Kristina Bromark Regionförbundet Uppsala län

”Det är kanske inte mig du ska prata med” En undersökning av chefers och ”nyckelpersoners” erfarenheter av och inställning till brukarinflytande, inom området funktionshinder i kommunala verksamheter i Uppsala län

FoU-rapport 2013/3

Namn

1

2

Förord

Kristina Bromark, utvecklingsledare, har inom ramen för Enheten för välfärd och FoU-stöd, Regionförbundet Uppsala län, genomfört en studie av chefers och ”nyckelpersoners” erfarenheter av och inställning till brukarinflytande. Studien berör vissa kommunala verksamheter (och privata verksamheter som bedrivs på uppdrag av en kommun) som ger stöd till personer med funktionsnedsättningar i Uppsala län. Kristina har haft handledning av professor Rafael Lindqvist, vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitet. Karin Jöreskog, vetenskaplig handledare vid Enheten för välfärd och FoU-stöd har väglett i slutliga utformningen av rapporten och undertecknad, Bengt Finn, har funnits med som diskussionspartner under arbetets gång. Brukare och representanter från brukarorganisationer har varit delaktiga och bidragit med värdefulla synpunkter under stora delar av studiens genomförande. I denna rapport redovisas resultatet av studien som genomfördes under andra halvan av 2012 och i början av 2013. Resultatet är tänkt att tjäna som underlag för det fortsatta arbetet med ökat brukarinflytande inom området funktionshinder. Uppsala i maj 2013 Bengt Finn, FoU samordnare, Enheten för välfärd och FoU-stöd, Regionförbundet Uppsala län

3

4

SAMMANFATTNING

Syftet med denna studie är att undersöka chefers och nyckelpersoners erfarenheter av och inställning till brukarinflytande. På vilka delområden inom deras ansvarsområde anser cheferna och nyckelpersonerna att brukarinflytande förekommer? Förekommer det i samband med olika planeringsprocesser, vid behovsbedömning, i samband med utförandet av service och/eller tjänster, i samband med utvärdering, eller i något annat sammanhang? Ytterligare en fråga av intresse i sammanhanget handlar om i vilket mån chefer och nyckelpersoner tar initiativ till, eller ställer sig skeptiska till, att öka brukarinflytande på verksamhets- och organisationsnivå. Resultatet har analyserats med hjälp av Hasenfeldts (2009) teori om människobehandlande organisationer (Human service organisations), samt annan relevant litteratur.

Studien rör kommunala verksamheter, eller privata verksamheter på uppdrag av en kommun, som erbjuder någon form av boende och/eller sysselsättning enligt Socialtjänstlagen(SoL) och/eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i Uppsala län. Brukarinflytande på verksamhets- och organisationsnivå har undersökts i två steg, dels genom en webbenkät till 128 chefer och nyckelpersoner, dels genom 11 uppföljande intervjuer med ett urval av de personer som fått enkäten skickad till sig. Fortlöpande under arbetet har enskilda brukare, samt företrädare för olika brukarorganisationer konsulterats i samband med konstruktion av enkät, intervjuguide och inför analysarbetet och värdefulla synpunkter har vägts in i arbetet. En viktig reflektion i dessa sammanhang har varit att brukarrepresentanterna inser att det är viktigt att även de själva förbereder sig och skapar förutsättningar för ett eventuellt utvidgat samarbete med chefer och nyckelpersoner. Brukarrepresentanter har även inspirerat i analysarbetet.

I enkäten kan utläsas att det förekommer brukarinflytande i samtliga moment som utgör chefernas arbete. De erfarenheter som beskrivs i kommentarfälten är dock diffusa och de konkreta exempel som ges är främst kopplade till synpunktshantering, samt påverkan av brukares enskilda situationer och kopplat till arbete med bland annat genomförandeplaner, vilket indikerar brukarinflytande på individnivå. Det går inte att med tydlighet peka ut något område eller moment där brukarinflytande förekommer i större utsträckning än andra. Få chefer i enkäten pekar på att brukare inte kan påverka och att de inte har inflytande alls och det är dessa fåtalet chefer som lyfter fram hindren för brukarinflytande. I intervjuerna är det företrädelsevis hindren som lyfts fram, snarare än att det är välutvecklat och genomarbetat med brukarinflytande på chefernas nivå. Det som de fåtalet cheferna i enkäten beskrev som svårigheter och att brukare inte har reellt inflytande, förstärks i intervjuerna. I intervjuerna beskrevs även ambitioner, tankar och en vilja att öka inflytandet, både för representanter och enskilda brukare. I studien framkom även att cheferna vill arbeta för att öka brukarinflytande, men upplever sig samtidigt ha svårt att kunna det i den utsträckning de tycks vilja. Flera exempel på ambivalens uttrycks hos cheferna, vilket är något som uppstår i människobehandlande organisationer, med mjuka och tvetydiga tjänster och vaga mål enligt Hasenfeldt (2009), exempelvis att brottas med en ansträngd ekonomi eller regler/riktlinjer och samtidigt försöka ta hänsyn till brukarnas behov. Ambivalensen kan hanteras på olika sätt och bland annat genom att lägga ansvaret utom sin roll, i detta fall högre upp i hierarkin (riktlinjer och politiker) likväl som på medarbetarna i verksamheterna (baspersonalen).

Arbetet med brukarinflytande är komplext och många frågor har väckts: Vad innebär brukarinflytande? Hur går det till? Hur ser det ut? Var finns det? Fördelas det som absoluta delar? Att någon övar inflytande över något, innebär det per automatik att någon annan hålls tillbaka? Att reflektera kring dessa frågor är troligen ett steg framåt, likaså att synliggöra makt och inflytande.

5

6

Innehåll Inledning och bakgrund ........................................................................................................................... 8

Brukare och brukarinflytande .............................................................................................................. 8

Syfte ................................................................................................................................................ 9

Avgränsningar ................................................................................................................................. 9

Teori och tidigare forskning .................................................................................................................. 10

Brukarinflytande som en del av verksamhetsutveckling ................................................................... 10

Metod .................................................................................................................................................... 11

Enkätundersökning ............................................................................................................................ 11

Urval .............................................................................................................................................. 12

Konstruktion av frågeformulär ...................................................................................................... 12

Genomförande ............................................................................................................................... 12

Intervjuundersökning ......................................................................................................................... 12

Urval och genomförande ............................................................................................................... 13

Bearbetning av insamlat material ...................................................................................................... 13

Brukarmedverkan i undersökningen .................................................................................................. 13

Resultat och analys ................................................................................................................................ 15

Beskrivning av urvalet i enkäter och intervjuer ................................................................................ 15

Vad innebär brukarinflytande för chefer? ......................................................................................... 16

Inom vilka delar inom ansvarsområdet anser cheferna att brukarinflytande förekommer? .............. 18

Brukarinflytande i samband med planering................................................................................... 19

Brukarinflytande i samband med behovsbedömning .................................................................... 21

Brukarinflytande i samband med utförande av service och tjänster .............................................. 21

Brukarinflytande i samband med utvärdering och uppföljning ..................................................... 23

Brukarinflytande når inte chefer ........................................................................................................ 25

Brukarinflytande förekommer främst på individnivå ........................................................................ 27

Positiv inställning förenat med skepticism gällande brukarinflytande .............................................. 28

Vad underlättar arbete med brukarinflytande för cheferna? .......................................................... 30

Sammanfattning av undersökningens resultat ................................................................................... 32

Avslutande diskussion ........................................................................................................................... 33

Referenser .............................................................................................................................................. 36

Bilaga 1 ................................................................................................................................................. 38

Missiv ................................................................................................................................................ 38

Bilaga 2 ................................................................................................................................................. 39

7

Enkätfrågor ........................................................................................................................................ 39

Bilaga 3 ................................................................................................................................................. 49

Intervjuguide ..................................................................................................................................... 49

Bilaga 4 ................................................................................................................................................. 50

Resultat av hearing med brukarrepresentanter .................................................................................. 50

Bilaga 5 ................................................................................................................................................. 51

Resultat av diskussion på medforskarkurs ........................................................................................ 51

8

Inledning och bakgrund Diskussionen om brukares inflytande över sina vård- och stödinsatser pågår och har gjort så under lång tid och synen på brukaren börjar sakta förändras från att vara mottagare av vård och stöd, till att vara medskapare och aktivt påverka och öva inflytande över den egna vården och det egna stödet. En kartläggning av brukares möjligheter till inflytande som genomfördes i slutet av 1980-talet pekade ut denna trend som en risk, att det är välartikulerade och initiativrika personer (brukare) som får sin röst hörd i större mån än de personer som saknar dessa förutsättningar (SOU 1990:19). Socialstyrelsen lyfter fram evidensbaserad praktik och vikten av att brukares erfarenheter tas tillvara vid utformningen av insatser. Att uppmuntra och stärka brukares medverkan och inflytande över sina insatser är en viktig del på vägen mot en evidensbaserad socialtjänst. Forskning pekar på att det saknas systematik och en mer teoretiskt utvecklad diskussion gällande brukarinflytande, vilket leder till svårigheter att hitta hållbara modeller för ett reellt och förpliktigande brukarinflytande (Karlsson och Börjesson, 2011). Socialstyrelsen konstaterar att det finns ett stort behov av att utveckla metoder för brukarmedverkan och brukarinflytande, samt sprida kunskap om förutsättningar för dessa (Socialstyrelsen, 2012). Brukarinflytande är något som diskuterats under en lång tid, men frågan är hur det ser ut i praktiken.

Enskilda brukare, brukarrepresentanter från olika intresseorganisationer, samt anhöriga till brukare vittnar om upplevelsen att bli bjudna till olika sammanhang ”med armbågen”. I flera utvärderingar som gjorts under 2011 och 2012 på Regionförbundet i Uppsala län, visar resultaten att brukare och anhöriga anser att möjligheten till inflytande har blivit bättre, men att det kan öka och bli ännu bättre (Bromark, 2011; Finn och Bromark, 2011; Finn och Bromark, 2012). När intresseorganisationer och/eller oorganiserade brukare gör anspråk på utrymme i diskussionerna med kommuner och landsting, upplever brukarrepresentanter att det är motvilligt som plats eventuellt erbjuds. Det finns flera skäl för att öka brukarinflytandet i vård och stöd och några av de som nämns i litteraturen är serviceanpassning, effektivitet (faktiska behov), maktutjämning, legitimitet (från brukarna), empowerment och demokrati (Dahlberg och Vedung, 2001; Socialstyrelsen, 2012). Brukarinflytande kan således förstås som ett sätt att utveckla verksamheter utifrån ett kund- eller brukarperspektiv.

Under åren 2009-2012 pågår ett kompetensutvecklingsprojekt inom kommunerna och landstinget i Uppsala län, som syftar till att höja kompetensen hos baspersonal, som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med personer som har psykisk funktionsnedsättning, sjukdom eller ohälsa. I projektet har brukares röst höjts och brukares deltagande i både planering och genomförande av projektets aktiviteter har stärkts under projektets gång. Brukares kunskap är något som börjar efterfrågas i flera verksamheter.

På Enheten för välfärd och FoU-stöd, Regionförbundet Uppsala län, genomförs en studie med handledning av professor Rafael Lindqvist vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitet, för att undersöka brukarinflytande i LSS och SoL-verksamheter i länets kommuner.

Brukare och brukarinflytande Begreppet brukare formulerades till en början för att tydliggöra att en person tog olika (sociala) insatser ’i bruk’: aktivt, delaktigt och medansvarigt. Brukarbegreppet har idag reducerats till att enbart involvera personer som får insatser från socialtjänsten och alltså inte som det var tänkt, att brukare skulle vara en person som får en insats av något slag (Socialstyrelsen, 2013). I den här undersökningen används brukare för personer med funktionsnedsättning och med insatser enligt LSS eller SoL, deras anhöriga eller närstående, representant från brukarorganisation eller annan representant som företräder personer med funktionsnedsättning.

9

Civildepartementet (1991) definierar brukarinflytande som ”medborgarens möjligheter att såsom användare av offentlig service påverka tjänsternas utformning och kvalitet”. Brukare kan medverka och ha inflytande på tre nivåer: individ-, verksamhets- och organisationsnivå (Ershammar, 2007). Det handlar dels om möjligheten att påverka utformningen och styrningen av den egna insatsen (individnivå), dels om möjligheten att påverka och ha inflytande över utformningen av de verksamheter som beslutar om insatserna (verksamhetsnivå) och dels om vilka insatser som ska ges, det vill säga val av metoder och arbetssätt (organisationsnivå). Det handlar således om hur personer som får insatser från kommuner och landsting ska äga möjligheter och makt att påverka beslut som får stora konsekvenser för hens möjligheter att leva ett gott liv. Forskning pekar på att det krävs ett helhetsgrepp för att skapa förutsättningar för ett reellt brukarinflytande (Ershammar, 2007). Att skapa verkligt brukarinflytande kräver, förutom insatser på samtliga nivåer, att det finns en långsiktighet och kontinuitet i arbetet. Arbetet med brukarinflytande förutsätter med andra ord att flera metoder används samtidigt, parallellt och över tid. Karlsson och Börjesson (2011) skiljer, oavsett nivå, på formaliserat och icke-formaliserat brukarinflytande och menar att uppdelningen består i den kollektiva och öppna, demokratiska karaktären och den mer individuellt inriktade karaktären av brukarinflytande. Formaliserat inflytande är exempelvis deltagande i styrgrupp, med regelbundna och protokollförda möten, eller att en intresseorganisation är remissinstans; inflytande är reglerat och öppet för allmänheten. Icke-formaliserat inflytande är exempelvis tillfälliga aktioner, personliga kontakter eller informationsutbyte; inflytande är spontant och formerna är inte i förväg definierade. Karlsson och Börjesson (2011) menar att den typen av inflytande som är mest utvecklad i Sverige, på nationell nivå, är det formaliserade inflytandet och hänvisar till bland annat RSMH och NSPH. I Handikapputredningens slutbetänkande ”Ett samhälle för alla” (SOU, 1992:52) redogörs för att handikapprörelsen har haft stor betydelse för den aktiva reformpolitiken i Sverige. Brukarorganisationerna har bland annat varit sakkunniga och experter i utredningsarbete och varit remissinstanser för statliga utredningar, samt bildat opinion i direkta kontakter med företrädare för politiska organ. Bland annat har föreningen FUB (FUB – ”För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning”) haft en betydande medverkan i lagstiftningen LSS (SOU, 1992:52).

