Academie, samt Ledamots af Kongl. Svenska Wetenskaps ... samlingar/Tema resor/pe… · Min Ryska 1744. Min Resa uti den södra delen af Westergöthland 1745. Jemte annat, hvad jag

PEHR KALMSMag. Doc. in Hist. Nat. & Oecon. vid Åbo

Academie, samt Ledamots af Kongl.Svenska Wetenskaps Academien

WÄSTGÖTHAOch

BAHUSLÄND-SKA RESA

FörrättadÅr 1742.

Med Anmärkningar uti Historia Na-turali, Physique, Medicine, Oeconomie,

Antiquiteter etc.Jemte nödige Figurer.

STOCKHOLM.

Trykt hos Lars Salvius

På des egen kostnad 1746.

Utdrag utur Kongl Wetenskaps AcademiensDagbok. d. 26. Julii 1746.

H Err Pehr Kalm hafver uti Academien upvist des Rese-Beskrifningöfver Bohuslän, hvilken innehåller åtskilligt: ländande tiluplysning uti Fäderneslandets Natural-Historia, hvarföre

Academien gärna ser, at samma Rese-Beskrifning blifver igenom Tryketutgifven til allmän tjenst. Som bestyrkes af

PEHR ELVIUS Kongl VetenskapsAcademiens ständige Sec.

iii

Kongl. Maj:tsSamt

Swea Rikes Högtbetrodde Man, Råd,Cancellie-Råd, Deras Kongl. Högheters Öf-

werste Marskalk. Åbo Academiæ Can-celler, samt Riddare af Swarta

Örnen,

Högwälborne Herr Grefwe

CARL GUSTAFTESSIN,

Min Nådigste Herre.

AT vetenskaper icke allenast pryda et Rike, utan äfven böraräknas ibland de grunder, hvarpå des välstånd bygges,är en ostridig sanning. När fördenskul vetenskaperne

åstunda beskydd vända de sig lika som med någon rättighet, tildem, som äro upsatte at taga del i de högsta sakers förvaltning.Förlåt, Höge Herre, om jag drager denna rättighet, kan hända,något längre, än vederborde och vågar at lämna denna Förstlingenaf mina arbeten under Eders Excellences Höga Namn.

De mångfaldiga Förrättningar, til hvilka Eders Excellence

delar sina tankar, hafva dock aldrig betagit Eders Excellence

iv

hvarken tid eller böjelse, at älska Vetenskaper och hägna, derasyrkare, hvilka fägna sig så mycket mera, som de äfven hafva denäran, at få räkna Eders Excellence uti deras egit antal. Hvadfara löper då jag, som för få högt uplyfta ögon framlägger minLärospån?

Men, Höge Herre, Eders Excellences nit för Veten-skaperne har redan stärkt sig til min ringa Person, och sjelfkrafdgifvit mig det tilträde, hvilket jag annars med bekymmer skullehafva sökt. Jag har den stora lycka, at af Eders Excellence varamed Nåd känd och ansedd, hvilket dämpar min fruktan och germig den tillit, lika som skulle Eders Excellence vårda sig ommina framsteg uti de stycken jag mig företagit. Denna smickran-de inbillning retar min hug, at fortfara uti Naturens ransakande,och at söka den kundskap, med hvilken jag någon gång skulleförtjena Den Höga Herrens bifall, Hvars upmuntran jag nu,ständigt njuter. Skulle jag få förrätta den resa til hvilken Eders

Excellence har Nådigst behagat utse mig, då kunde jag hoppasat framdeles vinna min önskan, samt at våga mig framte någotvärdigare ämne för Eders Excellences höga hägn, än desseblad hvilka jag dock jämte ouphörliga tilönsskningar af all lycksa-lighet, Eders Excellence i djupaste ödmjukhet upoffrar, ochframhärder til min död

EDERS EXCELLENCES

Underdån-ödmjukaste TjenarePehr Kalm.

v

FöretalTil den Benägne Läsaren.

HÄr lemnas dig, min gunstige Läsare, en Resa, som jagpå Hofrätts-Rådets, Högvålborne Herr Barons STENCARL BIELKES bekostnad, samt så väl på des, som

uppå Herr Professor LINNÆI och Salig Herr Professor AND.CELSII anmodan förrättade om sommaren år 1742. dels ock isynnerhet at uptekna hvarjehanda uti Historia Naturali och Oe-conomien, dels ock at förskaffa åtskillige rarare växter til Kongl.Academie Trägården i Upsala.

Som denna Resan var en min första Lärospån, så har jag aldrigvarit sinnad, at låta henne komma i dagsljuset, der icke någramine synnerlige Gynnare och Vänner förmått mig dertil; hälstsom ingen ting är Svårare, ån gifva ut Beskrifningar öfver sit egitFädernesland, hvarigenom man nästan ogörligen kan undgå, atunderkasta sig åtskilligas klander, i synnerhet som mången, hvilkenantingen är född, eller ock varit på samma ort, tror sig handla emotsit egit samvete, eller tycker sig ej vara klok nog, om han icke skalhafva något, at mästra och tadla derpå.

Svårigheten, som bland annat, mötte mig at jag på denneResan, icke så noga fick utransaka alt, som sig borde, och jag gernaönskat, var den, at jag kom til at resa något sent på sommaren,då den fagraste tiden af året var redan så godt som förbi, och jagaltså måste sakna många orter, med annat, som jag förmodeligeni annor händelse icke gått miste om. Det förnämsta var, at jagsom en privat, ej altid kunde komma så fort, som jag ville, utanmåste låta benöja mig, at vänta, alt som de på orten boende gofvosig tid, at för betalning hjelpa mig fram. Och som mina mästaResor kommo at ske vid Sjökanten, derest Fiskarena dageligenvoro ganska sysselsatte med sit fiskeri så skedde ofta, at jag hvarkenmed penningar eller böner kunde förmå någon af dem, at ro mig

vii

omkring och fort uti Skärgården, i synnerhet vid de tilfällen, närman trodde, at fisken var ingången inom skären, på hvilken de,såsom sin förnämsta födekrok, noga borde passa; då jag ofta sågmig vara nödgad, at låta flere dagar gå mig så godt som fruktlösautur händerne.

Den södre och vackraste delen af Länet, som äro öjarna Oroust,Tjörn och Hisingen, med mera, hant jag för den sena årstiden ickemera, än som hastigast resa igenom eller förbi.

Jag har altså, detta oaktad, efter någras åstundan velat låtadenna Resa komma för den lärda verldens ögon. Dock at ickeverket måtte blifva för vidlöftigt, har jag uteslutit åtskilligt, såsommindre nödigt. Besynnerligen har jag, sedan den vittre Probsten iTanum, Herr Mag. Joh. Oedman, nu nyligen genom tryket utgifvitsin lärda Bahus Läns Beskrifning, på hvilken han i flere år med storsorgfällighet arbetat, blifvit befriad från åtskilligt, hvad städersoch andra orters beskrifning vidkommer, jemte Antiqviteter ochdylikt. Jag har nästan aldrig infört något; hvad denne lärde ochberömvärde Mannen förut i sit verk låtit inflyta, om det ickevarit sådant, som jag vid någon Naturens händelse eller Naturalsbeskrifning ej kunde undgå, at tala om, eller der jag vid någraAntiquiteter fått en skiljaktig berättelse. Den som jämför bäggesvåra verk, skal finna, huru litet den ene lånt af den andra, hvilketmycket lätt skett, hälst som hvardera af oss haft särskild afsikt vidsin skrifning, och den ene ganska litet kastat sin Lia i den andrasskörd.

Jag har hållit för mycket nyttigt, at språka med goda Husholla-re om hvarjehanda i Landtväsendet, hvilkas långliga förfarenhetjag ansedt vara ej af mindre nytta än egne gjorde Observationer: ensålder tillåter icke at utröna alt sjelf: man bör ock se hvad andre påsärskildte orter bruka.

Gemene mans sägner om et och annat har jag infört, ej i denmening, at fatta tro dertil, utan endast at roa Läsaren, samt at der

viii

af se fordna tiders mörcker. Jag hoppas at Läsaren lärer holla demi lika värde med mig, och vara dervid af enahanda tanka, nämligenat skråck är skråck.

Likaledes har jag upteknat den enfaldige hopens berättelser omåtskillige naturlige ting, e.g. Gräsmasken, Gjök, Råttor, med mera,icke i den tancka, at tro alla, utan at se hvad meningar de hafva omdem, samt at gifva en Natursens utforskare vidare anledning, atundersöka det samma nogare.

Vid flere örters upräknande på et ställe, märkes, at jag gemen-ligen endast vid den första utsatt Herr Professor LINNÆI FloraSuecica tillika med numera eller citation; men vid de följande, (atundfly vidlyftighet,) allenast numern, då altid bör förstås, at nu-mern eller citation visar på nyssnämde Bok. Samma år ock iblandvid Djurens upnämnande skedt med bemålte Herr Prof. LINNÆIFauna Suecica. I Mineralogien har jag måst brukat de Nomina Gene-rica Herr Professor JOH. BROWALLIUS har uti sit lärda CollegiumMineralogicum, som emot den lärda verldens åstundan ännu liggeri Manuscript.

Hvad eljest denne Resebeskrifning angår, så är skrifarten sådan,som jag den på resan, ofta med trött penna upsatt: min mycknakringskurna tid, som jag nu haft at bereda mig på en mycketstörre och til vidt aflägsne orter ärnad, Resa, har icke tillåtit mig,at bruka någon lekande penna, som öfveralt i andre Reseböckerfinnes. Dock tror jag mig kunna försäkra, at Läsaren skal finna pådesse kårta blad et och annat, i synnerhet hvad en hop Naturaliersnytta angår, som man fåfängt skal leta efter i andra härtils utkomnaskrifter; åtminstone så mycket mig vitterligit är.

Winner jag härigenom Läsarens gunst, så torde den sammaupmuntra mig, at framdeles vid lediga stunder utgifva min CarelskaResa förrättad år 1740. Min Ryska 1744. Min Resa uti den södra delenaf Westergöthland 1745. Jemte annat, hvad jag til tidsfördrif utiNaturkunnigheten och Oeconomien anmärkt och roat mig med; Ser

ix

jag åter, at det almänna icke är gagnat härmed, skal jag söka, at ejframdeles vidare gifva mig på djupet.

x

D. 6. Julii.

Efter middagen afreste jag från Upsala.

STrax utan för Tullporten blef jag varse, huru en ko stodoch åt upp det ena ståndet efter det andra af Hyoscyamus(Linn. Flor. Suec. 184.) eller Bolmörten: En ört, som gör

människorna, hvilka deraf råka äta, lika som rasande och tokuta,ätes likväl begärigt och utan fara af Boskapen.

Längre fram var vid vägen et kålland, uti hvilket vid alla hörn,samt här och der midt uti det samma, voro satte små Biörkqvistarmed deras löf; jag viste ei, om det skedt af förstånd eller vidskep-pelse sedermera är mig vordet berättat, at desse små Biörkruskorsättas i kålland til den ändan, at derigenom narra Fiärilarna (Pa-piliones) at lägga sina ägg på löfven i ruskorna, och således lämnakålen i frid.

Kornåkrarna stodo på somliga ställen hel [2] gula af åkersenap;men ännu mera voro Linlanden utsatte för den samma.

Gärdesgårdar. At förekomma, det gamla Gärdesgårdar ei sålätteligen måtte falla omkull, hade de på mer än många ställen sattvid hvart 4:de eller 5:te stafverpar 2:ne tjocka massiva störar, demde ei nedvid ombundit, utan endast strax ofvan för gärdslerna medet starkt band.

Gödseln var här och der utförd på åkrarna, och lagd i små lass,men ännu outspridd.

2 UPLAND. LISL. ENK.

Flöja. At förhindra, det Getter ej må flöja öfver Gärdesgårdar,sades på somliga ställen vara brukeligit, at så snart en killing ärkillad, skära af honom senorna, som sitta imellan klöfvarna, hvarafhan sedan aldrig skal vara i stånd, at hoppa öfver någon Gärdes-gård; dock skal han likväl kunna stiga på 2 fötter, och räta sig upefter träd at äta, samt gå helt stadigt.

Rön. Vid vägarna imellan Upsala och Säfva, samt på åkerbäc-karna vid Säfva, växte nog Medicago (Linn, Flor.Suec. 620.) eller såkallade Linnæi Höfrö; den stod altid på torra ställen och lergrund:råkade den någon Enbuska, så klängde den sig upp i den samma,hvaräst den ock fans frodigare: stod den vid någon sten, så rändeden uppå den samma. Jag har så väl förut, som ofta sedermerafunnit henne växa hel frodig och grön til 4 à 6 [3] qvarters längd,samt spridande sig ut på alla sidor, på de skarpaste backar ochså torra ställen, der alla andra växter rundt omkring, och blanddem äfven Fesluca (95) eller Linnæi Fårgräs, som eljest kan uthärdaden starkaste solens heta, likväl varit aldeles bårttorkade. Emedannu hästar och boskap äta denne ganska gerna, man ock genomdels sående och planterande kan göra de skarpa och ofruktbareställen sig til båtnad; så synes lätteligen, hvarföre Herr ProfessorLINNÆUS uti Kongl. - Vetensk. Acad. Handl. för år 1742. p. 191.så högel. recommenderar henne, den han hos oss tror kunna görasamma nytta, som utlänningens Luzerne och S:t Foin.

D. 7. Julii.

På åkrarna vid Lislena låg gödningen utspridd, men var ännuei nederkörd.

Vid landsvägen låg uti en sådd åker en stenig backe, hvarpå denästgränsande bönder höllo på at beta sina hästar och dragoxar;de sade sig vela på detta sätt göra nytta af denne backen; emedaningen för de många stenar skul kunde komma med lijan, på detder växande gräs, och förenämde kreatur tykts bäst förtjena detsamma.

UPL. ENK. VEstMANL. NYQUARN. 3

Rön. Under det jag på en annan backa såg efter, hvad för växterder funnes, gaf jag tillika med flit aktning på, hvilka af de samma[4] hästen hälst utvalde. Af Anthoxanthum, (Linn. Flor. Suec. 29.)eller Vårbrodd åt han ganska gerna: med ej mindre begärlighetåt han af Festuca (95.) Fårsvingel; likaledes upsökte han med flitAvena (96.) Änghafre, såsom en honom mycket behagelig mat. Nuoch då bet han af något stånd af Rumex, (295) Syra. Här vid ärmärkvärdigt, at de 3 första, som hästen fram för andra utvalde,äro sådana, som gemenl. hälst växa på de skarpaste backar ochmagraste mark, der andra för torka ei kunna trifvas: i synnerhethar jag funnit Änghafran lång och skön på de hårdaste backar, dernästan alla andra växter varit af solen bårtbrände.

Törnbuskarna stodo nu som bäst i blomma, och växte i ansenligmykenhet vid vägen.

Fälten jag reste öfver innan jag kom fram til Enköping, voro,så vidt ögnasiktet kunde sträcka sig, skoglösa, och endast beväxtamed små Enbuskar: här och der voro några små Hasselbuskar.

Vid Enköping körde de ut gödningen med kärra; skråfvet påden samma var hopslagit af bräder i en aflång fyrkant; det efterstatvärbrädet kunde tagas löst, genom hvilken öpning man häfdegödningen af kärran ned på åkern.

I Staden såg jag en Borgare, hvilken, som berättades, för nå-gon tid sedan blifvit angripen [5] af en tandvärk, som sedan medsådan sveda och häftighet continuerat, at karlen omsider blifvit somhufvudsvag.

Vid Nyquarn ligger öfver Säva-Ström en stor bro, der allader öfver resande skola erlägga bropenningar. Strax vid bemältebro ligger midt uti älfven en stor qvarn af 6 par stenar: bägge,både bron och qvarnen, höra Cronan til, men äro bårt-arrenderade.Denne Säva-Ström är skilnad emellan Upland och Västmanland.

Alla Quarnstenar voro af Sandsten. När man brukat dem sålänge, at de ei mera duga til qvarnstenar, göres antingen Slipstenar

4 VESTMANL. KOLB.

eller Handqvarnstenar; så at ofta af en qvarnsten kan blifva 2:neHandqvarnstenar, emedan de äro mycket breda. Nedra qvarnstenstjocklek var en aln.

At Säden så mycket behändigare måtte skakas ned utur tratteneller qvarnskrufven i qvarnstens ögat, så satt i samma qvarnstensöga en jernring, hvilken på inre sidan hade 2:ne uphögningar ellerhörn mit emot hvar andra, mot hvilka käppen, som var fästad vidtratten eller qvarnskrufven, och rörde ändan af skon under tratten,kom at stöta, och skon således skakades.

När någon bränt sig sades följande vara oförlikneligit; tag rotenaf Ormbunkar (Perts 843.) stöt den sönder, och prässa [6] derafen saft, hvilken nästan ser ut som mjölk; med denna saft smörjessåret.

Somliga berättades bruka blomsterna af rödvöpling i stället förThée.

Jag lämnade Nyquarn, reste öfver en skogsmark beväxt medTall och Gran, sedan merendels öfver stora och härliga åkrar,ibland öfver backar och åsar, understundom genom någon däld.

Något på andra sidan om Ihrsta kyrka var en gärdesgård afgråsten til 5 à 6 qvarters högd.

Strax bredevid den samma var en annan Gärdesgård af Torf ;jorden hade redan begynt rasa ned; ingen ting af torfven hade fästsig, ehuruväl denna jordvallen syntes något gammal.

På denna orten voro de mästa Taken på husen af halm; någonenda stuga hade torftak. Åkrarna hade diken tätt vid hvarandra;åkerrenarna voro mycket sluttande, 3 à 4. qvarter breda, beväxtemed gräs.

Uti Vesterås besåg jag som hastigast den vackra Domkyrkan,samt det der bredevid stående Gymnasium, hvilket upammat såmånga nyttiga och skickeliga ämnen til Rikets tjenst.

Et stycke på andra sidan om Vesterås syntes rudera efter etgammalt Klöster på vänstra handen strax bredevid vägen. [7]

WESTMANL. KOLB. MUNKT. KIÖPING. 5

Mot Tandvärk berömdes i Kolbäck följande: man tager Ältgräs,(Ranunculus 458.) stöter det sönder emellan par stenar, lägger detpå armen strax ofvan för handen, dock ei på den sidan man kännerpå Pulsen, utan på den yttre tvärt emot; då det legat der någotlitet, drar det up blåsor, hvarigenom man skal slippa tandvärken.

D. 8. Julii.

Åkrar. Vid Kolbäck voro åkerstycken lagda i det skick, at devoro högst midt- och långsefter, men sluttade sedan mycket åömse sidor; Detta maneret märkte jag sedan vara gängse uti heladen öfriga delen af Vestmanland jag reste igenom, samt uti he-la Nerike; Afsikten härmed berättades vara den, at der mycketrägnaktiga år infölle, den säden dock kunde blifva behållen, somvore sådd på ryggen eller medlersta och högsta delen af stycket;skulle man återigen blifva straffad med stor torka, den säden dockmåtte bärga sig, som stodo på sidorna och de lägre ställen. Dettaår observerade jag öfver alt, at den delen af korn, Råg &c. somvar sådd på ryggen af desse stycken, eller der de voro högst, varlångt frodigare, tjockare, grönare och härligare, än det, som växtened vid kanterna, och de lägre ställen. Rumet emellan de såledesuphögde åkerstycken var mästendels tomt; ibland låg der emellanen liten smal ren. [8] Det tyktes dock, som man kunnat väntaymnigare säd på de lägre ställen, der man brukat mera diken.

På andra sidan om Munktorps kyrka begyntes en gata eller tä,som räkte några mil: Landsvägen gick altså här ei genom åkrar,ty oansedt åkrar lågo på ymse sidor om den samma, så voro dockgärdesgårdar långsvid vägen; på bägge sidor af detta långa tä låganu ängar, nu åkrar, nu byar, nu betesmark: ibland lopp vägen öfvernågon backa, vid hvilkens sidor lågo mycket sluttande åkrar, samtdernedanföre äng.

Åkerstycken voro ei alla på lika sätt upplögde; somliga hadeplögt långs efter åkerstycken, andra hade plögt ei tvärt, utan snedöfver dem.

6 WESTMANL. ÖSTUNA. ARBOGA.

Stengärdesgårdar voro på några ställen upreste omkring åkrar-na.

Gödseln var somligstäds utförd och lagd på åkren i små högar,men ännu ei allestäds utbredd.

Tak. Strax norr om Köping stod en stor och hög Sädeslada, påhvilken det öfversta eller röstet utanpå var betäkt med par alnarslånga bräder; den öfriga delen af taket, som låg der nedanföre,bestod af halm; taket var dock ganska brant.

Resan fortsattes igenom Köping Stad, utan för hvilken påandra sidan lågo vackra och [9] tämmeligen stora ängar: längrefram syntes på ömse sidor af vägen stora åkrar, hvilka här och dervoro af bäckar genomskurne; än längre fram såg man ei mindrestora ängar.

Vägarna genom hela Vestmanland voro breda, sköna och gans-ka släta.

Gärdesgårdar. Stafverparen på gärdesgårdarna voro här ganskanära vid hvarandra, och långt tätare, än jag på något ställe tilförenesedt: knapt var somligstäds en half aln emellan hvart par. Orsakenhärtil sades vara denna: när en ny Gärdesgård här på orten resesup, sättes stafverparen i förstone ei tätare, än brukeligit är på andraställen; men när denna gärdesgården stått så långe, at stafrarnebegynna blifva rutnade ned vid marken, och man fruktar, det etstormväder torde kasta omkull hela gärdesgården, så sätter manmidt emellan hvart annat stafverpar (ibland ock längre emellan,ibland ock tätare, alt som det behöfves) et nytt par stafrar, demman binder tilhopa strax ofvanför Gärdsgården med et band afvidjor eller unga granar. I detta tilstånd låter man gärdesgårdenstå några år; när man åter börjar befara, det rötan så angripitdesse sistnämde, at de nu mera ei torde vara i stånd, at längreuppehålla gärdesgården och understödja de andra, sätter man återmidt emellan de andra stafverparen et par nya stafrar, och härmedfortfar man [10] tid efter annan, som man finner nödigt, så länge,

NERIKE. GLANSH. ÖREB. MOSÅHS. 7

tils stafverparen blifva hvarandra så nära, som förmält år. Man kanlätteligen skilja de stafrar, som vid gärdesgårdens första upresandeblifvit satte, ifrån de andre, som man sedan tid efter annan tillagt tilgärdesgårdens understöd; ty de första och äldsta hafva gemenligen3 par länkar eller stafverband på sig; men nykomlingarne hafvasällan mera än et, hvarmed de strax ofvanför gärdesgården ärofäste och bundne tilhopa. På detta sätt sägs en gärdesgård mångaresor längre hafva bestånd, än eljest med andra vanligit är, samtLandtmannen dessutom slippa det omaket, at så tidt och oftastånga upp en gärdesgård ånyo. Detta sätt af gärdesgårdar medså täta stafverpar märkte jag sedan öfver alt vara brukeligit, ickeallenast uti den öfrige delen af Westmanland jag färdades igenom,man ock uti hela Nerike, samt en stor del af Westergötland.

Ängkafle (Alopecuru, Linn. flor. Su. 52.) växte en fjerdedels-vägnorr om Arboga vid en bäck i tämmel. ymnoghet: längden af denvar från 5 til 8 qvarter.

Middagstiden reste jag genom Arboga, och hade sedan påandra sidan et långt tä, hvarest på ömse sidor lågo nu åkrar, nuängar.

Ängar blef jag på somliga ställen varse, som tycktes tilförenevarit åker, emedan de voro [11] lagda i sådana ryggar och uphög-ningar, som vid åkerstycken här öfver alt brukades, och hvaromtilförene p.7 är omnämt. Jag frågade en bonde, huru dermed varbeskaffat? Han sade, at de pläga taga up lindor, så hafra deri, ochfortfara dermed tils jorden ei med fördel bär mera, då lägga dende åter til ängsmark. Jag frågade, om de göda samma jord, antendå de så hafra, eller då de lägga den til Ängsmark? Han svarade, atde aldrig göda den samma hvarken förr eller sedan, emedan de eihafva mera gödsel, än de nödvändigt behöfva til sin vanliga åker.

Jorden bestod mäst på denna kanten vid Fålsbro af sandgrund.

8 NER. SJÖB. WIBY, WREST. BODARNE

D. 9. Julii.

Mot Tandvärk berömdes högeligen af en resande i Glansham-mar följande: Man tager blomstren och bladen af Back-Timian(Thymus Linn. Fl. Su. 477.) dem man karfvar sönder som Tobak,kokar i mjölk, lägger i et rent Linnkläde, kryster mjölken ut, bin-der det så varmt man tål på den sidan af kinbenet, der man kännertandvärken, lägger sig sedan i sängen en stund, och håller sig varm.En hederlig man har sedermera berättat mig, at han ock med gans-ka stor fördel brukat detta och funnit deraf en häftig bot, sedanhan förgäfves tilförene försökt åtskilligt: hans ena kindben hadeförut varit faseligen upsvullit, [12] men sedan han blifvit rådd atbruka ofvannämde, har innom en kårt stund svullnaden lagt sigoch svedan aldeles försvunnit.

Jag fortsatte min resa genom Örebro, vid hvilken på andrasidan lågo tämmeligen stora åkrar; sedan öfver en sandmo beväxtmed tallskog, hvilken räkte in mot Mosåhs.

Under vägen från Mosåhs til Sjöberga märkte jag, at skjutsgås-sen, som fölgde mig, hade på åtskilliga ord en synnerlig Pronun-ciation; jag roade mig en stund, at på hvarjehanda sätt försökahonom.

Han kunde aldrig pronunciera G eller K, utan sade ibland i detställe T, ibland I; jag försökte honom mer än på 100:de sätt, ochfann, at han aldrig svigtade på sin uttal vare sig i början, eller midtuti ordet, som af följande märkes.

1:mo der G eller K pronuncieras i sit egit läte, der brukade hanaltid T, til exempel: Tröjar mors Tor för krögar mors kor. Tlottor förklockor. Tumla för Kumbla, (som var en Sockens namn) Trimmaför grimma. Våtsätt för Våtsäck. Pista för Piska. Tud för Gud.Tattesen för Catchesen. Töta för körka.

2:do Der G eller K var sidst i en stafvelse, der utnåmde handet som D eller T til exempel: Vadnar för vagnar. [13]

WESTERG. FINNERI, HOFVA, HASSEL. 9

3:tio Der NG brukas, det utsade han med dubbelt N; til exem-pel: Penninnar för Penningar. Linnon för Lingon. Ännar för ängar.lånnt för långt.

Vid Siöberga Gästgifvaregård begyntes en sandås, som räkte etlångt stycke i söder; på bägge sidor om den samma lågo åkrar.

Taken på stugor, bodar &c. voro allestäds, der jag nu reste,belagde med torf; men på Ladugårds hus voro halmtak.

Åkrarna voro indelta vid Wiby sålunda, at den ene delen varbesådd med Råg, den andra med Korn, den tredje låg i träde:somligstäds voro hela små åkrar besådda med bara ärter.

Från Wrestorp i Wiby skedde resan til Bodarne: vägen varsandig, at det stod hästen nästan midt på benen; på ymse sidor varskog, bestående mäst af Gran och Tall; sällan såg man någon gård.

D. 10. Julii.

Från Bodarne, som sades vara den sidsta gård af Nerike, ochlåg på gräntsen emot Wästergötland, reste jag om morgonen öfverskogen Tiweden til Hofva. Hela denna vägen var näppeligen annat,än up- och utföre höga och branta backar: På ömse sidor vägensyntes stor skog; på par ställen voro små Bondebyar.

Litet på andra sidan om Finneri kyrka, som [14] är belägen ien liten by midt på skogen, blef jag på denna resa första gångenvarse Doronicum (Linn. Fl. Suec. 684.) eller den så kallade Arnica,växande ymnigt uti skogsängarna; den fans sedermera stå i stormyckenhet mäst på alla för Solen öppet liggande skogsbackar ochLundar uti hela Wästergötland och Bohus-Län, der jag färdadesfram, så at man derifrån til öfverflöd kunnat förse alla Apothequeri Riket med den samma.

På resan från Hofva til Hasselrör blef jag på skogen vid etställe varse, huru som, der de huggit och bränt et svedjeland, ochhvarest de brända stubbarna än stodo qvare, jorden der var lagd isådana ryggar och uphögningar, som tilförene p. 7. är omtalt varabrukeligit med åkerstycken uti Westmanland, Nerike och en stor

10 WESTERG. FORSHEM.

del af Westergötland: jag frågade en Mariæstads Köpman, somfölgde mig, huru detta så blifvit? Han gaf til svars, at i forna tiderhar mäst allestäds, hvarest nu står stor och hög skog, bodt folk, somman kan se deraf, at man måst allestädes finner jorden ännu liggai form af åkrar, då man hugger ned skogen och bränner.

På Trädesåkrarna växte somligstäds tämmelig ymnigt Stachys(Linn. Fl Su. 490) eller Stachys palustris fætida. C. B. Den hadetämmeligen tjocka rötter, som voro snöhvita; Bönderne sade, atSvinen äro ganska snåla efter [15] dem, så at de äta dem häldre änhafra, och til den ändan vända upp och ned på all marken der devandra fram på åkrarna. Jag smakade på dem, och fann, at de hadeen tämmelig behagelig smak. Ho vet om ei folk i dyr tid kundebetjena sig af dem til sin födo? Man finge då en dubbel nytta afen växt, som tilförene blifvit hållen för et onyttigt ogräs och enskade-ört på en åker: våta, och sura ställen, som den hälst älskar,kunde då göras fruktbärande.

Åker. Et stycke åker vid vägen bestod dels af lera, men mäst afmo; en bonde des ägare sade sig tilförene brukat detta åkerstycketil äng, och då om somaren näppeligen kunnat få et halft lass höderpå, men nu har han uptagit det til åker, besår det hvart annatår med hafra, och får, utom hafran, 16 lass hafverhalm.

Från Hasselrör skyndade jag med resan genom Mariæstad tilBiörsätter, och derifrån til Forshem, som ligger vid Kinnekulle.

D. 11 Julii.

För middagen bivistade jag Gudstjensten i Forshem; efter mid-dagen förhindrade rägnvädret mig, at bese orterna deromkring;dock at aftonen ei aldeles skulle löpa fruktlös af i mina angelägen-heter, språkade jag med Bönderna derå orten om hvarjehanda, ochbekom til svars uppå mina frågor följande.

Åkern dela de i 3 delar, den ena lämnas i [16] träde, uti denandra sås råg, och i den tredje korn: året derefter sås den som legati träde, med Råg; den som haft råg besås med korn; och den, hvar

VESTERGÖTLAND. FORSHEM. 11

korn stått, lämnes til träde. Vid Pingestiden göda de sina åkrar,då de strax sprida ut giödningen, och träda eller köra ned den, såsnart sådan väderlek är, at jorden kan köras. Åker och äng äro härmycket våtaktiga för deras låga belägenhet hvarföre de ofta hafvaskada af vatten; Den åker, som burit korn, och nu skal läggas iträde, köres ei upp om hösten, utan om våren vid Pingesttidenköra de först dyngan på honom, derpå köres åkren upp, lämnassedan at ligga så til såningstiden, då de först harfva, så plöja, sedanså, och sidst harfva ned säden; aldrig bruka de, at köra den ned medålder eller krok. Til Sädens skärande brukas samma Lia som tilhö, undantagandes på Herregårdar, der de skära med handskäror;ingen annan gödning brukas, än den som tages vid Ladugården.Rofvor så de aldeles intet, emedan de sade sig ei hafva ställen atså dem på; aldenstund de ei fingo hugga Svedjeland på skogarna.Gräsmasken hafva de ei hört af. Af ängarnas gödande viste de intet,emedan de sade sig illa hinna göda sina åkrar.

En och annan källa nämde de om, hvilkas vatten skal smakaganska salt, dem min kårta tid dock icke tillät mig at besöka. [17]

Hästedöd. För 14 dagar à 3 veckor för midsommaren detta år,har, som allmänt berättades, varit et starkt nordanväder, hvilketbegynt om natten, med stort och häftigt rägn, samt en olideligköld, och påståt hela följande dagen alt in mot aftonen, dock hardet varit häftigare om natten; af detta oväder dödde strax derefterpå ganska många ställen hästarna hopetals, hvarmed ofta gick såfort, at de näppeligen märkt, det hästarna varit sjuke, innan devändt fötterna i vädret. De som voro så försigtiga, och, så snartdet häftiga vädret börjades, togo sina hästar hem och satte dem utihus, ledo icke den minsta skada på sina kreatur; men de, som detförsummade, fingo dyrt betala det samma.

Fönster. Här i Forshem fick jag nu första gången se, at de påsomlige ställen icke hade fönsterne på väggen, utan uppe i taket.Taken, som brukades der de hade sådana fönster, voro ei platta-

12 VESTERGÖTLAND. KINEKULLE.

utan röst-tak: platta tak kallar jag sådana, der sparrarna inne utistugan ligga horizontela; men röst-tak et sådant, der taket inneuti stugan följer skapnaden af röstet, och sparrarna från bäggesidor stöta tilsammans, så at taket är högst midt uti stugan. Denneplägsed, at hafva fönsterna uppe i taket, och ei, eller ganska sällan,på väggen, fann jag sedan vara brukelig uti hela den öfriga delen afVestergötland, när jag reste åt [18] Lidköpings och Wenersborgssidan, samt öfver alt uti hela Bohus-Län. Jag frågade på åtskilligaställen efter orsaken, hvarföre de hälre hafva sina fönster uppei taket, än på väggarna, men bekom näppeligen något giltigaresvar, än at en urminnes häfd behållit denna plägsed. Jag minsmig aldrig hafva sedt mer än et par sådana fönster uti hvar stuga,nämligen et på hvardera sidan om röstet på taket, litet nedanförkroppåsen. Ofta hafva de ei mera än et: ibland, fast nog sällan,får en se, utom fönsterna uppe i taket, äfven et på väggen. Påsidorna äro desse takfönster fordrade med bräder; detta oaktadthar jag många gångor märkt, då det rägnat starkt, och de ickedesto nogare stoppat dem, at rägnvatnet så ymnigt trängt sig nedpå sidorna af desse fönster, at de nödsakades, sätta käril under pågålfvet, hvaruti vatnet kunde drypa. Vid middagstid, då solen stårhögt på himelen, äro desse stugor ganska ljusa, men deremot ärode så mycket mera mörka om mornar och aftnar, när solen stårlägre, och ned vid eller under Horizonten. Om vintern när mycketsnö faller och täcker öfver fönstren, nödgas de ofta gå upp på taketoch skåtta bårt snön af dem, hvarvid det stundom händer, at den,som til den ändan går upp på taket, ei altid kan så noga märkarumet, der fönstren äro, och således vet ei ord at, för än han klifvermed fötterna ned genom glaset in uti stugan. [19]

D. 12 julii.

Ehuruväl jag hade nödigt, at skynda med resan til Bohus-Län,kunde jag likväl ei underlåta, at låna et par dagar til at som has-tigast bese Kinnekulle, hälst som den samma var framför andra i

VESTERGÖTLAND. KINNEKULLE. 13

synnerhet för sin fägring och åtskilliga egenskaper utropad, ochsjelfva utvärtes utsikten tyktes gifva sit vitnesbörd, det han med allrätt förtjent sådant namn.

Jag reste fördenskull om morgonen dit upp, och hade til minvägvisare en djekne, som var hemma på orten, och hade sig bekantalla ställen: med denne vandrade jag omkring hela denne och denföljande dagen, dels at märka af hvad berg- och sten-arter denbestådt, dels at se efter hvilka örter der funnos.

KINNEKULLE kan nästan anses eller liknas vid et slott, somhar åtskilliga murar eller afsättningar, innan en kommer dit upp.Sjelfva centrum och medelpunkten til alla murar eller afsättningaroch vallar är öfversta kullen, som är mycket hög, synes på mångamil, och har öfverst på sig en hög Granskog. Nu vil jag upräknai hvad ordning desse vallar och afsättningar ligga då en kommerned ifrån landet, och tänker sig öfverst på kullan, sådana som jagfan dem på den sidan af kullen, som vetter mot Lidköping, hvarestde mycket tydeligen kunna synas, och skiljas.

Sandstens klefva är altså den första afsättningen. [20] Denne ärnog hög, 6 à 8 famnar, tör hända ock mera; på de flästa ställenhel brant och perpendiculair; annorstädes, fast på få ställen, sluttarden något. Den består hel och hållen från öfverst ända ned tilaf en fin, hvitagtig och nog lös sandsten, som ligger hvarftals påhvarannan, somliga strata eller hvarf äro 4 à 6 qvarter tjocka, isynnerhet de nedersta; andra något tunnare; sidorna äro myckethöga och branta; men här och der stå kanter och uddar ut. På defläste ställen äro de nedersta strata bortfallne, och de öfversta sittaqvar och liksom hänga i skyn, så at det tyckes vara farligit at gåderunder; de öfversta strata sitta stundom 2 à 3 famnar längre utän de nedersta; men det är gemenligen så, at de nedersta strataäro långt in, och de andra gå småningom mer och mer ut, såat det öfversta sitter allralängst ut; dock sker detta icke altid, tyibland äro någre af de nederste hel perpendiculaira på hvarandra,

14 VESTERGÖTLAND. KINNEKULLE.

och sedan gå de andra ut. Näst nedan för denne klefvan liggeren grufvelig hop af nedfallna stenar, af vilka mästa delen äro helsmå, som tvifvelsutan blifvit af luft och rägn uplöste, emedan delegat der länge, som slutes deraf, aldenstund de äro måss-lupne;grufveligen stora stycken, som nyligen nedfallit, ligga här ochder; somlige af desse mycket stora stycken äro helt målslupna,men de samma äro ock [21] mästendels mycket tjocka. Alla stenarnedanföre bestå af samma materia, nämligen sandsten, som sjelfvaklefvan består utaf. Jag märkte dock, at det var ingen beständighethvad tjockleken af strata vidkommer, ty ofta voro de öfversta stratatjockaste, och de undre smalare; ibland var nu et smalt, nu ettjokt, utan någon ordning; ibland och på somlige ställen stod enkant helt långt ut, hvilken kant bestod endast af en enda hällaeller stratum; men alla de andre strata öfver och under den vorohel kårta. Denne Sandstens klefva går rundt omkring hela kullan,ibland i större, ibland i mindre branthet och högd; dock är den eijust cirkel-rund, utan uddar skjuta ut här och der, nästan som på enfästning. Åtskilliga mycket stora stycken lågo strax här nedanföre,som nyligen och detta år fallit ned. Mäst hvart år falla någrastycken ned af denna Sandsten, som plär ske med mycket dunder.Bönderne berättade, at en gång om en höst-natt har et stort styckeaf detta Sandberget fallit ned, hvilket gjort sådant dunder och brak,at de mente verldenes ända skulle komma. När desse berg vid sitnedfallande stöta mot de stenar, som ligga der nedanföre, flygeren sådan ymnoghet af eld och gnistor deromkring, at det står somen eldström. Denna Sandsten brukas dels til murar uti Stenhus,dels ock til härdar uti spisar, [22] eller ock at mura spisar deraf. Såsnart en kommer upp på denna Sandklefva, blir marken hel jämn,och ganska litet sluttande: hon är der grön med gräs och andraörter, men jordmon är ei mycket djup, ty om en allenast gräfveren aln, ibland mera, ibland ock ofta mindre, så tager förenämdaSandstens hvarf vid, som sedan ligga stratum super stratum eller

VESTERG. KINNEK. 15

hvarftals. Denna mark af sådan beskaffenhet räcker et eller tustenkast, ibland ock mera, då en jordvall derefter tager emot, somnu skal beskrifvas, och gör den andra afsättningen.

Limstens vallen är en jordvall, hvilken gör, som nu sades, denandra afsättningen, och är på somliga ställen nog brant, så näm-ligen, som en jordbacka kan vara: perpendikulaira högden af denär på somliga ställen 2 à 3 famnar; annorstäds mer, annorstädsmindre; somligstäds är den ei så brant, utan nog långsluttande.Denne vall består väl utanpå mäst af jord, men så ligger dock påalla sidor af den en ganska stor myckenhet dels af en grå, ochnär den rifves, af orsten luktande, kalksten, (hvilken kalksten härkallas Limsten,) dels af orsten, dels af Alun-skifver, som här kallasKråkberg; et litet stycke innan en kommer til sjelfva denne vallen,ligger hela fältet fullt af nyssupräknade stenar, som tvifvelsutanblifvit ditförde från vallen, emedan en aln djupare [23] i jorden,der de lågo, sades strata af Sandsten taga emot. Ifrån denna val-len och upp til den tredje afsättningen, som kallas Rödklefva, ellerRödstens-klefva är en fjerdedels väg, nu mer, nu mindre; emellansamma bägge afsättningar, nämligen ofvan för denne jordvallen,ligga åkrar; denne jordvallen går på samma sätt rundt omkringkullan, som förut är sagt om Sandstens-klefva, och är vidden emel-lan den och Rödstens-klefva, nu större, nu mindre. Utanpå bestårdenne vallen mäst af jord, men så snart en kommer vid pass en alninuti den, består den nästan hel och hållen antingen af Limsten,eller Kråkberg, eller Orsten, af hvilka kråkberget eller alunskifvernallena gör det mästa; de öfversta strata äro gemenl. limsten, menderpå tager kråkberget emot, som sedan går ned til ansenligit djup:Orsten ligger blandad emellan desse bägge förenämde. Kråkbergetligger stratum super stratum, hvilka strata ofvantil äro lösa, menhel hårda längre ned. Til färgen voro flagorne af kråkberget helsvarta altigenom, men om en ritade på dem med en knif, blefvostreken rödaktiga. De som legat i dagen, voro på ytan dels gula,

16 VESTERGÖTL KINNEK.

dels rödagtiga. Deras lamelle äro somliga horizontales, andra undu-latæ och fluctuantes. Alt ifrån denna vallen och sedan ända in tilRödstens-klefva, då en endast gräfde en aln [24] i jorden, tog straxkråkberget emot, hopblandad med Orsten ocb Limsten. Orsten,som här fans, var väl mäst svart, men så låg här ock rätt mycketaf den ljusagtiga eller subpellucida. Af alla desse slag lågo på fältenemellan vallen och Rödstens-klefvan stycken i ymnoghet. Limstensamlas, och brännes deraf kalk, eller som det här på orten heter,lim. Orsten tages ock härtil, hvilken til kalk bränd förlorar allsin lukt. Kråkberget brukas til intet, utan ratas bårt och förkastas.Nedan för denna jordvallen äro här och der vid byarna kalkugnar,hvilka, tillika med kalkbränningen, nedanföre skola beskrifvas.

Rödstens-klefva är den tredje afsättningen, som tager emot såsnart förberörde afsättning slutes, och går på samma sätt rundtomkring kullen på alla sidor, som de bägge förenämde afsättningar;den består af en röd kalkstens-art, som här ligger stratum superstratum, och är aldeles den samma med den så kallade Ölands-sten. Hvad Facies och utseendet af denna klefva vidkommer, så kannästan det samma säjas om den, som om Sandstens klefvan: denär nog hög, 4, 5 och tör hända ibland flera famnar; på somligaställen är den hel brant på sidorna, annorstäds är den långsluttande;hennes strata äro nu tjockare, nu tunnare: långs vid hela kantenaf denna klefva växer Hassel i stor myckenhet. [25] Så snart enkommit dit upp, taga jämna och släta åkrar emot; gräfves i dem vidpass en aln ned i jorden, så möta strax strata af denna här så kalladeRödsten, hvilken då ligger til 2 à 3 strata tjock öfverst; det första ochöfversta stratum duger ei til någon ting, emedan det icke är fast,utan då en vil arbeta det, smulas det sönder, och går i småskifvoroch bitar; men det andra stratum der under är godt och fast, ochförfärdigas deraf gålf- och trapp-stenar: när en kommit igenomdesse bägge strata af Rödsten, tager den så af dem kallade hvita stenemot, hvilken då ligger stratum super stratum; den består af en grå

WESTERGÖTL. KINNEK. 17

tät kalck- eller Marmor-art. Man kan af den sama föga betjena sigaf mera, än af 2 à 3 strata; emedan de, som sedan komma derunder,blifva mycket lösa, och småla sig i skärfvor och stycken, när någotskal göras deraf. De stenar, som taga mot, sedan man kommitigenom de dugeliga strata, kallas sjelfva Allvaren. Tjockleken afde goda strata på denna hvita sten äro ei altid lika, ty ibland ärden tjockare, ibland smalare; de mästa äro af et qvarters tjocklek,andra gå ända til en aln och mera; några äro hel tunna. De gräfvaupp desse stenar på sina åkrar, hvarest nästan halfparten af åkrarnaäro snart bara stenhopar; ty de odugeliga och sönderslagna bitarlämnas der qvar i myckenhet, så at på det [26] ena stället finnesgropar, der de tagit denna sten, på det andra ligga stenhögar; äraltså åkern på desse ställen för evärdeliga tider förlorad, emedande icke bry sig om at kasta stenarna ned i gropen igen, och laga detjämt, at de sedan igen finge bruka det til åker. Så snart Rödstens-klefva tagit emot, skal sedan aldrig finnas den minsta bit antingenaf Limsten, eller Kråkberg eller Orsten, utan alla desse stenslag äroderifrån lika som bannlysta.

Petrificata finnas åtskilliga slag uti bägge, både den så kalladeröda och hvita stenen: jag vil endast upräkna några, som jag der ihast kunde upleta.

Kålfvar, eller som de mäste kallade dem, Pesar, funnos här i stormyckenhet; de äro de samme, som af vår tids berömde HistoricusNaturalis Herr Professor LINNÆUS uti des Ölandska Resa p. 241.kallas Dartar eller Helmintholithus Nautili recti. Desse ut som helrunda pinnar eller kaflar, tjockare i ena ändan och smalare i denandra; längden af dem är åtskillig; De längsta äro af en alns längd,diametern af deras ena ända är in emot 3 tum, men i den andraei öfver en half dito; De flästa äro kårtare från 1 til 3 qvarter,tjockleken proportionerad derefter. De bestå likasom af leder, hvarsena ända är concav, den andra convex, då altid den tjockares convexaeller uphögda anda går inuti den mindres concavitet [27] och

18 WESTERGÖTL. KINNEK.

utholkning. Inuti voro somlige af dessa hel täta och salta, och afsamma materia som ytan; andra voro til en del iholige, men påsidorna derinne suto fullt med hvita Spat-Crystaller; några upfylteshel och hålne inuti emellan lederna af samma Crystaller. Dessekålfvar hade i synnerhet sit tilhåld uti den röda kalksten. Uti enhälla, hvilken var par alnar bred, 3 alnar lång, samt et qvarter tjock,satt en sådan myckenhet af dem, at de utgjorde mer än halfpartenaf samma hälla; de gingo i korss och tvära hit och dit, så uti ytanoch supersicies, som inuti; men aldrig märktes, at 2 sådana skuro afhvarandra. Uti den hvita sten finnes ock af desse kålfvar, men hafvadå samma färg som den hvita sten; då deremot de i den röda äroså sargade som stenen de sitta uti. Här vid Kinnnekulle brukadebönderna icke at bränna kalk af den röda sten, och hade derföreingen olägenhet af desse Pesar; men vid och omkring Billingen,hvarest brännes kalk af den samma, äro bönderne mycket monaom, at förut slå löst alla desse Pesar, dem de kalla det onda, somsitter i kalksten, och för hvilka de äro mycket rädda; ty om dethänder, at någon af desse kålfvar, som sades ei kunna brännas tilkalk, kommer at sitta qvar bland den andra kalksten, som lägges ikalkugnen, så sker, at så snart den blir röd af elden, springer denlös från [28] kalksten och i stycken sönder med et stort brak som etstyckeskått, flyger upp i luften, samt tillika slår sönder kalkugnenför bönderna, och må de sjelfva vid det tilfället vara glade, at einågot stycke deraf flyger dem i hufvudet. Och som Spisarna åsistnämda ort ofta nästan hel och hålna äro upmurade af den rödaeller grå kalksten, så fogar händelsen ibland, at någon af defsekålfvar blifva qvare deri; hvaraf understundom sker, at en sådanmed dunder och knall springer sönder, då käringarna som bästhålla på at koka, slår deras grytor eller kettlar långt ut på gålfvet,och ibland flyger käringarna midt i synen, så at de äro mycketförvånade för honom.

VESTERG. KINNEK. 19

Gethorn liknande Petrificationer af 1 1/2 qvarters längd, syntes,fast mera sällan, uti de hvita och grå stenar. Den flata sidan af demvände sig emot dagen eller utåt.

Pinnar hel runda, smala, jämntjocka och något kårta, fanslikaledes i den hvita stenen; af samma materia och färg med den,men ytan något mörkare.

Petrificationer ganska lika dem, som Herr Prof. LINNÆUSafritat uti sin Ölandska Resa p. 147. eller någorlunda som skalet afen krabbetaska, voro bland de rarare, och suto äfven uti den hvitaeller gråagtiga sten.

Chrystall-äplen, dem Herr Prof. LINNÆUS beskrif. uti sinÖländska Resa p. 136. hade man [29] här i en stor ymnoghet, ochlågo ofta tätt vid hvarandra uti en torr lera på den skråfliga sidanaf den så kallade hvita sten.

Af den hvita stenen göres och hugges milstenar, Grafstenar,trappstenar, Hvete-qvarnar, Senaps-qvarnar och åtskillige andrasaker.

Stenskurandet, hvarigenom den hvita stenen göres hel flät ochsom polerad, sker sålunda: Af stenen hackes först, då den kommer;utur brottet och är förd hem til byen, det grofvaste och ojämnastebårt med et smalt jern, hvilket ser ut som en huggbår, det karlenhåller i vänstra handen, och slår med en träklubba på andra ändanmed den högre handen; sedan han således fått bårt de störstaojämnheter, brukar han derefter et bredare jern, hvarmed han görstenen än jämnare; derpå då stenen skal liksom poleras och görasaldeles slät, föres den på Skurqvarnen, som är gjord sålunda: midtuti en Plan, som uti et centrum, är en nog tjock ekstubbe slagenned i marken; midt uti den samma sitter en trind jernpinna; Dennejernpinna blifver sedan trädt genom et hål hvilket är tvärt igenomändan på en par famnars stock. Denna fästes således med denena ändan vid denna jernpinnan, dock så at han kan vridas rundtomkring den samma; framför den andra andan af stocken spännes

20 VESTERG. KINNEK.

2:ne stycken hästar; litet [30] från ändan åt inre sidan sitter enjernkrok, hvari en jernked hänger, hvilken med andra ändan fästesi et huggit hål på stenen, som skal skuras och slätas; när hästarnabegynna gå med stocken omkring, släpar stenen efter markenrundt omkring på en botten, hvilken är gjord af samma hvita sten,men dock slätad; på denna hvita stens botten strös ordinair sand,öfver hvilken sand den stenen, som skal slätas, drages det enahvarfvet efter det andra rundt omkring i en Cirkel, tils han är nogslät; under detta skurande, som det kallas, slås vatten på sanden, atdet ei må damba. Denne botten af den hvita sten, hvarpå de andraskuras, ligger i en Cirkel lagd rundt omkring. På ömse sidor afsamma botn, så mot centrum som mot yttra peripherien är gjordsom en liten vall af ler, på det vatnet, som slås på sanden, ei mårinna bårt; dock är på et ställe en öpning lämnad, hvarigenomvatnet kan släppas ut, när så behöfves.

Emellan Limstens-vallen och röda klefvan ligga 2:ne någotstora gråstenar, dem folket tro, at Jättar slungat dit från kullen, derde stått.

Kullen sjelf tager emot så snart hvita och röda stens brottenslutas, som til en del består af gråberg, til en del af jord och någonblandning af åtskilliga gråstenar; denne är nog [31] sluttande påalla sidor; öfverst på den samma står en tjock, mörk, hög granskog;midt öfverst på den är en sumpig måsse så sanck, at man näppeligenkan gå på den; på sidorna är sjelfva kullen ock mäst beväxt medgranskog, fast ock andra träd tillika infinna sig.

Svarthällar äro en becksvart skifver-art, som man finner påsomliga ställen af sidorna af sjelfva kullan, hvilka i elden lagdaspraka grufveligen, och framdeles vid bergen Hunneberg och Hallskola beskrifvas: Bönderna stöta dem sönder och svärta likkistor dermed,som deraf skola få en vacker svart färg; dock bruka de limvatn dervid,emedan denne färgen ei annars vil sitta rätt väl fast.

VESTERG. KINNEK. 21

D. 13 Julii.

Spishällar brukades, som förut sagt är, af Sandsten, den de tagitfrån sandstens klefvan, emedan den står emot hettan och ger sigintet; men den hvita sten sades ei duga dertil, emedan, fast denock vore en aln tjock, den af stark hetta skal spricka och rämna altigenom.

Vid Vestplana, hvarest de mästa Stenhuggare bo, och de flästastenar tilvärkas, lågo så på åkrar som vid gårdarna en ansenligmyckenhet af de i Scaraborgs Län och Nerike brukeliga milstenar,hvilka år 1707 blifvit här förfärdigade. De som gjort desse stenarhafva bekommit 2 daler Silfvermynt [32] stycket, hvilka penningarblefvo upburne af bönderna, då hvar bonde gaf 16 styfver; dessestenar, som här ligga, äro redan betalte; men Cronobetienternehafva ei dragit behörig omsorg, at de blifvit dädan förde.

Bönderna som bo vid Limstens vallen skämma bårt nästan påsamma sätt sina åkrar, som de i Vestplana, hvarom är talt p. 25. tyåkrarna gräfves upp, Limsten tages derunder, fälten lämnas fullamed kråkberg, och groparna blifva ei igenkastade.

Jorden så på Limstens- som på Röda stensafsättningen är i åkrarnatämeligen röd, hvilken röda färg ei kan på bägge ställen kommaaf kråkberget, emedan ei den minsta bit kråkberg finnes öfverRödstens klefva, och jorden dock äfven der är rödaktig, ingen-städs finnes mullen hel svart. Tör hända rödheten på Limstens-afsättningen härrörer af det utat Solen och luften brände, uplösteoch uptorkade kråkberget, och på rödstens afsättningen af sjelfvarödsten, som ei ligger med sina hvarf fyllest en aln under jorden,och altså kan tingera den samma med den färg han sjelf äger, ellerock, at en stor del af den gått til jord, men dock behållit sin för-ra färg, hvilket tyckes vara troligit, hälst som öfversta stratum afrödsten smäles ganska lätt sönder.

Kråkberget när deraf är mycket uti en åker [33] eller åkernderaf mäst består, sades ei göda utan fast mera torka och förbränna

22 VESTERGÖTL. KINNEK.

säden, såsom hvilket ei så hastigt eller lätteligen aldeles förvitnaroch går sönder til jord.

Örterna, som här på Kinnekulle funnos, vil jag nu upräkna:at väl et dubbelt, om ei större, antal der gifves, än jag upsatt,tror jag mig tämmeligen kunna vara säker om, dels i anseendedertil, at min kårta tid icke tillät mig besöka alla ställen, delsock, emedan den fagraste delen af sommaren redan var förbi,och med den tillika de flästa vårväxter och örter för den tiden.Och som på Kinnekulle finnes allehanda läge och jordmon, somåkrar, lundar, backar, bäckar, berg &c. så träffar man ock här örteraf åtskilliga och särskilta lynnen, hvilkas naturliga hemvisten (atundfly vidlyftighet) man här ei utsat, utan visar Läsaren i den delentil Herr Prof. LINNÆI Flora Suecica.

Circæa (Linn. Flor. Suec. 5. α.)

Veronica (7.)

Veronica (8.) Ährenpris.

Veronica (11.)

Veronica (12.)

Veronica (14.)

Anthoxanthum (29.) Vårbrodd.

Valeriana (30.) Vendelrot.

Phleum (50.) Ängkampe.

Milium (55.) Majigräs.

Melica (57.) Bergslok.

Agrostis (62) Fälthven.

Aira (63.) Täkt-tåtel.

Aira (64.) Krustätel.

Poa (74.) Berggroe.

Poa (75.) Hvitgroe.

Poa (76.) Slåtergroe.

Briza (80.) Darrgräs.

Bromus (85.) Reenlosta.

Bromus (88.) Långlosta.

Festuca (91.) Ängsvingel.

Festuca. (93.) Rödsvingel.

Festuca. (95.) Fårsvingel.

Avena (96.) Änghafre.

Triticum (105.) Qvick-hvete.

Scabiosa (110.) Åkervädd.

Galium (116.) J. Mariæ Sänghalm.

Galium (118.)

Galium (119.)

Aparine (120.) Snärjegräs.

Plantago. (122.) Groblad.

Plantago (123.)

Alchemilla (135.) Kåpegrås. [34]Myosotis (149. α. β.

Anchufa (159.) Oxtunga.

Pulmonaria (156.)

Primula (161.) Oxelägg.

Menyanthes (163.)

Campanula (176.) Kattklåckor.

Campanula (181.)

VESTERGÖTL. KINNEK. 23

Hyoscyamus (184.) Bolmört.Verbascum (186.) Kongslius.Verbascum (187.)Lonicera (292.) Try, W. goth. Benved.Rhamnus (194.) Get-apel, getbarck.Rhamnus (194.) Brakved, Tröste,Ribes (195.) Stickelbär.Gentiana (203 β.)Chenopodium (208.) Lungrot.Chenopodium (212.)Ulmus (219.) Alm.Tordylium (224.)Heracleum (231.)Angelica (234.)Chærophyllum (245.) Hundkäxa.Carum (247.) Kumin.Pimpinella (246.)Parnassia (152.) Slåtterblomster.Convallaria (273.) Lilium convallium.Convallaria (274. α.)Juncus (288.) Knipletog.Rumex (295.) Syra.Rumex (296. α.) Bergsyra.Alisma (300.) Stäkra.Trientalis (302.)Acer (303.) Lönn.Epilobium (304.) Bomullsgräs.Epilobium (306.)Erica (309.) Liung.Vaccinium (313.) Blåbär.Vaccinium (314) Lingon, Kröson.Chrysosplenium (317.)Helxine (323.) Binda.Paris (325.) Trollbär.Pyrola (332.)

Cucubalus (361.)Alsine (369..) Nate.Alsine (372. α.)Spergula (378.)Lychnis (384.)Oxalis (585.) Harväpling.Sedum (389.)Agrimonia (594.)Padus (396.) Hägg.Cratægus (398.) Oxel.Sorbus (400.). Rönn.Pyrus (402.) Sur-Appel.Cerasus. Linn. Hort. Cliff. 185,

Kirssbär.Filipendula (404.) Soomilla.Filipendula (405.) Möltagräs.Rosa (406.) Törne.Rubus (408.) Hallon, Ullbär.Rubus (411.) JungfrubärFragaria (414.) Smultron,Potentilla (415.)Potentilla (417.)Tormentilla (421.) BlodrotComarum (422.) Kråkfötter.Geum (423.) Näglikerot.Geum (424.) Fårepungar.Papaver (427.) Åker-Walmoe.Chelidonium (430.) Svalört.Actæ (431.) Paddbär.Tilia (432.) Lind.Euphorbia (436.) Törel.Delphinium (440.) Ridderspäre.Hepatica (445.) Blåsippa.Anemone (450.) Hvitsippa.Ranunculus (458.) Ältegräs.Ranunculus (462.)Ranunculus (466.) Solögon.


Thymus (477.) Back-Timian.Thymus (478.) Harmynta.Origanum (480.) Dofta.Mentha (481.) Mynta.Glechonia (483.)Lamium (494.)Brunella (498.)Rhinanthus (503.) Skallergräs.Pedicularis (505.)Malampyrum (517.) Kohvete.Euphrasia (516.) Ögontröst.Scrophularia (520) Flenört.Thlaspi (530.) Penningegräs.Thlaspi (532.)Turritis (544.)Sinapis (548.) Åkersenap.Sifymbrium (553.)Cardamine (561.). [35]Cardaraine (563.)Geranium (572.) Storcknäs.Geranium (578.)Malva (580.) Kattost.Fumaria (584.)Polygala (586.)Astragalus (591.)Anthyllis (594.) Räfklor.Orobus (595.)Lathyrus (599.)Lathyrus (600)Lathyrus (1139.)Vicia (603.)Vicia (605.) Musärter.Lotus [609.] Käringe-tänder.Trifolium [612] Hvitväpling.Trifolium [615.] Röd-väpling.

Medicago [621.]Hypericum [624.]Hyporicum [625.] S:t Johannis ört.Leontodon [627.]leontodon [629.]Hypochæris [631.]Hieracium [633.] Musöron.Hieracium [636.]Hieracium [639.]Sonchus [643.] Mjölktistel.Prenanthes [645.]Lapsana [649.]Arctium [651.] Karrborrar.Carduus. [654.] TistelSerratula [662.] Åkertistel.Artemisia [667.] Gråbo.Artemisia [670.] Malört.Gnaphalium [672.] Kattfötter.Tussilago [680.] Hästhof.Doronicum [684. α.] Hårväxter.Solidago [685.]Aster [696.]Chrysanthemum [700.] PrästkrageAchillea- [705.] Rölleke.Centaurea [708.] Knappagräs.Centaurea [709.] Hattar.Viola [716.] Skogsfioler.Viola [721.] Styfmors Violer.Impatiens [722.] Springkorn.Orchis [728. β.]Orchis [729.] Mariæ hand.Ophrys [738.]Calla [744.] Mäss.Urtica [773.] Etternäsla.Urtica [774.] Brännäsla.Alnus [775. α. β.] Ahl, Arre.

VESTERG. KINNEK. 25

Betula [776.] Björk

Quercus [784.] Ek.

Fagus [785.] Bök.

Corylus [787.] Hassel.

Pinus [788.] Tall.

Abies [789.] Gran.

Salix [792.] Jålster.

Salix [811.] Sälg.

Salix [812.] Pil.

Populus [819] Asp.

Mercurialis [823.] Bingel.

Juniperus [824.] Een.

Taxus [825.] Barrlind.

Fraxinus [830.] Ask.

Lathynes pedunculis multifloris: cirrhis diphyllis: foliolis lanceolatisinternodiis membranaceis. Linn. Flor. Suec. 1139. utmärker jag medflit ibland de nyss upräknade. Den växte somligstäds på backarnaaf Limstens vallen. Jag har sedermera sett den i stor myckenhetväxande på backarna omkring Skiöfde. Ställen, som jag funnitden hälst [36] utvälja, äro altid på södra sidan af mycket skarpaoch torra backar och sandåsar uti starkaste solbaddet, och harden gemenligen til Camrader Änghafre (Avena Linn. Flor. Suec.96.) Fårsvingel (Festuca 95.) Knappagräs (Centaurea 708.) Fälthven(Agrostis 62) Jungfru Mariæ Sänghalm (Galium 116.) hvilka alla ärosådana växter, som kunna uthärda den starkaste hetta, och tagatil goda den skarpaste och torraste mark. På desse ställen växerden med ganska många, breda, gröna och mjuka blad; råkar dennågon buska, klänger den sig up i den samma ofta öfver en manslängd: annorstäds och mästendels kryper den ned vid släta backen,slåendes från samma rot ut ganska många stjelkar, som löpa hit ochdit långs efter marken från 2 til 4 alnars längd, och mera: jag harräknat på somliga några och tretjo stjelkar alla härstammande afen och samma rot. At denne Lathyrus har uti vår Hushollning ochBoskapsskötsel en ganska stor förmon och nytta med sig framfören stor hop andra på sådana torra ställen växande gräs och örter,tror jag mig kunna sluta af det jag flere gångor märkt, nämligen, atehuru väl alla gräs och örter, som vuxit på samma backar och ställenmed denne, blifvit tillika med den på en och samma tid afslagne,så har dock högsta längden 3 à 4 veckor derefter af bemälte gräs

26 VESTERG. KINNEK.

och örter ei varit öfver [37] en tvärhand, då deremot längden afdenne Lathyrus til det minsta varit en half aln, ofta en aln ochmera, med ganska många, breda, gröna och mjuka blad längs efterstjelken, varandes då ei mer, än en tvärtum emellan hvart par afblad på stjelken; och har jag, som än mera märkvärdigt är, funnit,at ju oftare han blifver afslagen och förhindras at skjuta i blomma,ju mera ökes myckenheten af bladen på sjelfva stjelken; och hargemenligen en stjelk, som vuxit å nyo, sedan den blifvit afslagen,dubbelt, ja understundom tredubbelt flera blad, än den som blifvitaldeles orörd. Sjelfva stjelken är ock ganska mjuk, så at jag väl straxtykte det den, ei mindre än bladen, skulle kunna af boskap hel ochhållen upätas. Dock at så mycket mera förvissa mig härom, har jagsamlat stora kårfvar af denne Lathyrus, burit dem hem, lagt dem förkor, som hela dagen gått uti gräsrika beteshagar, at försöka, om deville smaka på den; jag har ofta ei hunnit kasta kårfven på marken,för än kon rykt den af mig, och med stor snålhet ätit den up heloch hållen både med blad och stjelk: jag har flera gångor roatmig med, at iterera detta försök, och altid funnit denna Lathyrusvara för kor en begärig mat. Likaledes har jag försökt, at gifvaden åt hästar, hvilka ei med mindre begärighet upåtit [38] den, änkor, både då den varit färsk och torr. På hvar stjelk sitter en storymnoghet af skidor fulla med ärter, hvilka mogna äro nästan såstora som våra vanliga gråärter; jag har ofta ätit en stor myckenhetaf desse rå, och icke funnit deraf någon olägenhet; men det harjag dock märkt, at de icke äro så söta och välsmaklige som våravanliga ärter, utan lämna gerna någon ehuru ringa bäskhet eftersig på tungan; dock torde den samma genom en lindrig kokningblifva häfven, och skulle jag tro, at de på det sätt kunde brukas tilfödo för fattigt folk. Imedlertid ser man, at denne blir en iblanddem, som en idog och eftertänksam Hushollare med fördel kanbruka, at göra sådana torra och skarpa ställen fruktbärande och sigtil fromma, hvarvid den förmon är, at denne en gång sådd står i

VESTRGÖTL. KINNEK. 27

flere år, och slår hvar vår ut nya stjelkar af samma rot; och tror jag,det man ei obilligt kan kalla denna Västgöta Höfrö.

Sten med uthuggen skrift uppå var uprest på nordvästra sidanvid roten af Kinnekulle, på högra handen af Landsvägen då manreser til Lidköping: ofvanför skriften stod Öfverst en Kongligkrona, och strax derunder Hans Kongl. Maj:ts vår nu regerandeAllernådigste Konungs namn, nämligen förstabokstafven F, inbun-den, med utkrusningar å ömsa sidor: der nedanföre lästes desseord: [39]

Följande är här passerat den 24. September år 1728.

Vår Sveriges Konung Fridrich harSin middag spisat här,

Då han på Jagt på Kullan var;Det stenen vitne bär,

Som Mäster Per Stenhammar harSat up för nåd han fick,

Tå Kungen i Vestplana var,Och i thes verkstad gick.

Stenrösior, hvilka voro tämmeligen stora och höga, lågo 2:ne styc-ken på nordvästra sidan om kullen på en åker; de voro ungefär etstenkast från hvarandra: gemena man hade den sägn, at 2:ne Jättarstått der, och kastat stenar mot hvarandra, hvaraf desse stenhoparskolat fått sin första uprinnelse.

