Tryggare kan ingen vara – en svensk kriminalpolitik för 2010-talet?

�

TRYGGARE KAN INGEN VARA – EN SVENSK KRIMINALPOLITIK FÖR 2010-TALET? TRYGGAREKAN INGEN VARA– EN SVENSKKRIMINAL-POLITIKFÖR 2010-TALET?

ROBERT ANDERSSON

�

ROBERT ANDERSSON

�

TRYGGARE KAN INGEN VARA – EN SVENSK KRIMINALPOLITIK FÖR 2010-TALET?

Robert Andersson, fil. dr., är lektor i kriminologi vid Linnéuniversitetet. Forskar framför allt kring kriminalpolitik och dess olika tillämpningar. Senaste publikation är Svensk kriminalpolitik, Liber förlag, 2009.

Tryggare kan ingen vara – en svenskkriminalpolitik för �0�0-talet?

När man pratar om den biologiska mångfalden så kommer man ofta ner på skalbaggenivå. Vi har satt som mål att bli en miljon människor i Stockholm, det måste också ha betydelse. Om det handlar om att vi måste behålla otrygga skogsområden med ruttna träd nära där människor bor, då finns det ett högre mål än biologisk mångfald och det är stockholmarnas trygghet.1

Den socialdemokratiska politiken bygger på värderingar om frihet, rättvisa och jämlikhet. Brottsligheten kränker dessa värden. Alla människor har rätt att känna sig trygga i vardagen.2

Inledning� �Vårt förmodade behov av trygghet har kommit att bli ett okränkbart politiskt värde som kan ställas emot i stort sett vilka andra värden som helst. Emellertid tycks det vara en ganska specifik typ av trygghet som är i fokus i dagens politiska utspel om trygghet. Dagens trygghetsvisioner går utöver välfärdsstatens klassiska trygg-hetsfrågorna i termer av ekonomisk eller social trygghet. Det är en trygghetsdiskurs

� (Kristina Alvendal (M) i http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_��5�8�9.svd (�009-�0-�0).� (http://www.s-info.se/region/show_news_g.asp?id=��7&news=760&navi=35 (�009-�0-�0)).

som, vid sidan av de klassiska sociala och ekonomiska trygghetsfrågorna, handlar om trygghetsvisioner som är inriktade på den rent fysiska tryggheten. Trygghet har här kommit att handla om oro för brott och om rätten att leva i en brottsfri värld.� Att leva ett liv fritt från brott har följaktligen blivit en välfärdsfråga. Men det handlar då inte om att personers välfärdsnivå i termer av boende, utbildning och inkomst påverkar sannolikheten att utsättas för brott. Här har det inte skett någon förändring, utsatthe-

3 För en längre redogörelse för svensk kriminalpolitik se Andersson, R. & Nilsson, R. (�009). Svensk kriminalpolitik. Malmö: Liber.

�

ROBERT ANDERSSON

�


ten för brott är fortfarande snedfördelad.� Brottslighetens välfärdspolitiska betydelse handlar om rätten till trygghet. Behovet av trygghet tycks inte ha någon koppling till sannolikheten att utsättas för brott. Sna-rare tycks det motsatta vara fallet – de med minst risk att utsättas tycks ha det största behovet av trygghet.

Denna fokusering på trygghet i termer av att slippa utsättas för brott har också bidragit till att göra kriminalpolitiken till ett centralt politikområde.� Hypotesen i texten är att kriminalpolitiken�, vid sidan av klassiska välfärdspolitikområden som arbetsmarknads-, sjukvårds- och socialpo-litik, har vuxit fram som en arena att föra ”välfärdspolitik” på. Även om klassiska trygghetsfaktorer, som betydelsen av social utsatthet, kan finnas med i en inledande fas � Se t.ex. Nilsson, A. & Estrada, F. (�007), “Risky neighbourhood or individuals at risk? The significance of neighbourhood conditions for violent victimisation in residential areas”. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 8(�):�-��; Nilsson, A. & Estrada, F. (�006), “The Inequality of Victimization. Trends in Exposure to Crime among Rich and Poor”. The European Journal of Criminology. 3: 387-��; Estrada, F. & Nilsson, A. (�00�), ”Brottslighet som välfärdsproblem – Utsatthet för brott och oro för brott �988-�999”. I: Bergmark, Å. (red.), Ofärd i välfärden. Kommittén välfärdsbokslut, SOU �00�:5�. Stockholm: Fritzes.5 Om kriminalpolitikens numera stora betydelse som en arena för politisk profilering se t..ex. Christie, N. (�005), Lagom mycket kriminalitet. Stockholm: Natur och Kultur; Garland, D. (�00�), Culture of control: crime and social order in contemporary society. Oxford: Oxford University Press eller Simon, J. (�007), Governing through crime: how the war on crime transformed American democracy and created a culture of fear. Oxford; Oxford University Press.6 För en diskussion om vad kriminalpolitik är eller kan vara se Andersson & Nilsson �009, s. 7.

i problembeskrivningarna blir dessa aspek-ter helt frånvarande när kriminalpolitiska åtgärder förs fram som åtgärder för att öka tryggheten.

Under rubriken ”En politik för ett tryg-gare Sverige” fastslår regeringen att man ”[…] har påbörjat den största satsningen i modern tid för att göra hela Sverige till ett tryggt land att leva i”. Man säger vidare att ”[t]rygghet innebär exempelvis skydd mot kränkningar av frid, frihet och hälsa men också vissheten om att samhället kommer att reagera mot dem som begår brott”. Härigenom blir brottsligheten något som ” […] leder till otrygghet för alla”.� Åtgärder som längre fängelsestraff, fler poliser, fler övervakningskameror, sänkt straffmyndig-hetsålder och klottersanering tycks ha liten möjlighet att påverka socioekonomiska or-saker till otrygghet, men däremot kan käns-lan av trygghet kanske påverkas genom att politikerna tävlar om vem som mest och bäst uppmärksammar medborgarnas för-menta känslor av otrygghet.

Syftet med denna artikel är att undersöka denna trygghetskriminalpolitik. Centrala frågor i texten blir dels att undersöka vad som är denna politiks förutsättningar och implikationer, dels att studera hur denna politik iscensätts. Tanken är att påvisa hur trygghetsvisioner inom kriminalpolitiken är centrala för den övergripande styrningen i dagens Sverige.7 Budgetproposition �007/08:�00, s. �3. Min understrykning. Bilaga Politikområde Rättsväsende.

Trygghet som styrningTrygghetskriminalpolitiken är en politik-formering som binder ihop disparata förete-elser som exempelvis hårdare tag mot brott, stads- och bebyggelseplanering med visio-ner om autonoma och aktiva medborgare som vägleds till sin frigörelse från politi-ken av förstående politiker. För att försöka få fatt på denna trygghetskriminalpolitik tar texten sin teoretiska utgångspunkt i det s.k. styrningsrationalitetsperspektivet.� Ut-gångspunkten i perspektivet är att vi styrs genom frihet – vi medborgare är fria att göra vad vi vill så länge vi fattar rätt beslut. Den liberal-demokratiska styrningen, som primärt utgör fokus för analyser utifrån styrningsrationalitet, kretsar kring frihet – det handlar om att styrandet syftar till att skapa betingelser för frihet: Frihet är något vi lär av de styrande och styrandet har rätt att ingripa i våra liv för att säkerställa vår förmåga att vara fria. Statens uppgift är att tillhandahålla frihet och säkerhet och styrandet måste hela tiden förhålla sig till frihet. Rätten till frihet uppstår genom att göra bruk av sitt förnuft på ett sådant sätt som styrandet föreskriver.8 Se t.ex. Foucault, M. (�008), Samhället måste försvaras: Collège de France 1975-1976. Tankekraft Förlag; (�009a), Biopolitikens födelse: Collège de France 1978-1979. Tankekraft Förlag; (�009b), Säkerhet, territorium, befolkning: Collège de France 1977-1978. Tankekraft Förlag; Hultqvist, K. & Petersson. K. (red.) (�995), Foucault: namnet på en modern vetenskaplig och filosofisk problematik: texter om maktens mentaliteter, pedagogik, psykologi, medicinsk sociologi, feminism och biopolitik. Stockholm: HLS Förlag.

I fokus sätts sålunda styrandet och ordnan-det av mänskligt liv – hur vi styr våra liv och hur vi blir styrda i våra liv. Det handlar om att synliggöra faktorer i styrandet som vi vanligen tar för givna. Tanken i artikeln är att problematisera det som framstår som naturligt och självklart – i detta fall vårt behov av trygghet – och därigenom analy-sera det som är specifikt för maktutövning – nämligen att all påverkan och all styrning grundas i en kunskap om det som är mak-tens föremål.� Vad det handlar om är att styrandet såväl förutsätter som producerar det föremål eller subjekt som är dess syfte – utan kunskap om det som ska styras finns inget styrande. Att då undersöka genom vilket vetande och kunnande som styrandet genomförs blir ett sätt att synliggöra sty-randet. Det handlar alltså om att analysera ett styrande som verkar genom regleringar, sanktioneringar och normeringar av bete-ende.10

En balanserad styrningFramställandet av behovet av trygghet, be-mötandet och bekräftandet av detta trygg-hetsbehov samt de olika strategierna för att realisera trygghet är centrala komponenter i dagens styrning. Detta tar sig uttryck i att det övergripande målet för dagens svenska kriminalpolitik är att öka människors käns-la av trygghet. Att bemöta, bekräfta och realisera detta trygghetsbehov visar att vår 9 Hultqvist & Petersson �995, s. �5.�0 Se t.ex. Hultqvist & Petersson �995.

