationellt ansvar vad gäller finanser och kontroll. De menar att ökad detaljerad utformning av
läroplaner och dylikt är avgörande för att decentralisering ska fungera vilket regeringens
proposition saknar i tillräcklig utsträckning. Partiet ställer sig positiva till decentralisering och
ökat lokalt inflytande men vill gå längre än regeringen och detaljreglera mer på nationell nivå
så det fungerar i form av kontrollenheter och gemensamma detaljerade läroplaner och mål.
Partiet önskar lokal valfrihet och mindre byråkrati. (1990/91:Ub14)
Vänsterpartiet tidsperiod 2
Förespråkar i motion 2012/13:Ub257 en utredning om återförstatligande, att göra staten till
huvudman för den svenska skolan. De menar att det är bekymmersamt med hundratals olika
huvudmän, kommuner och fristående skolor som det är i dagens Sverige med utgångspunkt i
den förlorade statliga kontrollen som de anser är viktig för att uppnå för dem viktiga mål för
en bra skola. De anser att elever ska gå i den skola som ligger närmast. Vänsterpartiet valde
att stötta den rödgröna budgetpropositionen under år 2014-2018 och accepterar därmed även
innehållet i denna även om partiets motioner går längre än denna. (2012/13:Ub257)
Att partiet vill återförstatliga skolan finns även att läsa i motion 2013/14:Ub396.
Moderaterna tidsperiod 1
Moderaterna är för ett lokalt styre, vilket finns att läsa på utbildningssidorna på partiets
hemsida (Moderaterna, Rektorer och lokalt ledarskap, 2020). De menar att kommunerna ska
ta över efter landstingen inom de områden de i dåvarande dagsläge har befogenhet, så som
gymnasieskolan. (1990/91:Ub5) I samma motion finns även att läsa att ”Moderata
samlingspartiet forordar en långt gående målstyrning och decentralisering” (1990/91:Ub5).
Partiet har förslag som inte behöver vara beroende av huvudmannaskap, men som skulle
kunna vara det beroende på hur regelverken ser ut, i fråga om lokal valfrihet på flera områden.
(1990/91:Ub5)
Moderaterna var i samband med kommunaliseringsreformen positiva till decentralisering och
ville att staten skulle ha mindre inflytande bland annat genom att stimulansbidrag skulle
avskaffas och att alla kommuner skulle ha lika resurser. Moderaterna delade således
oppositionspartiernas åsikt i frågan och såg lokalt huvudmannaskap som något positivt, men
skiljde sig något åt i gällande hur realpolitiken sedan skulle genomföras, vilket gjorde att de
inte röstade för förslaget. Partiet diskuterade frågan främst i ekonomiska termer och var redan
26
i samband med kommunaliseringsreformen positiva till privatisering av skolor som senare
blev vanligt. (1990/91:Ub5)
Moderaterna tidsperiod 2
Moderaterna vill ha så lite statlig inblandning som möjligt. Partiet vill förenkla för fristående
aktörer att driva skola och vill se en ytterligare privatisering. Detta som ett steg mot det
kommunala självstyret och statens minskade makt. Partiet vill stärka kommunalt självstyre.
(2007/08: Ub505) Kommunalisering diskuteras främst i ekonomiska termer och partiet är det
som i störst utsträckning är positiva till decentralisering och lokalt självstyre i termer av
fristående skolor och privata aktörers ägande (2007/08:Ub505).
Folkpartiet (Liberalerna) tidsperiod 1
Folkpartiet menar att decentralisering behövs, men att det behövs mer än det som regeringen
föreslår. De är positiva till föreslagna decentraliseringen och schabloniseringen, de vill ha
friskolor och självstyrande skolor. Kommunerna ska vara ansvariga men inte ha makten. De
är för valfrihet och lokalt styre. De vill att likställighet och centralstyrning ska bort till förmån
för variation och valfrihet, samt lokal beslutsrätt. Partiet vill inte att politikerna ska styra
skolan, vilket Socialdemokraterna fortsatt vill. (1990/91:Ub35)
Dessa argument förstärks i ytterligare i motion 1990/91:Ub821 där partiet bekräftar sin
inställning i frågan genom att ställa sig positiva till ökat lokalt inflytande i form av mer makt
till skolpersonal och elever. I motionen nämns att partiet är positiva till självstyrande skolor
då det ökar lokalt inflytande och valfrihet. Vidare nämns att de menar att staten i huvudsak
bör ägna sig åt målstyrning och att resultatstyrning och verksamhet bör överlämnas till
kommunerna (1990/91: Ub821).
Liberalerna tidsperiod 2
Liberalerna menar att decentraliseringen var ett misslyckande. De anser att problemet med
kommunalisering är att det inte framgår vem som är ansvarig och att det inte finns något
enhetligt system för ansvarsutkrävande, rättigheter och skyldigheter. De menar att
kommunerna inte har möjlighet att ta ansvar på grund av resurs- och kunskapsbrist och att det
förväntas att staten löser problemen. Partiet menar att läraryrket har fått lägre status och att
27
resultaten sjunkit. Liberalerna har skolan som en av sina hjärtefrågor vid tidpunkten. De vill i
motionen ha mer likställighet i form av att alla ska lära sig lika mycket och ha samma
förutsättningar och anser därför att ett återförstatligande är nödvändigt. (2015/16: 1467, 2)
De menar att med det vid tidpunkten gällande systemet ges kommunerna möjlighet att själva
göra prioriteringar vilket resulterar i olika prioriteringar i olika kommuner som i sin tur gör att
bilden av att skolan ska erbjuda samma möjligheter för alla fallerar. De talar om
återförstatligandet som statligt huvudmannaskap och beskriver att det skulle göra skolan
likvärdig, av hög kvalitet, ge bättre lärare och måluppfyllelse och att politiska mellanled
skulle försvinna.