Skog hafva de fläste på Kinnekulle boende ei så mycket, at dekunde göra sig en brasa deraf; så framt de icke skola gripa til någraEkar, Rönnar, Lönnar och fruktbärande träd, hvilka stå vid derasgårdar som en prydnad; utan nödgas de förskaffa sig ved från orterbelägne några mil derifrån. Tjocka ock höga granskogen, som ståröfverst på kullen, hade längesedan blifvit flyttad derifrån, der eivarit en Crono- och Jägare-Park, den de ei få röra. Gamla gubbar


sade, at man i deras barndom icke gifvit mera än 3 à 4 styfver föret lass ved; men nu trodde de, [40] at ingen god gjort för dem allting dyrt, emedan de nu få betala 8, 10, 12, och ofta flera styfverför et lass, och nödgas ändå på köpet köra långa vägen efter det.

Säd få de på Kinnekulle härlig när våta somrar äro; halmen ärväl ei lång, men axen stora, och kornen mycket grofva och strida;men i torra år tvinar och trånar ak bårt.

Fruktbärande träd berättades vilja komma här oförlikneligenfort, så at åtskilliga enfaldiga sade, det man nästan icke behöfvermera, än lägga et träd på marken, så skal det strax taga rötter; defå ock här mycken skön frukt alla år.

Valnötte-Träden, som uti somliga Trädgårdar härstädes en rumtid varit planterade, och hvilka, ehuru de ibland af de ovanligt kallavintrar til stammen öfver jorden dödt ut, likvål om våren derefterutslagit från roten nya telningar, tyckes nogsamt bevisa möjelig-heten af det för det allmänna högstnyttiga påfund Herr CapitainTRIEWALD upgifvit, at här i Sverige plantera mulbärsträd, samtsåledes kunna tilverka egit och hemma gjordt silke.

Får sades trifvas här oförlikneligen väl, och vet man nästanaldrig erhindra sig någon fåredöd, som här timat.

Källor finnas til et ganska stort antal rundt omkring Kinnekullenedan för Sandftens-klefvan: [41] de fleste voro mycket små, ochvar den ena ei långt från den andra; äfvenledes ser man källorsomlig städes nedan för Rödstensklefvan; de hafva alla ganskafriskt och välsmakande vatn; största delen flyta hela året, både itorka och köld, dock äro en hop, som torkas ut.

Brunnar små hade de på somliga ställen, hvilka voro par fam-nar ned i jorden; sidorna och botn uti dem bestod ofta af barakråkberg eller alun-skifver: Bönderne, som pläga dageligen tagavatn derutur til sin mats tilredning och annan nödtorft, hade derafingen olägenhet, utan voro hel friske och utgamle.


D. 14. Julii.

Kalkugnarne, hvari kalken brändes, voro merendels belägne isidorna af Limstens-vallen. Man tager til kalkbrännandet så välOrsten, som i synnerhet den förr omtalte grå kalk- eller så kalladeLimsten, hvilken här ligger i tunna hällor af 3 tvärfingers tjocklek,mer eller mindre, och sönderslagen eller rifven osar starkt Orsten.Af bägge desse fås en snöhvit kalk; dock är Orsten svårare ochhårdare at brinna, än den ordinaira Limsten. Kalkugnen, hvarutidesse stenar brändes, var inuti på sidorna upmurad af sandsten,den de tagit från sandftensklefvan; denne var af värmen på inresidan eller mot ugnen alt öfver glaserad; intet hvalf är ofvanföraf sandsten, utan af Limsten lägges hela ugnen full, (endast atnederst lämnas [42] rum til en alns högd, eller mera, för veden ochelden) och gör då tillika tjenst af hvalf; den lägges in på det sättet,at nederst och strax ofvan för elden sättes en hop med hällor afLimsten mot hvarandra, på desse lägges sedan de öfrige styckenaf Limsten, som merendels äro små; häraf fylles ugnen ei alenastfull jämt med de af sandsten upmurade sidor; utan man staplarännu derofvanpå up stenarna i en convex hög af skapnad som entrubbog conus, til en mans högd, eller så många, som af sig sjelfvakunna ligga qvare, utan at rasa ned; på ytan eller yttre superficies afdenne convexa högen smetas med kalk emellan stenarna, at hettanei så lätt må gå sin kos; på sidorna resas stora sandstens hällormot denna högen eller uprågningen, hvilka skola förhindra, atei vädret må för fritt blåsa på ugnen. Bönderne sade, at ugnenbrinner då bäst, när det är lugnt och stilla väder, men i stormoch blåsväder brinner det ojämt, så at det innersta af en stor hopstenar är obrändt. Ofvanpå omkring ugnen äro satte gröna granrisruskor, hvilka äfven skola förhindra vädret at blåsa derpå. En sådankalkugn blir gemenligen fullbränd i 3 dagar; det yttersta hvarfvet iden convexa bogen blir ei aldeles igenombrändt, utan endast detinnersta, som stått mot ugnen och hettan; derföre sedan en kalkugn


blifvit bränd, och nu skal tagas [43] ned, slås altid den brända sidanutaf desse ytterst sittande stenar af, och lägges samman med denandra brända kalken; men den obrända delen häraf spares til enannan gång, at då läggas in uti sjelfva ugnen och til en starkarehetta. Ugnens högd ända ned från bom til öfversta spetsen af denlagda Limsten sades vara 6 alnar. Så snart de tagit den brändekalksten ut, släckes han ei här, utan de dela den osläkt sins emellan,lägga den sedan på vagnar, hvilkas öfre reda var nästan som enlår af bräder, nämligen botn och sjelfva långsidorna bestodo afbräder, men öpningar voro lämnade på bägge ändar, hvilka sattesigen med färskt granris, när kalken lades uppå denna bräd-låra.Ofvanpå kalken lägges ymnig halm, at i fall rägnväder komme, detdå icke måtte tränga sig genom halmen til den osläkta kalken, ochsätta honom i hetta; de föra den då strax at försäljas, ofta långtbårt, emedan de då få mera skäl för den; orsaken, hvi de föra denosläkt bårt, är, at den då beqvämare låter handtera sig, och smälasei så lätteligen bårt.

Til hvar kalkugns bränning fordras gemenligen 9 famnar ved:hvardera sådan famn är 2 alnar bred, 2 alnar och et qvarter hög,och är vedens längd 6 qvarter: strax utanför kalkugnen är af käpparupsatt et mått af förenämde bredd och högd, deremellan man[44] staplar up den veden man ärnar lägga i kalkugnen, och såledesnoga mäter, at man ei lägger mera ved in, än som bör. Veden äraf Gran, mycket tjock. Som förr är sagt, så brinner en kalkugngemenligen i 3 dygn. Af en sådan kalkugn fås merendels 9 lassosläkt kalk, hvaraf man sedan bekommer för hvart lass 4, 5 à 6 dal.Silf:mt, alt som man förer kalken mindre eller mera långt bårt atförsäljas. De bränna gemenligen hvar sommar 10 sådana ugnar,om vinteren bränna de intet, utan då köra de ved hem från Waraskogen, belägen åt Mariæstads sidan, eller ifrån andra orter; dehafva mästendels 3 mil efter sådan ved.


Räfvar sades i stor myckenhet skola hafva sit tilhold ned iSandftens-klefvan, emedan deri finnes djupa hål, som gå långtin, så at ingen kan få reda på dem. På backarna nedan för bergetBillingen har jag sedt et annat slags Räfkulor, dem Räfvarna, ibrist af underjordiska af naturen formerade hål grafvit sig i hårdamullbacken, at lägga sina ungar uti; de gräfva desse kulor långt neduti och under jorden, och göra på de samma åtskillige utgånger påalla sidor, så at, der man ville angripa honom vid en af hans dörareller utgånger, han då må hafva tilgång at fly ut genom någon afde andra. Men oaktad all des försiktighet blir han likväl fångad,som [45] sker på detta sätt: En hop unga drängar gå ut om våren,gemenligen om Christi Himmelsfärds-dag, och söka up sådanaRäfkulor; De laga då strax, at de få ställa sig, vid hvar sit hål, ochbesätta således alla hans in- och utgångar, så at Räfven icke kanslippa ut; derpå uptända de eld, och begynna röka vid en af hansdörar, då han blifver nödsakad, at begifva sig ut genom den öpningdädan röken kommer: en af karlarna har redan förut stält sig meden upspänd byssa för hålet, så at, så snart Räfven sätter fram nosen,ger han löst på honom, och skjuter honom ihjäl; derpå gräfva deup gångarna af kulan, tils de ändteligen komma til Räfvens ungar,då de ofta få sju stycken på en gång uti en enda kula.

Högden af Kinnekulle är ansenlig: man kan se honom på mångamil skulra och lysa öfver de andra skogar, innan man kommerhonom när: de på honom boende berätta, at man från des högdskal kunna se mot 30 kyrkor, när det är klart väder. Många af dem,som icke sedt högre berg, voro i den tro, at han vore det högstaaf alla berg i Sverige. En gammal gubbe tog dock något rundaretil: denne sökte med full ifver och alfvare öfvertala mig at tro, detman ifrån öfversta kullen kunde se Upsala kyrko-torn, om manendast viste hvart ut de voro belägne. [46]

Kinnekulle är eljest en af de härligaste och angenämaste orterman kan se, hvilken har som något särdeles med sig, at förnöja des


åskådare. Man finner här de härligaste åkrar, de täckaste lundar, deangenämaste Parker: stjelkarna på säden bogna ofta under axenstyngd. Små bäckar strömma med et sagta dån igenom dälderna,och hafva sig sedan med et häftigt brusande ned för de brantaklippor och afsättningar. En samling af Nordens fägraste blomsterpråla i lundarna och de sköna ängar. Ortens höga läge gör utsig-ten behagelig: på västra och norra sidan stöter sjön Wenern til,hvars vågor med et nöjsamt bullrande kasta sig mot Kinnekullefötter och befukta de samma. På de andra sidor fägnas ögonenmed fruktbärande trakter, blomsterfulla ängar, grönskande skogar,ljufliga dälder, susande bäckar, prålande Herregårdar, folkrika byar,hvitgläntsande kyrkor. Foglarna upfylla luften med sin song, ochde menlösa djuren springa i snåren. På backarna leka lammen,och fåren taga sina hvilostunder deremellan de betat på kullarna.Boskaps-hjordarna fylla up marken, och ser man hästarna rännaaf yra på fälten. Med et ord: naturen är här i sin fägring, och altleker för ögonen.

Jag lämnade vid middags tid desse så angenäme och nöjsameorter, och fortsatte min resa vidare. [47]

Broar öfver diken och små bäckar hade de allestäds både påoch näst nedanför Kinnekulle af den så kallade hvita sten, hvarestofta en enda sten gjorde hela bron; ibland voro de dock flere,

Kalkugnar såg jag ock nedan för Kinnekulle; jag frågade, omde ock få Limsten dernedre, hvaraf de bränna kalk eller af dem såkallade Limm? de svarade, at de köpa Limsten up ifrån kullen, föraden dit ned och bränna sedan kalk deraf til sit egit behof, emedandenne kalken blir dem drägeligare, än om de köpte sjelfva brändkalk från Kullen.

På åkrarna och backarna, som ligga väster om och nedanförKinnekulle, en fjerdedelsväg från Sand-klefvan, lågo inga kalkste-nar eller andre, än klappurstenar, men ned i en upgräfven gropfans nog af kråkberg eller alun-skifvor.

VESTERGÖTL. LIDKÖPING. 33

Wenern sjön hade jag nu et godt stycke på högra handen: stran-den af den samma bestod allestäds af sand, och var här mycketlånggrund, så at man knapt med Ökstock, och än mindre med enbåt kunnat komma til lands.

Örter, som i synnerhet hade sit tilhold på denna stranden, vorodesse: Röd-hven (Agrostis Linn. Fl. Suec. 60.) växte i dufriga sandentil 2 à 3 qvarters längd. Spergula (378.) på samma ställen ymnogt.Qvickrot (Triticum [48] (105.) stod mycket frodig längre up i puraoch torra sanden.

Sten af en famns högd, och 5 qvarters bredd stod uprest påhögra sidan om vägen vid en back, ungefär 3 fjerdedels väg frånKinnekulle; öfverst var uthuggit på den samma 3 kronor, och straxderunder följande skrift: Kinneskoga parck är 3 1/2 mil lång, 115/16

mil bredDerefter reste jag igenom en tämmelig tjock Tall-skog, hvilken

lyder under Lidköpings stad; jordmon uti den var af ren och djupsand, som gick hästen somligstäds långt på benet: mot afton ankomjag til Lidköping.

Om afton spatserade jag längs efter stranden af Wenern åt Kin-nekulle sidan; denne strand bestod af pur hvit sand, hvilken sattnog hårdt tilsammans ned i vattubrynet; men längre upp var denganska lös, som strax skal berättas. Alsinga örter växte här, ei hellerfans der några stenar, utan endast en tämelig myckenhet Sjömusloreller af Concha testa oblonga, ovata, longitudinaliter subrugosa; fosticecompresso prominula. Linn. Faun. Suec. 1332. eljest hade sjön ickeupkastat något. På et ställe låg vid stranden en myckenhet svartmaterie, hvilket såg ut som en gödning eller dynga: jag undradehvadan det kommit; men strax derpå kom jag til en bäck, som fölluti sjön, hvilken tvifvelsutan hade skölgt detta [49] bårt med sigder han flutit förbi, emedan denna gödningslika svärtan låg endastvid denna bäckens utlopp.

34 VESTERG. LIDKÖPING.

Flygsand hade jag tilfälle at här få se; åtskilliga högar et litetstycke från stranden bestodo häraf: efter åtskilligas berättelse derpåorten skal den vid stark storm yra omkring ganska starkt, så atman icke får hålla up ögonen för den samma. Den blåser här ihopi stora drifvor och bankar; gräsvallen eller rättare det gröna gräset,som denna sommar kommit up, var nu mångenstäds mästendelsöfvertäkt af den samma. Den bestod af Quartz, var til färgen helhvit, och i öfrigit ganska fin.

Vatnets aftagande uti Wenern, samt at det uti fordna tider ståttmycket högre, tyckes jag mig hafva fog at sluta deraf, emedan60 alnar ungefär ifrån den stranden, der vatnet nu står, var enannan sandbank, som klarligen synes tilförene hafva varit strand;denne sandbankens öfversta supericies var goda 2 famnar högre, änvatten-horizonten denna tiden. Denne sandbank gick merendelsaltid parallel med den nu varande stranden; på sidan mot sjön varden tämmelig brant; rumet emellan honom och den nu varandestranden var ei sluttande, utan från denna gamla sandbanken ochin mot stranden var det mäst helt jämt och som et planum: men vidnu varande [50] stranden hade vatnet kastat up en annan sandbank,hvilken dock ej var en fjerdedel så hög som den gamle och öfverste;och var altså rumet emellan dem bägge som en liten däld.

Vid Solens nedgång fölgde jag de branta sidor af elfven Lida,den löper midt igenom denne Staden, och hvars elfbackar bestånästan endast och allenast af idel, nu gröfre, nu finare, sand: på etställe fan jag strata tämmeligen tydelige, derföre teknade jag updem.

1. Svartmyllan med grässkorpan inberäknad, 1 qvarter.2. En ljus med mylla utblandad sand, 10 qvarter.3. En rödaktig sand, 1. qvarter.4. En helt fin, grå, däfvig sand, 1 qvarter.5. En mörk sand 1/2 qvarter.6. En fin, hvit sand, 1/2 tvärhand.

VESTERG. MÅLLBY. TÅNG. 35

7. En kålsvart jord med glitter uti, par tum.8. En grå grof sand, 1 tvärhand.9. En rödaktig sand, 1 tum.

10. En hvit grof sand, par tum.11. En grå, fin, däfvig sand uti et nog tjokt stratum, detta var

nederst och vid vattubrynet.

Vid Lidköping vil jag endast märka det, at ingen eller få städeri Sverige lära gifvas, som hafva så stort torg som denna, hvilketligger [51] i fyrkant, och är hvardera des sida in mot 220 alnarlång; det är jämt, ganska slätt och af pur sand.

D. 15 Julii.

Om morgonen lämnade jag denne staden, och fortsatte minresa genom en tämelig tjock Furuskog, som hörde Staden til ochhvilken för tilkommande tider skul nu var lämnad af den sammalika som helig och fri från yxa, så framt icke någon tjufvahandunderstundom kunde skaffa den dit; något derefter hade jag täme-ligen stora åkrar och fält tils jag kom til Mällby.

Tapeter af en särdeles Fabrique hade jag tilfälle at se uti Gäst-gifvaregården i Mällby; garnet och väfnaden af dem var sådant:Man har tagit långa, tunna, par tums breda pärtor eller stickor utafFuru, dem man tälgt släta på bägge sidor; Desse hade man sedanträdt korsvis tilsammans på sätt som botn i grofva såll eller rissel,dock at stickorna suto tätt vid hvarandra, och lämnade inga hålemellan sig, och voro de nästan på samma sätt fogade tilhopa kors-vis och i rutor, som trådarna uti et väfvit linne- eller klädes-stycke:väggarna uti gästkammaren voro härmed beklädde, hvilka derafsågo små-roliga ut.

Skosvett berättades en viss Officerare här på orten boende varitplågad af; en gång då han var på jagt med en annan sin kamratoch [52] beklagade sig öfver sin starka skosvett, blef han af denandra rådd, at lägga färska ahllöf uti sina skor under fötterna,

36 VESTERGÖTL. TÄNG.

hvarigenom han försäkrades at blifva den plågan qvitt; han harfölgt rådet, mistat ock aldeles skosvetten; men i det stället slog sigstrax en värk med förrutnelse i armen, som sedan hålles före variten af de förnämsta orsaker til hans tidiga död.

Från Mällby fortsattes resan öfver en Granskog bestående afsmå Granar, sedan understundom öfver åkrar, understundom öfverskogsbackar. Uti åkrarna lågo ock allestädes små backar beståendeaf purt gråberg.

Åkrarna hade nästan alsinga renar uppå sig på hela dennekanten ända in til Wenersborg; ej heller voro här särdeles mångadiken. Åkrarna bestodo här måst af lergrund.

Uphögda strek eller ränder blef jag uppå hällebergen varse, såda-na som jag ei sett på något ställe. På långt håll såg det ut likasomman lagt rep längsefter hällebergen i en rät linea, och desse rephade halfparten setat ned i berget, och den andra halfparten varitofvanföre. Jag hölt länge på at betrakta dem, och söka til, omjag kunde taga reda på orsaken til deras första härkomst. Desseuphögde strek och ränder (striæ convexæ seu elevatæ) bestodo afsamma materia och ämne som det öfriga af hälleberget de sutouti nämligen [53] anten af en rödaktig Quarts och en svart fin-kornig Mica, eller af en hvit Quarts och samma svarta Mica: pånågra fan jag midt ofvanpå långs efter desse uphögde strek ochstrimor en hel smal strima til färgen af en smutsig och otydeliggrönska, icke bredare, än som man dragit med en knifsudd derlångs efter: denna smala stria var ej högre eller lägre, utan likajämn med sjelfva det uphögda streket: när jag började se nogareefter, fan jag nästan ingen af de uphögda streken, som ej hade dettasmala och grönaktiga streket midt och långsefter sig; det tyktesbestå af en grönaktig corneus, eller tör hända snarare af någon rosteller mögel, hvilken satt sig i denna lilla rämna, som icke växtaldeles ihop; denna lilla rämnans bredd var som tjockleken af ennagel. Jag ransakade ännu nogare desse uphögde strek, följandes

VESTERGÖTL. TÄNG. 37

långs efter dem, då jag fick se, at somligstäds på desse uphögdestrek och strimor voro hiatus eller öpningar, hvilke bestodo afen rämna, som var hel tom; jag är derföre ej obenägen at gissa,det desse ställen, der de uphögde strimor och strek nu äro, förrvarit rämnor eller sprickor i hälleberget, som sedan blifvit upfyltemed en stenaktig materia, hvilken härdat sig, och blifvit som encallus, hvilken materia antingen och mäst beståt af Quartz, ellerock af Mica, af den materia nämligen, som den [54] öfriga petrabestår af. Jag tykte mig sedermera på mer än många ställen hafvatydeliga prof, det desse uphögde strimor hade i fordna dagar varitöpna rämnor i hälleberget, som sedan blifvit upfylte med dennastenaktiga materien; ty då jag fölgde långs efter somliga uphögdastrek, blefvo de understundom tvärt afskurne, då uti samma linearecta en springa uti hälleberget tog emot, som var af samma bredd,som det uphögda streket, och hvilken springa, då den continuerastil i qvarter, ibland ock mera, stadnade tvärt af, och et nytt uphögtstrek tog å nyo emot uti samma linea, samt af samma bredd somdenne springan och det förra uphögda streket. Somliga af desseuphögde strimor och strek voro 3 à 4 tvärfinger breda; De flestevoro af en tums bredd eller en liten grand mindre. Högden af demöfver hälleberget var et tvärfinger, ibland litet mera, ibland mindre.Curieust var med desse uphögde strek, at de på de flesta hällebergmot Täng nästan altid och continuerligen gingo accurat från Öster tilVäster, så at man endast här behöfde se på desse strek och ränder,så kunde man strax veta väderstreken: här och der voro stora tomarämnor i hälleberget, af hvilka de mästa höllo samma väderstrek,som de uphögde streken; några af desse uphögda strek gingo dockannorledes, nämligen från Söder til Norr, och [55] så bårtföre:närmare åt Mällby sidan såg jag några stycken hällor, på hvilkadesse uphögde ränder icke observerade något vist väderstrek, utangingo i korss och tvär, formerandes figurer af Rhomber, Rhomboider,Quadrater, Oblonger &c. hvilket såg rätt roligt ut.

38 VESTERGÖTL. TÄNG.

Omkring Täng lågo stora åkrar och fält, men alsingen skog; enarm af Venern, som kallas Dåttern låg en mil härifrån, och synteshit.

Ved och bränsle berättade folket sig icke hafva närmare tilfångs, än på 3 mil, så at de måste resa öfver nyss omnämde sjöin på Näs land och der köpa sig. På vägen emellan Mällby ochTäng reste jag ock denne dagen förbi åtskillige vagnar, hvilka vorolastade anten med färskt Granris- eller Enris-qvistar, dem de sadesig skola bruka til bränsle, och i stället för ved.

Vanliga kärror och vagnar bruktes här. Harfvorna voro små,dock med jerntaggar. Med Plog upkördes åkern, som bestod aflergrund.

Ärter sås mycket här på orten, och ser man ofta hela små åkrarbesådda härmed: De malas til mjöl antingen särskildt eller ockhopblandade med råg; af dem bakes sedan bröd, som består antenaf bara ärtmjöl, eller ock sammanmalade af ärter och råg: här iGästgifvaregården Täng var min middags måltid af det [56] sam-manmalade ärte- och råg-bröd, hvilket smakade nog väl: diameternaf detta bröd var 3 qvarter, tjockleken som en gåspenna eller nästantunnare.

Fårekojor hade de mångestädes på trädesåkrarna; desse ärosmå hus af bräder utan gålf, stående på 4 hjul, medelst hvilka dekunna åka desse hus från det ena stället på åkern til det andra;uti desse hållas fåren hela sommaren om nätterna på åkrarna, atder fälla sin gödning. Likaledes såg man här på trädesåkrarnaet slags fällor, som man kunde flytta från det ena stället til detandra, och tjente som en stängsel omkring boskapen, hvilken omsommarnätterne fållades der inom på trädesåkrarna, och dymedelstgödde de samma. Nogare beskrifning och afritning på bägge desseskal framdeles gifvas, tillika med figur och beskrifning på de härbrukelige Väderqvarnar.

VESTERGÖTL. TÄNG. 39

Taken på husen voro mäst af halm med torf der ofvanuppå; påuthus och fägårdshus voro endast halmtak.

Gäss til stora hopar såg jag nästan allestäds här på orten så vidbyar, som enskylta gårdar, anten de samma lågo vid vatten eller ej.

Höns hades öfver alt.Hundar brukades vid de fleste gårdar; men gemenligen voro

de öfver hela Västergyllen små til växten, fast de eljest voro nogarga och qvicka. [57]

I stället för ljus och lampor hade de här et synnerligit sätt at lysasig om aftnarna, sedan de skutit spjeldet, och ändå vela arbeta vidljus; ty som det fölle dem för dyrt at hålla sig talgljus til sit arbete,och den skoglösa orten tillåter dem icke, at låta veden hela långaaftnarna brinna på spisen, så har nöden lärt dem vara omhugsne.Uti hörnet af spismuren, som vätter framåt, äro 3 à 4 tegelstenarbårttagne, eller vid murandet bårtlämnade, så at detta rumet serut som en hel liten spis i sjelfva hörnet af muren vid den storaspisen, varandes högden der af större än bredden: ifrån denna lillaspisen (at jag så må kalla honom) går en smal pipa eller rökhål up ikorssten, som förenas litet ofvan för spjeldet med sjelfva korstens-pipan, hvilken kommer från stora spisen. I denna lilla spis sättade om aftnarna (sedan veden på den ordinaira och stora spisen ärutbrunnen och spjeldet skutet) furu-stickor, eller de i Finland såkallade pärtor, några i sänder at brinna; desse gifva icke allenasttilräckeligit ljus til deras qväls-arbete, utan denne lilla spisen harock den förmon med sig, at ingen rök kommer af furustickornainne i rumet, som gemenligen sker i Finland, utan den dragesgenom den smala pipan up i korssten och sin kos. Jag frågade:om icke en del värma då tillika drager sin väg genom sammalilla korsstens-pipa? Mig svarades: [58] at utom det, at denna lillakorsftenspipan, hvars diameter är näppeligen 3 tvärfinger, ej kandraga stort bårt, så kan ingen värme utur stugan gå bårt derigenomså länge pärtorna eller furustickorna brinna deruti, emedan deras

40 VESTERGÖTL. HUNNEBERG.

hetta skal förhindra den andra värman at gå ut; når pärtorna äroutbrundne, och folket gå til sängs, sättes et litet spjeld för dennalilla korsstenen, just i des mynning nedantil. Desse slags små spisarblef jag sedan varse på de fläste ställen åt Venersborgs sidan.

Spisstaden eller stället, der elden gjordes, var mäst altid bredeviddören af huset; Denne var ej så öppen som gemenligen brukas hosbönder i deras hvardags stugor nämligen at sjelfva hörnet eller vrånaf spisen, der elden ligger, gör en angulum rectum, utan här gjordehörnet en angulum curvum, hvilken gjorde en half Cirkelboge,hvars yttre crus eller bögning, som vätte mot dören, gick nog långtut, så at man nästan kunde sätta hela grytan inom denne angel, afhvilken gryta så väl som af elden man vid inkomsten i stugan ickekunde se stort til, emedan de stodo til största delen gömde bakomyttre bögningen eller crus af angeln.

Emellan Täng och Gålstad är landet likaledes skoglöst; man serhär ej annat, än stora fält, vidlyftiga åkrar samt här och der några[59] ängar: understundom visar sig någon tufvig ljunghed.

D. 16 Julii.

Gålstad Gästgifvaregård är belägen et litet stycke ifrån Hunne-berg, ifrån hvilken Gästgifvaregård stora landsvägen, som går tilWenersborg, löper sedan strax på södra sidan nedanför och längsbredevid detta berget, dock ligga åkrar och ängar ibland emellanlandsvägen och det samma; och som mig berättades, at en ridvägginge öfver det samma til Ronnums Gästgifvaregård, så utvalde jaghälst den samma, emedan mig då gofves lägenhet, at bese dettaberget.

Under vägen frågade jag skjutsgåssen hvarföre berget kalladesHunneberg? Han svarade, at i fordna tider, då fienden varit här, harvid detta berget fallit mycket folk, och af dem har det fått sit namn.Efter et kårt ridande kom jag fram til det samma.

Hunneberg var på denna Sydost sidan mycket högt och brant,och hade sådant utseende: Öfverst var branta berget bestående af

VESTERGÖTL. HUNNEBERG. 41

et ganska hårdt och tätt gråberg, hvars sidor voro perpendiculaira;Desse sidor voro icke på det sättet släta och jämna, som på andrabranta berg plägar vara, nämligen at sidorna af desamma se ut somen slät vägg, utan här var som den ena fyrkantiga pelaren ståttbredevid den andra; ibland stodo pelarne alle i en rad och [60] likalångt fram, ibland hade någon af dem fallit ut från berget, ochlämnat rumet efter sig tomt; understundom var sjelfva Pelarenicke jämn och slät, utan stycken voro falna antingen midt uturhonom, eller från des fot, eller ock från des öfversta spets. Påsomliga ställen lutade den öfre delen af Pelaren långt utom dennedre eller des basis.

Strax nedan för desse perpendiculaira väggar eller Pelare lågen oändelig myckenhet af stora och kantiga stenar, som tid efterannan fallit ned från desse lodrätt stående väggar eller sidor. Helastora Pelare lågo ock stundom här nedanföre, af hvilka somliganyligen fallit ned. Längre ned låg näppeligen mindre antal afstenar; dock märker man vid dem, at de icke äro så stora ej hellerså kantiga som de, hvilka ligga ofvanföre och strax under sidornaaf berget, utan de äro mera släta, trubboga och likasom nötta påhörnen, hvilket torde gifva tilkänna, at desse trakter i fordna dagarstått under vatten, och at desse stenar genom någon häftig och storflod blifvit så på hörnen afnötte. Myckenheten af desse nedfalnestenar gjorde ofta en tredjedel om icke mera, af hela bergets högdfrån sjelfva basis.

I anledning af den berättelse jag läst uti sal. Herr Landshöf-dingens Hiernes Andra Flock om Jorden, nämligen huru som vidstora [61] Personers, til exempel, Konungars eller Drotningars,tilstundande död, stora fall pläga ske vid detta berget, frågadejag åtskillige här på orten boende gamla män, om de viste någotderom? De svarade, at de hade sig ingen ting deraf bekant, mendet veta de, at intet år går förbi, då ej en hop stora stenar fallaned från sidorna af berget, dock det ena året mera än det andra; i

42 VESTERG. HUNNEBERG.

synnerhet är om våren vid islossningen, och då tjälen går ur jorden,som de mästa fall ske; det ger då vid desse stenars nedfallande etsådant buller, at det höres på långt håll: Creaturen, som då gå när,fly bårt af räddhoga.

Träd växa åtskilliga utur spryngorna på sjelfva branta sidan afberget, såsom Ask, Lind, Lönn, Alm, Rönn, Tall, Björk, Ek, medflere.

På et ställe, hvarest voro likasom trappor uthuggna i berget,och der det icke var så brant, leddes hästen up på det samma.En, som ej förut sett des branta sidor, skulle svårligen, sedan hankommit et litet stycke in uti skogen uppå berget, kunna inbilla sig,at han vore på et så högt berg, ty man finner der ingen liknelsemindre än til berg: man skulle snarare tro, det man kommit ien stor skog och ödemark. Marken är här mästendels nog jämn,öfvertäkt med skogsmåssa (Hypnum) samt beväxt med hög, tät ochmörk Granskog; understundom ser man någon Ek [62] eller Bok,ibland ock något annat träd: på somliga ställen finnes myror ochmoras, annorstäds och mästendels hel stenig mark.

Torpare in mot par tolfter sades bo på detta berget, hvilkamerendels väl hafva tilräckelig mjölk, men brödfödan vil varanågot knapp, emedan de näppeligen kunna få så mycket tilbakaaf sina små åkertäppor, at det betalar utsädet; hvarföre de blifvanödsakade at söka sin föda genom arbete hos annat folk. Somligatilvitte dem den oseden, at de om hösten, så länge de hafva någottil bästa, lefva friskt och väl, men när det är upätit, svälta de dendrygaste delen af året, och krafsa sig fram huru de kunna.

Sjöar sades vara på berget lika många som Torpare; af hvilka enskal vara mot en half mil lång, hvaruti finnes Gäddor och Abborar,I några af de andra får man Rudor.

På nordvästra sidan af berget, der vägen gick ned af det sam-ma, syntes inga pelare; berget var der ock ej brant, utan tämeliglångsluttande och mäst öfverväxt med skog.

VESTERG. HALL. 43

Sqvaltqvarnar voro 6 stycken bygda uti och långsefter sluttanaf Hunneberg på denne nordvästra sidan: de stodo alla vid en ochsamma bäck, som kastade sig med häftigt brusande ned för högaberget: ordningen af dem var sådan: öfverst och der berget börjadeslutta stod en allena; litet der nedanför voro tu i [63] bredd, så återen allena, och sist tu i bredd nederst. Strax ofvanför de öfversta2 qvarnar som stå i bredd, är i berget som en bred ränna, hvarivatnet löper; när man står vid de öfre qvarnar, och ser utför bergetder de andra stå, så kan man fasa för bergets högd och tämmeligabranthet.

Örter, som här i synnerhet märktes, voro desse: Vårbrodd (Ant-hoxanthum Linn. Fl. Suec. 29.) hängde i stora flagor med in motalns långa blad ned för berget på sådana ställen, der en stor myc-kenhet af vatten beständigt ran öfver. Rolig ört, som tager til godoså särskilta jordmoner och hemvisten; annorstäds hade jag måstsett den växa på torra och hårda backar: här hade den utvalt sit sätemidt uti sjelfva vatturiket, der henne läskedryckar aldrig kundefela. Des så mycket förändrade kynne narrade mig, at om höstenvid upresan taga tufvor af henne, dem jag sedan planterade hemmai trädgården, i tanka at hon torde vara et nytt och särskilt species;men hon var och förblef vår vanliga Anthoxanthum.

Luddtåtel (Aira 67.) stod par tufvor ned vid bäcken.Lamb-exing (Cynofurus 81.) fans nog på åkrarna, som äro be-

lägna emellan Hall och Hunneberg.Achillea (Linn. Fl. Suec. 706.) eller Ptarmica [64] vulgaris, Clus.

växte vid qvarnbacken.Hall, et berg, som är långt högre än Hunneberg, ligger strax på

norra sidan om det sidstnämda, varandes allenast 1 à 2 stenkastemellan dem bägge: sidorna af det samma hafva samma beskaf-fenhet som förut p. 43 är sagt om Hunneberg; här står som denene store pelaren vid den andra, hvilka äro perpendiculaira ochfaseligen höga, så at man må häpna då man står nedanföre och

44 VESTERG. HALL.

kastar ögonen dit up: en oändelig hop med stenar ligga likaledesnedanför de branta bergets väggar. Ofvanpå klinterna växa Björkar,Aspar och Tallar; nedanföre i dälderna stå höga och långa Granar;men ingen af dem råkar med sin högd spitsen af berget.

På somliga ställen vid des väggar voro höga och grufveligbranta backar af mojord; jag hade största möda at komma öfverstpå dem, och få se de växter, som der utvalt sin boning, ty då jagklängt mig up et stycke, losnade hela mullhögen och rasade nedmed mig, då en stor hop så större som mindre stenar beviste migden heder och gjorde mig följe, fast jag tilstår, det jag icke varså särdeles belåten dermed, emedan jag skulle noga akta hufvud,armar och ben för desse följeslagare.

Växter, som högt uppe vid sidorna hade sit tilhåld, voro blandandra desse: [65]

Sedum foliis subulatis confertis adnatis, basi membranacea soluta,umbella racemosa. Linn. Fl. Suec. 388. växte i spryngorna ur berget;är eljest en bland de rarare Svenska örter.

Astragalus leguminibus lunatis biventricosis: caulibus procumbenti-bus: Linn. Flor. Suec. 591. växte i lösa mullen ymnogt.

Lotus (609.) eller så kallade käringetänder, stod likaledes i denlösa mullen, och varierade med caule erecto, solitario, vexillo purpureo.

Hypericum floribus trigynis, calycum serraturis capitatis, caule tereti.Linn. Fl. Suec. 626. Fans på samma ställen nog.

Stenar stodo 8 stycken på denne södra sidan af och nedanförberget Hall emellan stora Hjerpetorp och Ronnum på högra sidanom vägen upreste i fyrkant; se hos stående figur. Den sten, somligger midt uti på den norra sidan, var fallen omkull och inutiringen, samt slagen midt i tu: hvar sida af denna Quadraten var 7

famnar; det tyktes, at en sten stådt midt uti, emedan der ej allenastsyntes rum efter, lika som [66] en sten stått der, utan der lågo ocksmå stenar, som tvifvelsutan varit lagde til fäste omkring honom.På ömse sidor om desse stenar voro några högar, dock icke mycket

VESTERG. HALL. VENERSBORG. 45

höga; den störste var, tör hända, in mot en famns högd. Hela orten,der desse stenar stodo upreste, var nu öfverväxt med medelmåttigGranskog och Enbuskar: en mycket tjock och grenig Ek stod straxinnan för den medlesta sten på östra sidan. Somlige af desse stenarvoro 3, andra 4 alnar höga; bredden 4, 5 à 6. qvarter, tvär-linien 2

à 3 qvarter. Somliga sade, at man vid desse stenar i fordna dagarhållit ting: andre, at de voro upreste kämpar til åminnelse.

Något nogare beskrifning om bägge desse berg Hall och Hun-neberg, samt hvad stenarter der finnas, skal vid återresan framdelesgifvas.

Som det redan var tämmeligen lidet på dagen, så skyndade jagmed resan.

Göta Älf reste jag öfver et litet stycke på andra sidan om Ron-nums Gästgifvaregård: bron var ansenlig, och älfven här tämme-ligen bred: Floden kastade sig med et starkt buller och häftigtbrusande emellan klipporne der man reste öfver. I Bropenningarbetaltes för egen häst, den man red på, en styfver; men för enskjutshäst 2:ne, emedan hästen vid återkomsten än en gång skullepassera öfver [67] bron, för hvilket den resande äfven måste utläggabetalning.

46

BAHUS-LÄN. BÄFVE, UDDEWALLA, HÄRSTAD, QUISTRUM.SVARTEB.

Resan skedde derifrån öfver små helleberg til Venersborg, ochsedan til Almosa, hvilket är den sista Gästgifvaregård i Vestergötlandmot Bahus-Läns sidan åt denne kanten.

Gärdesgårdarna voro mot en famn höga: Gärdslens längd un-gefär par famnar; de voro ej lagde horizontelt, utan stupade mycket;stafvurparen voro merendels 1 1/2 aln från hvarandra; hvarderastafvurparet fästes tilhopa endast med 2:ne länker eller band, hvil-ka band suto 6 qvarter från jorden samt tätt bredevid hvarandra,så at allenast en gärdestroda var stucken emellan desse bägge.

Från Almosa fortsattes resan vidare; på ömse sidor om vägenstod Gran- och Tallskog: några små åkertäppor och gårdar syntesibland; man hade vid vägen understundom sandmo, understundomsmå måssar. Om afton sent kom jag fram til Rackebo i Bäfve Sokn,hvilket hörde til Bahus-Län.

D. 17. Julii.

LUddtåtel (Aira Linn. Fl. Svec.) växte på däfviga ställen vidBäfve, hvarest den stod til 4 a 6 qvarters längd, dockmycket glest. Detta härliga gräs, hvars blad kännes lena

och mjuka just som sammet, då en stryker på med handen ellerfingren längs efter dem, viste sig sedermera allestäds på ängarneuti Bahus-Län, men merendels altid glest.

Resan fortsattes genom Staden Uddewalla til Härstad, ochderifrå förbi Saltkällan til Quistrum.

Strandblomster (Statice Linn. Fl. Svec. 253) fans på åkerrenarneoch backarne i ganska stor ymnoghet; man såg dem sedan i likamyckenhet pryda dylika ställen öfwer hela Bahus Län med sinsköna och purpurfärgade blomma.

Räfblomster (Ononis Linn. Fl Svec. 622) öfvertäkte älfsbackarnevid Quistrum; högläntare ängar och åkerrenar här i Länet funnossedan fulla af denne. Jag samlade nu och då knippor af den samma

BAHUS-LÄN TANUM. 47

och gaf åt hästar, hvilka, då de voro mycket hungrige, åto deraf;men eljest icke.

Jag skyndade sedan med resan från Quistrum til Swarteborg,derifrån til Rabbalshe, och sedan til He uti Tanum Sokn.

Skog fans vid hela denna vägen nästan ingen på något ställe,utan bergen voro hel skallote, endast några små Enbuskar stodohär och der.

Vägen gick mäst hela denne dagen ej annat, än up för backaoch ned för backa, dock var vägen tämmelig slät och bra; på heladenne orten såg man ej annat, än nu höga skallota och [69] brantaberg, dock at i bergsväggarne ur springorna växte understundomlöfträd, som Björk, Asp, Ask, Rön &c. nu åter djupa dälder: utidesse dälder lågo härliga åkrar och ängar, och på det djupaste ställegick mästendels någon liten bäck eller å.

Åkrarna voro mäst besådde med korn och hafra; understundomsåg man något hvete- eller rågstycke, dock var det senare mycketrart.

Hund hade Gästgifvaren i Rabbalshe, som helt allena gick vallmed boskapen; när Getterne om middagen kommo hem, så gjordehan dem följe; när de åter gingo bårt, så fölgde han med; händesig, at någon främmande boskap kom til dem han gick vall med,då jagade han den bårt: om aftonen körde han boskapen hem, ochlät ingen skålka undan eller lemnas efter. Gick boskapen när vidlandsvägen, och någon for dem förbi, rusade hunden häftigt påden resande, i synnerhet om man föste undan någon af boskapen,som gick på landsvägen; men så snart man kommit igenom ochförbi boskapen, skälde hunden sedan icke det ringaste.

Räformar, som sätta sig i ansigtet eller annorstäds på kroppen,berättades sålunda helt vist kunna fördrifvas: Man tager örvax,stryker med det samma rundt omkring räformen, då han sadesicke kunna komma längre, utan torkas bårt. [70]

48 BAHUS LÄN TANUM.

D. 18. Julii.

För middagen bivistade jag Gudstjensten i Tanum.Grafstenar hade de här inga; men i det stället hade Bönderne

slagit ihop några bräder til skapnad, som hosstående figur, hvilkavoro lagde på grafvarna: ofvanpå dem stod skrifvit, om den, hvilkenderunder låg begrafven, var man eller qvinna, hvad dess namn varit;i hvad månad och dag, samt af hvad sjukdom den dödt: önskadesden samma en glädjefull upståndelse; nämdes dess ålder samtårtalet då den dödt. Skriften härpå var på Svenska med Latinskabokstäfver. På sidorna under dem rundt omkring voro lagde stenar,antingen lösa, eller ordenteligen murade, hvarpå desse i stället förgrafstenar brukade bräder hvilade.

Torf brukade folket här til sit bränsle, emedan de på dennaskoglösa orten icke hade något annat at tilgå: om sommaren, såsnart de sluta sit vår-utsäde, gräfva de up denna torfven ur morasigjord: hvarom närmare framdeles.

Timber nödgas de här i Soknen alt köpa af andra.

BAH.-LÄN. STRÖMSTAD. 49

Gräsmasken hade, som öfver alt här på orten [71] berättades,gjort denna vår en obotelig skada på ängarna: förra året har denicke varit på denne kanten, utan längre i söder, men detta år hadehan uti otrolig myckenhet ätit up grödan på ängsmarken. Ingenbot viste de här på orten boende emot honom; de mente, at hanom vintern gömde sig ned i jorden; andre trodde, at han kommitned från skyn, tagandes til skäl, at de set honom ligga på snönförleden vår: de berättade, at Kråkor och Kajor aldeles hackat upängen, der gräsmasken varit, samt ätit up dels puppa eller Chrysalis,som fans ned vid tufrötterna, hvilken puppa de dock trodde varaoch kallade et annat slags mask, hvilken såg ut som svarfvade klot.

Råg så de här på orten icke mycket, emedan den ofta skal slåfelt, och höstarna dess utom ej altid skola vara beqväma dertil;i hvilka händelser de sade sig taga stor skada, om de utsåt enmyckenhet deraf.

Fisk sade de sig i fordom tid fått i långt större ymnoghet, ännu, så at ymnogheten ganska mycket af tagit; orsaken der til visteingen berätta.

Näringsmedlet uti de Soknar, som icke ligga vid sjön, berättadesendast och allenast vara åker och äng; så at när de samma 2 à 3 årslå felt, är bonden ruinerad.

Erica (Linn. Fl. Svec.) ex rubro nigricans sceparia C. B fans härymnogt uti myrorna.

Efter middagen reste jag från He til Skäller, och sedan til Wik.

D. 19. Julii.

Resan fortsattes til Kolkin, och derifrån til Strömstad. [72]Maskarne sades detta år icke hafva tilfogat ängarna här å orten

vid Wik ock Kolkin någon men, men så hafwa de desto meraskadat åkren, i ty somlige af dem bitit roten på säden tvärt af, såat fäden torkat och vissnat bårt; men största delen hafva angripitsädesbrodden, och ätit den up, skonandes hvarken råg, hvete, korn

50 BAHUS-LÄN. STRÖMSTAD.

eller hafra; dock hade man, sedan en stark rägnskur kommit, ejmera set til dem.

Ptarmica vulgaris Cluf. växte i ymnoghet på åbackarna vid denså kallade Wetlanda älf.

Salt berättade skjutsdrängen sig ofta här å orten kokt af hafs-vatnet, samt at til en half tunna salts kokande fordras fyra famnarved; om vintern skola de äfven koka salt, då de hugga en vak påisen, ösa vatnet i en stor fyrkantig jernpanna, och således koka detvid stranden.

Middagstid kom jag fram til Strömstad.Konungs CARLS källa ligger vid pass en fjerde dels mil söder

om Strömstad, har ganska klart och skönt vatten; den har fåttsit namn deraf, at vår store Konung CARL XII. altid låtit, vid sitvistande uti Strömstad, hämta vatten derifrån, och dricka,

Ebb och Flod sades märkas här i Strömstad, dock mycket litet.Iser eller Marsvin och Tumlare (Delphinus Linn. Faun. Svec. 266.)

visa sig understundom här å orten, i synnerhet när något ovädertilstundar, då des gående i bukter up och ned ej synes mycketannorlunda, än som et hjul vältrade sig omkring i vatnet.

Strand-råg (Secale Linn. Fl. Svec. 106) stod vid stranden i sten-gruset, dock här nog glest. Denne [73] tyckes vara en af de för-delaktige växter, som tjäna och göra ofruktfamma hafsstrander,bestående af sand och grus, nyttiga: stjelken är från 4 til 9 qvarterslängd, tjock som på vanlig råg och hvete: axen öfver et qvarterlånga; kornen längre än på råg, men smalare; bladen stora, breda,långa til 4 a 5 qvarter; den har utvalt sit tilhåld vid hafsstrander,anten i skarpt grus och i pura stenören bland små klapper stenar,eller uti spryngor på klippor, på sådane ställen nämligen, der enstor hop andra växter för jordmons magerhet icke kunna kommafort. Jag har set stora stycken af sådana magra hafsstrander stå afdenne som den härligaste åker. Ingenstäds har jag kunnat utspana,om folk brukar den sig til någon nytta; jag har samlat hela handen

BAHUS-LÄN. STRÖMSTAD. 51

full af des frö eller korn, och dem ätit rå, utan at känna derefternågon olägenhet; de smaka nästan, som åte man rå råg; det skullealtså tyckas, at de kunde tjäna til bröd och födo för folk: bladenäro nog långa och breda, men mycket sega, så at boskapen förden orsaken skull ej gerna gå på, at äta dem; men stjelken, somär mycket hård, synes vara ganska tjänlig at täcka hus med, ochville jag helt säkert tro, at den skulle kunna uthärda långt meraoch längre, än et halmtak. Denne, en gång sådd eller planterad,står, som de fläste gräsarter, i flere år, och skjuter årligen nya bladoch stjelkar ut från roten, så at man slipper det omak, at hvart årså honom; den tager ock, som en inhemsk växt, ej mera skada dehäftigaste vintrar, ån våra Tallar, Granar och Enar. [74]

D. 20 Julii.

Fisken sades märkeligen aftagit i myckenhet i desse tider här åorten. Herr Rectoren Liberg berättade sig sjelf kunnat märka dettapå 5 års tid han här varit. År 1718 skola de hafva fåt på denne ortenen sådan myckenhet fisk, at de ej vetat råd derföre; man har dåkunnat köpa en tunna fisk för en styfver; men efter den tiden harfiskens ymnoghet mer och mer blifvit förminskad; hvad orsakenhär til vore, viste ingen at säga. Eljest sades, at man på dennaorten gemenligen bekommer mera fisk, än på de näst-gränsande iNorrige, emedan man härifrån plägar föra fisk dit inåt at försäljas;dock sker sådant förande endast til de Södre Norriges orter, menicke til de längre i Norr belägne, hvarest de sjelfve stor ymnogheterhålla.

Fiässing (Trachinus Linn. Faun. Svec. 282.) höllo de af alla fiskar,som här i hafvet finnes, vara den farligaste; ty om han med sinaryggfenor får sticka människan, sades hon blifva genast som rasan-de; hvarföre ock fiskare, så snart de få se honom i sina nät, medstor varsamhet och rädhoga häfva honom bårt.

Brunnarna uti staden sades alla få smak af salt när det är häftigi sjöflod, som icke eljest plägar ske.

52 BAHUS-LÄN. STRÖMS. LÖGNHOLMEN.

Nätens oredande at förekomma hade Herr Rectoren Liberglåtit förfärdiga sig en kafle af träd litet längre, än nätet var bredt,deromkring han rullat näten: när näten skola läggas ut, håller mankafveln perpendiculair och låter nätet rullas af, då det kommerhel redigt i sjön: vid nätet voro stenarna fäste så, at de icke behöf-de tagas af, utan sitta der altid, så at en ej har af nöden, [75] atuppehålla sig med stenarnas påbindande, då en vill lägga ut näten.

Hvalar små finnas här ibland och kallas Springhvalar, mensällan fås här stora.

Porss (Myrica Linn. Fl. Svec. 817) växte ymnogt i bergsmyrorna.Räfblomster (622) stodo fullt på alla ängar.

Stenar, som finnas upreste här och der på backar hela landetigenom, sades vara de ställen, der de i fordna dar under bar himmelhållit sina Ting.

D. 21. Julii.

Denne dagen använde jag til botanicerande på alla sidor om-kring Strömstad.

Björnbär, Rubus foliis quinato digitatis ternatisque, caule petiolis-que aculeatis Linn. Fl. Svec. 409. fans, fast icke mycket, nedan förbergsfötterna på södra sidan om Strömstad. Jasione (713) stod i lösamullen på bergen. Lithospermum (151) växte i tämmelig myckenhetnedan för bergen. Skrubbor (Cornus herbacea 132) hade sit tilhåld iymnoghet på tufvorne i kärren, som lågo nedan för bergen.

Borg af gråstenar murade i en ring var på öfversta toppen at dethögsta berget, som ligger när och söder om Strömstad; muren varnu ungefär 2 alnar hög, men en myckenhet af nederfallne stenar,lågo på alla sidor rundt omkring samt något inuti den samma.Diametern af denne borgen var 1 1/2 famn. När och til hvad ändaden blifvit upbygd, anten i sista kriget eller förr, viste ingen ge migbesked om. Nu i fredliga tider hade den til behärskare följande: aförter 2ne famns långa Rönnar, en myckenhet af Slåttergröe (Linn. Fl.Suec. 76) tämmelig Smultron, par [76] Brännässlor, något Back-Tåtel

BAHUS-LÄN. KOSTERÖ. 53

(68) litet Hallon, något Himmelsgräs (304) par Enbuskar, någon endaBergsyra (296) af Regno animali voro 2ne, nämligen en Hästmyraoch en Bärfis Cimex; mera fans här icke.

D. 22 Julii.

För middagen var jag sysselsatt med Posten; efter middagen,sedan jag hos Herr Borgmästaren Strömdal med all höflighet blifvitundfägnad, begaf jag mig från Strömstad til Kosterö; vid utroendetgenom hamnen vistes mig, hvarest våra i sista fegden haft sinabatterien, samt hvarest de Danske skepp legat, som beskutit Staden.Vidare vistes mig ställen hvarest skepp blifvit nedsänkte efter denstora Konungens CARL XII. död. Längre ut såg jag rumet, der deDanske kastat Bomber in til Staden, samt Batteriet, som våra dernär upkastat mot dem; likaledes vistes mig orten, der de Danskebegrafvit sina döda. Bland annat härvid berättades, huru som, dåDanske Commendeuren Tordenschiöld i sista kriget år 1717 beskutitdenne Staden, och et af hans skepp, sedan alla stycken af det sammapå ena sidan voro lossade af, skulle nu vändas om, och lägga an medstyckerna på den andra sidan, 60 man Danske alle i en rad hålliti et långt kabbeltåg at forthjelpa vändningen, då en styckeskulakommit från våra Batterien, fölgt längs efter kabbeltåget och skaltagit bårt alla 60 man, som dervid varit sysselsatte, så at samma tåghelt löst och ledigt fallit ned på Skeppet.

Ligusticum foliis duplicato-ternatis. Linn. Fl. Suec. 232. växte påSalomons holmen i sandjord eller grus.

Vatnets förminskande sade en af roddar-karlarna [77] sig nog-samt märkt deraf, at på de ställen, der han i sin ungdom eller för40 år rodt öfver med båt, kan han nu gå torrskodd öfver.

Strandkål, Crambe foliis cauleque glabris. Linn. Fl. Suec. 570. enväxt ej förr i Sverige sedd vildt växande, fan jag första gången påen liten holme, Lögnholmen kallad; I början gjorde jag ej stortväsende af den, emedan jag mente den vara vår vanliga kål, som derupvuxit af några frön, ditkomne anten af något olyckat skepp, eller

54 BAHUS-LÄN KOSTERÖ.

annor händelse; men då jag litet nogare koxade på den, märkte jagstrax til hvad Fårahus den hörde.

God årsväxt spådde de sig deraf, emedan ängarna detta år varitmycket blomsterrika.

Kosterö kom jag fram til kl. 4 efter middagen, som är en ötämmelig lång; åtskillige gårdar äro bygde på den samma, somder hafva både åker och äng; ön är ganska skoglös, och finnes derknapt annan skog, än Hasselbuskar.

Hasselnötter skola de ingenstäds i hela Bahus-Län få så sköna,som på Kosterö.

Rägn sade de sig mäst hela sommaren alt in til denna tiden haftså godt som intet.

Åskedunder det första i detta år hafva de hört åt fasta landssidan,hvilket de togo för et tekn, at de icke skulle få denna sommar storträgn ut på öarna; deras ord voro så: Om det först om året tornar tillands, faller här ej rägn.

Musselskal lågo stranderna helt fulla med, der båtarna stodo.

D. 23. Julii.

Rägnvädret, som continuerade hela förmiddagen förhindrademig at gå ut.

Källa fans uppå denna ön ej en enda, hvarföföre [78] de ledoganska stor svårighet för brist på vatten; de hafva väl brunnar, mendå stor torka eller köld infaller, blifva de toma: boskapen sadeskomma at fara alt för illa härigenom, då stark torka sätter til; afhafsvatnet berättades boskapen icke dricka, så framt högsta nödenej drifver dem dertill.

Manietter eller Medusæ (Linn. Faun. Suec. 1287.) et slags hafs-djur, lågo och flöto allestäds här omkring Kosterö uti vatnet: jagsåg dem sedan genom hela Bahus-Län flytande på hafsvatnet i storymnoghet: hos utlänningar och andra, som vistas på och vid hafvet,äro de til sin skapnad och egenskaper nogsamt bekante; men somalla icke hafva tilfälle dertil och at få se dem, så vil jag som kårtast

BAHUS-LÄN KOSTERÖ. 55

nämna något om dem: Storleken af detta djur är ordinairt som enknytnäfva, dock ibland större, ibland ock mindre. Til skapnadenär det rundaktigt, på öfra sidan uphögt; på den undre sidan, somvetter mot vatnet, något ojämt och ingröpt; midt på är det tjokt,men på alla sidor rundt om blir det tunnare och tunnare: til färgenär det brunt, durksiktigt eller genomskinande; på undre sidan äruti detta bruna något hvitt til anseende som vore det en hop medfogeltarmar. Jag vet mig ej kunna med få ord bättre säga hurudetta ser ut, än om jag säger, at det ser just ut som då upkokatlim hunnit nyss stelna, at det ännu är något löst, och man stjelpteet sådant nyss stelnat limstycke utur en liten limpanna uti vatnet,samt at detta Limet hade på undre sidan något hvitt uti sig somfogeltarmar. När blåsväder är från hafvet, kommer en stor myc-kenhet häraf flytandes til lands. [79] Är det klart och solsken, sågifva desse ifrån sig et gensken och glants, som vore hafvet fulltmed stjernor. Det är af det slags djuren, hos hvilka man utom lif,rörelse och känsel icke märkt något mera; ty hvarken har manmärkt, at det har ögon, eller öron, eller lukt; ej vet man om det harsmak; men emedan det, som sades, hafver lif, rörelse och känsel, såmåste det föras til djur-riket, på samma sätt och för samma orsaker,som Skogssniglar, Bläckfisk, Snäckor, Musslor och andra dylikaskapnader få der sit ställe. At det är et djur och har lif viste äfvenFiskare här å orten at berätta; ty de viste mig, huru det andades,eller just som en lunga ymsom vidgade sig ut, och drog sig återtilhopa, fast ock sjön var så stilla, och vädret så lugnt, at icke en fjä-der rörde sig på vatnet. Af Fiskare kallades det Maniett, Manietter,et ord, som jag tror vara brutit af Magnet; ty då jag tilsporde dem,hvad detta kallades, var deras svar detta: vi kalla det Maniett, och ärvår mening man ifrån man den, at den är af vår Herre förordnaddertil, at den skal ligga i sjön, och draga til sig alt det, som ondtoch förgiftigt är från vatnet. En rolig och synnerlig egenskap är,som detta hafsdjur hafver: om det spricker sönder, och kommer


så på händer eller någon annan bar del af kroppen. Svider det ibörjan en god stund så häftigt, som hölle man handen, eller dendelen det kommit på, i sjelfva elden. Har man skabb eller någotsår på händer eller annorstäds, och det kommer deri, blir svedanlångt större; lägger man det i sår, hvaruti dödkött är, gör det deringen skada, utan ränsar bårt alt dödköttet, [80] fast med myckensveda. Inga blåsor upkomma derefter på den lemmen eller ställetdet kommit, icke heller gör det utom svedan någon skada. Så snartdet blifver fukomligen tort, försvinner svedan. Fiskare äro derföremycket varsamme vid sina Näts handterande, at icke detta måkomma dem på händerna, de gifva ock noga aktning derpå, at ickenågot af desse Manietter må fastna på kroken eller agnet de utkastaefter fisk; ty om det kommer derpå, så tager fisken mera icke påkroken, så länge något häraf är qvar derpå. Kommer något mycketaf desse Manietter på kroppen, så får man en sådan pina, at manmå blifva galen. Til bestyrkande häraf vil jag anföra 2:ne Historier.En gammal gubbe här på Kosterö berättade för mig, det hade han isin barndom tillika med en annan gåsse simmat i sjön, vid hvilkettilfälle hans camrad den andra gåssen haft den olyckan, at han fåttnågot mycket af ofvannämde Maniett på bara kroppen, så snartgåssen kommit utur vatnet, och detta begynte torka, upväkte detpå honom en sådan sveda, at han ropade som hade han varit besatt;gåssens fader har derföre, til at lindra gåssens sveda, måst binda etrep om honom, och sänka honom i brunnen alt up til hufvudet, dåhan icke känt någon särdeles pina, så länge han var i vatnet; mendå han kom up, började det åter på at svida; omsider när det vartämmeligen afskölgt, och han fick blifva rätt väl torr, gick svedanbårt. Likaledes berättades, at en Skräddare ej varit stort bättrederan: denne kom up från landet ned åt sjökanten at sy kläder:nu som han var full med skabb och klåda öfver hela [81] kroppen,frågade han hvad bot han skulle bruka deremot? En pusslustigskalk gaf honom det rådet, at han icke beköfde mera, än endast


smörja sig öfver kroppen med desse Manietter, så skulle klådansäkert försvinna. Skräddaren, som tykte det varit synd, at icke haftnågon krämpa, när man hade et så lätt och härligit läkemedel,fölgde rådet, klädde af sig alla kläder och smorde sig öfver helabara kroppen härmed; men knapt var han smord och det begynt attorkas, förr än han fick en sådan pina, at han ropade som hade hanvarit rasande: pinan blef omsider så häftig, at han icke viste merasjelf til sig, utan sprang med hiskeligit skri och rop splitter nakensom han stod til skogen; ändteligen sedan han en god stund dansatomkring i den posituren uti backarna, och Manietten fullkomligenhunnit blifva torr, försvan svedan och karlen kom til sit förståndigen. Man vet ej, om han härigenom slapp skabben; men det trorman, at han betackat sig at en annan gång försöka detta läkemedel.

D. 24 Julii.

Åkrarna voro besådde med korn och hafra, samt något endalitet rågstycke: af den föregående torkan stod all säden nog eländig:jordmon på hela ön bestod af sand. De sås årligen, och lämnasaldrig i träde: om våren så de korn, hafra och vår-råg, som dåmognar til hösten, men om hösten så de alsintet.

Äng, som ännu var oslagen, besåg jag, hvarest hela gräsväxtenbestod af följande: Täkttåtel (Linn. Fl. Suec. 63,) stod här och der,med kårta blad. Blå-tåtel (71). ganska mycket, nu längre, [82] nukårtare, bladen 1 à 1 1/2 tvärhand långa, mot 4 Rhenl. lin. breda,samt mjuka och gröna. Rörsten (48) någon enda. Darrgräs (80.)ymnogt, men des kårta och bårttorkade blad ge tilkänna, at dettagräs ej lönar mödan at få. Hvitvisil (Parnassia) här och der. Blodrot(Tormentilla) här och der. Fårpungar (424) något. Kalfleka (Caltha)något. Vill-mynta (481.) något. Skallergräs (503.) ymnogt. Musärter,(605.) tämmeligen, egenteligen mot bergssidan, men hel spinkotoch små. Hvitväpling, något, men spinkot. Röd-väpling något endaspinkot stånd. Räfblomster (622) och Hattar (Jacea nigra) tämmeli-gen mot backar. Equisetum sylvaticum i grufvelig myckenhet, och

58 BAHUS-LÄN, KOSTERÖ.

det allena gjorde så mycket som alla andra växter tilhopa. Denneängen låg litet från sjön, var våtaktig, hade på O. N. och V. si-dan berg, men på S. sidan hade vädret fri tilgång på ängen, ändafrån sjön; gräsväxten var tämmeligen tät, som mäst gjordes af Blå-tåtel (630.) och Equisetum. Ängen tyktes i fordna tider stådt undervatten.

Växter, hvaraf åkerbackarna stodo fulla, voro Hassel, Ask, nå-got Ek, Slån, Hagtorn, Märmynta, (Origanum 480.) Åkermönja,(Agrimonia); på stenhällar växte allestäds Sedum (387.)

Gärdesgårdarna voro alla af gråsten upmurade, dock tämmeli-gen svagt, så at en hel lätt kunnat på åtskilliga ställen sparka demomkull: ofvan på stenarna voro lagda en eller par qvistiga Granar;stengärdesgårdens högd var 1 à 1 1/2 aln.

Vatnets förminskande hade en gammal Bonde sig nogsamt märkt,så väl deraf, emedan hamnen, der de hafva fina båtar, är nu mycketgrundare [83] än förr, som ock derutaf, at de klippor i sjön, somman i hans Fars tid antingen icke vetat af, eller ock legat djupt nedi vatnet, nu stå i vattubrynet. Han berättade ock derhos, det hanofta hört sägas af sin broder, som varit Båtsman hos Holländare, atsjön på desse orter altid tar af och blir grundare, men på de orter iSv. skal han ta til och blir djupare.

Bergen bestodo mäst af svartgrå skimmer, som då solen skenderpå, gaf en stark glants från sig, som hade det varit silfver; utidetta gråa helleberget fans ibland ränder; ibland stora stycken afhel hvit Qvarts.

Flinta svart ordinair med en hvit kritaktig skorpa omkring lågunderstundom i större, understundom i mindre stycken här ochder på stranden

Växter, som hade sit tilhåld ned i stranden på sanden voro desse:Silfverört (Argentina) tämmelig mycket, Spergula (378.) tämmelig.Rödväpling något enda stånd. Hvitväpling någon enda. Trampegräs(Polygonum 322.) något enda.


Björnebär, (409) Törne och Slån växte ymnigt vid bergsfötternapå södra sidan i solbaddet.

Alchemilla foliis digitatis. Linn. Fl. Suec. 136. den jag hållit förevara en bland Fjäll-Örter, stod i ymnoghet emellan bergen norrom Langiells åker, näppeligen til 3 à 4 famnar högre än vatten-horizonten.

D. 25 Julii.

Getter hafva de inga här, emedan på Kosterö ej finnes någonskog. Somliga hafva Får, andra äro utan, emedan de hafva svårtefter födan för dem, och de dessutom stört bårt; de [84] äro för-denskul nödsakade, at köpa sig ull från fasta landet. Hästar har hvarbonde gemenligen par stycken; äfvenleds några kor, men inga höns,emedan de icke hafva tilräckeligit brödkorn sjelfva, utan måsteköpa hvart år för 6 à 10 Riksd.; ei heller har någon här på ön gäss.Lin så de väl något litet, men icke tilräckeligit, emedan jordmonär så slätt.

Hampa så de aldrig, ty den vil ej fort i denna jordmon, utanslås strax ned af vädret.

Begrafne äro en hop på et ställe på Nordostra sidan af ön, somhafva fallit i krig.

Skog har i fordna tider varit långt mera än nu, ty då har härvarit både Gran och Furu, som nu aldeles icke finnas, utan blifvituthuggne.

Ormar finnes här, men hel små och ej många. Räf och Vargaräro ej på ön, om icke så kan hända, at de komma öfver isen när detär mycket stark vinter. Hare finnes här icke, ty emedan här är ingenskog, kan han icke gömma sig, utan örn tager bårt honom. Utterfås nog i sjön; inga Ikornar, ty ingen skog; men nog Mullvadar.

Väderleken sade utgamle gubbar nu vara mycket ändrad. I ford-na tider har den första storm begynts vid Jul, men nu vid Michels-mässo. Fordom fallit mera snö än nu: fordom har vintern kommitbittidare: vintrarna nu nog så kalla som förr. Alla år äro nu storm,

60 BAHUS-LÄN. KOSTERÖ.

och den ene stormen kommer efter den andre, men i fordna darvar ej så ofta storm: hände sig, at då stormade, var det endast frånen kant, men ej från alla; tvärtom är det nu, ty nu är stormenliksom den vore vrede af hvad kant den ock kommer. [85]

Uti sista kriget skal den Store Konungen CARL XII hafva restmed par slupar hit til Kosterö från Strömstad, at bese hurudanön var; men så snart han stigit på landet, skal han blifvit varseen hop med Danske Galejer i norr, hvarpå han strax skal stigit iEchalouperne och rest tilbaka til Strömstad.

Året efter låg Danske Konungen en hel månad med sin Flottahär vid ön, och hade uti hamnen upslagit sina tält. Kron-Printsen,nu regerande Konung i Danmark, var ock då med.

Äng hafva de på ön långt mindre än tilräckelig; de sade denvarit mycket bättre i fordna dar, men nu ansenligen aftagit; orsakenviste de ej. Der vatnet på ängen gör skada, gräfva de diken; af måssahade den ingen olägenhet. Höet föres in med släda. Då de lidabrist på hö, taga de bark och barr, hacka sönder, och utan någotannat foder gifva Boskapen, som derigenom kunna uppehålla lifvet;betesmarken är allmän.