Syfte Syftet med studien är att undersöka chefers och motsvarande ”nyckelpersoners” erfarenheter av och inställning till brukarinflytande. På vilka delområden inom ansvarsområdet anser cheferna och nyckelpersonerna att brukarinflytande förekommer? Förekommer det i samband med olika planeringsprocesser, vid behovsbedömning, i samband med utförandet av service och/eller tjänster, i samband med utvärdering av verksamheter, eller i något annat sammanhang? Ytterligare en frågeställning av intresse i sammanhanget handlar om i vilken mån chefer och nyckelpersoner tar initiativ till, eller ställer sig skeptiska till, att öka brukarinflytande på verksamhets- och organisationsnivå? En rimlig utgångspunkt när det gäller syftet är att de olika nivåerna för inflytande (individuell-, verksamhets- och organisationsnivå) påverkar varandra och att de inte alltid är självklara att skilja från varandra. För ett fortsatt arbete med att öka brukarinflytande på samtliga nivåer söks förståelse för vilket stöd, eller vilken kunskap som behövs för att komma vidare i arbetet med brukarinflytande.

Avgränsningar Denna undersökning handlar om brukarinflytande på verksamhets- och organisationsnivå och inkluderar kommunala verksamheter, eller privata verksamheter på uppdrag av en kommun, som erbjuder någon form av boende och/eller sysselsättning enligt Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i Uppsala län. De verksamheter som inkluderas är de som tillhandahåller stöd och service till personer med psykisk funktionsnedsättning inom

10

socialpsykiatriområdet (SoL) samt till personer tillhörande LSS personkretsar. Undersökningen inkluderar verksamheter med insatser för personer mellan 18 och 65 år.

Närmast följer en diskussion om begreppen brukare och brukarinflytande, följt av ett avsnitt om ett teoretiskt perspektiv som är användbart för att fördjupa förståelsen av hur organisationer som arbetar med människor fungerar (human services organizations). Detta följs av ett metodavsnitt innan resultaten redovisats. Avslutningsvis sammanfattas resultatet och diskuteras i förhållande till de verksamhetsprinciper och dilemman som människobehandlande organisationer ställs inför.

Teori och tidigare forskning De verksamheter som de chefer och motsvarande ”nyckelpersoner” som ingår i undersökningen verkar i är så kallade människobehandlande organisationer (human service organizations). Nedan knyter vi an till tidigare forskning som rör dessa komplexa verksamheter.

Det som kännetecknar människobehandlande organisationer är enligt Hasenfeld (2009) att det handlar om mjuka tjänster, det vill säga att stöd och service ges till enskilda människor. Rutiner och arbetsmetoder som tillämpas måste därför kunna rättfärdigas på moraliska grunder eftersom de ofta på ett påtagligt och långtgående sätt griper in i brukarens liv. Ett annat kännetecken är att de överordnade målen ofta är tvetydiga och vaga (exempelvis ’skälig levnadsnivå’ eller ’goda livsvillkor’) och behöver översättas i mer konkreta operationella mål. Det kan uppstå en klyfta mellan tolkningarna av hur de övergripande målen ska förstås. De hjälpsökande individerna (brukarna) är intentionellt handlande subjekt med livsmål som inte alltid överensstämmer med organisationens (professionens) tolkning av desamma. Det är svårt för organisationens ledning att kontrollera personalens arbete, då arbetsmetoder individualiseras, vilket för med sig att personalen i realiteten kan få en större verksamhetsradie än vad som var avsett. Detta leder till ytterligare ett kännetecken för människobehandlande organisationer; kärnan i verksamheten är relationen mellan personal och klient. Kvaliteten av relationen är central för slutresultatet. Handläggaren har som medlem i organisationen ett maktövertag gentemot brukaren, som måste underkasta sig både organisationens mål, värderingar och rutiner. Det är utifrån de givna ramarna problematiskt för den professionella att ta hänsyn till en individs hela livsproblematik, varför denne många gånger blir nödgad att hantera de aspekter som faller just inom ramen för det legala uppdrag som organisationen har. Detta innebär att även brukarinflytande sker inom vissa strukturella ramar, det vill säga att det inte sträcker sig bortom organisationens legala uppdrag. Personal har förvisso stor frihet att bedöma hur brukares problem ska tolkas och åtgärdas, men är samtidigt bundna av organisationens regler och rutiner. Det är även vanligt att den enskilde individens behov kräver insatser från flera myndigheter samtidigt, vilket ofta kräver samordning mellan organisationer.

Brukarinflytande som en del av verksamhetsutveckling I en skrift utgiven av Sveriges Kommuner och Landsting (2011) som handlar om brukarmedverkan sägs att en ny syn på patienters och brukares roll i sjukvård och inom socialtjänsten är på väg att få genomslag: från mottagare av insatser till med- eller samskapare (eng. co-producer), det vill säga en aktiv, välinformerad och välutbildad person som efterfrågar individuella lösningar och en möjlighet att påverka de olika insatserna. Parker Harris et al. (2012) diskuterar utmaningen att vända på perspektiven när det kommer till att implementera strategier för att öka funktionshindrades delaktighet. De menar att det som krävs är en kultur som inkluderar, snarare än enbart en struktur för det samma. En kultur som bygger på att fokusera inkludering och mänskliga rättigheter. Även Hästbacka och Nygård (2012) pekar på att inställningen till personer med funktionsnedsättning är en viktig faktor. I sin studie om funktionshinder och medborgarskap menar de på att den traditionella

11

synen på välfärdsamhället utmanas av individualismen och att det gett resultat för funktionshinderpolitiken i Finland. De funktionshindrade ses mer som en grupp med jämlika rättigheter och organisationernas (kommunernas) roll har varit viktig i genom att de tillhandahåller stöd och service. I en annan studie framkommer att personer med stora svårigheter att bli inkluderade i verksamhetsutveckling är beroende av dels intresseorganisationers arbete för att skapa delaktighet, men även av vård och stödgivaren eller den aktuella organisationen (Restall och Kaufert, 2011). Tillsammans har båda dessa parter ett ansvar för att skapa ett inkluderande klimat. Störst ansvar vilar dock på verksamheter och organisationer, som bör se över tillgängligheten för brukare i sin struktur: bland annat inställning till brukare, miljö (transparens i beslut, möten alla kan delta i, resurser), kunskap och erfarenhet, mötesplatser/forum för kontakter.

Wörlén (2010) diskuterar chefers och politikers handlingsutrymme och beslutsfattande i socialtjänsten i en svensk kontext, samt vilka prioriteringa som görs. De flesta beslut fattas på tjänstemannanivå och lagar och riktlinjer ligger främst till grund för besluten, liksom brukarnas åsikter och de professionellas uppfattning. Författaren ställer sig lite tveksam till hur brukares åsikter prioriteras och den tyngd som det ger och säger:

”Att framhålla brukarnas åsikter kan dock vara ett uttryck för politisk korrekthet i svaret [på enkäten], vilket kan ge en överskattning av dess reella betydelse”.

Metod I ett första steg skickades en webbenkät ut till berörda chefer och motsvarande nyckelpersoner (i kommunala verksamheter, eller privata verksamheter i kommunal regi) Uppsala län i syfte att undersöka respondenternas erfarenheter av och inställning till brukarinflytande. Efter att ha sammanställt resultaten bjöds intresseorganisationer in för att delta i en hearing, där brukarrepresentanter fick möjlighet att reflektera kring resultatet. Med utgångspunkt i enkätresultaten, samt intresseorganisationernas respons på detsamma, genomfördes intervjuer med ett strategiskt urval av respondenterna från webbenkäten. Inför analysarbetet presenterades resultaten på en medforskarkurs1.

Enkätundersökning För att nå ut till många respondenter i Uppsala läns åtta kommuner genomfördes en enkätundersökning. Det fanns flera skäl till varför det var lämpligt att skicka ut en enkät. Då brukarinflytande är mångfacetterat, var det av intresse att bryta ner begreppet och ringa in det konkreta med frågor som ”Deltar chefer och nyckelpersoner i brukarmöten? Hur ofta deltar de? Gradera Din upplevelse av brukarinflytande!” och så vidare. Det var dessutom viktigt att fånga respondenternas tankar kring brukarinflytande utan att de var påverkade av en intervjuperson (kallad ”intervjuareffekt”, att respondenten i större eller mindre utsträckning låter sig påverkas av hur en intervjuare ställer frågor och följdfrågor (Ejlertsson, 2005)). Ytterligare fördelar med enkätundersökningar, är att det finns möjligheter att spåra olika tendenser hos en grupp respondenter, som oberoende av varandra besvarar frågor. En av nackdelarna med enkäter är att möjligheten till att fördjupa frågorna faller bort. Det är bland annat av den anledningen som webbenkäten är kombinerad med intervjuer med ett urval av respondenterna, där frågor om brukarinflytande kan fördjupas.

1 Brukare som medaktörer i funktionshinderforskning är en kurs(7,5 hp) som startades vid Uppsala universitet på uppdrag av Regionförbundet i Uppsala län 2012, i syfte att fler personer med funktionsnedsättning ska bli delaktiga i forskning. Kursen vänder sig till personer med funktionsnedsättning som vill lära sig mer om forskningsmetod.

12

Urval Urvalsgruppen för enkätundersökningen är personer inom funktionshinderområdet, med verksamhetsansvar (på flera nivåer inom området) eller med en motsvarande nyckelposition i organisationen. Verksamheterna som omfattas av studien är: bostad med särskild service (LSS), bostad med särskild service (SoL), Boendestöd för personer med psykiska funktionsnedsättningar, hem för vård och boende (HVB), daglig verksamhet (LSS) och träffpunktsverksamhet/sysselsättning. I enkäten fanns även alternativet ”Annan” för den som inte kunde känna igen sig i de övriga alternativen. I kategorin ”Annan” återfanns i resultatet bland annat resurs- och korttidshem, träningsboende, gruppbostad, stödboende och myndighetsutövning.

Nyckelpersoner från två olika referensgrupper med representanter från länets åtta kommuner inom området funktionshinder (med koppling till regionförbundets FoU-enhet) har varit behjälpliga för att förse mig med listor över relevanta respondenter. Samtliga kommuner i Uppsala län är representerade och antalet respondenter i urvalet är 128.

Konstruktion av frågeformulär En liknande undersökning som denna har genomförts i Södermanland, inom ramen för ett NU-medelfinansierat projekt. Jag har tagit del av enkätmaterial och resultat från det projektet och delvis inspirerats av det, när jag har formulerat enkätfrågorna i förevarande undersökning. En person med egen brukarerfarenhet har gett återkoppling på frågeformuläret.

Webbenkäten består av olika delar (se bilaga 2 s. 39): Inledningsvis åtta bakgrundsfrågor, därefter sju frågor som rör erfarenhet av brukarinflytande med ett antal följdfrågor som beror på hur de sju frågorna besvarades (beroende på om man svarat ja eller nej på en fråga blir följdfrågorna olika), en del där respondenten ska gradera brukarinflytande i sju olika delmoment, en del med frågor om inställning till brukarinflytande (14 påståenden), en del där respondenten ska gradera brukarinflytande som helhet och avslutningsvis finns det möjlighet att informera om något övrigt som rör inflytande för personer med funktionsnedsättning, ställa frågor eller ta upp något särskilt viktigt. I flera av frågorna finns möjlighet att lämna kommentarer. I de frågor där respondenten ombeds att gradera inflytande har en ”trappa” med olika steg till inflytande använts. Trappan är inspirerad av Arnsteins (1969) inflytandetrappa, som ofta används för att analysera medborgardeltagande.

Genomförande Ett pilotutskick genomfördes till fem chefer i Gävle kommun, för att ta reda på om frågorna i enkäten uppfattades som de är tänkta att uppfattas, om det saknades svarsalternativ till frågor med mera. Inga större synpunkter lämnades (vilket kan bero på att frågeformuläret redan varit ute på remiss hos vetenskapliga handledare vid FoU), men jag fick bland annat en uppfattning om hur lång tid enkäten tog i anspråk att svara på.

Enkäten skickades ut via ett webbaserat verktyg (Alstra) till respondenterna i urvalet (n=128) som hade två veckor på sig att svara (under november månad 2012). En påminnelse gick ut efter en vecka. När svarstiden gick ut valde jag att förlänga med ytterligare en vecka, då svarsfrekvensen med fördel kunde bli högre. Det blev således totalt två påminnelser och en svarstid på tre veckor. När enkäten ”stängdes” låg svarsfrekvensen på 68 % (n=87). 13 % (n=17) hade påbörjat enkäten, men inte avslutat den och skickat in och 19 % (n=24) hade inte öppnat enkäten alls.

Intervjuundersökning Intervjuerna med ett urval av respondenterna avser att ge en fördjupad bild av inställningen till brukarinflytande som chefer och nyckelpersoner har och chansen att ställa hur- och berätta -frågor som

13

”Vad innebär brukarinflytande för dig? Hur går det till när man involverar representanter? Beskriv en process från ax till limpa!”. Fördjupningen ämnar belysa brukarinflytande mer ingående och individuellt utifrån cheferna och nyckelpersonerna, för att fånga olika variationer. Möjligheten att ställa följdfrågor och följa upp viktiga spår är värdefulla i en intervjusituation. En av nackdelarna kan vara intervjuareffekten som tidigare nämnts, där informanten i intervjusituation blir påverkad av den som genomför intervjun.