De menar att det alliansen gjorde under sin regeringstid 2006-2014 var bra, men att det
behöver göras mer, vilket är anledningen att partiet vill tillsätta en utredning angående ett
återforstatligande och ”kraftfulla strukturåtgärder” for skolan där likvärdighet nämns som ett
argument. Det tydliggörs att skolan är ett prioriterat område för partiet. De beskriver åtgärder
som resultatmätning och ordning och reda och ställer sig mycket positiva till samt förespråkar
ett återförstatligande eftersom det skulle ge staten möjlighet att fokusera och rikta
skattemedel. Partiet är dock för friskolor och aktivt skolval. Kommunaliseringen ser de som
ett misslyckande. (2015/16:1467)
Anledningen till att de vill återförstatliga är att de inte ser någon annan lösning, och att
skolorna själva ska få egenmakt men med ökad statlig befogenhet (2015/16:1467). De anser
att problemet med kommunalisering är att man inte ser vem som är ansvarig och att det inte
finns något enhetligt system för ansvarsutkrävande, rättigheter och skyldigheter. De menar att
kommunerna inte har möjlighet att ta ansvar på grund av resurser och kunskapsbrist och att
det sedan förväntas att staten löser problemen. (2015/16:1467)
Centerpartiet tidsperiod 1
Centerpartiet vill avslå regeringens proposition och anser att det är en dålig ide att
kommunalisera skolan. De ställer sig emot att statsbidragen ska gå direkt till kommunerna och
inte öronmärkas av staten eftersom kontrollen över en så pass viktig myndighet då skulle gå
förlorad. Ett argument är att stat- eller landsting har mer resurser och därmed bättre möjlighet
att driva kostsamma utbildningar (1990/91: Ub4). Partiet skriver att de visserligen förespråkar
decentralisering, men att de är rädda att det ska gå för fort och viktiga aspekter missas vid
28
genomförande av regeringens proposition (1990/91:Ub6). Partiet menar att likvärdig
utbildningsstandard är viktigt och bäst tas tillvara genom lokalstyrning. De menar att
statsbidrag ska fördelas så kommunerna har likvärdiga förutsättningar (1990/91:Ub6).
Centerpartiet är det enda parti som är uttalat negativa till en kommunalisering av skolan.
Partiet är i allmänhet positiva till en decentralisering i samhället men menade att skolan är en
för viktig samhällsinstitution för att släppa den statliga kontrollen. Partiet skriver att de ställer
sig positiva till decentralisering och inte tycker att det är något dåligt i sig, men att de är rädda
att en omfattande reform av den grad som Socialdemokraterna föreslog skulle innebära en för
stor risk då den genomförs under en för kort tidsperiod. Centerpartiet var det enda parti som
tydligt var förutseende kring riskerna med kommunaliseringsreformen. Centerpartiet menade
också att staten skulle behovsfördela bidrag till kommuner för att ge kommunerna likvärdiga
förutsättningar. (1990/91: ub4, 1990/91:Ub6)
Centerpartiet tidsperiod 2
Centerpartiet är för lokalt styre och många aktörer, partiet menar att de bästa besluten fattas
nära eller i den berörda verksamheten De menar att valfrihet är en förutsättning för ökad
kvalitet och förespråkar därigenom många aktörer och lokalt styre, gärna med anknytning till
arbetsmarknaden. De anser att skolpengen ska följa med eleven dit den väljer att studera och
inte vara låst eller nyckelmärkt hos staten eller en viss kommun. Av detta kan uttydas att de
på sikt önskar självstyrande skolor och på så sätt har en mer liberal inställning i frågan. De
uppmanar till reformer så som aktivt skolval och att ytterligare göra det möjligt för friskolor
för att öka kvaliteten och mångfalden. Partiet är inte för ett återförstatligande, men vill ställa
högre krav på huvudmän och därigenom ge staten inflytande i de fall där huvudmännen inte
uppfyller de ställda kraven. (2016/17:3722)
Centerpartiet menar att alla huvudmän måste ta ansvar och att såväl kommunala skolor som
fristående aktörer ska kunna få tillstånd indraget från staten om det inte fungerar. De vill inte
att staten ska driva skolor, men att de ska kunna hitta en ny aktör om det inte fungerar. Alla
skolor ska hålla hög kvalitet och ha öppna redovisningar för att bibehålla transparens, så
skattemedel går dit de är avsedda innan eventuell vinst tas ut. (2016/17:3722)
29
Kristdemokraterna tidsperiod 1
Inte riksdagsparti vid tidpunkten
Kristdemokraterna tidsperiod 2
Kristdemokraterna anser att kommunaliseringen av skolan under 1990-talet inte borde ha
genomförts. Partiet ställer sig positiva till att genomföra en utredning i frågan om
återförstatligande om det skulle behövas efter att planerade åtgärder genomförts men menar
att ett genomförande av ett återförstatligande vid tidpunkt för Skolrapportens skrivande år
2013 skulle försvåra genomförandet av andra reformer på skolområdet och att ett
återförstatligande inte är en garant för att problem skulle lösas. Partiet hävdar att positiva
effekter av kommunaliseringen inte kan påvisas, snarare tvärtom. (Kristdemokraterna
Skolrapport 2013, 10)
Sverigedemokraterna tidsperiod 1
Inte riksdagsparti vid tidpunkten.
Sverigedemokraterna tidsperiod 2
Sverigedemokraterna vill återförstatliga skolan för att återfå kontroll och ökad ordning och
kvalitet. Partiet menar att detta skulle vara den bästa lösningen. De menar att segregering är
en orsak till problemen i skolan och att en välbärgad kommun har bättre förutsättningar att
även med små medel åstadkomma resultat medan det är svårare för en mer utsatt kommun. De
argumenterar också för att många medborgare tror att återförstatligande kan vara en lösning
som skulle fungera. De menar att stat och kommun inte kan dela på ansvaret längre.