�

ROBERT ANDERSSON

�


demokrati fungerar: ”I ett öppet demokra-tiskt samhälle är det viktigt att människor kan känna sig trygga”.11 Men vi kan även via trygghetsbehovet lägga över styrningen på medborgarna. Här får vi då en styrning där medborgarna bör ta allt mer ansvar eftersom ”[e]n majoritet av de brott som begås drabbar människor i deras närmiljö. Sådan brottslighet påverkar i hög grad upp-levelsen av trygghet och livskvalitet. Ett effektivt brottsförebyggande arbete bygger på att allmänheten engagerar sig”.12

Emellertid får inte de enskilda medbor-garnas ansvar för sin egen trygghet vara allt för uttalad – även statens ansvar måste framhållas: ”Självklart är det staten som har det yttersta ansvaret för att bekämpa brottsligheten men genom att människor bryr sig och tar ansvar för sin närmiljö ökar den sociala informella kontrollen, som är en viktig brottsförebyggande faktor, och tryggheten förstärks”1�. Men just detta att statens roll måste betonas och definieras visar det problematiska i dagens styrning. Staten ska inte styra för mycket, men inte heller för lite – vad som eftersöks är en ba-lanserad stat.

I ett styrande som syftar till att inte styra för mycket, utan istället aktivera medbor-garna i sin egen styrning, blir strategin att föra ner styrandet på lokalsamhällets nivå ett demokratiprojekt. Aktiva medborgare i

�� Prop. �00�/03:�, s. �5.�� Ibid.�3 Ibid. Kurs. i org.

lokalsamhället som tar ansvar för sitt eget liv framställs som botemedel mot de ska-deverkningar som följer av okänslig cen-traliserad myndighetsutövning och sam-manförs härigenom med ”[…] prevailing anti-political themes in political discourse, in that self-activating communities are promoted as an antidote to the combined depredations of market forces, remote cen-tral government, insensitive local authori-ties and ineffective crime control agencies, […]”.1� Argumentet för lokalsamhället som medikament mot centralismen har kommit att formuleras i termer av att lokalsamhäl-let tar tillvara på medborgarnas initiativ och engagemang genom att bygga på frivillig-het. Vad som eftersöks är det som beskrivs som en ”naturlig” styrning och argumentet är allt som oftast att en centraliserad makt-utövning innebär för mycket styrning, och att paternalism kväver samhällets och män-niskans naturliga utveckling och förfining. Tanken är enkelt uttryckt att den formella kontrollen som den centraliserade maktut-övningen bygger på kväver och förhindrar den naturliga kontrollen – informell kon-troll.

Detta är ett tema som går igen inom mången samhällsvetenskaplig teoribild-ning. En framstående förespråkare för att centralismens rationalitet kväver civilsam-hällets mer naturliga rationalitet är Jürgen

�� Rose, N. (�999), Powers of freedom: reframing political thought. Cambridge: Cambridge University Press, s. ��9.

Habermas, vars lösning på modernitetspro-blemet handlar om att ersätta den formella kontrollen med en informell kontroll.1� Livsvärldens rationalitet är, till skillnad från systemvärldens, mer förankrad i en naturli-gare verklighet, ett riktigare samhälle. Livs-världen och civilsamhället blir lösningen på modernitetens härjningar samtidigt som de är tänkta att förädla och naturliggöra utvecklingen igen, att föra upplysningen in på rätt spår. Temat formell kontra informell kontroll tycks även sammanföra klassisk vänster och höger i förhoppningen om ett mer naturligt samhälle.1� Bland kriminolo-giska visionärer med marxistiskt ursprung framförs informell kontroll som ett bote-medel.1� Dessa kritiska kriminologer sam-sas med kontrollteoretiker, sociala band-teoretiker och förespråkare av nolltolerans i att framhärda i den informella kontrollens �5 Se exempelvis Habermas, J. (�979), Communication and the evolution of society. London: Heinemann; (�996) Between facts and norms: contributions to a discourse theory of law and democracy. Cambridge, Mass.: MIT Press.�6 Ian Hunter synliggör detta inom utbildningsforskning genom att framhålla att: ”(...) both Marxian and liberal theories derive the principle of education from a certain image of the person. This is a conception of the person as a self-developing subject, who `learns´ through freedom, and for whom the school is thus only an instrument of the person’s own self-realization or Bildung, as the Germans would say”. Hunter, I. (�996). ”Assembling the School”. I Barry, A., Osborne, T. & Rose, N. (red.) (�996). Foucault and political reason: liberalism, neo-liberalism and rationalities of government. London : UCL Press., s. ��5f.�7 Se Christie, N. (�975), Hvor tett et samfunn? Köpenhamn: Ejlers; (�97�), Om skolan inte fanns. Wahlström & Widstrand och (�005), Lagom mycket kriminalitet. Natur och kultur.

mer naturliga effektivitet. Betonandet av informell kontroll som mer naturlig och bättre i olika sammanhang, allt från krimi-nal- till utbildningspolitik, spelar troligen roll för uppfattningen att staten ska ha en så begränsad roll som möjligt.

Dagens svenska stat måste gå ”balans-gång” mellan å ena sidan den ingripande och å andra sidan den frånvarande staten. Det handlar om att inte styra för mycket, men inte heller för lite.1� Det handlar där-för om att möjliggöra för medborgarna att styra sig själva och sålunda måste ”[d]et brottsförebyggande arbetet […] se olika ut på olika platser och anpassas efter omstän-digheterna och förutsättningarna på orten. Ett framgångsrikt arbete för att minska brottsligheten vidtas därför bäst på lokal nivå”.1� Den balanserade statens roll blir därför att hjälpa medborgarna att förverk-liga ”sina” mål. Staten tar formen av en re-surs som aktiva medborgare kan räkna med vid behov – därför får ”[r]ättsväsendet […] en central roll i ett demokratiskt system. Att rättsväsendets myndigheter och dom-stolarna fungerar adekvat är en förutsätt-ning för att minska brottsligheten och öka tryggheten”.20 Statens uppgift är att hjälpa sina medborgare att realisera ett nytt ideal – det trygga och därigenom demokratiska lokalsamhället.�8 Se Dean, M. (�999), Governmentality: power and rule in modern society. London: Sage och dennes diskussion om avancerad liberalism och the prudent citizen.�9 Prop. �00�/0�:�, s. �7.�0 Ibid

�

ROBERT ANDERSSON

�


Trygga medborgare och trygga områdenTrygga medborgare tar ansvar och fattar förnuftiga beslut

Människan är moderaternas utgångspunkt — vi tror på människan. Därför sätter vi människorna före systemen. Vi tror på förmågan att växa av egen kraft, att vilja leva självständiga liv och ta ansvar för sina handlingar. Moderat politik utgår från allas rätt till frihet. Människor har rätt att känna trygghet i vardagen.21

En förutsättning för men även en ut-gångspunkt för styrning genom trygghet är en aktiv medborgare som beredvilligt tar på sig det ansvar som läggs på hennes ax-lar. Förutsättande av denna moraliske och ansvarstagande medborgare framkommer i hur olika politiska beslut motiveras av att dessa medborgare kräver detta – tagna po-litiska beslut är tagna bara för att det finns aktiva medborgare som kräver detta. Sam-tidigt är ambitionen att skapa dessa med-borgare – incitamentsskapande åtgärder är något man tar till för att möjliggöra för uppkomsten av aktiva ansvarstagande med-borgare. Trygghet som styrning är alltså ett sätt att ställa krav på medborgarna och vad det innebär att vara en god medborgare. Den gode medborgaren är en dygdig med-borgare vars medborgerliga dygder uppstår och realiseras i lokalsamhället. Det handlar om klassiska dygder och det som eftersöks är en ansvarstagande, moralisk och för-�� www.kronoberg.moderat.se/.../MOM%�0ökad%�0trygghet,%�0färre%�0brott(�) (2009-10-10)).

nuftig medborgare.22 Vad som framträder är ett kvalificerat medborgarskap och det är genom att ge prov på ansvarsfullt och moraliskt beteende som man kvalificerar sig som en fullvärdig medborgare. Lokal-samhället gestaltas följaktligen i termer av den frihet under ansvar som generar aktiva medborgare vilket gör att styrandet måste se till att medborgarna ges ”[…] autonomi för att var för sig och i olika slag av ge-mensam självförvaltning i största möjliga utsträckning själva ordna sina liv”.2�

Trygghetspolitikens uttryck, som för-äldravandringar och grannsamverkan mot brott, blir företeelser varigenom möjlighe-ter att gestalta den ansvarstagande, mora-liske och förnuftige medborgaren uppstår.2� Grannsamverkan och föräldravandringar blir instrument för att visa att man är vär-dig och att man kan ta moraliskt ansvar.2� Betydelsen av att vara aktiv och ta ansvar i lokalsamhället kan inte nog betonas. Till stora delar är detta behov av ansvartagande och aktivitet ett resultat av statens föränd-rade styrning där ett större ansvarstagande och större aktivitet krävs på allt fler områ-den. Vi ska numera bete oss som rationella aktörer på en mängd olika marknader och �� Det engelska begreppet är prudent citizen och för längre diskussioner om denna medborgares betydelse för dagens styrning se t.ex. Dean, M (�007), Governing societies: political perspectives on domestic and international rule. Buckingham: Open university Press.�3 SOU �000:�, s. �0.�� Andersson & Nilsson �009, s. �6�. �5 Andersson, R. (�00�). Kriminalpolitikens väsen. Stockholms universitet, s. �80f.

där fatta välgrundade beslut. Ansvarsgö-randet i lokalsamhället blir en förutsättning för att man även ska kunna ta ett liknande ansvar på andra avreglerade områden. Med de nya moderaternas ord blir detta att tro på människan. Det blir en styrning som sätter ”[…] människorna före systemen”. Ansvarsgörandet handlar om frigörandet av outnyttjade inre kapaciteter: ”Vi tror på förmågan att växa av egen kraft, att vilja leva självständiga liv och ta ansvar för sina handlingar”.