Urval och genomförande De informanter som har blivit intervjuade ingår i den grupp av 128 personer som fått en webbenkät skickad till sig. För att få en bredd i urvalet tillfrågades respondenter från större och mindre kommuner, privat verksamhet, LSS och Sol-verksamheter samt med olika positioner i verksamheter och organisationer (första och andra linjens chefer och nyckelpersoner). Utifrån en lista med samtliga respondenter valdes informanterna ut strategiskt utifrån ovanstående kriterier och bokades in per telefon. Urvalet utgjordes av sex chefer på andra linjens nivå (exempelvis socialchefer och verksamhetschefer), fyra chefer på första linjens nivå (exempelvis enhetschefer) och två nyckelpersoner (exempelvis uppdragsstrateger och avtalsstrateger). Totalt har tolv chefer och nyckelpersoner intervjuats, vid elva olika tillfällen (tio individuella intervjuer och en intervju där två personer från samma verksamhet intervjuades tillsammans). Nio av intervjuerna har ägt rum på informanternas respektive arbetsplatser och två av intervjuerna ägde rum på Regionförbundets FoU-avdelning. Intervjuerna varade mellan 40 och 70 min och samtliga intervjuer har spelats in i syfte att underlätta bearbetning av materialet.

En frågeguide konstruerades (se bilaga 3 s. 49) med utgångspunkt i dels enkätresultatet, dels utifrån de möten som ägde rum med brukarrepresentanter. De områden som fokuseras i intervjuguiden är vad brukarinflytande innebär för informanterna samt vilka erfarenheter de har av desamma i sitt arbete. Vidare fokuseras möjligheter och dilemman samt vad som underlättar brukarinflytande på verksamhets- och systemnivå. Då majoriteten av respondenterna i enkätundersökningen uppgav att de arbetar med brukarinflytande i det arbete som de utför, var frågorna av den karaktären att arbete med brukarinflytande på verksamhets- och systemnivå förutsattes. I vissa intervjusituationer stod det klart att arbetet med brukarinflytande ofta avsåg individnivå, varför delar av frågeguiden då fick frångås och göras om till frågor av mer hypotetisk karaktär.

Bearbetning av insamlat material Analysprocessen har skett i två steg, först efter insamling av enkätmaterial, sedan efter att intervjuerna genomförts. I enkäten fanns möjlighet att dels lämna kommentarer till olika frågor, dels lämna valfri information i en ”öppen” fråga. Enkätresultatet sammanställdes först fråga för fråga, med kommentarerna i punktform. Efter flera genomläsningar fann jag att ett mönster kunde skönjas och kommentarerna delades in under rubrikerna: individuell nivå, synpunktshantering och samverkan. Därefter tematiserades resultatet enligt syftet. Intervjuerna transkriberades och delades därefter in i fem kategorier, som i stora drag följde områdena i intervjuguiden: Position/roll, Vad innebär brukarinflytande, Nuläge, Vad krävs/underlättar för brukarinflytande, Möjligheter/hinder. Intervjumaterialet har sedan i likhet med enkätmaterialet tematiserats enligt syftet. De båda resultaten har integrerats i redovisningen.

Brukarmedverkan i undersökningen Som ett förberedande steg och inför kommande intervjuer bjöds brukare och brukarorganisationer in till en hearing. Syftet med mötet var att konsultera kunniga personer inom området brukarinflytande och funktionshinder att reflektera kring enkätresultatet och vara behjälpliga i att ta fram förslag på frågor till en intervjuguide. Två tillfällen gavs för mig att ventilera resultatet och få synpunkter på

14

materialet. Vid första tillfället kom en person och vid det andra tillfället kom sju personer. Både representanter från intresseorganisationer och enskilda brukare var representerade. Inbjudan till hearingen gick ut via en person med egen erfarenhet av att vara brukare och som har ett stort kontaktnät inom brukarrörelsen. Personen arbetar som utbildare vid regionförbundets FoU-enhet och tillika är vice ordförande i en intresseorganisation. Jag använde mig även av mitt egna kontaktnät för att bjuda in representanter.

Under hösten startade en medforskarkurs för brukare och anhöriga inom funktionshinderområdet på uppdrag av Regionförbundet (inom ramen för regeringens psykiatrisatsning 2009-2012) vid Institutionen för pedagogik och didaktik, ”Brukare som medaktörer i funktionshinderforskningen” (7,5 hp). Inför analysarbetet redovisades resultatet av enkäter och intervjuer i seminarieform och studenterna på kursen reflekterade kring på förhand givna områden: (1) ”Hur kommer det sig att det är så ’skralt’ med brukarinflytande i verksamheter och organisationer? Fundera över vad ni tror att det beror på!”, (2) ”Vill ni ha inflytande på verksamhets- och organisationsnivå? Motivera varför respektive varför inte!” och (3) ”Hur ser ni på representanter och företrädare? Vilka möjligheter och/eller dilemman finns kopplat till detta?”. En sammanställning av både hearingen och seminariet finns bilagt undersökningen (Bilaga 4 s. 50 och bilaga 5 s. 51).

Brukare och representanter från brukarorganisationer har validerat förarbetet och resultatet, det vill säga att de har gett respons på frågeguider och på min förståelse av resultatet, vilket kan beskrivas som en form av validering.

15

Resultat och analys I följande avsnitt redovisas enkät- och intervjuresultat ihop. För att skilja resultaten åt, är de som svarat på enkäten refererade till som respondenter och de som deltagit i intervjuer refererade till som informanter. Respondenterna och informanterna i undersökningen är chefer och nyckelpersoner, men fortsättningsvis benämns de som chefer, respondenter eller informanter.

Beskrivning av urvalet i enkäter och intervjuer 87 personer (75 % kvinnor och 20 % män, 5 % har inte svarat på frågan) har svarat på enkäten och ingår i de enkätresultat som redovisas nedan (svarsfrekvens: 68 %). Det är ett visst bortfall på enskilda frågor, dock i mindre omfattning, och som inte redovisas i sammanställningen. Totalt tolv informanter har intervjuats i elva intervjuer (två informanter vid en av intervjuerna). De första två tabellerna nedan (tabell 1 och 2) visar fördelningen av respondenterna (andel %) samt informanter (antal st.) per kommun (tabell 1) och befattning (tabell 2). I resultatet redovisas samtliga respondenter tillsammans, ingen urskiljning görs mellan LSS och SoL, eller respondenter inom kommunal eller privat verksamhet, eller för respondenter på olika nivåer i verksamheten.

Tabell 1. Andel besvarade enkäter per område samt antal informanter per område (n=87).

Kommun Andel respondenter (%) Antal informanter (st.)

Enköping kommun 8 % 2 st

Heby kommun 6 %

Håbo kommun 2 % 1 st

Knivsta kommun 5 % 1 st

Tierp kommun 8 %

Uppsala kommun 43 % 5 st

Älvkarleby kommun 3 % 1 st

Östhammar kommun 10 %

Annan (privat regi) 15 % 2 st

TOTAL 100 % 12 st

Fördelningen av respondenter i länet (de som har svarat på enkäten) överensstämmer i stora drag med storleken på länets kommuner. Uppsala är den största kommunen, vilket ger att flest respondenter härifrån har svarat (43 %). Uppsala kommun är uppdelad i två områden: uppdrag och utförare. Fördelningen av respondenter i Uppsala kommun mellan de olika ”sidorna” är: ”uppdragssidan” – 16 % och ”utförarsidan” – 84 % (av de 43 % respondenter i tabell 1 ovan).

16

Tabell 2. Respondenternas befattning fördelad i procent samt informanternas befattning i antal st (n=87).

Befattning Andel respondenter (%) i enkät

Antal informanter (st) i intervju

Första linjens chef (chef vid baslinjen)

58 % 4 st

Andra linjens chef 13 % 6 st

Både första och andra linjens chef 7 %

Strateg (nyckelperson) 6 % 2 st

Annan 16 %

TOTAL 100 % 12 st

I tabell 2 presenteras respondenternas befattningar. Merparten av dem som svarat på enkäten är chefer vid baslinjen (58 %). 16 % har svarat ”Annan” och i de öppna kommentarerna är det fler som skrivit till verksamhets-, enhets-, produktions- eller förvaltningschef, VD, tredje linjens chef. Informanterna som blev intervjuade representeras av fyra chefer vid första linjen, sex chefer vid andra linjen och två strateger (nyckelperson). De chefer och nyckelpersoner som intervjuas har varierande uppgifter och mandat. Nyckelpersoner och andra linjens chefer beskriver att de ofta formulerar vad som ska göras, medan första linjens chefer beskriver att de arbetar med hur uppgifter ska lösas. I stort sett samtliga informanter har personal, budget och uppföljningsansvar.

Vad innebär brukarinflytande för chefer? I intervju med cheferna ställdes en första fråga om vad brukarinflytande innebär för dem (i verksamheterna). De flesta informanterna beskriver brukarinflytande som en möjlighet för brukaren att göra sin röst hörd, att vara delaktig och påverka det egna stödet och att vara med när beslut tas om den egna personen, att kunna påverka där man är. Någon påpekar samtidigt att det inte kan innebära full frihet, utan att det är förenat med kompromisser. ”Kunden i centrum” säger någon och ”inflytande i det enskilda ärendet” säger någon annan. Det är viktigt att rösterna från brukaren tas på allvar och används, så att det inte blir skeninflytande, menar en av informanterna:

Det är inget enkelt begrepp, det tror jag att vi alla har lite olika tankar kring. Det jag bland annat tänker på är att det ju handlar om möjligheten att få sin röst hörd. Inte minst att man också använder rösterna. Annars är det skeninflytande, om man inte lyssnar utan kör på i alla fall. Det jag tänker på spontant, det handlar det om att ge utrymme för det, men också att ta det på allvar och verkligen använda det.

Vissa av informanterna har inte funderat över vad brukarinflytande innebär och väljer att inte reflektera kring begreppet. Någon problematiserar brukarinflytande och menar att det är ett vagt begrepp, som inte nödvändigtvis leder till att den enskilde är delaktig och faktiskt kan påverka sin vård eller sitt stöd. Ett annat begrepp lyfts fram av en informant:

Skillnaden för mig är att inflytande, ja då får man säga vad man tycker, men någon annan kan bestämma något annat. För mig är makt att då får man bestämma det man vill inom det område man kan ha makt.

Flera av informanterna berör här viktiga aspekter av begreppet brukarinflytande och bland andra nämns skeninflytande och makt. Det finns en inbyggd maktobalans i förhållandet mellan brukare och

17

professionella (Barron, 2009; Hasenfeld, 2009). Det är först när makten erkänns som parterna kan reflektera kring maktfördelning och en eventuell förskjutning av makt, vilken är aktuell i diskussionen om brukarinflytande. I en av de öppna kommentarerna som lyfts i slutet av enkäten, där respondenterna fritt får lyfta fram övrig information, säger någon:

Viktig fråga som jag kommer att arbeta mer med under det kommande året! Maktutjämning och empowerment ser jag som särskilt viktigt att arbeta med i min verksamhet. Däremot tror jag att vi som har möjlighet att se verksamheten lite distanserat och utifrån omvärldsanalys kan se framtidsfrågorna lite klarare än de brukare som befinner sig "här och nu".

En informant funderar över brukarinflytande som en process i verksamheten för brukarorganisationer, att föra dialog med representanter för en brukargrupp, snarare än brukarinflytande för den enskilde. Informanten ger ett exempel på ett möte där brukarrepresentanter lämnade förslag på ett formulär att använda i uppföljningssyfte:

Det är en möjlig väg att gå att vi tar till oss tex sån typ av material och synpunkter och har en sån dialog att hur ska uppföljningen se ut, vad är det vi ska fråga när man går ut och kontrollerar eller ser efter ifall individen har det bra på sitt boende eller inte. Det är en bra dialog tycker jag. En bra samverkan.

För cheferna och nyckelpersonerna innebär brukarinflytande till stor del något som sker omedelbart och verksamhetsnära och ingenting som berör de chefer som finns på högre eller andra nivåer längre ifrån verksamheten. För flera av informanterna var det i dessa intervjuer första gången som de reflekterade kring brukarinflyande. Detta syns även i en av de öppna kommentarerna:

Problemet är att det inte finns ett brukarinflytande värt namnet på uppdragssidan, varken politiker eller tjänstemän tar hänsyn till vad brukarna vill. Uppdragssidan skulle behöva genomgå en brukarrevision, och även en riktig revision och genomlysning. Det finns tyvärr allt för dålig kunskap om och kontakt med de personer man är satt att måna om. Vi upplever att de inte vill veta, inte vill ha en dialog.

Majoriteten av informanterna reflekterar kring brukarinflytande som något som rör den enskilde individen främst. Ershammar (2007) menar att det inflytande som förekommer ”till vardags” och nära den enskilde individen är viktigt. Vidare påpekar han att detta finns och fungerar är nära sammankopplat med hur ett strukturerat inflytande på övriga nivåer i en organisation fungerar.

En av informanterna uttrycker att brukarinflytande på individnivå fungerar relativt väl, men att det krävs en förbättring på övriga nivåer i organisationen:

Jag anser att vi har hittat bra modeller och förhållningssätt för att öka inflytande över sitt eget liv på våra enheter. Däremot skulle de behövas mer brukarinflytande vid utformning av socialsystem etc. Idag tycker jag att vi har rigida regler inom försäkringskassan, arbetsförmedlingen och sysselsättning. Brukarna måste få möjlighet att påverka systemet. Hur detta ska bli möjligt har jag ingen lösning på i dagsläget men det är en viktigt aspekt att ta med i fortsatt arbete.

Informanten uttrycker att det är viktigt att brukare får tillträde till tjänstemannanivåer i organisationer som hanterar socialförsäkringsfrågor. Hasenfeld (2009) menar att fördelning av resurser och fokus i en organisation beror mycket på nyckelaktörer i organisationen.