(2012/13:Ub429)
Partiets åsikter i frågan framkommer även i motion 2014/15:2744.
30
Tabell 2. Resultat, riksdagspartiernas argument
Centralisering Decentralisering
Likformighet
• Socialdemokraterna, tidsperiod 2
• Miljöpartiet, tidsperiod 2
• Vänsterpartiet, tidsperiod 2
• Liberalerna, tidsperiod 2
• Centerpartiet, tidsperiod 1
Medborgarinflytande
• Socialdemokraterna, tidsperiod 1
• Miljöpartiet, tidsperiod 1
• Vänsterpartiet, tidsperiod 1
• Centerpartiet, tidsperiod 2
Centralt inflytande
• Socialdemokraterna, tidsperiod 2
• Miljöpartiet, tidsperiod 2
• Vänsterpartiet, tidsperiod 2
• Liberalerna, tidsperiod 2
• Centerpartiet, tidsperiod 1
• Kristdemokraterna, tidsperiod 2
• Sverigedemokraterna, tidsperiod 2
Lokal flexibilitet och valfrihet
• Socialdemokraterna, tidsperiod 1
• Miljöpartiet, tidsperiod 1
• Vänsterpartiet, tidsperiod 1
• Moderaterna, tidsperiod 1
• Moderaterna, tidsperiod 2
• Folkpartiet (Liberalerna), tidsperiod 1
• Centerpartiet, tidsperiod 2 Central överblick
• Socialdemokraterna, tidsperiod 2
• Miljöpartiet, tidsperiod 2
• Vänsterpartiet, tidsperiod 2
• Liberalerna, tidsperiod 2
• Centerpartiet, tidsperiod 1
• Sverigedemokraterna, tidsperiod 2
Lokal insyn
• Socialdemokraterna, tidsperiod 1
• Miljöpartiet, tidsperiod 1
• Vänsterpartiet, tidsperiod 1
• Folkpartiet (Liberalerna), tidsperiod 1
• Centerpartiet, tidsperiod 2
Enhetliga beslut
• Socialdemokraterna, tidsperiod 2
• Miljöpartiet, tidsperiod 2
• Vänsterpartiet, tidsperiod 2
• Liberalerna, tidsperiod 2
• Centerpartiet, tidsperiod 1
• Sverigedemokraterna, tidsperiod 2
Kortare beslutsvägar
• Socialdemokraterna, tidsperiod 1
• Miljöpartiet, tidsperiod 1
• Vänsterpartiet, tidsperiod 1
• Folkpartiet (Liberalerna), tidsperiod 1
• Centerpartiet, tidsperiod 2
31
Tabell 3. Resultat, opinionen
Riksdagspartier Partiets inställning till
statligt huvudmannaskap
tidsperiod 1
Partiets inställning till
återförstatligande tidsperiod
2
Socialdemokraterna Negativa Negativa, dock positiva till
aspekter som kan kopplas till
centralisering
Miljöpartiet Negativa, men positiva till
ekonomisk styrning från
staten
Positiva (övervägande)
Vänsterpartiet Positiva ekonomiskt,
negativa detaljstyrt
Positiva
Moderaterna Negativa Negativa
Liberalerna Negativa Positiva
Centerpartiet Positiva Negativa
Kristdemokraterna Inte riksdagsparti vid
tidpunkten
Negativa, positiva till
utredning
Sverigedemokraterna Inte riksdagsparti vid
tidpunkten
Positiva
5.1 Analys och diskussion
5.2 Analys
Den kritik som framkommit under tidsperiod 2 från flera partier och i den generella
samhällsdebatten är tecken på att kommunaliseringsreformen, decentraliseringen medförde
flertalet brister som vissa partier anade på förhand och som aktualiserar debatten om en
centralisering, ett återförstatligande av skolan. Ett argument för decentralisering är å andra
sidan mer egenmakt för kommunerna och mindre statlig kontroll och toppstyrning, vilket
skulle öka om ett förstatligande genomförs. Det är tveksamt om ett återförstatligande kan lösa
alla problem, vilket flera partier diskuterar. Något intressant som kan ses är att redan på 1990-
talet så varierade åsikterna i denna fråga även inom de politiska blocken. Blocken fanns inte i
samma utsträckning då som under tidsperiod 2, exempelvis genom att Kristdemokraterna inte
32
var ett riksdagsparti, men det som på senare tid setts som politiska block fanns det
åsiktsvariationer hos.
Argument för återförstatligande är ökad statlig kontroll och argument mot är längre
beslutsvägar och därmed ökad byråkrati i kombination med lägre lokal valfrihet. Argument
för kommunalt styre, decentralisering är motsatt ökad valfrihet och kortare beslutsvägar men
risk för sämre kontroll. Dessa argument stämmer väl med den teoretiska bakgrunden och
uppställd hypotes.
Socialdemokraterna tidsperiod 1
Socialdemokraterna ville kommunalisera skolan år 1990 med argumenten kortare
beslutsvägar, bättre kontroll, ökat medborgarinflytande, mindre byråkrati, ökad lokal valfrihet
och jämlikhet, vilket alla är argument som även det teoretiska materialet behandlar.
(1990/91:18, kap. 1–3, 1–42)
Socialdemokraterna tidsperiod 2
Under tidsperiod 2 önskar partiet ökad kvalitet och ökad kontroll av skolan men nämner inget
om en önskan om förändring av huvudmannaskap från kommun till stat. Överblick och
kontroll ses i det teoretiska materialet som argument för centralisering, medan kvalitet inte
förekommer som analysbegrepp utan är oberoende av centralisering och decentralisering (se
avsnittet om analysbegrepp). Det är möjligt att partiet genom att förespråka ökad statlig
kontroll också skulle vara för ett återförstatligande, men de gör inget uttalande i frågan.