Gödning taga de ingen til sin åker af hafvet; oaktadt strandernaligga fulla af Tangol, Sjögräs.

Själ har varit här mycket i fordna tider, men den har nu försvun-nit, hvilket de trodde vara skedt så genom det mykna skjutande isista feigden, som genom trolldom.

Fogel sades hafva varit långt mera här i fordna tider, än nu;orsaken til des förminskande viste de icke. Resande folk från Dan-nemark hafva berättat för dem, at för par år sedan, då en ovanligköld var om vintern, har hos dem en ganska stor myckenhet afsjöfoglar drifvit til lands, som varit ihjälfrusne.

Fisk få de somliga tider mer, andra tider mindre. [86]


D. 26 Julii.

Sandstarren (Carex Linn. Fl Suec. 749.) växte i pura sanden påsödra sidan af ön vid stranden. Des rötter gingo i kors och tväraaf och an ned uti sanden, och krypa der en tvär hand mer ellermindre under den samma horizontelt til många famnars längd,slåendes emellan hvar tvärhands rum ut blad och små stjelkar: jagdrog up en af desse rötter, som var öfver 4 famnar lång; sällan elleraldrig gingo de öfver et qvarter ned i sanden. At denne är en blandde förnämste växter til at dämpa flygsanden med, lär en och hvarlätteligen finna; men til boskapsfoder tyckes den ei stort kunnabrukas; ty som denne växer i pura sanden och endast til et qvarterslängd, så kunna boskapen icke bita af den utan at tillika få en hopmed sand i munnen; hvadan jag ock såg, at ehuruväl hela boskapshopen gick dageligen näst ofvanföre, der denne växte, var dockdenne Sandstarren af dem knapt rörd eller afbiten.

Kosterö är belägen en mil väster om Strömstad, och består mästaf skallota och tämmeligen höga berg, emellan hvilka här och derligger någon liten åkerlapp, der jordmon merendels är ganskagrund, och består mäst af bara sandjord.

Skog växer så godt som ingen på ön: hvarken minsta Tall ellerGran syntes här, utan några små Hasselbuskar, samt der våtarejordmon är och i ängar något af små Ahlar. Af denna brist på skogkommer, at inbyggarena på ön nödgas köpa alt sit Träverke, bådetimber, ved, alt träd til båtar, åkerredskap, bohagstyg, så at om de[87] icke skola hafva mer än til et yxskaft, måste de köpa det upifrån landet.

Källa finnes, som förr är sagt, ingen på ön; intet vatten, utanendast en liten rinnande bäck, som, då torkan något tager til,aldeles torkas ut: deras brunnar torkas ock ut: hvaraf boskapenkomma mycket at lida.


Ängar hafva de väl, men hel små, ej tilräckeliga, och med litetoch kårt gräs beväxte; slår torkan aldrig så litet til, så är det bestältmed dem; samma sker ock med

Åkern, ty som jordmon är mycket grund, och dertil af sand,och under största delen as deras åkrar gå bergshällor, så behöfvesei mycken torka, innan de kunna lida stor skada.

Husen äro väl bygda, och allestäds utan på öfverslagne medbräder, som stå perpendiculairt vid väggen; intet hus finnes, somicke så är brädslagit; orsaken dertil föregofvo de vara, at som dehafva ondt efter timber, så måste de vara så mone om, at husen ochväggar ej måge taga skada af rägn och väta. Inuti husen brukadede dels platta dels kroppås eller uphögda tak; somligstäds voroväggarna inuti husen bilade släta, annorstäds icke. Taken ofvanpåvoro af näfver med torf deruppå, samt på röst och gaflar lagdestora stenar, at vädret icke skulle föra bårt torfven.

Sängkläder hade de nog, hvilka endast och allenast voro af denmjuka åde-dun, så at, då en lade sig i säng, sank en hel och hållenned i dun. Täcket ofvanpå bestod af ylle, helt fullt upstoppadt medsådana mjuka dun.

Inkomsten den mästa och nästan endaste, som [88] folket härhade, var af fiskande ty med alt det öfriga var ej bevändt; intet årsade de sig få så tilräckelig säd, at de ju ej måste köpa något. Medet ord: ön var ej annat, än en stor klippa med små jordlappar häroch der. Eljest är ön utropad for sit sköna fiske.

D. 27 Julii.

Under mit vistande härstädes reste några af inbyggarena itysthet och mig ovitterligen up til Strömstad, at rådfråga sig hosHerr Borgmästaren Strömdal, hvad de hade at förse sig til miguti desse ofredliga tider, och då et allmänt rykte gick, at en helRysk Escadre gick uti Västersjön; i synnerhet som de märkt, atjag frågade efter och beskref hvarjehanda. Hvarpå de bekommo

BAHUS-LÄN. LINDÖ. 63

til svars, at de för ingen hade mindre orsak at frukta än för mig;hvarmed de voro mycket nögde.

Fiskmåsar kallade de här Skåre, och berättade, at de blifva qvareom vintern och icke flyga bårt; men mäst alla andra Sjöfoglar faraom höften härifrån.

Resan skedde om morgonen från Kosterö til Lindö, som ärbelägen mot 2 mil längre i söder, och hörer under Tanums Pastorat.

Stenhögar voro åtskilliga på södra sidan af Kosterö i sanden påstranden; jag frågade gubben, som fölgde mig, hvad de hade atbetyda? Han svarade: i Gyllenlöwes feigd år 1678 blefvo mycketfolk af de Danske slagne, som sedan fördes hit, och här i storagrafvar begrofvos, då desse stenhögar öfver dem blefvo upkastade.

Holmarna mäst alla här i skärgården bestodo af skallota klippormed något såna och klapperjord emellan. [89]

Chenopodium foliis subulatis, superne planis, subtus convexis. Linn.Fl. Suec. 218. en växt ej tilförene i Sverige sedd, växte på Bratteskärbland stenarna i vatnet ymnigt, samt något litet på stranden.

Sedan jag varit på åtskilliga holmar, och ingen ting märkvärdigtfunnit, kom jag om aftonen fram til Lindö.

Örternas Svenska namn brukeliga här på orten lärde jag desse,som ej stå i Herr Prof. LINNÆI Flor. Suec. Agrimonia (Linn. Fl. Suec.394.) kallades på Kosterö Munkelöss; Galium (116.) hette på LindöTjäreblommor. Statice (253.) Strandblomster eller Sjöblomster. Ono-nis (622.) Räfblomster eller Räfrumpor. Ranunculus (469.) Solhvivor.Hieracium (639.) Svinblomster. Caltha (473.) Mjölkblomster.

Röd färg at gifva ylle, bruktes Lichen (Linn. Flor. Suec. 942.)sättet är infört uti Kongl. Vettenskaps Acad. Handl. år 1745. p. 245.

Brandgult färgades med Brunskär eller här på orten så kalladeBrömsar (Bidens Linn. Fl. Suec. 663.) sålunda: garnet tvättas välrent och torkas, derpå betes det med alun, och åter torkas: Brömsertagas färska, de gröfste stjelkarna kastas bårt; de andre, nämligende finare stjelkarna, blad och blomman konas i alun vatten, tyget

64 BAHUS-LÄN. LINDÖ.

lägges deri, röres omkring par gångor, kokas en half tima, tagesup, sköljes icke, utan hänges up at torkas.

Högt vatn sades altid vara här på orten, när der rägnar mycket.

D. 28. Julii.

Källa var väl ingen vid gårdarna på Lindö, [90] hvarutur dekunde taga friskt vatten; men i det stället hade de gräfvit up i renasanden vid berget en grop, och deruti satt en tunna. Denne gropvar, då hafsvågen var ordinair, vid pass par famnar från stället, dervågorna brusade på stranden; hafsvatnet silade dit genom sanden,och hade af den samma icke mera at draga och sila sig igenom,än til 2, högst 3 famnars tjocklek, dock ganska ofta mycket mind-re; detta oaktat kunde dock aldrig kännas den ringaste smak tilsälto uti bemälte vatten i gropen, då deremot hafsvatnet utanföresmakade som Sallaka. Ibland sker väl, at då hafsfloden är mycketstor, svämmar den öfver stranden alt up i gropen, då vatnet blifversalt af sjelfva salta hafsvatnet, som då fritt rinner öfver bräddarnederinuti; men så snart floden faller, och vatnet stiger ut, ösa degropen hel tom och ren ifrån det salta hafsvatnet, och då silarsig friskt vatten å nyo dit i stället. Jag märkte, at då det var Ebb,minskades vatnet i gropen, så at det stod altid horizontelt medhafsvatnet; men då det blef flod, steg vatnet högre och högre likasom floden steg, alt i horizontel linea med floden. De som härbodde sade för helt vist, at vatnet i gropen aldrig oftare får saltsmak, än då hafsvatnet strömar öfver bräddarna in i gropen.

Wäderleken sade en 64 årig Gubbe nu vara myket ändrad frånden i hans barndom; ty då har det icke blåst så hårdt och ofta, somnu denna tiden.

Watnets förminskande slöt en Gubbe från Kosterö deraf, eme-dan på bemälte ö skola allestäds under berg eller vid bergsfötternevid gräfvandet [91] finnas en stor myckenhet Mussel- och Ostron-skal, som tvifvels utan blifvit ditlämnade den tiden denne ö stått


under vatten. Det samma berättades af dem som bodde på Lindönämligen at

Ostronskal skola der på Lindö gräfvas på åtskilliga ställen underbergsföttren långt in på ön; på andre öar längre i söder sades äfvenså ske, ja ej allenast nedre vid bergsfötterne, utan äfven der slättoch jämt är, fast i ringare antal: ofta då de bygt sig hus, och gräft sigkällare, hafva de funnit en myckenhet af Mussel- och Ostronskalned i jorden derunder. Eljest lågo långs vid stranderna af LindöOstronskal i en oändelig myckenhet.

Kalk, eller som det härpå orten kallades, Lim, bränna de härpå ön, och eljest öfver alt på orten, af Ostronskal, som de sade skesålunda: de gräfva up gamla Ostronskal, på ön bredevid berg, (denyare, som i stor myckenhet ligga på stranderne, sades väl varabättre, men emedan de äro hårda, så fordra de mera ved, innan deblifva genombrända) desse föra de til den orten eller stället de ärnabränna dem, hvarest först lägges en famn ved, sedan et hvarf afOstronskal, så åter en famn ved, och derpå et hvarf Ostronskal, ochså stratum super stratum då det nu är utbrunnit och elden slocknat,tages Ostronskalen, som ännu äro hela, särskildt ut från askan ochkolen, och bestänckas sedan med vatten, då de gå til et fint mjöl;andre sades endast stöta dem sönder til sådant fint mjöl utan atstänka dem med vatten. Denne kalk bruka de i synnerhet at tagahåret af skin med, [92] hvartil den skal vara långt bättre, än denkalk, som bräns af sten. Til murkalk skal den icke vara så god somden nyssnämde af sten; emedan den så snart lossnar från; dockbrukas den ock dertil af dem, som icke hafva den andre.

Tång, (Alga angustifolia vitriariorum. Linn. Fl. Svec. 1137.) kal-lades här en ört, som från hafvet dref til stranderna, och likna-de smala, långa, jämnbreda Binnikeband. Då de först kommo tilstranderna voro de merendels helt gröna, efter någon tids liggandeblefvo de svarta, och ändteligen på slutet hel hvita. Här på Lindöbrukades desse i stället för halm uti sängarna; med denne, lagd til

66 BAHUS-LÄN. LINDÖ.

en tvärhands tjoklek eller mera, hade de täkt taken på uthus: påfähus var den til lika tjoklek lagd under torfven i stället för näfver:i väggspryngorna på fä- och uthus var den satt i stället för måssa.

Djupet uti fjärden, som ligger söder om Kosterö sades varasådant, at de ännu aldrig der kunnat få botten; ja de trodde, atnäppeligen något ställe vore djupare i hela Wästerhafvet, ochanförde härvid en berättelse om en man, som i fordna dagar engång velat mata djupleken på den samma, och sedan han släptned alt af sit rep, och dragit up det samma, har vid ändan folgt enlefvande naken qvinna med en halmkärfva under armen. Sådan varhistorien.

D. 29. Julii.

Ebb och flod var väl här på orten, men ej mycket stark; den ärock icke altid så ordentlig, som på andra orter utom lands; d. 28

och 29 Julii märkte jag, at vatnet nästan hela bägge desse dagar föllut, utan at på den tiden [93] det ringaste stiga: väderleken d. 27

var om morgonen NW. 1. men mot middagstid blef SW. 1. d 29

var likaledes om morgonen NW. 1. middagstid vände det sig meri väster, och sedan i söder; det var solsken bägge desse och mångaderpå följande dagar, hvilken väderlek de, som bodde här på ön,äfven spådde. Flod skal år 1719 vid solståndet varit här på ortenden högsta och största, som i mannaminne skedt; det berättades,at vatnet då säkert skal hafva stått en aln högre än eljest då denstörsta floden plär vara. Näst förut har det varit en ganska storstorm.

Holmar reste jag åtskillige på denne dag förbi, hvilka äfvensom alla andra härpå orten, bestodo mäst af klippor; örterne, sompå dem voro, hade näppeligen annat ställe at växa på, än inutisprickorna i berget.

Gentiana (Linn. Fl. Svec.) eller Centaurium minus C. B. stod tilpar stånd på lilla Guleskär; jag såg sedermera par stånd deraf vid


Otterö, och voro desse de endaste jag häraf i Bahus Län kundefinna.

Strandråg (Triticum Linn. Fl. Svec. 106.) växte bland klappurenpå Linghud i tämmelig myckenhet.

Strandkål (Crambe Linn. Fl. Svec. 570) stod på bemälte holmaäfven något; likaledes fann jag dem på åtskillige andra holmardenne dag; på åtskilliga stånd voro helt fullt med maskar (Erucæ),som aldeles ätit up bladen.

Strandkåls masken är 4 1/2 Rhenländsk linea lång, 1 1/2 dito tjockeller bred, til färgen var den på bara ryggen gröngul, med täta, fina,svarta [94] prickor; likaledes var den öfver hela ryggen luden afglesa, fina, ljusgrå hår, hvilka voro af den längd som maskens bredd;ned på sjelfva ryggen var den nitid, så at det glade af honom. Hanhade 8 par fötter, nämligen först 3 par strax vid hufvudet, hvilkavoro svartaktige och hvassa mot ändan; sedan kommo 2:ne leder(articuli) af kroppen, som ej hade några fötter, utan eljest en litenuphögning vid hvar af dem; derpå fölgde 4 par fötter, som vorotjockare än de 3 främsta paren, samt til färgen bruna och stöttelitet på gult; derefter kommo åter 2 leder, som icke hade någrafötter, utan endast hvardera sin uphögning (prominentia); sist sutoet par fötter i sjelfva ändan af stjerten, dem han vid marcherandetlikasom sköt på med. Hufvudet var svartbrunt, äfven med hår,sådane som på ryggen, betäkt, dock glest. Långs och midt efterryggen från hufvudet in til stjerten gick en gul smal rand. Dåjag pennan rörde vid den, hängde den sig vid den samma fast pånågon fin tråd, och svängde från och til: tråden var så fin, at jagmed största möda kunde se honom, ibland hängde den en tvärhand ifrån pennan: altid hade den, då han så hängde, tråden imunnen; en gång, då han hängde par tvär finger från pennan, höltjag stilla, at se hvad han ville göra, då han, som jag tykte, svälgdetråden småningom inuti sig, och drog sig således alt up til pennan,

68 BAHUS-LÄN. TANUM.

samt kröp på den samma. Desse maskar varierade til färgen, ty endel voro af ljusare, en del af mörkare gulgrön färg.

Cochlearia foliis radicalibus subrotundis, caulinis oblongis sinuatis.Linn. Fl. Svec. 537. fann jag första [95] gången på Linghud växabland klappuren, samt i bergsspringorne mot nedre sidan af berget:på en stor hop andra holmar, jag denne dagen besåg, stod denäfven, ibland i större, ibland i mindre myckenhet.

Papilio hexapus: alis rotundatis integerrimis albis; secundariis ocellisquatuor superne, septem inferne. Linn. Faun. Suec. 801. denne sto-re, sköne och mindre allmänt bekante fjäril flög på Linghud utimyckenhet.

D. 30. Julii.

Resan skedde om morgonen från Lindö til Tanum.Brudholmen steg jag uppå, at se efter hvad örter der funnos.

Denne holmen berättades fått sitt namn af följande händelse: Vidpass för 100 år skal en karl gift sig på Kalfveskär, som ligger en halfmil söder om Lindö, och då han som bäst hållit bröllop, har Brudenkommit bårt, så at ingen vetat hvart hon tagit vägen; hvilket skalhafva skedt på det sätt, at en annan karl, som haft stor kärlek förhenne, och hon tilbaka för honom, har om bröllops aften kommit,och tagit henne oförmärkt bårt med sig, begifvit sig med sin båt tildenne holmen, och sedan han der sänkt ned den samma, har hanmed Bruden gömt sig på holmen; folket i Bröllopsgården saknadestrax Bruden, rodde derföre allestäds omkring och sökte hvart hontagit vägen, gissade at denne mannen röfvat henne bårt; då dekommo til denne holmen, rodde de omkring honom, och som deingen båt sågo, rodde de sin väg derifrån; strax derpå kom et skeppseglandes, på hvilket karlen med sin rofvade Brud [96] fick stiga,och reste med henne til Norrige. Wäxterne, som äro sällsyntare,och här funnos voro desse:

Matleds-träd, (Lonicera floribus capitatis terminatricibus, foliis om-nibus distinctis. Linn. Fl. Suec. 191) stod der tämmelig bland stenar-

BAHUS-LÄN. TANUM. 69

na, och som bäst i blomma. Denne fann jag sedan på flere holmardenne dag.

Euphorbia foliis lanceolatis: umbella universali multisida polyphylla,partialibus trifidis triphyllis, propriis dichotomis. Linn. Fl. Svec. 438.växte i tämelig myckenhet bland stenarna på våtare ställen.

Thalictrum caule folioso æquali, foliolis caulinis acutis, paniculasimplici, floribus nutantibus. Linn. Fl. Svec. 454. fans här i stor ym-noghet, växande bland stenklappuren. På Amundholmen stod denock uti ganska stor myckenhet på stenhögarna.

På Amundholmen växte, utom förenämde nog af Björnebär(Rubus Linn. Fl. Svec. 409.) samt Jacobæa vulgaris laciniata. G. B.

Ökstock kallades här Ega.Saltpanna, hvaruti salt af hafsvatnet kokades, var uprättad på

stranden af fasta landet, och sades höra Herr Majoren von Stahlentil: öfver pannan var bygdt et hus, som nu var igenlåst, at jag ickekunde få se beskaffenheten af pannan. Et stycke ute i sjelfva vatnetstod en hög pump, från hviken gick en lång ränna til huset, hvaripannan var, genom hvilken ränna salta hafsvatnet leddes dit.

Kornskylarna på åkern voro gjorda på det sätt, at 8 par kårfvarvoro upreste och satte i en rad brede vid och efter hvarandra. [97]

Motacilla pectore nigro. Linn. Faun. Svec. 214. kallades här Spicke,och berättades, at de blifva quare om vintern; då de söka hopetalstil husen, väntas snö; ofta skal man sedt dem ihjälfrusna. På somligaställen sades vara den plägseden, at man om Jultiden sätter ut enkärfva med korn åt desse små foglar, at de må få föda sig deraf:men monne desse foglar, hvars föda gemenligen är insecter, tagasäd til godo.

Sedvänjor, som de här å orten i fordna tider och uti ännu lefvan-de utgamla Gubbars barndom brukat, sades bland annat varit desse:Jullekar, spel, Julbock har ungdomen då mycket roat sig med, mensådant är nu mäst aflagdt. Om midsommaren hafva de rest up enmed örter öfverklädd slang, samt danssat hela Midsommars natten.

70 BAHUS-LÄN. TANUM.

En gammal Gubbe berättade, at uti hans Mors barndom ungefärför 100de år, hafva de haft för plägsed, at om Walborgsmässantaga et käril af träd, lägga smör deruti, och bränna up samma käriloch smör, hvilket de kallat bränna det uti värman.

Fiskkorgarna voro flätade af tunna Enquistar.

D. 31 Julii.

Om morgonen reste jag til Prästgården uti Tanum, hvarestjag hela denne dagen blef af Herr Probsten Mag. Oedman med allhöflighet undfägnad. Af denne vittra mannen inhämtade jag en storuplysning uti hvarjehanda, mig tilförene aldeles obekant, angåendeBahus Län, hvilket alt han med mycken flit och möda uti flereår samlat; men som han nu nyligen genom Trycket gifvit ut sinlärda och af mångom länge efterlängtade Bahus-Läns Beskrifning,hvaruti alt detta [98] med mycket mera, omständeligen är infördt,så har jag funnit onödigt, at här uprepa det samma.

Källa berättade Probsten skola finnas vid des saltpanna af densynnerliga egenskapen, at då någon dricker af vatnet färskt ochnyligen tagit utur källan, skal det vara hel sött och välsmakeligit;men då det får stå til andra dagen i glas eller annat käril, skal detblifva salt som hafsvatnet, hvilken vatnets egenskap man skal fåttveta af en händelse; ty en karl, som hade upsyn öfver Saltkokandet,drack efter vanligheten af vatnet, som då hade råkat at stå öfvernatten, och kände en så salt smak; han berättade det för Probsten,som sedan med flit flere resor skal försökt det samma, och funnitsanningen deraf

Sagor om Troll sade Herr Probsten den enfaldiga hopen häri Länet i fordne dagar mycket hafva haft, hvaraf ännu en slänghos en del skal sitta qvar, som dock, tillika med annan vidskepelse,genom Prästerskapets flit mer och mer rotas ut, och folket bringastil sundare tankar derom. Ibland andra sådane sägner den gemeneman ännu roar sig med, berättade Herr Probsten äfven denne: Pået ställe söder i Bahus Län skal hafva händt, at en Bonde gjorde


bröllop åt sin dotter; och då borden voro dukade, och matenupburen, och gästerne ännu stodo och talte vid hvarandra, viste deintet af, förr än all maten på bordet var upäten. Då Bonden komin, och fick se detta, sade han: nå, nu har hin håle varit och ätitup all maten; välsignen er mat, och gån til bords; låt derpå bärain [99] annan mat, då de satte sig at äta; men ehuru de åto, så gickdock mera mat til, än de förtärde. Nu stod en gammal Ryttare viddörren, som kunde mer än andra; han hörde huru det smackadevid bordet liksom grisar hade ätit der; hvarföre han steg til häst,och red til et berg litet derifrån; då han kom dit, klappade han påberget, hvarpå det öpnades; då sade Ryttaren til den uti bergetbodde: låna mig din myssa, du skal få min igen; Bergsgubben svarade;du kan ändteligen få den, men du skalt lofva mig, at du skalt skaffaden tilbaka innan solen går ned. Ryttaren lofvade så, och dermedbytte de myssor. Strax red Ryttaren hem til Gästebuds gården,med Bergsgubbens myssa på sig, och då han kom in uti Bröllopssalen, fick han se, at emellan hvar Bröllops gäst stodo 2ne troll,som icke annat gjorde, än togo med bägge händerne maten uturfaten, och åto den up. Ryttaren tog då en piska, och slog demhårdt på händerna, så at de ej mera nosade at sticka handen åtfatet, körde derpå ut dem hufvudstupa ur Bröllopssalen, derpå toghan Bergsgubbens myssa af sig, och lade henne at gömmas; ochdå blefvo gästerne först Ryttaren varse, som icke sedt honom sålänge han hade myssan på sig; sedan sade han: härtils har fanenätit med eder, men sätten nu fram maten, så vil jag äta med eder:de gjorde så, och då fingo de äta i frid, och blef mat öfver. DåRyttaren ätit, och det led mot afton, satte han sig på hästen, redtil berget, och som han kom til det stället der han fick myssan,kastade han henne dit, och begaf sig tilbaka så fort som hästenorkade; han hade knapt vändt om, förr [100] än trollen kommohopetals efter honom löpandes, så at då han red öfver en bro, fingo

72 BAHUS-LÄN. TANUM. SKE.

de litet i hästsvantsen och ville rycka honom i ån, men hästen varså flink, at han slapp, och trollen foro tilbaka. Sådan är Historien.

Resan skedde om afton til Skäller.Stenar til en famns högd, ibland mer, ibland mindre, stodo

til en ansenlig myckenhet upreste här och der när vid och längrefrån vägen på höga backar; inga runor eller annan uthuggen skriftkunde jag blifva på dem varse. En del kallade dem kämpestenar,och sade at kämpar ligga derunder begrafne; andre mena at deticke skal kunna sägas något vist om dem, dock skal det berättas, atTing blifvit på de ställen i fordna dagar hållit under bar himmel,och Domaren med de äldsta då setat vid desse stenar, och hållitryggen mot de samma.

Stenrösjor, somlige nog stora, andra smärre, af en ganska stormyckenhet klotstora stenar, syntes på många ställen på höga bac-kar; på tilfrågan hvad de hade at betyda, fick jag af somlige til svars,at i fordna dagar skola de hafva stridt på det sätt, at de burit tilsammansen myckenhet af stenar, då hvar har stält sig vid sin hop, och der ifrånkastat på hvarannan. Andre sade, at missgerningsmän i fordna tiderblifvit dömde, at bära dem tilhopa til en viss storlek, och at det varit istället för annat straff.

D. 1. Augusti.

Om morgonen reste jag genom Wik til Ske, hvarest jag bivif-tade Gudstjensten.

Qvinfolkens klädebonad, som de om Söndagarne uti Kyrkanbrukade, var här i Ske sådan: de [101] hade alla fina hvita hufvor;de mästa hade röda tröjor, några hade blå eller gröna, eller ock afnågon annan färg; fomlige hade lifstycken antingen af rödt flanellmed gula rosor, eller ock annorleds färgade: desse lifstycken burode utan på sina tröjor, så at tröjärmarna stodo ut. Bak på ryggen aflifstycket just midt på och längs ned efter voro 4 Stycken mot ettvär finger breda gula band; största delen hade röda kjortlar, någreblå eller af någon annan färg: dock hade alla knäpt Kjorteln utan

BAHUS-LÄN. SKE. 73

på tröjan eller lifstycket; alla hade hvita förkläden, och en stor delRingblommor antingen i handen eller vid bröstet.

Karlar med långt skägg såg jag endast 2 i hela kyrkan; ochmärkes, at få se Gubbar med långt skägg är tämmeligen rart öfveralt uti Bahus-Län.

Efter sluten Gudstjenst gick jag til Kyrkoherde gården, hvarestjag af Kyrkoherden Herr Magister Schoug med en ogemen välfäg-nad blef emottagen, jag språkade med denne hedersvärde mannenom åtskilligt.

Brunn berättade Kyrkoherden sig hafva, hvari vatnet blir salt,då det är stor torka, eller eljest litet vatten i brunnen; när vatnetderi blir mycket salt, skal säkert komma rägn. Ibland sker at närman här i soknen gräfver brunnar, bekommer man salt vatten utidem, orten ligger dock mer, är en mil från hafvet.

Winranka hade Kyrkoherden i kryddgården strax utan förfönstret, som var tämmelig hög och bar drufvor: om hösten, dådet blir kalt, sade han sig pläga lägga den längs efter bänken hvariden står,och svepa halm väl omkring henne. [102]

Fruktträden sade Kyrkoherden sig uti de 2 förflutne kalla vint-rar conserverat på det sätt at han uti November lagt 1/2 aln högthästgödning öfver roten, men lagat derhos, at den ej fått nåkasbarken och bränna honom.

Rågen sås här mäst om våren, några så den helt sent om hös-ten; jag frågade hvilketdera maneret Kyrkoherden funnit bättre?svar: at så om hösten, dock i tid. Han har sått om Larsmässan 7

halfskeppor råg, och fått derefter 19 tunnor igen; om Tiburtii tidhar han sådt en tunna korn, och fått 15 i stället.

Saltlakan, hvaruti fisk, til exempel, Makrill, legat, har Kyrko-herden spridt på åkrar, och fått på de ställen en härlig växt.

Åker af mojord har gifvit Kyrkoherden, när det fallit då och dåsmått rägn, en härlig säd; men då det varit antingen för stark torkaeller väta, har der stått en eländig växt.

74 BAHUS-LÄN. SKE.

Gödslen köra somliga ut om hösten, andra om vintern, en delom våren.

Blandsäd fås här mycket, emedan den trifves bäst. Wårhveteskal komma väl fort på denne orten. Uti bästa jord sås stridt korn,på den medelmåttiga blandsäd, och på den sämsta hafre.

Åkerkörslen sker mäst med hästar. Höet köres hem merendelspå slädar och skrindar; ty på desse bergiga och backiga orter kanman ej komma fort med vagn; och der det är slätt, är marcken såsank, att hjulen gå djupt ned.

Ängar, som äro tufvoga, pläga en del köra upp, beså dem medhafra, continuera dermed 4 [103] à 5 år, och då de blifvit släta, besåsde med höfrö och lämnas å nyo til äng; men ingen gödsel föra deut under alt detta på dem.

Kornet, sedan det är skurit, skötes på detta sätt, at kornkärfvarnasättas på störar, hvarigenom den förmon sades vinnas, at kornetsnart torkas; ty om det har rägnat och håller litet up, torkas detdock sedan så snart, at man efter några timar skal kunna föra indet; rägnar det länge, så skal det likväl ej taga stor skada, emedanden öfverste kärfven täcker de andra så, at rägn ej slipper igenom.

Boskaps död sades ofta tima här på orten derigenom, at boskapenkommer bittida ut på marken om morgonen, och äter af gräset,hvarpå daggen fallit, hvaraf de svälla up, och dö efter några timar.Kyrkoherden har vid sin hitkomst mistat 12 kor på sådant sätt;men nu brukar han præservera dem derigenom, at han låter demom morgonen, innan de släppas ut, slicka litet salt; han har märkt,at sedan han börjat med detta, har han sedermera icke lidit skadapå sin boskap genom störtande.

Fåren få om hösten, då de först sättas in, torr halm, hvilkettorkar up dem invärtes.

Renmåssan (Lichen Linn. Fl. Suec. 98o.) hafva en del i brist afhö skurit eller samlat på bergen, hackat den samma små, blandatagnar deribland och gifvit boskapen at äta; somliga hafva blött den

BAHUS-LÄN. NÄSINGE. 75

samma, och så gifvit åt kona; andra hafva gifvit dem den sammatorr.

Ljung hafva de ock födt sin boskap med, och skola hästar hafvaätit braf deraf.

Lin hafva de här icke mycket; hampa litet mera. [104] Ärterhafva de något mera, dock ej eller så mycket af dem.

Tjära brännes af gamla furustubbar och rötter, dem de gräfvaup och samla tilhopa, hvilka gamla rötter och stubbar sades gifvaen ymnig tjära.

Salt, som här å orten af hafsvatnet kokas, bruka de til bordsoch koksalt, samt til præservatif åt boskapen; men til kötts ockfisks insaltande taga de hälst Spanfkt salt, emedan det skal spisabättre; ehuruväl bönderne så uppe i landet som på öarna, salta sitkött och sin fisk med det hemma kokade.

Mullvader hade gjort, som Kyrkoherden berättade, stor ska-da uti hans trägård; han har brukat mot dem mångahanda, ochbland de samma funnit desse sätt vara bland de bästa: först toghan musselskal, stötte dem smått, lade dem allestäds ned i jorden;och som de blifva hvassare ju längre de ligga i jorden, så halp dettämmeligen, at mullvaden icke hade särdeles nöje, at gräfva utikryddgården. Derefter tog han tjäruvatten, och hvarest han blefvarse något hål, der mullvaden vistades, deri spilte han tjäruvatnet,hvilket ock mycket förhindrade mullvadens företagande; men ing-en ting fann han sa godt och nyttigt til sådane odjurs utödande,som en katt, den han bekommit af et utländskt och Holländsktfartyg, hvilken aldeles rotat ut mullvaden ur trägården.

Ostron huru de alstras sades at icke vist kan sägas; dock skalman på vissa tider om sommaren sett, der de hafva sit tilhåld, somen mjölk [105] ligga i vattubrynet, hvilken ock fäst sig vid träd ochstenar.

76 BAHUS-LÄN. NÄSINGE.

Sin Ålder räkna de efter den och den fegden; til exempel: hanvar född i Gyllenlöws kriget; han var så många år då Gyllenlöwskriget begyntes.

Gammal Ek sades vara här i soknen, som i fordna dagar harblifvit hållen mycket helig; den enfaldige hopen har trot, at omman gått igenom hagen, der den stod, och icke låtit igen grindenefter sig, så skulle strax stenar kastas efter den samma; plåckademan en enda spån vid Eken, och lade den på elden, trodde de, atbåde eld, ved, spånor, och hvad man hade i spisen, skulle kastas utpå gålfvet.

D 2 Augusti.

Resan skedde om morgonen från Ske til Näsinge; största delenaf vägen var ganska elak, mäst öfver höga berg och steniga backar,hvarest det iband var så brant, at man med stor svårighet kom dernedföre.

Hästars och Boskaps bästa och förnämsta föda, och hvaraf de isynnerhet trifvas väl, at få veta, är intet säkrare medel, än nogagifva aktning på och med flit uptekna, hvilka växter och gräs de äro,som creaturen, då dem lämnas frihet, at om sommaren på gräs- ochörterika ängar och ställen sjelfva söka sin föda, hälst utvälja; ty manhar stor orsak at tro, och kan nästan vara försäkrad derom, at denstore Skaparen inplantat och meddelt de oskälige creaturen dengåfvan, at af gräs och växter kunna utvälja dem, som äro dem mästtjenlige til deras föda, och som bäst komma öfverens med derasnatur, [106] samt hvaraf de i synnerhet skola må väl; men deremotrata dem, som äro för dem antingen skadlige, eller åtminstone ejså nyttige som de andra, hvilka de häldre utvaldt. Man bör ock dåtillika märka, om boskapen förut stått längre eller kårtare tid utanmat; ty då de äro uthungrige, taga de ofta til godo hvad hälst demförekommer, men deremot då ingen särdeles hunger drifver dem,gå de förbi alt annat, och välja endast det, som dem smakar ochbekommer bäst. Häraf kan sedan en eftertänksam hushållare se,

BAHUS-LÄN. NÄSINGE. 77

hvilka växter han i synnerhet fram för andra bör förskaffa sig frönaf, at så, idka och cultivera på sin jord, sina ängar, backar, fält, etc.nämligen dem, som han finner och vet, at boskapen högst älskaoch tycka mäst om. Til följe af denne hufvudgrund, som jag utiinga hushålds-eller örteböcker funnit, utan lärt af HofrättsRådetHögvälborne Herr Baron STEN KARL BIELKE, och den hanså flitigt påyrkat, at jag på mina resor noga skulle i akt taga, harjag vid gifna tilfällen med flit sett efter, hvilka de örter voro, somhästar, och annan så större som mindre boskap, då dem lämnasfritt val, fram för andra i synnerhet utletat, och hvilka de deremotratat bårt, mindre aktat eller gått förbi. På en backe här vid vägen,der boskapen ännu icke gjort någon skada på gräsväxten, roadejag mig en stund med, at se efter, hvilka örter hästen, som nu varnågot hungrig, hälst åt, och hvilka han gick förbi och icke rörde.De örter altså, som han åt af, voro desse;

Agrostis (Linn. Fl. Svec. 59) eller Piphven åt [107] han oförlik-neligen gerna; jag kunde ej nogsamt förundra mig hurubegärigt han letade efter denna, gick ofta högt up för bran-ta backen, at få detta sköna gräsets mjuka, breda, långa ochfrodiga blad: jag har många gångor både förr och sedanmärkt, at detta gräset är et ibland de förnämste, som hästargerna utvälja,

Campanula (Linn. Fl. Svec. 176.) klåckor åt han gernaCharophyllum (Linn. Fl. Svec. 243.) hundfloka.Pimpinella (Linn. Fl. Svec. 246.)Rumex (Linn. Flor. Svec. 295.) Syra.Alfine (Linn. Fl. Svec. 372.)Geranium (Linn. Fl. Svec. 578) Robertanum primum. C.B.Hypochæris (Linn. Fl. Svec. (631.)Achillea (Linn. Fl.Svec. 705.) Rölleka, alla desse åt han.Equisetum (Linn. Fl. Svec. 833.) Räfrumpa, denne åt hästen

mycket gerna, och sökte noga efter den, skiljandes dem

78 BAHUS-LÄN. NÄSINGE.

med flit ifrån ormbunkar, bland hvilka den ibland stod, utanat röra dem.

Följande örter gick hästen altid förbi.Galium (Linn. Fl. Svec. 116.) luteum. C. B. ofta åt han örterna

rundt omkring denne, men lämnade henne orörd.Galium (Linn. Fl. Svec. 118) album. Lind.Myosotis (Linn. Fl. Svec. 149.a) Förgät mig ej.Agrimonia (Linn. Fl. Svec. 394.) Åkermönja.Hypericum (Linn. Fl. Svec. 625.) St. Johannis ört.Pteris (Linn. fl. Svec. 843.) Ormbunke.

[108] Näsinge kom jag fram til litet för middagen.Prästerskapet öfver alt uti Bahus-Län hafva likasom en med-

född sed, at på alt upränkeligit sätt söka med all höflighet, välviljaoch godhet undfägna en främmande och resande. Et prof härpåhade jag i dag tilfälle at erfara: jag ankom fom nyss sades, litetför middagen fram til Näsinge; men som jag hade upteknat åt-skilligt af mina observationer mig til minnes i plånboken som nuborde renskrifvas, så tog jag mig quarter uti en Bondgård närvid Kyrkan, at få göra detta skrifvande från mig, imedlertid gårnågon af gårdsfolket, och berättar i Kyrkoherde gården, at hosdem vore en främmande ankommen. Strax derpå sänder Kyrko-herden Herr PEHR LOMBERG sina barns Informator til mig,och låter bedja mig, at hålla til goda middagsmåltid hos honom:jag tackade för den mig beviste heder, bad ursäkta mig, at jag nugenom skrifvande vore förhindrad, men lofvade efter middagen,at hälsa på Kyrkoherden. En stund derefter, då jag som bäst sittersysselfatt med mine observationers renskrifning, kommer en hansutskickade, och bär til mig allehanda väl tilredd mat, der han migdock tilförene hvarken set, eller näppeligen hört nämnas.

Mot aftonen hälsade jag på denne hedervärde mannen Kyrko-herden PEHR LOMBERG, som varit i stor nåd, och mycket älskadoch afhållen af vår Store Konung CARL XII, så at han ofta under

BAH-LÄN. NÄSING. LEFVERÅSBERG. 79

sit fälttog til Norrige tagit honom med sig, at utvisa alla pass ochbelägenheter, med mera.

Bergfall sades hafva händt ungefär 1680 i Hogdals [109] sokenoch Ramdal, i ty en del af et berg, som hängde så långt utom denöfrige delen af det samma, at man kunnat stå der under fri för rägn,fallit ned och tumlat in til stället, der folket hade sina hästar, ochtäpt igen stalls dören, at de nödgades hugga ut hästarna genomväggen: en stor myckenhet af hvit och blöt lera skal då hafva runnitur berget; eljest har ingen skada skedt.

Flugor et särdeles slag, skal i stor myckenhet detta år varit iNafwerstad soken, som ätit säden.

Bi, då de icke vela lyckas, utan antingen flyga bårt, eller at deunge visar bita de gamle ihjäl, sades hållas af Bönderne för et tekentil Krig.

Svart jord hade de på åtskilliga ställen gräfvit up ur myror, elleri botten af bäckar då det varit tort, lagt den i hopar at torkas, atsedan föras ut på åkren i stället för gödning.

D. 3. Augusti.

Lefweråsberget är et högt berg, som ligger en half mil österom Näsinge Kyrka, och skal vara den första landkänning, somde sjöfarande hafva, i ty de af fasta landet aldraförst blifva varsedetta berget som en liten molnfläck vid horizonten. Gemene mansades vara i den tro, at trollpackorna skola der samlas Påsknatten,och derpå dansa. Som altså detta berget var et med de högstaoch största uti Bahus Län, så begaf jag mig dit om morgonentillika med Herr Kyrkoherdens söners Informator Thorén och2ne Arrhenier, at se hvad rart der kunde finnas. Vi gingo genomen liten skog, rodde sedan öfver en sjö, som var et stenkast bred,men sades vara 1 1/2 mil lång, samt 7 à 8 famnar djup, [110] ochlika bred allestäds: åter igenom en liten skog, derpå öfver et någothögt berg, så utför det samma och ned i en djup dal, hvarefter vibegynte klifva up för Lefveråsberget, som var grufveligen brant

80 BAHUS-LÄN. NÅSINGE. LEFVERÅSBER.

på den sidan; vi kommo omsider uppå det samma, och stadnade ejförrän vi hunnit up på högsta kullen, hvarest voro rudera efter envätte som der stått i forna dar, och nu ej var annat, än en samling afklotstora stenar; denne stenrösjan var af 2 famnars högd, diameternned vid basis 6 à 8 famnar; stenarna voro lagde i ring, och midt påvar stenrösjan concav til en half famns djuplek; man såg härifrånfästningen Fredrichshall tämmeligen väl; Konung CARL XII. sadesofta hafva varit på detta ställe, och har ridit hit up, på en annansida, der berget icke är så brant. På alla sidor häromkring syntesicke annat, än höga berg, så i Norrige, som å Svenska sidan: sjelfvaberget var ofvan uppå hel skallogt och skarpt, dock gick på et ställeen smal och djup myra från norr til söder af berget.

Växter, som på detta berg funnos, voro följande: (a) uti myransom var på berget:

Eriophorum (Linn. Flor. Svec. 44.) tämmeligen. Fälthven. (62)tämmeligen. Blåtåtel (71) tämmeligen. Cornus herbacea (132)) något.Selinum (227) några stånd. Drosera (257) något. Anthericum (268)något stånd här och der bland bägge slags Ljungen. Convallaria(276) eller Unifolium Dalech. något. Juncus (279) något. Trientalis(308) några stånd. Epilobium fol. ov. dent. (306) några stånd påtufvor. Erica (310) något litet. Odon (312) något litet. Blåbär (313)på [111] par ställen litet. Tranbär (315) något. Tormentilla (421)ymnigt. Carex (755) några stånd. Ahl (775) tämmeligen. Björknågot. Tall, några små. Salix (802) något. Porss (817) ymnigt. Asp,några små, somliga större. Ormbunka, på tufvorna tämmeligen.Björnmåssa (868) ymnigt.

(b) I skarpa mullen, som låg i sprickor på berget.Scabiosa (112) eller Morfus diaboli, på åtskilliga ställen. Epilobium

(304) eller Bomullsgräs, några stånd vid stenrösjan. Lingon här ochder. Mjölkbär (359) somligstäds ymnigt. Silene (367) här och der.Hallon vid stenrösjan. Euphrasia (516) eller Ögnetröst, tämmeligen.Kattfötter (672) ymnigt.

BAHUS-LÄN. SVINSUND. HOGDAL. 81

(c) På bägge ställen, både i myran och skarpa mullen på berget:Ljung (309) ymnigt. Polygala (586) vulgaris C. B. med blå blom-

ma, här och der.Från Lefveråsberget reste jag tilbaka til Näsinge.Sanct Johannisört (Hypericum Linn. Fl. Svec. 625) koka en del

af Bönderna i vatten, och tvätta bunkarna dermed, när mjölkenicke vil löpna. Når det ej vil blifva smör i kärnan, tvättade kärnanmed denne ört, och hafva den tro, at smöret eller mjölken då ärförgjord.

Porss (Myrica Linn. Flor. Svec. 817.) sades helt säkert fördrifvaRotmasken från säden på det sätt, at man om sommaren samlarderaf en myckenhet, kör den hem, blandar den med dyngan, ochlåter så brinna tilhopa, förer den så tillagade dyngan ut på åkern istället för annan gödning.

Gräsmasken, som i detta år gjort mycken skada [112] på ängarnehär i soknen, berättade en medålders karl sig aldrig hafva sett ellervetat af, för än detta år; ej eller har han hört talas om, at mantilförene märkt sådana på ängarna.

Näsinge reste jag från om aftonen, hvilken soken ligger på såbergig ort, at man om sommaren icke skal kunna komma dit pånågon väg med Chaise, eller Wagn, utan endast ridande.

Derpå gjorde jag för denne gången en ryck in til Fredrichshalloch Norrige; hvad jag eljeft i Norrige observerat och anmärkt, gårjag nu förbi.

D 4. Augusti.

Svinsund, som är gräntse-skilnaden emellan Sverige och Nor-rige, och hvarest Färjestaden är från den ena sidan til den andra,lämnade jag om aftonen kl. 10 och reste först up for en ganskahög och brant backe, som var strax brede vid Svinsund; sedan blefvägen tämmeligen god, fast den var något backot, bestående afhögre och lägre backar: på ömse sidor var den med skog beväxt,hvarest man ibland såg höga och branta berg, ibland måssar eller

82 BAHUS-LÄN. HÖGDAL. SKE.

myror. På et ställe var vägen synnerlig: den gick der til 10 à 14

famnars längd emellan 2ne ungefär 3 famnars höga klippor, hvarssidor eller väggar å ömse sidor om vägen voro släta och nästan per-pendiculaira; bredden emellan dem var icke större, än at en kundekomma fram med en bred vagn, så at, der jag der mött en kärra,tror jag mig näppeligen varit i stånd at komma henne förbi, utanmåst vändt om tilbakars; en reste der just som emellan 2ne väggar.[113]

Den öfrige delen af natten tilbragte jag i Högdal.

D. 5. Augusti.

Resan skedde om morgonen från Högdal til Est uti Ske soken.Et Tegelbruk låg på vänstra handen strax vid vägen litet förr

än jag kom fram til Est, som hörde en Länsman til. Huset, derileret arbetades, och hvaruti Tak- och Murtegel slogos, var bygdtpå famns höga stolpar med et brådtak öfver; och som Tegelslage-riet skedde mästendels på det vanliga sättet, så märkte jag endastföljande: Björkved sades ej duga at bränna Tegel med, emedan denskal göra det blekt. För 100de Taktegel sade de sig få en Riksd:r,och för 100de Tegelstenar en Daler Silf:mt. Leret arbetades utaf 2

Oxar, som trampade det på en Plankbotten. Midt uti denne bottenstod en

stock eller stolpe AB af träd, på denne stocken trädde de ennågot tjock järnring DE med en hake C (hela ringen med hakenvises fig. K.) hvilken hake vette up åt och gick litet ut från ringen,varandes af et och samma stycke med honom; på denne hakenträddes af ringarna HHH, hvilkendera [114] man vil,och fästes altsåstången FG sålunda med stocken AB; på andra ändan af stångenFG äro ock ringar II, II, fästade fast vid stången med märlor; idesse ringar II, II, äro häftade repstumpar eller remmar MP, medhvilka man binder stången FG fast vid hornen på Oxarna; närman nu drifver Oxarna, få gå de omkring stolpen AB, och ringenDE vrider sig omkring tillika; tycker man, at Oxarna trampat nog

BAHUS-LÄN. SKE. 83

på et ställe, så ömsar man ringarna H, til exempel: man ömsarifrån H1, til H2, på det leret på alla ställen må blifva trampadt.Ifrån rumet, der Oxarna trampa, til sjelfva stocken AB, eller sålångt, som är emellan H3 och den närmaste af ringarna II, hvarirepstumparna sitta, lägges på plankbotten intet ler, emedan Oxarnaskulle hafva svårt at så när vid centrum och axeln eller stocken ABkunna gå omkring. Öfver hufvudet och synen på Oxarna hängeset skinn eller något annat, dels på det de icke måge veta, at degå omkring, och följakteligen blifva yra, utan tro, at de gå ändafram; dels ock, at de ej måge se sina förra spår och fjät, och såledessöka, som boskapen gemenligen plägar göra, stiga i samma hål demed fötterna gjort förut, utan nu nödgas, i brist af syn, hvar gångtrampa och stiga nya fjät och hål, och således arbeta leret jämtöfver alt.

Örter begärliga för hästar hade jag tilfälle i dag at observera. Påen örterik backe fick hästen en stund beta, medan jag vandradeomkring, och såg efter, om några rara örter der skulle finnas; mensom mitt hopp slog mig felt, gaf jag en stund aktning på, hvad gräsoch örter [115] hästen, som förut mot en tima fått gått och beta,

84 BAHUS-LÄN. SKE.

ännu tog til godo: jag ledde honom med flit flere än en gång dit,der Kohvete (Melampyrum Linn. Fl. Svec. 513), och ej något annatstod, men jag kunde icke få honom at smaka härutaf det ringaste;då deremot knapt någon ört finnes, som kor äro så snåla efter, ochhvaraf de mjölka så väl, som denne. Tvärt om såg jag, at han varmera begärlig efter gråsslag (gramina;) när jag lämnade honomsin frihet, såg jag huru han i synnerhet var begärlig efter Änghafre(Avena Linn. Fl. Svec. 96) den han behändigt afklipte; men framföralla andra både gräs och örter märkte jag med hvad snålhet hansökte efter Ängkampe (Phleum Linn. Fl. Svec. 50.) så at jag ej kundenogsamt förundra mig häröfver, i synnerhet som denne tyks varaet hårdt gräs: han åt häraf både blad och stjelk med en stor aptit. Aförter fann jag, at bladen af Röd Wäpling och Rölleka (Achillea Linn.Fl. Svec. 705) eller Millefolium vulgare album C.B. smakade honombäst; esomoftast märkte jag, huru han bet af och helt och hålletåt up stjelken af Hypochæris (Linn. Fl. Svec. 631): äfven åt han denså kallade Prästkrage, ( Chrysanthemum. Linn. Fl. Svec. 700) medstjelk och blomma. Hvit Wäpling, som växte bland gräset, åt hangerna. Lathyrus pedunc. multifl. cirrh. diphyllis, foliol. lanceol. internod.nudis (Linn. Fl. Svec. 509.) som växte allena omkring en tufva, åthan up kant och klar jämt med marken; jag såg ännu flere gångorhuru han upsökte denne Lathyrus, och åt den up, fast den iblandvar mycket kårt. Mot slutet, då han tyktes vara tämmelig mätt,emedan [116] han ej mer skötte om at äta, ledde jag honom ånyotil et ställe, der jag såg något stå af ofvannämde Ängkampe, då hanmed lika snålhet som förr slukade den samma uti sig. Esomoftastmärkte jag, at han tog mun full med Röd väpling, och åt den up;dock observeres derjämte, at fint gräs stod deribland, som var ensamling af Fälthven, (Agrostis Linn. Fl. Svec. 62) Täkttåtel (Aira 63.)Slåtergroe (Poa 76.) Röd svingel (Festuca 93.) Änghafre (Avena 96.)Bladen af Hundexing (Cynofurus 83) åt han ock gerna.


D. 6. Augusti.

Om morgonen reste jag ifrån Wik, der jag haft mitt nattlägertil Skäller, och hade nu vid vägen, anten åkrar, eller små ängar,eller backar med små Tallskog beväxta.

Bro reste jag öfver litet förr än jag kom fram til Skäller, hvarskistor tyktes vara få fasta och väl grundade, at det måtte vara entämmelig stor flod, som skal kunna rubba dem, i ty at bäcken, sompå detta stället var en famn bred och hvaröfver bron låg, loppemellan 2ne stora hälleberg, hvilka här gjorde tjenst för brokistor;sidorna af desse bägge hälleberg, som stötte mot bäcken, gingonästan tvärt och perpendiculairt ned: åsarna eller bjelkarna, hvarpåbrokaflarne hvilade sig, voro lagde med den ena ändan på det enahälleberget, och med den andra på det andra; från vattubrynet ibäcken up til broåsarna kunde vara 1 1/2 famn.

Från Skäller fortsattes resan til Tanum, och derifrån til Gre-bystad.

Skog var uti hela Tanums soken, som låg vid landsvägen, aldelesingen; man såg här intet [117] annat, än skallotta berg, skoglösebackar och heder, beväxte allenast med Ljung, Ormbunkar och helsmå och lurfviga Enebuskar. Men at här i fordna tider varit storskog, bejakades enhälligt af alla gamla, som sade sig icke allenasthört det af sina förfader, utan slöto det samma ock deraf, emedanman här på orten finner ännu, då man grafver i jorden och i myror,stora Fururötter och Furustubbar. Orsaken til skogens nu varandetotala och aldeles utödande sade de härröra dels af det, at man ifordna tider varit för spendersam på den, genom det man i stormyckenhet huggit den ned, och försålt stockarna åt Holländareoch andra utländska, som der af bårtfört många skepslaster; dels affienden i krigstider, dels af egna på orten boende, genom timbers,bränsles och dylika sakers fällande, samt annan skogens vårdslösahandhafvande, utan at tänka något på framtiden. Som de nu hafva

86 BAHUS-LÄN. TANUM. GREBYSTAD.

ingen skog, at få ved af, så betjena de sig i det stället af torf tilbränsle, hvarom man med några ord vil nämna litet.

Torfven gräfves merendels up vid Midsommars tiden, som skerpå detta sätt: Man har en spade, gjord i form och skapnad som etbjörklöf, smal fram och bredare bak åt; med denna skäres torfven ifyrkantig form som stora Tegelstenar: derpå sättes spaden underden och lyftes up: hvarpå den bäres på bårar eller med något annatverktyg, och lägges på berg och hällor at torkas; då den nu blirnågorlunda torr, reses torfvorna up på kant emot hvarandra två ochtvå, eller staplas de up och läggas på hvarandra, som man gör medTegel [118] som skal torkas, at vädret må fritt få blåsa der under,och så låter en dem stå tils de blifva fulkomligen torra; hvarefterde föras hem, och läggas i hus under tak, och brännes deraf altsom en behöfver. Ställen, der denna Torfven gräfves, äro myrorså på berg som emellan de samma, desse myror äro somligstädsmycket våta och djupa, annorstäds och merendels äro de meratorra, beväxte med Ljung af bägge slagen (Erica 309 och 310 utiLinn. Fl. Svec.) Desse myror äro ock ofta mycket tufvoge, och beståtufvorne ej af annat, än ofvannämde Ljung och en rödbrunaktigjord. Derest man hafver tilfälle, tager man ej af den Torf, somväxer med Liung på ängar, emedan den är sandig och brinner ickeväl; utan man väljer hällre den, som gräfves up utur djupare ochsankare myror; men der man ej har tilgång på denne, måste manlåta sig nöja med det man hafver och kan få. Torfjorden år altsååtskillig, somligstäds får man ej taga djupare, än 1 à 2 spadtag; mender torfven är utvald, der får man taga til en famns djup, och judjupare man kommer, desto bättre blir den. Om Torfven är god,så ger den altid så stark hetta och värma från sig som Ekved. Dockhar en ovan svårt i början at tola den, emedan den osar starkt;om vintern, då stark köld är, sades den osa ännu mera, så at dendå måste hafva godt hufvud, som skal kunan fördraga den, ochsupa uti sig ången och oset, som upstiger af den samma. Detta

BAHUS-LÄN. GREBYSTAD. 87

slags bränsle af Torf brukas uti Ske, Tanum, Quill och flerestädes,samt mäst öfveralt vid hela sjökanten. Man fick dock redan på fleraställen [119] höra den obehageliga klagan, at äfven detta bränslenu begynner tryta, så at efter icke alt for många års förlopp sadesman ej mera kunna få tilräckeligit Torf at bränna, då en svårare tidhär på orten spåddes taga sin början.

Örter åtos af hästen, som nu var mycket hungrig, desse: Eklöfåt han begärigt; Kohvete (Melapyrum Linn. Fl. Svec. 513) som enannan häst, hvarom är talt p. 115. då den ej stort var hungrig, ickeville röra, gick ock nu med til kost för denne: Leontodon Calycibuser. fol. glabr. dent. integerr. pedunc. squam. Linn. Fl. Svec. 629. lät hanock sig behaga.

Svin voro tjudrade på gräsvallen i åkrar at der få beta, på detsätt, at de hade en klafva omkring halsen, hvari repet var fäst; dettasätt at såleds föda svin i åkrar såg jag på många ställen här i Länetvara brukeligit.

Grebystad kom jag fram til mot aftonen, hwilket är en by, be-lägit i Tanum soken och ned vid stranden af saltsjön; invånarenaäro allesammans fiskare, hade hvarken åker eller äng, utan måstegenom fiskande förtjena sig alt hvad de hafva af nöden; de må docktämmeligen väl.

Fjässing, (Trachinus, Linn. Faun. Svec. 282) hvars ryggfenorsstickande är så skadligit, at det gör människan liksom galen, sadesdock sedan de flått och kokat honom blifva ätne af fiskare här påorten, som berättade den skola smaka väl.

Ostron fångas här nog; fiskarena berättade, at då man tagit dembårt på något ställe, förbigå 4 à 5 år, innan de kunna växa ånyo igenpå samma rum: At Ostron hafva lif, slöto fiskare deraf, [120] at deöpna sig, och om en då sticker fingret i öpningen, skola de kunnaknipa fingret tvärt af.

88 BAHUS-LÄN. GREBYSTAD.

D. 7 Augusti.

Åkrarna, som lågo vid sjökanten, berättades vara på somligaställen, de år, då mycken väta är, och vatnet, som flyter af bergen,silar sig under jorden och under åkrarna, eller at hafsvatnet stigerup, och silar sig under de samma, så sanka, at hästarna, då folketplöjer åkern, sjunka ned, så at man med möda skal kunna få demup.

Watnets aftagande slöt en gammal 60 års Gubbe deraf, at i hansungdom har man vid stranden kunnat lägga til med en Jakt, mennu kan man knapt komma dit med en Julle.

Wäderlekens förändring nu, från det den i fordna tider varit,frågade jag samma Gubbe om han märkt? han svarade: i min barn-dom blåste det om sommardagarne om morgonen östan, sedansödost och så fölgde vädret med solen; men nu går det ofta tvärtemot solen, först Nordost, sedan N, så Nw. och så följagteligen.I min barndom var om vintern så mycket snö, at det gick öfverhusen; men nu faller här så godt som ingen snö om vintrarna.

Stor flod sades förleden vinter strax efter Jul hafva här varit,som gjort stor skada på sjöbodar, och tagit bårt båtar, som likvälvarit dragne så långt på landet, at man ment dem aldrig kunnakomma ut.

Marken skal mäst alla år blifva här vid Grebystad, en månadeller mera förr, bar om våren, än up i landet; så at då snön ligger1 à 2 mil härofvanföre [121] så mycken qvar, at den går midt tilbens, skal här vara bart öfver alt.

Stor död berättade gamla Gubbar här å orten hafva varit fören mycket lång tid sedan, så at i Tanums soken ej skal hafva varitflere än 2 män qvare; näst för denne döden skal här hafva varit såskallot och skoglöst som nu; men sedan fick skogen växa, och blefaf den åter sådan myckenhet, at man ej kunnat se til bergen förden samma; men då folket blef igenväxt, och man begynte säljaoch föra ut många skepslaster deraf, har den ånyo så blifvit utödd,

BAHUSLÄN. GREBYSTAD. 89

som man nu ser. Gubbarna sade sig fått denne berättelse af sinaförfäder.

Tång (Alga Linn. Fl. Svec 1137) sade en Rustmästare sig välbrukat til gödning på sina åkrar, men icke funnit särdeles nyttaderaf: jordmon i hans åkrar var på de högre ställen mästendelssand, men på de lägre och våtare mojord.

Hafsvatnet säja väl en del, (berättade Rustmästaren) at det medsin sälto skal göda åkern; men åtminstone har jag ej funnit det: tyför några år sedan steg hafsfloden så högt, at hon stod öfver endel af mina åkrar, men på samma ställen bekom jag så godt somingen frukt på 3 års tid, innan jag hinte blanda ut den jorden medgödning.

Plog brukas härstädes at köra up åkern med, för hvilken manhar et par oxar och 3 stycken hästar.

Til Måssans utrotande på ängar skola somlige föra hönseträckpå de samma, och sprida den ut.

D. 8. Augusti.

Stenar af gråberg voro åtskillige upreste på [122] backarnavid Grebystad; somlige voro 2 famnar höga, ja af par styckenvar högden in mot 3 famnar; flata sidan af dem 3 à 4 quarter,men tvärsidan 1 1/2 à 2 quarter; somliga af dem voro ock nästanfyrkantiga; de flästa stodo perpendiculairt; några stodo och lutade,som lär skett deraf, at de icke varit väl fästade ned vid; huru djuptde gingo ned i jorden, kan jag ej veta; men deras ofvannämdelängd är den, som var öfver jorden. De voro mästendels medmåssa beväxta; up mot ändan drogo de sig litet smalare ihop; ingabokstäfver, runor eller annan skrift fans derpå. Allestäds omkringpå backarna voro många högar til en half famns högd; ned i demtyktes vara lagde klotstora stenar, eller litet mindre, och derpåjord, som nu mäst på alla högar var med gräs öfverväxt. Jag frågadeåtskilliga gamla i byen, hvad desse stenar och högar hade at betyda,och fick enhälligt til svar: at i fordna dagar har här vankat en stor

90 BAHUSLÄN. OTTERÖ.

myckenhet af Sill, hvarföre mycket folk rest hit från Skotland atfiska derefter; men som Näskonungarna icke velat lida detta, hafvade hållit slag med hvarandra, och har nu den ena, nu den andraparten fått seger; de döda, som då fallit, hafva blifvit begrafne häroch der på backarne, och sådane stenar upresre vid deras grafvar.

Wäderlekens förändrande från det, den fordom varit, påstodo åt-skilliga gamla Gubbar enhälligt; at vädret nu vore mycket starkare,än i deras barndom. De lade ock til, at en 80 åra styrman derpåorten berättat, at det på långt när ej varit så häftigt väder i hansbarndom, som det var vid förenämde hans ålder. [123]

Järnkakelugnar små och hel nätta, 1 à 1 1/2 aln höga, längdenoch bredden i proportion deremot hade de på de flästa ställen iden norra delen af Bahus-Län, i synnerhet ned mot sjökanten, utisina stugor; hvilka Järnkakelugnar de köpt ifrån Norrige; desseehuru små de voro, gofvo dock en stark värma; men som de nu äroförbudna at föras in, så hafva de i det stället mångenstäds muratsig små kakelugnar af tegel, hvarom framdeles.

Mot afton fölgde jag Bönderne, som kommo från kyrkan, tilOtterö, hvilken är belägen en fierndels väg, eller något mer W.om Grebystad.

D. 9. Augusti.

Om morgonen gick jag allestädes omkring på ön, at se hvadrart der skulle finnas, och märkes af växter följande:

Circæa (Linn. Fl. Svec. 5. a) stod i skuggan emellan bergsklyftor.Plantago fol. semicylind. integ. (127) här och der vid stranden. Cornusherbacea (132) i myror nog.

Anagallis (169) phoeniceo flore. C.B. emellan stenarna på södrasidan af Otterö.

Convolvulus foliis sagittatis postice truncatis, pedunculis simplicibusunifloris. Linn. Fl. Svec. 174. en ört ej tilförene af någon Botanicusfunnen i Sverige vildt växande, stod bland stenarna på södra sidanaf ön.

BAHUS-LÄN. OTTERÖ. 91

Lonicera (191) eller Caprifolium germanicum Dod. växte blandstenar på backarna här och der. Atriplex (828 b) angustissimo &longissimo folio. Tournef. på hafsstranden nog. Erica (310) i myrornågot. Agrimonia (304) ymnigt på backar och bland stenar. Stärke-bär alleftäds i myckenhet uti [124] backarna. Hagtorn här och deruti backarna. Sur-apel här och der i ängar. Björnbärsbuskar (409)här och der i backar. Thalictrum (454) minus C. B. något litet påsödra sidan vid stenar. Origanum (480) allestäds i myckenhet vidbergsfötter. Melampyrum cristatum, här och der på backar. Räf-blomster (Ononis 622) på backar. Räfklor (Anthyllis 594) på backar.Aster (696) i ängesbackar. Porss nog i myror.

Otterö är en ö, som lyder til Tanum soken, ungefär en fjerdedelsmil lång, mäst öfveralt med tämmeligen höga och skallota bergupfyld; emellan desse berg ligga myror, somliga våtare, andratorrare, bevuxte med bägge slags Ljung (Erica 309. 310. i Linn. Fl.Svec.) och Porss (817) På somliga ställen emellan bergen hade desina ängar, som dock ej voro stora, men måsslupna och låglänta.Strax vid gården hade de 2ne stycken åkertäppor, som voro ganskasmå, så at de för största delen af året nödgas köpa sig bröd. Derasförnämsta sysla är så här som på alla öar i denne skärgården, atidka fiskeri; några få kor och getter hafva de. På denne ö äro 2negårdar. Timmerskog måste de skaffa sig långt från fasta landet.

Husen äro väl bygde, men stockarna inuti äro icke bilade ellerhuggne släta, utan barken endast afdragen. Ofvanpå sina stugorhade de altid en nattstuga, eller loft, deri de lågo om sommaren,men ingen spis var deruti.

Kakelugn hade de i nedre stugan en liten af tegel, ungefär 5

à 6 quarter hög, 1/2 aln bred, 4 à 6 quarter lång; den stod 1/2 alnvid pass från gålfvet; kakelugns dörren var på den smalaste sidan[125] af kakelugnen, såm vette ut mot gålfvet, ty ugnen stod medden ena gafveln mot väggen, och med den andra ut mot gålfvet:vid den ändan at kakelugnen, som var in mot väggen, gick en liten

92 BAHUSLÄN. OTTERÖ

fyrkantig spanstjock korssten up, i hvilken korssten, en tvär handofvanföre sjelfva kakelugnen var spjellet, som kunde dragas ut ochin. En sådan kakelugn ehuru liten han synes vara, är dock i stånd,at hålla et tämmeligit stort rum varmt. Man brukar til bränsle utidem så väl ved som torf: de som antingen icke mägtat köpa sigjärnkakelugnar, eller ock nu, sedan de äro förbudne at införas frånNorrige, ej hafva tilfälle at tilhandla sig dem, hafva i det ställetdesse små kakelugnar, i synnerhet i den delen af Bahus-Län, somej aldeles gräntsar til Norrige.

Stora lösa stenar lågo öfveralt på den högsta delen af bergen,som här på ön voro de mästa på södvästra sidan, och hvilka bergäro tämmeligen höga: til skapnaden liknade de grafstenar, menvoro gemenligen tjockare, ungefär en half aln tjocka; man fanndem nu större, nu mindre; ibland såg jag der ock stenar, som vororundaktige, men de fläste sågo ut, som sades, som tjocka grafstenar:jag märkte, at på S. w sidan om de ställen, der desse stenar lågoströdde öfver bergen, dock längre ned, syntes på sjelfva bergenrum, likasom stenar blifvit brutne derifrån; ty berget var på mångaställen så sönderdeladt med sprickor och rämnor, at man ännukunnat bryta dylika stenar derifrån. Månne man ej hade anledningat gissa, at desse omtalte stenar, som lågo spridda öfveralt på den[126] öfversta delen af berget, hade i fordna dagar genom någonhäftig storm och SW vind, som just kommer ända från hafvet,blifvit från de ställen lösbrutne, der nu så mycket springor ochöpningar synes, och så bragte uppå berget? Litet längre i NO. fråndet berg, der omnämde stora stenar lågo kringspridde, gick enkulla up af samma berg, som nästan var den högste af alla; på densamma var

En grufvelig samling af stenar, dels stora som klot, dels större;de största voro vid pass så stora, at 2 à 3 karlar orkat välta en; allavoro rundagtige; sjelfve denna stenrösjan gick från NW. til SO;den var vid pass 2 à 3 musquet skott lång och ungefär et musquet

BAHUS-LÄN. OTTERÖ. 93

skott bred; på norre sidan var denne stenrösjan 2 famnar hög,på hvilken sida ock de största stenar lågo: öfverst på den synteslikasom i fordna dagar der stått någon vätte. Jag frågade Böndernahvilken som samlat denna oändeliga myckenheten af stenar hit?de svarade, det de mente, at kämpar i fordna tider samlat demtilhopa, då de ärnat strida; ty i de dagar brukade de stenar at kastamed, i stället för skjutande, och kunde de den tiden kasta 6 gångorså långt som man skjuter med en musquet. Sådan var Böndernasberättelse.