Valfrihet är en politisk praktik för att realisera denna typ av inneboende poten-tial hos oss alla. Det är själva valet och valmöjligheten som frigör detta förnuft.2� Emellertid har detta kommit att medföra en moralisk aspekt – man bör ta sitt ansvar och söka de bästa lösningarna för sig själv och sina nära.2� Oförmågan att ta ansvar blir alltså något omoraliskt, men inte bara det – det blir också ett sätt att särskilja de som har rätten till lokalsamhällets gemen-skap och de som inte har den rätten. De som tar ansvar har rätten att höra hemma i lokalsamhällets gemenskap, medan de som

�6 Här blir det intressant att jämföra med ett av J.S. Mills argument för liberal frihet, nämligen att varje förnuftig människa vet sitt eget bästa och därför ska ha rätt att göra dessa val. Mill, J.S. ([�859] �00�), On liberty. London.�7 Den som läser Kants kritiker gällande moralen kan se hur han avfärdar just ett prudentiellt handlande som omoraliskt p.g.a. att det är egenintresset som styr och inte plikten. Allt medan flertalet utilitaristiska teorier har ett sådant handlande som förutsättning. Se Kant, I. (�997 [�785]), Grundläggning av sedernas metafysik, Göteborg: Daidalos.

inte tar ansvar inte har rätten till lokalsam-hällets gemenskap.

Detta hemmahörande och särskiljande tar idag formen av en exkluderande inklu-sion.2� Det är genom att visa vilka som inte hör hemma, som vi som hör hemma, vet att vi hör hemma.2� Att ta ansvar, att vara en förnuftig, moralisk och ansvarstagande medborgare gör att man är inkluderad – men detta inkluderande bygger på att visa vilka som inte hör hemma – det är exklu-derandet som skapar samhörighet.�0 Vi vet inte vad det moraliska och ansvartagande medborgarskapet innebär utan att spegla det i dess motsats.

Behovet av trygga områdenDet bästa sättet att öka tryggheten för med-borgarna är att förhindra att brott begås.31

Arbetet för att minska brottsligheten och öka tryggheten är allas vårt ansvar.32

Eftersom dagens trygghetsdiskussioner handlar om fysisk trygghet och en negativ frihet, d.v.s. frihet från att utsättas för obe-hagligheter uppstår en situation där skydd från hotande företeelser blir det viktigaste.

�8 Välfärdsstaten byggde på en inkluderande exklusion, samhörighet skapades genom särskiljandet av avvikelsen. Men särskiljandet av avvikelsen syftade bara till att synliggöra för att bota avvikelsen – väl botad skulle man återföras till gemenskapen.�9 Andersson �00�, s. �78.30 Andersson, R. (�007a). ”Kriminalpolitiken, det öppna samhället och styrandet av territorium”. I Lövgren, S. & Johansson, K. (red.). Viljan att styra: Individ, samhälle och välfärdens styrningspraktiker. Lund: Studentlitteratur.3� Prop �005/06:�, s. �6.3� Ibid

�0

ROBERT ANDERSSON

��


Vårt liv och då framför allt vårt privatliv ska skyddas, vilket bäst görs genom att bearbeta det område där detta liv utspelar sig – lokalsamhället. Förutsättningen för dessa skeenden är en kriminalpolitik där medborgarna dels förväntas ta ansvar för den brottslighet som beskrivs som vardagsbrottslighet, dels att detta ansvars-tagande primärt ska genomföras i det som vanligen benämns lokalsamhället.�� Lokalsamhället bör förstås som en politisk enhet som uppstår genom välfärdsstatens transformering och nedmontering.�� Med socialdemokraternas genomförande av den s.k. tredje vägens politik efter återkomsten till regeringsmakten 1��2 kom den offent-liga sektor att gå från att vara en politisk ekonomisk tillgång till att bli en belastning. Den offentliga sektorn skulle hädanefter vara i ekonomisk balans och ofinansierade reformer utgjorde ett ständigt närvarande hot. Det kom också att bli i detta samman-hang som åtgärder som kommunaliseringar av verksamheter som skolan, avregleringar av diverse monopol och privatiseringar av såväl delar av skolan som vården blev lösningar.�� Denna transformering kom under 1��0-talet att motiveras i namn av demokratirealisering. Att det omtalas som demokratirealisering hänger ihop med de olika s.k. valfrihetsreformer som genom-33 Andersson �00�, s. �78.3� Andersson �00�, s. �80, Andersson & Nilsson �009, s. �5�ff.35 Genomförandet av den tredje vägens politik blir välformulerad och synlig i budgetpropositionerna för perioden, men även tilläggsproportionerna är mycket intressanta. Se t.ex. prop �987/88:�50.

förts gällande bl.a. barnomsorg, skola och vård. Avregleringar, nedmonteringar o.s.v. motiverades med den valfrihet den skulle skapa. Men med frihet att välja kommer ansvar, ansvar att såväl välja rätt som att ta ansvar för sina val genom att aktivt se till att de realiseras, och om så krävs med egna insatser.

Ser vi då till hur kriminalpolitik i lo-kalsamhället tar form handlar det om en hel väv av tankefigurer som löper samman i en process som påbörjades under mit-ten av 1��0-talet när socialdemokraterna reformulerade sin kriminalpolitik. Denna reformulering blev nödvändig i och med den s.k. behandlingsideologins fall. Under större delen av 1�00-talet legitimerades kriminalpolitiken genom individualpre-vention och framför allt den s.k. behand-lingsideologin. Behandlingsideologin gick ut på att olika individualpreventiva insatser utgjorde den rätta vägen för att förebygga brott, därför blev behandlingsinsatser som t.ex. alkoholistvård och ungdomsvårds-skolor också modellen. Under 1��0-, men framför allt 1��0-talet växte en omfattande kritik fram som påvisade att behandlingsi-deologin var såväl empiriskt som juridiskt osund. Behandlingsideologins fall i slutet på 1��0-talet kom att innebära att en ny legitimering av kriminalpolitiken måste framställas. De senaste decenniernas tur-bulenta kriminalpolitik har sitt ursprung i detta.��

36 Om behandlingstankens fall i Sverige se Andersson �00�, s. 59 ff., för dess betydelse se även

När då socialdemokraterna formulerar en ny kriminalpolitik�� kom den att byggas upp kring framhållandet av den lokala nivån och det egna ansvaret som centralt för det brottsförebyggande arbetet.�� Sko-lan, kommunen, lokala företagare och aktiva medborgare kom att framställas som botemedel på de problem som en centraliserad maktutövning skapat. Denna samverkanstanke är en gammal tankefigur hos socialdemokratin, men kom här att ta andra former genom statens positionering. Tidigare formuleringar av samverkanstan-ken har haft staten som centrum och den som ska leda samverkan. Den samverkan-stanke som tar form i kriminalpolitiken under slutet på 1��0-talet ser en betydligt passivare stat som på sin höjd bidrar med råd, medel och ytor för denna samverkan.�� Om den gamla samverkanstanken byggde på att centralisera och samla kunskap för övergripande åtgärder så bygger den nya samverkanstanken på att samverkan ska vara lokal eftersom lokal kunskap om lokala problem är den ultimata lösningen. Det blir ett vetande som blir rationellt genom att ”[…] anpassas efter omständig-heterna och förutsättningarna på orten”. En Andersson & Nilsson �009, s. �� ff.37 Om socialdemokraternas reformulering av kriminalpolitiken under slutet på �980-talet se Andersson �00�, s. ��8 ff.38 Det centrala dokumentet i formulerandet av detta styrande är Allas vårt ansvar, DsJu �996:59. 39 Ett arketypiskt exempel på denna rådgivande stat är Brottsförebyggande rådets roll i de s.k. lokala brottsförebyggande råden. Brå ska här bidra med information, tips och uppslag.

rationalitet som då också hävdar att ”[e]tt framgångsrikt arbete för att minska brotts-ligheten vidtas därför bäst på lokal nivå”.�0 Det är en samverkan som genom sin loka-litet och aktivering av medborgarna ska sätta i stånd icke-realiserade demokratiska värden, naturlig rationalitet och folkviljan. Närhet till besluten framställs som ett sätt att verkligen realisera demokratin; lokala brottsförebyggande råd, grannsamverkan och medlingsverksamhet blir överlägsna instrument eftersom deras placering i det lokala gör dem mer rationella emedan närheten till verkligheten garanterar bättre och mer förankrade beslut och åtgärder.�1 Samtidigt som medborgarna då också antas bli verkligt delaktiga.