Hälften av cheferna anger i enkäten att de har gett någon i verksamheten ansvar att bevaka brukarnas intressen och drygt 10 % har tänkt tanken att utse någon som ansvarar för det. En tredjedel av de som svarat uppger att de inte har utsett någon ansvarig. I kommentarfältet, där de som svarat ja på frågan lämnat en kommentar, beskrivs hur ”all personal har det ansvaret”, att det är kontaktpersoner,

18

handledare, boendeansvariga och enhetschefer bland andra som bär ansvaret för att bevaka brukarens intresse.

Inom vilka delar inom ansvarsområdet anser cheferna att brukarinflytande förekommer? En del av det övergripande syftet som denna undersökning förväntas ge svar på är inom vilka områden respondenterna menar att brukarinflytande förekommer: i samband med processer som rör planering, i behovsbedömning, i samband med utförandet av service och tjänster eller i utvärdering och uppföljning. I enkäten får respondenterna möjlighet att gradera brukarinflytande på en skala mellan 0 (ingen brukarinvolvering) och 5 (delegerad makt) i dels olika moment gällande övergripande verksamhetsplanering (formulera värdegrund, formulera övergripande mål, utforma policyprogram, verksamhetsplanering, val av metod/arbetssätt, budgetarbete och uppföljning), dels generellt i det arbete som de utför. Stegen på "trappan" är kumulativa, det vill säga att de bygger på varandra. Om man exempelvis graderar brukarinflytande med en trea, betyder det att steg 1, 2 och 3 är "uppfyllda" och att steg 4 och 5 är kvar för att nå reellt brukarinflytande. Se nedan i tabell 3 hur chefer och nyckelpersoner graderar brukarinflytande i sitt arbete.

Tabell 3. Brukarinflytande i verksamhetsplanering och utveckling fördelat i olika arbetsmoment.

Arbetsmoment

Ingår inte i mitt uppdrag

0 Ingen

brukarinvolvering (1)

Information (2)

Konsultation (3)

Samverkan

(4) Brukarinvolvering

i hela processer

5 Delegerad

makt

Formulera värdegrund (n=77)

29 % 33 % 14 % 10 % 14 % 0 % 0 %

Formulera övergripande mål (n=77)

19 % 33 % 25 % 13 % 8 % 1 % 1 %

Utforma policyprogram (n=76)

25 % 37 % 20 % 13 % 4 % 0 % 1 %

Verksamhetsplanering (n=76)

5 % 24 % 25 % 14 % 24 % 8 % 0 %

Val av metod/arbetsätt (n=76)

1 % 26 % 14 % 17 % 30 % 12 % 0 %

Budgetarbete (n=77) 17 % 61 % 17 % 3 % 1 % 0 % 1 %

Uppföljning (n=77) 5 % 26 % 19 % 10 % 23 % 14 % 3 %

Omkring hälften av de respondenter som har graderat de olika delmomenten anger att de olika momenten antingen inte ingår i deras uppdrag eller att det inte är någon brukarinvolvering i dessa moment. Övriga respondenter graderar att brukarinflytande hamnar på information, konsultation eller samverkan. Endast ett fåtal anser att det är brukarinvolvering i hela processer eller delegerad makt. De arbetsmoment som ingår i de flesta respondenters uppdrag och där majoriteten anger att det förekommer brukarinflytande i varierande form är verksamhetsplanering, val av metod/arbetssätt och uppföljning. Budgetarbete är det moment där det förekommer minst grad av inflytande och där inflytande i stora drag handlar om att bli informerad.

19

När respondenterna sedan graderar brukarinflytande generellt, skiljer det sig från när de graderar brukarinflytande i de olika delmomenten (se tabell 3). Se nedan i tabellen hur cheferna och nyckelpersonerna graderar sin upplevelse av brukarinflytande i det arbete som de utför sammantaget.

Tabell 4. Brukarinflytande i verksamhetsplanering och utveckling, sammantaget i det arbete som chefer och nyckelpersoner utför2.

Arbetsmoment

0 Ingen

brukarinvolvering (1)

Information (2)

Konsultation (3)

Samverkan

(4) Brukarinvolvering

i hela processer

5 Delegerad

makt

Brukarinflytande generellt i arbetet (n=80)

4 % 10 % 24 % 52 % 10 % 0 %

De flesta chefer och nyckelpersoner anser att det förekommer brukarinflytande i det arbete som de utför och 10 % av respondenterna anser att det är brukarinvolvering från ’ax till limpa’. Det är dock ingen som uppger att det handlar om delegerad makt. Endast 4 % anser att det inte är tal om brukarinvolvering eller brukarinflytande alls i det arbete som de utför. Upplevelsen av brukarinflytande i det arbete man utför är högre när graderingen sker övergripande, än när arbetsmomenten specificeras.

I enkäten ställs frågan: ”Har brukare någon möjlighet att påverka det arbete som Du utför?” Enkätresultaten visar att en majoritet av chefer och nyckelpersoner (77 %) anser att brukarna har möjlighet att påverka det arbete som de utför i verksamheter och organisationer, få (9 %) anser motsatsen och vissa (11 %) har svarat ’vet ej’ på frågan. Av dem som har svarat på frågan ”Anser du att det finns förutsättningar för brukare att delta i verksamhetens utvecklingsarbete?” svarar en majoritet (71 %) att det finns förutsättningar för brukare, ett fåtal (10 %) att det saknas förutsättningar och vissa (15 %) svarar ’vet ej’. I kommentarfälten kopplade till frågorna och i intervjuer har man möjlighet att kort berätta hur brukare kan eller inte kan påverka det arbete som man utför som chef, verksamhetsansvarig eller ”nyckelperson”, samt utveckla sitt svar angående förutsättningar. Nedan kompletteras frågeställningen ovan med kommentarer som lämnats i enkäten och de fördjupande intervjuerna, fördelade över olika moment inom chefers och nyckelpersoners ansvarsområden.

Brukarinflytande i samband med planering De arbetsmoment i tabell 3, där respondenterna har graderat inflytande, visar att grundläggande och planerande moment som att formulera värdegrund och övergripande mål, utforma policyprogram och budgetarbete inte är förenat med brukarinflytande i någon större utsträckning. Mellan 50 och 60 % av dem som graderat har inte dessa moment inom sin ansvarsram eller uppger att det inte är förenat med någon typ av brukarinflytande. Upp till ca 25 % anger att det handlar om information och färre än det (omkring ca 10 %) menar att det rör sig om konsultation. En övervägande majoritet av respondenterna anser dock att brukare kan påverka det arbete som man utför och chefer och nyckelpersoner beskriver i enkäten hur det sker. I kommentarer menar de att synpunkter och åsikter ofta ligger till grund för planeringsarbetet i verksamhetssituationer. Nedan några av de kommentarer som på olika sätt rör information och konsultation:

Deras [brukarnas] åsikter tas tillvara, framför allt genom att de pratar med sin kontaktperson på boendet som sedan för fram åsikten. Den ligger till grund för vårt förändringsarbete.

2 I denna gradering fanns inte alternativet ’Ingår inte i mitt uppdrag’ med, så andelen procent är fördelad mellan ingen brukarinvolvering och delegerad makt.

20

Vi är mycket lyhörda för synpunkter och försöker bemöta och förändra efter dessa.

Flera respondenter belyser att brukaren kan påverka planeringen av den egna, individuella situationen:

Genom genomförandeplaner där brukare och arbetshandledare planerar utvecklingen och även kartläggning. Brukaren kan påverka mitt arbete genom synpunktshantering, på personliga träffar, via SIP träffar, via brukarrådsmöten, via husmöten.

Klagomålshantering, där brukarna inte egentligen kan påverka att synpunkterna verkligen leder till någon förändring, är en passiv form av inflytande (Ershammar, 2007). Aktiv påverkan inbegriper strukturerade former och systematiserade metoder såsom olika typer av råd (beskrivning av formaliserade råd längre fram), representation i ledningsgrupper, medverkan i personalutbildning, framtidsverkstad med mera. Grundläggande för brukarinflytande är också hur väl verksamheten kan stödja den enskilde att stärka sig och ta kontroll över sin situation (Ershammar, 2007). Några kommentarer belyser hur respondenterna försöker stärka brukarna på olika sätt, så att de ska kunna vara delaktiga och ha inflytande i sin vardag:

Vi stödjer brukarna att bilda föreningar för att kunna bli ännu mer medverkande och få ännu mer inflytande. Vi stödjer också i bildandet av kooperativ och sociala företag.

Vi försöker på olika vis att involvera brukarna i vår utveckling/planering. Försöker genom olika utbildningar/insatser öka deras delaktighet och tilltro till att det får att påverka och ställa krav. Delta i olika arbetsgrupper som driver frågor.

Andra kommentarer pekar på att brukarnas förutsättningar att påverka handlar om att träffa chefen direkt och göra intryck som sedan indirekt i förlängningen kan förändra:

Vid samtal och hembesök framföra sina åsikter och förbättringsförslag som sedan kan tas i åtanke vid planering av mitt arbete.

Brukare kontaktar mig/verksamheten, god kontakt finns.

Kärnan i människobehandlande organisationer (stöd- och serviceorganisationer) utgörs av relationen mellan personal och den enskilde som får en insats och kvaliteten på relationen är viktig för hur det slutliga resultatet blir (Hasenfeld, 2009). Även grunden i arbetet med brukarinflytande läggs genom att personal och chefer förstår och bemöter brukares önskemål och behov (Ershammar, 2007). Det är dock avhängigt den professionellas tolkning av vilka möjligheter som finns att tillmötesgå brukaren. Att försöka bemöta brukaren och förändra utifrån synpunkter är förvisso en god ambition, men frågan är om det är gott nog? Ett av argumenten för brukarinflytande, som är ofta använt, är maktutjämning (Dahlberg och Vedung, 2001; Socialstyrelsen, 2012; Socialstyrelsen, 2013). Relationen mellan brukare och profession är, oavsett om den är god, ojämlik till sin karaktär (Socialstyrelsen, 2013; Hasenfeld, 2009), men med ökad brukarmedverkan kan denna obalans i makt jämnas ut till brukarens fördel. Detta för oss in på ett ytterligare argument som används i litteraturen för ökat brukarinflytande, empowerment; det är viktigt att medverka och få makt över beslut och handlingar som påverkar det egna livet, något som ökar självförtroendet och förändrar självbilden hos brukaren. Hasenfeld (2009) argumenterar för att empowerment är en hörnsten i socialt arbete och bör finnas med på samtliga nivåer i en organisation. För att kunna arbeta med empowerment är det viktigt att i ett första steg erkänna att det finns en maktobalans i förhållandet brukare och profession.

21

Brukarinflytande i samband med behovsbedömning Behovsbedömning i detta sammanhang ska inte förstås som den bedömning som föregår beslut, utan ses här som en bedömning av behov som ligger till grund för chefers arbete med att utveckla verksamheter och organisationer. Grunden för arbetet i de kommunala verksamheterna är i enlighet med Sol och LSS. Det är således starkare grunder för serviceanpassning utifrån behov än enbart att tillgodose önskemål.

I intervjuer med chefer och nyckelpersoner beskrivs hur de hämtar information om brukarnas behov, samt i vilken mån de interagerar med brukare eller representanter. De mer verksamhetsnära cheferna (första linjen) beskriver att de i sin vardag hämtar information om behoven i genomförandeplaner, genom ”nöjd kund index” (en enkätundersökning från verksamhet till kund/brukare, som chefer och nyckelpersoner i enkät och intervjuer löpande hänvisar till som NKI) samt från boendemöten med brukare från verksamheten. Ytterligare någon chef träffar brukare om det uppstår problem eller vid nya (första) kontakter. Även flera av andra linjens chefer och nyckelpersoner uppger att de hämtar information om brukares behov genom NKI eller motsvarande brukarundersökningar, genomförandeplaner, men också från sina medarbetare i verksamheten.

Brukarinflytande i samband med utförande av service och tjänster Vissa frågor i enkäten undersöker konkret om man som chef eller nyckelperson deltar i olika sammanhang, möten och liknande, med brukarrepresentation. I de flesta verksamheter (boenden, daglig verksamhet med mera) sker dessa möten löpande. Det är en del av den service och de insatser eller tjänster som finns i verksamheten. I kommentarfälten har respondenterna belyst hur brukare kan påverka och möten och råd av olika slag där boenden och deltagare (brukare) kan lämna synpunkter på vad verksamheten behöver förändra och förbättra. Jag gör tolkningen utifrån kommentarer i enkäten och i intervjuer att det är olika möten och tillfällen av icke-formaliserad karaktär som respondenterna möjligtvis har haft i åtanke när de har svarat på enkäten. Det som beskrivs av respondenterna är att det på möten ofta beslutas om gemensamma utrymmen, mindre (enkla) inköp och vilka gemensamma aktiviteter som ska genomföras, något som kan tolkas som tillfälliga aktioner (jmf. Karlsson och Börjesson, 2011). Vissa av cheferna deltar regelbundet och någon uppger att de inte deltar alls. Det är få som berättar om att mötena dokumenteras (protokollförs) och följs upp (även om det sker i vissa fall).

Nedan ett stapeldiagram som visar hur respondenterna svarade på frågorna: ”Hur ofta deltar du i brukarråd?” och ”Hur ofta deltar du i referensgrupper med brukarrepresentation?”.

Tabell 3. Fördelning över hur ofta respondenterna deltar i brukarråd eller referensgrupp. Andelen respondenter (på Y-axeln) är angiven i procent. Drygt hälften av cheferna har svarat att de inte deltar i brukarråd eller referensgrupper med brukarrepresentanter. 4 % av dem som har svarat deltar i möten varje vecka och ca 15 % deltar varje

0102030405060

Varje vecka Varje månad ca 2 ggr omåret

en gång per år Jag deltar intei brukarråd

Brukarråd

Referensgrupp

22

månad. Ca 30 % har svarat att de deltar en till två gånger om året i brukarråd och referensgrupper. Följdfrågan till ovanstående frågor är ”Vem/vilka representerar brukarna i de brukarråd/referensgrupper där du deltar?”. Respondenterna uppger att det främst är brukare från verksamheten som deltar i brukarråden, men även brukarrepresentanter från intresseorganisationer och HSO förekommer. 44 % av respondenterna svarar ja på frågan: ”Har Du någon gång tagit initiativ till att starta ett brukarråd, en referensgrupp med brukarrepresentation eller liknande forum?” och 18 % har tänkt tanken att göra det.