Lumbricus punctis prominulis Linn. Faun. Svec. 1270 hade på deställen vid stränder, der vatnet lupit ut, upkastat ganska mångahand stora högar af gyttja och sand; ofvanpå hvar och en af demlåg svart jord lagd lika som i åtskilliga ringar, hvilket sades varaderas träck.

Flintstenar funnos vid stränderna allestäds.Musle- ock Snäkeskal fans nog på SW sidan af ön, [127] hvarest

en något hög backa til mästa delen bestod häraf: litet hvit sand varblandad deribland.

Watnet hade denna dagen lupit ganska mycket ut.

D. 10 Augusti.

Bjuggbröd är det, som de bruka få väl här på Otterö, som mästalla andra ställen öfver hela Bahus-Län. Detta bröd är så tunt somen nagel och nästan som et papper, och bakades här på Otterösålunda: Qvinnan tager et enkom dertil gjordt fyrkantigt bordeller bräde, ungefär 5 quarter långt och lika bredt; derpå strörhon litet mjöl, tager en liten klimp deg, lägger den på bordet,kaflar ut den samma så tunt som hon vil: när hon vil vända brödet,sätter hon en liten smal brödspade derunder, och vänder det om:imedlertid har hon en stor rund järnplåt något litet tjockare änet spjell, hvilken hon sätter på tegelstenar i spisen, och gör eldderunder; då denne järnplåt blir varm, lägger hon sin kaka derpå atgräddas. Diametern af deras kakor eller bröd är gemenligen 4 à 5

94 BAHUS LÄN. OTTERÖ. MUSÖ.

quarter; när man vil hafva något tilräckeligit häraf i mun, bör manåtminstone lägga och vika kakan sex eller otta dubbelt. Orsakenhvarföre de häldre baka sina bröd så tunna, sade de vara den, at omman bakar kornbröd tjokt, så smakar det så tort, enkannerligendå det blifver litet äldre: men då det bakas tunt, smakar det långtbättre, och ger icke en så torr smak. Rågbröd baka de så tjockasom vanligit är på andra orter.

Fotqvarn eller Squaltqvarn hade de på Otterö [128] en liten,som stod i en bäck, hvilken var mäfta delen om året torr; ochehuruväl de så här som på flere ställen hade den bästa lägenhetför väderqvarnar, så vet jag mig dock ingenftäds, undantagandes iMastrand, hafva i hela Bahus-Län, der jag rest fram, blifvit varsenågon väderqvarn, fast de på somliga ställen måste understundomresa flere mil med deras mäld. Jag frågade dem, som bodde på öar,och hvilka ofta nödgades fara 7 à 8 mil til qvarn, hvarföre de ickeförskaffat sig väderqvarnar? de gåfvo til svars, at de gerna önskadesig hafva sådana; men der skal ingen finnas på orten, som vet hurude skola byggas.

Hästarna sades gå här ute hela vintern, så at de den tiden ickebehöfva gifva dem et strå, utan de gå då i backarna och äta Ljung,som der öfverflödigt växer.

Källa hade de mäst på alla holmar, der folk satt sig ned at bo,alsingen; hvilket synes vara märkvärdigt, emedan holmarna oftabestodo til största delen af berg och klippor, som gemenligen plägahållas för källors ursprung; dock som jordmon på desse små öaroch holmar merendels var af land, lärer den tvifvelsutan dragit ochsugit uti sig all den fuktighet och vätsko, som af dunster stadnatmot bergen, och sedan slutit ned i jorden af de samma. I brist afkällor hade invånarena grafvit sig anten brunnar eller ock groparnär vid stranden, hvari friskt vatten silade sig genom sanden frånhafvet.

BAHUS-LÄN. OTTERÖ. MUSÖ. 95

Mot afton reste jag härifrån til Musö dit jag kom vid solensnedgång. På holmar stod somligstäds [129] nog Strandråg (Linn.Fl. Svec. 106) Cochlearia J.B. vid stränder, samt Poa (76) i torramullen uti bergsspringor.

Angelica (234) som nog växte på stränderna, kallade bönderneSqvättor emedan barnen sqvätta, det är, spruta vatten med desstjelke.

D 11. Augusti.

Denne dagen öfverfor jag mäst hela ön, som var ganska berg-full, emellan hvilka berg lågo små åkrar. Convolvulus major albus C.B. stod mångenstäds vid stranden.

Ligustrum Linn. Fl. Svec. 4. hade jag den fägnaden at i dag förstagången blifva varse: et trä, som man ej tilförene vetat växa vildt iSverige; den växte på stenrösjorna i solbaddet uti åkerbackarna påsamma ställen som Slån eller Stärkebär.

Wäxterna, som bland andra här funnos nog ymnigt, voroCornus herbacea. Anagallis phoeniceo flore. C.B. Caprifolium germa-nicum. Dod. Agrimonia, som här kallades Småborrar, emedan frönfastna i ullen på fåren. Slån, Hagtorn, Surappel, Mespilus (Linn. Fl.Svec. 403). Björnebär (409). Lind, Origanum sylveftre C. B. Anthyllis(544) Vulneraria rustica J. B. Hassel, Ask.

Gröngult färgas med Rörtuppor (panicula arundinis 99 uti Linn.Fl. Svec.) sålunda: man tager dem färska, hackar sönder, lägger igryta at kokas, yllegarnet alunbetes, lägges i grytan med Rörtup-pan, låter koka en stund. Man skal ock kunna färga linne härmed,dock sades det ej blifva så vackert som ylle. Det sitter braf påfådant, som icke hafves ut i solen. Vil man hafva det mycket mörk-grönt, tages 2 à 3 blad af [130] stjelken med; vil man hafva detljusare, tages endast et blad; men hel ljust, endast toppen.

Grönt färgas med Senecio (Linn. Fl. Svec. 688) s. Jacobæa vulgaris.J. B. sålunda: Man tager den, förr än den spricker ut, med rot ochalt, hackar sönder, kokar en stund i vatten, lägger yllegarnet deri,

96 BAHUS-LÄN. MUSÖ.

kokar en stund; vil man hafva färgen mörkgrön, drar man demsedan genom lut. Örten bör brukas medan hon är grön; färgenskal blifva mycket vacker mörkgrön, men tol ej hafvas i solskenet.

Kep kallades här Porrum Linn. Flor. Svec. 266. som växte nedan-för och på sidorna af backarna på denne ö. Bönderne taga den, dåden ännu är ung och nyss uprunnen, och antingen allena, eller ockblandad med andra, koka af den kål. Då jag vid en backe samladenågra stånd af henne, fann jag uti en blomma, at et stamen hadebögt sig och lagt sin anthera just ofvan på stigma at fullborda actumgenerationis; men de andra 5 stamina stodo uprätta som vanligit är;ännu uti en annan des blomma blef jag detta varse.

Tången, (Alga Linn. Fl. Svec. 1137) brukades här ock at täckatak med. Bönderne berättade, at då den legat så länge på tak, atden blifvit förrutnad, de sedan pläga föra den på åkern til gödning;och dervid befunnit, at den göder tämmeligen; de sade derhos, atde hört förtäljas af några från Jutland: det de derstädes pläga tagaTången från stränder, föra den i högar at rutnas, och göda åkernsedan dermed, som derigenom skal befordras til en härlig växt.

Bränvin sades en del bränna af Suräplen. [131]Mussel- och Ostronskal funnos ganska ymnigt mångestäds på

backarne, som voro midt på ön, hvilket är et teken, at de ställen ifordna dagar stått under vatten.

Grönt sades färgas med löfvet och bären af Brakved (FrangulaDod.) eller som det här på orten kallades, Brågon, sålunda: Mantager dem, stöter sönder, kokar i en gryta: när det är upkokat,lägges ullgarnet ned deri, at kokas: vil en hafva det mörkgrönt, sålutas det sedan; men om man vil hafva det ljusgrönt, lutas det icke.Det skal blifva en tämmelig vacker grön färg, men sitter ej väl på,om man går i solen.

Gult skal färgas med barken af samma Brakved således: Mantager barken om våren, då trädet safvar; denne barken gömmes sålänge, tils man behöfver bruka honom: när man vill färgat, bryter

BAHUS-LÄN. MUSÖ. 97

man den något små, lägger den då antingen i färskt svagdrickaeller i färsk ostvasla at blötas i 3 dagar; derpå kokas den up i sammaväska, som den blifvit blött uti, då ullgarnet lägges deri, och kokasen liten stund. Det sades blifva en vacker färg; men går man isolen, så skal det mörkna.

Mateledsträd kallade Bönderne här på Musö Lonicera (Linn. Flor.Svec. 191) eller Caprifolium germanicum. Dod. emedan man tagerblomstren deraf, kokar i öl lykt, det är, med låck öfver, och gifverden in, som har matleda; om vintern, då man ej har blomstren,tages barken, kokas på samma sätt, och brukas deremot.

Stor skog sades hela Musö i fordna dagar varit öfverväxt med,som nu på 60 år är aldeles utödd. [132]

Märmgeta kallades här Origanum sylvestre C. B. och sades, atsomlige bruka den i Pylsa.

D. 12 Augusti.

Denne dag besökte jag åtskilliga holmar.Torf såg jag på holmar ligga upgräfven, at blifva brukad til

bränsle; Torfven, som låg i gropar eller dälder på berg och i småbergsmyror, var i fyrkant, eller af skapnad som stora Tegelstenar,uptagen til et spadtag endast, ibland til 2ne spadtag djupt; medden var sedan förfarit, som ofvanföre p. 117 är omtalt; nu, sedanden blifvit torr, var den hoplagd på de högsta kullar af bergetuti högar af form och skapnad som en medelmåttig kornstack,det är, at Torfven var lagd tilhopa uti en rund stack, hvars sidorfrån marken til en famns högd stå perpendiculaire, men gå sedanderofvanföre tilhopa och göra en trubbig conus. På de högsta kullarvar denne stacken satt derföre, at ej vatnet måtte få frihet at sila sigder under, utan at rägnvatnet desto snarare måtte flyta derifrån. Deläto honom stå på et sådant ställe, til des de få tid at föra honomhem och lägga honom inne uti hus: den Torf, som här stod upsatt,var öfverväxt af Ljung (Linn. Fl. Svec. 309) och Kråkris (Empetrumprocumbens 832) och finnes på alla berg nästan på alla orter.


Tång (Alga Linn. Fl. Svec. 1137) låg somligstäds nog vid strän-der. Bönderne berättade, at boskapen äta den då den nyss drifvitstil land, och ännu är grön. I denne Tången eller Tare sades Räkorna(Cancer Linn. Faun. Svec 1252) gro och trifvas bäst. Denne Algakallade de Tare, så länge den står och växer i sjön, men då denblifvit drifven til land, kallas den Tång. [133]

Klappurstenar lågo här och der på stränder, hvilka voro så trindasom de varit svarfvade, och ganska släta.

Barrlind (Taxus Linn. Fl. Svec. 825) växte på Skorholmen, Lög-holmen, och några andra holmar, men sällan stod mer än en endapå hvardera holmen.

Wäxter bland de rarare voro Ligustrum Linn. Fl. Svec. 4. påSkorholmen ymnigt. Strandkål (570). Euphorbia (438) och Cochle-aria (537) stodo i ymnighet på Olaskär. Slån i en ganska stormyckenhet på Lögholmen.

Et fähus var på holmen, derest de en tid om sommaren hafvasin boskap, hvars väggar voro upmurade af gråstenar: i stället förler var Tång stoppadt emellan stenarna: taket var likaledes täktmed Tång.

Orrar suto en myckenhet på sistnämde holme ned i buskarna,fast på holmen var aldeles ingen skog.

Statice caule nudo ramoso. Linn. Fl. Svec. 254 en ört, som ejtilförene blifvit nämnd bland de i Sverige vildt växande örter,växte i stor ymnoghet långs efter hela stranden på SO sidan afLögholmen.

Pisum marinum Raji, eller Strandärter funnos på Skutholmenväxande i stor ymnoghet uti pura stenklappuren; de hade en ganskastor myckenhet af skidor med tämmelig stora ärter deruti, af hvilkajag åt en hop rå, utan at känna deraf någon olägenhet. Ofruktbarahafsstränder kunna genom desse göras mycket nyttige.

Klotang kallade Bönderne här Fucus (Linn. Fl. Svec. 1002) ellerQuercus marina Lob. De bruka [134] lägga den under i de käril,

BAHUS-LÄN. WÅRÖARNA 99

hvari de pläga föra Hummern til Stockholm, emedan Hummernhärigenom skal mera förvaras och hålla sig bättre.

Aster (697) maritimas Tripolium dictus Raj. växte mäst vid allastränder. Bönderne berättade, at då krigsfolket i sista feigden legathär i landet, har ibland dem varit en Capitain vid namn Randal,som befalt sina soldater plåcka bladen af denna växt, skolla desamma, koka i stället för kål och dem äta, hvilket de sades hafvagjort.

Hållsbär kallade Bönderne Opulus Linn. Fl. Svec. 249. och sade,at man plär taga bären, koka lykt det är, med lock öfver och täpt,uti öl, dricka deraf, som skal hjelpa mot håll. Ingen annan nyttaviste de här af desse bär; men under mit vistande i Rysland år 1744

såg jag uti Nowogrod, Tweer, Moscou och andra städer, käringarsitta på gatorna, som hade stora byttor fulla emed insyltade bär afdenne, dem Ryssarne köpte och åto; jag åt ock något litet deraf,men de smakade ganska bäska och obehageliga, så at jag undrade,hvi folk med sin smak kunnat falla på sådana ting; dock när jagbesinnar, at man ofta vid smaken ej råder sig sjelf, utan måste tro,det alt smakar godt, som vanan och almänna bruket infört, så hadejag icke så stor orsak at förundra mig häröfver; Prof härpå har mani Tobak och Caffé etc, hvika ehuru osmakeliga för en ovan, likvälnu brukas öfver alt som en läcker ting och guda frukost.

Malva montana seu Alcea rotundifolia laciniata. Linn. Fl. Svec.538. en ört, som aldrig tilförene varit i Sverige observerad vildtväxande, fann [135] jag i skarp jord vid en bergsfot på Lögholmen.

D. 13. Augusti.

Resan skedde om morgonen i solgången til Wåröarna, dit vikommo fram ungefär klockan 8 för middagen.

Wäröarna ligga in mot 2 mil från fasta landet uti Wäster, ochefter allmän berättelse längst ut af alla öar, som i Wästerhafvethöra til Sverige. De bestå af åtskillige små öar och holmar nära ochtilsammans liggande; somliga ligga dock något afsidas, och den

100 BAHUS-LÄN. WÄRÖARNA.

största är vid pass 2 à 3 stenkast lång; de bestodo mäst af höga ochskallota berg, på hvilka näppeligen växte annat, än vanlig Ljung;emellan bergen fans dock här och der vackra backar och lunder,som voro örtfulla; men än mera bestodo desse öar af sumpiga småmyror. Stor löfskog sades hafva varit i fordna tider på desse öar,men nu var här mycket skallot, som kommit af getter och backar,dem Bönderne hafva derute; de pläga ofta låta dem gå der helavintern. Enkannerligen var märkvärdigt, at om hösten sent 1740

då en Bonde på Weddö hämtade hem från Wäröarna sina getter,emedan han såg, at kölden blef för häftig, lämnades en båck qvar,som de icke kunde få fast; de gofvo då honom förlorad; men närde om våren 1741 förde dit sina getter, funno de samma båck der,som ej allenast var lefvande, utan såg långt bättre och hullfullareut, än dem berörde Bonde från Weddö då förde dit; hvarvid detvar synnerligit, at den holmen, der båcken gick om vintern, varmera skallot än de andre.

Trägård, som här på Wäröarna skal finnas, hade de mångasägner om: de berättade, huru [136] nu den, nu en annan, som härgått i andra tankar, ej skolat vetat ordet af, förr än de varit midt utien sådan trägård, hvarest skal hängt de skönaste aplen, af hvilkade sägas plåckat så mycket de kunnat bära; och då de burit demtil båten, och kommit tilbaka, i mening at hämta mera, hafva dealdrig derefter kunnat finna samma ställe igen; men de plåckadeäplen säger Historien at de fått behålla, och fört dem hem med sig,som skolat smakat mycket väl. Det sades, at om en med flit sökerefter denne trägården, skal man då aldrig finna honom; det läreraltså tvifvelsutan varit orsaken, hvi jag icke fick se honom, emedanjag näppeligen lämnade något ställe, som jag ej ransakade.

Bärgs- eller Jättegrytor, som de här på orten kallades, funnospå somliga ställen i bergen, dem jag så här, som på andra ställen idenne Resebeskrifningen med flit går förbi, emedan jag tilförenebeskrifvit dem uti Kongl. Wetensk. Acad Handl. för år 1743, p. 122.

BAHUS-LÄN. WÄRÖARNA. 101

Begrafningsplats stor som en liten stuga med upmurade gråste-nar omkring, fans på en af öarna, hvaruti de begrafva de döde, somdö på skeppen, hvilka der ligga i hamn.

Skepshamn är på SW. sidan af Storön för små fartyg, som härgå in. På helleberget af holmen, som kallas Heyen, står uthuggit:

Willumhey det är mit namn;Kom til mig, så skal du få god hamn.

En sten ligger strax der bredevid så stor, at 3 à 4 karlar kunna vältrahonom omkring; på hvilkens öfre sida står uthuggit: [137]

Sno mig kringSå skal du få se en underlig ting.

På sidan tvärt emot skal stå en hop obehageliga ord, så at de, somvändt honom om, och läsit samma skrift, gerna påtagit sig denmödan, at kullra honom tilbaka, som han förr låg, på det de ickemåge blifva de siste, som härigenom blifvit narrade, emedan degerna unna andra samma förmon.

Orm har ännu aldrig någon sett på Wäröarna, hvilket sadesallmänt af alla här på orten boende.

Warg skal aldrig mer än en enda varit på desse öar, hvilken viden mycket stark vinter lupit dit öfver den nyss lagde isen; men somtil hans olycka, isen strax derpå gick up, har han i brist af föda, ochutan hopp at orka simma til lands, aldeles svultit ihjäl.

Växterna, som här funnos, vil jag nu uptekna på det en härafmå kunna hafva et begrep, huru de större holmar i anseende tilsina örter i Bahus-Län sågo ut.

(a) Vid stränder

Strandråg, (Secale Linn. Fl. Svec. 106) något enda stånd. Apa-rine (120) vulgaris C. B. här och der. Plantago fol. semicyl. integerr.(127) allestäds. Cynoglosum (154) tämmeligen der båtar pläga ligga.

102 BAHUS-LÄN. WÅRÖARNA.

Solanum (128) officinarum C. B. vid vägen från båtarna. Glaux (199)litet. Ligusticum (232) här och der i sandgruset. Angelica (334) syl-vestris Dod. tämmeligen. Polygonum (222) somligstäds. Cucubalus(360) s. Behen album ymnigt. Arenaria (375) fol. portulac. någonenda. Sedum (386) s. Telephium vulg. C.B. ymnigt. Lythrum (393)ganska [138] mycket, samt i bergsmyror. Potentilla (415) C. B. ym-nigt. Galeopsis (492 a) litet. Scutellaria (499) litet. Cochlearia J. B.tämmel. Crambe (570) på några ställen, Sonchus (642) tämmel. Aster(697) s. Tripolium somligstäds. Anthemis (704) s. Chamæmel. inod.C. B. nog. Atriplex (826) marit. lacin. C. B. tämmeligen. Atriplex(828 β) angustiss. fol. nog.

(b) På bergen i bergsspringorna.

Statice (Linn. Fl. Svec. 253) Tournef. allestäds. Bergsyra (296)något. Ljung (309) ganska ymnigt. Scleranthus (348) knafvel täm-meligen. Sedum (389) fl. lut. nog. Hieracium (639) frutic. angustif.maj. C. B. tämmeligen. Viola (721 γ) fl. cærul. tämmeligen.

(c) På sidor af backar, som merendels voro nog stenige, och dernedanföre.

Ligustrum (4) i oändelig myckenhet. Piphven (59) litet. Fälthven(62) här och der. Slåtergroe 76) här och der. Rödsvingel (93) häroch der. Qvickrot (105) somligstäds. Galium (116) luteum C. B.här och der; på et ställe stodo åtskilliga stånd, med hvit blomma.Convolvulus (174) maj. alb. C. B. somligstäds. Klåckor (176) nog.Lonicera (191) s. Caprifol. Germanic. Dod. ymnigt. Röda Vinbär, häroch der. Pimpinella (246) här och der. Opulus (249) ganska mycket.Porrum (266) i myckenhet, äfven i myror. Convallaria 274) s. Sigill.salom. litet. Epilobium (304) litet. Epilobium (306) fol. ov. dent. något.Helxine (323) litet. Cerastium (379) villoso-visc. litet. Agrimonia (394)ganska mycket. Slån ymnigt. Hagtorn något. Rönn något. Suräpplennågot. Törne (406) ganska mycket, med des varieteter. Smörnjupon

BAHUS-LÄN. WÄRÖARNA. MUSÖ. 103

(407) nog. Hallon (408) något. Björnbär (409) ymnigt. Skåttlufvor[139] eller Blåhallon (410) somligstäds i ymnighet. Togbär (411)tämmeligen. Smultron här och der. Geum (423) s. Cariophyllatavulg. C. B. ymnigt. Origanum (480) något. Euphrasia vulg. häroch der. Erysimum (555) fol. integ. lanceol. ymnigt. Geranium (571)sanguineuni tämmelig. Geranium (576) fol. maluæ rot. C. B. litet.Geranium (578) robert. prim. C. B. något. Lathyrus (599) sylv. lut.fol. viciæ. C. B. tämmeligen. Vicia (603) pedunc. multifl. stipul. cren.något. Vicia (605) multislora C. B. tämmeligen. Lotus (609) s. Trifol.cornic. Dod. här och der. Hypericum (625) vulgare C. B. allestäds.Prenanthes (645) något, men altid på skuggrika ställen. Arctium(651) täml. Artemisia vulg. (667) ymnigt. Solidago (685) s. Firgaaurea här och der. Ek, på åtskilliga ställen, men knapt til en manslängd. Hassel något. Asp täml. men små. En täml. men hel små.Ask några stycken.

d. På ängar. Som här voro låglänta och lågo på våta ställen.

Täkttåtel (63) här och der. Blåtåtel (71) här och der. Plantago(124) fol. lanceol. spic. subov. somligstäds. Brakved (Frangula) täml.Juncus (278) I. B. somligstäds. Hästyra (292) allestäds. Filipendula(405) s. Ulmaria Clus. täml. Ranunculus (466) prat. er. acris C. B.något. Leontodon (629) på högläntare ställen ymnigt. Carduus (659)palustris C. B. tämmeligen. Ahl något. Björk någon enda. Jolster(792) här och der. Salix (744) någon enda.

e. I myror, moras och sura orter.

Valeriana (30) sylv. Dod. här och der. Iris (33) ymnigt i alladjupa myror och backar. Schoenus (34) Myråg något. Eriophorum,(44) s. Ängull, i [140] sura bergsmyror något. Rörsten (48) här ochder, bladen hel små. Strandrör (99) något. Triticum (105) menhade aristas, stod uti en sur och våtlänt myra nog. Cornus herbaceaallestädes, Selinum (227) palustre leviss. lactesc. något. Ljung (309)


som ofvanföre är märkt (b) stod på alla myror ganska ymnigt, ochär af alla örter, som på desse öar finnas, den aldramästa. Eupatorium(665) cannabinum C. B. tämmeligen. Empetrum procumbens (832)något.

(f ) Uti djupa vattugölar och pussar.

Corispermum (3) på et ställe något. Sjösäf (46) nog. Flotagräs(Sparganium 771) något. Typha (772) ymnigt, bergsgrytorna (sep. 136) stodo ofta hel fulla af denne; längden af den var 1 1/2 famn.

Anmärkning. Uti Kongl. Wetensk. Acad. Handl. för år 1743 p. 107

lin. 18 står at ofvanföre vid (a) nämnde Ligusticum växer på Wärö-arna nedan för Fahlun, som är et grufveligit tryckfel, och bör hetaWäröarna nedan för Tanum.

Mot aftonen skedde resan tilbaka härifrån til Musö.Dragoner några stycken, som blifvit enkom utsände af någon

der å orten befälhafvande Officerare, hade under min frånvarodenne dagen sökt aflägga hos mig en visit på Musö, i mening athöra efter, om jag vore försedd med tilräckeliga och fullgiltigapass; men i annor händelse at draga behörig försorg, det jag ge-nom tjenliga medel kunde oförtöfvadt bekomma fri skjuts ändatil Götheborg; Värdinnan i gården hade största svårighet, at skiljadem från min kappsäck, den de änteligen ville hafva bårt med sig,emedan de föregofvo, at om jag vore en ärlig [141] man och utiriktige värf och ärender, jag icke så skulle vela mista min kappsäck,utan väl sjelf töras komma och begära honom tilbaka; men vorejag en skälm eller en Espion, vore ej mer än billigt, at om de ickekunde få mig fatt, de likväl måtte få behålla kappsäcken och hvadderuti funnes; de låto dock, fast med mycken möda, öfvertala sig,at denne gången lämna kappsäcken och mina böcker qvar; menhotade, at andra eller tredje dagen komma och gripa mig; docksom jag sedermera icke hörde någon ting af desse gäster, så lära

BAHUS-LÄN. MUSÖ. 105

de tvifvelsutan derefter fått någon benägnare berättelse om minperson.

D. 14. Augusti.

Ogräs bland kornet skref jag up, som här voro följande: Snär-jegräs (Aparine Linn. Fl. Svec. 120) tämmeligen. Myosotis (149) fol.hirsut. något stånd. Lycopsis (157) något stånd. Chenopodium (212)fol. sinuato candicante. Tournef. tämmeligen. Hästsyra (292) här ochder. Persicaria [319] mitis J. B. tämmeligen. Spergula (373) fol. ver-ticill. pedunc. dichot. något litet. Stachys (490) palust. foetida. C. B.tämmeligen. Galeopsis (491 γ) corolla flava på somlige ställen täm-meligen. Åkersenap (548) något enda stånd. Musärter (605) häroch der. Sonchus (642) pedunc. hispidis tämmeligen. Lapsana (609)tämmeligen. Matricaria (702) något.

D. 15. Augusti.

Fjässing (Trachinus Linn. Fau. Svec. 282) om hvilken är talttilförene p. 119 få de understundom här på orten. De berättade,at när en blifver stucken af denne, som sker, då en kommer atoförvarandes röra vid honom på ryggen, [142] skal man svälla up,och blifva af samma färg i synen som sjelfva fisken, (gulaktig). Densom af honom blifver stucken, sades bruka deremot til bot, at mansprätter up fisken, tager lefren ut, ger det med smör och brödåt patienten at äta. Andre, som icke veta det, pläga taga Enbast,knyta dermed ofvanfore stället, han stuckit, då svulnaden ej skalgå längre.

Korne låta de om sommaren härpå ön gå ute både dag ochnatt; när de skola mjölkas, som sker 3 gångor om dagen, nämligenmorgon, middag och afton, gå qvinfolken ut på marken der debeta, och göra samma syfta; om vinteren hållas de i huset, ochmjölkas då icke mera än 2 gångor om dagen: Af mjölken sade sigväl ibland koka sötost, men aldrig missmör.

106 BAHUS-LÄN. FJÄLLBACKA.

Fåren mjölka de, och af deras mjölk blandad med den de tagitaf kor göra de ost, hvilken är desto fetare och mäktigare, ju merafårmjölk det är uti den samma. Fårmjölken sades vara ganska sköntil välling.

D. 16. Augusti.

Haj (Squalus Linn. Faun. Svec. 269) kallade fiskare här på ortenHå; de sade, at den är en skön fisk at äta, när den intet är stor;den skal leka Korssmässotiden på grönskor (det är ställen dermycket conserva och andra gröna hafsväxter stå) vid landet. Närman drager långs efter den med fingret från hufvudet til stjerten,så kännes ingen asperitet eller skarphet och motsträfvighet; mendrar man från stjerten mot hufvudet, nappar det så hårdt och tättuti och emot, at man ej kan få fingret ur fläcken; de [143] plägaderföre taga skinnet, som sitter mot stjerten, och skrapa dermedsina träverk, som deraf blifva ganska flata.

Roligt fiskafänge hade de en historia om. En man satte sinHummertina, hvaruti han plägade fånga Hummer, på en bergshäll;uti Tinan var agnet qvar, som han brukat efter Hummern; närmannen gått bort, kommer en Skata, och flyger in uti Tinan, atäta up agnet; hon slapp väl in, men hittade ej ut; derpå kommeren Räf, och då han blef varse, at skatan flög af och til uti Tinan,gick han dit, och mente sig få en härlig måltid, kröp altså äfven utiTinan; och då han som bäst hölt på, at taga fatt Skatan, råkade deticke bättre, än at han rumlade Tinan för mycket, så at hon kullradened för berget och uti sjön; och som en stor sten var bunden vidhenne, så sank hon til botten. Sist går en Skädda (et slags flundror)dit in efter agn; då karlen kommer, och ser at Tinan var fallen isjön, går han dit, drager henne up, och finner deri en fogel, etfyrfotad djur och en fisk.

Musö lyder under Tanums Pastorat, och har til Tanums Kyrkaen mil, halfparten til sjös, och halfparten til lands: ön består mäst afbara skallota berg, emellan hvilka de hafva en hel liten åker, besådd

BAHUS-LÄN. FJÄLBACKA. 107

med korn och hafre, samt ganska litet råg. På ön bo 2ne styckenåboer, hvars förnämsta födekrok är fiskandet; de reste denne tidenut at fiska om morgonen när det dagades, och kommo gemenligenhem tilbaka kl. 3 à 4 efter middagen. Här hade de äfven loft ellerkamrar på sina stugor. Deras boskap var några kor, några får, någrafå gäss, en katt och en [144] hynda. Hästar och getter egde deicke, emedan de hade intet at föda dem med om vintern. Derasved var bara torf. Et litet hampe- och et litet kålland låg strax vidhusen: emellan bergen lågo små fläckar, der boskapen bette; mende gräs- och örtslag der växte, voro icke af de slag, som göra etutvalt bete för boskapen; utan endast sådana, som kunna växa påsyrliga ställen, aldenstund vatnet, som drog sig ned från bergen,låg och syrde häremellan. Sjelfva bergen voro skallotte, så at ingenting utom bergmåssa fans derpå. Och sådan som gräsväxten varhär, sådan var den ock mäst på alla andra öar, der jag tilförene häri Länet rest, emedan beskaffenheten af öarna var lika.

D. 17 Augusti.

Resan skedde om morgonen från Musö til Fjällbacka, som äret fiskare näste, der en stor hop fiskare bo, belägit en fjerdelsvägsöder om Musö, och lyder under Quills Pastorat. På vägen var jagpå åtskilliga holmar.

Växter märktes endast desse: Ligustrum Linn. Fl. Svec. 4 stod påstora och lilla Porssholmen, samt andra holmar i ganska stor myc-kenket. Af Barrlind (Taxus) växte par buskar på stora Porssholmen,af hvilka den ena hade en ymnighet med bär. Origanum (480) fylteup alla backar. Opulus (249) täflade med Ligustrum i myckenhetLigusticum (232) fans i sandgruset vid stränder. Euphorbia (438).s. Tithymalus palustr. frutic. C. B. växte ej i mindre ymnighet påvåta ställen. Strandärter (608) öfvertäkte somligstäds hela långastränder, och växte der i pura stenklapuren, så at man hade stororsak at undra, hvarifrån [145] desse togo sin föda på et så magertställe. Jag åt med nöje en stor myckenhet af desse hel rå; Fiskare

108 BAHUS-LÄN. FJÄLBACKA.

och Bönder viste ingen nytta af dem. Strandkålen såg jag ock pånågra ställen, som till sin nytta var fiskare så litet bekant som deförre.

Efter middagen kom jag fram til Fjälbacka.Rödt färgades med Lichen leprosus candidus: scutellis fuscis margine

albo. Linn. Fl. Svec. 942 hvilken hvita bergsmåsse ser ut nästan somhopklibbat mjöl, och här växer nog på bergen. Man skrapar denlöst af berget, som sker beqvämligast, när det nyss rägnat, emedanden då går bäst löst; derpå lägges den i vatten och röres så omkringuti det samma, på det små stengruset och annan orenlighet, somär fäst vid denne Lichen, må falla ned til botten och skiljas frånhonom; derefter tages han up, lägges i solsken på berget at torkas,och, då den är torr, males den sönder til et mjöl, hvarefter den återlägges i vatten och röres om, at den orenlighet och det svarta, somsitter in uti måssan, må skiljas från honom, då den ånyo torkas.Härpå lägger man honom i en kruka med urin, och låter honomså stå en hel månad. När man vill bruka honom, tager man etskedblad eller mera, alt som man har mycket at färga, utur krukan,och lägger uti vatnet i grytan, låter det så koka litet, och läggersedan tyget deri, som skal färgas rödt.

Galeopsis ramis summis strigosis. Linn, Fl. Svec. 491 var. (γ) corollaflava. Bladen skola en del taga om våren, och bruka i stället för kål.

Caprifolium Germanicum. Dod. fans tämmeligen uti springornaaf det höga berget, som ligger strax öster om Fjälbacka. [146]

Botna är et Annex til Quill, litet från Kyrkan; derstädes skalvara et högt berg, hvaruti i fordna dagar sades hafva bodt et Trolleller en Jätte, ungefär vid den tiden, då de först fingo klåcka vidBotna-Kyrka; då denne fick höra klåckljudet, skal han hafva sagt:

Det är så godt i det Botneberg åt bo,Wore icke den leda Bjälleko.

BAHUS-LÄN. QUILL. 109

Man ser lätteligen, at detta är en dikt, som Munkarne i Påfvedöm-met upspunnit.

Ljung (Erica Linn. Fl. Svec. 309) hade de på denne skallote ochskoglösa orten samlat i stora knippor, och, sedan de torkat dem påbackar, lagt i hus under tak at förvaras. De brukade den sammasedan i stället för ved, at elda sina små kakelugnar, koka sin mat,grädda sina flatbröd, brygga sit dricka, och mera sådant,

D. 18. Augusti.

Om morgonen reste jag up til Quills Kyrkoherdegård, som varbelägen vid pass en half mil från Fjällbacka; vägen var villsam, elak,samt skiftevis stenig, sumpig, backig; berg, backar, dalar och altöfver hela Quills soken var skallot och skoglöst, beväxt allestädsmed Ljung.

Gärdesgårdarna, ingen undantagen, voro alla af sten, gemenli-gen 4 à 5 quarter höga, sällan högre; de voro så här, som på allaandra ställen i den norra delen af detta Länet, upreste på det sätt,at den ena stenen var staplat uppå den andra; stengärdesgårdensbredd var ej mera, än den stenens bredd och längd, som var lagd iden samma, mästendels en half aln, ibland mer, ibland ock mindre:jag kunde ej nogsamt förundra mig, huru boskapen icke gingo inuti hägnaderna [147] öfver och igenom desse gärdesgårdar, eme-dan denne stenmuren ej var starkare, än at jag kunnat tämmeligenlätt sparkat den omkull, nästan hvar jag velat. Jag föll då på dentankan, at boskapen och hästar här icke lärt sig den ovanan, som dekunna på andra orter, jag menar, at försöka gärdesgårdars styrka,hvilket ock bönderna sedan på min tilfrågan, besannade vara sant,säjandes, at creaturen ifrån första början blifva vane, at ej springain uti hägnader; men lade til, at der de en gång fått den ovanan,at bryta sig in genom desse gärdesgårdar uti åkrarna, stå de sällanmera på annat sätt at botas, än at anten en gåsse eller flicka skal gåvall med dem, eller ock at man slaktar eller försäljer en så ostyrigboskap.

110 BAHUS-LÄN. QUILL.

Hvad vanan uti detta mål kan uträtta, hade jag et klart bevis utiRyssland; ty omkring Moscou och ned åt Ukrainska sidan såg manicke det ringaste teken til gärdesgård eller hägnad på deras ganskastora och vidlöftiga åkrar; men detta oaktadt gick likväl hästaroch annan boskap på Trädes gården bredevid den sådde säden,ofta utan det minsta vallhjon; men sällan eller aldrig märktes, atde rördt de der brede vid i säde liggande åkrar. Jag frågade afåtskilliga, hvi hästarna och den andra boskapen der i landet ej, dådem en sådan frihet är lemnad, besöka sädesåkrarna, samt trampaned och äta up säden? Mig gafs intet annat svar, än det de frånförsta början och ungdomen vid vallandet äro vande, at aldrig få gåpå de sådda ställen. Hvilket alt med annat, skal nogare beskrifvas,om jag en gång framdeles kommer [148] at gifva ut min Ryskaresa, och hvad jag på den dageligen anmärkt.

Svin såg jag mäst allestäds, der jag reste, vara tjudrade på degröna och gräsfulla ställen vid gårdarna uti åkern. Svinet hade etbredt läderband om halsen, deri satt en jernlänk, och i den sammavar repet eller toget bundet, som med andra ändan var fäst viden påle. Somligstäds voro 2 små grisar tjudrade vid hvarandra ibredd, och hade et sådant läderband om halsen, som sedan medelst

BAHUS-LÄN. QUILL. 111

et band var fäst i en liten käppända; den ena grisens band i denena ändan af käppen, och den andras i den andra ändan; midt påkäppen var sedan fastbundit det långa toget, som med andra ändanvar fäst vid en påle, så at desse små grisar lupo som 2ne vagnshästari bredd.

Litet för middagen kom jag fram til Kyrkoherdegården, derjag med all höflighet blef undfägnad af Kyrkoherden Herr Mag.Ekman.

Hafsmänniska hade jag allestäds vid hela skärgården hört talasmycket om, den man för någon tid skal hafva fått vid Fjällbackahär i Quïll soken; jag frågade fördenskul af Kyrkoherden, hurusaken härmed hade sig? Han tillika med sin Fru gofvo til svars,at de ofta talt med den gamla Gubben, som sagt sig hafva fåtten sådan hafsmänniska, hvilken gubbe, varit en fiskare, bodt påFjällbacka, varit from och enfaldig,och [149] sedan han kommittil en vacker ålder, dödt för 12 år sedan. Gubbens berättelse, dende ofta hördt honom förtälja, har lydt så: Då han en gång haft utsina krokar, och kom at vittja dem, skal han märkt, at det drogpå kroken; då han drog up, kände han, at det var mycket tungt,mente fördenskul, at någon stor fisk kommit på den samma; dåhan fick kroken ur vatnet, skal han blifvit grufveligen förskräkt,ty han blef varse, at på den samma satt en fisk, hvilken til midjansåg ut som et litet barn af 3 à 4 års ålder, med krusiga och hårdahår på hufvudet, men nedre delen af kroppen skal nog liknat enfisk; kroken hade gått genom läppen på detta hafsmonstrum, somnu let och gret som et barn; Gubben viste icke hvad han skullegöra, omsider drog han det up, hvilket då grinade tämmeligenilla, och smågret; han tog så varsamt ut kroken som han kunde,och satte denna underliga fisken bak i båten, hvarest den sattoch runkade sig fram och tilbaka, gret som et barn, och let altför illa; Mannen besinnade hos sig sjelf, at han hört säjas, at detgerna plär komma elakt väder, när sådana synas; derföre tog han


varsamt i detta hafsdjur, och sade: gör du intet mig eller minanågot ondt, jag vil ej heller göra dig någon skada; släpte så sagtadet i sjön, då Gubben skolat tykt likasom en svart hand stuckitup ur vatnet, och tagit midt om denna hafsmänniska; derefter harGubben skyndfamt satt up seglen, seglat til lands, och då han somnogast hunnit til stranden, har en så hiskelig storm upvuxit, at hanknapt sett des like. Åtskillige andre här på orten, som sade sig talt[150] med denne gubben, berättade denne historie nästan medsamma omständigheter. Dylika berättelser finner man här och deruti Resebeskrifningar och andra böcker: Cambden uti sin Britanniap. 288 har en historia om en Hafsman, den fiskare skolat fått uti sinanät vid Oxford uti Ängland år 1187, hvilken aldeles skolat liknat enmänniska, haft långa hår, stort skägg, varit mycket luden om kroppen,men sedan skolat stulit sig hemligen undan, och lupit i hafvet. Briot utisin Histoire des Singularitez naturelles d’ Angleterre &c. p. 176. läggerdetta til, at man skolat haft honom 6 månader i förvar på et slott, innanhan kom bårt. Likaledes talas hos Cambden uti ofvannämde bok p.502 om en annan Hafsmänniska, den fiskare äfvenleds fått i sina nätuti Yorkeskire år 1533. hvilken de födt några dagar med rå fisk, men såsnart den fått rådrum, hemligen practicerat sig til hafvet. Uti Recoeuildes Memoires & Conferences sur les arts & les sciences för år 1672 p. 102

seqq. införes en vidlyftig berättelse om en Hafsman, som sex personerpå en gång skolat sett vid en klippa utan för Martinique d. 23 Maji1671, hvilken Hafsman ganska länge stått halfparten ofvan för vatnetlitet från dem, och likasom undrat på de samma; en vacker figur serman i nyssnämde bok på detta hafs-monstrum. At förbigå åtskilligaandra historier härom. Jag är härvid af samma mening, som vårmakalösa Ichthyologus Artedi uti sina Gener. Pisc. p. 81. hvaresthan, sedan han efter andras berättelser beskrifvit Siren, sålundasluter: det vore önskeligit, at någon rätt Ictythylogus (eller Historicusnaturalis) hade tilfälle at examinera och beskrifva det, ta djur, om det

BAHUSLÄN. QUILL. 113

är en fabel eller en rätt fisk? Om de [151] ting, som man sjelf ej sett, ärrådligare, at intet fälla sit omdöme, än at dristigt sluta något vist.

En Långa, Gadus dorso dipterygio, ore cirrato, maxilla longiore.Arted. Gen. 22. sade Kyrkoherden sig bekommit för några år, utihvilken, då den blifvit upskuren, man funnit et synnerligit djur, detKyrkoherden sålunda beskref: Til färgen var det ljusgrått, hadeen kropp, som var aflång, stor som en Riksdaler; från den sammagingo ut på alla sidor som långa halsar, til antalet sju stycken: påändarna af desse halsar suto som trinda hufvuden; halsarna voromer än et halfquarter långa; djuret var ej ludit, utan skråfligit.

Maskar berättades hafva varit i grufvelig myckenhet på ängarnahär i soknen detta år; men på södra sidan om Uddevalla skola de sågodt som intet vetat af dem på samma tid. Kyrkoherdens dräng hargått ut at vända en väf, som låg på bleket, då han skal blifvit varse,at det låg som smala maskar derpå, han skakade dem bart, ochskal märkt, at andra föllo dit i stället; när han såg efter, skal hanfått se, at de hafva komit utur skyn; sådan var drängens berättelse.Månge af Bönderna hafva ock sagt, at de skolat sett dem kommautur skyn med hagel, och falla på hattarna. Märkvärdigt sadesvara, at man aldrig funnit dem på utmarken, utan endast på ängar,der likväl varit et och samma grässlag på utmarken och ängarna;man har sett dem gå längs efter åkerrenarna, men ganska sällanrört kornbrodden. Synnerligit hölts det ock före at vara, at manpå en gårds ägor funnit dem i myckenhet, sedan kunde en gårdvara emellan, hvarest inga voro, och åter på den gården, som[152] fölgde, kunde träffas en stor ymnoghet. Somlige Bönderhafva ment, det de kommit up ur jorden; då desse maskar hadevarit en tid på ängarna, och torkan tog til, sades de hoptals hafvakrupit til bäckar och dränkt sig. På dem, som än voro öfrige, harfallit et kalt rägn, som dem dödat. Förledit år har man sett maskarhär och der, men detta år sades de hafva varit förskräckeligenmycket. Jag frågade, om icke gamla Bönder veta berätta, at här


varit sådana maskar tilförene? det svarades, at de säga sig aldrigförr än förledet år hafva vetat af sådana. Men i öfrigt berättadeKyrkoherden, at den tid han studerade i Upsala, som skedt från1705 til 1713, skal på Kongsängen utan for Upsala et år varitgrufveligen mycket af sådana maskar; och har man, at förekommaderas vidare omkring gående, upkastat på Kungsängen som smådiken, hvari de fallit.

Flugor, små, svarta, och träffeligen qvicka berättades hafvakommit uti stor myckenhet någon tid efter, sedan maskarna gåttsina färde bårt; desse hafva satt sig på säden, och ätit något, dockej mycket, af bladen; då nu desse små kräken hafva satt folket ifruktan, har HErren skickat et rägn, som slagit ned och förderfvatdem.

Widskepelser skola ännu hänga vid en del: Om Marci dag, somär d. 25 April, skola somlige ej vela arbeta någon ting åt sig sjelfva,emedan de skola mena, at det så skulle komma mask eller maskarpå deras ängar; enkannerligeu skola de icke röra i jorden Dendagen. Den 15de Maji eller Sophiæ dag skola de kalla halfårs dag,[153] och sades, at de hållit den samma helig från urminnes tiderpå det sätt, at de intet vela så åt sig sjelfva på den dagen.

Torf sade Kyrkoherden icke finnas här i soknen bättre, än atman endast kan taga et spadtag djupt; men omkring Götheborgberättade han sig hafva sett, at de kunnat gräfva efter torf til enkarls djuplek i jorden; han lade til, at han på några ställen blifvitvarse, det de gå och trampa den svarta myrjorden, at den blifversom et ler; den samma öfa de sedan up på et slätt ställe, och låtahenne ligga der tils vatnet rinner af, och hon begynt stagda sig;hvarpå de med spadar skära henne i fyrkantig form och skapnadsom stora Tegelstenar, bära dem sedan på berg och hällar at torkas,hvilket sedan skal blifva et mycket skönt bränsle.

Skog berättades hafva varit i fordna dagar öfver hela Quillsoken mycket stor, hvilket slöts så väl deraf, at man finner i gamla


dommar, som äro hållne för något mer än 100de år, at i demnämnes och tales om stora skogar på de platser, som nu stå helskallota och släta; som ock deraf, at man ännu uti måssar ochmyror skal gräfva up rötter af stora träd. Desse skogar sades ifordna dagar blifvit mycket ruinerade af Skottar, som haft här sitsillfänge, och vid återresan altid skola fört sina fartyg lastade medved.

Gödseln pläga de mäste här på orten föra ut om hösten, stjelpaden lasstals på åkern, och låta den sedan ligga outbredd til våren;andre höllo före, at det vore bättre, föra den ut om våren, och dåstrax utbreda och köra ned henne, [154] emedan de sade sig dåfått mera säd derefter; man märker, at här på orten brukas endastvårsäde.

Hummelgårdar, och de samma helt små, såg man vid några fågårdar.

Mot afton skedde resan tilbaka til Fjälbacka.

D. 19. Augusti.

Bergsklåfva kallades en hiskelig rämna midtigenom et stortoch högt berg, som ligger strax NO. om Fjälbacka, så at en delgårdar äro bygde just under och vid bergsväggen. Detta berg ärdet högsta af alla här när omkring belägne, så at man derifrånkan se långt ut i hafvet; hvarföre ock der öfverst uppa är upreften vätte, hvarest Dragoner och Bönder vid då varande ofridstiderhöllo vakt; detta berg, som nu bestod af 2 delar, en större up motfasta landet, och en mindre ned mot sjökanten, lär i fordna dagarendast varit et berg, men sedan, antingen at vatnet bårtfört någotaf des grund, eller ock af någon annan händelse, har det rämnat itu, så at en del deraf, eller den, som vetter ut åt sjön, har gifvit sigifrån stora berget, och sålunda gjordt emellan bägge desse delarända ned til grunden af berget en stor och hiskelig rämna. Sjelfvabergsrämnan tyktes vara 2 à 3 musquet skott lång; des bredd varmerendels ifrån den ena sidan til den andra litet mer än en famn,


somligstäds litet bredare; det aldra bredaste var 2 famnar. Denmindre delen af berget, som vette mot sjön, var nästan lika högmed det stora berget, ungefär en famn lägre, eller litet mera; påsödra sidan låg högst up i rämnan 4 stora stenar bredevid ochefter hvarandra, med [155] hvilka rämnan var likasom hvälfd; afdesse stenar voro de 2 som lågo längst i söder mycket stora, såat då man stod derunder, och såg up på dem, såg det faseligit ut;sidorna af berget inuti rämnan voro mäst flata öfver alt, med etfint Hypnum på somliga ställen öfverväxte; desse väggar voro ickealdeles perpendiculaira, utan så, at sidan med öfversta spetsen af detstörre och öfre berget lutade sig litet öfver denne rämnan; men afdet mindre och nedre berget lutade öfverste spetsen och väggenundan, och ej öfver rämnan; up emot öfversta spetsen och delenaf rämnan var något bredare och längre emellan bergen; men nedvid marken blef det alt smalare och smalare; och tror jag säkert,at bägge väggarna vid nedersta grunden af berget lära gå tilhopaoch röra hvarandra; ty af det stället, der nu är botten, kan manicke döma, emedan det ligger fullt med stenar, som tvifvelsutanfallit ned at bergssidorna, emedan samma stenar ej äro runda, utankantiga och som sönderbrutne stycken ur berget; på de ställen,der denna rämnan gick djupare ned, och botten var djupare, dervar ock rämnan långt smalare; jag såg väl efter med flit, om jagkunde af bergssidorna döma, at desse bergen sutit ihop i fordomtid, nämligen om jag kunde märka, at der någon uphögning var påden ena väggen eller sidan, der skulle å andra sidan midt emot varanågon utholkning i berget, men jag kunde icke finna det, emedande stenar, som lågo på botten, hade fallit ned ur bergssidorna, ochsålunda gjort sidorna annorleds, än de, tör hända, varit i början;men det märkte jag, at der öfversta [156] spetsen af det ena bergetsteg up, der steg ock det andra berget med sin öfversta del up,och der det ena gick ned, der gick ock det andra ned, eller bäggebergen voro allestädes midt emot hvarandra proportionaliter i lika


högd; när man gick i hvalfvet under de stora stenar, som suto up utirämnan, så gaf det et starkt echo, hvilket jag märkte, at det gjordemidt om dagen, då jag var der. I bergssidorna voro änds- och tvärtsrämnor eller så små springor, at man knapt kunnat få en knifsuddderuti; berget bestod alt igenom icke af annat än en ljusgrå Quartsblandad med en lika färgad spat, samt då och då en svart skimmer;här och der i berget voro dock stora flagor af en svart Mica; åt södresidan af rämnan stötte Quartzen något på rödt; jag gick och sågmed flit efter, om jag icke kunde blifva varse någon Metall-rand,eller teken dertil, i berget, men förgäfves; man ser altså häraf, hurugrundad de enfaldigas mening är, som tro, at i alla stora berg skalvara en myckenhet af Metall- och malm-arter. Här och der siladesig vatnet igenom bergsspringorna. Fast ute på backen deromkringvar hel lugnt, så blåste likväl tämmeligen i denne bergs-klåfvan.Rämnan gick nästan uti en linea recta, men blef på nordoste sidanomsider så smal och tätt ihop, at man der svårligen kunnat kommafram. Jag frågade af gamla män, om de viste, om och när dettaberg rämnat i tu? De svarade, at deras mening vore, at det i börjansutit tilhopa; men tiden när det rämnat viste de icke.

Watnets förminskande i Wästerhafvet kan man sluta af Gud-mundsskäret, som är en hel liten klippa [157] stor som et lagomkammargolf och ligger midt på sundet nedan för Fjälbacka: dettaGudmundsskär står nu denne tiden vid medelmåttigt vatten, unge-fär en aln öfver vattenbrynet, men har tilförene aldeles stått undervatten och varit obekant tils vid pass 200de år sedan, då man afen händelse, som dervid passerat, först fick veta af det, hvaromklockaren i Quill, en man af 76 års ålder, lämnat mig följandeberättelse: Den siste Påfviske Prest, som varit uti Quill, har hetatGudmund; då nu Konungen i Danmark beslutit, at den LutherskaReligion skulle här införas, blef hit sänd från Christiania en Lut-hersk Prest, hvilken vid sin ankomst lät den Påfviska veta, hvarförehan var kommen; då den Påfviska det förnam, begärte han, det


han om följande Söndagen måtte få hålla sin afskeds Predikan,hvilket honom efterläts. Han predikade altså om Söndagen förmiddagen, och bland annat bedyrade, at den Påfviska läran var denrätta, önskandes til slut, at HErren ville bevisa med et teken, atden samma läran vore den förnämsta; Efter middagen predikadeden Lutherska Presten, hvars namn var Gude Gädda, och då hanslutit sin Predikan, sade han, at emedan den Catholske Prestenönskat teken, så ville han ock begära et teken af Gud, at hans läravore den rätta, och ej den Catholske. Derefter lagar den CatholskePresten sig til reds, stiger på en båt vid Fjälbacka, hafvandes 2nekarlar, som skulle ro honom och des saker; och då de hissat upsegel och kommo midt på sjön, som ligger nedan för Fjälbacka,seglade de omkull på en klippa, som man aldrig tilförene vetat af:[158] Påfviska Presten omkom då i vatnet, men de bägge karlarblefvo frälste; klippan har sedan alt til denna dag blifvit kalladGudmundsskäret. Söndagen derefter, Gude Gädda kom at predika,sade han: den Påfviska Presten begärte teken af Gud, jag begärteock teken, nu har Gud hört min bön och med teken bevist, atmin lära är den rätta, men hans ej, derpå föll Allmogen hopetalstil den Lutherska läran. Til denna historie fogade klockaren ändetta, at en gång har händt sig, at då Gude Gädda var i Kyrkan,der Presterna fordom hade sin spanmål, och mätte ut säd til dem,som sådde, somnade han in, och då skal han fått höra en röst,som sagt: Gude Gädda, så länge Quille församling står, skal af dinaefterkommande vara Kyrkoherdar härstädes. Denne spådom harträffat in alt härtil.

Comet trodde den gemena man här på orten altid betyda någonolycka; allestädes i skärgården hörde man dem berätta, huru manhär på orten sett en Comet näst för Gyldenlöws krig, som skolat gåttup om aftnarna i W. och liknat en qvast med 5 band, hvilka desade skolat betyda de 5 år, som samma krig stått på.


Nordlysningar sade 80 åra Gubbar nog hafva blifvit sedde ideras barndom, och har då gemenligen altid fölgt nordanväderderpå.

Åskan skal man på några år här på orten icke hört mycket af,men i gamla Gubbars ungdom skal man tidt och ofta om somrarnahört den, och trodde de sig hafva märkt, at då åskan således oftahördes, skal altid varit god gröda i landet.

Watnets förminskande sade en gammal Gubbe [159] sig nogsamthafva märkt under de 38 års tid, som han bodt på Fjälbacka, i ty, atvid hans första ankomst til denna orten, har här varit många vikar,der han då kunde ro in med båt uti; men nu kan på samma ställengå torrskodd och slå gräs deri; han lade ock til, at vatnet icke stårnu så högt på klippor, som det stod då.

Maskar berättade en 76 åra man sig aldrig i hela sin lifstid vetataf på ängarna, förr än i fjol.

Antse-fjol kallades här på orten det året som var näst fram förförledit år.

Sedvänjor, som i gamla Gubbars barndom varit brukelige, märk-tes följande: Om andra Juldagen hafva de haft gröt både morgonoch afton, emedan Jungfru Maria fick då barnsängsgröt. Långfre-dagen har man då icke hållit helig. Widskepelser på förnämde tid,och tör hända på somliga ställen ännu brukelige, sades bland andravoro desse: Ingen skal hugga ved om Torsdags eller Lögerdagseftermiddagen. Om Juldagen må ingen låna eld eller ved. Der detspökar i hus efter någon död, skal man taga Linfrö, och så det ut ialla hus och på alla ställen i gården; då måste spöket packa sig bårt.

D. 20. Augusti.

Kork (et slags svamp) sådan som växer på gamla Björkar, ochden man brukar i stället för fnöske eller tunder, plägade de här påorten rifva så små som snus, och lägga i skördosan, brukandes deni stället för tunder eller sköre, emedan den då lätt fattar eld.


Makrillsfiskandet gjorde fiskarena denne dag så sysselsatte, atingen af dem gaf sig tid, at ro [160] mig omkring på holmen, isynnerhet som det berättades, at Makrillen nu vore ingången, påhvilken de borde taga vara. At fördenskul använda dagen til någonnytta, gjorde jag dem följe: vi reste altså ut för solgången, ochrodde af och an på vatnet, at se efter om vi kunde blifva Makrillenvarse; efter något roende finge vi se uti en vik hvar den gick iymnoghet och hopetals (gregatim); man kunde helt lätt märka det,emedan vatnet ofvanföre, der den gick, stod och pottrade, och sågut likasom det ser ut uti en sagta ström. Fiskarena skyndade sigfördenskull at lägga ut sin Va, (så kallade de noten här på orten),begynte från landet och så utpå, i mening at inringa honom; meninnan de fått ut halfparten at noten, lopp Makrillen ut, man kundedå hel väl se hvar han for fram, emedan vatnet altid rörde sigofvanför honom som en sagta ström; de nödgades dock lägga ut sinVa, hvilket skedde på dylikt sätt som med annan nots utläggande,och drogo de den sedan til lands, då de endast fingo några fåMakriller: vi rodde sedan hela dagen nu hit, nu dit, at se, om vikunde blifva honom varse, men förgäfves.

Räkor (Cancer Linn. Faun. Svec. 1252 eller Squilla) funnos noguti Taren (Alga Linn. Fl. Svec. 1137) som i ymnoghet växte utivatnet omkring holmarna; de fångades på detta sätt: En karl stigeri framstammen af båten, och har en håf i handen, den han sätterframman för framstammen något neder i Taren, derpå börja pargåssar, (eller hvilka som hälst sitta vid årorna,) at ro, och karlenhåller vid det samma håfven ned i Taren; altsom rodarena nu ro,går håfven [161] igenom Taren, och då fastnar i håfven alt hvadaf Räkor sitter på Taren; desse Räkor lägges sedan i et öskar, atförvaras til agn. På en halftimas tid kan man således samla enmyckenhat af detta slägtet.

Sutare kallade Fiskare Fucus filiformis Simplex. Linn. Fl. Svec.1009 eller Fucus chordam referens teres prælongus. Raj. hvilken här


i ymnighet växte utan för holmarna; de hade för et märke, at närdet finnes något år mycket af denne, skal vintern, som följer straxderpå, blifva mycket hård och kall, så at sjöar och haf skola läggasig.

Watnets förminskande slöto fiskare deraf, at man funnit ankareuti myror en mil up i landet; äfven at man funnit en mil up i landetnog ostronskal vid gräfvande.

Hummer fingo de mycket här på orten, och voro de sammamerendels min hvardags rätt; man tog dem vid matens tilredandelefvande utur sjön, der man förut vid sjöbodarna tjudrat fast dem pådet sätt, at man knutit ena ändan af en segelgarnsända eller snöreom någotdera af Hummerns lår, men den andra ändan af snöretvar fästad vid någon påle eller sjöbodbryggorna, då Hummern,sålunda fasttjudrad, fick vandra omkring huru han ville uti sjön, påså långt håll nämligen, som segelgarns ändan eller snöret räkte; detvid sjöbodarna utkastade rak af de der rensade fiskar var honomen tilräckelig föda.

Rak, det är, det man rensar utur fisken, kastades här merendelsbårt och uti sjön. Vid Landsort märkte jag om sommaren 1743 atsvinen ganska gerna åto denna rak, som der merendels [162] vartagen utur Strömming, och sades de blifva deraf öfvermåttan fetaoch isterfulla; dock berättade fiskare derhos, at de icke gerna velagifva dem det, emedan fläsket deraf skal ej blifva godt, utan gernabekomma en röd färg, samt sällan kunna hålla sig länge, innan detskal härskna.

Asterias radius quinis lstiusculis asperis. Linn. Faun. Svec. 1285.låg här och der på stranden, så här vid Fjälbacka, som på de öarjag förut varit på e. g. Kosterö, Lindö, Otterö, Musö, Grebystad.

Secale spiculis geminatis. Linn. Fl. Svec. 106 kallades härvid Fjäl-backa Strandhvete, men eljest öfver alt uti Bahus-Län Strandråg.


D. 21. Augusti.

Resan skedde om morgonen til de ytterst vid hafskanten beläg-ne holmar, jemte åtskilliga andra; men fann ändå ingen ting rart.Ligustrum. Linn. Fl. Svec. 4. sågs på åtskillige holmar i ganska stormyckenhet; Strandkål (570) och Hafsärter stodo här och der vidstränder i klappuren.

Renmåssa (Lichen Lin. Fl. Svec. 980) växte nog på alla holmar.Karlen, som rodde mig, sade at de pläga gifva den samma omvintern åt kor, sedan de först blött den i drank, som då skola gernaäta den samma.

Hellebergen hade somligstäds uti sig ränder bestående af ensnöhvit Quartz blandad med hvit Spat.

Sedan den oförmodeligen upväxte häftige stormen, som komfrån stora och villa hafvet, så när vid de ytterst i hafskanten belägneklippor störtat oss och vår lilla båt i qvaf, ankommo vi något eftermiddagen glade til Hornborgssund. [163]

Hummertina af et särdeles slag sågs här. Sjelfva Hummertinanvar gjord af tjocka pärtor, eller af sådana spjälor, som brukas til

BAHUS-LÄN. HORNBORGS Slott. 123

katsor, vid bägge ändarne och äfven midt på var inuti Tinan tunn-band, hvarpå pärtorna eller stickorna voro lagde, och med småvidjor vid och på tunnbanden fastbundne, på det de skulle sittastadigt och jämt; inuti vid bygge ändarna, der Hummern skulle gåin, var gjord af not som ingången uti en Ryssja; agnet var fäst påen tråd midt uti. Midt på voro desse Tinor tjockare och bukigare.

Mussel-skal fann jag uti stor myckenhet ligga på en fiskaresåker; jag frågade, om han plägade göda åkern dermed, samt hvadnytta det gjorde? han svarade, at han brukade det äfven på åkern,och at det gör god nytta på våta ställen, emedan det torkar ochbränner. Skalen voro icke mycket sönderslagne.

Begrafningsplats såg jag denne dag på en holme ut mot hafvet;storleken af den var som en stor stuga bygd i fyrkant med muromkring af gråstenar, samt ingång på alla sidor; se hosståendeFigur. Der inuti voro [164] 4 grafvar, och på hvardera en stenrösa;de som dödt på skepp, eller eljest omkommit på sjön, sades blifvapå sådana ställen begrafne; somlige stenrösor voro större än deandra: jag frågade orsaken dertil; den gamle skepparen, vid namnFalck, som rodde mig, sade, at de, som ligga under de störrestenrösor, hafva längre legat der begrafne, än de som ha småstenrösor på sig; ty folket, som komma och gå der förbi, pläga altidtaga en sten och kasta på grafven.

124 BAHUS-LÄN. HORNBORGS Slott.

Resan fortsattes vidare med en körande vind tils vi kommo tildet stället, der på et nog högt berg i fordna dagar stått.

Hornborgs Slott; vi togo vår hamn strax nedan för berget, ochgingo in uti Fiskareftugorna, som der voro, at få med oss någonkarl, som viste berätta oss beskaffenheten af detta Slott, eller som,tör hända, snarare endast varit en Skants. Wi klängde oss up påberget på södra sidan, emellan en stor rämna eller klofva, som gickditup. Orten var sådan: sjelfva berget, som detta så kallade Horn-borgs Slott varit uppå, ligger tätt vid sjön, och är mot sjösidan helbrant, så at det står som en vägg uti sjön; det är ock mycket högt,och til peripherien nästan, rundt: uppå berget äro på alla sidor up-kastade jord eller mullvallar til 1 1/2 famns högd, samt tämmeligentjocka; enkannerligen äro de högsta och tjockaste mullvallar motlandssidan. Teken til gamla murar kunde jag aldeles intet blifvahär varse; tör hända, är de blifvit helt och hållne öfvertäkte medmull; innom desse mullvallar är mäst skarpa och släta berget, un-dantagandes, at på norra sidan, som ligger mot landsidan, [165] ärnågon mullgrund, som tvifvels utan rasat ned från vallarna. Inomvallarna och nästan midt på berget har en brunn varit, nämligenuti en djup göl i hårda berget, men nu med stenar mest igenkastad.Jag tog en stång, och frestade huru djupt jag kunde få den ned,och fann, at den på sidorna af brunn gick ned til en god famn,då hårda helleberget tog emot; dock lärer den ännu varit någotdjupare, emedan en myckenhet af stenar lågo deri. Men en fiskare,som bodde strax nedan för berget, tog något rundare til än jag;ty han berättade, at en man från Norrige kommit dit, och tagitaf dem et dörje-rep, som var in mot 100de famnar långt, det hansläpt ned uti brunnen; men skal aldrig kunnat räcka någon botten;derpå skal han ännu fäst 2ne långa stänger vid dörje-repet; mendetta oaktadt skal han ändå ej hafva fått någon botten; derföretro gemene man, at denne brunnen skal vara bottenlös. Omkringoch öfver brunn var nu med starr och hvass beväxt, samt något af


Trifolium aquaticum, hvilket nu stod som bäst i blomma, emedansolsidan skymdes af berget; då en gick på detta gräset gungade detlika som en gått på en måsse.

På norra sidan om denne skants in mot et litet styckeskottlåg et annat berg, som var mycket högre än detta; jag frågadeaf Bonden, som bodde härvid, hvad han viste at berätta om detsamma? Han svarade: de svenske hade inne denne Skantsen, och dåden Danske kom, lade han sig först på et berg, som ligger på SSO.sidan om Skantsen, och begynte derifrån beskjuta den samma;men uträttade fögo; derpå gick en käring, [166] som trodt sigtilförene lidit någon orätt af den Svenska Commendanten på dettaså kallade Hornborgs Slott, til de Danske, och sade: Hvad fanenliggen I här och skjuten? härifrån kunnen I aldrig få in Skantsen,om I än lagen här til måssan växte Eder på hufvudet; Nej gån ochlägger Er på det der berget der bårta, och då skolen I snart få inSkantsen, hvarvid hon skal vist dem då det höga berget norr omSkantsen, hvarom tilförene är nämnt, och nu kallas Norrmannaberg. De Danske skola ännu legat qvare 2 dagar, men som de sågo,at de ingen ting uträttade, lydde de käringens råd, och lade sig pådet höga berget, hvarifrån de skolat begynt beskjuta Skantsen medden lycka, at de fingo den in på tredje dagen. De Svenske ville ickegifva sig, utan skolat fäktat desperat så länge, tils ej mer än en endaman var qvar, hvilken lindat sig uti et bolster, och kastat sig nedfrån berget i sjön, samt sålunda kommit öfver sundet och undan.På NO. sidan nedan för berget syntes åtskilliga högar, som menesvara grafvar, der de å ömse sidor slagne begrafdes; vägen, der mangått up til Skantsen, har ock varit på samma sida. Fiskaregårdarna,som ligga der nedanföre, kallas ännu i dag Slottet.