Det som möjliggjort dessa skeenden kan beskrivas som en tudelning av brottsproble-met med en del som benämns vardagsbrott och en del som benämns grov brottslig-het.�2 Det grova brottsproblemet innefattar brott som utspelar sig i det offentliga rum-met, medan brott som utspelar sig i den privata sfären är vardagsbrott. Tudelningen av brottsproblemet förstås emellertid enk-

�0 Prop. �00�/03:�, s. �5.�� Detta lokala vetande, denna kunskap om hur problemen verkligen ser ut för dem som lever där, är intressant eftersom det är ett vetande som går totalt på tvärs med mot det universella, objektivistiska vetande som var basen i den socialingenjörskonst som var välfärdsstatens motor. Samtidigt gör detta lokala vetande upp med den kritik som riktades mot vetenskapens möjligheter genom den s.k. modernitetskrisen genom att helt enkelt minska kraven på universialiserbarhet o.dyl.�� Andersson �00�, s. �7� f.

��

ROBERT ANDERSSON

��


last om vi tittar på den ansvarsfördelning som tudelningen förde med sig: Den grova brottsligheten är statens ansvar. Allt medan vardagsbrottsligheten är lokalsamhällets och dess medborgares ansvar.��

Att så mycket av statens legitimitet har kopplats till kriminalpolitiken hänger sam-man med denna tudelning och dess ansvars-fördelning. Intresset för och betydelsen av den s.k. grova brottsligheten har bara ökat i takt med att behovet av att legitimera staten blivit starkare. Staten bemöter och hanterar sitt ansvarsområde genom en symbolpoli-tik som syftar till att visa handlingskraft.�� Betydelsen av den grova brottsligheten för att legitimera våldsmonopolet och därige-nom staten framkommer i hur fler ordled tillförts för att visa hur farlig denna grova brottslighet är. Numera omnämns den utan omsveps som den internationella organi-serade grova brottsligheten.�� GOB som det förkortas polisiärt är ett undflyende fe-nomen som mest får sin existens bekräftad genom att polis och åklagare inte lyckas

�3 Andersson �00�, s. �77 ff.�� Se Andersson & Nilsson �009, s. �68 ff. Statens agerande i frågan om den grova brottsligheten är ett symboliskt förnekande som går ut på att förneka att man inte har några riktiga lösningar att ta till och istället tar till medel som fler poliser, längre fängelsestraff och mer övervakning. Se även Garland �00�, för en svensk tillämpning av begreppet se Andersson �00�, s. �30 ff.�5 Det är nog också mycket betydelsefullt att den internationella organiserade grova brottsligheten motiverar samverkan inom EU på det kriminalpolitiska området samt legitimerar behovet av strikt kontroll vid EU:s yttre gräns. Se Andersson & Nilsson �009, s. �� ff.

hitta den. De primära källorna kring GOB, t.ex. hur omfattande och hotande fenome-net är, utgörs av polis och åklagare – källor som har ett minst sagt investerat intresse i att GOB verkligen ser ut som de hävdar.�� Här handlar det alltså om en symbolpoli-tik där det gäller att påvisa handlingskraft och undvika att utmålas som undfallen mot brott. Fler poliser, mer ingripande åtgärder, längre fängelsestraff och dylikt får sin mening och sitt sammanhang i den kontexten.��

Vardagsbrottsligheten är de enskilda medborgarnas ansvar. Här handlar det om allt från att tömma bilen innan tjuven gör det, installera lås och larm till att i villa- eller bostadsrättsföreningen gå samman i grannsamverkan mot brott och patrullera det egna skyddsområdet.�� Det är ett an-svarsgörande av de enskilda medborgarna som har kommit att påverka relationen stat/medborgare inom kriminalpolitiken. Det handlar om en process vari välfärds-statens hela ansvar styckas upp och delas ut på mindre enheter, det så kallade lokal-samhället. Ansvarsgörandet inom krimi-

�6 Flyghed, J. (�007), ”Kriminalitetskontroll – baserad på tro eller vetande?”. Svensk Juristtidning, häfte �, s. 59-68.�7 Andersson & Nilsson �009, s. �78 ff.�8 När detta skrivs har det just skett ett villainbrott i mitt bostadsområde. Sannolikheten för att ett hushåll ska utsättas för detta är mindre än en procent. Likväl har Securitas varit runt i hela vårt bostadsområde för att försöka sälja sina larm. Ett typ exempel på hur man förtjänar trygghet är att köpa och installera larm – vilket också försäljaren byggde sin försäljningsteknik på när han försökte övertala mig att köpa larm.

nalpolitiken verkar genom att föra över ansvaret för valda delar av brottsligheten på lokalsamhället och individen. Förutsätt-ningen utgörs av en förändrad framställ-ning av vad brottsprevention egentligen är: ”Brottsförebyggande arbete kan beskrivas som aktiviteter som syftar till att minska benägenheten att begå brott eller att minska antalet tillfällen att begå brott”.��

Brottsprevention utifrån kontrollmodellen�0

Genomförandet av dagens kriminalpolitik förutsätter en förändrad förståelse av vad denna kriminalpolitik går ut på. Här blir kunskapens och vetandet roll avgörande för att definiera t.ex. vad brottsprevention egentligen är, hur den ska bedrivas och huruvida den är lyckad. Här spelar föränd-ringarna inom det kriminologiska vetandet en betydande roll. Det kriminologiska ve-tande som utvecklats sedan slutet på 1��0-talet innefattar inga försök att via teorier förklara och förstå bakomliggande orsaker till brott. De ”teorier” som utvecklats byg-ger på att det är fullt tillräckligt att kartlägga risker, riskbeteenden och riskfyllda platser via deskriptiv statistik. Det är ett vetande som nöjer sig med att leta efter statistiska korrelationer.�1 Det bästa exemplet på detta �9 Regeringens skrivelse �000/0�:6�, Brott kan förebyggas! Utvecklingen av det brottsförebyggande arbetet, s. 7.50 Om kontrollmodellen se Andersson & Nilsson �009, s. �9 f. och �6� ff. Se även Sahlin, I. (�000), Brottsprevention som begrepp och samhällsfenomen. Lund: Arkiv.5� Deflem, M. (1997), “Surveillance and criminal

sätt att tänka utgörs av situationell brotts-prevention. Situationell brottsprevention går ut på att minska brottstillfällenas antal, att förändra den s.k. tillfällesstrukturen. Detta bygger då på ”upptäckten” av kor-relationen mellan antalet möjliga brottstill-fällen och antalet begångna brott.

Försöken att hitta generella kausala faktorer är satt på undantag. Istället är ut-gångspunkten den att det bästa sättet att bedriva prevention innebär att ge upp det motsträviga subjektet, varom all kunskap egentligen är osäker, och istället fokusera på situationer. Genom deskriptiv statistik kan man se vilka situationer som är risk-fyllda och kontrollera dessa.�2 I detta tän-kande ryms också en teori som benämns rutinaktivitetsteorin som också den bygger på att brott kan kontrolleras bort. Utgångs-punkten för rutinaktivitetsteorin är att vi inte vetenskapligt kan ”bota” brottslingar eftersom brott är en rutinaktivitet och be-gås av ganska vanliga rationella människor som överväger värdet av sina handlingar.�� Vad vi då kan göra är att styra värdet på de brottsliga handlingarna, vi kan kontrollera dessa potentiella brottslingar genom att försvåra för dem. Brott uppstår alltså p.g.a. bristande kontroll och det brottsförebyg-statistics: Historical Foundations of Governmentality”. I Studies in Law, Politics and Society. Vol �7, s. ��9-�8�.5� Andersson �00�, s. �03 ff.53 Enligt perspektivet begås brott om det 1) finns en motiverad gärningsperson, 2) finns tillgång till ett lämpligt objekt eller offer och 3) saknas kapabla väktare. Det är detta resonemang som ligger bakom att fler poliser skulle minska brottsligheten då fler poliser innebär fler kapabla väktare.