Hillborg och Rosenberg (2012), som har kartlagt hinder och möjligheter för brukarråd, menar att brukarråd ofta är organiserade genom att ”brukar- och närståendeorganisationer utser representanter som träffar företrädare från kommunen och/eller landstinget ett visst antal gånger varje år”. Det är en klar majoritet av respondenterna som uppger att det främst är brukare från verksamheten som deltar i råden, vilket måhända kan betyda att dessa tillfällen mer är likt husmöten och enhetsmöten eller liknande. För brukarråd som de beskrivs i litteraturen bör det finnas tydliga riktlinjer för arbetet i rådet och alla deltagare bör ha utbildning eller kännedom om exempelvis mötesteknik, organisationen och lagstiftning (Ershammar, 2007). Den karaktär som de olika mötena som beskrivs i kommentarerna har, för tankarna till det icke-formaliserade, där formerna inte i förväg är definierade och klargjorda. Ytterst få har beskrivit mer detaljerat hur möten går till och vad de faktiskt leder till. Nedan ett exempel på en mer detaljerad beskrivning:

Regelbundna möten med dagordning […] där minnesanteckningar från föregåendemöte gås igenom. Representanter från samtliga funktioner/grupper som var 6:e vecka träffas för ett råd med dagordning. […] Verksamheten har en heltidsanställd högskoleutbildad personal anställd för att säkra upp att individens rättigheter följs av oss.

Det som ytterligare styrker uppfattningen om att det är icke-formaliserat brukarinflytande i verksamheterna till stor del, det vill säga att det sker mer informellt, är i intervjuerna med chefer och nyckelpersoner gällande möten med brukarorganisationer och brukarrepresentanter. Ingen av de första linjens chefer som vi har talat med har kontakt med brukarorganisationer idag, även om de menar att de är öppna för ett sådant samarbete. På frågan om det i chefgruppen kunde bjudas in en brukarrepresentant som sakkunnig svarar en av cheferna:

Erfarenhet är väl det bästa tänker jag när man har den och kan förstå verkligheten. Självfallet, det skulle man mycket väl kunna göra.

I litteraturen nämns flera argument för brukarinflytande och som lyfts inledningsvis i denna undersökning, serviceanpassning, effektivitet, maktutjämning, legitimitet, empowerment och demokrati (Dahlberg och Vedung, 2001; Socialstyrelsen, 2012). Att använda sig av sakkunniga, i det här fallet personer (brukare) med erfarenhet, är något som kan effektivisera verksamheter. Personer med särskild kunskap om behov och resurser kan verka som sakkunniga eller experter på området i form av representanter i en ledningsgrupp, med eller utan rösträtt eller verka i en rådgivande funktion (Ershammar, 2007), något som informanterna i undersökningen ställer sig öppna inför och positiva till.

Även om nyckelpersonerna och andra linjens chefer i större mån har kontakt med brukarorganisationer och dess representanter, är det inte med någon direkt regelbundenhet som det sker. Någon enstaka chef menar att möten med brukarrepresentanter är regelmässiga. En informant svarar på frågan om det finns brukarråd på informantens nivå i organisationen:

Nej, det finns det inte. Men däremot blir vi inbjudna, för kommunen har x antal träffar med anhöriga och företrädare. Så jag har varit inbjuden till två sådana träffar som har berört just upphandlingsfrågorna. Sen har vi medborgardialog, där de kan lämna sina synpunkter.

23

Medborgarinflytande i politiska processer är något som utvecklats och blivit allt vanligare i kommuner och landsting (Ershammar, 2007). Politikerdialog, eller medborgardialog är en metod för brukarinflytande som är formell, systematisk och en del av verksamheten.

Några andra linjens chefer beskriver att de (cheferna) blir inbjudna till brukarorganisationernas möten ibland och att de själva i vissa fall bjuder in organisationerna. Några av informanternas organisationer genomgår stora förändringar i sina organisationer eller i sin verksamhet, alternativt är nya i sin position som chef (de har bytt område, verksamhet med mera) och menar att de inte i så stor utsträckning som de skulle önska samarbetar med brukarorganisationer. En av informanterna som uppger begränsad erfarenhet av brukarinflytande på verksamhetsnivå uttrycker:

Det känns väldigt riktigt att ha brukarrepresentanter med på de mötena. Det känns inte konstigt. Det känns rätt.

Flera av andra linjens chefer och nyckelpersonerna, dels de samma som är nya på sina poster och genomgår förändringar i sin verksamhet, men även ytterligare andra, uppger att de i sin position inte har så mycket erfarenhet av brukarinflytande och någon säger:

Sen är det klart, vi pratar mycket om brukarinflytande i alla verksamheter, men mer utifrån vardagssituationer. Den typen av inflytande pratar vi mycket om i omsorgen, men det är ju inflytande, inte makt.

Som nämnts tidigare är det viktigt att en organisations nyckelaktörer ställer sig bakom och stödjer värderingar av olika slag för att de ska föras framåt, i det här fallet att brukarinflytande är viktigt för att utveckla verksamheter och organisationer. Det blir tydligt hur viktigt det är, då de informanter vars organisationer genomgår stora förändringar tydligt hänvisar till detta som ett av de stora skälen till att det är ”skralt” med brukarinflytande för tillfället. Att som organisation eller verksamhet befinna sig i en förändringsfas skulle kunna innebära en ypperlig möjlighet att involvera brukarrepresentanter i ett tidigt skede för att sedan följa förändringsprocessen från start till slut.

Brukarinflytande i samband med utvärdering och uppföljning I tabell 3 (som presenterades på s. 18) är arbetsmomentet uppföljning en av de delar som ofta ingår i respondenternas ansvarsområde och där brukarinflytande förekommer i högre grad än för exempelvis de övergripande momenten (formulera värdegrund och policyprogram med mera). 14 % av dem som har svarat uppger att det handlar om brukarinvolvering i hela processer och 3 % uppger att det handlar om delegerad makt. Uppföljning är det moment där brukarna enligt respondenterna upplevs ha störst inflytande. De flesta som kommenterar i enkäten menar att de genomför NKI, utbildningar, genomförandeplaner samt möten och liknande (APT eller arbetsplatsträff, medlemsmöten, månadsmöten, brukarråd, morgonmöten, brukarmöten, kundmöten, veckomöten och referensgrupper). Några av de vanligaste kommentarerna:

Genom årliga enkätundersökningar.

Utbildningar och APT ute på alla arbetsplatser, genomförandeplaner för alla brukare och brukarundersökningar.

Vissa respondenter har varit lite mer utförliga i sina svar:

Varje brukare deltar i utvärderingen av sin egen sysselsättning eller sitt eget boende. Detta sker vanligtvis i dialog med kontaktman och ibland med enhetschef. Utifrån sina förutsättningar kan man påverka sin situation i den mån detta är möjligt sett till övriga krav på verksamheten.

24

Uppföljning görs av våra insatser av biståndshandläggare och där deltar brukaren. Uppföljning av hela verksamheten? Jag förstår inte frågan riktigt…

Även brukarrevision nämns av en informant som ett sätt att arbeta med inflytande och ytterligare en annan berättar om fokusgrupper med brukare i vissa fall:

Vi har metoden för att ta fram vad som är viktigt att arbeta med fokusgrupper med kundgrupper. Så det är brukarna själva som har tagit fram vilka frågor som är de viktiga.

Detta är, som nämnts tidigare mer aktiva sätt att arbeta med brukarinflytande. Brukarrevisioner är för övrigt en av de få metoder som socialstyrelsen anser vara evidensbaserade (Socialstyrelsen, 2012).

Fler än hälften av respondenterna uppger att resultaten från uppföljningarna har lett till förändring. Några av de förändringar som de uppger i kommentarfältet handlar om förändringar och förbättringar för den enskilde:

Kunden bestämmer själv hur de vill ha sin insats och med vem de vill ha den, försöker att tillgodose det i största möjligaste mån. Ex, en kund ville äta gemensamt, men hennes grannar på gruppbostaden vill inte. Hennes lösning på saken var att hon kunde gå till ett annat gruppboende och äta gemensamt med dom. Det gör hon nu och det funkar jättebra.

En ville byta arbetsuppgifter, har kommit så långt att brukaren vill prova på att komma ut i företagsplatser.

En brukare med lite tid från personal, mycket duktig på det mesta, har fått utökad samtalstid med personal. Det har stärkt brukaren som får tid att resonera om olika livsfrågor. Det instrument som används vid nivåbedömning ser mest till omvårdnadsbehov så det gäller att väcka dessa frågor vid tillfälle för genomgång med LSS-handläggare.

Andra förändringar med boenden och deltagare har mer kollektiv karaktär:

Mottagandet när en brukare kommer hem till boendet från skola eller daglig verksamhet styrdes från början av uppfattningen om att alla behövde vila då. Efter utvärdering med några av de som tydligast visade att de inte ville/kunde vila ändrades rutinen så att varje boende har en individuell plan för mottagandet vid hemkomst.

Önskemål på aktiviteter och gemensamma fikastunder och gemensamma måltider.

Önskemål om bad från några kunder ledde till att dessa börjat att bada. Förändringar i arbetsmiljön på en sysselsättning. Synpunkter om arbetsmiljön framkom vid en fokusgrupp med kunderna.

I vissa fall har arbetsplatser (i daglig verksamhet) lagts ner då det visade sig vara för stressigt och i andra fall har andra startats upp efter önskemål.

Som tidigare diskuterats är klagomåls- och synpunktshantering en passiv form av medverkan. Även om det sker årliga brukarundersökningar, löpande synpunktshantering och liknande, där brukare kan lämna synpunkter, kan det inte sägas beskriva uppföljning och utvärdering med brukarinflytande. Förvisso beskriver en del av cheferna och nyckelpersonerna att brukare är med och tar fram områden och formulerar frågor i enkäterna (genom fokusgrupper och liknande), vilket ju är mer aktivt än att bara svara på dem, men det är inte alla som arbetar på det viset. Vissa respondenter är även tydliga med att det står i relation till organisationens krav om önskemål och synpunkter införlivas (se ovanstående citat). Inom organisationer är medarbetarna bundna av regler och krav som de måste hantera (Hasenfeld, 2009). Detta är ett vanligt förekommande argument, att det finns många aspekter

25

(ekonomi, regler, ramar med mera) att ta hänsyn till i en organisation. I nästkommande stycken träder dessa argument fram tydligare.

Brukarinflytande når inte chefer Få chefer uttrycker i enkäten att brukare har liten eller ingen möjlighet att påverka chefernas arbete, samt att det saknas förutsättningar för påverkan. Dessa funderingar överensstämmer väl med det som informanterna i intervjuerna uttrycker. De som i enkäten har svarat att brukare inte kan påverka det arbete man som chef eller motsvarande utför, kommenterar också (i enkäten) att mycket styrs genom politiken och motsvarande riktlinjer (exempelvis socialstyrelsens). De anser vidare att de (som tjänstemän) är för långt ifrån brukarna för att de (brukarna) ska kunna öva inflytande över verksamheter och organisationer:

Jag har inte den kontakten idag. De har möjlighet att påverka annat, men inte mitt arbete som är mer styrt uppifrån av tjänstemän och politiker.

Hasenfeld (2009) argumenterar för att det kan uppstå en klyfta mellan olika aktörers tolkningar av de överordnade målen, å ena sidan brukarens tolkning av ett skäligt eller gott liv och å andra sidan den professionelles tolkning av det samma. Hur målen nås är beroende av vilka verktyg, metoder eller arbetssätt som används, samt vilka erfarenheter beslutsfattaren har i bagaget. Det är inte alltid som tolkningarna stämmer överens och det är ofta företrädelsevis den professionelles tolkning som gäller. I undersökningen ger cheferna och nyckelpersonerna uttryck för att det dessutom är någon annan eller något annat som styr verksamheterna och organisationerna från att brukarinflytande får fäste på verksamhets- och organisationsnivå, exempelvis politiker eller riktlinjer, samt att de heller inte har kontakt med brukare i verksamheterna. Några av dem som svarat att det inte finns förutsättningar för brukare att representera brukares intressen, menar att det saknas forum för samverkan samt att det krävs mer organisation av formerna för brukarinflytande:

En stabilare värdegrund behöver byggas upp i kommunerna, där man ser över hur resurserna fördelas till våra äldre brukare. Det är viktigt att brukarens önskemål inte kvävs av att det är tidsbrist eller att personal prioriterar andra göromål som tex städning.

Anledningen till att de överordnade målen kan tolkas på olika sätt är att de ofta är tvetydiga och vaga, något som kräver mer konkreta delmål för att hantera det mer diffusa (Hasenfeld, 2009). En informant hänvisar till att ”en stabilare värdegrund behöver byggas upp”, något som kan tolkas som att det krävs mer konkreta delmål för att nå det övergripande målet, i det här fallet ett skäligt, eller gott liv. Informanten föreslår att det finns en tydligare grund för hur verksamheten ska nå målen. I människobehandlande organisationer, med mjuka tjänster, bör målen av naturliga skäl kunna rättfärdigas på moraliska grunder (Hasenfeld, 2009). Det är viktigt att de arbetsmetoder och rutiner som tillämpas möjliggör rätten till självbestämmande och inflytande för brukaren över det stöd som finns, så att inte organisationen blir sig själv nog. Det är lätt att glömma bort vilka verksamheterna är till för och varför verksamheterna finns.

Någon uppger att de ”inte har tänkt på det på det sättet” att brukare kan vara med och utveckla verksamheter och någon menar att det även kan bero på ”funktionshindrets art” om förutsättningarna finns eller inte.