Om aftonen sent reste vi tilbaka til Fjälbacka.

D. 22. Augusti.

Mot afton språkade jag med en ottatio tre åra gammal gubbe,Ifvar Månsson benämd, om hvarjehanda.


Watnets förminskande sade han sig nogsamt hafva märkt, i det,at Gudmunds skäret, hvarom är talt tilförene p. 156, i hans barndomicke varit [167] mera up ur vatnet, än at man kunde sätta en hattderpå; men nu är det torra deraf ofta til en stor stugas storlek, såat vattubrynet nu är väl öfver en aln nedom des kulle; äfven sadehan, at bergen nu allestäds svullit up.

Nordljus sade han, at man nog sett för Gyllenlöws krig (sompåstod vid år 1678) men voro sedan länge bårta, til des de förnågon tid sedan kommo tilbaka; för Gyllenlöws krig såg man demrida ihop som krigsfolk, och ansågo människorna dem då medförskräckelse; men Gubben sade sig ej hafva sett dem så mycket,som nu på några år.

Maskar på ängar sade han sig aldrig i sina dagar vetat af förr äni fjol; hans mening var, at de grodt af jorden.

Väderlekens förändrande denna tiden från det den varit i hansbarndom sade han vara så vida skild från hvarannan, som norrifrån söder. Då hade man vinter när man skulle hafva den, ochsommar i rättan tid; men nu är ingen värma i vatnet förr än solenkärer sig (det är efter sommar solståndet börjer gå tilbaka); nu ärnordanvädret om midsommaren så kalt som om vintern; men så ejden tiden; nu har några år intet annat varit, än nordan, men då varibland sunnan, ibland nordan. Wintrarna voro den tiden nog såkalla som nu; men deremot är sommaren nu icke så varm som då;då begynte de aldrig så eller satte de aldrig plogen i jorden förr änhalfårstid, der är, Sophiæ dag eller d. 15 Maji; men nu sås i Martsoch Aprill.

Fisk fick man i Gubbens barndom vida vägnar mera än nu.[168]

Skog har i hans ungdom varit mycken, der nu är intet; mendet som meft gjort ända på skogarna, sade Gubben hafva varitsillfisket, som man här på orten idkat långt för hans tid, och skalpåstått mer än i 18 års tid, vid hvilket tilfälle en myckenhet folk

BAHUS-LÄN. RABALSHE. SWART. 127

kommit hit från Holland och andra orter, och vid bårtresan förtskepslaster med timmer &c. med sig. Der finnes ännu rudera efterderas fiskehyttor på holmarna. Det sista stora sillfiske härpå ortensäger Peder Classon i sin Norriges Beskrifvelse p. 25 varit vid pass1556 då ganska mycket folk från alla orter hitkommit; men efterår 1587 har fisken försvunnit

Hafskor hade gamle fiskare här på orten många sägner om;de berättade, huru man ibland skal sett dem komma up ur sjönoch blanda sig i hopen med den andra boskapen; bland andraberättelser om dem var ock denne saga: En man skal i fordna tiderbodt på Dyngö; då hans qvinfolk kommo hem, hafva de sagt, aten sådan hafsko skal några dagar gått bland deras kor; han villedå änteligen gå åstad och skjuta henne, men qvinfolken afråddehonom högeligen; dock halp det ej, han gick åstad och skjöt henne;strax skal han blifvit så sjuk, at de skolat nögdas bära honom hem,hvarefter han sedan skal legat til sängs hela sin lifstid. Han sadeshafva varit tilförene så rik, at han gräfvit mycket af sina penningarned i skogen; men innan han dödde, skall han icke allenast måstlåta bära sig til de ställen, der han nedgrafvit penningarna, ochdem uptaga, utan skal ock blifvit nödsakad at pantsätta sin ö, ochråkat uti alt [169] för stor fattigdom; kon, som han sägs skutit,skal ingen hafva dristat sig at röra, utan sagan säger, at hon blifvitkorpar til mats.

Simmande voro de mäste här på orten aldeles okunnige uti; närde för någon tid sedan sett en, som kunnat simma, och kasta sigi sjön, sade de sig nästan alla blifvit förskräkte, emedan de menthan skulle drunkna.

Ossa sepie, dock merendels til små bitar, fans här och der vidstränderna, så här vid Fjälbacka som på Kosterö, Lindö &c.

D. 23. Augusti.

Resan skedde om morgonen från Fjälbacka up til Rabbalshe, dåjag hela vägen hade et skifte af ängar, små åkrar, steniga backar och

128 BAHUS-LÄN. SVARTEBORG.

berg; man kunde näppeligen blifva varse et enda trä, utan mästalla backar ock berg voro med Ljung öfverväxte. Åkrarna stodohärliga, som satte Skördemannen nu mycket at sysla.

Stengärdesgårdarna sades ofta skola falla ned, hvartil någonostyrig boskap ibland skal hjelpa; de nödgas derföre at användanågra dagar om våren at uprätta och upresa samma stenar.

Kölnor brukades mest allestäds, at torcka spanmålen uti.Från Rabbalshe fortsattes resan til Svarteborg.Gärdesgårdarna voro här de mästa af gärdsel: somligstäds voro

de af Ris eller qvistiga och risiga Granriskor; på några ställen vorostengärdesgårdar. På ömse sidor om vägen syntes små och glesGranskog.

Taken på husen voro belagde med torf, och näfver derunder.Insjö syntes någon liten då och då. [170]Stenar stodo en hop på vänstra handen om vägen upreste alla i

en rad, vid pass af 6 qvarters högd, samt 1/2 alns bredd; omkringdesse stenar voro åtskilliga små högar; litet längre fram stodo påhögra handen om vägen äfven par stycken sådana stenar uprestepå en åkerbacka.

Stenrösjor och högar voro åtskilliga på vänstra handen vid vägenpå en hög backa vid pass et styckeskott norr om Svarteborgs kyrka;folket på orten ville icke gifva mig något vist besked om derasursprung.

Resan fortsattes från Svarteborg til Quistrum. Hela denne vägenhade en omväxling af höga och skallota berg, större och smärreåkrar, flata och tufvoga ängar, vackra Aspelunder, däfviga platserbeväxte med små Aleskog, en samling af åtskilliga små bäckar, torraoch endast med Enbuskar öfverväxte backar, sämre och bättremulbete, samt ljufliga dälder och Eklundar litet från Quistrum.

Gärdesgårdarna voro alla af gärdsel, omkring åkrar mycketgoda; kring ängar brukades merendels risgärdesgårdar.

BAHUS-LÄN. FOSS. 129

Ängar store och släte lågo så somliga ställen å ömse sidor omvägen, hvilka sågo ut likasom de förr varit åker, emedan de vorolagde i små ryggar eller uphögningar.

Plog brukades här at köra up åkrar med, som nu nyligen voroskurna; jag frågade, om de altid om hösten plöja up sina åkrar,sedan de bärgat in säden? de svarade, at när tiden om året ochväderleken medgifver, göra de det; i annor händelse skjuta de der-med up til våren. Sättet huru de plögde var sådant, at de brukade[171] en stor Plog, (på hvilken längre fram skal gifvas ritning ochbeskrifning), näst fram för den gingo par oxar i bredd, och fram-man för dem voro satte et par hästar; vid detta plöjandet voro 2nekarlar, af hvilka den ene gick och körde oxarna och hästarna; menden andre styrde och regerade plogen. Jag frågade, hvarföre deicke bruka trästock eller krok som up i landet, emedan deras plö-jande gick mycket långsamt och fordrade par personer? de svarade,at de ej viste af något annat sätt.

Laduväggarna, innom hvilka de hade sin otröskade säd, vorohär mest öfver alt til yttra sidan öfverklädde med Enris, hvilket degjort at förekomma, det icke rägn och oväder måtte skada säden:Enriset var så fästadt, at långa stänger voro slagne tvärt öfverväggen, och Enriset med tjockare ändan stoppadt derunder, dockgemenligen så, at de öfre Enrisqvistar skylde öfver tjocka ändan afde der näst nedanföre.

Kornet hade de på somliga ställen trädt på stänger at torkas.Taken på uthus voro på några få ställen så gjorde, at de i brist

af näfver lagt löffulla Alqvistar under torfven; men nederst vidtakbandet och ytterst vid gafvlarna var lagdt med näfver; desse taksades endast brukas på få ställen, emedan de icke länge skola ståbi.

Gäss hade de mångenstäds.Lin nyligen updragit låg nu mest allestäds bredt på åkerlindar,

at rötas.

130 BAHUS-LÄN. FOSS.

Gärdesgårdarna i nägden vid Foss Kyrka bestodo merendels afquarters breda sågplanker; högden [172] af gärdesgårdarna var inmot en famn, och plankornas längd 1 1/2 famn.

Mot aftonen kom jag fram til Gästgifvaregården Quistrum.

D. 24 Augusti.

En stor del af dagen tilbragte jag uti Prestegården i Foss, hvarestjag på det mest öfver hela Bahus-Län på Prestegårdar mot resandebrukeliga sättet, det är, med all höflig- och vänlighet, af HerrKyrkoherden Eckersten blef undfägnad.

Silfverstrek sades skola finnas i Krogstad Pastorat när vid Häl-lesäter.

Maskar skal efter Kyrkoherdens berättelse, varit några år i radpå ängarna, fast litet; man skal icke märkt af dem någon skada,förr än i fjol och i år; den sades varit förra året i sådan myckenhet,at den skal lagt sig från ena ändan af ängen til den andra som entimmerstock, och begynt således at gå öfver ängen, och åt up altgräset. Man har sedan släpt svinen på ängen, hvilka då de fått smakpå masken, skola aldrig brydt sig om säden, som var inom sammahägnad, utan hafva ätit sig mätta af maskarna, och lagt sig sedan athvila tils de åter blifvit hungriga, då de skolat ånyo gått på ängenoch gjort sina goda mål af maskarna. Det sades, at Svinen på 14

dagars tid blifvit af denna föda smällfeta. Bönderne mest alle sadesvara i den tro, at desse maskar rägnat ned från skyn, hvilket desökt bekräfta med egen erfarenhet, nämligen at de fallit ned påderas hattar. En Matrose, som varit på Flottan mot Norrske vallen,skal högeligen hafva bedyrat, at under samma resa [173] kommitet snöglopp, och med det samma skal fallit ned så mycket mask,at det legat tjokt på täcket. Sådana hafva gemena mans berättelservarit. Utom denna ohyran skal man ännu detta år haft olägenhetaf et annat slags mask, hvilket beskrefs varit til färgen svart, och tilskapnad bred som en flundra; den har varit mycket qvick, och skalfrätt bårt bladen på säden om våren.

BAHUS-LÄN. QUISTRUM. 131

Ängarna sades blifva likasom sjuka af desse hårda vintrar.Boskapsfodret, som fås af ängarna, plägar ej alla år räcka til; i

brist af det samma plägar då landtman här å orten bruka åtskilligt:somlige sades taga Ekbark, stöta den sönder, och gifva åt korna,som skola äta den gerna, och mjölka derefter ganska väl, menmerendels blifva sårtändta deraf. Andre taga Ljung, blöta i vattenoch gifva Boskapen. En del skal taga Mäskmjöl, lägga litet salt deri,och slå bägge desse i et kar, derpå öses sedan varmt och kokandevatten, låter stå til des det blifver svalt, hvarpå det gifves åt korna,som deraf skola mjölka väl.

Bi skola åtskillige haft på denna orten, men de måtta hafvaomkommit; orsaken til deras undergång sades vara kölden, somnu några år varat länge om våren, hvarföre Bien icke kommitat svärma, förrän 14 dagar för Midsommaren, då ängarna straxderefter blifva slagne, och Bien altså får inga blomster, at dragaoch samla sig vinterföda af.

Fyra flicke-barn har en hustru vid namn Barbro Pehrs dotter,(Som Kyrkoherden viste mig [174] utur Kyrkoboken) födt påen gång eller d. 17 Jan. 1724 hvilka alla kommit til Dop ochChristendom, och blifvit nämde Karin, Ingeborg, Anna, Kirstin;de hafva dock alla dödt inom et år; hustrun slapp denna gångenoskadd; men året efter föll hon åter i barnsäng, men måste dervidsätta lifvet til, fast hon den gången ej hade mera än et barn. Fadrendödde ock någon tid derefter.

Ovanlig väderlek med stark snö och köld sades hafva varit härpåorten år 1737 d. 4 Junii, så at åtskillige creatur då skolat frusit ihjäl;snön har varit skodjup och kölden genomträngande; vädret varNO. Dagen förut har varit varmt och hett: om morgonen bittidahar varit lugnt och efter en stund begynt rägna, men vändt sedanom uti urväder och snö, så at ovädret varit makalöst. Det säjes, aten dräng, som om morgonen kört til skogs i bara skjortärmarna,skal hafva frusit ihjäl.

132 BAHUS-LÄN. QUISTRUM. HERREST.

Af Gästgifvare-gumman i Quistrum, som var mycket utropadför fina Curer, lärde jag följande:

Skörbjugg sade hon sig bota sålunda: hon tager de gröna bladenaf Viola acaulis, foliis reniformibus. Linn. Fl. Svec. 717. karfvar demsönder, slår vinättika derpå, och äfven Äggehvita. Patienten äterderaf första gången 3 skedar, andra gången 5, tredje gången 7

skedar, och så följakteligen, altid udda. Kyrkoherden berättade, athon dermed gjort oförlikneliga Curer. Gumman sjelf sade, at dettaskal vara det förträffeligaste bot, som skal kunna gifvas mot dennasjukan, och hvarmed hon skal hafva botat [175] många, på hvilkatandköttet setat så upsvullit, at de icke kunnat äta. Hon sade sigock pläga bruka denna ört til Thée, då den skal göra långt störrenytta, än vanligit Thée; det kommer an på försök. Imedlertid sattehon sjelf et grufveligit stort värde på detta Medicament, det honsade sig tilförene ej uppenbarat åt flera än sina barn. Jag tror, atbladen af Cochlearia J.B. brukade på samma sätt i des ställe, gjordesamma nytta.

Rosen i ögonen brukade hon detta läkemedel emot: man tagerjordbär eller Smultron, lägger dem i et mässingskäril, strör Spansktsalt derpå, sätter dem så at stå i solen, då et vatten, eller vätskabörjar rinna från dem, hvilken är hel grön; man lutar kårilet något,at samma vätska må rinna fritt, hvarvid man har en glasflaska,hvaruti det kan rinna. Härvid märkes, at man låter als intet vattenpå Smultronen, då de läggas i mässingskårilet, utan de läggas derisom de äro plåckade. När då någon har Rosen i ögonen, tages enBomulsbit, doppas i samma vatten, deraf drypes på sjelfva ögat,då sjukdomen sades helt säkert skola gå bårt och ögat blifva friskt.Gumman sade, at hon botat oräkneligen många genom föreskrefnemedel; lade äfven til, at det varit mer än många, som haft blemmapå ögat, den de bekommit i mäslingen; hon har låtit drypa endroppa af föreskrefne vatten på blemman, då den (om jag får troGummans berättelse) efter en liten stund flutit ur ögat och ned

BAHUS-LÄN. UDDEWALLA. 133

efter kindbenen som et var, hvarefter den sjuka skal hafva fått sinfullkomliga syn igen. [176]

Bäfrar skola, som åtskilliga här på orten berättade, i fordnatider varit i stor myckenhet i Quistrums älf, så at på många ställenden ene Bäfver byggningen varit brede vid den andre; men sedansågqvarnar blifvit der uprättade, hafva de försvunnit, så at nu sällanses någon. Utgammalt folk viste säja, at i deras barndom har straxnedan för Quiftrums Gästgifvaregård varit 3 stycken Bäfrars hus,samt at de lägat ned par stycken Päronträd uti en trägård derbredevid; äfven at man fått med fälla på en gång 3 stycken Bäfrar,som gått efter sin vanliga väg, at draga timber.

Resan skedde om aftonen från Quistum til Herrestad.Lin röta de mest öfver hela Bahus-Län icke i vatten, utan på

vallen och marken hvarest de bredt det ut.

D. 25 Augusti.

Om morgonen, då jag som bäst lagade mig tilreds, at resa ifrånHerrestad, kom Länsmannen på orten, som fått någon spaningom mig, med flit resandes til Gästgifvaregården, och sedan hanen stund som oförmärkt språkat med mig om åtskilligt, frågadehan, om icke jag vore den, som färdats nu en tid längs ut efterhela norra Skärgården? jag svarade: ja; och lade til, at jag ännu, såvida årstiden tillåter, ärnade fortfara på samma sätt uti den södraSkärgården. Länsman frågade; om jag då hade Pass? jag svarade:ja, och viste honom först den Rekommendation skrifven på Latin,som jag hade från Academien uti Upsala, hvarunder stod Academiensstora Sigill; han betraktade en stund Sigillet; [177] men som hanicke förstod et ord af den Latinska skriften, sade han sig ickevara nögd dermed, utan begärade annat Pass; jag framviste då åthonom Kongl. Wetenskaps Societetens uti Upsala Recommendationskrefven på Svenska; ländsman tilstod, at den var mycket vacker,men sade derhos, at han ej eller kunde finna sig nögd dermed,hälst som en och hvar kunde skrifva en sådan efter egit behag.

134 BAHUS-LÄN. UDDEWALLA.

Ändteligen viste jag honom mitt rätta och trykta Resepass frånHerr Landshöfdingen uti Upsala, hvilket jag vid nedresan upvistallestäds i Lands-Cancellien uti Wästerås, Örebro, Mariæstad ochWennersborg, samt dragit omsorg, at det blifvit påskrifvit af alla påförberörde orter boende Herrar Landshöfdingar; detta Pass varicke eller honom til lags, utan det felade än något deri; jag hadebort, sade han, låtit Landshöfdingen i orten, nämligen i Götheborg,sätta sit namn äfven dit, hälst som jag tog mig den dristigheten,at i synnerhet resa omkring i detta Höfdingedöme, jag svarade,at som det varit för mig en krok, at resa til Götheborg enkomderföre, så har det icke kunnat ske; men han gnolade sin gamlathon, och ville änteligen och nästan med våld drifva mig at tilstå,det jag vore en Espion; men sedan jag med något mera alfvareförestält honom, at han mera, til följe af mina Recommendationsbref hade orsak at behjelpa mig på min resa, än att vara mighinderlig, blef han ganska höflig, lämnandes mig at i frid få resahärifrån til Uddevalla; och hade jag på den vägen en omväxlingaf åkrar, ängar och skallota backar; på högra handen syntes saltasjön. Mot middagen [178] kom jag ändteligen fram til berördestad Uddevalla.

Lapis Ollaris, grå, dock något litet på grönt stötande, hvarutifinnes då och då någon hel liten flaga af mica aurea, fick jag hosTengjutaren i staden, hvilken kan sade sig tagit en half mil frånstaden på östra sidan om den samma åt Wennersborgs kanten påKortebackans ägor; den skal icke ligga stort up i dagen, utan meren-dels under jordskorpan; ibland finnes ränder deruti som äro långthårdare, än det andra af stenen. Denne sten berättade Tengjutarensig pläga svarfva til gjut-former, och sade han derhos, at den ickeväl skal förlika sig med Tenet, emedan den har någon fuktighethos sig och är kall, den skal gå an til gjut-former för skålar, menicke vara så bra til fat, emedan de spricka, ty denne stenen skalkyla Tenet för starkt. Fiskare skola bora hål på den, och hänga den

BAHUS-LÄN. UDDEWALLA. 135

på sina nät. Smederne sades mura med den uti härden omkringpustpiporna, aldenstund den icke spricker för hettan; men om denkokas hel kall i elden, då skal den spricka.

Gjutsand (Glarea farinacea apyra. Linn.) hel fin viste sammaTengjutare mig, som han funnit ungefär 1/2 fjerdedelsväg öster omUddevalla på andra sidan om Sankten-ängs qvarnar, hvilken hansade vara ganska skön at gjuta mässing och silfver uti. Han berät-tade sig hafva tilförene tagit gjutsand vid Jönköping men påstod, atdenne ännu skal vara långt finare och bättre.

D. 26. Augusti.

Compasser sades finnas på holmar ritade i bergen af Sanct. Olof.[179]

Et synnerligit djur viste de här på orten at tala om, som skalfinnas i Tholebo-skog mot Dalsgränsen uti tjocka Alekärr. HerrRector Knape beskref det efter den berättelse han fått af dem somsjelfva skola sett det samma, sålunda: det skal vara platt, tunt, enaln långt, en span bredt, til färgen som koppar, med ganska mångafötter hel tätt på sidorna; der det går på gräset skal det lämna eftersig et slem, hvilket skal vara skinande. Bönderna skola kalla det Ön,emedan det skal vistas i ödemarker, och sällan ske, at någon skalfå se det. Vore önskeligit, om någon som bor på den orten sjelffinge se et sådant särdeles djur, der det annars finnes til, och ickeblott är en sägn, ville påtaga sig den mödan, at nogare beskrifvadet samma, samt lämna den curieusa verlden del deraf.

Utter-Jagt berättade Rector Knape anställas här på orten sålunda:de hafva hundar, som äro vane dertil från det de varit små, så atde kunna draga väder hvar Uttrarna äro; når hunden då känner,at Uttern är när, begynner han at skälla, hvarpå karlen gifver agtoch ser efter, hvar han ser Uttern sätta up nosen utur vatnet,hvilket han gemenligen skal göra bland Tången (Fucus marit.) ochså skjuter han honom. Karlen, som håller denne jagten, färdas

136 BAHUS-LÄN. GRÅHED.

alleftäds omkring stränder och klippor, och har hunden med sig atmärka, om han skal finna någon Utter.

Musselskal sade Rector Knape sig sjelf sedt på bergen, som äropå gräntsen emellan Bahus-Län och Dal, och säkert skola vara 70

alnar öfver Horizonten af hafvet. [180]Källor skola nästan finnas öfver 100de uti Bahus-Län, som

hafva namn af S. Olofs källa.Kalk bränna en del vid Uddewalla af musselskal, utaf hvilka hela

stora backar der bestå, sålunda: Sedan de gräfvit up musselskalen,siktas de små och odugeliga från de andra, sedan lägges de samma,som man ärnar til kalk, på backen några dagar at torkas i solskenet;derpå föras de til den ort der de skola brännas, som är gemenligenpå släta marken och vid gårdar; der slås då ned fyra pålar i fyrkant,at veden, som lägs emellan dem, icke må kullra bårt, utan liggastadigt. Derpå lägges emellan desse pålar först et hvarf (stratum )med ved, sedan et stratum med musselskal, och så ymsevis någrahvarf eller strata; derefter tändes eld derunder, som brinner etdygn; då det är utbrunnit, väntes ännu til kålen slåknat ut; derpåtages musselskalen, som ännu äro mycket hela, lägges i en litenhög, och slås vatten deröfver, då en annan person alt immerfortoch häftigt rör omkring samma kalk, och bär den strax hel fortin uti huset, der den skal vara. Man ser här och der, et styckeutan för staden stora djupa gropar, hvarutur de tagit musselskalentil kalkbrännandet, och dem de gräfvit ned uti backarna, hvilkabackar, som sades, hel och hållne bestå af sådana gamla musselskal;jordskorpan eller svartmyllan, som låg öfverst i dagen och ofvanpådesse skal, var ungefär en tvär hand tjock.

D. 27. Augusti.

Resan skedde klockan 11 för mid, från Uddewalla til Gråhed.Backarna, öfver hvilka jag reste et litet stycke [181] utan för

Uddewalla, bestodo hel och hållna af idel mussle- och snäckeskalända up til gräsvallen, at så matjorden derofvan uppå var ibland en

BAHUS-LÄN. GRÅHED. 137

tvär hand, sällan tjockare, men merendels mindre. Musselskalenlågo somliga hela, en del voro söndergångne; färgen på dem varåtskillig, somliga och nästan de meste ljusgrå, andra hvita, någrablåaktiga, en del purpurfärgade eller eljest stötande på rödt; devoro ock af åtskilliga slag; backarna, som bestodo af desse, voroansenligen höga; der någon djup bäck skar sig igenom eller gicknär in til samma backar, voro dess sidor likasom upmurade afdem. Ofvanpå backarna växte Enbufkar, Ormbunkar och Euphrasiavulgaris. Desse musselskals backar äro et vist bevis, at orten i fordnadagar stått helt och hållen under vatten, tör hända de äro yngre,än at man just behöfver gå med dem ända til syndafloden; det endainkast häremot kan göras, är, at i dem är en hop musselskal, som ejalla finnas, så mycket ännu bekant är, bland de musselskal, hvilkadenna tiden kastas i Bahus Län från hafvet på stranden.

Orten litet söder om Uddewalla var rätt behagelig: bestod afen myckenhet höga och gröna backar, med dälder af små ängaremellan: backarna voro med Hassel, Ek och allahanda slags löfträdbeväxte. Längre fram fick jag se på ömse sidor om vägen småGranskog: någon liten gård med en trång åkertäppa syntes ibland.Eljest bar mäst denne vägen upföre och utföre backar.

Åkerstycken vid Gråhed voro lagda i små ryggar eller uphög-ningar; bredden af et sådant åkerstycke, [182] eller rygg var litetmera än 2 famnar; ryggens perpendiculaire högd midt uppå frånbasis eller renen emellan styckerna tyckes vara 2 à 3 qvarter.

Lador såg jag då och då på någon äng, hvilka jag icke blifvitvarse på de norra orter om Uddewalla; somligstäds såg jag någonhöstack til skapnad som en Conus.

Kornet torkades på åkrarna på det sätt, at antingen 7 à 8 parband voro alle stälte i en rad efter hvarandra; eller at man trädtkornkårfvarna på stänger.

Gramen landtum Dalechampii, växte här och der på de våtländteängar, dock altid mycket glest.

138 BAHUS-LÄN. GRÅHED. OROUST

Salt, som i de norra orterne af hafsvatnet kokas, sades säljas til9 dal. kop:mt tunnan; Saltpannorna äro af jern, ungefär 2 alnarlånga, halfparten så breda, en tvärhand höga; ju starkare torka omsommaren eller köld om vinteren der är, ju mera sades det lönamödan at koka; men ju mera våtväder, ju mindre profit och förmon.

D. 28. Augusti.

Gräset på en åker-ren vid Gråhed bestod af följande växter:Ängkampe (Phleum Linn. Fl. Svec. 50) något, stjelken 4 til 6 quar-ters högd, bladen tämmeligen breda, somlige stånd stodo ännu iblomma, som var synnerligit; andra hade hel mogna frön. Fälthven(62) något litet. Ängsvingel (91) här och der. Strandrör (99) ymnigtmed tvärfingers breda blad, hvilka suto fult up efter hela stjelken:stjelkens längd in mot en karls högd; ned mot jorden utflög dentjockaste stjelken ganska många finare grenar. Eljest [183] märk-tes, at på ganska många ställen i den norra delen af Bahuslän, isynnerhet der åkrarna voro lågländta, och lågo på sådana platser,som fordom tykts varit vikar af hafvet, växte denda Arundo ellerStrandrör ibland kornet i sådan myckenhet, at åkrarna ofta på långthåll sågo ut som en invik beväxt full med rör eller hvafs. Musärter(605) ymnigt, de hade hvefvat sig omkring Strandrören, och klängtsig up på densamma nästan til dess högd. Röd Väpling något litetned vid marken. Millefolium vulgare album C.B här och der. Jord-mon var lera: åkeren låg litet lågländt. På en annan dylik åker-rengjordes hela gräsväxten af ofvannämde Strandrör (99) ymnigt ochtätt, någon enda af Musärter (605); men vid marken ymnigt af RödWäpling. Jordmon likadan som på det förra.

Smörboltar (Helleborus 474) stodo så här, som på flere ställeni denne södra delen af BahusLän, på ängarna, Jasione (713) i lösmull på berg. Kambexing (81) på högländte åkerrenar under backar.Björnbär (409) vid backar.

Resan skedde mot middagen ned til Sjökanten åt Oroust.

BAHUS-LÄN. OROUST och MYCKLEBY. 139

Svin tre stycken spatserade längs vid stranden, hvilka beto afoch åto up Knappsäfven eller Scirpus culmo tereti nudo spica subovataimbricata terminatrice. Linn. Fl. Svec. 41. som här växte nog ymnigtuti den däfviga sanden; de vandrade ibland långt ut i vatnet efterdem; jag stod länge, och såg med nöje på, huru begärigt de gjordesin måltid deraf.

Om afton kom jag fram til Krogarna på Oroust. [184]

D. 28. Augusti.

För middagen bivistade jag Gudstjänsten uti Myckleby Kyrka,hviken, (som mäst alla Kyrkor i BahusLän,) är bygd på det viset,at Sacristian är på den östra sidan om kyrkan eller strax bakomAltaret, hvilket altså icke står tätt vid gafvelväggen, utan en litengång är lemnad der emellan, hvarigenom man går in uti Sacristian,som har sin dör bakom altaret.

Offrandet (som de det här på orten kallade) hade jag i dag tilfäl-le at se huru det skedde, som var så: Vid slutet af Publicationerne badPresten från Predikstolen, at Församlingen ville efter sin lofven,så snart Predikan vore sluten, gå fram til Altaret och offra någottil en Gymnasists förnödenhet; då Predikan var all, begynte kloc-karen sjunga N:o 221 i Svenska Psalmboken, hvarpå manfolkenstego ut ur sina bänkar, gingo fram om norra sidan af Altaret, ochlade penningarna derpå, togo sedan vägen bakom Altaret, och såpå södra sidan om det samma tilbaka; utaf de främsta manfolksbänkarna vandrade de först fram, och så i ordning utur de följande:efter manspersonerna gingo ock qvinfolken fram på lika sätt, så atdet en lång stund ej var annat, ån et beständigt gående fram ochtilbaka.

Resan: fortsattes efter middagen öfver åtskilliga berg och bac-kar, och genom små åkrar til byen Calserö.

Sten sågs på högra handen et litet stycke från vägen vara uprestpå en backa; äfven var på backar vid Calserö en sådan sten uprest afen famns högd, flatsidan 5 qvarter, tvärsidan et qvarter; [185] Bön-

140 BAHUS-LÄN. OROUST och MYCKLEBY.

derna viste icke berätta, til hvad ända desse stenar i fordom timablifvit upsatte.

Mässling (Variolæ) var här på orten nu tämmeligen gänse, ochrykte bårt åtskilliga små barn; utur gården, der jag nu tagit mitqvarter, blef denna dagen en gåsse af 5 1/2 års ålder utburen ochbegrafven. När samma gåsse låg i lindan, har han haft Kopporna,och trodde modren altså, at han mer ej skulle hafva någon fara afdem; men då kopporna nu begynte grassera här i byen, fick handem igen, hvilka efter några dagars sjukdom nödgade honom atlemna detta timmeliga.

Spisar och Korsstenar voro öfver alt på denna orten hel ochhollne af idel gråsten, hvilka de sade sig bruka för den orsakenskul, emedan tegel är dem för dyrt; jag frågade, huruledes gråste-narna kunna stå emot elden och hettan, at de icke spricka sönder?de svarade, at de stryka mycket ler på dem, hvilket förekommersprickandet; och då man ser, at leret fallit eller brunnit af, smetaså nyo annat derpå.

D. 30. Augusti.

Resan fortsattes om morgonen från mit nattqvarter til Tegneby;man såg vid en god del af vägen icke annat, än skallota och skoglösa,dock ej mycket höga, berg, hvilka endast voro beväxte med småEnbuskar, Ljung och Ormbunkar; ned emellan dem lågo då ochdå små myror och morasser fulla af Ljungtufvor.

Nagelstucken häst sades botas sålunda; hålet gräfves up der hanblifvit nagelstucken, sedan tages af en nässla antingen bladen elleröfversta tuppen, stötes sönder, strös salt deribland och [186] stop-pas i det upgräfna hålet, hvaröfver en lapp lägges, at ej orenlighetmå komma deri; hästen skos sedan uti et nytt hål, som nu mera ejskal halta efter det förra.

Svart färgades yllegarn sålunda: man tager Alebark, kokar densamma med vatten, doppar så yllegarnet, deri; sedan tages det,som ligger i botten på slipstens hoar hos smeder, och lägges i

BAHUS-LÄN. TEGNEBY. MORLANDA. 141

samma vatten, som Alebarken blifvit kokad uti, hvilken tilförene ärsilad derifrån; man låter det så koka något litet, och lägger sedanullgarnet deruti, som då får koka en stund tilsammans, hvarefterman tager det up.

Hummelgårdar hade de tämmeligen på Oroust; öfver alt sades,at den Humlen de få uti dem skal nästan uti ingen ting gifva denBrunsvigska Humlan efter; åtminstone skal på intet ställe i Sverigeväxa bättre och skönare Humla.

D. 31. Augusti.

Om morgonen reste jag til Kyrkoherden uti Tegneby Herr JönsAhlqvist, hvarest jag med mycken höflighet och vänlighet blefundfägnad.

Lin bruka de här öfver alt at röta på vallen, och sades detdå blifva aldrabäst, när det först får ligga 8 dagar, at intet rägnkommer der på och det sedan strax derefter rägnar; men är detsolsken hela tiden linet ligger på vallen, skal det icke blifva godt;det lin, som rötes så på vallen, sades vara mycket bättre, än det somrötes i vatten, och skal det blifva mycket mjukare, men ej hafva såmycket tog uti sig.

Berg hvarutur sand continuerligen rinner från en springa, sadeKyrkoherden skola finnas vid Smörskullan eller Smörtuppen utiSkredsvik socken, [187] hvilket han sjelf sett och förundrat sigöfver, at sanden der aldrig blifver all; denne land skal se ut somannan hvit hafssand.

Hvetet man får här på Oroust är mycket vackert. Kornet skalvara mycket härligare och skönare, samt med mycket mindre skald,än det som växer på fasta landet. Råg skal icke särdeles vela kommafort. Hampa så de ej, icke eller skal den trifvas.

Resan fortsattes vidare från Tegneby til Morlanda, ibland emel-lan skallota och skoglösa berg, som här och der voro beväxte medtämmelig lång Ljung i samt små Enbuskar, och då och då en myc-kenhet af Ormbunkar, dem Bönderne kallade Bräckne; emellan

142 BAHUS-LÄN. OROUST och MORLAND.

desse berg lågo torra myror fulla med stora Ljungtufvor och småEnbuskar, samt då och då något Kråkris (Empetrum procumbens)och Ormbunkar.

Grässlagen, som växte på desse magra myror, voro följande:Anthoxanthum Linn. Fl. Svec. 29. något enda stånd. Fälthven (62)några stånd här och der. Back-tåtel (68) någon enda. Ax-svingel(92) några stånd här och der. Knapptog (278) några stånd. Dystarr(762) något stånd.

Mot afton kom jag fram til Morlanda.Björnebär (309) växte i ganska stor ymnighet vid sidorna af

backar; Slån eller Stärkebär stodo på samma ställen ej i mindremyckenhet.

Sambucus vulgaris. J. B. som här af Bönderne kallades Hylle,växte på backarna här och der.

Springa, hvarutur vatten beständigt rinner, vistes mig vid fotenaf et berg, ungefär 6 qvarter från marken; Gråberget der ofvanförevar ganska högt; dock voro der ofvan uppå hållkar [188] och klyftor,hvarest rägnvatnet först kunde samlas; springan var så liten, at manknapt kunde sätta en knifsudd deruti. Ju torrare år det är ju meravatten skal rinna härutur, och tvärt om. Bonden i Sörbo, der jaghade mit quarter, berättade, at folk som hafva såra ögon, pläga gådit, doppa fingerne i samma vatten och stryka på ögonen, hvaraf deskola blifva bättre: de som brukat detta vatnet sades altid hafva försed, at sätta et runstycke, halföre, nål eller något annat i springanefter sig.

D. 1. September.

Lampor brukades här på orten i stället för ljus, hvaruti delagt tran och en hveka antingen af lin eller hampa, eller ock deninre delen af et slags Juncus; desse lampor gofvo et så klart skenifrån sig, som et annat ordinairt ljus kunnat göra; man kundenäppeligen känna någon lukt af tran, då de brändes; sättet, hurudesse bereddes, var: man tager och samlar lefvern af Långor, Torsk,

BAHUS-LÄN. OROUST och MORLAN. 143

Flundror och allehanda slags fisk, (i synnerhet får man af ingenfisk så mycket tran, som af Gråsiken (Gadus Linn. Faun. Svec. 296)emedan den skal hafva största lefver af all slags fisk, och är dessutan mycket fet); desse lefrar lägges tilhopa i en tunna, och liggader at rutna så länge, tils alla lefrar blifva genomrutnade och likaöfver alt; derpå öses de uti en kettel at kokas, då det fina och klarasätter sig ofvan på, men det tjocka sjunker til botten. Man öserdet fina och klara af i besynnerliga käril at förvaras, emedan det ärsamma tran, som man bränner i Lamporna; men det tjocka, somsatt sig vid botnen, och ser ut [189] som bleck, kastas bårt. Tilhvekar i lampan brukas väl linhvekar, eller af hampa; men än bättreär detta: man tager knapptogh eller Juncus culmo nudo stricto, capitulolaterali. Linn. Fl Svec. 278. hvilken finnes mäst allestäds på våtaställen, af denne flås, medan den ännu är grön, den yttre barken,som sker på det sätt, at man rifver af det gröna på ena sidan långsefter den, sätter så nageln af tummen mot det öfriga gröna på inresidan, och för så tummen upföre, då den inre hvita svampaktigadelen blifver skild från det gröna, hvilken svampaktiga hvita delsedan hänges eller lägges på något ställe at torkas; den sammasättes sedan i lampan bland tran, och tändes eld derpå; J Septemberfullmånad skal vara bäst at samla denne Juncus til hvekar; och sadesdessa hvekar skola hafva med sig den förmon, at de brinna alt förväl; äro goda och jämna som bomull; röka icke, hvilket klutar af linoch hampa pläga göra, samt tära och öda på långt när ej så myckettran, som de af blår efter hampa eller lin.

D. 2. September.

Luddtåtel eller Gramen lanatum Dalechampii växte så här somuti den öfriga delen af BahusLän på våta ställen bland måssa,dock icke tätt vid hvart annat, utan det ena ståndet här, det andrader; på sådana ställen var det ibland til 6 à 7 quarters längd medtämmeligen stora blad; på höga backar bland Ormbunkar ochAnthozanthum Linn. Fl. Svec. 29. fann man den likaledes, på hvilka

144 BAHUS-LÄN. OROUST och MORLANDA

skarpa ställen den är mycket kårtare och spickot; men utaf allaställen jag sett henne på, var väl intet, hvarest hon [190] så ståteli-gen trifdes, som i god lös mylla; här på Morlanda hade den fått sigsjelf på åkerstycken bland kornet eller rågen, hvarest den måddealdra bäst, och hade der tämmeligen tjocka, men mycket breda ochoförlikneligen mjuka blad; den hade rotat sig inom et års tid påsådana åkerstycken så väl, at den gjorde stora breda tufvor, hvarestofta af några få frön, om icke af et enda, inom en kårt tid blifvit enstor och ganska tät och bladrik tufva, ofta med par quarters långablad; när en stryker på hennes blad, är, som kände man på sammet.Jag vet näppeligen något gräs, som har så lena och mjuka bladsom detta, jag märkte med nöje här på Oroust, huru begärigt fårenletade efter detta gräs fram för andra, så at, sedan de sluppit på deafbärgade åkrar, de då gnagade af detta gräs ända til svarta mullen,och lemnade andra gräs och örter, som der funnos i ymnighet påbackarna, aldeles orörde. Jag skulle altså tro, at culturen af dettagräs skulle vara en af de nyttigare för en Schäfer, det han då bordeså uti en sådan lös grund; men den förtretligheten är endast dervid,at det icke gerna står längre, än par år, då det å nyo skal fås, om enannars med fördel vil nyttja det samma.

Syra eller Acetosa pratensis C. B. som här växte nog på åkerrenar,sades brukas mot rödsoten sålunda: man stryker fröet af, då detblifver mogit, och tager det in; eller strör samma frö på en smörgås,och sålunda äter deraf. Carelska Bonden brukar detta frö icke tilnågon läkedom, utan til mat; han säger, at bröd deraf bakadt skalsmaka sötsurt och mycket godt, hvarföre [191] han älskar dettaganska högt när han kan få det; gemenligen blandar han dessesönderstötta frön med annat mjöl, men så kunna de ock bruka dethelt allena, förutan tilsats af någon annan säd: dock som desse fröäro något adstringerande, böra de hälst blandas ut med annat.

Stor sjukdom skal efter de gamlas berättelse, den de såga sighafva kört af sina föräldrar, i fordom tid gått här så stark, at mäs-

BAHUS-LÄN. OROUST. MORLANDA. 145

tadelen människor deraf blifvit döde; på Oroust skal, (som HerrComministern på Morlanda Olof Holmsten berättade) då varit så litetfolk, at en Bonde i Öberg i Myckleby soken har varit nödsakad atvara i ploglag med en bonde i Stora Höga i Tegneby soken, emellanhvilka gårdar är 1 1/2 mil. Om det varit den digre döden, som iHistorien omtalas, kan man icke veta.

Berg-Chrystaller af det slag, som Herr Professor Joh. Brovallius(af den jag njutit den första undervisning i naturkunnigheten ochHistoria Naturali, samt mycken ynnest) uti sit lärda och af mångomhögt efterlängtade, men ännu i Manuscript liggande Collegium Mi-neralogicum, kallar Quartzum Crystallisatum, figura nitrosa, simplexcolore vitreo-albo, berättade Comminist. Herr Holmsten skola finnasi Myckleby soken strax vid gårdarna Bräcke och Åker uti en bergs-klippa til en ganska stor myckenhet; klippan skal skjuta vidpass 2

alnar up ur jorden. Det prof han häraf gaf mig är hel klart ochgenomskinande, par tum långt, och diametern mer än en half tum:Bönderna skola bruka skära glas der med.

D. 3. September.

Et slags Tälg sten, som beskrefs vara mjuk och [192] svartaktig,skal finnas uti Morlanda soken emellan gårdarna Barreviken ochTången i et berg vid Saltsjön, hvilken Fiskare skola uthugga ochbruka til sänke vid sina fisk-noter eller vadar; utur bemälte i bergetbefintlige sten sades komma en särdeles fetma, som til färgen skalvara svartaktig, och man håller före skola vara bergolja.

Klockstenar kallades et slagt stenar, som funnos här på åtskilligaholmar, och voro ibland större, ibland mindre; då man slår på demmed en annan sten eller något hårdt, gifva de et ljud ifrån sig somen klocka; den som låg på en hälla et litet stycke från Gulholmenbefann jag vara sådan: hällan, som den låg på, var strax ned vidstranden; med ena kanten rörde denne sten endast vid hälleberget,men alt det öfrige låg löst och rörde vid ingen ting; Diametern afden kunde vara 6 quarter eller 2 alnar; til skapnaden var den aflång

146 BAHUS-LÄN. OROUST och MORLANDA.

och litet kantig; den bestod af en mörk och ganska hård Corneus,hvars particulæ eller frusta voro små, gläntsande, kringströddeoch gående tvärts öfver hvarandra, så at den nog liknade sterilenigrum: helleberget, uppå hvilket den låg, och de andre lösa stenarderomkring, voro är en hel annan materia, nämligen af gråberg,då jag slog på den med en sten, gaf den just et fådant ljud ifrånsig, som en jerngryta då man slår på henne; ju hårdare en slog, justarkare let det; de som bo på orten, hade borat et litet hål midtpå den, i mening at få se, hvad som vore i den samma, emedangemena man stod i den tankan, at det skulle finnas silfver uti den.[193]

Stuguväggarna voro här på Oroust, så väl som i den öfrige delenaf Bahus-Län, samt öfver hela Sverige och Finland merendelsmyssjade med den så kallade Timmermåssan eller Hypnum ramisproliferis plano-pinnatis. Linn. Fl. Svec. 872. Vid något enda Fähusoch uthus uti byarna vid hafsstranden hade man brukat Tångeneller Alga Linn. Fl. Svec. 1137. uti dess ställe. Vid mit vistande utiCarelen 1740, samt under min Ryska resa 1744 märkte jag, at manså på de flästa ställen i Carelen och en del i Finland, som öfveralt uti Ingermanland, och hela den delen af sjelfva Ryssland, somligger emellan Petersburg och Mouscou, ej brukat til detta ändamålofvannämde Hypnum, utan i det stället voro väggarna myssjademed den blöta hvita och rödaktiga måssan, som finnes på våtamässar och i kärr, och kallas Sphagnum ramis deflexis. Linn. Fl.Svec. 864. Man fick om sommaren uti Mouscou se de små torgenstå merendels hvar morgon fulla med vagnar lastade med denne;men då jag sedan kom at resa ned åt Ukrainska sidan, hvarestsällan några låglänta måssar stodo til finnandes, utan endast storaoch vida åkrar, der man ofta på ingendera sidan kunde få någonskog i ögnasiktet, hade invånarena på många ställen, i brist afdetta Sphagnum, vridit ihop halm, och vid husens uptimbrandelagt emellan flockarna uti väggen. Uti staden Tulu voro de mäste

BAHUS-LÄN. OROUST och MORLAND. 147

husen myssjade med förenämde Sphagnum, några stycken medofvannämde Hypnum; men en del, i synnerhet Garfvare, hade ibägge dessas ställen myssjat sina väggar med Ko- och Kalf-hår.[194]

D. 4. November.

Et mit förnämsta nöje var på mina resor, at få språka med godahushållare, och inhämta af dem de hushålsgrep, som hvarderautaf dem på sin ort brukade; och som Herr Knut Bildt, Herre tilMorlanda, var berömd för at vara en stark och käck hushållare, såanvände jag mäst hela dagen i samtal med honom, som meddeltemig följande grep, dem han sjelf försökt.

Kalfvar och den unga boskapen sades här på orten nog varautsatte för et slags mask, som kallas Värna, och födes hos dem pådet sätt, at et serdeles slags flugor (som tvifvels utan är Oestrusthorace flavo: cingula nigro: alis nigra fascia: pedibus pallidis Linn. Faun.Svec. 1024. eller så kallade Styng) sticka sina ägg i ryggen på kalfvar,hvaraf sedan blir en mask, som der ligger och plågar dem, hvilkenmask följande året blifver til en fluga. Til bot deremot har mansmort kalfvarna, den tid de mäst varit ansatte för desse flugorsstickande, merendels hvar ottonde dag med Själtran, hvarvid manskal befunnit, at samma kalfvar fått inga Värnar följande året.

Rågens ornande at förekomma medelst det man lämnar honomat ligga i sina agnar, fick man här veta, och är tilförene infört utiKongl. Svenska Wetenskaps Academ. Handl. för år 1743 p. 50.

Utsäde af Råg ibland det högsta man skal kunna bringa det til,är 10 Tunnor efter Tunnan.

Wid ängarnas slående tager man det i akt, at sedan en ängär slagen, låter man höet ligga på den samma par dagar oräfsat;hvarvid man tror sig hafva den förmon, at den afslagne gråsstubben[195] någorlunda får sätta sig i stånd, at stå emot solhettan, och ejtorkas bårt.


Ängarnas förbättrande sker sålunda: man plöjer up måsslupneängar, göder dem, och får råg derpå; när ängen således blifvit göddoch brukad några år, lägges den å nyo til äng, då hon en tid bårtåtskal bära en ganska stor ymnighet af gräs; det bästa sätt til tufvorsutödande mentes vara, at uptaga en sådan tufvig mark til åker, ochförfara med henne på föreskrefne sätt. Et annat sätt til ängarnasförbättring sades vara, at man låter boskapen några veckor liggapå en måsslupen äng och göda den samma, sedan tages den up tilåker, fås deruti; och förfares med honom i öfrigit, som näst förutomrört är.

De Bönder, som på denna orten bruka åkerbruk allena, skolastå sig väl; men de, som vela idka åkerbruk och fiskeri tillika, sadesmerendels vara tiggare.

Smöret sades blifva fett, gult, styft och mäktigt som det Engels-ka, då Boskapen får mycket Lindelöf at äta; samma smör skal varaförträffeligit at hafva på mat; men til smörgås skal det icke vara sågodt.

Ronegräs kallades Equisetum setis simplicibus internodia vix supe-rantibus. Linn. Fl. Svec. 835. som här merendels växte under bergenpå sumpiga ställen, der morgonsolen icke kom til det. Herr KnutBildt berättade, at då korna komma at äta af det samma, skola dealdrig mjölka; lägger man det för dem om vintern, skola de ickesmaka det, utan förr äta torra halmen; Får och hästar sades välkunna lefva deraf, men om våren skal alt håret gå af hästen, så athan blifver likasom han vore skållad. [196]

At Bofkapen ibland äter ovanliga växter, eller sådana, som demerendels alla andra tider icke röra, troddes ej ske af hunger, utanat de endast vela curera sig sjelfva dermed. Til bevis anfördes, atfåren i September månad äro ganska snåla på Porss (Myrica) den deeljest merendels gå förbi, och icke röra. Så berättade Herr Bildtsig hafva sett en Get, som, då hon på vägen råkat en orm, stångatihjäl den samma, och under det hon så kämpat, fnyst då och då;


när ormen var ihjälstångad, åt hon honom up alt til sandgadet (acapite usque ad anum; sedan hon derpå gått et litet stycke, skal honbegynt at kasta up, och så per vomitum gifvit den upätna ormenfrån sig, hvarefter hon mått mycket bättre än näst tilförene.

Fåren sade denne idoge hushållaren sig sköta med fördel pådetta sätt: om sommaren, då rägnaktigt väder är, sättas de in någradagar, och gifves dem då torkande saker, nämligen tort hö, hvarpåde släppas ut: eljest gifves dem om sommaren då och då tort hö,hvilket skal vara ganska godt för dem, och som et skönt Præservatif.Om våren aktas för all ting, at Fåren då icke släppas på åkren,medan gräset är spädt, emedan de skola må mycket illa deraf. Dåde om hösten först sättas in, gifver man dem 3 dagar å rad tort hö,men intet at dricka; sedan de 3 dagar äro förbi, få de dricka närde vela. Af Asp- och Asklöf sades Fåren trifvas mycket väl; Allöfär ock godt. Då Fåren få äta löf, skola de sällan få någon sjukdom;aldrig bör man låta Fåren ligga ute om nätterna, ty af sådant ochaf rägn skola de fara mycket illa. Man bör aldrig [197] hålla Fåri varma hus, men då måste de få tilräckeligen at äta; de Får, somhafva Lamm, kunna hållas i varma rum. Då Får stå uti varma hus,sades de blifva så vekliga, at de icke tola en väderpust, desutomskal ullen då gå af dem om våren.

Maskar i lifvet hos Får har han derigenom fördrifvit, at hanefter Herr Commercie-Rådets Ahlströms råd gifvit dem in aska ochättika, hvarefter Fåren gifvit från sig spans långa hvita, tunna ockbreda maskar.

Iglar i Får, hvarmed deras lefrar varit helfulla, och hvaraf Få-ren mycket sjuknat och hopetals stört, har han brukat åtskilligtmot, men fåfängt; omsider har han funnit på et godt medicament,nämligen, han har upskurit et af de Får, som stört, tagit lefren atdet samma så fult det varit med iglar, lagt den uti en het ugn, stöttden sedan til pulver, slagit det i vatten, och låtit Fåren dricka deraf;


genom detta medicament skal sjukdomen försvunnit, och han fåttbehålla sina Får.

En synnerlig sjukdom bland Kor sades gått i svang här på ortenför 5 à 6 år sedan, i det, at Korna fått som en Rödsot; blod har gåttut per posteriora; boskapen har svullit up; genom huden och skinnethar blod svettats ut, om de ej fått bot, hafva de satt lifvet til innom24 timar. Man har brukat åtskilligt derföre, men ingen ting harvelat hjelpa; omsider har en käring kommit, som fullkommeligenskal hafva botat dem med följande: Rec. Menstrua Virginis verdæmixta cum humo coemeterii ossiculis plurimis mortuorum scatente, låterdesse bägge stå något i en flaska, och gifver [198] sedan af denneblandning, (som sades lukta värre, än alt ondt) et skedblad in åtdet kreatur, som är sjukt.

Löss på Kalfvar sades fördrifvas sålunda: man tager Qvicksilfver,samt färskt eller ock väl utvatnat ister, blandar dem bägge vältilhopa, så at istret blifver blött; dermed smörjer man Kalfvarnaemellan ögonen och emellan benen, samt på de ställen, der de ickekomma til, at slicka sig sjelfva. Detta läkemedel sades vara blandde aldra bästa deremot.

Boskapens (så kallade) förtrollande skola en del vidskeppeligamycket bruka här på orten, som skal ske på det sätt, at de skära etlitet stycke af Kons rumpa, eller litet af örat, nämligen så, at manej snart märker det; det säges, at boskapen häraf skal vantrifvasganska mycket, så at de icke skola kunna komma sig före; ensouverain bot derföre föregifva en del vara at man skär en liten bitaf det stället, som förr är afskurit, det må då vara anten af rumpaneller örat, och kastar samma bit uti ugnen.

Wid sädesarternas sående märker man här på orten detta: Påmojord kommer Rågen ej fört, Hvetet trifs der bättre. På styf leraoch lermull trifs Hvete bäst, hälst om man sått der Ärter ochBönor förut; men i nydyngad åker skal det ej trifvas så bra. Rågstår sig bäst på sandjords torrvall; i lerjord skal den ej blifva så bra;


ty ehuruväl stjelkarna blifva stadige och större, så skola dock axenicke varda så matfulla. Bönderna här på orten höllo före, at det ärbäst så Rågen Mormässotiden eller ock sednare, hvilket sades gåan, när blida höstar infalla; men [199] det skal man dock märkt,at ju förr den sås, ju bättre är det. Korn skal man få et härligit utitorf-röta, det är, uti en åker, som har sandgrund, men legat någraår i linda, och sedan blifvit uptagen til åker. Här på Oroust sadesfinnas en klok Bonde, som på en liten åkerlapp kan få ut 3 à 4 slagssäd; ty han märker ut jordmon och hvad sädesslag den hälst älskar.

Såll, hvarmed man plågar rensa säden från agnar, skal sammaBonde laga så vida, som görligit är, emedan han skal hålla före, atsäden medelst dem skal blifva mycket renare.

Kornet, nyss skuret, torkas på det sätt, at man träder korn-kärfvarna på störar, hvarest de sades kunna sitta 6 och flere veckor,och icke taga någon skada af väta; man tager härvid i akt at kornet,som trädes på stängerna, bör vara bundet medan det är råt ochfärskt, annars och om det förut varit tort, skola banden gå sönder irägnväder, då Kornet sväller.

Gödningen köres här på orten ut merendels om våren, mentroddes icke vara godt, emedan gerna tistel skal växa efter den rågödningen. Det bästa sättet man härvid funnit, sades vara, at köraut gödningen om hösten på stubben, breda ut den samma deröfver,och så plöja ned henne med stubben, då den sedan om vinternfår ligga och blanda sig tilhopa med jorden. Desutom så mäkta ejkreaturen så at draga om våren.

Tång (Fucus marit.) hade Herr Knut Bildt försökt at göda åkernmed, men icke funnit den god, emedan den så ganska sent vilrutna; tvärt [200] om sades den för samma orsak skull vara mycketgod på tak, ja bättre än halm.

Trädet, vid hvilket Fan flådde Geten, kallades här Rhamnus cat-harticus C. B. hvilken växte här och der i backarna; den har fått til

152 BAHUS-LÄN. OROUST och MORLAN.

en del det namnet deraf, emedan, då man tager af barken, likasomGete-hår sitta in vid trädet.

Saga om Näcken skola de enfaldige roa sig med uti en by i Mor-landa, benämd Huseby, som lyder så: I fordna dagar skal Näckender vid byen spökat sig til en häst, samt gått och ätit vid stranden;en man, som varit klok, säges gått til honom, lagt på honom et syn-nerligt slags grimma, som han ej kunnat få af sig. Sagan förmäler,at de skola haft honom hos sig hela våren, och pinat honom dageli-gen derigenom, at de plögt up alla fina åkrar med honom; omsiderskal grimman af en händelse kommit lös, då Näcken sprungit somen eld så fort i sjön, dragandes harfven dit med sig. Den enfaldigeman derstädes skal ännu vela visa uti hälleberget strimmor ochränder, som harfven gjort, då Näcken skal sprungit med den ned isjön. Sådan var Sagan. [201]

D. 5 September.

Plog, sådan som de här i BahusLän gemenligen bruka, vil jaghär lämna en ritning på; hela des längd, nemligen från B til C är3 1/2 aln, de andra delars förhållande kan man sedan lätteligen finnaaf ritningen, som är, så mycket sig göra låter, utsatt efter Scala.Jag vil nu endast nämnade namn, som de uti BahusLän hafva påPlogens delar. A kallas Plogfot, BC Plogås. D Åsjern. E Underjern.FG Plogvårg. H Wältefjäl. I Plogil. K Styret. L Lätta, ty då devela lätta, det är, at Plogen går grundare, då slås den mera in. MTynga, ty när de vela tynga, det är, at Plogen skal gå djupare, dåslås den mera in. NO Wältepinna, som sitter emellan Styret ochWältefjälen. P Bygel.

När man plöjer med denne Plog, så har man [202] anten etpar oxar, och framman för dem et par hästar; eller har man 2 paroxar och framman för dem et par hästar. Vid sjelfva plögningenbör åtminstone vara 2 Personer, nämligen en fullkomlig karl, somskal styra och regera Plogen, och en annan, anten gåsse, karl ellertösa, (så kallades här öfveralt Piga) som skal köra dragarne. Äro


hästarna ej aldeles väl vana, så skal utom desse 2 personer, ännuvara en tredje, som leder hästarna.

Somlige hafva större Plogar än denne, andre hafva dem mind-re.

Ost, et särdeles slag, tilreddes sålunda: man tager söt mjölk,sätter på elden, slår litet af löpvassla deri, låter så ysta, rör sedansamma ost sönder i mindre stycken, och kokar så up den med sötmjölk; denne ost sålunda tilredd smakar mycket väl, och nästansom sötost.

154 BAHUS LÄN. OROUST och MORLAND.

D. 6. September.

För middagen var jag en stund hos Herr Knut Bildt, eftermid-dagen reste jag ut på åtskilliga holmar.

Stickelblomma kallades här Gentiana corollis hypocrateriformibusfauce barbatis. Linn. Fl. Sv. 203 var. β och berömdes vara souverainmot håll och styng; den brukas häremot på det sätt, at man kokarhenne i öl, och dricker det samma.

Gräflingar får man understundom här på Oroust: man tagerdå icke allenast deras ister, utan man slår äfven sönder deras benoch annat på dem, lägger det i en gryta at koka, då det feta sättersig ofvan uppå vatnet, hvilket sedan skummes av och är som ister;samma afskummade ister skal (efter Herr Knut Bildts berättelse)vara [203] mer än förträffeligit emot benbrott, i det, det såradestället smörjes dermed, och sedan spjelkas med stickor.

Åt förstoppad boskap gifves in åt hvart kreatur et skedblad tran,hvilket skal purgera dem starkt.

Gåsungarna sades gemenligen om sommaren i Junii månad, dåden starkaste hettan är, pläga få väta i hufvudet, hvaraf de skola dö;til läkemedel deremot brukar man slå hafra eller slö-korn på skarpahälleberget, låta dem hacka up det derifrån, då de gemenligen afden skakning, som sker genom hackandet på skarpa hälleberget,pläga blifva bättre.

Sadelbrutna hästar sades blifva botade genom Spansk grönaoch ister, hvarmed man smörjer det sårade stället

Råg til utsäde hölts före vara bättre, om den är gammal, änny. At med nytta kunna så ny Råg skola en del bruka detta: sedanRågen är tröskad och renad, lägger man honom på en lafva, så aten liten hetta får gå genom honom, derefter slås vatten på honom,och beströs sedan med kalk, så at han blir hel hvit; hvarpå manstrax sår honom, ty om man låter honom ligga, sedan man strödtkalk på honom, brinner han snart ihop; efter en ny sånings Rågsålunda tillagad skal man ofta få en mycket härlig och ymnig skörd.

BAHUS-LÄN. OROUST och MORLANDA. 155

Wattu-råttor skola, förr än desse kalla vintrar inföllo, i stormyckenhet haft sit tilhåld på holmarna, hvarest de upgräfvit ochupätit alla gräsrötterna, så at endast svarta mullen varit qvar. Enman berättades hafva varit ganska illa utför dem, i thy, at viddet han som bäst rodde emellan [204] par holmar, säges desseWatturåttor hafva kommit simmande i otalig myckenhct, hvilka,så snart de hunnit fram til båten, klängt sig up i den samma påalla sidor hopetals; mannen skal hafva slagit från sig med åran såmycket han hunnit, men det har ingen ting hulpit, utan der han ejså snart kommit til lands, skola de hafva dränkt båten. Som jag sjelficke hade tilfälle, at få se någon af desse Wattu råttor, så kan jagicke heller säga, om och til hvilka de kunna föras af våra bekantaMöss- och Rått-Slag; men det ser jag, at desse måste nödvändigtvara de samma med de Wattu-råttor, Som Peder Clausson i sinNorriges Beskrifvelse p. 122 och 123 nästan med samma ord omtalar,der han endast lägger til, at somlige af dem, då de följas alletillsammans i en hop, simma ofvanpå vatnet, andra igen undervatnet, så at de nedersta väl skola vara til par famnar under vatnet,hvarföre ock Fiskare måste ro utur vägen före, de der kommasimmandes i vatnet, der de icke vela blifva dränkte med båt och altsammans.

Sälta kallades här Scirpus culmo tereti nudo, subovata imbricataterminatrice. Linn. Fl. Svec. 41, som i Roslagen och österberbotnkallas Sälting, och altså är vida skild ifrån ölänningarnes Sälting,som Herr Prof. Linnaeus beskrifvit uti Kongl. Wetensk. Acad. Handl.för år 1742 p. 147. och är en Triglochin. Åtskilliga Bönder här påOroust sades föda sina svin nästan med intet annat om vinternän med denna Sälta, den de om sommaren låta stå på de våtaplatser den växer på, och sedan lägga för sig sjelf uti et särskilthus at torkas; man gifver deraf åt Svinen en famn om dagen, som[205] skola äta den ganska snålt, och blifva mycket hulliga deraf.

156 BAHUSLÄN. OROUST och MORLANDA.

Tilförene p. 183 är märkt, at Svinen på fria stränder äta denneganska gerna.

Ålands rot (Enula Campana) stod i ymnoghet på åker-renarna iBionni åkrar.

Cochlearia J. B. växte allestäds vid stränderna. Euphorbia (438)s. Tithymalus palustris fruticosus. C. B. ymnigt på våta ställen.

Artemisia (Linn. Fl. Svec. 671) eller Absinthium seriphium bel-gicum. C. B. växte vid stranden i sandaktig jordmon på Hermansö;en ört, som luktar ganska väl.

Imperatoria. Linn. Hort. Cliff. 103. sades växa vildt på Hermansö,samt här och der i buskarna på Oroust. En käring, som var mycketplågad af moder-passion, har låtit hämta denna ört hel och hållenfrån Göheborgs Apoteque, och som hon då tykte, at hon sett des likeväxande på somliga ställen vid Hermansö och annorstäds på Oroust,så har hon sedermera öfvergifvit, at låta taga den rätta mästerörtenfrån Götheborg, och i det stället brukade rötterna af den, somhon sett på Oroust, bekännandes, at hon af des rötter funnit altidsamma nytta och verkan för sin sjukdom, som af den hon förrfått från Apotequet; hvarföre hon ock nu samlat en väldig hop afden Oroustiskas rötter: huru sant det är med den härliga verkan,som hon sade sig hafva funnit mot sin moder-passion af denne utafhenne upfundne så kallade mästerörten, lemnar jag derhän; men dåjag som bäst fägnade mig högeligen öfver, at af käringen blifva vistpå en ganska rar tilförene aldrig i Sverige vildt växande funnen ört,blef jag hel skamflat, när käringen kom [206] framdragandes medSphondylium vulgare hirsutum C. B. som växer på alla åkrar, ängar,och nedanför bergsfötter mäst öfver hela Sverige.

Sköre, som man brukar i stället för fnöske eller tunder, gjordeshär af gamla rutna Ek-eller Bokstubbar (dock sades Bokstubbarnavara bättre dertil, än de af Ek) sålunda: man bränner desse rutnastubbar til kol, samma kol bryter man i mindre stycken, lägger dem

BAHUS-LÄN, OROUST och MORLAND. 157

sedan i skördosan eller asken, då de, sålunda tilredde, lätteligenfatta eld.

Wäder kom blåsandes om afton sent utur hvar vik vi roddeförbi, ehuru lungt det ock då var på sjön; så at utur den ena vikenblåste en liten östanvid, utur en annan sudost, än ur en annansunnan, och så vidare, alt som vikarna voro belägne; men då manrodde tätt vid bergen, var der helt lugnt, hvilket varade så länge, tilsman åter kom fram til någon vik. Märkvärdigt sades ock det vara,at då vinden blåser nordan, så kan längre uti norr vara nordväst, tyvinden håller landstreket.

D. 7. September.

Winden skal ofta om sommaren förhålla sig så, at hafvet då ärså stilla, at vatnet icke det ringaste röres af vädret; dock är i luftenändå vind, som slutes deraf, at den drager seglen; men om höstenär tvärt om, ty då klär vinden vatnet eller följer längs efter det.

Watnets förminskande i Wästerhafvet hade jag hela denna resanfått åtskilliga prof och berättelser om, som tilförene hvar på sinort äro införde. Wid det Herr Comministern Holmsten, som varen mycket curieux man, fölgde med mig til [207] Gulholmen,berättade han, huru härvid somligas mening vore, at vatnet sjelf ejvärkeligen förminskades, utan at grund och klippor i hafvet, samtäfven fasta landet, växte och således blef högre; men i öfrigit skolade samma tro, at vatnet denna tiden stodo lika högt på bergen somfordom, så at vid den puncten, som vattu-linien då rörde bergen,der skulle hon ännu det samma göra. Nu som vid framkomsten tilGulholmen jag fan, at et gille af några och fyratio gamla Losar ochFiskare var församlad, så bad jag Comministern, at han ville nogareefterfråga denne saken (hälst som han ock var mycket älskad ochafhållen af dem), det han ock i min närvaro gjorde, och bekomman deras svar sålunda:

Gamla Losar sade: At der de gått i barndomen med 18 fot vatten,der kunna de nu knapt gå med 17 fot


Et litet skär låg strax bredevid Gulholmen, hvilket de sade ideras barndom varit sådant, at man knapt kunde se det, men nuvar det öfver en aln up ur vattubrynet, hviket jag sjelf såg så vara.

Hela hopen slöt enhälligt, at vatnet förtäres och förminskas.De sade enhälligt, at vatnet i deras barndom stod högre på

bergen än nu.De berättade, at en hundra-åra gammal käring sagt, at de ste-

nar, som der i viken nu stodo högt utur vatnet, i hennes barndomicke syntes til.

Det finnes ställen, der vatnet, då det stod medelmåttigt högt,i deras barndom gick dem [208] til knä; men nu kunna de gå dertorrskodda.

I skären finnes ställen, der man fordom seglade öfver medfarkostar, men nu äro de torra.

Herr Olof Holmsten frågade: om vatnet nu stiger lika högt uppå landet som förr? de svarade: nej, det gör det intet.