(2016/17:100, 37–39)
Miljöpartiet tidsperiod 1
Miljöpartiet var positiva till kommunaliseringen år 1990 bortsett från den ekonomiska
aspekten med argumenten kortare beslutsvägar och ökad lokal valfrihet. (1990/91:Ub37)
Miljöpartiet tidsperiod 2
Av resultatet har framkommit att Miljöpartiet allt mer visar en positiv inställning till
centralisering genom genomförande av ekonomiska reformer och önskan om att statens
inflytande ska öka, dock framkommer det inte bokstavligt att ett återförstatligande är vad
partiet önskar. (Miljöpartiet, Fortsatt framåt för svensk skola, 2020)
33
Partiets språkrör gjorde dock ett uttalande att partiet är positivt till ett ekonomiskt
återförstatligande av partiet i tv-programmet Uppdrag Granskning (Säsong 19, avsnitt 14,
2018-04-18).
Vänsterpartiet tidsperiod 1
Av att studera Vänsterpartiets uttalanden under tidsperiod 1 syns att de vill ha stor lokal frihet
och därför är positiva till decentralisering, men att de samtidigt vill ha stor statlig kontroll.
Det kan tyckas motsägelsefullt, men de förklarar det som ansvarsfördelning och en
nödvändighet, i 1990/91:Ub14 ville Vänsterpartiet att staten skulle ha övergripande ansvar,
men önskade en lokalisering vad gällde de enskilda skolorna, en decentralisering i större
omfattning än vad en kommunalisering skulle innebära, kommunalisering såg de som ett
dåligt förslag med hänsyn till argument som kontroll och likvärdighet. Detta motiveras med
argumenten ökad demokrati i och med ett ökat lokalt inflytande och kortare beslutsvägar,
vilket också återkommer som argument i det teoretiska materialet. Statlig kontroll av
ekonomiska medel vill de ha av kontrollskäl, vilket beskrivs som ett argument för
centralisering i teorin.
Vänsterpartiet tidsperiod 2
Under tidsperiod 2 i 2012/13: Ub257 och 2013/14:Ub396 visas istället att partiet är positiva
till ett återförstatligande med de teoretiska centraliseringsargumenten ökad statlig kontroll och
inflytande. Vänsterpartiet vill troligen återförstatliga eftersom de är för att staten har mycket
inflytande generellt med argumentet att likvärdigheten ökar. Likvärdighet eller likformighet
är ett av argumenten för centralisering som nämns i det teoretiska materialet.
Vänsterpartiet delar Miljöpartiets åsikt gällande att lokalisera skolan så långt det går, men vill
fortfarande bevara och öka kontrollen från statlig nivå, detta för att kunna ge de enskilda
skolorna möjlighet att fatta beslut som de önskar samtidigt som kvalitetskontroller och
målstyrning ska ske på statlig nivå. Även Vänsterpartiet argumenterar för decentralisering då
det leder till ökad lokal valfrihet och mindre byråkrati. Vänsterpartiet ville även under 1990-
talet att staten till viss del skulle ha större inflytande än vad kommunaliseringsreformen
innebar, men valde att stötta regeringen i frågan vid tidpunkten. (2012/13:Ub257)
34
Moderaterna under tidsperiod 1
Partiet var positiva till decentralisering med de lokala argumenten som motiv, som även
förekommer i det teoretiska materialet, som lokal insyn och valfrihet. Dock valde partiet att
rösta nej till den Socialdemokratiska regeringens kommunaliseringsreform då de hade
synpunkter på innehållet. (1990/91:Ub5)
Moderaterna under tidsperiod 2
Moderaterna är positiva till lokalt styre och så lite statlig inblandning som möjligt. De är det
parti som till störst del är positiva till lokalt självstyre. Ämnet diskuteras främst i ekonomiska
termer, men alla beslut som fattas bygger på fördelning av resurser, vilket gör den
ekonomiska diskussionen till en viktig del. (2007/08:Ub505)
Partiet eftersträvar det lokala självstyret vilket är ett tydligt argument för decentralisering.
Liberalerna (Folkpartiet) under tidsperiod 1
De var positivt inställda till en del av decentraliseringen under 90-talet och tyckte att det
skulle gå ännu längre (1990/91:Ub35 och 1990/91:Ub821). Folkpartiet vill att skolorna ska
vara självstyrande i så hög utsträckning som möjligt och att politiker endast ska ta det ansvar
som är nödvändigt. (1990/91:Ub35 och 1990/91:Ub821) Folkpartiet är positiva till
decentralisering och menade att ju mer lokalt självstyre desto bättre. Dock anser de att
målstyrning och nödvändig kontroll skulle ske från staten. Liberalerna har bytt åsikt över tid.
Partiet ansåg att det var en bra ide att decentralisera skolan, till och med i högre utsträckning
än den dåvarande regeringen (1990/91:Ub35 och 1990/91:Ub821). Partiet använder argument
för det lokala perspektivet, som också förekommer i det teoretiska materialet under begreppet
decentralisering.
Liberalerna under tidsperiod 2
Liberalerna är för egenmakt och anser att staten inte ska styra över offentlig verksamhet. När
det gäller skolan menar de dock att det är nödvändigt för att få ordning och enhetlighet i
verksamheten, de ser det som att ett återförstatligande är den enda lösningen. Liberalerna
menar att valfrihet för individen är bra, eftersom det också skapar konkurrens mellan skolor
och ökar valfrihet och kvalitet. Detta står dock inte i motsättning till ett återförstatligande.