26

I intervjuer bekräftas den bild som vissa av cheferna gör gällande i enkäten, det vill säga att brukare och brukarrepresentanter har liten möjlighet att påverka det som chefer och nyckelpersoner gör i sitt arbete. På en övergripande nivå, där andra linjens chefer och nyckelpersonerna finns och verkar, formuleras vad som ska fokuseras i verksamheterna. Detta sker bland annat genom att ta fram värdegrunder och policys, förfrågningsunderlag samt att följa upp verksamheter. Flera av informanterna menar att det är socialstyrelsens riktlinjer som styr mycket av det arbete som genomförs och flera påpekar att det ytterst är nämnden som beslutar om inriktningar i verksamheter. En informant uttrycker:

Då är det vi tillsammans [tjänstemän] som tar fram förfrågningsunderlaget och se går det till nämnden, så det är aldrig jag som tjänsteman, utan nämnden som tar beslut.

De mer verksamhetsnära cheferna beskriver att det som styr verksamheten varken är de själva eller brukare, utan det är styrt av vad:et som formuleras på högre nivåer. På frågan om det går att påverka verksamhetens innehåll uttrycker en av informanterna:

Nej, det är långt över oss. Vi kan inte hjälpa dom (brukarna) att påverka det.

En annan chef säger angående brukarinflytande på verksamhetsnivå:

Nej, inte inflytande så… De har inte så mycket att säga till om så, det är ju styrt mycket utifrån upphandlingar och ska-krav. Våra verksamheter blir otroligt mycket mer styrda nu än förut (från uppdragskontoret). Det är de som bestämmer vad vi ska göra (…) Uppdragen blir tydligare och tydligare. Sen görs uppföljningar som kollar att vi efterlever dem.

Både i enkäter och intervjuer träder en komplex bild fram, gällande brukarinflytande i verksamheter och organisationer. Vissa chefer och nyckelpersoner ger uttryck för det faktum att brukare i realiteten har lite eller ingenting att säga till om, när det gäller vad chefer och nyckelpersoner gör i sitt dagliga arbete. Det förefaller även vara så att chefer och nyckelpersoner på olika nivåer i verksamheter och organisationer upplever att beslut och inflytande finns hos andra i stor utsträckning. Många informanter hänvisar ”uppåt” i organisationen och menar att direktiv formuleras och beslutas på nivåer som finns över dem själva. Detta visar sig vara problematiskt för chefer och nyckelpersoner när det gäller att balansera makten mellan profession och brukare. En tämligen nygjord studie visar att politikerna upplever sig åsidosatta i beredningen av ärenden som förs till nämnden och skulle önska mer fördjupande diskussioner om det som de ska fatta beslut om (Wörlén, 2010). Det behöver således inte heller i de beslutande organen (nämnden i det här fallet) vara helt klart i alla händelser vem som egentligen bestämmer.

Informanterna får reflektera kring om det finns sammanhang där det kan vara olämpligt med brukarinflytande, samt om organisationens ramar och regler kan förenas med en persons livsmål. Informanterna är i stort sett eniga om att det inte direkt finns något olämpligt med brukarinflytande, så länge det inte går ut över någon annan brukare eller när enskilda brukare pratar i egen sak för en hel grupp. Funderingarna kring organisatoriska och enskilda personers mål är delvis eniga: vissa informanter menar att målen skiljer sig åt, medan andra anser att det inte finns något i organisationen som egentligen hindrar brukarinflytande. En del informanter uppger att lagar, regler och organisatoriska ramar inte alltid sammanfaller med en persons livsmål och att brukarinflytande krånglar till det. En informant uttrycker det så här:

Det är klart att det kan bli krångligare… […] Så det är klart att det krånglar om vi har olika agendor när vi möts. I förlängningen är det något jag tror skulle berika vår verksamhet. Det skulle

27

bara komma godo tillbaka, men det är klart att det är ett bekymmer i alla mötessammanhang innan man får vana vid varandra. Om det nu ska vara på möten som frågorna ska hanteras.

Hasenfeld (2009) menar att det kan vara problematiskt för professionen att ta hänsyn till en individs hela livsproblematik och att beslut och insatser ofta sker inom ramen för det uppdrag som finns. Uppdraget är i nuläget formulerat och tolkat inom organisationen och informanterna hänvisar till nämnder, ska-krav och riktlinjer. Återförs fokus till de övergripande målen, om ett gott eller skäligt liv för den enskilde, verkar det rimligt att brukare och eller brukarrepresentanter är delaktiga i diskussioner som rör tolkning av hur dessa mål ska nås. Precis som en av informanterna påpekar, finns det inte någon given form för hur detta bör ske. En av informanterna menar självkritiskt att det är ”brist på nytänk” i organisationer och verksamheter och att det på många sätt beror på vem som är chef:

Sen måste man våga lite som chef, jag tror att det är ganska personbundet.

Brukarinflytande förekommer främst på individnivå Vid en första anblick av enkätresultaten kan det tyckas som att brukarinflytande är ”i hamn” och något som de flesta chefer har ett gott grepp om, då nära 80 % av dem som svarat på enkäten anser att brukare kan påverka det arbete som de i egenskap av chefer och nyckelpersoner utför. I kommentarer som lämnas i enkäten beskrivs olika sätt och aktiviteter som görs för att inkludera och stärka brukare att utöva inflytande och vara delaktiga i de insatser som ges: NKI, genomförandeplaner, olika typer av möten som sker på enheter och avdelningar nära verksamheten och personliga möten med exempelvis kontaktpersoner. I intervjuerna beskrivs brukarinflytande som något personligt, som är nära kopplat till beslut som rör den egna personen. I kommentarerna tillsammans med intervjuresultaten träder en bild fram, som pekar på att det man i huvudsak ringar in och fokuserar på är inflytande på individnivå och i viss mån verksamhetsnivå, snarare än inflytande med representation på verksamhets- och organisationsnivå. Det är stort fokus på (den enskilde) brukarens egen situation i det som beskrivs. Det som cheferna främst beskriver är hur brukare som är en del av verksamheten (boenden, deltagare osv) fritt får delta i olika typer av möten, vilket också är en viktig del av brukarinflytande på verksamhetsnivå. Ershammar (2007) menar att brukarinflytande på individnivå handlar mycket om att påverka utformningen och styrningen av just den egna insatsen, att ha inflytande i den egna (enskilda) situationen. Övriga nivåer av inflytande handlar mer om att kunna påverka insatser som även påverkar andra (verksamhetsnivå), samt att kunna påverka utbudet av de insatser som ska finnas (systemnivå). I en inspirationsskrift som ’Nationell samverkan för psykisk hälsa’ gett ut beskrivs att brukarinflytande på verksamhetsnivå kan innebära att brukare deltar som representant i samrådsgrupper med ledningen om verksamhetens inriktning och planering, eller att sitta med som brukarrepresentant i styrgruppen för en klinik eller institution (Svenonius, 2010). Det är således mycket i de kommentarer som lämnas i enkäten och i de uppföljande intervjuerna som tyder på att chefer och nyckelpersoner är orienterade på individnivå och i viss mån verksamhetsnivå, när det gäller brukarinflytande. Cheferna och nyckelpersonerna beskriver personliga och individuella kontakter med kontaktpersoner, och lyhördhet för synpunkter som grund för ett förändringsarbete, vilket Karlsson och Börjesson (2011) identifierar som icke-formaliserat inflytande. Det är å ena sidan grunden för inflytande, att individen är stärkt och upplever makt att påverka, men den spontana och informella karaktären kan måhända göra att den blir flyktig och till intet förpliktigande. Det krävs ett systematiskt arbete, att arbetssätt och eventuella metoder utvecklas och används, samt att dessa synliggörs (Socialstyrelsen, 2012).

Forskning visar att det ofta inte räcker att införa metoder och att arbeta med en struktur som är tänkt att inkludera personer med funktionshinder, utan att det krävs en inkluderande kultur för att komma framåt med brukarinflytande i realiteten (Parker Harris et al., 2012; Hästbacka och Nygård, 2012;

28

Restall och Kaufert, 2011). En informant menar att brukarorganisationer fungerar som remissinstans och att de i realitet inte har så stor möjlighet att påverka, men säger samtidigt:

Det här är ett utmärkt sätt att få in synpunkter om vad som är viktigt från kundgrupper och då representerar de ju både sig själva och flera [om fokusgrupper med brukare/kunder]. […] Det har ju starkt bidragit till att vissa frågor blivit synliggjorda.

Som lyfts fram tidigare finns det en viss risk att brukarinflytande blir ett spel för galleriet. Brukarinflytande kan lätt bli ett så kallad ”buzz-word”, något som finns på allas läppar och som man hänvisar till i olika sammanhang, men som i realiteten inte gör någon nämnvärd skillnad. Det är politiskt korrekt att framhålla brukarinflytande och det kan skenbart ge intrycket av att brukare har större möjlighet att påverka än vad de faktiskt har (Wörlén, 2010).

Positiv inställning förenat med skepticism gällande brukarinflytande I enkäten har chefer och nyckelpersoner svarat på olika påståenden som belyser inställningen till brukarinflytande som ett sätt att utveckla verksamheter och organisationer. Samtliga respondenter har svarat att de anser att brukarinflytande gör verksamhetsutveckling mer effektiv på lång sikt, att brukare ska ha möjlighet att påverka verksamhetens utformning, innehåll och kvalitet. De flesta av cheferna och nyckelpersonerna är även beredda att förändra rutiner och arbetssätt utifrån brukares synpunkter och önskemål, även när det går emot det som de själva egentligen tycker. I stort sett samtliga respondenter som har tagit ställning till påståendet att ”personal och chefer i verksamheter har mycket att lära av brukare” instämmer helt eller delvis.

Den positiva inställningen till brukarinflytande träder även fram i intervjuerna, där samtliga chefer och nyckelpersoner ger en bild av att de är positiva till brukarinflytande. Flera anser att brukarinflytande är ett område som behöver utvecklas och någon menar att de i kommunen pratar mycket om att lyfta fram det mera och säger:

Det här (brukarinflytande) är liksom något som tränger sig på, på ett positivt sätt. Det går liksom inte bara att bortse ifrån.

En annan informant uttrycker:

Det är inte troligt att vi som kommun gör precis det som är rätt ur ett brukarperspektiv, det är inte sannolikt.

Möten (med brukarrepresentation) kan väcka idéer och det är intressant att ta till sig tips, menar en informant. Flera säger att det finns både intresse och möjlighet att bjuda in brukarrepresentanter till möten, initiera brukarråd eller aktivt söka upp befintliga råd att delta i. Flera informanter ser även möjligheter att utveckla befintliga strukturer för exempelvis uppföljning, där fokus mer kan flyttas från chef och verksamhet till brukare. Brukarrevisioner, uppföljning i seminarieform och fokusgrupper är några av förslagen som nämns. Någon uttrycker:

Vi har pratat om att göra brukarrevisioner. Vi försöker bli bättre utifrån vad kunderna tycker.

Cheferna och nyckelpersonerna ser möjligheter med brukarinflytande i syfte att utveckla verksamheter och de välkomnar samarbete med brukarorganisationer och brukarrepresentanter. En av cheferna uttrycker angående brukares erfarenheter:

Det går väl att tänka… Det är en kunskap kanske. Det är klart att det finns en risk att vi tycker att det finns, att vi som myndighet och brukarna ser olika på vilka behov det finns. På så sätt är det framför allt en kunskapskälla.

29

I Socialstyrelsens (2013) vägledning lyfts brukarperspektivet fram som en viktig del av evidensbaserad praktik (EBP) och det talas om ett paradigmskifte i synsättet på verkligt brukarinflytande och brukarmedverkan: att det innebär mer än informationsbyte mellan enskilda brukare, brukarrepresentanter och professionen. Den traditionella omsorgstanken, att ”lösa individers problem” och att se brukare som mottagare är (så sakteliga) på väg att ersättas av ett annat sätt att tänka: att individer kan ta ansvar och aktiva beslut. Chefer och nyckelpersoner i denna studie är positivt inställda till att brukare och brukarrepresentanter bör vara en del av verksamhetsutveckling, de bör kunna påverka utformning av innehåll och kvalitet på de tjänster som finns. De ser brukares egna erfarenheter som värdefull kunskap och inser att professionen har mycket att lära. Inställning är a och o när det handlar om att vända på perspektiven (Parker Harris et al, 2012), vilket är aktuellt vid paradigmskiftet som utmanar det traditionella tänkesättet. Det är även viktigt att maktrelationer synliggörs, diskuteras och förändras för att uppnå en verklig förändring (Socialstyrelsen, 2013; Hasenfeld, 2009)

Cheferna och nyckelpersonerna ser inte bara möjligheter med brukarinflytande som ett sätt att utveckla verksamheter, de ser även olika hinder och dilemman förenat med att arbeta för ett ökat brukarinflytande. De flesta informanterna ser att problemen finns inom organisationen och verksamheterna och nämner bland annat att det i verksamheter finns många olika fokus, att brukarinflytande inte är det enda som är att ta hänsyn till. De menar även att regler och riktlinjer styr. Det är viktigt, menar en informant, att alla aktörer kan förhålla sig till lagar och regler:

Jag känner farhågor att få med brukarna. Personerna kanske inte förstår att… man kanske har såna frågor som är omöjliga att ta med i ett underlag. Det kan ju finnas, eftersom vi har lagar som styr när vi ska göra en upphandling, sen har vi alla socialstyrelsens… alltså vi har mycket som styr upphandlingarna. Så kanske man har önskemål om hur man vill ha det i sitt boende.

En annan informant påpekar problematiken med att brukarrepresentanter inte är anställda vid verksamheten och att det därför kan bli problem med bland annat sekretess, samt att det är viktigt att kunna garantera opartiskhet i olika processer:

Nä, men att, vi vill vara helt säkra på i processen att ingenting läcker ut under resans gång […] så kan hela processen bli ogiltig. […] Jag menar, är man anställd inom x och har en gång att arbeta med upphandlingar, så är man liksom bunden av sekretessen. Tar man in en brukarrepresentant utifrån, jag kan inte juridiken riktigt och… […] Så att det är liksom en sån sak som man i så fall får kolla upp.