Ännu svarades enhälligt af Losar och Fiskare, at vatnet för-minskas och faller ut.

Der de förr seglade med skutor, der kunna de nu ej segla meden båt.

En gammal Fiskare sade, at der han för 50 à 60 år kunde seglamed fartyg, der kan han nu knapt segla med en båt.

De gingo sedan ut och viste mig, at vatnet i deras barndom,stod vid den puncten och högden på berget, men nu var det en godaln lägre, om icke mera.

Sluteligen märkes, at de som alt detta sade, voro Crono-Losar,som framför andra måste hafva sig vatnets djup bekant; äfven voroen del gamla Fiskare, (af hvilka bägge så Crono-Losarne, somFiskarene, näppeligen någon var under 60 år) hvilka alla ännu engång yttrade sig i detta slut, at hafsvatnet förminskas.

Ihåligt berg vid namn Rålanda eller Råtberget skal finnas i Teg-neby soken, hvaruti är et hål som en stor sal, men ingången skal

BAHUS-LÄN. OROUST och MOURLAN. 159

vara som et litet hål. Folket, som bo der när, skola icke vela hafvadet uptäkt, emedan de i ofredstider plåga hafva sina saker derinne,och det för en främmande och obekant skal nästan vara omöjeligit,at finna igen det samma.

Smidebacken kallas en backe i Morlanda, emedan de i fordnadagar, (som de berätta) hört [209] som et smidande derinne; HerrOlof Holmsten sade, at på Oroust skola finnas många sådana ställen,der man i fordna dagar sagt sig hafva hört smidande; men skal ickevara annat, än et Echo som gifvits, då en gått eller ridit der förbi,och några klappurstenar blifvit fortsparkade af hästfötterna, hvarafskal höras et Echo likasom det smidde, hvilket Herr Holmsten sadesig sjelf erfarit.

Bidens corona feminum retrorsum aculeata; foliis trifidis. Linn. Fl.Svec. 663. eller Brunskär, berättades vara kostelig, at hacka sönder,och gifva Får in om hösten emot maskar och annan sjukdom.

Hygrometer hade Herr Holmsten uti et bord som var öfverdragitmed Ryskt läder, hvilket läder, då rägn väntades, pöste up som enlimpa; men, då tort väder vore förhanden, lade det sig ned.

Et Ben skal man hafva funnit vid Hällejberg i Stala soken,hvaraf man trott sig kunna sluta, at den menniska, som ägt sammaben, måst hafva varit 6 alnar lång.

Råttor skola, som öfver alt berättades, ej kunna trifvas på Oroust.Man hade en berättelse, huru för några år sedan en båt lagt tilvid Ellös, från hvilken båt en Råtta, som varit derpå, skal spatseratuppå landet och pipit erbarmeligen, och då hon vandrat et litetstycke, skal hon vändt fötterna up i vädret. Skepp och Fartyg, påhvilka finnas nog Råttor, ligga ganska ofta i hamnarne vid Oroust,men ändå skal man aldrig se, at någon af desse djuren kommer uppå sjelfva landet; det sker väl ibland, at Råttan löper längs eftertoget, som går från skeppet och är fäst vid [210] landet, men fåsnart hon kommer mot landet, skal hon strax vända om tilbaka,och löpa til skeppet igen. En sägn är, at en käring i fordna dagar


skal trollat bårt dem. Men af de smärre ohyrorna, Mössen menarjag, finnas i alla Bondgårdar et tilräckeligit förråd, som jag sjelfsett. Peder Clausson uti sin Norriges Beskrifvelse p. 45. 57. 122. och149. berättar, at på de flästa öar i Norrige, så väl som i Island ochpå Färöarna, skal icke finnas något förgiftigt djur eller Råttor, ochom så händer, at de om vintern komma dit, skola de dock strax omvåren, så snart ny gröda kommer, dö bårt. Vid somliga öar märkerhan, at både Råttor och Möss ej skola kunna trifvas der; vid andrasom p. 57 om Listland, gör han den erhindran, at väl Råttor deraldrig kunna lefva, men af Möss säger han der finnas nog.

Wargar skal man icke oftare se på Oroust, än då stark is läggersig, vid hvilket tilfälle de komma öfver til Oroust; men de löpadock antigen strax tilbaka, eller, der de blifva qvare, anställes skallefter dem, då de gerna måste plikta med lifvet. Då de löpa ellerpara sig, skola de gemenligen söka ut til skären så långt de kunna,och då säger gemena man, at de söka efter salt vatten. Böndernaberättade, at Vargen ej gerna skal drista sig, at gå öfver isen, derhan icke ser, at folk gått förut; och i fall han änteligen vil öfver,der inga spor äro förut, säges han taga et hopp och språng på isen,och stöta gumpen emot den samma, at försöka om isen är stark;sådan var Böndernas berättelse; man hörde den enfaldiga man härpå orten aldrig kalla Vargarna annorlunda, än Gråbenerna, [211]

Ryttare, Dragoner och Soldater utrusta de icke här på Oroust,utan i det stället hålla de Crono-Båtsmän.

Af föregående härrörer altså det öfver hela Bahus-Län gängseordspråket, nämligen at Oroust är befriad för trennehanda olägenheter1. för Råttor 2. för Gråbener eller Wargar och 3, for Dragouner.

Creaturen hollas från Walborgmässan ända til Helgomässanaldrig i hus på Oroust.

Orm skal en ännu lefvande karl i Tegneby soken och gårdenHolm för några år sett, då han rodt up på en holma, hvilken ormskal varit af 5 à 6 alnars längd, och säges haft som man på halsen,

BAHUS-LÄN OROUST och MORLAND. 161

kommit emot honom utur Ljungen, samt då han angripit drängen,hvilken gått baklänges och värt sig med byssan mot Ormen, skalhan huggit så häftigt i den samma, at rispor syntes efter tänderna,omsider skal han fått sätta ändan af byssan Ormen i gapet ochdå straxt skutit den samma ihjäl; Drängen har nästan varit somhalftokug då han först kommit hem, af den skräck Ormen jagat utihonom. Benraglet skal en lång tid legat der qvar på holmen; folkethar ock på en tid icke dristat sig at fara dit.

Svanor sades ligga här hela vintern, men om våren skola deflyga til norden.

Gökar skola ligga i stora bergsrefvor i dvala.Ålarna ligga, efter Fiskarenas berättelse, om Vintern i dvala,

och skola slingra sig i stor myckenhet omkring hvarandra, samttränga sig ned uti dyen. [212]

Ost-fjärding Fig. A. och Ost-korgar Fig. B. kallar jag synnerligaslags käril, som de här på Oroust brukade, at torka fina Ostaruti i fria luften. Ost-fjärdingen Fig. A. var gjord som en aflångFjärding med spjelkar omkring, nämligen vid bägge ändarna vororunda botnar af trä; på brädden rundt omkring samma botnar vorosatte stickor eller pärtor, vid pass et tvärfinger från hvarandra; utibotnarna var boradt fullt med hål; midt uppå til exempel a och bFig. A voro spjälar lagde tvärt öfver, hvarpå man lägger Osten.

162 BAHUS-LÄN OROUST och MORLAND.

Ost-korgarna sågo ut som Fig B. gjorda på sätt som andra dylikakorgar, med en öpning ofvanföre uti c, hvarigenom Osten läggesned på botnen, och et bräde lades der öfver vid c. Desse bägge kärilhängas, då solsken är, uti fria luften, och kunna hvarken Skator,Sparfvar eller andra sådana ohyror tilfoga Osten någon skada;Osten lägges icke på sjelfva brädet eller botten, utan stickor blifvalagde under honom, på det vädret må hafva frihet at spela ochblåsa derunder, och således torka honom; i annorhändelse, ochder den lägges ned på sjelfva brädet, blifver den gemenligen sur,emedan laken icke [213] får rinna undan den samma. Osten pådetta sätt torkad sades blifva en gång så god, som om han torkas istugan.

Korskälla kallades en källa som låg vid pass par musquet skottväster om Morlanda Kyrka; den har fått sitt namn deraf, emedanMunkarna i fordna dagar skolat gått på en viss tid om året i proces-sion med korsset långs efter slätten från Morlanda kyrka til dennekällan. Den ligger på stranden, ungefär et stenkast från sjelfvasalta havsvatnet, och består af 2ne ådror, af hvilka den ena harhel särskilt vatten ifrån den andra; ådrorna eller källorna äro sånära hvarandra, at det är knapt en famn emellan dem bägge. Utiden, som ligger på norra sidan, smakar vatnet som det renaste och


friskaste källvatten; men i den som ligger på SO sidan, smakar detsom starkt bläck af surbrunsvatten. I surbrunskällan (så vil jag kalladen, hvars vatten smakar som bläck) är marken eller källsådet helfult af Ochra, men i den friska ses icke det ringaste teken deraf.Litet nedanföre blandas bägges bäckar tilhopa, och löpa sedan ien bäck; bägge rinna hel stridt, ocn frysa aldrig om vintern. Påhela norra kanten vid pass et stenkast ifrån dem ligga backar ochberg, som gå från väster til öster; jordmon deromkring är barasandjord; källan minskas aldrig hvarken af köld eller hetta, östradelen af berget ovanföre består mäst af hvit Quartz. Käll-ådrornalära komma från särskilta orter, då den på S. sidan tvifvelsutantyckes löpa förbi något jern-mineral, som imprægnerat det samma;men den andra deremot förmodeligen icke kommit at råka någonminera. [214]

Hafsvatnet skal i Martii månad vara ljusast, så at man då skalkunna se botnen på 5 famnars djup, och mera.

Djupheten af hafvet omkring Bahus-Län på hvart ställe skolaFiskare tämmeligen noga veta, ända in til 100de famnar; och närde mäta djupet på något ställe, skola de gerna strax veta huru långtde hafva til land. På de djupaste ställen, som de kalla rämnan,skal vara lerbotten, men på sidan om den samma är backot ochsandbotten.

Angående de gamlas sägn, at S. Olof seglade öfver berg och dalar,trodde en del det så böra uttydas, at i hans tid var på många ställensjö och skepsfart, der nu är tort, berg och dalar, fast han då, närvatten stod der, seglat deröfver; när då efterkommanderna berättat,at han seglat på sådana ställen, hafva de deraf tagit anledning tilomrörde sägn.

En hög Bergsvägg är uti Morlanda, som skiljer det samma ifrånden öfrige delen af Oroust: den går i början från NO til SW; mensedan längre i söder från N. til S. Det äro endast på 3 à 4 ställennågra klåfvar eller öpningar, der man kan komma öfver samma

164 BAHUS-LÄN. OROUST. STALA.

bergsvägg; han är på västra kanten eller mot Morlanda hög ochbrant, och hafver nedan för sig ibland åkrar, ibland ängar. Straxnedan för denna bergsväggen ligga allestäds en myckenhet afstenar, som fallit ned ur berget.

Bergcrystaller af samma slag, som förut äro omtalte p.191, dockendast med den skilnad, at de icke hade colorem vitreo-album, ut-an skötte något på rödt, fick jag af en Lots, dem han sade sig[215] sparkat utur berget på en ö vid namn Nolbon eller Nordbon-den, belägen en god mil ut i hafvet WNW. om Ellös.

D. 8. September.

Sjukdomar, som här på orten en tid gått i svang, sades varitdesse: då och då skal Frossan regera här; Ibland hetsiga Febrar.Rödsoten går mäst om hösten, och skal förr icke hafva varit här,men blifvit hitförd af några sjuka, som varit i Ost-Indien. Durklopphar ock grasserat några år, som skal förorsakas af fiskätande, dåmånga desutom af fattigdom ej hafva bröd at bruka vid fisken.

Tufvor på ängar sades blifva til en del af tjälan om våren, derföreskola kloka hushållare gemenligen hafva för sed, at om våren gåöfver sina ängar, och der de få se någon uphögning, då strax trådaned den samma.

Resan skedde om morgonon från Morlanda genom Tegneby tillStala.

Musselskal såg jag uti ansenlig myckenhet liggande på sidan afen hög backa, som låg långt up i landet, och nästan midt på ön: etsäkert bevis, at de ställen i fordna dagar stått under vatten.

Gödning var nu här och der utkörd på den nyligen afskurnasädesstubben på åkern, och der lagd lasstals.

Quarndam var på et ställe i Stala soken, hvars botten och bäggesidor bestodo af purt hälleberg; den sidan endast, der stambordetstod, var af trä.

Broarna öfver diken och små bäckar voro mäst alla på dennaorten af sten eller stora hällor, som voro [216] lagda deröfver;

BAHUS-LÄN. TJÖRN. 165

ibland andra såg jag en, som var mer än 2 famnar lång, samt inmot en aln tjock.

Myreberget kallade Bönderna et berg belägit litet från södreGålvik, hvilket skal hafva den egenskapen, at då en går der förbi,vare sig vinter eller sommar, skal det lukta som en kryddegård;gemena man står derföre i den tron, at en kryddgård skal varaderinne; jag kunde ej känna någon sådan lukt, då jag red derförbi.

Tran af fisk sades vara bäst at bereda skin med; men Sältran,Hval- och Marsvintran ej så god.

Hafmus hade fiskare här på orten et hafsdjur, det de sålundabeskrefvo; skinnet skal glia som det vore gull; undre delen afkroppen är rund och fotlös; uppe i ryggen sades den hafva taggar;hufvudet skal nästan vara sådant som på en Hå eller Haj; inga fjälleller hår på kroppen, utan skinnet hel slätt; fram vid hufvudet skaldet hafva somm öron eller fenor. Rumpan eller svansen mycketlång, så at kroppen med den tilhopa räknad skal vara mera än enaln lång. Man skal sällan få dem på ringare djup än 100de famnar.Det bästa uti denna sades vara lefver, som skal duga til smörjelse,hvarföre man ock intet annat skal göra med detta hafsdjur, ändå man skurit det up, och tagit lefren derur, kastas det bårt. Afdes lefver sades göras en smörjelse, som man brukar til benbrott,och skal dertil vara förträfferlig; denna smörjelsen tilredes på detsättet, at man tager en mage af en Långa, lägger lefren deri, knyterom, hänger i solen at torka, då lefren smälter och blir til en sådansmörja. [217]

D 9. September.

Resan skedde om morgonen från Oroust öfver sjön til Tjörn;holmarna bestodo af idel hälleberg, och hade intet rart.

Tjörn, som är en stor ö, hvarpå är et Pastorat och 3 Kyrkor, varmäst alleftäds på norra kanten skoglöst, så at näppeligen annatsyntes, än skallota backar och kala höga berg; emellan desse lågohärliga åkrar och sköna ängar; på de våta ställen växte litet Alskog.

166 BAHUS-LÄN. TJÖRN.

Grästorfvor af mull på hälleberg och backar hade de grafvitmäst öfver hela Tjörn, och fört dem på åkern, hvarest de vorolagde lasstals i stället för gödning.

Maskar sades öfver alt hafva varit detta år uti otalig myckenhetpå ängarna härstädes; åtskilliga gamla Bönder berättade, at i förraofreds tiden, ungefär 1716 har man likaledes här på orten set stormyckenhet af sådan mask på ängarna.

En stund efter middagen språkade jag med Herr KyrkoherdenLindberg, som var en mycket höflig man.

Berg-Crystaller af samma slag, som tilförene äro omtalte p. 191,fick jag til skänks af Kyrkoherden, dem han sade skola finnas påen holme i Klöfvedals soken vid Thore-gård.

Råttor sade Kyrkoherden icke eller skola kunna trifvas på Tjörn.Bläckfisk, Sepia Linn. Faun. Svec. 1281. skal man, fast mycket

sällan, få på denne orten.Sjöboskap skal, efter den gemena mans berättelse, i fordna dagar

ofta kommit uppå landet, och der äfven aflat; bland annat berättas,at en sådan ko skal hafva kommit up ur sjön, och [218] gått tilhopamed boskapen från en gård, som kallas Brok; då käringen i gårdenblifvit det varse, skal hon drifvit samma ko hem med den andraboskapen; året derefter skal samma ko kalfvat, och har omsiderafveln af den samma så förökt sig, at det blifvit en stor myckenhet;Bonden skal derpå slaktat all sin andra boskap, och endast behållitdenna sjöboskapen, hvilken trifdes alt for väl. Historien säger, aten gång, då matmodren i gården var ute, och hölt på at mjölkasina kor, skal en käring kommit til henne, och begärt af henne litetmjölk. Matmodren skal hafva svarat: Du får intet. Käringen sägeshafva uprepat sin begäran åtskilliga gångor, men altid bekommitsamma svar. Då denne käringen sett at hon ingen ting med sinbön kunnat erhålla, skal hon hafva sagt: Kom, kom ko Spätta, ochfölg med mig med alla dina; hvarpå käringen sägs hafva gått förut

BAHUS-LÄN. TJÖRN. MASTRAND. 167

til och uti sjön, då hela boskapshopen skal fölgt henne ned i sjönefter, så at Bonden blifvit aldeles kolös på en dag. Så låter Sagan.

Sägner om Sjöfår, Sjöoxar med förgylte horn, Sjökalfvar, Hafs-människor af bägge könen, dock små som barn, den bekante Håfvå-len, Bergtroll, Spöken, med annat sådant fordna tiders snack, ochskrock, hade man tilfälle här på orten at höra af den menige manberättas, dem man med flit utelämnar.

Om afton kom jag fram til Mölleby.

D 10. September.

Gråbensljus (det är, Vargars ljus) kallades här de stickor ellerpärtor af Furu, som de om aftnarna brukade at lysa sig med i ställetför ljus.

Stugorna på Tjörn voro inuti nästan alla på et [219] sätt, såat man hade orsak, at högeligen förundra sig öfver den likhetenderutinnan var mäst öfver alt, ja så, at då en ridit något mera änen mil, och kom in uti någon stuga, har han lätteligen kunnattrott, det han blifvit förd genom någon omkrok til samma stugaigen; de sågo inuti sålunda ut: Spisen var på högra handen omdören, då man kom in; bordet emellan gafvelväggen och spisen; ibordsvrån mot gafvelväggen et skåp; bänkar voro vid gafvelväggen,vid sidväggen bakom bordet, vid spissidan, hvilka voro hel ochhållna af bräder, så at de sågo ut som hopknåpta fallbänkar; öfrebrädet på bänkarna, hvarpå man satt, var gjordt så, at man kundetaga det up, och lägga inuti bänken hvad man ville. Längs efterbänkarna låg gemenligen et långt och tunt bolster af randigt ylle,sådant som Wästgöte-täcken äro. Bordet var et långt bord, ochstod från gafvel väggen til spisen. Taket innantil var åstak med 2nefönster uppe i taket, et på hvardera sidan om kroppåsen och midtemot hvarandra, fodrade med bräder mot inre sidan, men då deträgnade, så läkte det tämmeligen. Spisen var med ugn innanföre,upmurad med kors sten och alt af gråsten. öfverst på korsstenvar vindspjell af trä, med band uti, som gick ned i stugan at man

168 BAHUS-LÄN. MAST. KONGELF. BAHUS

kunde draga det up och ned; dock voro spjellen på somliga ställenskottspjell, dem man kunde draga up och skjuta igen inne i stugan,men likväl af trä. Vid dören var spisen åt yttre sidan föremurad, såat elden och kolen lågo uppe uti en vrå. På vänstra sidan af dörendå man kom in, var kärilhyllan. På vänstra sidan [220] af stugan,(då man kommit in,) var först i vrån vid gafvelväggen en säng medsparlakan före; sedan en bänk, för hvilken hängde et täcke, och derbakom voro grytor. Gålfvet var från gafvelväggen til spisen af trä,men sedan af stenhällor, väggarna voro ej bilade och släta huggna,utan barken endast afdragen af stockarna. På gafvelväggen var dör,och derinnanföre en liten kammare. Ofvanför denne dören låg etbredt bräde, at sätta mjölkbunkar på; på ömse sidor om denne dörvoro 2ne breda bräder, fastslagne vid väggen med tvärsidan, hvilkabräder stodo under förenämde mjölkhylla och understödde den;under samma mjölkhylla var strax öfver kammardören emellandesse sidbräder en liten hylla eller bräde, hvarpå de lade sina böker,m. m. Emellan denne dör och sängen stod et litet skåp.

Mot afton refte jag sjöledes til Mastrand; på vägen såg jag denså kallade Pater noster skären, som voro en stor hop med klippor,hvilka lågo långt ut i hafvet; jag räknade vist 17 stycken af dem:vid solens nedgång kom jag fram til Mastrand, gaf mig an hoshögvakten, var uppå fästningen, såg en stor hop af de til dennaorten försände missgerningsmän.

D. 11. September.

Resan fortsattes om morgonen från Mastrand med Postbåtentil fasta landet, och så vidare til staden Kongelf. Holmarna utan förMastrand voro hel små, och icke annat än små stenklippor medganska få örter uppå.

Taken vid Postgården voro mäst alla af Tång (Fucus marit.); nedmot takbandet voro lagde [221] en hop med tunna hällor underTången, så at rägnet vid nederbörd icke kom at rinna längs nedefter väggen, utan öfver desse tunna hällor. En Bökskog reste jag

WESTERGÖTLAND. GÖTHEBORG. 169

förbi et litet stycke från Postbondens gård, som sades vara påFrälseägor.

Björnbärsbuskar (Rubus Linn. Fl. Svec. 409) stodo uti ymnighetöfver alt vid denne vägen uti backbrynen och omkring gärdesgår-dar.

Åkrarna plögdes nu mångestäds, der de skulle få fin höstrågdetta år.

Kongelfs stad är liten och mycket af sig kommen från des fordnaprakt. Mäst hvar borgare i staden hade en liten Trägård, hvaru-ti bland annat en ganska stor myckenhet af Fläderträ (Sambucusvulg.) var at finna, så at näppeligen någon ort skal gifvas, der flereFläderträ finnas, än här.

Härifrån skyndade jag förbi Bahus slott med resan til Götheborg;hela denna vägen hade man på högra handen Götha elf, den jagvid Bahus slott reste öfver, och på den vänstra merendels höga ochskallota berg, nedan för hvilka en myckenhet Björnbärsbuskar växte;uti diken vid vägen sågs alleftäds Jacobea vulgaris J. B.

Om afton vid solens nedergång skedde ankomsten til Göthe-borg.

D. 12. September.

Trägårdsmäftaren Simson, hos hvilken jag hade mit herberge,bad mig komma i sin Trägård och se, hvad det vore för et slagsogräs, som hade inrotat sig der; då jag kom in, fick jag se, at detvar Convolvulus folii fagittais pofice truncatis, pedunculis simplicibusunifloris. Linn. Fl. Svec. 174. [222] hvilken jag tilförene funnitvildt växande på Otterö, Musö och Wäröarna; den växte nu häri krydgården i en stor frodighet och hvefvade sig om alt hvadden kunde nåkas, och växte omkring stänger, som voro af 2 à 3

famnars högd, ända up til toppen; efter den ock hade stora ochgröna blad, så gjorde den en vacker prydnad i Trägården, ochsågo de med denna omhvefvade stänger ut som gröna Pyramider.Trägårdsmästaren sade, at då han endast tager roten af denne, skär

170 BAHUS-LÄN. BACK. GRÅHED.

den sönder i bitar, och sticker ned i jorden, skal af hvardera bitenupväxa et nytt stånd.

Til Praeservatif för Får berömde vid middagsmåltiden en frånlandet inkommen Commissarius följande, som dock ej var aldelesnytt för mig, emedan jag året förut hört samma berättelse af FruDirecteurskan Ström vid Söderfors Bruk nästan, med samma ord,hvilken i synnerhet sade sig med fördel försökt detta i flere år, ochaldrig sedan hon det börjat bruka, tagit skada på något Får: mantager 3 Lagerbär, et skedblad köttlaka, och til desse bägge litetstenkol, blandar detta alt väl tilhopa, och ger deraf åt Fåren omvåren när de skola släppas ut, och om hösten när de sättas in; hvartFår bör då för sin del hafva så mycket som ofvan sagt är, nämligen3 Lagerbär, et skedblad köttlaka och något af stenkol. Detta gifvesdem in om morgonen bittida, då de ännu ej fått äta någon ting,utan ännu äro, at jag så må kalla det, på nykter mage; middagstidgifves dem litet bröd, men ej mera mat, förr än mot afton; hela dendagen, och den följande, ja knapt den tredje, få de smaka någotdricka. [223]

Resan hade jag nu tänkt ställa härifrån ända til Upsala; mensom jag här fan för mig skrifvelse, at Herr Professor Linnæus äskadeörter til Kongl. Academie Trägården i Upsala, så nödgades jag göraen ryck tilbaka långt in uti Bahus-Län, at hämta de samma; jagreste altså något efter aftonsången från Götheborg.

D. 13. September.

Om morgonen lämnade jag Kongelf, och fortsatte resan til Bäck.Hela denna vägen hade jag på vänstra handen Göta-Elf, på högraen omväxling, af åkrar, ängar, gårdar och skallota berg.

Åkern begynte nu Bönderna plöga uti til sit höstsäde.Gamla Lödese, som i fordna tider varit en stad, har varit belägen

nästan midt mot Gäftgifvaregården Bäck; rudera synas ännu afstenhögar och gamla källare; strax bredevid på Elfbrädden ligger

BAHUS-LÄN. GRÅHED. 171

en Bondeby, som ännu har samma namn; der lät jag flotta migöfver Elfven.

Resan fortsattes vidare, tils jag om afton kom til Gråhed.Sköre, som brukas i stället för fnösk och tunder, at slå eld

uti, sade Bönderna sig göra af gamla förrutnade Ask- Lönn- ochAlm-stubbar; dock skola de sistnämda, nämligen Almstubbarna,vara bäst dertil; det tilredes på det sätt, at man tager de rutnadestubbar, torkar dem väl; desse stubbar hållas för bäst, om de ännuäro mjuka, sedan de blifvit torkade; härpå rifves de sönder på etRefjern, eller skafvas med en knif, eller gnuggas sönder emellanfingren, tils det ligger som et fjun; derpå lägges det i skördosan,brännes ofvan uppå litet, så at det blifver [224] brunt, täppes så igenat det slåcknar. I nödfall af desse kan man ock bruka Björkestubbar.Eljest göra de ock sköre af Linne, det de bränna; men det skal ickevara så eldfängt, som då man får goda Almstubbar.

Verbascum nigrum. Dod. pempt. 144 såg jag växa här och dervid vägar och backar; Bönderna hade sig aldeles obekant denneörtens härliga nytta emot Fulslaget, som är et slags qvesa, ochbestår deruti, at någorstäds på kroppen, hälst vid leder, sätter sigen häftig och oliderlig värk: det sjuka stället sullnar up och tjocknar,den sjuke vet ej för värk hvad han skal göra, och ofta vet han ickevist säga hvaraf den kommer. Til des fördrifvande tages roten afnyssnämde ört, stötes uti en mortel väl sönder til pulver; dertillägges sedan en eller två hvitlökar, nämligen alt som de äro storatil, hvilka skalas och med pulvret sönderstötas och hopblandas;sedan slås derpå så mycket god och stark ölättika, som behöfves,blandas så alla 3 persedlarna väl tilsammans, at det blifver som etplåster, hvilket bredes ut på en duk eller lärftslapp, och lägges påden lemm och ställe, som värken står: det får då ligga derpå etdygn; men skulle emot förmodan värken ännu icke vela gifva sig,måste man då lägga något friskt på igen, då plågan gemenligenplär återvända; ju mindre värken får inrota sig, ju snarare är den

172 BAHUS-LÄN. FJÄLBACKA

curerad. Med detta ringa läkebot har Herr Fändriken Gideon Billehulpit många.

D. 14. September.

Resan fortsattes denna dagen från Gråhed genom Uddevalla,Herrstad, Qvistrum, Svarte-borg til Rabbalske. [225]

Stenar, dem jag ej förut nämnt om, voro upreste emellan Svar-teborg och Rabbalshe, ungefär et stenkast på västra och vänstra sidanom landsvägen, på en hed beväxt med litet Ljung; de stå alla i enrad eller linea recta, af hvilka den längst i norr är minst, ungefären aln hög, sedan blifva de småningom längre och längre, så atden som står längst i söder, är öfver 2 famnar hög, och af alla denhögste; bredden af dem kan vara 3 qvarter. Synnerligit var, detdesse stenar gingo med sin tiltagande längd i den ordning, at omjag haft en lång och rät stång, och lagt den med den ena ändan påden längsta stenen, och med den andra på den kårtaste, så hadehon nästan tangerat alla Lapides intermedios eller rört vid ändan afalla de andra stenarna, som voro deremellan; hvardera af dessastenar är vid pass en famn från hvarandra. Ritningen jag upsattepå dem är förkommen, så at jag icke kan få den igen. Desse stenaräro hel särskilta ifrån dem, som förut p. 170 äro omtalte, och lika-ledes finnas emellan Svarteborg och Rabbalshe, men et godt styckefrån desse, och de fleste af dem på östra sidan om landsvägen. Jagfrågade åtskilliga, hvad ofvanomrörde alla i rad stående uprestestenar hade at betyda? Gästgifvare-folket i Svarteborg lämnade migtil svar, at de sade sig hört af sina förfäder: På samma ställe, dernu Gästgifvaregården i Svarteborg står, skal i fordom tima variten Konungsgård, hvarest bodt en Konung vid namn Rane, ochKonungagården skal då blifvit kallad Raneborg. Til denna KonungRane skal en Drottning, som bodt strax vid Rabbalshe uti en gårdbenämd Hudt [226] fattat kärlek, och velat hafva honom til Gemål;men han skal tvärt emot icke velat hafva henne, utan friat til enannan. Då han skal varit bårta på samma ärende, sägs at denna


Drottningen rest til hans gård och satt den i brand, och då honrest der ifrån tilbaka och sett efter sig huru det bran, skal hon hafvasagt: härefter skal det kallas Svarteborg; hvilket namn det altsedanbehållit, emedan det förut, som förr sades, burit namn af Raneborg.Då Konung Rane kommit hem, skal han sökt at hämnas detta; ochsom en hop af Drottningens kämpar kommit mot honom, sägshan hafva huggit en del af dem neder; men de öfrige, som redoalla i en rad efter hvarandra undan, skola i det samma blifvit vändetil desse stenar, som nu tros stå i den ordning, som kämparna ridit,och i den storlek, som de varit, nämligen at den minsta ridit främstundan, och den största sist. Sådan var deras berättelse.

D. 15. September.

Resan skedde om morgonen från Rabbalshe ned til Fjälbacka,och derifrån med båt ut på åtskilliga holmar, at uphämta en hop afde rarare växter.

Teken til tilkommande väderlek utspanade jag hela denna resanaf Fiskare och Losar, som hade bästa tilfäl, at gifva aktning derpå,hvilka jag för bättre redighet skul vil här införa alla på et ställe,med samma ord, som jag dem bekommit, samt vid hvardera nämnaorten, der jag fått dem.

(α) Teken, som gifver tilkänna någon viss vind eller väder. [227]1. Om solen om afton kastar strimor från sig i nedergången,

så väntas gemenligen andra dagen O. eller SO. Kosterö.2. Om solen om morgon uti upgången kastar strimor från sig,

då plär det beboda W. väder. Kosterö.3. När sjön varit stilla, och det blifver flod, och sjön eller

hafvet brusar, då vet man, at det då måste vara väder i sjön, ochaltså väntas vädret från den kanten, det brusar och som vågornaslå. Lindö.

4. Ofta sker, at Wäröarna ombyta sin figur på hundrade sätt; tynu se de ut som slott, nu som fältslagtningar, nu på mångahandaandra vis; och då de så göra, är det altid teken til annan väderlek;

174 BAHUS LÄN. FJÄLBACKA.

när Wäröarna bygga, det är, synas mycket höga, är teken til hårdO. vind. Grebystad.

5. När om eftermiddagen et rägnskur eller svart moln stigerup från N. och öfvertäcker hela himmelen, men blifver bårtrensadinnan solen gått ned, så är det et säkert teken til N. andra dagenderefter. Musö.

6. Hvarifrån skyn drifves, då den förändras, derifrån få vi vind.Fjälbacka.

7. Om en molnvägg synes om afton i nordan, som är hel ochicke sönderdelt, så väntas andra dagen N. Mykleby.

8. Om en molnvägg om afton syns i nordan, som är sönderdelt,följer gerna andra dagen sunnan väder. Mykleby.

9. Når det skal blifva storm och ondt väder, så står det om-kring bergen som en rök, hvilket kommer af hafvet; man får dågemenligen [228] västan storm; icke landväder, utan från sjön.Morlanda.

10. När vinden blås från SO. och skyn går från SW. eller tvärs,så continuerar det vädret gerna långe, och släks merendels medrägn. Morlanda.

11. Sunnan rägn och västan fläng följas gerna åt; det år, då detär sunnan vader och rägn, så kommer säkert västan storm derefter,och slår aldrig felt. Morlanda.

12. När om natten begynner blåsa SO. så drar den sig gemen-ligen så, at efter middagen blifver SW. och storm. Morlanda.

13. När 2ne molnbankar stå på himmelen, en i SW. och denandra i Nordost, och den i SW. stiger, så sjunker den i NO. ochtvärt om; den som nu af de 2 får öfvervigten, derifrån kommerdet väder, som skal blåsa. Ofta händer ock, at desse bägge bankarstå och väga mot hvarandra, så at ingendera vil gifva efter, och sålänge så är, har man lugnt. Morlanda.

14. Det kan synas 2 à 3 dagar förut, hvadan vinden skal komma;ty om det är klart uti skyn och små bankar komma up på någon


kant, hvilka så snart de komma up, smälta och försvinna bårt;och det då sker, at de omsider blifva qvara och ej smälta bårt, såkommer vinden derifrån säkert; men smälta de bårt, så kommervinden från den kanten, som är tvärt emot; komma de hastigt up,så har man vinden snart derifrån. Morlanda.

15. Om Fiskare äro ute på hafvet, och se, at omkring bergenstår som en rök eller töken, då är det vist teken til storm ochutanväder, det är, til S. SW. eller W. Morlanda. [229]

16. Ligga Fiskare ute på hafvet, och bergen mot landet gillraoch bygga, det är, synas högre än eljest, så väntas säkert östanvindoch vackert väder. Morlanda.

17. Ifrån det land det gillrar mäst och bygger, derifrån kommervinden, och är detta et helt vist teken; til exempel: om Skagerngillrar mäst, så får man vind derifrån; gillrar norrska banken mäst,så kommer vinden derifrån, och så vidare. Morlanda.

18. När det luktar fränt vid hafsstranden, så blir sunnan ochutanvind. Morlanda.

19. Ebb och flod hålla inga vissa tider här på orten; när det ärstadigt och godt väder, så sker gerna förändring på 2 à 2 1/2 timma;när vinden är NW. så gör det den högsta flod, och kallas flodvind;då floden blir hög, väntas W. til N. vind. När floden blir lägre, såär säkert, at vinden måste blifva W. och W. til N. Morlanda.

20. När vatnet står väl stilla och bryter icke, men stiger dockhögt up och ned, så har man säkert vind ifrån den ort vatnet börjargå, fast än det vore en dag derefter eller mera, emedan vinden då ärunder vatnet. När så sker, så säga Fiskare, at hafvet då luktar vind;gemenligen plär då en W. vind följa. Här vid sades vara märkeligit,at vatnet skal hinna förr fram, än vinden. Morlanda.

21. Der skyn reser sig om afton, derifrån får man vind andradagen; men kommer om midnatten något moln up i NW. då blirdet en ändring deruti, och den andra skyn måste ned. Morl.


22. Om molnen om afton sjunka ned i östan, så får man andradagen östan vind. Morlanda [230]

23. När det varit mulit om dagen, enkannerligen om hösten,och det om afton på någon sida af himmelen blifver en glänna, detär, blir en klar öpning, så skal vädret andra dagen komma derifrån.Allestäds.

(β) Teken til solsken, lungt och vackert väder.

24. Efter Michaelis tid sker ofta, at det blifver en glänna påalla 4 kanter af himmelen, tilexempel, uti SW. NO. SO. NW. dåvädren gemenligen förqväfja hvarandra. Kosterö.

25. När det rägnat, och rägnet icke mera torkar in, utan börjarstå på jorden. Lindö.

26. När solen går klar ned. Allestäds.27. När det är mulit, och vädret drar sig til W. Grebystad.28. Då man vid solens nedergång ser längs efter vatnet, och

solstrålarna skjuta sig ända fram som en stock. Mykleby.29. När vinden följer solen, det är, at det om natten blås nordan,

om morgonen O, om middagen S., om afton W, så kan en görasig säker räkning på par dagars godt väder, och slår det aldrig felt.Detta kallas solgångs väder. Morlanda.

(γ) Teken til storm och ondt väder.

30. När skyn kröker sig ned och vädret är i kanten. Kosterö.31. När det är en stor hvit ring omkring solen, eller at det

bäddar som blått och gult under der hon står, väntas antingenstorm eller rågn. Lindö.

32. Rodnar det för solens upgång, är teken til rägn eller storm.Grebystad.

33. När Fisken väntar ondt väder, så vil han icke hafva mat,och tager ej på kroken. Grebystad.

BAHUS-LÄN. FJÄLBACKA. RABBALS. 177

34. När man hör sjön dåna på skären, så är [231] man så vissom storm, som man redan hade den i händerna. Fjälbacka.

Anmärkning. Härutaf lär tvifvels utan den gemena man vidFjälbacka tagit anledning til följande tokuta Prognosticon til tilkom-mande storm, nämligen; när döingarne (det äro de, som blifvit dödeoch begrafne på holmar) spöka, snacka och tala, så är det så vist tekentil storm, som hade man den i händerna. Ty som sjön vid sit dånandeofta susar, bullrar och hväser, och detta susande blifvit hört frånnågon holme, der några döde fordom blifvit begrafne, så har denenfaldiga man, som ofta icke är nödbuden att tro allehanda skrock,lätteligen kunnat falla på den tankan, at sådant dån och bullerhärrört af de döda, som der hade sina grafvar och hviloplats, dåsedan inbillningen ej hade svårt at göra sjöns dån och vågornassqvalpande til et fullkomligit hviskande och tal.

35. När vatnet löper mycket ut, väntas SW. ocn storm. Fjälbac-ka.

36. När högt vatten är, har man altid en dag derefter storm.Uddewalla.

37. När man vid solens nedergång ser längs efter vatnet; ochsolstrålarna sprida sig ut omkring vatnet. Mykleby.

38. När Fiskare ligga til sjös och på hafvet, och alla 3 landen,Norrige, Sverige och Dannemark bygga, det är, synas högre änvanligit, då följer altid en grufvelig storm. Morlanda.

39. När det i lugnt väder blifver mycket skum och fradga vidlandet. Morlanda.

40. Händer, at då vatnet varit stilla, at det begynner löpa up,och en liten stund derefter [232] löper ut, är det et säkert teken tilstorm. Grebystad.

Anmärkning. Se ock ofvanföre N:o. 9, 11, 12, 15.

(δ) Teken til rägn.

41. Då himmelen svartnar up och bankar sig. Kosterö.

178 BAHUS-LÄN. SWARTEBORG.

42. När näfvarna gissna, det är, när näfvarna blifva så torra ochhala, at alt det man tager uti likasom halkar ur handen, då kommersäkert rägn och slår aldrig felt. Lindö.

43. När det rägnar, och det torkar in i jorden alt som deträgnar, så länge som så gör, väntas mera rägn. Lindö.

44. SO. vind är den, som mäst har rägn med sig; men NW.och W. torkar altid up, östan rägnar ock ofta; sunnan väder rägnarock. Grebystad.

46. När det rägnar af NO. och N. plär det ofta hålla ut 2 dagaroch flere. Grebystad.

46. När det mulnar up i SW. Grebystad.47. När vatnet löper mycket in. Fjälbacka.Anmärkning 1. Se ock ofvanföre N:o 10. 31. 32.Anmärkning 2. öfver alt klagades, at de gamla märken, som i

fordna dagar nästan varit hel vissa, nu mera ej hålla stånd, utan slåofta felt.

Mot afton reste jag tilbaka til Rabbalshe.

D. 16. September.

Resan skedde om morgonen til en min anhörig mot Dalssidan:landet var der upfylt med berg och Granstog, samt morass dere-mellan; åkrarna voro små, dock skola de kasta vackert af sig. SjönBullaren låg litet derifrån, utur hvilken de näst intil liggande sadeskunna hafva tämmelig tilräckelig fisk, som Braxen, Gäddor, Ål,Abbor, m. m. [233]

Rågen berättades en Capitain härpå orten få på det sätt, at dåhan om våren får korn, skal han en à 2 dagar derefter så råg påsamma stycke; de skola väl bägge strax komma up, men kornet skalförhindra rågen, at den icke får växa mera, anat den endast är grönned vid kornroten; om hösten skall han på vanligit sätt låta skärakornet, som han sades gemenligen få mycket vackert; derpå skalrågen begynna växa frodigare, och stå om hösten så skön och grön,

BAHUSLÄN. QUISTRUM. 179

som hon vore nyss sådd. Året derpå, får han låta skära honom, såat han med et besvär gör dubbelt arbete.

Enbärsmos mycket skönt och utvaldt sades göras på det sätt,at man plåckar väl mogna Enbär, stöter dem sönder, och fortfarsedan med dem som med en annan bryggning: när man nu fått godvört, kokar man den samma så länge, til des hon blifver så tjock,som man behagar, då man sedan lägger henne i krukor. DettaEnbärsmos smakar hel väl och ganska sött, och då det fått stånågon tid, såckrar det sig, eller blifver nästan likasom såcker derpå,fast ingen såckerbit blifvit lagd deri.

D. 17. September.

Böndagen, som i dag var den 4de detta år, firades af mig utiSvarteborg, hvarest en vördnads värd Prästman, den man för desmånga lefnads år kunnat anse för sjelfva ålderdomen, predikadedock med stor behagelighet.

Mot afton skedde resan til Quistrum.

D. 18. September.

Dalgräntsen reste jag idag up til, då jag tillika hade tilfälle, atse beskaffenheten af denne [234] orten, som var sådan: å ömsesidor om vägen voro små åkrar, som lågo dock mycket väl til, i detde voro belägne på sidor af backar, och sluttade något litet; eljestsyntes här inga slätta marker, utan den ena högden tog vid denandra; och det ena berget gräntsade til det andra; på högderna lågdå och då någon bondegård; i dälderna strömade ibland större,ibland mindre bäckar, hvarest man esomoftast såg någon litensqvaltqvarn. Somligstäds viste sig någon liten insjö. Ju närmareman kom up til Dalssidan, ju ojämnare blef det; berg såg en väl härej aldeles mycket, men grufveligen höga, steniga och branta backar,så at, då man stod på högsta toppen, och såg ned i de deremellanliggande dälder, kunde man icke annat, än hisna öfver et sådantdjup. Bönderne hade dock användt desse högder sig til nytta, i det

180 BAHUSLÄN. QUISTRUM. SALTKAL.

de huggit ned skogen, brändt den up, och sedan gjort sig der enåker, eller åtminstone et svedjeland.

Fotsvett sades fördrifvas härigenom: man tager Granlöf, lindarom foten, drager strumpan derpå, och har så på sig om natten,samt om man så vidare tycker, brukar det på samma sätt om dageni skorne; detta skal så draga bårt skosvetten, at man på et halft elleret helt år icke skal hafva någon känning af densamma. När manbrukar detta, skal foten omsider blifva hel gul. Andra höllo Björklafföre at vara bättre. Men det frågas, om det altid kan vara rådligit,at hindra den gång, som naturen sjelf söker? Man har ofvanföremed et exempel vist, at man bör vara varsam härvid. [235]

D. 19. September.

Gudstjensten bivistade jag denne dag i Foss.Stärkebären, som på denne orten allestäds i stor ymnighet växte,

sades vara alt för sköna, när de stekas uti smör i en panna, ochman sedan strör litet såcker på dem. Somliga plåckade dem ochtorkade uti ugnen.

Björnebär (Rubus Linn. Fl. Svec. 409) samlade en del, samttilredde och insyltade dem på samma sätt som Hjortron,

Lingon hade Gästgifvare gumman i Quistrum låtit plåcka i stormyckenhet, torkat dem i ugnen, at sedan förvaras i byttor; honföregaf, at de sålunda tillagade och præparerade skola vara ganskasköna i Tortor.

Hasselnötter fick man detta år en stor ymnighet på denna orten.Et ståteligit sätt at förvara dem sade nyss nämda Gästgifvaregum-ma vara detta: man gräfver en grop i sanden, lägger torr massanederst i den samma, ofvanpå den läggas Nötterna, hvilka öfver-höljas väl med måssa altomkring; sedan täcker man deröfver mednäfver; pä nåfvern lägges sand, och på sanden eller aldra öfverstmulltorfvor. Sålunda forvaras de alt til Påsk och utsprikningstiden,då de skola smaka som mandel,

BAHUS-LÄN. SALTK. UDDEWALLA. 181

D. 20. September.

Resan skedde om morgonen från Quistrum til Saltkällan, ochderifrån til Uddewalla.

Synnerligit slags djur har jag på åtskilliga ställen här i Länethört talas om, som Herr Sergeanten Ahlsing, boende vid Saltkällanvid sjön, för några år sedan skal hafva skutit; jag reste fördenskulin til honom, at höra des egen berättelse [236] och beskrifningderpå, som var sådan. År 1758 d. 1. April har vid middagstiden ethvitt djur kommit ned på bryggan, det han i förstone ment variten hvit hund, men då han sett nogare til, märkte han, at det varnågot synnerligit, hvarföre kan sköt det. Hela skapnaden har varitsom en ordinair Räf, dock litet mindre; på ryggen fullkomlig Hare-ull, men under buken Räf-ull: fram fötterna hafva varit Räffötter,men bakfötterna så aldeles lika en Hares, at ingen åtskillnad harkunnat synas; svantsen har varit som en Räfsvants, men hvit, samtnågra svarta hår i ändan på den samma. Hufvudet som på enRäf. Til färgen har den varit hel hvit både öfver och under. NärSergeanten någon tid derefter reste up till Stockholm, har han tagitdet upstoppade skinnet med sig, och förärt det samma åt HansKongl. Maj:t, vår allernådigste Konung. Utom denne sades ännu3ne andra dylika blifvit ungefär vid samma tid skutne uti Bahus-Län; nämligen en på Oroust, och 2ne i Söderbygden, hvilka skolatvarit den föreskrefna uti alt lika. De mästa mena, at det varit ensammanblandning af Hare och Räf; hvilket Sergeanten tykte sighafva så mycket mer anledning at tro, som man sett, at hundar,hvilka råkat lame skutna Harehonor, den tiden de varit löpska,icke bitit dem, utan haft sitt samlag med de samma.

Orm, som skal varit ganska stor och ovanlig, viste mästen ochhvar här i Länet at tala om, den man skal hafva sett om somaren1740 uti Saltkälls fjorden; det sades, at den samma merendels gåttunder vatnet, så at då man stått på berg, skal man kunnat sett densama ned uti och under vatnet; de [237] lade til, at den ibland

182 BAHUS-LÄN.

kommit et stycke från botten up ur vatnet, och då skal hafva ståttända rak och uprätt til en karls längd öfver vatnet, samt i öfrigitvarit så tjock och stor som en timmerstock; hufvudet på honomskal varit svartgråaktigt; den sades väl gjort ingen skada, menskal dock skrämt Fiskarena så mycket, at de på en lång tid ickedristat sig ro ut til sjön at fiska; denne ovanlige ormen berättadeshafva gått i ofvannämde sjö om sommaren uti 2 à 3 månader, efterhvilken tid man ej mera vetat af honom. Gemena man har ment, athan bebodade någon ofred. Jag frågade derföre Sergeanten Ahlsing,som bodde här vid Saltkällan, och altså bäst kunde hafva sig dettabekant, huru härmed vore beskaffat? Han svarade: jag har lagt migstor vinning om, at få veta rätta sanningen häraf, enkannerligensom en och annan både munteligen ocb skrifteligen frågat mighärom; men ingen kan gifva någon viss underrättelse, om det varitOrm eller Hvale. Jag har aldrig råkat någon, som sjelf kunnat säga,at han verkeligen sett den, utan det har måst alt varit berättelser,som de fått af andra. Det veta de endast at berätta vist, at densprutat vatten, och at den gjort som krokar, då en Jagt-Lieutenantskutit på honom; den har eljest gått vid pass 14 dagar uti Saltkällsfjorden.

D. 21. September.

Om morgonen reste jag från Uddewalla til Rocknebo Gästgifva-regård i Båfve soken.

Men innan jag lämnar detta Länet, vil jag til slut införa någragenerala och allmänna anmärkningar, så om landet i gemen, somom [238] inbyggarenas hushållning och närings medel, m. m. Så-dant som jag antingen sjelf det sett, eller af de på orten boendesberättelser det inhämtat.

Om Bahus-Län i gemen.

Bahus-Län, som ligger emellan Götha-Elf och Svinsund längsvid Wästra hafvet, är et mycket bergaktigt land alt igenom; dock

BAHUS-LÄN. 183

blifva bergen desto flera och större, ju närmare man kommer motNorrige; emellan desse berg ligga antingen vackra åkrar och ängar,eller sjöar, morass, utmarker och skogar. Gran- och Tallskog finnestämmeligen på gräntsen mot Dal, äfven i den norraste delen afBahus-Län, samt något i den södra delen; men midt i landet ochpå öarna är så godt som ingen skog. Enkannerligen är Tanum,Quille, öarna Oroust, Tjörn, samt merendels alla de andra öar såskoglösa, at man på de flästa ställen näppeligen skal kunna få seen enda Gran- eller Tallbuske, endast här och der kan en få senågon liten Löfträsbuske; den mangel de häraf hafva på bränsle,ersättes nu genom Torf, som dock i framtiden äfven lärer blifvasvår at bekomma. På ön Tjörn, der de hafva boskapen ute helasommaren både nätter och dagar, samla de tilhopa den torkadekodyngan, som ligger ute på marken, der boskapen gått, förvaraden samma, och bränna henne i stället för ved. På Skredswik sadesvara stor Bökskog, emellan Masstrand och Kongself såg jag ock så välEk- som Bökskog i någon ymnighet, dock var det mäft på Frelse-egor. Björkar såg jag väl här och der, men på intet ställe i någonmyckenhet; det mästa jag deras fåg, var uti Resteröd [239] på fastalandet midt mot Oroust ned mot stranden. På ganska många ställen,i synnerhet i de skoglösa orter, får en se alla dälder, backar, kullar,hedar vara beväxte med Ljung och Ormbunkar, samt uti myrormed Porss (Myrica). Huru Holmarna här se ut, är förr här och deromtalt. Eljest som denne Skärgården är full med klippor, så ärnästan ogörligit för en obekant, at utan Lots och vägvisare seglaoskadd derigenom.

At en stor del, om ej hela Länet, i fordna dagar stått undervatten, intygade på många orter up i landet befundne backar afSnäcke- och Musselskal.

Grund finnes en ymnighet i hela Skärgården, hvarpå Fiskare fåen myckenhet fisk.

184 BAHUS-LÄN.

Om Luften.

Som detta landet ligger längs vid Wästerhafvet, så tilskrifva in-byggarena det den förmon, at de näst vid hafvet belägne merendelsfå en hel månad förr bart, än de up ilandet; säden sades ock förrblifva här mogen, än längre up. At ock luften måste vara myckethälsosam, ehuru orten ligger vid hafvet, slutes så deraf, at jag såghär ganska få sjukliga personer, som ock deraf, at så väl män, somqvinnor, hunno til en hög ålder, och ändå voro hel qvicka ochlefvande af sig, samt, som märkvärdigt är, män af 80, 90, ja mot100de år, sågo ut, som hade de icke varit öfver 60 år.

Om Watnet.

Ibland annat kan Bahus-Län fägna sig af den förmon, at det haren tämmelig ymnighet af godt så salt som friskt vatten. På västrasidan stöter [240] allestäds det stora Wästerhafvet til, de som liggalängre up i landet hafva sina små och större insjöar; här och derigenombrytes landet af elfvar, åar, bäckar. På den södra sidan afBahus-Län flyter Götha Elf, som är det dertil gränsande landet tilingen ringa nytta, ty dels befuktar hon de på ömse sidor belägnehärliga åkrar och ängar; dels gifver hon en ansenlig ymnighetaf sjöfoder, som i henne växer; dels befordrar hon handelen ochCommercien, så at Invånarena med stor beqvämlighet kunna förasina varor ned til Götheborg. På Norra sidan ligger vid gräntsenSvinsund, hvilket kommer så väl de Svenska, som Norrska til godo.Midt uti landet ligger Quistrums å, hvilken icke allenast gifver enstor myckenhet af Lax, Neynögon och andra sköna fiskeslag, utanbefordrar ganska mycket Commercien, så genom en myckenhetaf Sågqvarnar, som af bräders nedflötande ända från Dals sidantil lastage platsen vid Saltkällan. At förtiga andra mindre åar ochbackar, hvaraf landet allestäds är genomskurit, hvarest på ömsesidor finnas både sköna lundar, åkrar och ängar.

BAHUS-LÄN. 185

Om Åkerbruket.

Jordmon är här på orten åtskillig, mylla, ler, sand, mojord;uppe i landet är det stenigt och bergigt; ned mot sjön är detlikaledes så, men härtil kommer der en annan jordmon af det,som småningom landas til af hafvet. Åkrarna äro somligstäds store,annorstäds mindre; de ligga tämmeligen väl til emellan bergen,och slutta merendels.

Gärdesgårdarna äro, der de hafva tilgång på skog, omkringåkrarna af gärdsel; men der denne [241] tryter, der består hägnadenendast af upreste och upmurade gråstenar til 1 à 1 1/2 alns högd;stenarna, som merendels äro kullriga, äro endast lagde löst påhvarandra, och är hela hägnaden icke tjockare, än den ena stenensbredd som ligger i muren, ty de upmura här ej så stadiga murarsom Dalkarlar göra; häraf kommer det, at en kan sparka omkullhela deras gärdesgård: för samma orsak måtte ock en gåsse ellerflicka gå vall med boskapen, då den fått en vana, at bryta sig in;imedlertid har man stor orsak, at förundra sig öfver deras hästarsoch boskaps sedighet, som låta utehålla sig af en så eländig ochsvag hägnad.

Til Gödning på sina åkrar bruka de gemenligen endast dendynga, de få af sin boskap; sällan tänka de på något annat: jagfrågade allestäds af den gemena man, som bodde vid sjön, ochsålunda kunde hafva tilfälle, at försöka med åtskilligt af det sjönkastar af sig, om de ej någonsin göda sin åker, antingen medTång (Fucus marit.) som ligger i myckenhet på alla deras stränderoch rutnar bårt, eller om de frestat med Mussel- och Ostronskal,hvilket likaledes finnes här til öfverflöd; men de sade mäst alla nej,och bekände, det de aldrig hört någon ting derom; dock voro någrafå, som gödt sina åkrar med bägge desse slagen, nämligen medTång och Musselskal. Presterskapet och andra Ståndspersonertages undan, som brukat hvarjehanda til gödning, at förbättraåkren. På Tjön märkte jag, at folket var något mera eftertänksamt,

186 BAHUS-LÄN.

ty de hade skrapat tilsamman den mull och torv, som de kunde fåpå backar, berg och fidorna [242] af bergen, och fört den på sinåker til gödning, hvarest de sedan hacka den sönder, och plogaden ned. Der de så höst-råg, föra de ut sin gödning några dar,innan de skola så, breda den ut, låta så liggan par dar, köra nedden, och så sedan rågen derpå. Deras Dyngslädar, hvarmed de köraut gödningen, äro ej särdeles långa, utan nästan som kälkar. Sjelfvatäcket ofvanpå är af bräder gjordt concavt, så at de bräder, som liggamidt efter kälkan, äro nederst, men höjes sedan mer och mer uppå sidorna, sidbräderne gå nästan 1/2 aln utom medarna, så at mankan lägga et ansenligit lass med gödning på denna slädan. Sådanaslädar bruka de på Oroust, Tjörn och i de norra delar; men i desöderste köra en del gödningen ut med kärror.

Diken hafva de merendels inga i sina åkrar, utan åkerstyckenäro lagda i små uphögningar eller ryggar, på samma sätt, sombrukas i Westmanland, Nerike, och Westergyllen, hvarom tilföre ärnämt p. 7. Dock hafva de ej gerna här så stora och höga ryggar,som i Westmanland; bredden af hvar rygg är gemenligen 2 famnar,ibland mer, ibland mindre; desse ryggar äro så, at stycket är högtmidt på, men sluttar på bägge sidor. De sade, at om de hade åkernjämn, så skulle de i våta år mista alt sit korn, men nu hafva de denförmon, at när våta år infalla, trifs det korn väl, som står högstpå ryggarna; men äro åter starka torkår, då så de härligit korn påsidorna af ryggarna. Af detta åkrens ryggande kommer, at de hafvainga åkerrenar, undantagandes vid gärdesgärdarna och der backareller åar äro, ty emellan ryggarna lämnas intet gräs eller någonren. [243]

I den norra delen, der de ej hafva så mycket åker, sås denårligen, och får aldrig ligga i träde; man skulle tänka, at åtminstonede stycken som lämnas til rågs utsäde, måste ligga i träde; men såsvaras, at på de orter brukes ingen annan råg, än vår råg; sammabeskaffenhet är det ock med hvetet. Prest- och Herregårdar tager

BAHUS-LÄN. 187

jag härifrån undan, ty de lämna gemenligen altid något i träde förhöst-råg och hvete. Men i de södra orterna, der åkrarna äro större,lämnas altid half parten i träde, och besås til en del med råg ochhöstutsäde.

De som bruka höst-säde, så det midt uti September månad.Prester och andra Herrskaper så det Larsmässotiden. Wårsådensås så snart jorden blir beqvämlig dertil.

Den Plog de bruka är tilförene uti Resebeskrifningen afritadoch beskrefven. Harf och vält är sådan som uti Upland.

Ogräs finnes stundom på deras åkrar, men ej i stor myckenhet.Det ogräs, som här aldra mäst finnes, och hvilket fram för annatförqväfver deras korn, i synnerhet på de åkrar, som ligga lågt ochned mot sjökanten, är Arundo Linn. Fl. Svec. 99. eller Strand-rör,hvilken stundom växer bland kornet i sådan myckenhet och längd,at man ej kan se annat än rör och hvass. Men jag vet ej huru detbör förstås, som Peder Clausson säger i sin Norriges Beskriffuelsep. 23. då han talar om Wiken, at det stundum paa somme agre blifuerförderfuit aff det ukrud, som i Jutland kaldis Dudder, Latine Ægilops,(tvifvels utan Lolium spicis aristatis, radice annua. D. Linn. Fl. Svec.103.) på Norske Suimling, thi huor den voxer iblant korn, ock mand[244] deraf gioer malt, oc brygger der oel aff, da blifuer det oel saahofuit starckt, oc betager menniskens hierne saa, at om nogen dricker enpotte deraff, da kand hand huarken staa eller gaa, &c. Ty intet ståndLolium har jag der funnit, och allenast något enda stånd Festuca;måste den altså, anten växt der i fordna tider, eller har han mentofvannämde Arundo vara den samma, som dock ej lär göra sådaneffect i hufvudet; eller lär den ock ej kunna växa alla år.

Så snart säden blir mogen, varder den med skära afskuren:ingenstädes har jag sett, at de med Lia slagit ned densamma: rågensättes, som på andra orter, i skylar; men för kornet stötes stänger imarken, och kornbanden trädes på de samma; somligstäds sättes8 par kornband i en rad på åkern.

188 BAHUS-LÄN.

När nu säden blifvit väl torr, köres den med skrindor hem ochlägges i Ladan, och tryskes sedan samma säd alt så fort de hinna.

Deras Sädeslogar och Lador äro således bygde: Logen är någotup från marken: på hvardera sidan om Logen är en Lada, hvarsväggar äro så glesa, at vädret kan spela derigenom. Up til Logdörengår en bro af plankor, så bred at man kan köra med häst och slädadit up, samt vända omkring på bron. Somligstäds hafva de så storaLogdörar, at de kunna köra der in med häst och skrinda. Utan förLogan hafva somlige et litet hus, deri de lägga agnar och halm. Debruka så mycket mindre här på orten Rior, som de ej en gång vetahuru Ria ser ut, och hvad der med förstås.

På de orter, der de ha någon skog, såsom up [245] mot Dalssi-dan, och annorstäds, der pläga de bränna Svedje-land, hvari de fåRåg, som skal gifva tämmeligen ymnigt igen.

Hvete sås i de norra orterna ganska litet, och är bland böndernaknapt en bland hundrade, som kan hafva et litet hvete-stycke. Meni de södre orterna brukas det något. Man har här i Länet 2nehanda slag, wårhvete och hösthvete: det förra sås aldrig annan tid,än om våren, och det sednare endast om hösten.

Råg, af denna brukas äfven ganska litet i den norra delen afBahus-Län, der en bonde kan hafva et eller par rågstycken, ochsomliga als intet; men i de södre orter brukas den öfveralt. Här afgöra de på Oroust och Tjörn sit Helgedagsbröd på et synnerligitsätt, som smakar liksom man äte Råd eller Rån, det är som tuntknäckbröd, men krusat på et särdeles vis både öfver och undermed en näfverbit, hvilken är utskuren nästan som en kamb. Demåste hafva det 4 gånger in och utur ugnen, innan det kan blifvafärdigt, emedan de annars icke kunde krusa det på bägge sidor.

Korn är af alla sädesarter det, som här å orten aldra mäst brukas,och hvaraf deras åkrar nästan helt och hållit bestå, hvilket ock ärderas mästa föda: när det är skurit, så sätta en del up banden påmarken i en rad 2 och 2 i bredd, så at raden merendels består af

BAHUS-LÄN. 189

8 par band. Annorstädes, egenteligen på Herre- och Prestegårdar,samtup mot Dals sidan, och på Oroust och Tjörn, sätta de det enabandet efter det andra på stänger, då det oförlikneligen väl torkas,och är så godt som någon Ria, som de säga. Af korn [246] göresdet bröd, som öfver hela Bahus-Län ätes af gemene man, och kallasLäfsor, hvilket på somliga ställen är så vidt som en tunnebotten,samt mästendels så tunt som et papper, så at man måste åtminstonelägga det otta dubbelt i mun, om man skal hafva något at bita på,och det skal något kännas. Om detta tunna bröd är tilförene vidOtterös beskrifning berättadt huru det göres och tilreds. PederClausson i sin Norriges Beskrifuelse p. 72 och 73. beskrifver ock rättvackert detta brödet, som han berättar vara brukeligit öfver helaNorrige; han säger, at i stället för jernplåtar bruka de der tvärfingerstjocka stenhällor, hvilka huggas i Hordanger i Bergens stift; han läggertil p. 73. at detta tunna bröd skämmes icke, eller möglas, som en delannat bröd gör, utan ju längre det gömes, ju bättre smakar det, ochduger at förvara i 15 eller 20 år. Dock när det blifver så gammalt atdet kommer mal deruti, blifver det bäskt.

Hampa såddes här och der; dock ej mera, än til husbehof. Påganska många ställen hade de ingen hampa, och föregofvo, at denej kan växa der, ty jordmon är af bara sand.

Lin såg jag på mycket få ställen, dock hade de något mera derafup mot Dals sidan.

Hafra få de ock här tämmeligen på somliga orter; den användessedan dels til deras egit bröd, dels til underhold för boskapen.

Ärter brukas ganska litet eller nästan als intet i de norra orternaaf detta Länet, emedan de sades sällan hinna til sin mognad; men isödre delen brukas de tämmeligen. De sås på samma ställen somkornet, och är åkern likaledes præparerad, dock ser man gerna efter,at jordmon [247] är något styf af sig. Aldrig finnes, at de risat sinaärter. Om hösten, då de dragit dem up, rita de ihop stänger ellergärdsel i form af en conus, och sätta dem derpå at torkas.

190 BAHUS-LÄN.

Bönor hafva de mästendels på alla ställen, dock mera i de södreän i de norre orter, merendels äro ock Bönlanden lika stora, somÄrtlandet. De bruka mycket at koka dem gröna, då de ej smakailla.

Kål; det var väl nästan ingen, huru fattig den eljest var, som ejhade et litet kålland vid gården. Masken gjorde detta år stor skadapå kålen, så at det var ganska litet de kunde få deraf.

Rofvor brukas icke på de ned mot sjön belägne orter; menlängre up i landet, egenteligen up mot Dals sidan, och i de öfrenorre orter sås de. Dock märkes, at detta år misslyckades dennaväxt nästan i alla västra orter af Sverige.

Tobaks-plantering såg jag väl ej idkas af några Bönder häri orten;men omkring Uddewalla voro tämligen Tobaksplantors land, somaf Borgarena sköttes och ansades.

Humla var ganska litet eller als intet, som de hade i de norraorterne, men i de södre hade de något; egenteligen drifves hum-leskötseln på de östre delar at Oroust med en särdeles fördel ochflit, och holles deras humla så god som den Brunswigiska.

Om Ängsskötseln.

Ängarna här på orten äro af åtskilligt lynne: största delen på deemellan bergen belägne syrliga örter äro af starr; annorstädes afhårdvall. Gräsarterna äro blandade: som mäst alla ängar [248] voroslagne innan jag kom ned til Länet, så var svårt för mig at få rättpå ängarnas växter. Gracen lanatum. Dalech. växte väl öfver helaLänet, men gjorde aldrig någon tät gräsvall, utan det ena strådetstod här, det andra der; vid Morlanda på Oroust märkte jag dock, atdet växte frodigt och något tätt på åkrar, som bestodo af lös mylla,och för 1 à 2 år varit besådde. På deras hårdvalls ängar gjorde denallmänna Aira Linn. Fl. Svec. 63. eller Täkt-tåtel det mästa, dockvar Agrostis (62) nästan i lika ymnighet: bägge växte de tämmeligentätt. På de våtare ängar och däviga ställen, var väl ingen, som gick

BAHUS-LÄN. 191

up mot Blåtåteln (71) som ej allenast växte mycket tätt, utan ockmed så breda, stora och långa blad, at det var lust at se på. Ned vidstränder var väl ej gräset långt, men så åts det dock begärligit afboskapen; de gräs-sorter som merendels växte på alla hafsstränder,der landet växt til, och var slätt, voro bägge slags Triglochin D. Linn.samt Knappsäs (Scirpus 41) som så väl af Bahus-boerne som på deSvenska orter i Finland, kallas Sälting. Arundo (99) växte ned vidstränderna ej stort, men något längre up växte det på våta ställen,fast ej tätt; af annat sjöfoder kunde de ej bekomma något, emedanaf säf etc. litet eller alls intet här fants. På Åkerhö var ej at göra sighopp, emedan man här i Länet ej brukar några renar på åkern.

Eljest markte jag öfver alt, at kundskapan om ängarnes förbätt-rande var ringa eller alsingen hos gemena man; en del Prester ochHerrskaper hade dock någon vettenskap häri.

Midsommars tiden, eller ock en veka efter [249] börja de slåsit hö. De bruka sådana Liar, som uti Upland, med långt skaft;Räfsorna äro äfven lika; få snart höet är nedslagit, får det ligga tilsdet torkas på ena sidan, då det sedan vändes, och då det blir tort,lägges det ihop i små vålmar, och köres sedan hem med skrindar,som äro ej gjorda på det sätt, som de i Upland brukelige, utannågot derifrån skilda, hvilka jag ej så med orden kan beskrifva; förskrindan spännes et par hästar i bredd, ibland stå ock 3 stycken ibredd: kärror eller vagnar bruka de sällan eller aldrig der å orten,hvarken at köra in hö eller säd med, förebärandes til orsak, atsom deras ängar äro tufvoga och blöta, så sjunker hjulen så djuptned, samt förhindras af tufvorna, at hästarna ej utan möda kunnakomma fort. Lador bruka de sällan eller aldrig på sina ängar, omej på någon långt aflägsen skogsäng, der de dock merendels hafvahölad eller höstackar gjorde i form som en conus eller såckertopp:utan de köra altid hem sit hö i sina Lador vid gården.