Över tid kan ses att Liberalerna har ändrat åsikt och anser att decentraliseringen var ett stort
misslyckande bland annat eftersom ansvarsutkrävandet blir svårare. (2015/16:1467)
35
Liberalerna är det parti som starkast ställer sig positiva till ett återförstatligande av skolan.
Detta då de vill ge staten möjlighet att rikta skattemedel dit de behövs. Partiet beskriver även
att ett problem är att ojämlikheten mellan kommuner blir för stor när varje kommun får fatta
egna beslut. Liberalerna är vanligtvis positiva till lokalstyre och valfrihet, men anser att
skolan efter kommunaliseringen har försämrats så mycket att de inte ser någon annan lösning
än att staten återtar kontrollen. Partiet gör tydligt att de ser kommunaliseringen som ett
misslyckande. (2015/16: 1467)
Liberalerna som ofta har inställningen att staten inte kan lösa problemen ser det i denna fråga
som enda utvägen. Dock står det inte att partiet är emot att Skolverket inför ytterligare
riktlinjer, om det kan bidra till en ökad kvalitet. Det tydliga hos allianspartierna gemensamt är
att de inte tror på att staten som institution ska lösa problem om det inte är absolut
nödvändigt. Den mest anmärkningsvärda förändringen i åsikt kommer från Liberalerna som
under 1990-talet var för en kraftig decentralisering, men som nu vill se ett återförstatligande.
Detta förklaras dock med att de vill att staten ska ha kontroll över det nödvändigaste, som de
menar gått förlorat i och med kommunaliseringen, men att de fortfarande vill att den enskilda
enheten ska ta ansvar för sin skola. Nu är de ett av de partier som hårdast för en politik för ett
återförstatligande (2015/16:1467). Denna åsikt motiveras med klassiska argument för
centralisering, främst statlig kontroll och likvärdighet.
Centerpartiet under tidsperiod 1
Centerpartiet var emot kommunaliseringen på 90-talet med argument som bland annat
kontrollförlust och ojämlikhet (1990/91: Ub4, 1990/91:Ub6). Dessa argument, kontroll och
jämlikhet/likvärdighet/likformighet och återfinns i det teoretiska materialet som argument för
centralisering, och därmed emot decentralisering.
Centerpartiet under tidsperiod 2
Centerpartiet är för decentralisering med lokal valfrihet som argument men menar att staten
ska kunna ingripa vid behov, exempelvis vid kvalitetsbrister. Centerpartiet är negativa till ett
återförstatligande då de anser att det är en för omfattande åtgärd, och ser således hellre att det
kommunala huvudmannaskapet bevaras. (2016/17:3722)
36
Kristdemokraterna under tidsperiod 1
Var inte riksdagsparti vid tidpunkten.
Kristdemokraterna under tidsperiod 2
Kristdemokraterna ställer sig negativa till ett återförstatligande med argumentet att inga av de
förväntade positiva effekterna av kommunaliseringen har kunnat påvisas. Partiet menar att om
inget av argumenten för centralisering så som valfrihet, flexibilitet, lokalt inflytande och ökad
demokrati kan påvisas så är decentralisering bättre eftersom staten då i alla fall återfår
kontrollen och på så sätt kan bidra till jämlikhet, likvärdighet och likformighet, i enlighet med
de argument som det teoretiska materialet beskriver. Dock är paritet positivt till en utredning i
frågan men anser att konkret genomförande av ett återförstatligande skulle ta resurser från de
verkliga problemen i skolan, som bättre kan lösas på annat sätt. (Kristdemokraterna
Skolrapport, 2013, 10)
Sverigedemokraterna under tidsperiod 1
Var inte ett riksdagsparti vid tidpunkten.
Sverigedemokraterna under tidsperiod 2
Sverigedemokraterna anser att ett återförstatligande vore den bästa lösningen med argumenten
att det skulle återfå kontroll, ordning och kvalitet och minska segregation samt att förslaget
har förtroende hos väljarna (2012/13:Ub429). Partiet önskar ett enhetligt styre där staten är
ensamt ansvarig med de motiv som beskrivs i det teoretiska materialet för centralisering,
kontroll och likvärdighet/likformighet.
5.3 Diskussion
Alla partier utom Centerpartiet var år 1990, tidsperiod 1, helt eller delvis positiva till
kommunaliseringen, eller negativt inställda till statligt huvudmannaskap. Tidsperiod 2 har
Vänsterpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet ändrat åsikt och är nu tillsammans med
Sverigedemokraterna positiva till ett återförstatligande. Kristdemokraterna och
Sverigedemokraternas inträde i riksdagen efter tidsperiod 1 förändrar också förutsättningarna
i debatten eftersom det finns ytterligare två partier att ta hänsyn till. Dessa partier visar
dessutom till skillnad från majoriteten av partierna under tidsperiod 1 en positiv inställning till
en utredning om återförstatligande. Kristdemokraterna vill dock inte genomföra en sådan
37
reform i dagsläget, vilket däremot Sverigedemokraterna önskar. Detta gör att hälften av
riksdagspartierna önskar ett återförstatligande, dock inte en majoritet av väljarna.
Vänsterpartiet var dock positiva redan under tidsperiod 1 ur det ekonomiska perspektivet,
men inte helt och hållet förrän tidsperiod 2. Miljöpartiet var delvis positiva till statlig styrning
under tidsperiod 1 och även under tidsperiod två, framför allt ur ekonomisk aspekt.
Centerpartiet önskar inte uttryckligen ett återförstatligande även om partiet genomfört
ekonomiska reformer och önskar ökat statligt inflytande.