��

ROBERT ANDERSSON

��


gande arbetet blir inte längre ett socialpoli-tiskt arbete som syftar till att åtgärda sociala problem, utan ett kontrollarbete som syftar till att kontrollera situationer och eventuellt personer om de bedömts som risker.��

Bristande kontroll kan då utgöras av allt från avsaknad av informell social kontroll, dålig belysning, frånvaro av butikslarm till frågan om antalet poliser. Fördelen med kontrollmodellen jämfört med andra brottspreventionsmodeller är dels att den är så policyvänlig, dels att den är lätt att omsätta i åtgärder, dels att man kan för-vänta sig snabba resultat.�� Åtgärder som kameraövervakning, fler poliser, larm och hårdare straff är åtgärder som är politiskt lätta att genomdriva. Detta är då kontroll-modellens ”styrka” jämfört med andra preventionsmodeller som oftast bygger på kostsamma åtgärder som tar lång tid för att nå en eventuell verkan.�� Att exempelvis ge ungdomar bättre livsförutsättningar genom att sänka ungdomsarbetslösheten ger troli-gen bättre resultat. Resultaten låter dock i så fall vänta på sig och eventuella positiva effekter är svåra att påvisa. Att däremot återinföra ungdomsfängelset visar på hand-lingskraft och tycks bära potentialen av att, i alla fall, kunna kontrollera ”de värsta”. En annan relevant aspekt med kontrollmodel-len är att den är lika tillämpbar på bägge

5� Om risktänkandets betydelse för kriminalpolitiken se Andersson �00�, s. �75 ff.55 Sahlin �000, s. 99ff.56 Sahlin �000, s. �06.

delarna av brottsproblemet. När det gäller vardagsbrottsligheten kan den avstyras genom just olika sätt att försöka att kon-trollera den fysiska miljön genom lås, larm och grannsamverkan mot brott. Medan den grova brottsligheten kan kontrolleras med fler poliser, längre fängelsestraff och s.k. straffprocessuella tvångsmedel som hemlig telefonavlysning, urinprov på misstänkta drogbrukare o.dyl.��

Kontrollmodellens problembeskrivningEnda möjligheten att på ett konstruktivt sätt angripa ett problem av det här slaget är att ta rädslan på allvar och försöka finna vä-gar för att bryta den isolering och utsatthet som dessa människor känner. Problemet kan således inte avfärdas med en enkel hänvisning till att det är sakligt ogrundat. Det måste angripas som ett problem i sig och med faktiska trygghetsskapande åtgär-der.58

Kontrollmodellens samverkan med upp-levelsen av otrygghet och avsaknaden av kontroll är avgörande för att ge upphov till den påträngande känslan av en otrygg och hotande omgivning. Denna känsla av otrygghet producerar kontrollmodel-len genom att tvinga in alla problemfor-muleringar i dess logik, och därigenom omdefiniera problemställningarna. Kon-trollmodellens logik säger att allt handlar om brottsprevention – de brottspreventiva frågorna måste beaktas i alla sammanhang

57 Andersson & Nilsson �009, s. �65 f.58 Allas vårt ansvar, Ds �996:59, s. 7.

och i alla frågor. Ett exempel på detta är då hur regeringen uppmanar Boverket att: ”[…] inventera den kunskap som finns om hur bebyggelseplanering och utformningen av enskilda byggnader påverkar brottslig-heten, samt att verka för att de brottspre-ventiva aspekterna tas med i beslutsunder-laget både vid planering av nya områden och vid förändringar av äldre områden”.�� Kontrollmodellens logik säger ju att brott kommer att ske om vi inte i tillräcklig utsträckning kontrollerar brottsalstrande situationer. Därför måste all ”vår” plane-rade aktivitet ta hänsyn till denna aktivitets eventuella brottsalstrande effekter. Vi får inte genom slarv eller oaktsamhet ge upp-hov till potentiella brottssituationer – för dessa kommer per automatik att utnyttjas av ”tjuven”. Det är genom att ”tvinga” oss att i alla situationer betänka eventuella brottsalstrande effekter av vårt handlande som känslan av otrygghet och avsaknad av kontroll uppstår.

För att försöka exemplifiera dessa skeenden kan vi titta på klotter och hur vi förstått och bemött detta fenomen. Klotter sägs ju vara lika gammalt som de gamla grekerna, men hur vi förstår det idag häng-er ihop med kontrollmodellens etablering som preventionsmodell. I den problem-beskrivning som tar sin utgångspunkt i att redan de gamla grekerna klottrade blir klotter ett politiskt uttryck, man klottra för

59 Ibid. s. �6.

att man har något att säga. Denna problem-formulering dominerade under 1��0- och 1��0-talen och ungdomar klottrade på den tiden dels för att göra sina röster hörda, dels för att stadsmiljön var så ungdoms- och livsfientlig. Ungdomar som klottrade under 1��0- och 1��0-talen ville få till stånd förändringar av ett samhälle som var dåligt på att ta tillvara på ungdomar-nas behov. Efter 1��0 är detta inte fallet, sedan 1�� har det kommit att handla om att klotter är brottsliga handlingar som, om man inte tar i ordentligt, kan leda till en kriminell karriär.�1 Klotter och graffiti är numera skadegörelse som skapar otrygg-het. Från att ha varit ett samhällsbudskap är klotter numera ett budskap om rädsla och otrygghet, ett hot mot vanliga män-niskors livskvalitet. Från att ibland ha varit rolig läsning på bussar eller tunnelbana är 60 Se DsJu �985:5, Lokalt samarbete mot brott: rapport från en hearing i Justitiedepartementet. I utredningen citeras en dikt av en okänd ungdom. Att man gör så och vad som sägs i dikten är ett utmärkt uttryck för det förhållningssätt som utredningen blev början på slutet på: ”vi förstår inte, vi växer upp i er stora stad, vi lever mellan era väggar av sten vi förstår inte vad det är för värld vi hamnat i, vi vill säga någonting, vi skriver vårt namn med stora bokstäver, se oss se oss, vi finns, men ni svarar bara med er förbannade reklam, vi förstår inte, ni sätter betyg på oss, ni ger oss inget arbete, inga bostäder, ni jagar oss, vi är rädda, vi skär i era säten och vi vet inte vad vi skall göra av allt våld som växer i våra händer vi är stadsbarn, vi är era barn, vi är maktlösa och vår framtid tillhör er, men vi vill leva. Så länge ni vandaliserar vår generation, ska ni få vårt klotter, våra målningar och våra skärsår”.6� I Sverige, men även USA och Storbritannien, kom kollektivtrafik leverantörer att bli viktiga agenter i etablerandet av kontrollmodellen genom deras problembeskrivning kring klotter.

��

ROBERT ANDERSSON

��


det nu mera en kränkning av vår rätt till en vacker omgivning.�2 Att ställa upp sådana retoriskt enkla resonemang underbyggs då av att brott begås p.g.a. bristande kontroll – kan brott som klotter begås beror det på att det är en osäker och otrygg plats utan kontroll.

Kontrollmodellens tillämpning i lokalsamhället

Ett av de viktigaste och effektivaste sätten att bedriva brottsförebyggande arbete är på lokal nivå, av dem som bäst känner till problemen och därmed har goda förutsätt-ningar att hitta lösningar. Detta är också en av utgångspunkterna i regeringens pro-gram – Allas vårt ansvar. Det brottsföre-byggande arbetet måste anpassas efter de lokala förutsättningarna i lokalsamhället. Vi har lyckats bra och kommit långt med detta arbete i Sverige.63

I lokalsamhället blir kontrollmodel-len grunden i det trygghetsarbete som ger fria och aktiva medborgare. Styrning ge-nom trygghet i det s.k. lokalsamhället har kommit att bli ett sätt att aktivera medbor-garna, ett försök att få dem att ta ansvar. I lokalsamhället har kontrollmodellens tillämpning i samverkan med ansvarsgö-randepolitiken kommit att göra trygghet till en fråga om förtjänst: Att undkomma brott har kommit att bli det enskilda subjektets förtjänst (genom att vara ansvarstagande, moralisk och förståndig). Trygghet har gått från att vara en rättighet som kan knytas till 6� Høigård, C. (�007). Gategallerier. Pax förlag.63 Prop. �005/06:�, s. �7.

behov till att bli en rättighet som relaterar till förmåga att producera trygghet (genom att ingå i grannsamverkan mot brott, för-äldravandra, montera säkerhetsdörrar, köpa övervakningslarm och hemförsäkringar).��

Att styra genom trygghet i lokalsamhäl-let handlar om att skapa medvetna med-borgare som inte förväntar sig att bli kom-penserade för skeenden och skador som de som ansvarstagande, förståndiga och moraliska medborgare själva ska försäkra sig emot både bildligt och faktiskt (genom privata pensions-, sjukförsäkrings-, skade-, drulle- och olycksfallsförsäkringar). Kon-trollmodellen blir det som ger mening till detta – om vi utsätts för exempelvis ett inbrott så är det ju implicit vårt eget fel utifrån kontrollmodellens logik, eftersom vi uppenbarligen inte har kontrollerat våra ägodelar i tillräckligt hög utsträckning. Vårt förmenta behov av trygghet blir den fond varemot kontrollmodellens risktänkande blir såväl meningsfullt som rationellt. Med ett fullgott försäkringsskydd kan vi mota otrygghetsolle i grind.Att trygghet är något vi själva ska åstad-komma framkommer i hur styrandet genom trygghet och ansvarsgörandet av vardags-brottsproblemet bygger på och förutsätter det privata försäkringsskyddet. Även om den ansvarsfulle, moraliske och förnuftige 6� Andersson, R. (�007b), s. 3� ff. “Förtjänt att styra. Samhällets bästa och förtjänsttanken”. I Nilsson A. & Hofer, von H. (red.) Brott i välfärden: Om brottslighet, utsatthet och kriminalpolitik. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.