Någon reflekterar självkritiskt att ett problem kan vara att chefer inte är klara med vad man vill när det gäller brukarinflytande:

På Sverigenivå (riks), då förmodar jag att de har ganska många vettiga representanter som kan representera gruppen på nationell nivå. På individnivå har vi ändå, är min upplevelse att vi har pratat så mycket om det att vi är till för brukarna och att vi jobbar för dem. På individnivå har vi kommit en bit på väg, men på mellannivå tror jag att det… en del är att det är svårt att hitta lämpliga parter och en annan är nog också att vi från kommuner och myndigheternas sida heller inte är riktigt klara över vad vi vill med det här. Vad är vi beredda att släppa ifrån oss om vi pratar makt?

Någon funderar kring vem som är brukare och i stort sett samtliga informanter ställer sig undrande till vem som kan representera brukarna rättvist. I flera intervjuer lyfts problematiken om företrädarskap, som handlar både om att representera en enskild person (anhörig, god man) och att representera en förening (en brukare representerar brukare som grupp). I båda fallen är det svårt, menar informanterna,

30

med företrädarskap. En informant uttrycker sin skepsis till att generalisera från en enskild person till en hel grupp:

Vem ska företräda vem? Vad är ett… Är det utifrån att man har fått en insats som man sen ges rätten att uttala sig, eller är det utifrån, för den ene är ju… Det skiljer sig ju åt väldigt mycket.

Som någon informant varit inne på tidigare är det svårt att hitta motparter och naturliga sätt att mötas. Vissa brukargrupper är svåra att nå, då de inte är organiserade och det därmed saknas former för att mötas. Andra brukare eller brukargrupper, som är organiserade, är inte alltid så starka och aktiva och på grund av det inte en självklar medpart. Måendet varierar i vissa fall, vilket gör att kontinuiteten ibland uteblir och att det därmed inte går att ta medverkan av brukarrepresentanter för givet. Det är heller inte självklart att brukare kommer pålästa om det som man möts kring, vilket några informanter lyfter som ett problem.

I enkäter och intervjuer pekar chefer och nyckelpersoner på hinder som står i vägen för att brukare ska kunna vara representanter i sammanhang på verksamhets- och organisationsnivå: organisatoriska ramar, otydlig viljeriktning, representation av en hel grupp och avsaknad av forum, mötesplatser och motparter. De hinder som nämns i litteraturen är bland annat attityder som kan handla om en rädsla från professionen att förlora makt, varvid maktobalansen kvarstår, eller ett motstånd eller ointresse i att pröva nya arbetsformer eller helt enkelt brist på resurser såsom tid och ekonomiska medel med mera (Socialstyrelsen, 2013). Andra hinder som nämns är bristande intresse från brukarna, frågor kring representation, praktiska problem och ett motstånd från verksamheterna (Ershammar, 2007). Cheferna och nyckelpersonerna i förevarande undersökning är således inte unika på något sätt. Redan i början av 1990-talet pekades ovanstående faktorer ut som hinder på vägen mot ett brukarinflytande (SOU 1990:19). Då i termer av att professionalism väger tyngst (dagens diskussion om evidensbaserade praktiker), regelsystem, organisation av service (byråkrati, där ”mänsklig hänsyn, subjektiva bedömningar och tyckanden utgör ett slags grus i maskineriet”). Störst ansvar att skapa ett inkluderande klimat har organisationerna, som behöver se över tillgängligheten för brukare i sin struktur (Restall och Kaufert, 2011), även om samtliga parter, både brukare och brukarorganisationer, även delar det ansvaret.

Mot bilden av att chefer och nyckelpersoner är positiva till brukarinflytande, även om de är tydliga med att det finns hinder på vägen, finns även bilden av att man anser att ”brukare tillräckligt ofta får gehör för önskemål och synpunkter”: 75 % av de respondenter som har svarat på enkäten instämmer helt eller delvis i det påståendet. Vidare instämmer hälften av de som svarat på enkäten, helt eller delvis i att ”brukare har tillräckligt med inflytande över vård och stöd”. Chefer och nyckelpersoner beskriver en bild i enkäten och i intervjuer som är lite av ett kvitto på att den enskilde har inflytande i sin vardag och över sådant som rör den egna personen. Kan det vara så att de som har svarat på enkäten har haft brukarinflytande på individnivå i åtanke och därför anser att brukarinflytande är så gott som i hamn?

Vad underlättar arbete med brukarinflytande för cheferna? Något som de flesta chefer och nyckelpersoner har lyft upp som viktigt när det kommer till att arbeta för att öka brukarinflytande är inställningen. En av informanterna uttrycker:

Det handlar om människosyn, naturligtvis. Där handlar det om egen mognad, att våga. Jag vet inte om det krävs en metod, för det är inte det som det handlar om, för det är ett förhållningssätt på ett annat sätt. Att inte sitta och tro att… att tona ned sin egen del i det här också… det är inte jag som sitter med alla svaren.

31

Informanterna lyfter fram att man som chef bör tycka och förstå att det är viktigt med brukarinflytande. Någon menar att ett ”salutogent tänkande” är ett bra fokus, samt att titta mer på personer än organisatoriska ramar. Någon chef uttrycker:

Vi behöver göra det till en tyngre fråga i kommunen som helhet. Det är väldigt lätt att säga ’På det här området så borde vi fråga företagarna vad de tycker’. På det här området borde vi fråga handikapporganisationerna vad de tycker, är inte en lika självklar fråga.

Det är viktigt att prioritera brukarinflytande, säger flera av informanterna. Merparten av informanterna anser att det är viktigt att vara tydlig, att chefer och nyckelpersoner i verksamheter visar att de vill ha samarbete med brukarorganisationer, att det är klart vad man vill göra och hur det ska göras. Några funderar över vad som krävs:

Ganska mycket tid tror jag och en tydlighet. Det krävs att det inte blir en massa ludd, utan att man skulle ha strukturen klar även om man har kommit överens från början, måste den vara väldigt tydlig –vad gör vi och vad gör vi inte? Totalt ansvar eller rådgivande, eller medansvarig. I dagens organisationer kan de nog inte bli det, tror jag. Vi kommer aldrig att kunna ålägga dem ett ekonomiskt ansvar.

Det man måste tänka på är att vara tydlig och säga vad det är som man… man har ju rätt att tycka till om allt, men man behöver på något sätt få veta att här har jag rätt att säga vad jag tycker, men jag kan inte påverka beslutet. Det tror jag att man är lite dålig på att visa, vad man kan påverka. Många frågor är liksom - vi hör vad ni säger, men vi har andra frågor att ta hänsyn till. […] Därför funderar jag ofta på det, både när det gäller enskilda brukare, brukarorganisationer, enskilda medarbetare eller personalgrupper – vilket mandat man har i olika frågor. Min uppgift är att se till att vi har så starka ledare som möjligt i organisationen så att man vågar och klarar av att vara tydlig i dom frågorna. För det går inte, rädda ledare klarar inte av att dela med sig.

Att förstå varför brukare och brukarrepresentanter ska vara med i hela processer gällande verksamhetsutveckling är viktigt, menar flera av de som intervjuats i undersökningen. Vidare är det viktigt att chefer och nyckelpersoner vill att brukare är delaktiga. Inställningen har informanterna definierat som a och o. Att förstå och vilja är två viktiga faktorer när det handlar om implementering i människobehandlande organisationer (Alexanderson, 2006). Att förstå handlar om att begripa innebörden av varför en förändring bör ske. Symboliska åtgärder, att exempelvis ha med brukare på möten för att uppfylla ett krav som ställts, men utan att förstå varför de är med, kan försvåra implementering. Viljan berör personliga intressen och motiv, vilket hänger ihop med inställningen till det arbete man utför som chef eller nyckelperson. Det är av stor betydelse att känna att det arbete man utför leder någonvart.

Något som ytterligare nämns som viktigt av flera informanter är att synliggöra och fokusera arbetet med brukarinflytande. Genom att föra in brukarinflytande i ska-krav, att sätta upp det tydligare på en politisk dagordning, att ta ett helhetsgrepp om frågorna föreslås av några informanter som en hjälp, något som kan ge skjuts åt frågor som rör brukarinflytande. Någon säger:

Det skulle jag se som en fantastisk draghjälp, om det skulle komma ändra från fullmäktige att det här är prioriterade områden. Då skulle det hamna i fokus under luppen i varje verksamhetsplan inför åren och i varje verksamhetsberättelse och tillsammans med att det är mål ska det finnas verktyg och man anger vad man har för aktiviteter och hur man mäter osv.

Att hitta former och rutiner för hur man i verksamheter kan arbeta med och tänka kring arbetet med brukarinflytande är önskvärt, likväl som att skapa forum och hitta samarbetsparter, organisera sätt att möta brukare och representanter från brukarorganisationer. Flera informanter påpekar att de skulle

32

vilja att organisationer och representanter var mer aktiva, starka och drivande. Någon funderar över vad det kan bero på:

Som det är idag så upplever jag intresseorganisationerna som rätt osynliga. Så om det handlar om att de behöver hjälp att driva eller inte ges möjlighet att få fram sina synpunkter, att det inte kommer ut i forum där det kan driva på? Är det där vi ska hjälpa till och bereda väg? Är det så att det behöver förstärkas, eller?

Även i enkäten uttrycks att det är viktigt med rutiner och/eller arbetssätt för att arbeta med brukarinflytande (i stort sett samtliga instämmer), vilket skulle kunna hänga ihop med att många chefer och nyckelpersoner vill arbeta med brukarinflytande, men inte riktigt vet hur de ska göra. Det är vidare drygt 90 % av respondenterna som anser att de som chefer kan bestämma hur man arbetar med brukarinflytande i den verksamhet eller organisation där man är chef. Även flera av informanterna i intervjuerna uppger att det är mycket upp till organisationen och cheferna om brukarorganisationer har inflytande eller inte. En chef säger:

Man får ju inte mer inflytande än vi är villiga att släppa ifrån oss. Då blir frågan snarare: Hur villiga är vi att släppa ifrån oss mandat? När det gäller planering av lokaliteter, då är vi jättevilliga att vara generösa, men det är den som håller i penningpåsen som till sist bestämmer. Men det är kloka människor, så det vore ju idiotiskt att inte lyssna på vad de har att komma med, som ibland vet bättre än oss vad som skulle passa eller inte.

En tredje faktor som pekas ut som viktig för implementering i organisationer med mjuka tjänster är att kunna (Alexanderson, 2006). Det räcker inte med att förstå och vilja, utan det krävs även att det finns resurser för att förändra. Informanterna i undersökningen efterlyser rutiner och former för att de ska kunna arbeta med brukarinflytande som ett sätt att utveckla verksamheter.

Sammanfattning av undersökningens resultat Syftet med undersökningen var att undersöka chefers och nyckelpersoners erfarenheter av och inställning till brukarinflytande. Förekommer det i samband med olika planeringsprocesser, vid behovsbedömning, i samband med utförandet av service och eller tjänster, i samband med utvärdering av verksamheter, eller i något annat sammanhang? Ytterligare en frågeställning i sammanhanget var i vilken mån cheferna tar initiativ eller ställer sig skeptiska till att öka brukarinflytande på verksamhets- och organisationsnivå? Nedan några sammanfattande slutsatser från resultatavsnittet:

• De flesta cheferna beskriver brukarinflytande som en möjlighet att göra sin (brukarens) röst hörd som brukare och att som brukare vara delaktig i det som händer kring den egna personen. Få informanter funderar på brukarinflytande som en process i verksamheten, där brukarorganisationer och brukarrepresentanter deltar.

• En majoritet av cheferna uttrycker i enkätundersökningen att brukare deltar och har förutsättningar att påverka det arbete som cheferna utför och delta i utvecklingsarbete. De beskriver hur den enskilde kan påverka sin egen situation främst genom att: lämna synpunkter till cheferna genom baspersonal, delta i NKI, delta vid upprättandet av genomförandeplaner och att delta i möten av olika slag.

• Fler än hälften av de som i enkäten graderade brukarinflytande anger att de olika momenten inte ingår i deras uppdrag eller att det inte är någon brukarinvolvering i dessa moment. Detta gäller främst arbetsmomenten att formulera värdegrund, formulera övergripande mål, utforma policyprogram och budgetarbete. Övriga chefer graderar brukarinflytande som information,

33

konsultation och i viss mån samverkan. Få anger att det är brukarinvolvering i hela processer eller delegerad makt. De arbetsmoment som ingår i de flesta chefers uppdrag är verksamhetsplanering, val av metod/arbetssätt och uppföljning. Även för dessa moment består brukarinflytande främst av information, konsultation och samverkan.

• Samtliga informanter är positiva till brukarinflytande och ser möjligheter på området, både när det gäller att utveckla befintliga strukturer, som att skapa och utveckla nya. De hinder, eller dilemman som informanterna främst lyfter fram gällande brukarinflytande, finns dels inom verksamheter och organisationer i form av bland annat strukturella förutsättningar och att det inte är uttalat att eller hur de ska arbeta med frågorna, samt att de funderar över representationen av brukarna, dels utom verksamheter och organisationer, i intresse- eller brukarorganisationer, där informanterna upplever att det är svårt att hitta motparter som kan möta de krav som finns.

• Cheferna uttrycker en medvetenhet om att det är beroende av dem som chefer om brukarorganisationerna har inflytande eller inte. Det är viktigt vilken inställning chefer och nyckelpersoner har till brukarinflytande, att de prioriterar frågorna och visar tydligt vad som gäller genom att fokusera och synliggöra arbetet. Enligt cheferna handlar det om att hitta former, forum och representanter för att arbeta med brukarinflytande.