Det har i politiken generellt skett en förändring över tid när det gäller åsikter i frågan om
svensk skolas eventuella återförstatligande. Enskilda partier har ändrat åsikt över tid och det
är inte blockbundet vilken åsikt partierna har. Det bekräftades att det både 1990 och under
2007–2020 förekom olika åsikter inom det som klassificeras som de politiska blocken. I den
generella debatten kan det klart uttydas en förändring i opinionen när det gäller åsikter över
tid. Fler partier är tydliga med att någon form av åtgärder behöver vidtas och föreslår
utredningar på området. Den generella riktningen på debatten går mot frågan om ett
återförstatligande av skolan kan vara lämpligt, men det finns även partier som förespråkar det
motsatta och vill att en ytterligare decentralisering ska ske för att uppnå mer autonomi för
respektive skola med argumentet att de som verkar i skolan är de som vet bäst vilka
prioriteringar som behöver göras.
Något som tydligt kan uttydas är att partierna kan ställa sig olika till kommunalt respektive
statligt styre inom olika områden, ekonomiskt, juridiskt och operativt. Exempelvis ställer sig
Vänsterpartiet och Liberalerna positiva till ett lokalt huvudmannaskap när det gäller den
implementerande verksamheten medan de anser att staten ska fördela resurser till
kommunerna efter behov. Partierna kan också oavsett åsikt i frågan ha olika åsikter kring
vilka befogenheter som ska tillfalla vilken nivå och i vilken utsträckning dessa befogenheter
ska utföras. Något annat som blir tydligt är att partierna i samband med
kommunaliseringsreformen till stor del ställde sig positiva till denna, och inte i tillräcklig
utsträckning tog hänsyn till de negativa konsekvenser som skulle kunna uppstå, och som har
uppstått samtidigt som problemen som fanns under 1980-talet inte fått någon lösning.
Under tidsperiod 2 har partiernas retorik blivit en annan än tidigare, att eftertänksamhet bör
ske innan stora reformer röstas igenom och implementeras eftersom det nu är påvisat att även
negativa konsekvenser kan uppstå som inte alltid kan förutses, och de förväntade positiva
38
följderna av en reform inte alltid uppstår. Samtidigt som partierna är mer eftertänksamma
under tidsperiod 2 går argumentationen från tre partier mot att en utredning behöver göras i
frågan. Något läsaren bör ha i åtanke är att anledningen att många partier var positiva till
decentraliseringen under 1990-talet var att staten var huvudman före reformen, och att de
brister som fanns sågs kunna lösas genom att genomföra kommunaliseringen eftersom den
innebar en förändring. På senare tid är de flesta partier överens om att stora reformer inte
alltid är den bästa lösningen, samtidigt som de ibland är nödvändiga.
Diskussionen i sakfrågan vid ett eventuellt återförstatligande är om det verkligen är
nödvändigt. I slutändan skulle skolan fungera likadant, det handlar endast om en skillnad i
ansvarsinnehav och befogenheter. Ett alternativ där ökat självstyre eller fortsatt
kommunalisering förespråkas ger behov av ökade riktlinjer som utformas av Skolverket, det
vill säga staten. Vid återförstatligande skulle istället staten få allt inflytande, men
kommunerna och skolorna skulle fortfarande ha det operativa ansvaret. Vänsterpartiet,
Liberalerna och Sverigedemokraterna är de partier som är uttalat positiva till ett
återförstatligande och Miljöpartiet ser ut att röra sig åt det hållet, även Kristdemokraterna till
viss del eftersom de ställer sig positiva till en utredning. Socialdemokraterna, Moderaterna
och Centerpartiet är negativa i olika grad.
De argument som beskrivs i det teoretiska materialet för centralisering är också de argument
som förekommer i dagens debatt om att återförstatliga skolan, att de värden som beskrivs
under avsnittet om analysbegreppens perspektiv skulle kunna uppfyllas med hjälp av en stark
centralstyrning. På samma sätt är de teoretiska argument som framhävs för decentralisering
samma som riksdagspartierna använder för att motivera ståndpunkten att vara för
decentralisering och emot ett återförstatligande.
De argument partierna använder stämmer med andra ord väl överens med de motiv som
beskrivs i det teoretiska materialet. Argumenten hos de Moderaterna och Centerpartiet emot
ett återförstatligande rör lokal autonomi och valfrihet. Kristdemokraterna anser att en
utredning i frågan kan vara till nytta eftersom positiva aspekter av centralisering anses viktiga
att beakta. De Socialdemokraterna är emot ett återförstatligande men vill samtidigt utöka den
statliga kontrollen genom förändrade regelverk. De partier som är för ett återförstatligande,
Vänsterpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna använder argumenten ökad statlig
kontroll, ökad likvärdighet och bättre ordning.
39
Alla åsikter finns representerade hos de olika riksdagspartierna i båda tidpunkterna, såväl
återförstatligande som ökat självstyre eller bevarande av aktuellt läge i form av statligt styre
under 1990-talet och fortsatt kommunalisering på senare tid. Några partier har ändrat åsikt
över tid, dessa är Vänsterpartiet, Liberalerna och Centerpartiet, även Miljöpartiet kan anses ha
ändrat åsikt och Kristdemokraterna ställer sig positiva till en utredning. Problemen i skolan
från 1990-talet kvarstår eller har bytt skepnad och en slutsats kan därmed dras att
kommunaliseringsreformen inte har löst problemen med ojämlikhet och upplevda
kvalitetsbrister i svensk skola. Det kan dock, som Holmlund et. al. (2014, 1, 339) skriver,
heller inte bevisas att reformen skulle vara orsaken till problemen. Partiernas åsikt i frågan
under tidsperiod 2 stämmer överens med partiernas ideologiska ståndpunkt. Det tydliggörs
dock att partier inom blocken har olika åsikter och att närmanden mellan parter från olika
block skulle kunna göras när det gäller åsikter, dock är den ideologiska bakgrunden och vägen
till åtgärden olika utformad, vilket gör ett samarbete mellan exempelvis Vänsterpartiet och
Liberalerna svårt även om de i grunden är positiva till samma förslag. En lösning i frågan
tycks vara svåråtkomlig eftersom det inte finns majoritet i riksdagen för något av de
föreslagna alternativen, även om utredningar föreslagits tillsättas på området.