medborgaren får sin mest lysande gestalt-ning i företeelser som grannsamverkan mot brott och föräldravandringar är det likväl genom att försäkra sig som det reella ansvaret tas. Privata ekonomiska intressen har på alla sätt kommit att göra sig allt mer gällande inom kriminalpolitiken generellt under de senaste decennierna.�� Med trygg-hetsfokusering har den privata skyddsindu-strin även fått lokalsamhället som sin kund. Införskaffandet av larm, gallergrindar och dylikt är viktiga trygghetsåtgärder. Här samverkar skyddsindustrin med försäk-ringsindustrin genom att försäkringsbola-gen ger rabatter till hushåll som monterar godkända larm. Vardagsbrotten löses alltså via försäkringar och det är också så att det är försäkringsbolagen som kräver polisan-mälan. Polisen däremot avskriver i stort sett alla sådana brott direkt vid anmälan.��

Här uppstår dock ett legitimitetspro-blem som inte är helt enkelt att hantera. Att polisen i stort sett inte gör något åt de s.k. vardagsbrotten, eller mängdbrotten som polisen benämner det hela, skapar problem. 65 Se t.ex. Christie, N. (�99�), Crime control as industry: towards gulags, western style. London: Routledge; Dewaar, J., (�999), “The Private Security Industry in International Perspective”. European Journal on Criminal Policy and Research, vol. 7, nr. �, s. ��3-�7�.66 Det är därför inte omöjligt att vi kommer att få se någon form av ned- eller avkriminalisering av de s.k. förmögenhetsbrotten, så som man gjorde med många trafikbrott under 1970-talet, allt för att avlasta straffsystemet. Det som talar emot är då dels kriminalpolitikens numera strategiska position i kampen om valmanskåren, dels att de missbrukare som man vill få bort sitter inne för dessa brottstyper.

Vad vi också kommit att se under 2000-talet är olika kampanjer för att då försöka ”motbevisa” polisens ointresse för mängd-brotten. Här stöter vi också på ett annat problem – motiverandet av trygghetskrimi-nalpolitiken bygger på att brottsligheten är ett konstant närvarande hot.�� När då den kriminologiska forskningen inte vill skriva under på den problembeskrivning som da-gens kriminalpolitik bygger på uppkommer istället en kvalitativ problemformulering som bygger på upplevelser och känslor – en emotionell kriminalpolitik.

En emotionell kriminalpolitikMed facit i handen kan vi dock konstatera att vi samtidigt i praktiken byggde bort den sociala kontroll som följde av människors vardagliga och ofta rutinmässiga aktivite-ter, t.ex. den vaksamma äldre dam som höll ögonen på Anderssonskans Kalle och hans kamrater men som nu inte längre har någon att titta på. I vart fall ingen som hon kän-ner igen. Känslan av delaktighet, av social gemenskap och av att bo i “sitt“ område, kom på många håll att försvinna.68

Behovet av trygghet bygger på upplevelsen av en hotande omvärld. Förutsättningen för kriminalpolitiken som en arena för politisk profilering är möjligheterna att göra brottsligheten till ett motiverat och närvarande hot.�� Utan adekvata hotbilder 67 David Garland har beskrivit detta tillstånd som high crime society, ett samhälle med konstant hög och alltid ökande brottslighet. Se Garland �00�, s. �39. För en diskussion utifrån svenska förhållanden se Andersson �007a.68 Allas vårt ansvar, Ds �996:59, s. �5.69 Om kriminalpolitik som en arena för politisk

��

ROBERT ANDERSSON

��


är det svårt att motivera kriminalpolitikens stora betydelse. Den politiska ingången till brottsproblemet har kommit att handla om hur allvarligt problemet upplevs av allmän-heten.�0 Genom att hänvisa till allmänhetens upplevelser skapas en arena för moralisk upprördhet, ett sätt att framföra uppfatt-ningar om att något är akut fel i dagens samhälle. Dessa emotionella utspel har kommit att skapa en strid om hur brottspro-blemet verkligen ser ut. I dessa strider har kriminologins kvantitativa beskrivningar av brottsutvecklingen allt oftare hamnat i bakgrunden eller helt uteslutits vid pro-blemformuleringen.�1

Den strid som kommit att utvecklas om brottslighetens karaktär är intensiv. I USA började man redan på 1��0-talet från visst politiskt och medialt håll att ifrågasätta de-lar av forskningen kring brottsligheten och dess beskrivningar av hur brottsligheten såg ut. I Sverige är det framför allt från slutet av 1��0-talet som dessa ifrågasättanden av forskarnas beskrivningar av brottslighetens omfattning och struktur tagit fart ordent-ligt. Från politiskt håll har man kommit att bygga sina ifrågasättanden på att hävda att politiker har mer direkt kontakt med den utsatta allmänheten. Den ”kunskap” politikerna därigenom får gör att krimi-nologins beskrivningar framstår som, om

profilering se t.ex. Christie 2005; Garland 2001; Simon �006.70 Andersson & Nilsson �009, s. �56 f.7� Andersson & Nilsson �009, s. �59 ff.

inte oriktiga, så åtminstone okänsliga inför allmänhetens erfarenheter. Under senare år har även kampanjer kommit att föras på de stora dags- och kvällstidningarnas ledarsi-dor. Där försöker man till och med hävda att vissa kriminologer medvetet sprider vrångbilder av brottsutvecklingen.�2

Konflikten mellan media och experter, som ter sig speciellt tydlig när det handlar om kriminalpolitik, kan kanske till en del få sin förklaring av att media förefaller ha tagit den plats experterna tidigare trodde sig ha genom att media ibland ikläder sig rollen av den allmänhet politiken säger sig vara riktad till.�� Här bör också påpekas att en liknande av-expertifiering tycks ha in-träffat också inom media. ”Allmänheten” och de åsikter den anses ha får allt mer utrymme inom media. Talkshows, men även debattprogram, som kretsar kring och bygger på den ”vanliga” människans erfarenheter har blivit allt vanligare och är symptomatiska för en ”bekännandets kultur”. I bekännandets kultur uppstår problematiken att det blir nödvändigt att ta hänsyn till det som bekänns: känslor och upplevelser som bekänns måste bemötas och omsättas i någon form av bekräftelse av betydelsen av bekännelsen.�� Känslor av

7� Anna Dahlbergs artiklar på ledarsidorna på Expressen ger uttryck för den mest extrema svenska debatten http://www.expressen.se/ledare/�.��6��/kriminologernas-dolda-agenda (0909�9).73 Se kap. 5 i Andersson �00�.7� Garland �00�, s. �03.

otrygghet är alltså inte något som politiker kan bortse ifrån.��

Att problemformuleringsstriden gäl-lande brottsproblemet i så stor utsträckning har kommit att handla om känslomässiga aspekter har öppnat upp det kriminalpoli-tiska fältet för åtgärder som inte skulle var möjliga inom en vetenskaplig rationalitet. Den enda utvärdering av den förda politi-ken som blir möjlig inom denna diskurs är en utvärdering som knyts till vad allmän-heten egentligen tycker.�� Att kriminalpoli-tikens huvudsyfte då är att öka tryggheten blir inte så konstigt – det handlar ju om en upplevd trygghet. Att expressiva, emotio-nella åtgärder utan stöd i empiriska resultat, som ökad trygghet p.g.a. 20 000 poliser på gatan, kan få stor politisk betydelse visar på hur viktig upplevelsen har blivit på be-kostnad av faktiska resultat.Fungerande demokratierVad vi har fått framstår vid en första an-blick som ett dilemma – politikens efterfrå-gan av allmänhetens känslor av otrygghet skapar en situation där politikerna måste

75 När den första större brottsofferutredningen genomfördes, Våld och brottsoffer (SOU �990:9�), bjöds olika s.k. frivilligorganisationer in för att just bekänna deras syn på det hela. Bland annat fick PRO uttala sig om sina medlemmars känslor av oro och otrygghet. Detta är fascinerande med tanke på att utsatthet för brott generellt och våldsbrotten i synnerhet inte är direkt slumpmässig. Men vad utredningen klart signalerade var just de som beskrivits ovan – att allmänhetens förmenta otrygghetskänslor var en politisk realitet som politiken måste bemöta.76 Se Andersson �00�, s. �7� ff.

reagera på dessa känslor. Emellertid blir det just denna förmåga att ”ha örat mot marken” inte bara att passivt lyssna på medborgarna, utan även en möjlighet att visa att man verkligen lyssnar på sina väl-jare genom att påstå sig gå dem tillmötes med diverse åtgärder.�� Politikernas själv-påstådda förmåga att fånga upp och lyssna på allmänhetens känslor och upplevelser och omsätta dessa i politik kan benämnas som den fungerande demokratitesen.�� Uti-från den fungerande demokratitesen är den ovan beskrivna kriminalpolitiken lyckad, men inte bara det, denna politik visar också på att politikerna verkligen lyssnar på sina väljare och utformar politiken utifrån dessa väljares behov. Kriminalpolitikens utveck-ling förklaras härigenom av att våra politi-ker visar lyhördhet och vilja att genomföra medborgarnas krav – en förmåga som då visar att demokratin fungerar.