Så snart höet är hemkördt, släppes strax boskapen på ängar,der den sedan går hela hösten, så länge den någonsin kan vara ute.

192 BAHUS-LÄN.

En allmän klagan var öfver alt, at ängarna i fordna dagar varitlångt rikare på gräsväxt, än nu, och at de årligen aftaga mer ochmer: jag frågade orsaken dertil, men bekom aldrig annat svar, änat det är et syndastraff, och at välsignelsen förminskas årligenmot verldenes ända; men ingen talte derom, at det kom af derasokunnoghet om ängarnas rätta häfdande, och at det endaste deanvände på dem, var at någorlunda bårtrödja de största buskar.[250]

Om Boskapsskötseln.

Ehuruväl detta Landet ej kan sägas hafva et öfverflöd på Bo-skap, så har det dock en vacker myckenhet deraf, fast det, så välsom andra Provincier i Riket, fått kännas vid den svårighet, somdesse näst förflutne år medelst brist på Boskaps foder med sig haft,och altså antalet af deras kreatur ansenligen minskats. Gemeneman har här på orten mäst alla de Boskapsslag, som i de öfrigadelar af Riket, nämligen hästar, kor och oxar, får, getter, svin, höns;ganska få voro de, som hade gäss, der dock ingen tyckes hafvabättre tilfälle at hafva dem, än de här i Länet, der störste delenbor vid sjön. De föregofvo dock til orsak, at det ej lönte mödanat hafva dem, emedan folket näppeligen kunna få mera säd, än desjelfva behöfva; och desutan som mästadelen af Fiskarena hafvaingen åker, så vore ej särdeles vunnit, om de lade sig til gäss, hälstsom ändå inga Herrskaper voro, der de med nytta kunde afyttradem.

Hästarna här på orten äro merendels små, dock tämmeligenqvicka af sig: några få äro som hafva af Norrskt slag; men så märkerman ändock, at ehuru när Bahus-Län ligger til Norrige, och tyckesnästan hafva et och samma Climat och jordmon, så degenerera deändock småningom, och blifva deras afföda lika de andra hästarnai Bahus, fast de ock hafva både hingst och stod af et slag, och frånNorrige. En del af dem, som bo på öarna, hafva inga hästar, utan

BAHUS-LÄN. 193

om sommaren hafva de andra Bönders hästar från fasta landet påsit mulbete, och ha då frihet at köra in sit hö och säd, [251] samtbruka sin lilla åkerlapp med dem; men om hösten måste egarenlåta hämta sin häst derifrån, ty på öarna göra de ej med häst omvintern, emedan sjön mäst altomkring dem är öppen, och de ingenannan ved hafva, än torf, som de om sommaren samlat. Eljestmärkes här, at invånarena öfver hela Länet ej bruka andra kreatur,än hästar, til sina körslor, undantagandes på Prest- och Herrgårdar.

Korne äro här på orten af lika smått slag, som på de andre iRiket, samt af åtskillig färg; betesmarken är ej indelt i vissa hagar,at de en veka skola beta i den ena, och en annan i den andra, utandet betes på et och samma hela sommaren. På öar, der inga odjurär at frukta före, gå så väl kor, som får och andra kreatur utanherde, men på fasta landet holles gemenligen valhjon; ibland harjag sett, at hundar allena gått vall med boskapen. Boskapen gårpå öar ute hela sommaren både natt och dag, och qvinfolken gåut på mulbetet och mjölka; och lär väl häraf til en del komma, atde på öarna hade dubbelt mera mjölk, än de på fasta landet. Denolägenheten hade de endast på en del öar, at som der fants ingakällor, och torkan ibland tog til, så led boskapen stor nöd, emedande ej, utan i nödfall, vela dricka af salta hafsvatnet, hvilket dockhar kommit mig underligit före, emedan jag ment, at boskapenskulle med et särdeles begär äska detta vatten; samma svårighetha de ock om vinteren, när kölden uttömer deras vattugropar. Påfasta landet drifs boskapen på åkern om nätterna.

Får hafva de något här i orten, enkannerligen [252] på öarna,der de trifvas mycket väl: i synnerhet skal Oroust och Tjörn varaoförlikneliga goda för får, och tjenliga til Schäfferiers inrättande,endast at de kunde få godt fåreslag. Af fåremjölken göra de påde flästa ställen ost, då de merendels blanda henne tilhopa medkomjölk.

194 BAHUS-LÄN.

Getter hafva de haft tämmeligen mycket i fordna dar; mennu aftages mer och mer med deras bruk, sedan Kongl. Maj:tsFörordning utkom, som förbjuder, at ej hafva getter för skogarnasskull. Hvad skada desse djuren kunna göra, såg jag klarligen påWäröarna, hvilka tilförene sades hafva varit som et Paradis och enörtegård, beprydde med margfalliga slags träd och örter, men nuvoro så ruinerade, at näppeligen några få trän voro qvara.

Sällan finnes någon, han må vara så fattig han någonsin vil,som, om han ej har annat, åtminstone skal hafva et Svin. Debrukade på många ställen en rolig sed at föda dem, nämligen dehade klöfvat och tjudrat dem vid vägar i åkrarna, derest de ejmådde så illa.

Bland deras boskap må jag ock på detta rummet nämna Bi,som en del härpå orten hade; dock klagades öfver alt, at de ganskamycket blifvit utödda på desse 2ne sist förflutna skarpa vintrar.

Om Husbygdnad etc.

Uti detta stycket hafva de i åtskilliga ting i Bahus-Län sinsynnerliga sed för sig sjelfva; jag vil endast kårteligen nämna några.

Som de hafva mycket ondt efter timber, så ha de ock merendelsmäst alla sina hus fodrade, [253] som är skedt sålunda, at sedanhuset är uptimbrat, rätes utan på väggen fult med plankor, sommed öfra ändan äro fästa under takbandet, men med den nedra ståde 1/2 aln, ibland mera, från väggen; de stå med nedra ändan ej påbara jorden, utan en utholkad balk ligger efter jorden, hvari de stå.Der ej plankor så räcka til, så hafva de på Lador, Logar och andrauthus, väggarna utanföre beklädde med Gran- eller Enris.

Fönsterna hafva de mäst på taket, et på hvardera sidan omKroppåsen; detta gör väl något ljust om dagen, men då solenstår när vid horizonten, är har ej så ljust, som der fönsterna äropå väggen: desutom har detta den incommoditeten med sig, at dådet rägnar, kan vatnet sällan hollas ute, utan rinner det i sådan

BAHUS-LÄN. 195

myckenhet derigenom, at de nödgas sätta stora kärill på golfvetunder vattudroppet: nu börja de mer och mer at bruka fönster påväggarna.

De hafva sällan, undantagandes på Gästgifvare-gårdar, flererum at vistas uti, än stugan, i hvilken de sjelfva äro, och der innanfö-re en liten kammare, hvarest främmande härbergeras. Flere stugurhafva de ej. Dock är hos en del ännu et Loft ofvanpå stugan, derde om sommaren ligga, men hafva ingen spis deri: enkannerligenbruka de, som bo ned vid sjökanten, detta maneret.

Uti stugan är spis med ugn, altsammans gjordt af bara gråsten,och sedan inuti starkt lerslagit, at det ej må taga skada af eld.

Spjellet finnes hos ganska få in i stugan, utan det är uppå ta-ket ofvanpå skorsten, på åtskilligt sätt så lagat, at man kan vindadet up och ned; [254] det är af bräder hopslagit, och ner underfodradt med klutar, at det må holla tätt. Somliga hafva et snöre,som går från spjells-hakan ända ned i stugan, at de sålunda innekunna draga det up; men de flästa måste gå ut, och vinda up det.I Prestgårdar, der de bruka spisar, är spjellet inuti stugan straxvid murbandet, så at, då man eldat, skjutes det igen, då alsingenhetta får gå i korssten, utan alt kommer strax in; men så länge detbrinner på spisen, står spjellet i vrån, och är detta spjell äfven afträ.

De här brukelige Kakelugnar af jern eller tegel äro förr beskref-ne; likaledes är tilförene talt om deras Qvarnar.

Om Invånarenas Näringsmedel.

Näringssättet häri orten är åtskilligt, alt efter ortens beskaf-fenhet: at en del af invånarena kunde må långt bättre, än de göra,tviflar jag icke, allenast deras Oeconomie vore något bättre inrät-tad; men så länge son träder i fadrens fotspor, och tänker aldrigpå någon förbättring, hvarken i åkerbruk, ängshäfdande eller bo-skapsskötsel m. m., det må vara galit eller rätt, så kan man ej vänta

196 BAHUS-LÄN

något bättre. De draga sig imedlertid fram huru de kunna, den enamed et, den andra på et annat sätt, af hvilka jag vil de förnämstaupräkna.

Som största delen af Bahus-Län ligger vid hafvet, så nära sig ocknästan halfparten af Innevånarena med fiskande: man finner långs-vid stranden här och der stora byar, hvars Invånare allesamman äroFiskare, och hafva ej större jordlapp at bruka, än et litet kålland;likaledes finnes på öar boende, nu flera tilsamman, [255] nu få,som alla idka fiskande, af hvilka somliga hafva några små åkerstyc-ken, somliga hafva ock alsintet: märkeligt var, at jag på åtskilligaställen fann, det de, som idkade fiskeri och åkerbruk tillika, voromerendels fattigare, än de, som allenast höllo sig vid etdera. DesseFiskare äro mycket trägne i sin syssla: de ro ut om morgonen kl. 1,2 à 3, tilbringa sedan hela dagen med fiskande på allahanda sätt;om afton komma de hem kl. 5, 6. och senare, då de rensa och lagaom den fisk de fått: och sålunda fara de fort hela året, endast atde den kallaste vinteren tilreda och bota deras fiskebragd: så män,som qvinnor och barn äro lika idoge häri. Den fisk de bekommit,sälja de sedan i städerna och på marknaderne, eller byta de til sigsäd och andra matvaror derföre; och får man vid Uddevalla mark-nad se folk i myckenhet komma både från Dal, hela Westergöthland,och andra up i landet belägne orter, och tilbyta eller handla åt sigfisk. En allmän klagan var af Fiskarena, at fisken på denna tiden fåsi långt mindre qvantitet, än i fordom tid; orsaken sade de vara, delsat HErren tagit bårt sin välsignelse, dels at fisken ej hinner växatil, utan ödes ut af de oändeligen många, som gifva sig til Fiskare,der det dock i fordna dar ej varit af Fiskare tionde delen så mycket.När nu händer, at med fisken något år slår felt, så lida ock alladesse stor nöd, och hafva svårt efter födan.

De åter af Invånarena, som ej nåkas sjön, föda sig med Åker-bruk, Ängs- och Boskapsskötsel, och som desse stycken äro ej serdelesupodlade, så må ock en stor del ej alt för väl; sker det nu, [256] at

BAHUS-LÄN 197

säden slår felt, så är det ock bestält med deras föda, och kunna 2 à3 sådana år i rad vara i stånd at i grund ruinera Bonden, enkanner-ligen der han ej hafver någon skog, körslor eller annat at tilgå, atförtjena sin utkomst af.

I Uddewalla närer sig en stor del af de fattigare Borgare medJärnstängers körande från Wennersborg ned til Uddevalla, då derasgöremål ej är annat, än dag ut och in, sommar och vinter, atfärdas af och an dermed, ty från Uddewalla til Wennersborg föra deallehanda slags köpmansvaror, och tilbaka Järnstänger.

Nyttan de hafva af boskapen kan ej säjas vara vara särdeles stor,när man afdrager, hvad de til egit husbehof deraf taga; det smöroch ost de kunna få afyttra, är ej så mycket, dock få de på somligeöar, e. g. Oroust, Tjörn med flere, tämmeligen vacker qvantité deraf,och är gemenligen Bahus-Läns oftar namnkunniga för sin godhetsskul. Slagtboskap få de väl något, som de kunna försälja ellerbårtbyta, dock har boskapen der ansenligen minskats på de 2nenästförflutne svåra hö-åren. Det måste jag tilstå, at jag nästan sågmera slagte-boskap drifvas in til Uddewalla marknader denna höst,än som kommo till Lidköpings marknad i Wästergyllen, fast dennesenare orten är namnkunnig för sina mykna boskapsmarknader.

De som bo näst vid Uddewalla hafva någon profit af Kalk, som deflitigt bränna af den der i negden varande ymnighet på Musselskal.

Några få äro, som holla Tegelbruk, och hafva någon vinningderigenom.

En del af Invånarena på Oroust hafver stor fördel [257] af sinasköna Hummelgårdar, hvars Humla knapt i någon ting skal gifvaden Brunswigiska efter.

Genom Ostron och Hummers fiskande må en del tämmeligenbra, ty en stor del af dessa varor föras årligen så til Stockholm,som til andra orter i Riket; dess förutan komma gemenligen hvartår 2 à 3 Fartyg från Holland til Strömstad, som lastas bara med

198 BAHUS-LÄN.

Hummer. Borgmästaren i Strömstad är den, som upköper ochtingar Hummern tilreds åt dem.

Mag. Tuneld säger väl i sin Geographie p. 212 at Invånarena utiBahus-Län drifva handel med bjälkar, mastträd, bräder, tjära, hvilketdock bör så forstås, at samma slags trävärke ej vuxit i Bahus-Län,utan är ditfördt från Dalsland etc. ty årligen komma åtskilligaFartyg från England til Saltkällan litet från Uddewalla, at afhämtabräder, men så äro de ej hugne i Bahus-Län, utan up i Dal, ochnedflyttade efter Quistrums å: likaledes drifver Borgmästaren iStrömstad handel med bräder, men de äro ock mäst hugne i Dal;tör hända, at han kan få några få i de norra kanter af Bahus-Län.På de andra orterna i Bahus-Län kan så mycket mindre bräder fås,som de ej hafva tilräckeligen ved, utan måste bruka dynga och torftil bränsle. Tjära hafva de näppeligen så mycket de behöfva sjelfvatil husbehof, och kunna altså ej drifva handel dermed, och det oftaså, at de som bo på de skoglösa orter, och Fiskare nödgas resa up ilandet, och byta sig til en flaska tjära eller litet mera; ja en del afdem måste få den från Dal.

Af Insjöarna up i landet kunna de väl få litet [258] fisk, menså är det merendels ej en gång så mycket, som de behöfva til egithusbehof. I Quistrums å är likväl et skönt Laxfiske.

Som Danske Posten går en gång hvar veka här igenom, frånKöpenhamn och genom Halland, Bahus-Län och til Norrige, samten gång i vekan tilbaka, och det des utom är et continuerligit resandeaf Danska och Norrska, så af högre som lägre stånd, så lägges vakrapenningar i landet derigenom. Gästgifvarne få ej skjutsa allena,utan det bör gå ordenteligen och koromsvis varandes vissa byarlagda til hvar Gästgifvaregård at skjutsa, och när de alla skjutsat,då får Gästgifvaren skjutsa, och så kommer det åter til Bönderne;bryter Gästgifvaren häremot, får han böta.

Af Saltkokandet af hafsvatnet hafva några få Ståndspersoner enliten vinnig.

BAHUS-LÄN. 199

Om Folket i gemen.

Invånarena i landet, så mans- som qvinspersoner äro merendelsaf en god hälsa, hvarom tilförene är nämnt. Til växten äro de nulängre, nu stackugare; gemenligen finnes på somliga ställen långtfolk. Et arbetsamt och idogt folk var här öfver alt af bägge könen;enkannerligen kan väl icke flitigare folk gifvas, än mästa partenaf Fiskarena; de late voro här sällsynte. En del var glättig, andraoch gemenligen sågo mera alfvarsamma ut. Qvinfolken holla mästsina hus renliga. De manfolk, som bo vid hafvet, gå klädda nästansom Båtsmän, merendels altid med kårta tröjor. Qvinfolken hafvagemenligen alla sina stärkta hufvor af hvit lärft Manfolkens tröjorvoro af valmar, och mästendels färgade svartbruna. Man ville förvist berätta, det [259] der i Länet voro några vissa personer, sompå möderne härstammade af Bergstroll; men hvar förståndig ser,at det är en dikt, saga, och dröm. I Städerna brukade en del afQvinfolken, då de skulle gå ut på gatan, at hafva öfver sig en svartkåpa, som hängde öfver hufvudet och räkte sedan ned mot midjan;med denna kåpa gömde de så bårt ansigtet, at icke mer var öppet,än et litet hål ofvanför näsan, derigenom de tittade ut, så at ingenkunde se huru de sågo ut i synen, eller känna dem igen. Ju längreman här i Länet kommer norr åt, ju mera bryta de på norrska,så at emellan språket i Näsinge eller på Kosterö och det norrska iFridrickshall är ingen åtskillnad.

Eljest är det, i gemen at säga, et mycket fromt och godt folk,trogna mot sin öfverhet, hörsamma mot sina Förmän, lydige motsina Lärare, vänlige och tjenstaktige mot främmande, redeligei sin handel, upriktige och enhällige inbördes och sinsemellan,trägne i sina sysslor. Falskheten och et förstält väsende har ännuicke hunnit nästla sig här in. Med et ord: man tyckes kunna finnahär igen den i de gamla Sagor så ofta omtalte enfaldigheten ochupriktigheten.

200 BAHUS-LÄN. BÄFWE. WESTERGÖTL.

D. 22. September.

Bahus-Län lämnade jag denna dagen, och fortsatte min resa åtWennersborg; och som jag vid nedresan merendels har beskrifvitvägen, der jag for fram, så vil jag ej ånyo uprepa det samma här,utan endast här och der lägga til, hvad jag nu observerade, och dåicke blef infört.

Wennersborgs södra Tullport var målad, ofvanför [260] hvikenstod på yttre sidan, då en reser in til staden, desse Verser med svartabokstäfver:

Ehur’ man färdas kring til fot, i vagn, til häst,Et Värdshus verlden är, och männskan der en gäst.

På inre sidan, och då man refer ur Staden, stod öfver sammaTullport desse rim:

Ehvart man resa tänkt är bäst sig Gud befalla:Här utgår vägen åt Bohus och Uddewalla.

Gödningen körde Bönderna, som bodde nedan för Hunneberg, nusom bäst ut, och lade den på den upplögde åkern; ärnande ännu såsin höstråg; sättet at plöja och så höstsädet sades här ske sålunda:Åkern plöges up en gång, gödningen köres på de upplögde styckenoch bredes ut, och då dyngan blifvit väl torr, sås höstsädet ochharfvas ned; andre sades plöja ned den utbredda gödningen.

WESTERGÖTLAND. TROLLHÄTTAN. 201

Ladorna och Logarna, hvaruti de hade sin otröskade säd, hadeallestäds här på orten ända til Lidköping väggarna gjorda på detsätt, at de bestodo af åtskilliga skarfningar med bjelkar; emellanhvar skarfning voro ibland 2, ibland 3, sällan flere alnar. Orsakentil detta bruk [261] sade de vara, at emedan de hade ondt efterskog, så bygde de så, på det timbret desto bättre måtte räcka til;sjelfva väggarna emellan balkstockarna bestodo af tjocka brädereller plankor.

Taken på uthus voro mäst af halm; på stugor af torf med näfverunder; på yttre och inre sidan voro stugoväggarna bilade eller slätehuggne.

Trollhättan och des ganska stora fall besåg jag denna dag. Härvoro väl flere små fall, der vatnet med tämmeligit brusande ochstark ström häfver sig utföre; men så äro dock i synnerhet 2neställen, der elfven med et förfkräckeligit fall och brusande kastarsig utför klipporne; desse bägge fall äro belägne vid elfvens NW.brädd, det ena ofvanföre, och det andra strax nedanföre; hvarderafallet har på SO sidan om och bredevid sig hvar sin lilla holme,de der ligga nästan midt i elfven. På hvardera holmen växa medel-måttigt stora Tallar och Granar, samt något Ljung, hvilka växterfå der vara i största säkerhet, emedan ingen människa denna tiden

202 WESTERGÖTL. TROLLHÄTTAN.

kan komma på desse små holmar, eller klippor för de grufveligafall, som äro på ömse sidor om dem.

Til den holmen, som ligger vid det öfre stora fallet, och hvilkenholme är större än den der nedanföre, skal i fordna tider varit enbro, men sedan den gått sönder, har ingen kunnat komma dit.

På holmen vid det nedre stora fallet sades ej flere människorvarit, än en enda gåsse, som på det sätt kommit dit, at de lagt enmast emellan [262] samma holme och en annan der strax söderom, hvarpå nu äro en hop med hus och qvarnar; gåssen skal dågått dit öfver på masten, och så snart han kommit derifrån tilbaka,skal strömmen fört bårt samma mast.

Emellan bägge desse holmar ligger en liten klippa, på hvilkeningen ting växer, och hvarpå ännu aldrig någon människa varit,är också aldeles omöjeligit at komma dit för vatnets grufveligaoch hastiga strömmande på alla sidor om den samma; när mycketvatten är, sades det strömma aldeles deröfver.

Strax på öfre sidan så vid den nedre holmen som nyss nämdelilla klippa, ligga en hop master, som vid nedflytandet utför dessestora fallen stannat och fastnat deremot, och kunna aldrig fåsderifrån; uppå den lilla klippan låg ock en fönderslagen båt.

Desse bägge stora och förskräckeliga fallen hafva, som sades,på SO. sidan om sig, de 2 omtalte små holmar eller klippor, menpå den NW är sjelfva elfsbrädden, som är en ganska hög och motelfssidan näftan perpendiculair klippa; ehuru häftiga och brantadesse bägge fallen äro, så äro de likvål, (åt minstone denne tiden)icke sådana, som en del afmåla dem, nämligen at vatnet skal stupaned för en brant och perpendculair klippa, och man skal kunna ståderunder, emellan sjelfva klippan och det utför den samma sig ned-kastande häftiga vatnet, utan at en gång blifva våt; et sådant rumderunder nekade alla de dervid boende jag talade vid, derunderskola gifvas, jag ville ock ej råda någon at försöka at stå der under;fick se [263] om han icke skulle blifva våt. Sjelfva elfsväggen på

WESTERGÖTLAND. HUNNEBERG. 203

NW. sidan vid desse bägge fall, hvilken består af bara gråberg, är afen förskräckelig högd, så at då en står antingen på Skräddarklinteneller ofvanför Tjufhålan, och ser på strömmen och fallen, som medet förfärligit dån, brusande och häftighet strömmar och kastar sigder nedanföre, så må en hisna och håren resa sig på hufvudet; dockär Skräddarklinten högre; denne NW. elfsbacken eller väggen varnästan perpendculair, hvarest utur och vid den samma växte åtskilli-ga Tallar, par Ekar, någon Gran, och par små Aspar. Ned för dessegrufveliga fall flotas alla mastträn, som komma från Wermland,Westgöta-Dal och andra orter vid Wenern, och föras ned efter Götaelf til Götheborg.

Tjufhålan, som är et hål uti berget vid Trollhättan, och harsit namn at Tjufvar, som en tid skola sig deruti uppehollit, ärbelägen vid det nedre stora fallet; den är ej, som många tro, pået sådant ställe uti berget, at vatnet flyter och strömar deröfver;utan på NW. sidan af elfven är i berget en håla, dock något öfvervatnet, til hvilken håla man skal gå på en smal kant af berget,som veter ut mot, och går en liten grand ut från det samma; dockbör den vara mycket viss på sina fötter, som skal gå dit, ty derfoten slintade, fölle han hufvudstupa ned i det häftiga fallet ochstridande strömmen, som är just der under; nu sades icke varastort qvar af denna håla, utan den skal redan mäst fallit ned iströmmen derunder. Folket vid Trollhättan berättade, at Tjufvarskola uppehollit sig i samma [264] håla uti 7 års tid, men omsiderblifvit rögde af en piga, den de haft hos sig, hvilken skal begärt,at hon skulle få gå hem om Julafton efter en kärfva halm, det dehenne efterlätit, dock med hot, at der hon sade, det de bodde der,skulle de taga lifvet af henne; Pigan sågs väl hollit ord så vida, athon icke sagt hvar de voro och hade sit tilhold; men hon skal dockhafva tagit en halmkärfva, gått förut til hålan, och ströt halm eftersig hela vägen, hvarigenom de blifvit uppenbarade, och fått sinrättmätiga lön.

204 WESTERGÖTLAND. HUNNEBERG.

Skräddarklinten är en klint eller snibb al sjelfva berget hvilkenhänger ofvan för det öfre stora fallet, dock til en grufvelig högdofvanför det samma; Historien, huru och hvaraf, denne klintenfått det namnet, berättes varit denna: I fordna dagar skal varit enSkräddare, som för någon sin missgerning blifvit dömd til döden;men dock skal bekommit frihet at lösa sit lif derigenom, at hanskulle sitta ytterst på samma klint, med benen hängande öfverfallet, och der sömma en klädning färdig; han sägs äfven gjort så,och fått klädningen så nära färdig, at icke mera varit öfrigit, än athan endast skulle draga ut tråden, som han sömslagit med; hansågs förut efter goda vänners råd och varning kunnat holla sigså, at han ej koxat ned på den häftiga strömmen; men nu vid dethan begynte draga ut tråden, skal han börjat kasta ögonen nedpå det med en grufvelig häftighet fallande och brusande vatnet,då han, som tros, deraf blifvit yr i hufvudet och förfärad, samtstraxt tumlat ned från klinten i brusande fallet, [265] och såledesomkommit. Andre säga at det varit en Skräddare, som skulle görasit mästerstycke.

Från Trollhättan fortsattes resan genom Börsle til Gälstad.De upreste stenar, som stå emellan Ronnum och stora Hjerpetorp

på södra sidan om och nedan för berget Hall, och äro tilföreneomtalte p. 65. sades af somliga vara Jättestenar; andre sade, at enFältherre, som der öfvervunnit fienden, uprest de samma.

Tobaksplante-land hade de här på trakten allestädes vid gårdarnaoch byarna: Tobaksbladen sade de sig föra til Städerna, i synnerhettil Uddewalla, emedan de der skola få bästa betalninning för dem,at försäljas åt Tobaksspinnare. Kållanden voro knapt halfpartenså stora, som Tobaksplantlanden; så kan penningekärleken görafolket omhugsna.

Ärter och Bönor torkades här på det sätt, at qvistiga Grantrodoreller Granstänger restes up mot hvarandra i form och skapnadsom en Conus eller kägla, hvarpå Ärt- och Bönhalmen lades.


Hunneberg hade jag ända från Ronnum til Gälstad på västrahanden om vägen, ibland närmare, ibland längre ifrån; sidorna afdet samma voro på denna kanten gemenligen icke så branta, sompå östra mot Flo soken. Mångenstäds bestodo backarna på södrasidan af foten af detta berget icke af annat, än bara Svarthällor,som äro et särdeles slag svart Skifver, hvilken i elden lagd sprakarhäftigt, och hvarom strax vidlyftigare.

Om aftonen kom jag fram til Gälstad. [266]

D. 23. September.

At något nogare få se beskaffenheten af nyssnämde Hunnebergoch Berget Hall, samt at föröka mina Samlingar af Bergarter,reste jag om morgonen från Gälstad, och fölgde ej den ordinairelandsvägen på vänstra sidan om Hunneberg utan tog min väg påden östra sidan tätt ned vid och längs efter sidorna och foten afdet samma, hvarest ingen väg var, utan en oändelig myckenhet afde från bergssidorna nedfallne stenar. En karl hade jag med mig,hvilken var kunnig om orten, och kunde uti et och annat vara migtil hjelp.

Wi reste aldraförst til 2 gårdar, kallade Bragnom, hvilka lågoen fjerdedels mil från Gälstad, just vid foten af Hunneberg; midtofvan för bägge desse gårdar var på medlersta delen af slutten påHunneberg et brott af de så väl vid Hunneberg, som vid berget Hall,så kallade Svarthällor, hvilkas art och egenskaper jag funnit varaföljande:

1. Svarthällor kallas, som nyss sades, på desse orter et slagskolsvart Skifversten, som väl någorlunda i sina brott ligger stratumsuper stratum eller hvarftals; men då den brytes sönder, går denicke i lameller, utan i ojämna och kantiga stycken, så at föga någondå skulle vela taga honom för en Skifversten, desse sönderbrutnestycken äro i början ganska täta, så at man då ej, ehuru noga manser efter, kan finna det ringaste teken til, at den låter skifva sigsönder i tunna flagor och lameller; men då den en tid fått ligga i

206 WESTERGÖTL. HUNNEBERG.

fria luften för rägn och sol, delar den sig sönder i hel tunna flagor,af hvika somliga äro helflata [267] (lamelle planae & horizontales)andre gå som i vågor (lamelle undulatae & fluctuantes), eller eljestkrokugt; somliga gå ofta i den skapnad som et vindt bräde; desselamelle äro större och mindre: de längsta jag funnit hafva varit vidpais 3 qvarter.

2. Då de sitta uti berget i sina brott, äro de ganska hårda ochsvåra at få löst.

3. Af de lameller och flagor, som någon tid legat i öpna luftenunder rägn och sol, är en del utanpå rödbrun, stöter något pågult; andra stycken äro som förrostade eller af den färg som rostpå jern; en ganska stor del hade den gläntsande färg, som den påviolet stötande hinnan, hvilken plär sätta sig på stillastående vatteni morass och somliga källseg; några få voro blåaktiga. Men då alladesse, som så legat i dagen, brötos sönder, voro de inuti, äfven somde, hvilka nyss blifvit ur berget lösbrutna, så svarta som et kol.

4. Ristar man med den ena af hällorna på den andra, blifvastreken kolsvarta, som ristade man med kol derpå; ristar manderpå med jern eller någon sten, blifva streken ändå altid kolsvartaderefter.

5. Bönderna berättade, at de bruka stöta dem sönder, och svärtaLikkistor dermed, som då skola få en skön svart färg; samma derasnytta har jag förut p. 31. nämt om vid Kinnekulle. Likaledes vistede at säga, det Herr Præsidenten Baron Ribbing hade låtit samla enhop af dem, bårat hål igenom de samma, och forsökt at täcka takdermed; men det har icke gått braf an, emedan desse Svarthällor,sedan de en tid legat [268] uti sol och väta, spruckit sönder i småstycken.

6. Om de sättas i ljuslågan, spraka de starkt, och springa istycken sönder, samt osa mycket svafvel och Bitumen. Somligastycken brände lukta nästan som Terpentins-olja.


7. Lägges desse hällor i spisen och eld göres under dem, sprakardet vid eldens hettande och brinnande så häftigt, at det står som eturväder i spisen af de stycken, som utaf hällorna springa löst, ochder yra och flyga omkring; det låter, som hade man lagt salt i elden,eller som då granved sprakar som bäst, dock icke aldeles så hårdt,men ganska tätt; under sjelfva sprakandet springa alt ständigt småsmulor lösa, hvilka kastas omkring hit och dit uti spisen; de springaofta et långt stycke bårt, så at en, som står der när, ofta icke kandrista sig at se i spisen för de samma, der han ej vil hafva demmidt i synen. Ibland lågar och brinner sjelfva materien tämmeligen,samt fräser då tillika starkt, nästan som då en kastar talg eller flotti elden.

8. Gör någon af desse Svarthällor små fyrar med ved under,gifva de ingen låga från sig, utan glödga endast; någon enda fladraribland til just på sätt, som då man kastar en talgbit i elden; mendet stannar strax; lågan är mäst i början under vedens brinnandesvart, ibland mycket röd; men sedan veden är utbränd, synes ingenlåge; desse hällor glödga ock näppeligen längre, än kolen af vedenvara.

9. Man kan icke märka någon särdeles skilnad på sprakningenemellan dem, som legat i dagen, och de, som nyss blifvit brutnefrån brotten; utan de spraka merendels lika starkt. [269]

10. När hällorna blifva någorlunda brände, bekomma de ut-anpå en blekröd färg; men oansedt de äro hel röda och glödande,då de ligga uti elden, så finnas de dock ofta, sedan de blifvit kalla,hel kolsvarta inuti, då man bryter sönder dem, der de icke destolängre kommit at ligga uti elden; då de mycket brännas, får en delutanpå en tämmelig stark röd färg, andra åter blifva ganska bleka.De spricka ock då sönder uti ganska tunna lameller och flagor,fast man förut med blotta ögonen, i synnerhet i dem som nyligenblifvit lösbrutne från berget, ogörligen kunnat blifva varse någralameller deruti.


11. Lägger man en hop af desse väl brända hällor i en skål medrent vatten, och låter så stå vid pass et dygn at lutas ut, blifversamma vatten deraf mycket skarpt och adstringerande, så at om ennågra gångor smakar derpå, spricka läpparna sönder; silas sedansamma vatten genom grått papper, och lämnas at stå i et glas, sättersig efter et dygn vid pass et fint salt på botten, som är en veritabelAlun och har samma ottkantiga figur. Undersöker man Chemicedetta vatnet, holler det likaledes alla prof af Alun.

Af alt detta ses, at desse Svarthällor äro en särdeles art Alunskifver;men tyckes dock ej löna mödan at koka Alun derutur; ty som deninnehafver en ganska ringa quantite af svafvel och Bitumen, hvilketslutes deraf, emedan den ej lågar, samt näppeligen längre glödgar,än elden i kolen varar (8), så kan den ock icke särdeles brinna afsig sjelf, utan skulle fordra en ganska stor myckenhet af ved, omden annars skulle kunna blifva väl genombränd, som på denna[270] skoglösa orten ville stiga til en otrolig omkostnad. Härtilkommer ock den olägenheten, at som desse Svarthällor i eldenspraka grufveligen, och springa sönder i små stycken eller bitar,så skulle de på det sättet täppa igen fyren, at vädret icke kundehafva fri tillgång at befordra brännandet, utan fyren snarare härafkomma at slockna.

Wid gården Bragnom låg, som förut är sagt, en ansenlig myc-kenhet af desse Svarthällor vid foten af Hunneberg; man såg derafsomligstäds stora brott, hvilka lågo högt up vid sidan af bergettil 10, om icke flere famnars perpendiculaira högd öfver marken,hvarest nedanföre var en grufvelig myckenhet af stora stenar; som-ligstäds hade stora stycken fallit ned från berget, och öfvertäktdesse Svarthällebrotten.

Et litet stenkast derifrån åt norra sidan var et ställe, der Bönder-ne fälte ned timberstockar och annat trävirke från berget, hvaruppåde huggit det samma, och förde sedan med häst samma virke deri-från hem; här hade timbret och stockarna vid sit nedfallande nött

WESTERGÖTL. HUNNEBERG. 209

hela sidan af berget, så at man tämmeligen kunde se, hvad der fans:man såg der tjocka väggen af Svarthällor; detta brottet begyntesganska högt up, eller just vid foten af de perpendiculaira sidor afberget, så at den perpendiculaira delen af Hunneberg, hvilken beståraf et rätt och ganska hårdt gråberg, står immediate på Svarthäl-lorna. Bönderna på orten sade, och hade man sedan tämmeligentydeliga prof derpå, at sjelfva öfre och den förnämsta delen af helaHunneberg, som består af et i sådant ganska hårdt och tätt gråberg,[271] står helt och hållit på denna besynnerliga arten af Schiftuseller de så kallade Svarthällor, så at der sjelfva gråberget slutar,taga Svarthällorna emot. Då och då fans uti desse Svarthällor strataaf en beksvart finkornig och granngnistrig kalksten, som hadeen ganska obehagelig lukt, mycket skild ifrån den kalkstens lukt,som finnes vid Billingen och Kinnekulla. Här hade ock berget fallitmycket ned och öfvertäkt brottet. Bönderna i byen berättade, atHerr Presidenten Baron Ribbing låtit här bryta up en hop af desseSvarthällor, til hvad ända viste de icke; men de hafva blifvit derqvare liggande, och omsider smålats sönder af rägn och sol.

Bröd hade de uti en af desse gårdar, som var gjordt af baraärter; det var mycket hvitt,och smakade nog tort, så at en och hvar,som kan hafva tilgång til Rågbröd, lärer tvifvelsutan håldre utväljadet, än Ärtbröd.

Wi foro derifrån, och fölgde altid sidan af berget, hvarest lågen oändelig myckenhet af stenar, som fallit ned från sjelfva berget.Bergets branta sidor äro tilförene p. 59. vid nedresan beskrefne,så at jag icke ånyo vil uprepa de samma här; det märkes endast,at Böndernas utlåtelse, det hela Hunneberg står på Svarthällorna,tyckes vara väl grundad; ty på alla ställen vid sidorna neder förberget (der icke de nedfallne gråstenar öfvertäkt marken, ochförhindrat, at en icke fick se, hvad der under var,) syntes brott afdesse Svarthällor.


En Ek mycket stor och ganska tjock stod vid en klefva ellerklyfstätta, der man med häst kunde komma uppå berget; hon varnedantil aldeles [272] iholig; en rymmare från Dannemark har förnågon tid sedan haft en liten stuga der bredevid, hvaruti han bodt;denne iholiga Eken har tjent honom i stället för Svinstia, hvarutihan haft sina Svin, då han endast satt ett bräde för hålet på sidanaf Eken, i stället för dör.

Måssebo kommo vi sedan til, som äro par små gårdar belägnapå östra sidan af Hunneberg, just vid yttersta udden af det samma.Här äro sidorna af berget antingen aldeles öfvertäkte af de ned-fallne gråstenar, eller bestodo de ock dels af Svarthällor dels afSpräckhällor. Svarthällorna äro tilförene beskrefne.

Spräckhällor kallades af Bönderna en grå Skifversten eller Schiftus,hvilka gifva en liten klang eller ljud ifrån sig, då en slår på demmed något hårdt: desse lågo här hvarftals (per strata) til en ansenlighögd och myckenhet. På somliga ställen här vid Måssebo bestodohela sidorna nedan för Hunneberg af desse: tjockleken af hvarderastratum var gemenligen en half tum, ibland mindre. I sjelfva brot-ten kunde man få dem uti något stora stycken; de största jag blefvarse, voro af 3 quarters längd; men då de en tid legat uti öpnaluften under solsken och rägn, hade de samma öde som Svarthäl-lorna, nämligen at de smulades och gingo sönder i små bitar ochflagor, hvilka knapt voro en tum långa. Ofta hade desse, som sålegat i öpna luften, på öfre sidan en sådan fårg, likasom de varitöfverstrukne med en koppartfärgad gläntsande färnissa. Uti eldenlagde sprakade de lika argt som Svarthällorna, och öfvergofvo ickegerna förr, än de gått aldeles sönder i små stycken; [273] de osadestarkt svafvel, och med sit sönderspringande och kringyrande, utielden gjorde at det stod som et urväder uti spisen, hvart jag lagtdem. Jag är ej obenägen för den tankan, at desse Spräckhällorendast äro en variation af Svarthällorna; härutinnan styrkes jagicke allenast af rumet der de fås, deras egenskap i elden, med mera;


utan äfven af det, at jag såg stycken, som halfparten eller på enaändan bestodo af Spräckhällor, och den andra halfparten eller påandra ändan af Svarthällor. Bönderne viste ingen ting at berätta,hvartil desse kunde tjena.

Svarthällorna funnos i stor myckenhet et litet stycke ifrån före-nämde Spräckhällor.

Strata af Bergsidorna härstädes märkte jag, som voro sådana,och i denna ordning.

1. Öfverst sjelfva perpendiculaira väggarna af Hunneberg, bestå-ende af tätt och hårdt gråberg.

2. Et stratum mull par alnar tjockt; denne mullen förhindrade,at jag icke fick se, hvad som tog tätt vid sjelfva gråberget;dock lär det formodeligen varit Svarthällorna, äfven som påandra ställen.

3. Et stratum af den svarta fingryniga och granngnistriga illaluktande kalksten; somligstäds låg detta stratum up i dagen,och var då lika som förbrändt.

4. Et stratum Svarthällor.5. Et stratum förenämde kalksten.6. Svarthällorna togo sedan emot. Jag kunde icke veta huru

djupt desse gå vidare ned, emedan de från berget nedfallnestenar öfvertäkt brotten; dock tyktes [274] perpendiculairahögden af detta brott vara 5 à 6 famnar.

Från Måssebo vandrade vi öfver en måssa, hvilken var belägenemellan Hunneberg och Hall,och bestod mäst af bara Rödmåsse ellerSphagnum ramis deflexis. Linn.Fl, Svec. 864 hvarpå voro här och derLjungtufvor samt något stånd af Eriophorum culmis triquetris nudis,spica pappo breuiore. Linn. Fl. Svec. 46. Denna måssan är så sank,at man endast, då det är torrast om året, kan gå på den, fast ockdå med svårighet. Den är en half mil lång, samt en half fjerdedelsväg bred längre ned åt; men här, der vi gingo öfver den, var den

212 WESTERGÖTLAND. HALL.

smal. Den hörer icke til någon viss gård eller By, utan är som enallmänning, och den de ej sköta om, hvilken som vil den sig tilägna,emedan de icke kunna göra sig någon vidare nytta af den, än atom vintern, då det är starkt frusit, at denne måssen väl bär, menderhos icke mycket snö derpå, de då släppa kreaturen dit, at gnagaaf Ljungen och de grässtrå de der finnas.

Vi fölgde sedan sidorna af berget Hall, hvilka, som förut vidnedresan p. 64 omrört är, voro allestäds perpendiculaira, men ejjämna och släta som andra branta berg uppe i landet och i Bahus-Län, utan som Billingen och Hunneberg, nämligen lika som den enapelaren stått bredevid den andra; nedanföre låg på de flästa ställenen oändelig hop stenar, som fallit ned från sjelfva berget. Man sågpelare nyligen nedfallne, hvilka lågo ännu aldeles hela; och voroaf en grufvelig storlek; desse hade råkat falla på blöta och af mullbestående ställen. [275]

D. 24. September.

Höns hade de som här bodde nedan för Hall merendels inga,utan foregåfvo til orsak, at som de bo i skogsbygden, så få de ejhafva dem i frid för örnar och hökar.

Högden af berget Hall var i synnerhet på den sidan, som vättemot Venern, ganska stor; emellan det samma och Venern lågo någrasmå Torp och Hemman; i desse Torp brukades inga fönster påväggarne, utan endast uppe i taket; så snart solen skred en litengrand öfver middagen, så fingo de icke denna årstiden mera sehenne om dagarna vid sina gårdar, emedan hon då blef bårtgömdaf berget Hall, som med sin högd förhindrade henne at kasta sinastrålar til desse nedan för samma berg belägne gårdar; och somdesse slags fönster hafva den egenskapen med sig, at det snartblifver mörkt uti stugan, sedan solen kommit ned mot Horizonten,så fick man ock i desse stugor denna tiden i förtid afton.

På östra sidan af Hall strax ofvan för gården Skyttorp, var en såkallad klefva, der Bönderne kasta ned de timberstockar och den

WESTERGÖTUND. HALL. 213

ved, som de fått tilstånd at hugga på Hall; här i denna klefva var etstarkt och mycket stort brott af Svarthällorna; det började, just derbasis af det perpendiculaira berget lyktades, och räkte sedan ändaned til marken til en ganska stor djuphet. Berget Hall stod härjust på Svarthällorna, så at der Gråberget slöts, togo Svarthällornaemot.

Utom förenämde Svarthällor funnos vid denna så kallade klefvaännu följande Bergarter.

Orsten, kolsvart, groftärnig och helt illaluktande. [276]Kalksten, kolsvart, finkornig och granngnistrig samt, då den

med jern eller något annat hårdt rifves, mycket illa luktande. Slårman skedvatten på honom, så fräter den starkt; i elden lagd gården omsider til en hvit kalk, men fordrar förut en stark eld ochheta. Af denne kalksten fans här många varieteter. De stycken, somlänge legat i dagen, hade en mycket ljusare färg, och voro nästansom förbrände. Här och der, så nedan för Hall, som i synnerhetnedan för Hunneberg, fans af denna svarta kalksten hällor til en halfalns diameter, mer eller mindre, samt merendels af 2 à 3 tvärfingerstjocklek, släta på bägge flatsidorna. Ofta lågo de nedan för bergetpå sådana ställen, der man ofvanföre vid bergssidorna eller närapå negden til flera stenkast icke kunde blifva varse något tecken afde samma, eller något ställe, hvadan de kunnat blifvit lösbrutne;tvifvelsutan hade de i fordna dagar på något ställe derofvanföreblifvit lösbrutne, men at samma ställe sedermera blifvit öfvertäktaf de från sjelfva bergssidorna nedfallne stora stenar; eller ock atde af någon flod eller på annat sätt från andra öpna, fast längrederifrån belägne brott, blifvit ditförde. Somliga af desse hällorvoro mera finkornige än de andra, men alla af en lika obehageliglukt.

Lapides infectiferi, som de kallas af Herr Archiatern Bromell

och Herr Assessor Swedenborg uti deras Mineralogiska skrifter,lågo vid denne klefvan i tämmelig myckenhet; uti dem synas som


spor af petrificerade små kräk och maskar, så at desse stenar ärolikasom deraf sammangyttrade. Dock tyckes som denna stenartej obilligt kan [277] hollas före vara en Oolithus eller så kalladRommsten, som tros vara en art af Stalactites. Matrix hvaruti dessefinnas, är den nyss omtalte svarta kalkstenen.

Sjelfva Berget Hall, som står öfverst och grundar sig på allaforeskrefne Stenslag, består af et mörkgrått, mycket tätt och ganskahårdt Skimmerblandat Quartzberg.

Vi fölgde sedan tätt efter sidorna af Hall på östra kanten,hvarest berget, som nyss sades, är så faseligen högt, at en måhäpna, när en står der nedanföre och ser dit up; nedanför det lågen ganska hög backa af de stenar, som fallit utur berget, af hvilkaen del voro grufveligen stora; mästadelen, enkannerligen längrened, voro nu med tjock måssa öfverdragne. Man borde vara varsamvid det en gick på dem, emedan somliga, oansedt ganska stora,ramlade et stycke längre ned, vid det en steg på dem, som komderaf, at deras centrum gravitatis kom at ändras då någon med sintyngd trådde på dem, hälst som de ofta endast med en kant lågopå någon annan sten.

Kalkstenar, ljusgrå och fingnistriga, lågo hoplagda nedan förberget i stora högar: de som bodde på orten, kallade dem Tälgstenar,och sade, at de blifvit upgräfne i fordna tider der nedan för berget,samt ärnade, at föras til en Herregård, at deraf byggas hus. Denstora och täta skogen, som nu stod på desse ställen och öfvertäktedem, hindrade, at jag icke kunde se, hvarest desse kalkstenar blifvitförst upgrafde.

En källa var här, som hade sit ursprung ned vid foten af berget;den hade ifrån sit första ursprung, [278] och sedan hela bäckenutåt en stark rödaktig ochra. På vatnet, som stod der bredevid stilla,låg en violett eller af flere färgor bestående hinna; vatnet smakademycket ergigt och adstringerande. Jorden bestod på ömse sidor utibacken af samma ochra til tämmeligit djup.

WESTERGÖTLAND. HALL. 215

Flygsand fick en här tilfälle at se vid en gård benämd Gaddes,som låg vid stranden af Wenern hälft emellan samma gård ochsjelfva stranden låg en hög bank af denne flygsanden. Bondenberättade, at den årligen blifvit alt högre och högre af den sand,som Wenern kastar up, och sedan af vädret drifves up på banken; dådet blåser något hårdt, yrar den omkring likasom argaste urväder.Bondens gård har förr stått närmare stranden; men flygsandenhar omsider så tagit öfverhanden, at den nästan skal öfvertäkt helastugan, hvarföre han blifvit nödsakad, at flytta gården et styckelängre up, der den nu står. Flygsanden har nu småningom begyntmaka sig efter honom, så at halfparten af Bondens svinhus, somär belägit mot den sidan, står redan uti sanden; hvadan jag ocksäkert tror, det Bonden väl än en gång i framtiden får lof at flyttasig längre up åt Hall. Uppå och uti denna flygsand växte als ingaörter (undantagandes Bomullsgräset), utan öfverst på sandbankenstodo några björkar af 4 eller 5 famnars längd; om sommaren skaldenne flygsanden gifva sådan hetta från sig, at Rågen och Hafran,som på åkrarna stå der brede vid, ofta deraf skola torkas bårt.

Tobaks-Planteland hade de nog vid alla gårdar här på orten;Plantorna försäljas til Tobaksspinnare antingen i Wennersborg, ellerhälst i Uddewalla, [279] emedan de sade sig der bekomma mästaskjäl derföre; de få då 4, 5 à 6 styfver marken. Det var mäst barasandjord de sådde den uti, dock trifdes den deruti ganska väl: deberättade, at alla, som rökt denna Tobak, hvilken växt uti sanden,skola säga, det den smakar bättre, än den som växt annorstädes utifet jord eller lera; ty skola ock Tobaksspinnare betala desse bladbättre, än af annat slag.

Bomullsgräset (Epilobium Linn. Fl. Svec 304) växte på södra sidani flygsanden, der det trifdes väl. Bönderna kallade det Getstabb.

Derifrån fullfölgde vi vidare vår väg: vi klefvo up på sjelfva ber-get Hall på en stega af trä, hvilken var satt vid den perpendiculairamuren eller sidan af berget, dock på et det lägsta ställe; sedan vi


kommit uppå det samma, hade vi än et stycke at klänga oss högreup, innan vi kommo ända öfverst uppå sjelfva berget. Härifrånkunde man helt väl se Kinnekulle, som skullade och syntes helthögt öfver skogen, fast han sades ligga från detta stället öfver 6

mil; ifrån Hunneberg kan man ock helt väl se denne Kullen. Vivandrade et stycke up åt berget, tils vi kommo til en så kalladklefva, hvarest vi gingo ned, emedan karlen sade, at der äfvenfunnes Svarthällor. Desse Svarthällor voro af samma art och slag,som de andra här vid Hall; dock lågo de icke i den myckenhetup i dagen som vid Skyttorp ty på ömse sidor lågo stora stenar iymnighet, hvilka nedfallit af berget. Eljeft märktes äfven, här, atsjelfva perpendiculaira gråberget af Hall stod just tätt uppå Svarthäl-lorna, så at, der gråberget slöt togo samma Svarthällor emot. Åt[280] Mineralogis lemnar jag at dömma, om så väl hela öfre delenaf Hunneberg och Hall, hvilken består af et ganska hårdt och tättgråberg, som ock foten af det samma, hvilken består af en kolsvartSchiftus eller de så kallade Svarthällor, samt en myckenhet af denfingryniga och granngnistiga illaluktande svarta kalken, böra till sitförsta ursprung härledas, antingen från verldenes första skapelse,eller ock holla dem for senare tiders alster. Eljest synes troligit, athela sidorna af berget Hall nedan för den perpendculaira bergssidanbestå endast eller til en stor del af Svarthällor, som dock nu äroövertäkte af de nedfallne stenar.

Vi gingo sedan en fjerdedels väg tvärt öfver berget Hall, somofvanpå var beväxt med en tjock och mörk skog, bestående afGranar, Björkar och Alar, nog af hvardera slaget. Granarna voronog långa, samt en del dugliga til timber, men de flästa voro änför smala. Alarne voro ganska långa, tämmeligen tjocka, samt såraka som en hummelstång eller en rätt linie; marken under trädenvar öfverdragen med måssa; ibland sågo vi små och steniga backar,ibland och mäst sumpiga ställen och små morass. Berget Hall sadesvara en god fjerdedels väg tvärt öfver.

WESTERGÖTLAND. GÅLSTAD. 217

Sjö skal ej finnas mer, än en enda på detta berget, hvilken sadesvara smal och lång; deri skal icke finnas annan fisk, än Gäddoroch Abborrar; Abborrarna skal vara nästan helsvarta och mycketfeta; menige man var uti den tron, det ingen skal vara i stånd, at fånågon fisk utur detta träsket, om han ej går dit allena och allomovitterligit at fiska; en sådan sades skola få i början mycket, menom han är för girug, och icke [281] låter sig nöja med det hanfått, troddes at antingen ormar kommo och åto up de fiskar hanbekommit, eller ock skal han få ormar på kroken, hvilket alt desökte bevisa med skedde exempel.

På andra sidan Hall vid Ofvendal var ock en klefva, hvarestman såg nog ymnigt af Svarthällor. Stranden af Wenern var härnog djup.

Osmunda frondibus pinnatis: foliolis Semipinnatifidis, scapo nudodisticho. Linn. Fl. Svec 841. växte i stor myckenhet vid en bäck iskuggen.

Wi gingo sedan tilbaka igen.Svarthällor, dock endast i ganska små flagor och skärfvor lågo

här och der på åkerstycken vid Skyttorp och Fogeltorp: jorden varock på desse åkerstycken nog svart.

Åkrarna på hela denna orten voro lagde som i små uphögning-ar eller ryggar, nästan på samma sätt, som i Vestmanland, dock vorouphögningarne här icke så höga, som i sistnämde ort. Denne sedmed åkrarna såg jag vara brukelig på de flästa ställen emellan Wen-nersborg och Lidköping; bredden af en sådan banck var gemenligenmot 6 alnar, ibland mer, ibland mindre.

Tobaksstjelkarna eller stammarna brukades til nytta på det sätt,at sedan de plåckat bladen af de samma, låta de dem ännu stå, tildes frön blifvit mogna; derpå lägges desse stjelkar i högar på åkern,hvarest de om våren derefter bränna dem up, på hvilka ställensedan sades växa en oförliknelig skön såd.

Resan skedde sedan tilbaka til Gålstad.

218 WESTERGÖTLAND. GÅLSTAD.

Åkrarna uti Flo soken nedan för Hunneberg voro mycket stora,af hvilka en del nyligen blifvit besådde med höstsäde; en del hadevarit [282] sådde förut, antingen med Råg, Hafra eller Korn; enstor del var ock lagd i linda. Bonden, som fölgde mig, berättade, atsedan de en tid sådt Hafre på sina åkerstycken, och åkern omsiderblir mycket utmagrad, lemna de den några år at ligga i linda ochhvila sig, hvarefter de ånyo taga honom up, då han bär ymnig frukt.På alla åkrar här i negden såg jag altid några åkerstycken, som lågoaldeles i linda.

Fårekojor kallades här små hus af bräder, utan gålf, som stodopå 4 hjul, medelst hvilka desse hus kunna åkas från det ena ställetpå åkern til det andra; uti desse holles fåren hela sommaren omnätterna på Trädesåkrarna, at der fälla fin gödning. En af desseFårekojor, som stod vid Gålstad på Trädesåkern var sådan:

Den var som sagt är, hopslagen af bräder, utan gålf, så at fårenstodo på bara marken; taket och väggarna voro tämmeligen täta,så at rägn icke så lätteligen kunde tränga sig dit in; in uti var vidgafvelväggen et afdelt rum, hvari de hafva lamungarna. Detta husvar 6 alnar långt, 4 alnar bredt, 6 qvarter från marken til takbandet,men en god famn från den samma, nämligen marken, til kroppåsen;hela huset var af bräder, endast at nederst vid hvar långsida var enfyrkantig [283] stock, som vid hvar ända var urholkad, uti hvilkahål eller utholkningar hjulen gingo, på hvilka huset fördes ifrån

WESTERGÖTLAND. ÅS. 219

det ena stället på åkern til det andra; hjulen voro gjorda af tjockabräder, och var deras Diameter en half aln eller litet mera. Dessehus låta de gemenligen stå 8 dygn på hvart ställe, då de sedan blifvaflyttade til et annat rum, och åkern på det sättet gödes.

Et Täcke,som var en aln bredt, men några alnar långt,hängdeinuti Gålstad Gästgifvarestuga; det var ihopväfvit af halm och tvin-nad blånetråd; sjelfva väfven eller upränningen var blånetråd, meninslaget var hel och slät råghalm; ned vid kanterne var det öfver-dragit med brandgult lärft, hvarigenom ändan af halmstrådernaöfverskyltes: det hängde tvärs öfver stugan för en mjölkhylla, ochsåg icke oäfvit ut.

Wild-pesa kallade Bönderna här Lolium spirisaristatis, radiceannua. Linn. Fl. Svec. 103. hvilkens verkan de beskrefvo med desseord: om den kommer bland säden, blifver malen, och gröt derafkokas, och samma gröt ätes, medan han är varm, så får folketderaf ondt i hufvudet, blifva yra och sömnige, samt gå helt dofna.Äfvenleds då de baka bröd af den säd, hvaribland detta är blandadt,och äta samma bröd varmt, så blifva de yra, och alla lemmar ärosom de voro döda.

D. 25. September.

Resan fortsattes denna dag til Örslösa.Tilkommande väderlek skola de, som bo på 3 mil omkring Hun-

neberg, kunna veta at se förut af nyssnämde berg; ty om molnsamkas derofvanföre, skal det betyda regn; men är der klart, skaldet vara teken til vakert väder. [284]

Fållkedjor kallades här et slags stängsel eller flyttgärdesgårdar,som på denna orten öfver alt brukades på Trädesåkrarna, at hollaboskapen uti om sommarnätterna, och dermedelst göda åkren. Altsom en hade myckenhet af boskap til, så bestodo desse fållkedjor af4 eller flere sådant slags stängsel, hopslagne af trä, som uti hosstå-ende Figur visas. De kunde flyttas på åkrarna från det ena ställettil det andra, och boskapen innestängdes med dem om nätterna,

220 WESTERGÖTLAND. ÅS.

på hvilket ställe de som hälst ville hafva gödt af Trädesåkern. Nären således haft boskapen en tid vart åt om nätterne på en del afåkern, flyttes de sedan til et annat ställe, som de vilja göda. Utomdesse stora fållkedjor, som kor och annan större boskap fållas uti,sågs ock här och der sådana, som stodo i fyrkant, och voro hel små,nämligen hvardera sidans längd af en sådan hägnad näppeligenöfver en famn: somligstäds voro vid en enda gård flere sådana små;desse brukades endast, at i brist af fårekojor, fålla fåren uti omvakra sommarnätter på Trädesåkern: ofta voro desse små fållkedjordelte midt i tu, då lammen stodo uti en särskildt afdelning från destörre fåren.

Stor torka sade Bönderne i byen Lana uti Ås soken då säkertförebodas, när Kinnekulle, som är belägen derifrån in mot 4 mil,skullar och synes så, at de deri byen kunna se honom.

Plog brukades här på orten, at köra up åkrarna med; för Plogenvoro spände främst et par [285] hästar, och så näst efter democh strax framman för plogen et par oxar: annorstäds var främstförespänd en häst, så et par oxar bak efter hästen, och sist et paroxar närmast plogen, så at för en enda plog gingo 5 dragare. Eneller två personer fordrades, som skulle drifva och köra dragarne,samt desutan en karl, hvilken skulle holla uti och styra plogen.Åkrarna bestodo här mäst af lergrund. Nog tyckes, at detta sättaf åkerbruk kunde förbättras. Ryssen brukar sällan mera än enhäst for sin plog, men så är dervid at märka, at jorden i Rysslandär merendels så lös, at han icke behöfver vänta efter snedmust,

WESTERG. ÖRSLÖSA. 221

utan kan köra up åkern när han vil. Carelska Bonden, som brukarsamma plog som Ryssen, har väl på somliga ställen så hård och svårjord at köra up som någorstäds; men ännu har jag aldrig sett, at hanbrukat mer än en häst for sin plog. Österbotningens åkrar gifva påmånga ställen uti intet efter de Weftgötske uti hård och svår lerjordat upköra, men aldrig sätter han mer än en enda häst eller oxe försin trästock, eller af honom så kallade Al. På alla desse sistnämdeställen få de gemenligen altid så mycket efter en tunnas utsäde,som der man brukar så vidlyftiga ceremonier och stor process vidplogandet; dock som emellan Lidköping och Wennersborg på mångaställen brukas den seden, at dels lemna åkern några år at ligga ilinda, dels ock at sällan köra up den om sommaren, innan de ärnaså, utan lemna honom orörd, at gräs må växa derpå för kreaturen,så lär det vara svårt, at med en sådan plog bryta up åkern medmindre antal af dragare. [286]

En Stenrösja var litet från Tuns Kyrka på vänstra handen omvägen; denne rösja eller stenhög var ganska stor och tämmeligenhög, bestod af stora mått rundagtiga gråstenar, ungefär af den stor-lek, at par karlar orkat lyfta en; jag frågade, hvad samma stenrösjavarit? Mig gafs til svars, at det i fordna dagar varit et Slott, somblifvit kallat Tuns Slott eller Tunsborg.

Wäderqvarnar hade de vid de fläste gårdar alt ifrån Flo sokenoch ända til Lidköping hvilka voro bygde på et synnerligit sätt,nämligen : nedan före var timrat et ordinairt hus och på det sammastod qvarnen, som var hopslagen af bräder, med Korssverk å allasidor utan på för bättre styrka skull; midt uti samma brädhus stoden stor tjock stock, som först var klufven midt itu, sedan någotutholkad utur hvar halfva; derpå var den ihopslagen och med dennedre ändan satt emellan 4 tjocka stockar, som voro inhuggne iväggen i det timrade huset; den öfre delen gick up mot vinghjert-stocken, och var den der uppe fästad [287] med par stockar vidkorssverket på sidorna; inuti denne stora utholkade stocken gick

222 WESTERG. ÖRSLÖSA.

en annan smal stock eller axeln til Trållan, hvilken smala stockhade på öfre ändan Trållan, som drefs omkring af Tand- ellerKugghjulet, hvilket satt midt på vinghjulstocken: uti den nedreändan var fästadt et tjockt jern, som stod inuti öfre qvarnsstensögat, och dref stenen omkring. Qvarnstenarna voro ned uti dettimbrade huset, och tratten stod på sidan af den stora stocken,uti hvilken Tråll-axeln gick omkring. Sjelfva brädhuset eller öfredelen af Väderqvarnen, som var bygd ofvanför det timbrade huset,var så lagad, at den kunde dragas omkring, alt som vädret fordrade,just som andra vanliga Väderqvarnar. Det nedre eller timbradehuset hade gemenligen en förstuga utan för det huset, hvarutiqvarnstenarna voro.

D. 26. September.

För Söndagen och det starka rägnet skull skedde resan endastfrån Örslösa til en by en fjerdedelsväg från Lidköping.

WESTERGÖTL. LIDKÖPING. 223

Åkrarna omkring Örslösa pläga de merendels beså med kornock hafra, samt något hvete; men råg sades icke fås mycket. Ärt-gården voro nog stora.

Spishällorna uti stugorna voro tagne från Kinnekulle, och voroaf samma slags ljusgrå sten, som de göra graf- och milstenar utaf.

Ormbunkar brukade de på somliga ställen, at strö under boska-pen.

Värden i gården syntes mycket gammal; jag frågade huru åldrighan vore: dottren gaf til svars, at han ägde mera än 3 tjog år. [288]

Björckskog var en liten et stycke från gården, bestod af högaBjörckar; der hade de detta år brutit löf på detta sätt: de hadesmala och långa stegar, dem de stödde up mot Björkarna, på demklefvo de up och höggo af qvistarna; at nu så mycket bättre nå up iträden, var yxen satt på en lång stång: öfversta delen af Björckenblef orörd, så at Trädet hade öfverst en vacker ock stor Krona,men nedanföre var det så höflat, som et annat träd uti en Alée,samt skogen tillika under qvistad.

Vaggor brukades på de flästa ställen sådane, som vanligit är,nämligen at barnet vaggas från den ena sidan til den andra; pånågot enda ställe var vaggan hopslagen som en låda af 4 tunnasidbräder, med det femte, som var botten derunder. Denna låda,kvari barnet var lagt, hängdes på et rep, som var fästadt vid enstång, hvilken satt up under taket och med fin elasticité eller späns-tighet lyftade vaggan up och ned, då man endast med et snöre ellereljest drog vaggan ned åt. Denne stång var sådan, och brukades påtämmeligit lika sätt som Svarfvare bruka, då de svarfva.

D. 27. September.

Resan skedde denne dag genom Lidköping til Klefva vid Kinne-kulle.

Bränsle var på nägden omkring Lidköping nog svårt efter, i syn-nerhet åt Kinnekulle sidan. På en Kronopark såg jag en karl, hvilkenmed en långskaftig båtshake krafsade ned de torra qvistarna, som

224 WESTERG. HUSABY

suto på de stora och höga furor der stodo, hvilka qvistar han sadesig ärna bruka i stället för annan ved, emedan ingom var tillåtit, athär hugga något träd. [298]

Sanct Sigfrids källa låg vid pass et stenkast öster om HusabyKyrka, strax på södra sidan om vägen ned i backen nedan förSandstens klefvan vid foten af Kinnekulle. I källan var nu ganskalitet vatten, så at det knapt rann någon ting derifrån, utan stodmerendels stilla; nedan för källan lågo ängstäppor, men ofvanförden samma åkrar: den var nu nyligen rensad, och 4 hällor lagdederomkring, samt bäcken någorlunda upgräfven; vatnet smakadegodt och friskt. Näst öfver källan, dock något litet i öster, växteutur sjelfva Sandstens klefvan en liten mångfalt grening Rönn,hvars högd var in mot par famnar. Strax på backen ofvan för källanvar uprest en sten, med uthuggen skrift å ömse sidor; under denvar en murad fyrkantig fot af grå stenar til 6 à 8 qvarters högd.Den ena sidan af stenen vändes mot öster, och den andra motväster.

På västra sidan eller den, som vette mot kyrkan, stod följande:

På thetta rum Fick Swerge BootI hedendom mot Siäle-fot,

At mörcksens mackt mond hisna,När Erickz Son Kong Oluf fromHär antog dop och Chriftendom,

och Lät sig giärna ChristnaAf Sancti Sigfrids täcka hand,Som hit blef sänd från Engeland,

at Chriftendomen Planta:Af Plantan ung blef ymnig sädTy Swea Folck thet fölgde med

Fast mörcksens mackt thet danta.

[290]

WESTGÖTL. KINNEKULLE. 225

Ett Tempel står på thenna Rehn,Som war then förste wärckstad kleen,

Ther Gud mond’ hwilo finna,Sen han ingått i Giötha LandThet watna med sin milda hand,

at wi til nåden hinna.Betänck thet wäl, o Wandringsman,Gif Gudi tack med hwad tu kan

För stora nåder sina,Som han med thetta wärck har giordt,Och ännu giör alt tidt och fort,

Och daglig låter skina.

På östra sidan stod detta:

Thenna Åminnelse Sten, har GudsBarmhertighet til prijs, på thetSiuhundrade tiugu första åhretSedan Oluf Skaut Konung enHedning med hela sitt hofAntog dop och Christendomi källan, som flyter nedan förthenna klippan, uprätta låtet

A:o Christi 1741. Johannes Aling P. inHuuseby

D. 28. September.

Om morgonen reste jag til högsta spitsen af Kinnekulle, at dertaga några af Her Prof. Linneus begärte örter, at upföras til Kongl.Academiske Trägården i Upsala.

226 WESTERG. KLEVA

Örter som i synnerhet hade sit tilhåld under den höga Gran-skogen, hvarmed öfversta spitsen af Kinnekulle var öfverväxt, vorodesse: Circaea. Linn. Fl. Svec. 5 a. ganska ymnigt i dälderna. Miliumfloribus dispersis. Linn. Fl. Svec. 55. Detta [291] välluktande gräsväxte här uti djupa, mörka och skuggrika ställen med ganska storablad och stjelkar långt öfver en karls längd; et gräs, som torde lönamödan at så på dylika skuggefulla platser. Chrysosplenium (317) täm-meligen. Alsine (370 b) tämmeligen. Oxalis (385) ymnigt. Smultronnågot stånd. Hepatica (445) tämmeligen. Prenanthes (645) tämme-ligen. Impatiens (722) tämmeligen. Mercurialis (823) tämmeligen.Agaricus (1034) ymnigt.