6. Slutsats
Denna uppsats har studerat riksdagspartiernas syn på kommunaliseringsreformen av svenskt
skolväsende år 1990 och diskussionen om ett eventuellt återförstatligande under tidsperioden
2007–2020 där frågeställningarna löd ”Vilka argument finns för och emot centralisering och
decentralisering av svensk skola hos riksdagspartierna och hur motiveras dessa?” och ”Har
det skett en förändring av åsikter över tid och hur ser den i sådana fall ut?” De politiska
partiernas åsikter i frågan motiveras med de argument som förekommer i det teoretiska
materialet för respektive emot centralisering och decentralisering och teorin stämmer således
överens med de politiska partiernas motivering av argument på området. Argumenten för
centralisering handlar om ökad kontroll och insyn, att från statens sida kunna vidta
nödvändiga åtgärder vid behov för att vara säker på att allvarliga problem inte uppstår.
Argument för ytterligare decentralisering är att makten bör vara närmast de som verkar i den
offentliga verksamheten, ökat lokalt inflytande, valfrihet och flexibilitet samt demokrati.
Argument mot centralisering är att det inskränker på egenmakt och frihet och därmed på
40
demokratin. Ytterligare argument mot decentralisering är att kontroll går förlorad,
ojämlikheten blir större och därmed demokratin eftersom likvärdigheten är ett av skolans
huvudsakliga mål och uppgift att uppnå.
Svaret på frågeställningen blir således att det inom partierna, bortsett från Liberalerna,
Vänsterpartiet och Centerpartiet samt till viss del Miljöpartiet, inte skett någon större
förändring i åsikter, men att det i den generella debatten mellan samtliga riksdagspartier ändå
syns ett tydligare ställningstagande i frågan än tidigare. Kristdemokraterna och
Sverigedemokraterna har tillkommit i riksdagen och därmed i debatten, och ställer sig
positiva till en utredning (Kristdemokraterna) respektive återförstatligande
(Sverigedemokraterna). Ett konstaterande från de politiska partierna har således kunnat göras
de senaste åren gällande att något måste göras i frågan om skolan men att åsikterna går isär
om hur styrningen och förvaltningen ska ske. En centralisering eller decentralisering kan
också utformas på olika sätt, vilket gör att det kan vara så att det inte är namnet på reformen
och huruvida en centralisering eller decentralisering sker som är det viktiga, utan snarare
detaljerna, hur ansvaret ska fördelas i detalj mellan stat och kommun, vilka som är ansvariga
för den dagliga verksamheten och vilka som är ansvariga för juridiken och ekonomin.
Det kan konstateras att det inte finns något svar på vilket av alternativen som är mest
lämpligt. Ett sätt för partierna att komma fram till en lösning och närma sig varandra skulle
kunna vara att diskutera detaljer istället för namn på reformer. Kanske är tillsättande av
utredning en lämplig lösning, något som kan studeras vidare. Intressanta anslag skulle också
kunna vara diskussionen kring centralisering av andra offentliga institutioner så som sjukvård
och räddningstjänst. Det har inte uppkommit några bevis på att kommunaliseringsreformen
skulle vara vare sig en orsak till problemen inom skolväsendet, eller en del av lösningen
(Holmlund et.al. 2014, 1, 339).
Den i början av studien uppsatta tesen att partierna skulle anse att en utredning i frågan vore
lämplig kan påvisas hos Vänsterpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och
Sverigedemokraterna samt tendenser från Miljöpartiet, med andra ord finns det inget tydligt
svar på var majoriteten av opinionen är på väg även om majoriteten av partierna allt tydligare
tar ställning i frågan under period 2, till fördel för en utredning. Intressant är dock att det är
partier som i andra frågor ofta står långt ifrån varandra och att hälften av riksdagspartierna
uttrycker sig positivt till återförstatligande i någon form. Argumenten i diskussionen handlar
41
också till stor del om de begrepp som förväntades i början av studien så som relationen mellan
kortare beslutsvägar och centralt inflytande.
Samma problem beskrivs av partierna under båda tidsperioderna, vilket kan innebära att
decentraliseringen inte fick avsedd effekt och inverkan på resultat i skolan. Det framkommer
dock inte några konkreta bevis för det. Situationen verkar inte ha blivit bättre, samtidigt som
förutsättningar ständigt förändras, kanske hade andra problem funnits om en annan lösning
applicerats. När det gäller skolfrågan visar resultatet att partierna är överens kring flera
konkreta åtgärder, men vägen dit ser olika ut. Det finns med andra ord goda förutsättningar
för samarbete kring konkreta förslag, men för ett djupare samarbete i mer omfattande frågor
så som ett eventuellt återförstatligande krävs en politisk majoritet, något som det i dagens
politiska läge inte verkar göra i denna fråga.
42
7. Referenser
Litteratur
Beckman, Ludvig. 2005. Grundbok i idéanalys: det kritiska studiet av politiska texter och idéer. Stockholm: Santérus Förlag.
Bengtsson, Hans. 2012. Offentlig Förvaltning- att arbeta i demokratins tjänst. 2. Uppl.
Malmö: Gleerups.
Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson, Henrik; Wägnerud, Lena. 2012.
Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. 4. Uppl. Stockholm:
Norstedts Juridik.
Forslund, Magnus. 2013. Organisering och ledning. Stockholm: Liber.
Hadenius, Axel. 2006. Demokrati, en jämförande analys. 2. Uppl. Malmö: Liber.
