BLIXTRAR OCH DUNDERElektricitetens historia

THALES

Flera hundra år före Kristus fanns det en grek som hette Thales.

Han hade upptäckt att om han gned en bärnsten mot en bit päls slog det gnistor.

Han kunde också få en fjäder eller någonting annat lätt att sväva ovanför stenen.

1700-TALET På 1700-talet gav man

elektriska urladdningar helt andra förklaringar än vad vi gör idag.

Det var vanligt att man förklarade blixtarna som något mystiskt eller något religiöst.

Man byggde stora laddningsapparater som bara användes till att roa folk med.

Det fanns gnidningsapparater som bestod av ett hjul med bärnstenar. När man snurrade på hjulet gneds bärnstenarna mot ryggen på en levande katt!

På den tiden fanns varken batterier eller kraftverk…

UR METRO Statisk elektricitet från en fuskpäls orsakade i helgen

en mindre bilbrand på en bensinstation i Göteborg. Kvinnan med fuskpälsen fick inte upp tanklocket på sin bil. Hon värmde då locket genom att gnida pälsarmen mot det.

När locket väl gick upp och kvinnan påbörjade tankningen började det plötsligt brinna! Lacken och baklyktan smälte av lågorna.

Brandkåren kom till platsen men en bilist lyckades dessförinnan släcka branden med en pulversläckare. Kvinnan klarade sig utan skador.

- Vid kallt väder uppstår statisk uppladdning vid gnidning. I kombination med lättantändlig bensin finns det risk för brand, säger Peter Sevestedt, brandingenjör i Göteborg.

LEIDENFLASKAN- LADDNING PÅ BURK Flaskan i berättelsen brukar

kallas för Leidenflaska efter den stad där Pieter von Musschenbroek bodde.

Med en Leidenflaska kunde man lagra elektriska laddningar. Flaskan gick att ladda upp och höll laddningen mycket länge.

Det som skilde den från ett batteri (som inte var uppfunnet ännu) var att den elektricitet som fanns lagrad i flaskan tömdes direkt. Ett batteri ger en jämn ström av elektricitet under en längre tid.

Flaskan blev mycket känd och användes av många vetenskapsmän. Nu slapp de bära med sig stora och bäkiga laddningsmaskiner vid sin elektriska experiment.

ÅSKAN- NATURENS URLADDNING Har du varit med om ett riktigt häftigt

åskväder någon gång? Åska är ett exempel på mycket kraftiga

elektriska urladdningar. Himlen klyvs av kilometerlånga blixtar, och det mullrar och dånar.

I alla tider och i alla länder har folk funderat över detta skrämmande fenomen, och folktron gav bland annat följande råd:

Om du petar tänderna med en sticka från ett träd som åskan slagit ned i slipper du tandvärk.

Fäst en bit av ett träd som åskan slagit ned i vid din plog. Då slipper du ogräs i åkern.

Rulla runt några varv på marken när du hör årets första åskväder, så slipper du ryggont resten av året.

GUDEN TOR

Hos oss i Norden trodde man att det var guden Tor som for fram i sin vagn och svingade sin hammare när åskan gick.

För vad annat än en hammare skulle kunna slå sönder ett helt träd?

FRÅGOR OCH SVAR OM ÅSKA Varför mullrar det när det åskar? Vid urladdningar upphettas luften runt blixten. Då bildas

en tryckvåg, alltså en kraftig rörelse i luften. Det är denna våg vi hör som muller.

Varför kommer mullret lite efter blixten? Ljuset rör sig mycket snabbare än ljudet. Ljuset går 330

000 kilometer i sekunden, medan ljudet bara går 340 meter i sekunden. Vi ser alltså blixten, urladdningen, ungefär samtidigt som den sker. Ljudet tar längre tid på sig att nå fram.

Vad är en åskledare? En åskledare är en ledning av metall som från en hög

punkt leder strömmen till marken. Strömmen sprids alltså ut i marken. Åskledaren kan t.ex. sitta på utsidan av ett hus.