Emellertid balanseras det här på en politiskt slak lina – att producera en upp-levelse av otrygghet för att skapa den ef-terfrågan på trygghet som motiverar den förda politiken kan slå över i svårigheter att legitimera den klassiska nationalstaten

77 Det senaste uttrycket för detta är en kampanj som Kristdemokraterna lanserade hösten �009, ”Verklighetens folk”. Hela kampanjen grundar sig i ett ifrågasättande av en typ av expert, den s.k. kultur vänster, som sätter sig över ”vanliga människor” utan att lyssna på dem. Någon som däremot kan lyssna på vanliga människor är då Kristdemokraterna.78 Beckett, K. (�997), Making crime pay: Law and order in contemporary American politics, Oxford: Oxford University Press.

�0

ROBERT ANDERSSON

��


– ett obekräftat trygghetsbehov kan leda till ett ifrågasättande av nationalstatens exklusiva rätt till våldsmonopol. Det mest extrema exemplet på när detta trygghets-behov slår mot statens våldsmonopol har givetvis uppstått i USA och de s.k. gated communitys som vuxit fram där. Här har vi privata skyddsområden vaktade av den privata säkerhetsindustrin och endast bo-ende eller personer med ”legitima” skäl till besök får passera väktarna och trädda in på det ultimat privata området – det skydds-område man köper själv. Med vårt förme-nade trygghetsbehov är gated communitys en given framgång och även i Sverige har vi börjat få se liknande boendeformer. Vic-toria Park är bostadskomplex som byggts i Malmö stadsdelen Limhamn.�� Här är det tänkt att erbjudas ett skyddat boende.�0 Fy-sisk trygghet är ett starkt behov.�1

79 http://www.victoriapark.se/?id=8. 80 http://www.expressen.se/levabo/�.��86�88/lyxboende-med-vakter. 8� I en webdiskussion om att även göra Hammarby sjöstad i Stockholm till ett gated community säger en av initiativtagarna följande: ”Ja, jag är väl en av dem som driver den här frågan, lite grann. Och det är ju inte en helt ”amerikansk” gated community vi vill ha. Men någon grundtrygghet tycker jag borde finnas för oss som investerat i ”det lugna citylivet”. Vem tar inte omvägar förbi ungdomsgängen som rör sig här allt oftare? Med ryggsäckar fulla av burkar (öl eller spray eller både och) och som definitivt inte har någon anknytning hit. Jag inser att man inte kan ”stängsla in” i första hand (men på längre sikt!) däremot tycker jag vi bör börja med bättre bevakning, larmsystem och liknande. Och civilkurage! Ser du en skejtare som hoppar sönder en bänk – ring polisen direkt!” http://www.hammarbysjostad.info/hammarby-sjostads-forumet/post/85563�.

Tryggat liv och tryggat boende – bygga bort brott

Det finns en tydlig koppling mellan den vackra staden och den trygga staden. I en stad där det är rent och snyggt minskar acceptansen för andra brott. En vacker och ren stad är därmed även en tryggare stad.�2

Att på olika sätt försöka bygga bort brott har kommit att bli en framgångsmodell. Fö-reställningen att man kan bygga bort brott har förstås sitt ursprung i kontrollmodellen. De teorier som informerar de olika försö-ken att bygga bort brott är defensible space och crime prevention through environmental design (CPTED). Som nämnts ovan bygger kontrollmodellen på att gärningspersonen är ett illa valt mål om man verkligen vill förebygga brott, detta eftersom brott är en rutinaktivitet. Vad som däremot är möjligt att påverka är de olika situationer som ger möjlighet till brott. Dessa brottsalstrande situationer benämns numera kriminogena situationer. CPTED handlar då om att försöka påverka förekomsten av krimino-gena situationer utifrån hur man bygger och planerar bostadsområden. Emellertid tycks detta fokuserande på brottspreven-tion i samverkan med teorier som CPTED förvandla kriminalpolitiken till något som handlar om att skydda och upprätthålla ter-ritorier. Försöken att bygga bort otrygghet 8� Stockholms stads kommunfullmäktige. Utlåtande �007:RII (Dnr: 3�3-3�90/�006) Policy mot klotter.

har kommit att generera ett fortifikations-tänkande och den fysiska utformningen på lokalsamhällena kan idag liknas vid medel-tidens befästa byar, eller vilda västerns pa-lissadomgärdade fort. Vad som tar form är ett rent fysiskt konstruerande av trygghet. Resultatet blir ett slutet samhälle, omgärdat av palissader, där ett fysiskt rum uppstått som är förbehållet dem som hör hemma.��

Ett talande exempel på hur detta tän-kande slagit igenom är Ärvinge utanför Stockholm. Ärvinge har designats utifrån CPTED och läser man det polis och fors-kare skriver om Ärvinge och andra dylika områden framträder ett fortifikationstän-kande. ”Företeelser som markerar revir kan man åstadkomma genom symboliska hinder som t. ex. portaler, grindar, häckar, staket eller blomkrukor. På så sätt marke-rar man för utomstående att de går in på ett mer privat område”.�� Ambitionen har således varit att utforma Ärvinge som ett fästningsverk i kampen mot brottsligheten. Lokalsamhället som skyddssamhälle har därigenom kommit att ta form i ett forti-fikationstänkande där upprätthållandet av territorium är det som står på spel. ”Man kan genom planering eller utformning av nya områden eller vid förändring och för-valtning av äldre områden, påverka brotts-ligheten och tryggheten på många sätt. Miljöer kan byggas, eller byggas om, för 83 Andersson �007a.8� www.polisen.se/intermediacache/�690/9��9/��335/��359/polisbroschyr��.pdf.

att försvåra genomförandet av brott”.��

En kriminalpolitik byggd på kontroll-modellens logik förstärker känslan och föreställningen att dessa lokalsamhällen utgör ”säkra områden” i en annars nästan krigshärjad miljö, men även att vistelsen utanför dessa säkra territorier är en riskfylld vistelse med ständiga hot om meningslöst gatuvåld, våldtäkter och personrån. En speciell problematik som uppstått i storstä-derna utgörs av resor mellan olika ”säkra områden”. I Stockholm har resor med kol-lektivtrafiken blivit problematiska. Dels är själva sträckan från det skyddade hemmet i lokalsamhället till stationen problematiskt. I många områden i Stockholm har bostads-rättsföreningar (i Kista) eller bostadsbolag (i Fisksätra) hyrt in väktare för att skydda invånarna på sina promenader till och från tunnelbanan. Dels har själva resandet med lokaltrafik kommit att bli problema-tiskt. Det är en för utsatt och oövervakad situation.�� Men här har den expansiva

85 Prop. �00�/03:�, s. �7.86 Det är inte bara i de största städerna kollektivtrafiken ger upphov till otrygghetskänslor även Länstrafiken Kronoberg har installerat kameror på bussar för att öka tryggheten: ”`Det känns viktigt att på detta tydliga sätt kunna visa hur vi ökar tryggheten i kollektivtrafiken´, säger regionstyrelsens ordförande Marie-Louise Hilmersson. Regionstyrelsen beslutade på fredagen att köpa in övervakningskameror till 35 + 20 bussar, i första hand till Växjö lokaltrafik och landsbygdstrafikens nattbussar. Detta är en första etapp och ambitionen är att bygga ut systemet till samtliga fordon på ett par års sikt. Kostnaden uppgår totalt till drygt � miljoner kronor, pengar som redan finns avsatta i investeringsbudgeten. `När vi gjorde en försöksverksamhet med övervakningskameror för 3 år sedan kunde vi konstatera att både resenärer

��

ROBERT ANDERSSON

��


säkerhetsmarknaden som innefattar bland annat kameraövervakning funnit en nisch. Stockholms lokaltrafik (SL) investerar i kameraövervakningssystem, som man ser som utmärkta redskap för att uppnå trygghet.�� Trygghet är något som inte skall begränsas och SL ” […] accepterar inte att integritetsskyddet ska väga tyngre än rätten att bevara bilder, för att kunna följa upp och identifiera vandaler. Genom trafi-kantundersökningar vet vi att våra resenä-rers acceptans för övervakning är mycket hög”.�� SL uppmanar även medborgarna att rapportera icke-brottsliga handlingar som skapar otrygghet, så ”[o] m du känner dig otrygg i SL-trafiken […] kan du ringa 600 10 00”.��

Att övervakningskameror egentli-gen bara fyller en funktion i en eventuell brottsmålsprocess genom att kanske kunna bidra till bevisningen hindrar inte SL från att benämna sina kameror som trygghets-kameror. Säkerhetsbranschen expanderar inte bara när det gäller larm- och övervak-ningsanordningar i hemmet utan även i det offentliga rummet. Över huvud taget har väktare i allt större utsträckning fått ta över skyddsuppgiften i de osäkra korridorer som

och förare kände en ökad trygghet. Därför är vi glada att ha kunnat arbeta fram denna lösning´, säger trafikdirektör Thomas Nilsson” http://www.rfss.se/Pages/Page.aspx?pageId=�97&contentPageId=��7.87 www.sll.se/docs/w_rev/projr-0�/Rapport�3-0�.pdf88 www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=��98&a=��6��6&maNo=-�.89 www.sl.se/.

knyter ihop lokalsamhällena och det offent-liga rummet med varandra.�0 Men inte bara det, väktare används också allt mer för att skydda palissaderna till olika skyddsterri-torier som shoppinggallerior och offentliga kommunikationer.