Jönsson, Sten; Nilsson, Lennart; Rubenowitz, Sigvard; och Westerståhl, Jörgen. 1997.
Decentraliserad välfärdsstad- demokrati, effektivitet och service. Stockholm: SNS förlag.
Larsson, Torbjörn och Bäck, Henry. 2008. Governing and Governance in Sweden. Lund:
Studentlitteratur.
Lukes, Steven. 2008. Maktens ansikten. Göteborg: Daidalos.
Lundquist, Lennart. 1992. Förvaltning, stat och samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Lundmark, Kjell; Staberg, Ulf och Halvarsson, Arne. 2009. Sveriges statsskick. Malmö: Liber.
Putnam, Robert, Leonardi, Robert och Nanetti, Rafaella Y. 2011. Den fungerande
demokratin: medborgarandans rötter i Italien. Stockholm: SNS förlag.
43
Teorell, Jan och Svensson, Torsten. 2007. Att fråga och att svara, samhällsvetenskaplig
metod. Stockholm: Liber.
Elektroniska källor
Bergling och Nejman. 2013. Dragkampen om skolan. Skolvärlden. 25 april.
http://skolvarlden.se/artiklar/dragkampen-om-skolan (Hämtad 2020-07-27)
Fjelkner, Metta och Björklund, Jan. 2011. Dags att återförstatliga skolan. Svenska Dagbladet.
15 mars. https://www.svd.se/dags-att-aterforstatliga-skolan (Hämtad 2020-07-27)
Flykten från förortsskolorna. Uppdrag Granskning. Säsong 19. Avsnitt 14. Sveriges Television.
2018-04-14. (Hämtad 2018-04-14)
Holmlund, Helena; Häggblom, Josefin; Lindahl, Erica; Martinson, Sara; Sjögren, Anna; Vikman, Ulrika och Öckert, Björn. 2014. Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet i svensk skola. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. https://www.ifau.se/globalassets/pdf/se/2014/r-2014-25-decentralisering-
skolval-och-friskolor.pdf (Hämtad 2020-07-27)
Ivarsson, Svante. 2016. Kommunerna har misslyckats förstatliga landets skolor. Sundsvalls
tidning. 30 december. https://www.st.nu/opinion/debatt/kommunerna-har-misslyckats-
forstatliga-landets-skolor (Hämtad 2020-07-27)
Kristdemokraterna. 2013. Kristdemokraterna skolrapport 2013, En skola där ingen hålls
tillbaka och ingen lämnas efter. https://kristdemokraterna.se/wp-
content/uploads/2016/11/En-skola-där-ingen-hålls-tillbaka-och-ingen-lämnas-efter2013.pdf
(Hämtad 2020-07-27)
Miljöpartiet. 2020. Fortsatt framåt för svensk skola. https://www.mp.se/politik/skola-och-
utbildning (Hämtad 2020-07-27)
Moderaterna. Rektorer och lokalt ledarskap. 2020. https://moderaterna.se/rektorer-och-
lokalt-ledarskap (Hämtad 2020-07-27)
44
Motion 1990/91:18. Om ansvaret för skolan. (Hämtad 2020-07-27)
Motion 1990/91:Ub4. Med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan. (Hämtad
2020-07-27)
Motion 1990/91:Ub5. Med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan. (Hämtad
2020-07-27)
Motion 1990/91:Ub6. Med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan. (Hämtad
2020-07-27)
Motion 1990/91:Ub14. Med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan. (Hämtad
2020-07-27)
Motion 1990/91:Ub35. Med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan. (Hämtad
2020-07-27)
Motion 1990/91:Ub37. Med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan. (Hämtad
2020-07-27)
Motion 1990/91:Ub821. Skolan. (Hämtad 2020-07-27)
Motion 2007/08:Ub505. Regler för överlåtelse av skolors huvudmannaskap. (Hämtad 2018-
05-23)
Motion 2012/13:Ub257. En likvärdig skola. (Hämtad 2020-07-27)
Motion 2012/13:Ub429. Återförstatligande av skolan. (Hämtad 2020-07-27)
Motion 2013/14:Ub396. Grundskolan. (Hämtad 2020-07-27)
Motion 2015/16:1467. Förstatliga skolan. (Hämtad 2020-07-27)
45
Motion 2014/15:2744. En svensk skola i världsklass. (Hämtad 2020-07-27)
Motion 2016/17:100. Med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan. (Hämtad
2020-07-27)
Motion 2016/17:3722. Med anledning av prop. 2016/17:100 2017 års ekonomiska
budgetproposition. (Hämtad 2020-07-27)
Proposition 1988/89:4. Om skolans utveckling och styrning. (Hämtad 2020-07-27)
Proposition 1988/89:119. Om godkännande av den europeiska konventionen om kommunal
självstyrelse. (Hämtad 2020-07-27)
Proposition 1989/90:41. Om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande
skolledare och syofunktionärer. (Hämtad 2020-07-27)
Proposition 2009/10:175. Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt.
(Hämtad 2020-07-27)
Röstlund, Lisa. 2014. Statlig skola slår split i partipolitiken. Aftonbladet. 10 februari. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18330881.ab (Hämtad 2020-07-27)
Skollag 2010:800. (Hämtad 2020-07-27)
SOU 2014:5. Staten får inte abdikera: om kommunaliseringen av den svenska skolan.
Betänkande. Stockholm: Fritze. (Hämtad 2020-07-27)
Sveriges Kommuner och Regioner. Så mycket kostar skolan. 2018.
https://skl.se/skolakulturfritid/skolaforskola/vagledningsvarpavanligafragor/samycketkostar
skolan.2785.html#5.68e4adfe147afac12a43fbee,5.9f425ef147b396d4678201f,5.9f425ef147
b396d467820f0 (Hämtad 2020-07-27)