Töcken och dimba var vid denne rägnaktiga väderleken på öfvers-ta kullen så stark, at jag ej kunde se 3 à 4 famnar fram för mig;men nedan för kullen och ute på slätterna var ingen dimba.

Wattufallet Brättfors, som är litet ofvanför Klefva, besåg jagefter middagen. Vatnet, som kommer ned från kullen, faller derpå et brant ställe ned til några famnars högd; inom vattufallet ärin uti berget, (hvilket öfverst och der vatnet börjar falla beståraf den hvita och röda kalksten, men sedan derunder af kråkbergeller Alunskifver) liksom et litet hvalf, hvaruti flere personer kunnarymas på en gång, så at vatnet då rinner och faller öfver och framom dem, som der innanföre stå.

Stod sades kasta sina föl, om de, då de äro med föl, sättas i derum, der man nyligen och en tid bårt åt haft får.

Alunskifvern hade en del tagit vid Kinnekulle och lagt den tiltäcke på torfven, som var på taken.

En Furustock, ungefär af 30 alnars längd, var uprest på en litentäppa strax NW. om Klefva [292] Kyrka; ned vid marken vorostenar lagde omkring den: på norra sidan voro långs efter i densamma hål, hvari fordom sutit pinnar, så at man kunnat klifvaup til toppen. Ingen vet vist, när och til hvad ända denne stångeller stock blifvit uprest, utan berättades enhälligt af de gamla, at

WESTERGÖTLAND. HASSELRÖR. 227

den stått der redan i deras barndom, samt at deras fäder för demberättat, at de samma åter hört förtäljas af sina fader, det dennestock allaredan stått på samma ställe uprest i sistnämnde fäders,eller nu varande utgamla Gubbars Fader-fadrars barndom. Detföregifves, at den blifvit dit satt då Kyrkan bygdes. I nu varandeGubbars barndom har setat på ändan som et hjul, men var nubårta, och syntes endast tecken der til. En gång minnes man atden blåst ned af et häftigt väder, men de hafva strax derpå upresthenne. Nu var hon utan på något ruten.

D. 29. September.

Ättstupan, hvarom talas i Göthriks och Rolfs Saga, skrifver HerrMag. Tuneld uti sin Geographie p. 186. efter den berättelse HerrMag. Luth honom lämnat, skola finnas icke långt ifrån Göthenhedi Kinna Härad vid Säteriet Biurum, hvarest uti skogen skal varaen hög och brant klippa, der de fordne Hedniske Göther stört sigutföre, då de farit til Odins. Som jag nu var här så nära på negden,så hade jag ock stor lust, at få se den samma: jag frågade derföre afbönderne, om de viste någon ting af en sådan vid förenämde Säte-riet? de svarade, at icke långt derifrån var i skogen et ställe, somde nu denne tiden kalla Tjursgrafva, hvarest folk i Hedendomen[293] skola gjort af med sig, då de haft någon förtret. Jag reste altsådit och hade med mig 2ne karlar, som bodde icke långt derifrån,och hade detta stället sig väl bekant. Efter alt utseende lärer väldetta stället svårligen eller aldeles icke varit den Ättstupan, hvaromläses i ofvannämde Göthriks och Rolfs Saga: jag vil dock lämna enbeskrifning huru den såg ut:

Denne så kallade Tjursgrafva är belägen på norra sidan om enbacke, som ej är mycket hög, icke eller är samma backe brant påsidorna, utan håller småningom utföre. Sjelfva Tjursgrafva är ickeannorleds, än som en djup däld ned i backen, til 6 högst 8 famnarsdjup; des längd från öster til W. kan vara 12 högst 16 famnar;bredden är nästan halfparten mindre: på östra sidan är den djupast;

228 WESTERGÖTLAND. HASSELRÖR.

sidorna af den samma äro icke så aldeles branta, utan kunde mannästan med en häst rida både dit ned och up; den är merendelsej brantare på den ena sidan än på den andra. På alla sidor nedmot botten ligga stora stenar som klot, och mindre, i tämmeligymnighet: På västra sidan bestod hela sluttan af backen alt up tilhögden af bara sådana klotstora stenar, alla med måssa (Hypnum)öfverdragne; på denne sida är ock backen högre än på de andra,nämligen til 12 famnars högd, om ej mera; men dock här ickebrantare, än på de andra sidor. Backen bestod icke af berg, utan varaf mo- och skogsjord blandad med sådana klotstora stenar. Neduti denne dälden växte åtskilliga långa Granar. [294] Jag kan altsåicke se, huru här har kunnat varit den förr omnämde Ättstupan, ty,at förtiga, det här icke finnes något berg, äro sidorna ej så branta,at man kunnat stöta sig der ned utföre; icke eller är gropen sådjup, at man vid fallandet kunde taga särdeles skada. Nej, bettrevärkan hade det haft, om de störtat sig utföre på någon af debranta och faseligen höga klippor vid Hall, Hunneberg, Billingen,eller något af de andra höga Vestgötha bergen. Dock efter här vidTjursgrafva ligga stenar på alla sidor, så skulle synas, at då folketkastat sig ned, de andre då stenat ihjäl dem; eller ock, som backenpå den västra sidan är grufveligen hög, så skulle man kunna gissa,at backen der i fordna dagar varit hel brant, och at, då de stört sigder utföre, man kastat stenar öfver och på de döda, hvarigenombacken blifvit på den sidan småningom upfyld; men här möterenom den svårighet, at der finnas stenar, som knapt 6 à 8 karlarkunnat välta. Hela backen här omkring bestod af Tall och Gran.På NW. sidan om Tjursgrafva gick en bank eller ås, som på norrasidan nedan för sig hade skogen, och på den andra Tjursgrafva.Tör hända, at Mag. Luth menar något annat ställe, emedan hanbeskrifver det som en hög klippa, hvartil vid Tjursgrafva icke detminsta tecken fans, fast alla de deromkring boende bönder, somjag talte med, sade sig ej veta af någon hög klippa eller annat ställe,

NERIKE. BODARNE. 229

hvarest de i hedendomen frivilligt sjelfva gjort ända på sit lif, än häri Tjursgrafva, hvilket deras förfäder man efter [295] man berättat.Tör och hända, at detta varit den samma, men genom långligatider och hvarjehanda omskiften kommit aldeles at få ändras.

Resan fortfattes vidare til en by på andra sidan HolmestadKyrka.

Aftonmåltiden var för mig denne dag derutinnan synnerlig, atjag då hade 2ne stycken kamerater, med hvilkas likar jag icke minsmig så nyligen setat til bords; ty utom värden i gården, som varen karl något öfver 60 år, suto vid bordet des fader, en man af98 år, samt värdens morbroder, en gubbe, som nu snart upfyllesit 101sta ålders år. Bägge desse sistnämde gubbar voro dock helkryga, talsamme, glättuga, hörde väl, klädde sjelfva både på och afsig alla sina kläder.

Rägn och elakt väder sade den 98 åra gubben då säkert före-bådas, när Billingen och Kinnekulle dricka Tynneskål, det är, när detryker af bägge tillika. Eljest berättade mäst alla, som bodde om-kring Kinnekulle, at de noga veta, när det skal blifva elakt väderoch rägn, nämligen då de se, at det om morgonen stiger up afKinnekulle som en rök lika som af en kolmila. Somliga lade til, atom den röker om aftonen, väntas vackert väder.

D. 30. September.

Reste genom Mariæstad til Hasselrör.Svinsvingel, Festuca panicula ramosa erecta, spiculis subsessilibus

teretibus muticis, Linn. Fl. Svec. 90. växte ymnogt här och der utidiken. På et ställe såg jag, at en hop med Svin vadade långt ut i[296] vatnet efter henne, hvars blad de snålt och ganska begärigtåto. Jag har sedan den tiden mer än många gånger märkt, hurusnåla Svinen äro der efter, så at de ofta gifvit sig långt ut i vatnet,at få äta des blad; jag har samlat häraf små knippor, burit hem, låtittorckas, och sedan gifvit Svinen, som med sådan aptit ätit den somen häst hö. Jag skulle altså tro at nyttjandet af denne icke skulle

230 NERIKE. WIBY.

vara så orådligit för en hushollare; man finner den mäst allestädsi diken, bäckar och sakta flytande vatten; ofta står den på sådanaställen i den myckenhet, at vatnet näppeligen slipper fram; den äri stånd at så och rota sig hela diket fullt innom 3 à 4 år, ofta ock påmindre tid, hvilket jag med flit rönt; den holler ock til godo andralågländta ställen, som en stor del af året kunna stå hel torra. Meddes skötsel kunde man göra sig båtnad af sådana våta och lågländtaställen, samt genom des samlande spara om vintern mycken säd,som man annars nödgas föda Svinen med.

D. 1. October.

Resan fortsattes ända til Bodarne i Nerike.Taken på uthus bestodo på somliga ställen emellan Hasselrör

och Hofva endast af sönderhuggna Granveds träd, lagde nedanfrån takbandet och så up åt i vacker ordning, nästan imbricatim,på hvarandra; inga tröden, bräder eller annat var underst, utanveden var lagd ofvanpå åsarna, som voro många och nog tätt vidhvarandra. Bönderne sade, at desse vedtak icke skola läka. [297]

Fräkne, (Equisetum. Linn. Fl. Svec. 836) sades vara mycket ska-deligit at ätas af hästar, då de äro varme, ty de skola må deraf såilla, likasom de hade ätit Stäkra.

D. 2. October.

Resan fortsattes til Viby soken.Skinn barkade en del med Videbark, den de tagit så väl om

sommaren som om vintern, hackat sönder och kokat; somligaskola bruka denne barken kall, och icke koka honom; men detsades, at det går fortare, när den är kokad och något varm. Någreskola bruka at barka med Granbark, den de taga, torka ganska väl,lägga på et slätt gålf eller en hälla, stöta den så små som ske kan,hvarpå den sedan rifles, kokas, och förfares vidare der med sommed Vidbark

ÖREBRO. GLANSHAMMAR 231

Kolstybbe sades somliga köra ut på den åker, som består af leraoch sumpig jord, hvilket icke allenast skal torka up åkern, utan ocktillika tjena som en gödning; Råg skal sedan växa der uppå mycketbra.

D. 3. October.

Resan fortsattes til Mosås.Asp berättades fram för alt annat träslag vara mycket skön til

gärdsel, af orsak, at då den får ligga och torka et år, faller barken af,hvarefter den blifver mycket hård; desutom blifver Aspen, sedanhon torkas, ganska lätt, at den icke besvärar gärdesgården, dåderemot gran och annat träslag blifva mycket tunga, egenteligennär de blifva våta, hvaraf de då tynga mycket på störarna, så at omet blåsvåder tilstöter, kan det lätteligen kasta omkull en [298] sådangärdesgård, hvilket man ej hafver at frukta med Aspen; än sadesen Asp-gärdesgård vara så varaktig, at den skal kunna härda utpar mans åldrar, hälst när man hafver furustörar til stafrar ellerock gamla Enstörar, af hvilka de störar fram för alla andra skolavara de bästa, som äro af gamla Enar. Der man har tilgång på Asp,förkastar man alt annat slags trä til gärdesgårdar.

Vid det jag kommit at nämna nyttan af Asp, har jag trot ejvara obehageligit, om jag tillika skulle här införa en annan mindrebekant nytta af samma trä, som jag fik lära vid mit vistande i Pe-tersburg, Af min värd derstädes. När den förra Kejsarinnan ANNAi Ryssland låt holla åt en sin Hofnarr det bekante och så kalladeIsbröllopet, på hvilket Brudkammaren, Brudsången, bord, stolar,bänkar, fat, tallrikar, knifvar, gaflar, spis, ved, canonerne, kårteligen,nästan alt som skulle brukas vid Bröllopet, var af is konstigt gjordtoch svarfvat, blef befalning utgifven, at til Petersburg vid det til-fället skulle förskaffas några stycken personer af alla de särskilteNationer och folkslag, som finnas uti hela Ryska Riket; bland andravoro äfven några Samojeder, hvilka då de hade haft sit qvarter hosofvannämde min värd; 2ne deras qvinfolk föllo under vistandet der-

232 WESTMANLAND. ARBOGA.

städes i barnsäng och födde barn, dem de icke svepte uti Linklutareller andra kläder at hollas rena,utan i det stället hafva de tälgt helttunna och fina spånor af torr Asp, hvilka de lagt omkring sina småbarn, samt emellan barnsens ben; desse spånor höllo barnen torra,emedan de drogo urinen til sig; då spånorne blifvit aldeles genom-blötta och våta, hafva de tälgt andra [299] nya i stället af sammaträ. När desse Samojeder tvättat sig, hafva de icke brukat någonannan hand-duk at torka sig med, än förenämde torra Aspspånor,hvilka hafva den egenskapen, at de draga all fuktigheten til sig frånhänder, ansigte eller hvad hälst som man torkar med de samma.Märkvärdigt var ock med desse Samojeder, at oansedt så männerne,som qvinfolken af dem voro mitt om kallaste vintern i Petersburg,kunde de dock icke trifvas i stugor och varma rum utan lågo dar,och natt ute på gården uti köld och mäst under bar himmel: sådantkan vanan göra.

Resan fortsattes genom Örebro til Glanshammar.Haremage sades vara mycket skön, at bruka i stället för annat

löpe at ysta ost med: man tager en Haremaga, tvättar den väl ren,torkar, lägger den sedan, då man vil ysta, uti söt mjölk som göresmed annat löpe, då mjölken skal få ystas deraf, at man nästan skalfå dubbelt mera ost, än med et annat löpe.

Skabbig Boskap skal kunna botas med följande man tager Röllöka(Achillea Linn. Svec. 705) eller Millefolium vulgare album C. B. bådemed stjelk, blomma och blad, som sades böra ske emellan Mid-sommaren och Persmässa. Desse torkas, kokas, och med sammavatten, hvaruti de blifva kokade, tvättas den skabbige boskapen.Deñe skaben sades vara ganska skadelig för boskapen, och beskrefsvara nästan detsamma hos dem,som spetälskan hos människan. Får,kalfvar och dylik små boskap skola i synnerhet vara ansatte för densam̃a

D. 5. October.

Resan skedde genom Arboga,in emot Munketorp.

WESTMANL. STRÖMSH. IRSTA. 233

Vidjor, som voro tjocka och stora, vred en Bonde sålunda: enstock af gran, vid pass 2 à 3 [300] alnar lång, var nedslagen i jorden,på hvilken man låtit blifva qvare några qvistar ungefär af 1 à 2

qvarters längd: vid en af desse qvistar fästes andra ändan af vidjanmed en länk; den större ändan klyfves, och fästes i den en vidja meden liten käpp, at det ser ut som et nafverskaft: sedan stiger karlen isamma större ända af vidjan, holler med bägge händerna uti dender fästa lilla kåppen, med hvilken han vrider vidjan omkring, påsamma sätt som en vrider omkring et nafverskaft; alt som vidjanblifver vriden, så vefvar man det vridna omkring stocken, som denmindre ändan af vidjan är fäst vid. På detta sätt sade Bonden sigkunna i hast och med ringaste möda vrida de tjockaste vidjor.

Näckeblad, Nymphaæ så väl alba som lutea sades brukas til nyttapå det sätt, at man vid början af Augusti månad samlar des blad,dem torkar och förvarar; desse gifves sedan i stället för hö åt Kor,men än mera åt Får, hvilka sistnämde skola helt begärligt äta dem.En del sades ock samla dem åt Svin, i synnerhet som man sett, atSvinen om sommaren ofta simma långt ut i vatnet efter sammablad.

D. 6. october.

Resan fortsattes tils in emot Strömsholm.Ost, sådan som man brukar äta med mjölk, gjorde bondhust-

rorna på det sättet, at de silade söt mjölk uti grytan, satte den straxpå elden at koka up, slogo sedan af sur mjölk en tredjedel der til,då det strax blef ost; så at til denne osten altså fordras 1/4 söt och1/3 sur mjölk; dock kommer det mycket an derpå hvad man serbehöfvas. Detta sättet sade de sig bruka när de snart vela hafva ost.[301]

Sår, som äta sig sjelf omkring, det är, först kommer en litenqvisa eller sår, som fräter sedan omkring sig alt mer och mer, sadesblifva botade på det sätt, at man tager Sjelf-äts-sten, gnuggar densönder, blandar med qvinno-mjölk, och stryker på förenämde sår,

234 UPLAND. RAMSTAD.

som kårt derefter skola blifva bättre. Sjelfäts-sten är en rödaktigsten, hvilken ser ut som vore den bårtrostad och går sönder af sigsjelf; ibland kunna hela stycken af berg bestå deraf.

D. 7. October.

Resan fortsattes förbi Strömsholm, genom Westerås til Irsta.Söt-ost såg man vara brukelig hos Bönderna i Westmanland.

Han kokas så länge, til dess det blifver ingen vassla qvar, och göresden samma på 2ne sätt: det första sättet beskrefs ske så: man kokarup sötmjölken, slår sedan litet sur mjölk deruti, så mycket at denystas, kokar sedan tils vasslan något när är bårta; vil man hafvamycket väl, kan man slå ägg i osten. Det andra sättet sades skemed löp-vatten sålunda: man lägger löpet at blötas i vatten öfvernatten, eller ock en liten stund, alt som löpet är nytt och starkt;af samma vatten slås några droppar eller en slef i söt mölken, dåhon blifver litet varm; dock om man vil hafva ägg deruti, slås dei mjölken förut och hvispas omkring, och slås sedan löpvattenderuti; derefter får slefven icke brukas at röra omkring, utan enmjuk språtte af björkris, hvaraf barken tälges då han sättes utigrytan ned på en sida, derpå röres togligt omkring, at osten ickemå gå sönder, emedan den i den händelsen blifver grynig, ochfortfares med kokandet tils nästan ingen vassla är mera qvar. [302]

Missmor sades göras på detta vis: man har 3 à 4 vasslar, demman hvardera särskilt för sig kokar ihop til hälften, sedan slår mandem alla tilhopa, och kokar samma vassla så länge til des den blifversom en tjock välling eller tunn gröt; derpå tages den af elden ochhvispas så länge, til des den blifver kall, då den öses i ostkaretoch får så stå til des den blifver väl sval, at man kan taga den ut;derefter lägges den at torkas antigen ute eller inne. Detta missmörsades vara så godt, at det skal smälta af sig sjelf uti munnen; menat slå mjöl deruti, som somliga göra, holts ej för vara godt.

UPLAND. RAMSTAD. 235

D. 8. October.

Resan skedde förbi Nyqvarn, genom Enköping till Lislena.Köttkorfvar skola blifva mycket sköna, om man vid det en

slagtar, strax stöter eller stampar ut märgen ur benen, samt blandarden samma med det sönderskurna färska köttet, hvaraf köttkorfvargöras.

Sadelbruten häst sades botas sålunda: man tager rötterna afröd- eller hvit Väpling, som äro samlade i Maji månad, stöter demsönder til et mjöl eller pulfver, blandar godt ister deribland, ochgör deraf en salva, som lägges öfver såret.

D. 9. October.

Resan fortsattes til Ramstad.Mjölk-käril af Lind skola vara de bästa at hafva mjölken uti, om

man vil bekoma mycken grädda.Ärthässjorna, hvarpå de torka ärterna sedan de blifvit uptagne,

voro gjorde på det sätt, at man tagit de ruskor, som legat i ärtlandet,rest dem up tilhopa til skapnad som en Conus eller Såckertopp, ochlagt ärterna derpå, dock lämnat åpning på alla sidor vid jorden, atvädret måtte hafva frihet [303] at spela derunder, och ärterna medderas halm således torkas både ofvan och under.

D. 10. October.

Svinen sades aldrabäst gödas med sönderstötta rofvor och korntilhopa blandade, emedan de då innom en kårt tid skola blifvamycket feta,

En gärdesgärd var bygd öfver en stenhälla på det sätt, at somman ej kunnat stöt stafrarna ned i hårda och skarpa berget, harman tagit Enstafrar, som på nedra ändan voro mycket krokutahvilken krok nästan liknade en half Cirkelboga; och desse stafverparhade man vändt den ena kroken mot den ena sidan utåt och denandra kroken af den bredevid stående stafvern eller stören emot

236 UPLAND. LÖFSTAD.

den andra sidan utåt, så at gärdesgården på detta sätt stod uppåhälleberget tämeligen stadig.

D. 11. October.

Resan fortsattes til Upsala.Ryssoljans tilverkande hade jag tilfälle at inhämta af Herr Landt-

mätaren LINDBERG som sade sig först fått veta det på det sätt;at han uti Gefle gifvit en Rysse ät dricka så mycket bränvin hannågonsin behagat, då han i fylnaden uppenbarat for honom detsamma. Landtmätaren Lindberg har sedermera försökt och proberatdet samma, och bekommit en olja, som skal haft just samma lukt,som den, hvilken är på Ryska lädret, samt med den samma smortsåväl all sin Sadel- och åkedon, som stöflar och dylikt, hvartil den-ne olja skal vara mycket skön; hon sades göras på detta sätt: mantager gammal näfver, ju äldre, ju bättre, skär den i stycken, ochsätter samma stycken på kant ned i en grytbotten det ena stycketbrede vid det andra, samt så tätt [304] man någonsin kan pluggaoch drifva dem tilhopa, öfver hela grytbotten, öfver grytan läggessedan et bräde, som täcker den samma jämt; midt uppå samma brä-de bör vara et hål, hvarigenom oljan skal rinna ut; derefter gräfvesen grop i jorden, deri en stenskål eller annat käril sättes; deröfverstjelper man grytan, så at brädet eller låcket är nederst, men bottenaf grytan up åt; smetar sedan och stryker med ler rundt omkringgrytbrädden emellan samma brädd och brädet eller låcket at intetväder eller luft på något sätt må komma derigenom, ty der detsker, gör man sig fåfängt hopp om, at bekomma någon olja, och ärdet gemenligen et tecken, at om man icke får någon olja; det håleller öpning då varit någorstäds för väder emellan brädet och gryt-brädden. När man nu så har smörgt med ler emellan brädet ochgrytbotten, och fortfar dermed 5 eller flere timmar, då oljan flyterutur näfren ned igenom hålet uti skålen, som är derunder, hvilkensedan kan tagas up och förvaras. Herr Landtmätaren Lindbergsade sig fått efter en bränning et stop olja, som varit hel skön. Ny

UPLAND. LÖFSTAD. 237

eller ung näfver skal icke duga härtil, emedan man deraf väl skal fåen olja, men den sades nästan vara som bara vatten, och skal manknapt kunna känna, at den har den lukt som den ordinaira hafver.Grytorne skola icke fara särdeles väl af detta brännande, derförebrukas hälst sådana, som äro gamla, och utaf hvilka man ej meragör stort värde.

Om aftonen reste jag ifrån Upsala hem til Löfstad i Funbo Soken.

I.REGISTER

På de Historiska och Geographiska saker.

AMundholmen. 96.

Arboga. 10.

Bahus Län i gemen. 238.

Bahus Slott. 221.

Begrafningsplatser 84. 136 163

Ben, mycket stort 209.

Borg. 45.

Brudholmen. 95.

Brättfors. 291.

K. CARL XII nämnes. 72. 76. 85. 108.110.

Compasser ritade af S. Olof. 178.

Dahlgränsen. 233.

Fjälbacka. 144. etc. 154. etc.

Folket i Bahus-Län hurudant? 258.

Foss. 172.

Furustock uprest. 291.

Grafstenar. 70.

Grefeystad. 119. etc.

Gråbens ljus. 218.

Gråhed. 181.

Gudmunds skäret. 156.

Götha elf. 66. 240.

Götheborg. 221.

Hall. 64. etc. 274. etc.

Af hwad stenslag det består. 277.

Herrestad. 177.

Hornborgs Slott. 164.

Hunneberg. 59. etc. 265 etc.Isbröllop. 298.Jättar. 30. 29. 209.Kinnekulle. 19. etc. 290.Klöster 6.Kongelf. 221.Korsskälla. 213.Kosterö. 77. etc.Lefverås berget. 109.Lidköping. 48. etc.Lindö. 89.Lödese (gamla) 223.Mastrand. 220.Milstenar 31.Morlanda. 187.Mykleby. 184.Myreberget. 216,Musö. 129. etc. 143.Nyquarn 5.Näcken, saga om honom. 200.Näsinge. 105. etc,Offrande, 184. [2]S.OLOFS källor. 180.S. OLOF segladt öfver berg och dalar,

huru det bör förstås. 214.Otterö. 123 etc.Pater noster skären. 220.Prästerskapets beröm i Bahus. 108.Quill. 146.

2 Register.

Quinfolkens klädebonad. 100. 258. 259

Quistrums Å. 240.Rabbalshe. 169.Sacristia i Bahus huru bygda 184.Sagor och sägner. 92. 98. 135. 168. 200.

217.Sedvänjor. 97. 159.S. Sigfrids källa. 289.Sjöboskap. 217.Ske. 100. etc.Skog, der fordom åker. 14.Skräddarklinten. 264.Skägg brukes ej mycket i BahusLän.

101.Stala. 215.Stenar upreste, 38. 48. 65. 75. 100. 121.

170. 184. 205. 265.Sten med uthuggen skrift. 38. 136. 289.Stenhögar, stenrösjor. 39. 88. 100. 126.

170. 286.Strömstad. 76.Svarteborg. 169.

Svinsund. 112. 240.

Säfva ström. 5.

Tanum. 95. etc.

Tegneby. 186.

Tjufhålan, 263.

Tjursgrafva. 298.

Tiveden. 13.

Tjörn. 217.

Troll. 98. 146.

Trollhättan. 261. etc.

Tims Slott, Tuns borg. 286.

Uddevalla. 178.

Wattufallet Brättfors. 291.

Wenern. 47.

Wennersborg. 259.

Westerås. 6.

Widskeppelser. 105. 152. 159. 280.

Wäröarna. 135. (287.

Ålder, huru de den räkna, 105.

Ättstupan. 292.

Örebro. 12

II.Register på Mineralier, Bergarter etc.

ALunskifvor. 22. etc. 269. 291.Bergcryftaller. 191. 214. 217.Bergolja. 192.Crystall-äpplen. 28.Flinta. 83. 126.Flygsand. 49. 278.Glarea, brukelig til gjutsand. 178.Helmintholithus. 26.Hvita sten. 25. 29. 31.

Jord, röd. 32.

Kalksten ljus. 25. 287.

ljusgrå. 277. röd. 24. kålsvart. 271. 273.276.

Klappurstenar hel trinda. 133.

Klåckstenar. 192.

Kråkberg. 22. etc. 33. 47.

Kålfvar. 26.

Lapides infectiferi. 276.

Register. 3

Lapis ollaris. 178.Limsten. 22 etc. [3]Ollaris (Lapis) 178.Oolithus. 277.Orsten. 22. etc. 275.Pesar. 26.Petrificata. 26. 28.Quartzberg. 277.Rommsten. 277.

Rödsten. 24.

Salt. 72. 96. 104. 182.

Sandsten. 5. 20. 31.

Sjelfätsten. 301.

Spräckhällor. 272.

Svarthällor. 31. 265. 266. etc. 273. 275.279. 281.

Tälgsten. 178. 191.

III.Register på alla de växter, som i detta verk äro nämde,

undantagandes dem, som upräknas vid Kinnekulle p. 33. Namnen äro tagneutur Herr Profess. LINNÆI Flora Svecica, jemte ordningen och numren, som

står in paranthesi. Asteriscus (*) utvisar de ställen, hvarest anten talas omnågon växtens synnerliga nytta, eller eljest göres någon anmärkning dervid.

COrispermum (3) 140.Ligustrum. (4) 129. 133. 138. 144. 162.Circæa (5.a.) 123. 290.Anthoxanthum (29) 4. *. 63*. 187. 189

Valeriana (30) Sylvestris. 139.Iris (33) 139.Schoenus (34) 139.Scirpus (40.) Sjösaf. 140. (41) knappsäf.

183*. 204*. 248.Eriophorum (44) ängdun. 110. 139.

(46) Rumpull. 274.Phalaris (48) Rörsten. 82. 140.Phleum (50) Ängkampe. 115*. 116*

182*.Alopecurus (52) Ängkafle. 10.Milium (55) Amur. 290

Agrostis (59) Piphven. 109* 138.(60) Rödhven. 47.

(62) Fälthven 36. 110. 119. 138. 182.187. 248*.

Aira (63) Täkttåtel. 81. 116. 139. 248*.(67) Luddtåtel. 63. 68* 182. 189*

248*.(68) Backtåtel. 76. 187.(71) Blåtåtel. 81. 82. 110. 139. 248*.

Poa )76) Slåttergroe. 75. 116. 129. 138.Briza (80) Darrgräs. 82*.Cynofurus (81) Kambexing. 63. 183

(83) Hundexing. 116*.Festuca (90) Svinsvingel. 295*.

(91) Ängsvingel. 187.(92) Axsvingel. 187.(93) Rödsvingel. 116. 138.(95) Fårsvingel. 4* 36.

Avena (96) Änghafra. 4*. 36. 115* 116.Arundo (99) Strandrör. 129*. 140. 182*

243* 248.

4 Register.

Lolium (103) Wildpesa. 243* 283*Triticum (105) Qvickrot. 47.138. 140*.Secale (106) Strandråg. 72* 93. 129 137.

161.Scabiosa (112) morfus diaboli. 111.Galium (116) luteum. 36. 107* 138*

(118) Gal erect. alb. 107.Aparine (120) Snärjegräs. 137. 141.Plantago (124) fol. lanc. spica subov. 139.

(127) fol. semicylindr. 123. 137.Cornus (132) herbacea. 75. 110. 123.

129. 146.Alchemilla (136) fol. digit. 53*Myosolis (149) hirsuta. 107* 141.Lithosperm. (151) Milium solis. 75.Cynoglossum (154) vulgare. 137. [4]Lycopsis (157) Buglossum sylv. min. 141.Menyanthes (163) Trifolium palustre.

165

Anagallis (169) 123. 129.Convolvulus (174) maj. albus. 123. 129.

158. 221.*Campanula (176) minor vulg. 107*.

138.Hyoscyamus (184) Bolmört. 1*Verbascum (187) nigrum, 224*Solanum (188) Officin. 137.Lonicera (191) Caprifolium german. 96.

123. 129. 131* 138. 145.Rhamnus (193) Cathart. 200.Rhamnus (194) Brakved. 131* 139.Ribes (197) acid. rubr. 138.Glaux (199) 137.Gentiana (203 β) Stickelblomma. 202*Gentiana (205) Centaurium minus. 93*.Chenopodium (212) fol. sin. candic. 141.

Chenopodium (218) fol. subul. 89.

Ulmus (219) Alm. 61. 223*.

Selinum (227). lactesc. 110. 140.

Heracleum (231) Spondylium vulg.206*.

Ligustrum (232) 76. 137. 144.

Angelica (234) sylvestr. 129* 137.

Chærophyllum (243) Hundfloka. 107.

Pimpinella (246) 107* 138.

Opulus (249) 834* 138. 144.

Sambucus (250) vulg. 187. 221*

Parnaffia (252) 82.

Statice 253) caule simpl. 68. 138. (254)caule ramoso. 133.

Drosera (257) fol. orbic. 110.

Porrum (266) Kep. 130* 138.

Anthericum (268) Gram. ossifragum110.

Convallaria (274) Sigill. Salom. 138

(276) Unifolium. 110.

Juncus (278) Knapptog. 139. 189. (279)Weketog. 110.

Rumex (292) Lapath. anct. crisp. 139,141.

(295) Acetosaprat. 4*. 107* 190*

(296) Bergsyra. 76. 138.

Triglochin [298] caps. lin. 248.

[299] caps. ov. 248.

Trientalis [302] 110.

Acer [303] Lön. 61. 223*

Epilobium [304] Bomullsgräs. 76. 111.138. 278. 279*.

[306] fol. ov. dent. 110. 138.

Erica [309] Ljung, 103*. 111. 117. 118.324. 132. 138. 140* 146* 173*185. 187. 239. 261. 274.

Register. 5

[310] Er. brabant. 71. 110. 118. 123.124.

Vaccinium [312] Odon. 110.

[313] Blåbär. 110.

[314] Lingon. 111. 235*

[315] Tranbär. 111.

Chrysosplenium [317] 291.

Persicaria [319] mitis. 141.

Polygonum [322] 83. 137.

Helxine [323] Binda. 138.

Arbutus [339.] Mjölbär 111.

Scleranthus [348] Knafvel. 138.

Cucubalus [360] Been alb. 137.

Silene [367] Lychnis alp. glabr. pumila.111.

Alsine [370] altiss. nemor. 291. [372] fol.lin. 107*.

Arenaria [375] fol. carnos. 137.

Spergula [377] pedunc. dichot. 141. [378]pedunc. simpl. 47. 83.

Cerastium [379] viscos. 138.

Oxalis [385] Alleluja. 291.

Sedum [386] Telephium. 137.

[387] tereti fol. alb. 82.

[388] rupestre. 65.

[389] min. fl. lut. 138.

Lythrum [393] Lysimachia purp. spic.137.

Agrimonia [394] vulg. 82. 107* 123.129* 138.

Prunus [397] Slon. 82. 83. 123. 129 133.138. 187. 235*.

Cratægus [399] Hagtorn. 82.124. 129.138.

Sorbus [400] Rönn. 61. 75. 138.

Pyrus [402] Surappel 124. 129. 130*138. [5]

Mespilus [403] 129.Filipendula [405] Ulmaria. 139.Rosa [406] Törne. 4. 83. 138.

[407] Smörnjupon. 138.Rubus [408] Hallon. 76. 111. 138.

[409] Björnebär. 75. 83. 96. 124.129. 138. 183. 187. 221.235*

[410] Blåhallon. 138.

[411] Tågbär. 139.Fragaria [414] Smultron. 75. 139. 175*

391.Potentilla [415] anserina 83. 138.Tormenrilla [421] Blodrot. 82. 111.Geum [423] flor. er. 139.

[424] flor. nut. 82.Nymphfæa [426] lut. 300*.

[427] alba. 61. 129. 195* 302*Tilia [432] Lind. 61. 195* 302*Euphorbia [438] Efula palustr. 96. 133.

144. 205.Hepatica [445] fl. carul. 291.Thalictrum [454] minus. 96. 124.Ranunculus [458] Ältgräs. 7*

[466] prat. er. acr. 139.Caltha [473] palustris. 82.Helleborus [474] Ranune. globos. 183.Thymus [477] Serpyllum vulg. 11*Origanum [480] Dosta 82. 124. 129.

132*. 139. 144.Mentha [481] flor. verticill. 82.Stachys [490] palust. foetida. 14* 141.Galeopsis [491 γ] ram. sum. strig. 141.

145*.

6 Register.

[492] ram. sum. pub. 138.Scutellaria [499] fol. eren. 138.Rhinanthus [503] Crista galli. 82.Melampyrum [510] cristat. 124.

[513] luteum. 115* 119*.Euphrasia [516] vulg. 111. 139. 181.Cochlearia [537] vulg. 94. 129. 133.

138. 205.Sinapis [548] Åkersenap. 2. 141.Erysimum [555] fol. integ. lanceol. 139.Crambe [570] Strandkål. 77. 93. 139.

138. 145. 162.Geranium [571] sanguin. 139.

[575] fol. malvæ rot. 139.[578] robert. 107* 139.

Malva [583] montana. 134.Polygala [586] vulg. 111.Aftragalus [591] flor. luteo-pallesc. 65.Anthyllis [594] Vulneraria rust. 124.

129.Lathyrus [1139] latif. 35*.

[599] lut. 115.* 138.Vicia [603] stipul. cren. 139.

[605] multistora. 82. 139. 141. 183*Pisum [608] Strandärter. 133* 144*

162.Lotus [609] Trifol. cornic. 65* 139.Trifolium [612] prat. alb. 82. 83. 115*.

302*.[615] prat. purp. 6* 82. 83. 116* 183.

302*.Medicago [620] legum. lunat. 2*Ononis[622] spinis carens purp. 68* 75.

82. 124.Hypericum [625] caule ancip. 107* 111*

139.

[628] caule tereti. 65*Leontodon [629] Crepis. 119* 139.Hypochæris [631] Hierac. alp. latif. 107*

115*.Hieracium [639] fruticos. 138.Sonchus [642] pedunc. hispid. 138. 141.Prenanthes (646) fol. pinnato-hast. 139.

291.Lapsana [649] vulg. 141.Arctium [651] Lappa major. 139.Carduus [659] palustris. 139.Bidens [663] fol. trisidis. 89* 209*Eupatorium [665] cannabinum. 140.Artemisia [667] Gråbo. 139.

[671] Absinth. seriph. 205.Gnaphalium [672] Katttfötter. 111.Doronicum [684] Arnica. 14*Solidago [685] Virga aurea. 139.Senecio [688] Jacobea vulg. 96. 130*.

221.Aster [695] Enula campana. 205.

[696] lut. falicis. fol. 124.[697] Tripolium. 134.* 138.

Ghrysanthemum [700] Leucanthemum.115*. [6]

Matricaria [702] Chamæmel. vulg. 141

Anthemis [704] Chamæm. inod. 138.Achillea [705] Millefol. vulg. alb. 107*

115* 183. 299*.[706] Ptarmica. 63. 72.

Centaurea [708] Jacea maj. 36.(709) Jacea nigra. 82.

Jafione. [713] Rapunculus capit. cærul.75. 183.

Viola [717] kärr-violer. 174*.[721] tricol. fl. cærul. & cand. 138.

Impatiens [722] Noli me tangere. 291.

Register. 7

Carex [749] Sandstarr. 86*.[755] Knagglestarr. 111.

[762] Dystarr. 187.Sparganiurn [771] fol. natant. 140.Typha [772] palust. maj. 140.Urtica [774] urens max. 76. 185*.Alnus [775 α] Al. 52* 111. 139. 170.

171* 186* 196* 217. 280*.Betula [776] Björk. 61. 64. 111. 139.

224*. 234*. 238. 278. 280. 288*303*.

Quercus [784] Ek. 61. 82. 105*. 119*.139*. 173* 181. 206*. 238. 263.271.*

Fagus (785) Bok. 206* 221. 238.Corylus [787] Hassel. 77*. 82. 129. 179.

181. 235*.Pinus [788] Furu, Tall. 61. 04. 111. 238.

361. 163. 288, 291* 294. 298*.Abies [789] Gran. 64. 232. 234* 238.

253*. 261. 263. 265* 280 293.294. 296* 297.*

Salix [792] Hjolster. 139.[794] stipul. trapezif. 139.

[802] Vitis idæ fol. 111.

[811] Sälg. 297.Myrica [817] Porss. 75. 111*. 124. 196*.

239.Populus [819] tremula. 64. 111. 139

170. 196.* 263. 297*. 198*

Mercurialis [823] Cynocrambe. 291

Juniperus [824] En. 76 117. 139* 170.171*. 181. 183. 187. 233* 253*.298*.

Taxus [825] Barrlind. 133. 144.

Atriplex [826] marit. lacin. 138.

[828] angustiss. & longis. fol. 123.138.

Fraxinus [830] Ask. 61. 82. 129. 139.196* 223*.

Empetrum [832] procumbens, 132. 140

187.

Equisetum [833] arvense. 107*.

[834] sylvaticum. 82.*

[835] palustre 195*.

[836] fluviatile. 297*.

Osmunda [841] Struthiopteris. 281

Pteris [843] Filix fæm. 5* 107* 111. 117.181. 183. 187. 239. 287*.

Sphagnum [864] Rödmåsse. 193*. 274.

Polytrichum [868] Björnmåsse. 1[. . . ]1

Hypnum [872] Timmermåsse. 193*

Lichen [942] farin. candic. 145*.

[980] Renmåsse. 103* 162*

Fucus [1002] Quercus marina. 133*

[1009] chordam referens 161*

Agaricus [1034] infol. Pini. 291.

Alga [1137] Tång. 92*. 121*. 130* 132*.133*. 160. 193*. 199* 220*.

IV.Svenskt Örta-Register på de växter, som för någon sin

nytta eller synnerliga egenskap i denna Bok nämnes.

8 Register.

A l 52. 171. 186. 196. 280.

Alm. 223.

Amur. 290.

Angelika. 129.

Ask. 196. 129.

Asp. 196. 297. 298.

Back-Timian. 11.

Barrlind. 133. 144.

Björk. 224. 234. 288. 303.

Björnbär. 75. 235.

Blåtåtel. 82. 248.

Bolmört. 1.

Bomulsgräs. 278. 279. [7]Bok. 206.

Brakved. 131.

Brunskär. 89.

Brågon. 131.

Brömsar. 89.

Darrgräs. 82.

Dudder. 243.

Ek. 105. 119. 159. 173. 206. 271.

En. 171. 233. 253. 298.

Fläderträd. 321.

Fräken. 297.

Furu. 218. 288. 291. 298.

Färsvingel. 4. 36.

Fälthven. 36. 248.

Gran. 234. 253. 265. 296. 297.

Hassel. 77.

Hundexing. 116.

Hundsloka. 107.

Hållsbär. 187.

St. Johannis ört. 107. 111.

Jungfru Mariæ sänghalm. 107. 138.

Kambexing. 63.Kep. 130.Klotang. 133.Klåckor. 107.Knappagräs. 36.Knappsäf. 18?. 204.Knapptog. 189.Kohvete. 115. 119.Käringetänder. 65.Kärr-violer. 174.Lind. 195. 302.Lingon. 235.Linnæi fårgräs. 5.Linnæi höfrö. 2.Ljung. 103. 140. 146. 173.Luddtåtel. 63. 68. 189. 248.Lönn. 223.Matledsträd. 96. 131.Musärter. 183.Märmynta. 132.Mästerört. 205.Nåckeblad. 300.Nässla. 185.Ogräs bland korn. 141. 243.Ormbunkar. 5. 287.Piphven. 106.Plister. 145.Porss. 111. 196.Prästkrage. 115.Qvickrot. 140.Renmässa. 103. 162.Ronegräs. 195.Räfblomster. 68. 75.Räfrumpa. 107.Rödmåsse. 193.

Register. 9

Rölleka. 107. 115. 299.Sandstarr. 86.Skogsvinda. 221.Skrubbor. 75.Smultron. 175.Småborrar. 129.Stickelblomma. 202.Strandblomster. 68.Strand hvete. 162.Strandkål. 77. 93. 145. 163.Strandråg. 73. 93.Strandrör. 129. 182. 243.Strandärter. 133. 144.Stånds. 130.Stärkebär. 235.Suimling. 243.Suräplen. 130.Sutare. 161.

Svinsvingel. 295.

Syra. 4. 107. 190.

Säka. Sälting. 204.

Timmermåssa. 193.

Trädet, vid hvilket fan flådde geten.200.

Tång. 92. 121. 130. 152. 133. 193. 199.220.

Täkttåtel. 248.

Törnbuskar. 4.

Walnötteträden. 40.

Westgötha Höfrö. 38.

Wildpesa 283.

Winranka. 101.

Wårbrodd. 4. 63.

Wäpling, hvit. 302.

Wåpling, röd, 6. 302.

[8]

V.Register på djur, foglar, fiskar, kräk. etc.

ABorre 280.

Asterias. 162.

Bi. 109. 173. 252.

Bläckfisk. 217.

Båck. 135.

Bäfver. 176.

Concha. 48.

Delphinus. 72.

Djur synnerligit. 151. 179. 235.

Fiskmåsor. 88.

Fjäfsing. 74. 119. 141.

Flugor. 109. 152.Får. 40. 83. 103. 142. 196. 197. 251.

291. se Oecon. Register.Getter. 2. 196. 252.Gråsik. 188.Gräfling. 202.Gräsmasken. 70. 72. 112. 151. 159. 167.

172. 217.Gädda. 280.Gäss. 56. 196. 203. 250. 252.Gök. 211.Hafskor. 168.

10 Register.

Hafsmenniska. 148.Hafsmus. 216.Haj. 142.Hare. 84. 336. 299.Hummer. 161. 257.Hund. 56. 69. 179.Hå. 142.Häst. 4. 17. 37. 105. 114. 119.128 250.

291. 297. se Oecon. Reg.Höns. 56. 275.Iglar i får. 197.Ifer. 72.Kor. 37. 142. 197. 211. 250. se Oecon.

Reg.Lumbricus. 126.Långa. 151.Makrill. 159.Manietter. 78.Marsvin. 72.Maskar i får. 197.Medusæ. 78.Motacilla. 97.Musselskal. 77. 91. 126. 131. 162. 179.

180. 181. 215. 256.Orm. 84. 137. 146. 211. 236.Orrar. 133.Ostron, Ostronskal. 91. 104. 119. 131.

257.

Papilio. 95.

Rotmask. 111.

Råttor. 209. 217.

Räf. 44. 84.

Räkor. 132. 160.

Sepia. 217. Ossa Sepiæ. 169.

Själ. 85.

Sjöboskap. 217.

Sjömusslor. 48,

Skåre. 88.

Spicke. 97.

Springhvalar. 75.

Squalus. 142.

Strandkålsmasken. 93.

Svan.211.

Svin. 14. 119. 148. 161. 172. 183. 204.252. 295. se Oecon. Reg.

Trachinus. 74. 119. 141.

Utter. 84. 179.

Warg. 84. 137. 210.

Watturåttor. 203.

Wårna. 194.

Ådor. 87.

Ål. 211.

Ön. 179.

VI.Register på Physiska etc. ting.

BAckar af Musselskal. 180. 181. senedanföre Musselskal.

Barn har en hustru födt 4 på en gång.173. [9]

Bergs-fall. 108.

Register. 11

Bergsgrytor. 136.Bergsklåfva, eller berg fom rämnat i tu.

154.Bergsvägg. 214.Berg iholigt. 208.

Smidande i de samma. 208.

hvarutur sägs komma angenämlukt. 316.

hvarutur sand continuerligen rin-ner. 186.

Brunnar. 41. 74. 101.Comet, hvad den tros betyda. 158.Djupleken af fjärdar. 92. af hafvet. 214.Ebb och Flod. 92. 93. 120.Hafsmenniska. 148.Hafsvatn, när ljusast. 214.Hafvet, des djup. 214.Hygrometer. 209.Hälleberg, uphögde strek i dem. 54.Jättegrytor. 136.Klåckstenar. 192.Källor af friskt vatn. 40. 213. 289.

af adstringerande vatn. 277.

af salt vatn 16. 98.

2ne vid hvarandra af särskilt vatn.219.

Hvad man brukat i deras ställe. 78.89. 128.

Luften i Bahus-Län hurudan. 299.

Marken, hvarest snart bar. 120.

Musselskal. 77. 91. 126. 131. 163. 179.180. 181. 215. 256.

Nordlysningar. 158. 167.

Pronunciation synnerlig. 12.

Råttor, hvar de icke trifvas. 209. 217.

Sjöar. 62. 169. 238. 280.

Smidebacken. 208.

Springa, hvarutur vatn continuerligenrinner. 187.

Stenar, stora lösa. 125.

Strata af jordmon. 50.

af bergarter. 279.

Tekn til god årsväxt. 77. 158.

hård vinter. 161.

krig. 109. 158. 167.

tilkommande väderlek. 77. 93. 101.226. etc. 283. 284. 295.

Tökn och dimba stark. 291.

Watnet i Bahus-Län. 239.

Watnets aftagande och förminskande.49. 76. 82. 90. 120. 156. 158.161. 166. 206. etc. 259.

Wäder blåste om nätter från hvar vik.206.

Wäderlekens förändring. 84. 90. 120.122. 167.

Wäderlek ovanlig. 17. 174.

Åldriga män. 295.

VII.Register på Medicinska saker.

12 Register.

BEnbrott, bot derföre. 203. 216.

Brändsår, bot derföre. 5.

Död, mycket stor. 121. 191,

Fotsvett. 51. 234.

Fulslaget, bot derföre. 224.

Holl, bot derföre. 134. 202.

Matleda, bot derföre. 131.

Moderpassion, bot derföre. 205.

Mässling. 185.

Rosen i ögonen, bot. 175.

Räformar, bot derföre. 69.

Rödfot, botderföre. 191

Sjukdomar gängse i Bahus-Län, 215.

Skiörbjugg, bot derföre. 174.

Skosvett, se Fotsvett.

Styng, se Holl.

Sår, som äta omkring sig, bot derföre.301.

Tandvärk, bot derföre. 7. 11.

Tandvärk gjort en som tokut. 5.

Ögon såra, bot derföre. 175. 188.

[10]

VIII.Regifter på hvarjehanda i Oeconomien och

Landthushollningen.

BAckar, gjöra nytta af dem. 3.Bi. 109. 133. 252.Bjuggbröd, huru det göres i BahusLän.

127. 246.Boskaps foder. 85. 132. 173. 300.Boskaps skötseln i Bahus-Län. 250. etc.Boskap ute natt och dag hela somma-

ren. 142. 211.Boskaps död, och bot derföre. 103.

förstoppelse, och bot. 203.

förtrollande, och bot. 198.

skabb, och bot. 299.Broar. 47. 116. 215.Bränsle af ris. 55. 146. 288.

af torf, se Torf.

af kodynga. 258.

af ved. 44. 113.

Bränvin. 13.

Bröd af bjugg eller korn. 127. 246.

af Råg, krusigt. 245.

af Ärter. 55. 271.

Bönor. 247.

huru de torkas. 265.

Dike. 242.

Dyngslädar. 242.

Enbärsmos. 233.

Fiskeri i Bahus-Län. 254.

efter Makrill. 159.

Fiskefänge roligt. 143.

Fiskens aftagande. 71. 74. 167.

Fiskkorgar. 97.

Foglens aftagande. 85.

Fruktbärande träd, 40. 102.

Fållkedjor, Fållor. 56, 284.

Register. 13

Fårekojor. 56. 282.Får, hurudana i Bahus-Län. 351.

huru de böra skötas. 196.

hvilka örter de gerna äta. 300.

deras sjukdomar, och bot derföre.197. 209.

Praiservatif för dem. 223.Fähus. 133.Färg, brandgul. 89.

grön, 130. 131.

gröngul. 129.

gul. 131.

svart. 31. 186.Fönster. 17. 253. 275.Getter. 252.

at de ej flöja. 2.Gråbensljus. 218.Grönkål. 130. 134. 145.Gåsungar, bot mot deras sjukdom 203.Gärdesgårdar af sten, 6. 8. 82. 146.

169. 241.

torf. 6.

träd. 2. 9. 67. 169. 170. 171. 240.297. 103.

Gödsel af dyjord. 109.dynga 2. 3. 8. 102. 153. 199. 215.

241. 260.

hafsvatn. 12.

hafsväxter. 121. 130. 199. 241.

kolstybbe. 297.

musselskal. 163. 241.

torf. 217. 241.Hafra. 246.Hampa 84. 187. 246.Hasselnötter, hvarest sköna. 77.

huru de förvaras. 235.Humla, Hummelgårdar. 154. 186.Hummerfiske. 257.Hummertina. 163.Hus, huru de äro bygda. 87. 124 218.

253. etc.Hvete. 187. 198. 245.

huru fås och i hvad jordmon 198.Hästedöd. 17.Hästar, hurudana i Bahus-Län. 250.

hvilka orter de gerna äta. 4. 37. 105.114. 119. 291.

[11]hvilka örter äro dem skadeliga. 297.

gå ute hela vintern. 128.sadelbrutne, bot derföre. 203 302.nagelstuckne, bot deremot. 185.

Hobärgning, se Ängsskötsel.Hölada. 183. 249.Kakelugnar af jern. 123.

tegel. 123 124.Kalk, af Ostron- och Musselskal. 91.

180. 356.Kalkugnar, kalkbränneri. 41, 47.Kalfvar; huru de botas för värna. 194.

huru befrias från löss. 198.Kor, hurudana i Bahus-Län. 251.

hvilka örter de älska. 37. 300

gå ute dag och natt hela sommaren.142. 211.

deras sjukdomar. 197.Korn, i gemen. 187. 345.

huru fås, och i hvad jord. 102. 199.huru skäres och torkas. 96. 171.

182. 199. 245.Krydder i pylsa. 132.Kål. 247.

14 Register.

Kålland. I.

Kärra at köra gödning med. 4.

Köttkorfvar. 302.

Lador. 182. 249. se Hö- och Sädeslada.

Lampor, synnerliga. 188.

hvad kan brukas i stället för lamporoch ljus. 57. 218.

Lin. 84. 171. 176. 186. 246.

Låffor, et slags bröd. 246.

Löss på kalfvar. 198.

Misfmör, huru det göres. 302.

Mjölk, när den ej vil löpna. 111

Mjölk-käril goda. 302.

Måssars utrotande. 121.

Näringsmedlet för invånarena utiBahus-Län. 254. etc.

Nätens oredande at förekomma. 74.

Ost, huru tilredes. 202. 300.

hvarmed den kan ystas. 299. se Sötost.

don Bahuske hurudan. 256.

af Fårmjölk. 142. 252.

Ostfjerding, hvari ost torkas 212.

Ostkorgar, at torka ost uti. 212.

Ostronfiskande. 257.

Plog. 121. 170. 284.

beskrifning och figur på den Bahus-ka. 201.

Quarndamm synnerlig. 215.

Quarnstenar. 5.

Quarntratt, at skaka säden dädan. 5.

se vidare Sqvalt- och Väderqvarnar.

Rak, hvartil det brukas. 161.

Rofvor. 247.

Rotmasken at fördrifva. 111.

Ryssoljans tilverkande. 303.

Råg i gemen. 71. 187. 245. 297.tjenlig til utsäde. 203.när den sås. 192. 221. 225. 243.

260.huru och i hvad jordmon. 198. 233.hvad den gifvit efter utsäde. 194.des ornande at förekomma. 194.

Salt, af hafsvatnet. 104. 182. 258.huru kokas. 72.pannan, hvari det kokas. 96.

Saltlakas nytta. 102.Skin, hvarmed de beredas bäst. 216.

hvarmed de barkas. 297.Skogars underqvistande. 288.

utödande. 39. 68. 84. 116. 121. 131.153. 168. 238.

Skurqvarn. 29.Smör. 195. när ej vil bli i kärnan. 111.Spield. 253.Spisar. 58. 185. 253.Spishällor. 31. 287.Sqvaltqvarnar. 62. 127. [12]Stenskurande. 29.Stod, hvaraf de kasta sina föl. 291.Stugorna på Tjörn hurudana. 318.Svin, deras mat. 14. 161. 172. 183. 204.

395. 300. 303.hurude betas. 119. 148. 252.

Svinhus synnerligit 271.Såll at rensa säd med. 199.Sädeslogar och Ladur. 244. 260.

Laduväggarna. 171.Sängkläder. 87.Sötoft, huru den görs. 301.Tak täkte med bräder. 8.

Näfver. 169.Halm. 6. 8. 13. 56. 261.

Register. 15

Tång. 92. 130. 133. 199. 220.

Alqvistar med löf på. 171.

sönderhuggne Granvedsträd 296.

Torf. 6. 15. 56. 169. 261.

Alunskifver. 291.

Svarthällor. 267.Tapeter synnerliga. 51.Tegelbruk. 113. 256.Tjära, hvaraf den brännes, 104.Tobaksplantering. 247. 265. 278.Tobaksplantstjelkarna hvartil nyttige.

281.Torf. 70. 117. 152. 153.Trän, hvartil dugelig. 216.Träverk, hvarmed de göras släta. 143.Tufvor på ängar, hvadan. 215.Täcke af halm och blångarn. 283.Waggor. 228.

Wed. 44. 55. 113. se Bränsle.

Widjor beqvämt at vrida. 299.

Winranka. 101.

Wäderqvarn. 128. 286.

Wäggar, hvarmed de myssjas. 193.

Åkrar, Åkerbruk. 6. 7. 8. 13. 15. 69. 81.102. 12O. 181. 221. 223. 234.260. 281. 287.

Åkerkörsel. 102.

Åkerredskap. 55.

Åkerbruket i Bahus-Län. 240. etc.

Ängar, ängsskötsel. 10. 81. 85. 102. 170.173. 194. 195.

Ängkörsel. 102.

Ängsskötseln i BahusLän. 247. etc.

Ärter. 55. 246. 287.

huru de torkas. 295. 302.

Bröd af dem, 55. 271.

IX.Örters Oeconomiska nytta.

Mat för folk. Stachys. 14.

Wästgötha höfrö. 38.

Strandråg. 73.

Kep. 130.

Aster s. Tripolium. 134.

Strandkål. 145.

Strandärter. 144.

Galeopsis corolla flava. 145.

Syra. 190.

Krydder i mat. Märmynta. 132.

I stellet för confect. Opulus. 134.

En 233.

Stärkebär. 235.

Björnbär. 235.

Lingon. 235.

Hasselnötter. 235.

At bränna Bränvin af Suräplen, 130.

I stället för Thée. Röd Wäpling.

Foder för hästar. Anthoxanthum. 4.

Fårsvingel. 4.

Änghafra. 4. 115.

Syra. 4.

Wästgötha höfrö. 37.

Räfblomster. 68.

16 Register.

Ljung. 103.

Piphven. 106.

Räfrumpa. 107.

Hundsloka. 107.

Pimpinella. 107.

Rölleka. 107.

Ängkampe. 115. 116.

Röd Wäpling. 115.

Hvit Wäpling. 115.

Lathyrus lut 115.

Eklöf. 119.[13]

Foder för Kor. Wästgötha höfrö.37

Bark och barr. 85.

Renmåsse. 105. 163.

Ljung. 103. 173.

Tång. 132.

Ekbark. 173.

Näckblad. 300.Foder för Får. Asplöf. 196.

Asklöf. 196.

Allöf. 196.

Näckblad. 300.Foder för svin. Stachys. 14.

Knapsås eller Sälta. 183.

204.

Svinsvingel. 295.

Näckblad. 300.At strö under Boskap. Ormbunkar. 287.Skadelige för hästar, kor och får. Ro-

negräs. 195.För hästars sjukdomar. Nässla. 185.

Röd eller hvit Wäpling. 302.För Boskaps sjukdomar. Rölleka. 299.För Fårs sjukdomar. Porss. 196.

Brunskär. 209.Lagerbär. 225.Rölleka. 299.

Göra folkyra. Bolmört. I.Wildpesa. 283.

Mjölkkäril. Lind. 302.När mjölken ej vil löpna. S. Joh. ört. 111.När smöret ej vil blifva i kärnan. S. Jo-

hannis ört. 111.Göra smöret gult och godt. Lindlöf. 195.Gödning på åkrar. Tång. 130.

Tobaksplantstjelkar. 281.Magra och torra ställens forbättrande. Lin-

næi höfrö. 2.Änghafre. 4.Wästgötha höfrö. 35.

Ängars förbättrande. Blåtåtel. 81. 248.Luddtåtel. 189. 248.

At cultivera i sand. Qvickrot. 47.Rödhven. 47.Sandstarr. 86.Bomullsgräs. 278. 279.

At cultivera på skuggrika ställen. Milium.290.

Stränders förbättrande. Rödhven. 47.Strandråg. 72.Strandärter. 133. 144.Strandkål. 77. 145.

Gärdesgårdar. Asp. 297.Fördrifva Rotmasken. Porss. 111.I stället för Svinhus. Iholig Ek. 271.At förvara väggar. Enris. 171.At myssja väggar med. Timmermåssa.

193.Rödmåsse. 193.Tång. 92. 133. 193.

At täcka tak med. Strand-råg, 73.

Register. 17

Tång. 92. 130. 133. 199. 220.

Alqvistar. 171.

Granved. 296.I stället för ved. Granris. 55.

Enris. 55.

Ljung. 146.

torra Furuqvistar. 288.I stället för Ljus. Furustickor. 57.

Knapptog. 189.I ställe för fnöske eller tunder.

Kork af gamla Björkar. 158.

rutna Ek- eller Bokstubbar. 206.

rutna Ask- Lönn- och Almstubbar.223.

Färg röd. Lichen leprofus candidus.145.

Brangul. Brunskär. 89.

Grön. Jacobæa vulg. 130.

Brakved. 131.

Gröngul. Rörtuppor. 129.

Gul. Brakved. 131.

Svart. Albark. 186.

Til Tjära, gamla Furustubbar. 104.

I stället för Tapeter. Furustickor. 51.

Blöjor åt barn. Asp. 298.

At torka händer etc. med. Afp. 299.

Förvara Hummer uti. Klotang. 133.[14]

I stället för halm i sängar. Tång. 92.

Fiskkorgar. En, 97.

Til prydnad i Trägårdar. Convolvulus.231.

Barka skin med Wide eller Sälgbark.297.

Granbark. 297.

At göra Ryssolja. Näfver af Björk 303.

RÄTTELSER.

P. 5. L. 15. göres antingen l. göres derafantingen.

l. ult. Peris l. Preris.p. 19. l. 16. bestådt l. bestode.p. 34. l. 38. Glechonia l. Glechomap. 55. l. 56. Lathynes l. Lathyrus.p. 39. l. 27. der ej l. der han ej.p. 47. l. antepen. dufriga l. däfviga.p. 50. l. 8. den l. som.p. 63. l. 28. Lamb-exing, l. Kambexing.p. 64. l. 8. 43. l. 59.p. 68. l. 4. Fl Svec. l. Fl. Svec. 67.p. 71. l. 29. Fl. Svec l. Fl. Svec. 310.p. 73. l. penult. de häftigaste l. af de

häftigaste.l. 22. 630. l. 71.

p. 85. l. 23. Tangol l. Tang och.p. 93. l. 20. Fl. Suec. l. Fl. Suec. 205.

l. 25. Triticum l. Secale.p. 106. 1. 29. hår l. här.p. 110. l. antepenult. 308. l. 302.p. 111. l. 13. Mjölkbär l. Mjölbär.

ib. 359 l. 339.p. 115. l. 30. 509. l. 599.p. 117. l. 10. skogenhnu l. skogens nu

l. 11. desärrora l. de härrörap. 119. l. 8. Melapyrum l. Melampy-

rum.p. 121. l. 5. får l. för.p. 126. l. antepenult. tråck l. träck.p. 129. l. 25. 544. l. 594.p.132. l. 2. Märmgeta l. Märmynta,

l. 29. 128. l. 188.l. 31. 334. l. 234.

l. 32. 222 l. 322.p. 139. 1. 7. 576. l. 575.

l. 30. 744. l. 794.

l. ult. Myråg l. Myrag.p. 141. l. 22. 373. l. 377.

l. 28. 609. l. 649.p. 163. l. 14. bygge l. bägge.p. 164. l. 14. ingen punct bör vara efter

ordet stått.p. 169. l. 7. om l. somp. 178. l. 23. kokas l. kastas.p. 179. l. 14. orten sjelf l. orten, och

sjelf.p. 181. l. 4. at så l. så at.p. 189. l. 32. Anthozanthum l. Anthox-

anthum.p. 191. l. 9. kört l. hört.p. 194. 1. 2. November. l. September

l. 15. cingula l. cingulo.p. 198. l. 8. blött l. blått.p. 204. l. 24. subovata l. spica subovata.p. 216. l. 14. kade l. kallade.p. 223. l. 4. äskade örter l. äskade vissa

örter.p. 234. l. 24. Granlöf l. Granlaf.p. 241. l. 33. Tjön l. Tjörn.p. 249. l. 20. hölad l. hölod.P. 283. l. 19. spiris l. spicis.p. 296. 1. 19. hunde l. kunde.p. 300. l. 33. 1/4 l. 2/3

l. 24. söder 1. sönder.

l. penult. äpning l. öpning.p. 304. l 20. då oljan flyter l. flyter ol-

jan.

Register. 19

De mindre felen kan Läsaren sjelf rätta.

Hos mig Lars Salvius äro följande Böker af Trycketutkomne, sedan min sista Catalogue gafs ut.

MUseum Adolpho-Fridericianum, quod sub Præsidio, D. D. CaroliLinnæi, speciminis academici loco, publico bonorum examini sub-mittit Laurentius Balk fil. Gevalia-Gestricius. Anno MDCCXLVI.Holmiæ. 4to. 1. dal. 16. öre.

Sponsalia Plantarum, quæ sub Ejusd. Præsidio speciminis academiciloco submittit Johannes Gustavus Vahlbom, Calmariensis, AnnoMDCCXLVI. Stockholmiæ 4to. 1 dal. 24. öre.

Bättrings-Röst til det ifrån Jacobs Gud til otro och afguderi förfalnaJacobs hus, uti en Christelig Betraktelse öfver den sista allmännaBönedagens Hogmässo-Text af innevarande år 1745. för GellivareFörsamling på Lapska språket forestäld af P. Högström. Stockholm4to 18. öre.

Tankar i anledning af utländska Resor, förestälte uti et tal för Kongl.Svenska Wetenskaps Academ. af öfver Intendenten Carl Hårleman,då han aflade sit Præsidium d. 19. Julii 1746. Stock.. 1 d. 4. ö.

Macchabeerne, Sorge-spel, i fem Afhandl. sammansatt på Fransöska afHerr de la Mothe, och på Svenska öfversatt af Christoph. Knöppel.Stockh. 8vo. 30. öre.

Utdrag af Föreningen, om en allmän underholls Cassa för PresteståndetsEnkor och mindreårige barn. Stockholm. 1746. 4to. 6 öre.

Joh. Gotschalk Wallerii Ph. & Med. M. D.r. Facult. Med. ad R. Acad.Ups. Adj. & R. Coll. Med. M. Försvars skrift, hvarutinnan Joh.Jul. Salbergs Kongl. Ammir. Apoth. Tal, hållit och trykt år 1745besvaras, angående en del saltarter. Stockholm. 8vo 24. öre.

Lärdoms öfning 3die delen af Lagm. Christopher König.K. Gustav den 1stes historia, 1 delen, af O. Celsius vice-Bibliot. 8vo.

Redaktionella rättelserSidangivelserna avser originalets paginering.

28 såsådan : sådan52 nämliligen : nämligen53 :92 bättrre, : bättre,

112 köga : höga115 Chrysanthemnm. :

Chrysanthemum.117 skogenh : skogens117 desärröra : de härröra121 får : för131 man :132 medelmåttid : medelmåttig138 stäl len, : ställen,151 v a : var152 matk : mask161 vid : Vid166 h öga : höga

169 om : som

202 kär : här

215 : voro

242 merendess : merendels

243 förqväfjer : förqväfver

244 der der : der de

247 orter : örter

258 gemenlingen : gemenligen

259 sysllor. : sysslor.

288 båtshade : båtshake

296 vatet, : vatnet,

296 BODAME. : BODARNE.

297 tokka : torka

300 ) :

302 söder : sönder

6 idææ : idæ

Denna fil är framställd av Kungl. biblioteket för projektet TemaResor. Förlagan har fotograferats digitalt, varefter texten har ut-vunnits genom ocr-tolkning. Den digitala texten har märkts uppmed xml enligt den standard som utarbetats av Text EncodingInitiative (tei) och sedan via LATEX konverterats till pdf.

Originalet har systemnummer 000684647 i kbs katalog Regina,och nummer 2416381 i libris. I texten anges originalets pagine-ring inom hakparenteser.

Documents

Academie, samt Ledamots af Kongl. Svenska Wetenskaps ... samlingar/Tema resor/pe… · Min Ryska 1744. Min Resa uti den södra delen af Westergöthland 1745. Jemte annat, hvad jag