NolltoleransVissa bostadsområden är t.ex. mer utsatta för nedskräpning, klotter, övergivna bil-vrak, trasiga cyklar och annat sådant. Där förekommer också betydligt fler grövre brott, som våldsbrott, inbrott, än i andra områden. Det hänger naturligtvis också samman med att i dessa områden är socialt marginaliserade hushåll (missbrukare, kri-minella) överrepresenterade. Men i forsk-ningen har man kunnat visa att i områden som till det yttre ger ett intryck av bristande organisation och låg social kontroll, upp-levs normbrotten inte lika avvikande som där inga tecken på förslumning existerar. De mindre allvarliga brotten, som också är lättare att påverka med situationella åtgär-der och som utgör själva grogrunden för den grövre kriminaliteten, upplevs således som mer accepterade. Trasiga gatlyktor kan uppfattas som en signal att ha sönder de som är hela och nedklottrade väggar kan stimulera till fortsatt förstörelse i om-rådet. Genom omsorgsfull planering av den byggda miljöns utformning, bl.a. för att öka känslan av delaktighet och synlig-het, kan brottsligheten i sådana områden påverkas.91

I citatet ovan sammanförs situationell brottsprevention med den ”teoretiska” 90 Expansionen av den privata säkerhetsindustrin och väktare har gett upphov till ett helt nytt forskningsområde inom polisforskningen – forskning om private policing.9� Allas vårt ansvar, Ds �996:59, s. 33.

grunden bakom New York-modellen – fix-ing broken windows. Som ”teori” bygger broken windows på samma logik som andra sunt-förnuft-teorier-om-brott, som exempelvis devisen att det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål. Även broken windows syftar alltså till att stoppa ett begynnande förfall, men istället för en persons förfall handlar det om ett hus, ett kvarters, en stadsdels, eller stads förfall. Tanken är att om man förhindrar förslumningar av olika områden så tar man också bort platser för buset att vis-tas på och i förlängningen tar hederliga medborgare över det offentliga rummet. I resonemang som dessa postuleras ” […] en tydlig koppling mellan den vackra staden och den trygga staden”. Livskvalitetsbrott och andra obehagliga företeelser som miss-brukare, uteliggare och ungdomar ställer till problem för ”[i] en stad där det är rent och snyggt minskar acceptansen för andra brott”. Brottsprevention kan alltså genom-syra även utformningarna av städerna, men numera motiverade det med att ” [e]n vack-er och ren stad är […] en tryggare stad.�2

New York-modellen eller nolltolerans som det benämns i Europa har kommit att bli en vinnande modell där mer övervak-ning är universallösningen. Primärt hand-lar New York-modellen om s.k. proaktivt polisarbete och man har dels ökat antalet poliser i staden, dels förändrat hur dessa

9� Se not 76.

jobbar. Det proaktiva polisarbetet handlar om att slå ner på ordningsstörande beteen-den och drabbar främst missbrukare, ute-liggare och hispanic- och afroamerikanska ungdomar.�� Det är en polistaktik som rör sig i gränslandet för det legala. Vad man har kommit att fokusera på och slå ner hårt på är s.k. livskvalitetsbrott. Att det handlar om att skapa trygghet blir klart när man inser vad som läggs i begreppet livskvalitetsbrott – livskvalitet utgörs av ”brott” som klot-ter, offentligt urinerande, vandalisering, tjuvåkning i kollektivtrafiken, men även offentligt fylleri. Tanken med att angripa denna typ av ordningsstörande bygger på en emotionell och expressiv kriminalpolitik vars syfte är att signalera att staten har kon-troll över det offentliga rummet. Budskapet är: Det offentliga rummet är en säker plats att vistas i! Här är det tryggt!

I Sverige har nolltolerans marknadsförts av Hans Bergström på DN:s ledarsidor. Genomslaget kan diskuteras, men tanke-figurer om nollvisioner och nolltolerans mot olika fenomen har tagit plats i det of-

93 New York fick under slutet på 1990-talet och �000-talet en mycket kraftig minskning av brottsligheten och då speciellt mord och dråp. Detta har då intressenterna i New York-modellen skrivit upp på modellens konto. Emellertid skedde samma kraftiga minskning i alla amerikanska storstäder. Även städer som minskat ner antalet poliser såg samma minskning. Det finns inte mycket som talar för att det var New York-modellen som åstadkom minskningen. Se t.ex. Blumstein, A. & Wallman, J. (red.) (�006), The crime drop in America. Cambridge: Cambridge University Press eller Wacquant, L. (�000), Fattigdomens fängelser. Lund: Arkiv.

��

ROBERT ANDERSSON

��


fentliga samtalet.�� Emellertid har tankarna om ett polisarbete i termer av nolltolerans funnit sin väg in i svensk polispratik, likväl är denna typ av polisarbete inte den mira-kelmedicin som oftast utlovas.�� Dock bör det framhållas att vi i Sverige egentligen är uppfinnare av nolltolerans. Svensk narkoti-kapolitik har sedan i alla fall tidigt 1��0-tal byggt på ett nolltoleransförhållningssätt. Med formuleringen att ”det ska vara svårt att knarka” inriktades svensk narkotika-politik på det s.k. missbruksledet, d.v.s. narkotikaanvändarna själva.�� Missbrukare tillsammans med ungdomar från s.k. sämre förhållanden utgör ju också ofta det, vi-suellt upplevda, hotet mot tryggheten för flertalet otrygga svenskar.

AvslutningTrygghetskriminalpolitik tycks ta stor plats i dagens svenska politiska visioner. Frågor som det numerära antalet poliser, under valkampanjen 200� satt till 20 000 poliser, är bara ett av många uttryck. Trygghet är dock knappast en rättighet, utan tycks sna-rare handla om en skyldighet – vi har alla vårt ansvar att se till att Sverige är en trygg plats, i alla fall för dem som förtjänar att

9� En googlesökning på nolltolerans ger på svenska sidor �0� 000 träffar.95 Se Lindström, P. (�006), ”Polisiär noll tolerans, flipp eller flopp?”. Nordisk tidsskrift for Kriminalvidenskab, årg. 93, nr. �.96 Se t. ex. Lenke, L. & Olsson, R. (�996), “Sweden: Zero tolerance wins the argument?”. I Dorn, N., Jepsen, J. & Savona, E. (red.), European drug policies and enforcement, London: MacMillan.

vara trygga. En förutsättning för trygghets-kriminalpolitiken är ett ansvarsgörande där enskilda medborgare ska ta allt större ansvar genom exempelvis gransamverkan och föräldravandringar. Härigenom blir trygghet något man förtjänar genom att man arbetar för såväl sin egen som andras trygghet. Men otrygghet och utsatthet blir också i förlängningen av detta ens eget fel – om du utsätts för något beror det på att du inte tagit ansvar och skyddat dig!

Kriminalpolitiken, med dess trygghets-visioner, har sedan slutet på 1��0-talet utgjort en central arena för att lansera en nyliberal politik som bland annat gått un-der namnet den tredje vägens politik. De visioner kring rationellt väljande homo economicus som utgör förutsättningen för dagens styrning har funnit sin bästa gestaltningsplats inom kriminalpolitiken. Kontrollmodellens rational choice-karak-tär har smygit in, och troligen hjälp till att lansera, ett aktivt väljande subjekt i andra sammanhang.

Det kan dock tyckas paradoxalt att en stat som på många sätt vill ta mindre an-svar för sina medborgares liv ska ha sam-ma medborgares förmenta trygghetsbehov som främsta mål och legitimeringsgrund. Men att styra genom trygghet handlar ju om att motivera medborgarna och att få dem aktiva i en självförvaltning där den primära tryggheten, tryggheten i lokalsam-hället, blir ens eget ansvar. Att styra är att

strukturera fältet av möjliga handlingar och med trygghetsbehovet uppkommer flertalet av de företeelser som dels informerar våra liv, dels producerar förhållningssätt. Äldre tiders rädsla för Näcken framstår idag som ogenomtänkt, emotionell och irrationell – men som styrning av barn var Näcken en utmärkt företeelse. Näcken fanns i vattnet och om man kunde få sina barn att undvika att gå nära olika typer av vatten försvann ett orosmoment för föräldrar som inte kunde ha barnen under kontroll hela tiden. Näcken var en sammansmältning av det kända och det okända, av döden som alla kände, och den farlige främlingen som ingen kände.

Brott och andra otryggheter fungerar som Näcken – rädslan motiverar handling. För att undvika detta kända, men likväl okända, aktiverar vi oss själva i en självförvalt-ning som befriar staten från ansvar. Vårt trygghetsbehov blir ett ”incitament” för att aktivera oss i vårt lokalsamhälle. Men trygghetsbehovet blir också en legitime-ringsgrund för den stat som vill att vi ska ta ansvar för vårt lokalsamhälle – för om vi tar hand om tryggheten i det lokala så ska staten se till att göra det offentliga rum-met tryggt för oss! I ett tryggare Sverige är vi alla vinnare! För om alla goda krafter samarbetar kommer allt att bli bra!

Documents

Tryggare kan ingen vara – en svensk kriminalpolitik för 2010-talet?