Cheferna uttrycker i enkäten att det förekommer brukarinflytande i samtliga moment som utgör deras arbete. De erfarenheter som beskrivs i kommentarfälten är dock diffusa och de konkreta exempel som ges är främst kopplade till synpunktshantering, samt påverkan av brukarens enskilda situationer och ofta kopplat till arbete med bland annat genomförandeplaner, vilket indikerar brukarinflytande på individnivå. Det går inte att med tydlighet peka ut något område eller moment där brukarinflytande förekommer i större utsträckning, än andra. En stor del av cheferna i enkäten anser att brukare tillräckligt ofta får gehör för sina synpunkter. Det är få chefer som i enkäten pekar på att brukare inte kan påverka och att de inte har inflytande alls och som lyfter fram hindren för brukarinflytande. I intervjuerna är det företrädelsevis hindren som lyfts fram, snarare än att det är välutvecklat och genomarbetat med brukarinflytande på chefernas nivå. De chefernas upplevelse som i enkäten beskrev svårigheter och att brukare inte har reellt inflytande, förstärks i intervjuerna. I intervjuerna beskrivs ambitioner, tankar och en vilja att öka inflytandet, både för representanter och enskilda brukare.

Avslutande diskussion Diskussionen om brukares möjlighet till inflytande pågår och har gjort så under lång tid. Socialstyrelsen lyfter fram värdet av evidensbaserad praktik och vikten av att brukares erfarenheter tas tillvara i arbetet med att utforma verksamheters innehåll och utförande. I litteraturen talas det om att brukare bör ses som med- eller samskapare, medaktör, snarare än passiva mottagare av insatser och stöd. Forskning pekar på att det krävs en inkluderande kultur och tillgängliga strukturer för ett reellt brukarinflytande. En fråga som indirekt berörs i denna undersökning är hur stort utrymme som finns för brukarinflytande i organisationer och verksamheter som benämns vara människobehandlande och tillhandahålla mjuka tjänster. Resultatet har analyserats i ljuset av Hasenfelds (2009) teori om just dessa specifika organisationer, tillsammans med andra relevanta teorier. Vilket utrymme finns då att tillgå? Frågan som bör ställas är kanske snarare vilket utrymme som står till buds i organisationen och i vilken utsträckning chefer kan och vill lämna utrymme för brukares medverkan.

34

Enkätundersökningen förväntades ge svar på frågor av mer konkret karaktär och intervjuerna avsåg att fördjupa förståelsen av hur chefer ser på brukarinflytande. En av svårigheterna under förarbetet var att formulera sig gällande brukarinflytande. Är brukarinflytande något som sker? Som förekommer? Som är? Som det finns utrymme för? Upptäckten var att det inte fanns något självklart ”språkbruk”. Det fanns i princip heller inga vedertagna termer som de flesta känner igen och det fanns knappt några vedertagna metoder att luta sig mot. Genomgående i hela processen har tvivel och ifrågasättanden funnits, vad är egentligen brukarinflytande?

Samtidigt som enkätresultaten tyder på att chefer och nyckelpersoner i hög utsträckning upplever att brukarinflytande ingår i de olika arbetsmomenten av verksamhetsplanering är det när delmomenten bryts ner endast hälften som kan definiera på vilka områden, eller i vilka arbetsmoment det sker. Det som beskrivs är i stora drag att brukarna blir informerade eller konsulterade och att det endast till en viss del handlar om någon form av samverkan. Brukarinflytande med representation på ett kontinuerligt sätt beskrivs inte ske på verksamhets- och organisationsnivå, utan är något som av informanterna upplevs mer framträdande på individnära nivåer i verksamheten. Många chefer och nyckelpersoner är organisatoriskt långt ifrån de enskilda brukarna och arbete med företrädare för brukarna sker sporadiskt och utan kontinuitet. Något som förstärker detta resultat är att det var flera chefer som hörde av sig i anslutning till enkätutskicket och undrade om urvalet verkligen gjorts riktigt. De menade att de inte hade så mycket med brukarna att göra, de ”arbetade inte på det sättet”, eftersom de inte var så verksamhetsnära och hade kontakt med brukarna. Borde inte enkäten istället skickas till verksamhetsnära chefer och baspersonal? De hade dessutom tittat på frågorna och kände att de inte ”kunde” svara på dem. De var rädda att de skulle snedvrida resultaten av undersökningen. Den spontana känslan att ”detta rör nog inte mig” förstärker resultatet som visar tendensen att brukarinflytande kopplat till chefers och nyckelpersoners positioner är begränsat.

En stor del av cheferna uppger i enkäten att brukare tillräckligt ofta får gehör för önskemål och synpunkter, vilket skulle kunna tolkas som att de är nöjda med det brukarinflytande som finns. I efterföljande intervjuer framkom att mycket är kvar att utveckla gällande brukarinflytande. Trots att i stort sett samtliga chefer är positiva till brukarinflytande och ser möjligheter på området, både när det gäller att utveckla befintliga strukturer, som att skapa och utveckla nya, är det inte med självklarhet som initiativ till utveckling i den riktningen tas. Cheferna pekar på att det finns många hinder på vägen: I verksamheten finns många olika fokus (där brukarinflytande är en), organisatoriska ramar (lagar och regler), otydlig viljeriktning från organisationen, frågor om representation vad gäller brukardeltagande och avsaknad av forum, mötesplatser och motparter i form av starka brukarorganisationer. I studien uttrycker cheferna att de vill arbeta för att öka brukarinflytandet, men upplever sig samtidigt ha svårt att kunna det i den utsträckning de tycks vilja. Cheferna hamnar här i en slags ”klämsituation”: de brottas exempelvis med en ansträngd ekonomi samtidigt som de ska värna brukarna och ta hänsyn till de behov som brukarna uttrycker. Flera situationer som beskrivs i undersökningen utgörs av ambivalens gällande hur stort inflytande brukarna ska tillåtas få, vilket till viss del kan bero på att det i människobehandlande organisationer handlar om mjuka tjänster, som är tvetydiga och där målen är vaga. Det skapas även en osäkerhet genom svårigheten att operationalisera begreppet brukarinflytande. Cheferna vet helt enkelt inte alltid vad brukarinflytande på alla nivåer i en organisation riktigt innebär. Denna ambivalens kan hanteras på flera sätt, där ett sätt är att lägga problemet bortom sin egen roll och sitt eget ansvarsområde, att friskriva sig från det egna ansvaret. Sandvin et al. (1998) kallar detta sätt att hantera ambivalens för ”ansvarsfraskrivelse”. Denna undersökning visar att cheferna i stor mån lägger ansvaret både högre upp i hierarkin (politiker, riktlinjer etc.) och längre ner i hierarkin, det vill säga till baspersonalen.

35

Hur kan strävan mot en evidensbaserad praktik, aktiva och engagerade brukare som medspelare och chefer och nyckelpersoner i människobehandlande organisationer knytas ihop? Att kunna, vilja och förstå (Alexanderson, 2006) är tre viktiga delar som Alexandersson identifierar gällande implementering i människobehandlande organisationer. I överförd bemärkelse kan dessa tre aspekter även fungera när det gäller att arbeta med brukarinflytande och att väva in bästa tillgängliga kunskap: att kunna, det vill säga ha förutsättningar för att skapa tillgängliga strukturer för ett ökat brukarinflytande, att vilja det och att förstå varför brukarnas erfarenheter, kunskaper och inflytande bör användas för att utveckla verksamheters innehåll och kvalitet. Det stöd i form av insatser eller andra tjänster som brukare har rätt till, som på ett långtgående sätt griper in i enskilda människors liv, bör den enskilde ges utrymme till inflytande över. Det är av stort intresse att brukarnas och professionens tolkningar av behov inte skiljer sig åt alltför mycket. Organisatoriska ramar och riktlinjer är bland annat faktorer som de som arbetar i en organisation har att ta hänsyn till, vilket gör att det är möjligt att tolkningarna av vad som ska, eller snarare kan utföras skiljer sig åt mellan professionen och brukarna (Hasenfeld, 2009). Det kan således vara problematiskt att ta hänsyn till en individs hela livsproblematik så att en individ upplever att behoven är tillgodosedda. Flera av informanterna menar att de har stor frihet att själva bedöma hur delaktiga brukare kan vara. Frågan är då om inte de organisatoriska ramarna tolkas för snävt av chefer och nyckelpersoner och därmed blir begränsande. Då ramarna är otydliga, som påpekas i intervjuerna, blir handlingsutrymmet därefter, nämligen otydligt. Hur stort utrymme en brukare har att tillgå för att öva inflytande kan således bygga mer på de föreställningar chefer och nyckelpersoner har och de tolkningar som görs, än faktiska begränsningar i organisationen. Vissa av cheferna och nyckelpersonerna menar att det behövs ett mod hos cheferna att våga töja på gränserna. Flera av informanterna har även sagt att det är de som bestämmer och att mycket är upp till dem själva hur det ”ser ut” med brukarinflytande. En viktig resurs kan vara reflektion, att våga ifrågasätta och diskutera nya förhållningssätt eller rutiner. Att exempelvis reflektera över om en ”nöjd-kund-enkät” eller synpunktshantering är tillräckligt för att fånga upp brukares behov?

Då brukarinflytande är föremål för denna undersökning har det varit en självklarhet att involvera brukare i hela processen, från idé till slutprodukt. Olika brukargrupper har konsulterats i samband med konstruktion av enkät och intervjuguide och fungerat som expertgrupp för att validera dels frågeguider, dels de resultat som tagits fram. Det mest konkreta som genererats av brukares medverkan är just den påverkan de har haft på enkäten och intervjuguiden, genom att specifika frågor formulerats. Inför analysarbetet har expertgrupperna fungerat mer som inspiration och för att validera resultatet av undersökningen. De svårigheter som cheferna påpekar är även det som brukarna framhäver som problematiskt. Bland annat påtalas svårigheter med att arbeta inom och mellan brukarorganisationer, samt okunskap eller ovana om samarbete, en splittring som kan förklara chefernas upplevelse av exempelvis bristande kontinuitet, eller ”oengagerade” brukare. Brukarorganisationerna menar att det är viktigt att samtliga parter (både inom brukarorganisationerna och kommuner och landsting) förbereder sig för en kontinuerlig samverkan och pekar i likhet med cheferna ut forum och mötesplatser som väsentligt, men även utbildning om varandras ”uppdrag” för att öka förståelsen för de likheter och skillnader som finns.

Brukarmedverkan har berikat arbetet med undersökningen, men samtidigt gjort det mer komplext. Frågor som har väckts är vad brukarinflytande egentligen innebär? Hur går det till? Hur ser det ut? Var finns det? Fördelas det som absoluta delar? Att någon övar inflytande över något, innebär det per automatik att någon annan hålls tillbaka? Att reflektera kring dessa frågor är troligen ett steg framåt, likaså att synliggöra makt och inflytande.

36

Referenser Alexanderson, Karin (2006), Vilja Kunna Förstå – om implementering av systematisk dokumentation för verksamhetsutveckling i socialtjänsten, Örebro, Universitetsbiblioteket

Barron, Karin (2009), Maktmedveten omsorg och socialt arbete, i Gunnarsson E. & Szebehely M. (red.), Genus i omsorgens vardag, Gothia förlag

Bromark, Kristina (2011), ”’Det borde vara kramar på recept’ – En utvärdering av den enskildes inflytande i vård- och stödsituationer inom ramen för Positiv-projektet”, Stockholms län, FoU rapport 2011/1, Regionförbundet Uppsala län

Dahlberg, Magnus och Evert Vedung (2001), Demokrati och brukarutvärdering, Lund: Studentlitteratur

Ejlertsson, Göran (2005), Enkäten i praktiken: En handbok i enkätmetodik, Lund: Studentlitteratur

Ershammar, David (2007), Hitta rätt! – Vägledning till brukarinflytande i psykiatrin och socialtjänsten, www.inflytandeguiden.se

Finn, Bengt och Kristina Bromark (2012), ”Återhämtning som ledstjärna – utvärdering av ”Hela vägens psykiatri i Gästrikland”, FoU rapport 2012:2, FoU Välfärd – Region Gävleborg, Gävle: Backman Info

Finn, Bengt och Kristina Bromark (2011), ”På väg mot hela vägen. En utvärdering av projektet: Hela vägens psykiatri i Gävleborg”, FoU-rapport 2011/3, Regionförbundet Uppsala län

Hasenfeld, Yeheskel (2009), Human Services as Complex Organizations, London: Sage

Hillborg, Helene och David Rosenberg (2012), ”Ett förtroendeuppdrag… Kartläggning av hinder och framgångsfaktorer för brukarråd och brukarinflytande inom missbruks- och beroendevården”, Kommunförbundet; FoU Västernorrland, Hemströms Tryckeri (ISBN: 978-91-85613-58-8)

Hästbacka Elisabeth och Mikael Nygård (2012), ”Disability and citizenship. Politicians views on disabled persons citizenship in Finland”, Scandinavian Journal of Disability Research, DOI:10.1080/15017419.2012.676566

Karlsson, Magnus och Martin Börjesson (2011), Brukarmakt- i teori och praktik, Stockholm: Natur & Kultur

Parker Harris, Sarah, Randall Owen och Robert Gould (2012), ”Parity of participation in liberal welfare states: human rights, neoliberalism, disability and employment.”, Disability and Society, 27:6, 823-836

Restall, Gayle och Joseph Kaufert (2011),”Understanding how context shapes citizen-user involvement in policy making”, Healtcare Policy/Politiques de Santé, 2011 November: 7 (2): 68-82

Sandvin, Johans, Mårten Söder, Willy Lichtwarck och Tone Magnussen (1998), Normaliseringarbeid og ambivalens. Bofelleskap som omsorgsarena. Oslo: Universitetsförlaget.

Socialstyrelsen (2012), ”Metoder för brukarinflytande och medverkan inom socialtjänst och psykiatri”, www.socialstyrelsen.se, januari 2012

37

Socialstyrelsen (2013), ”Att ge ordet och lämna plats. Vägledning om brukarmedverkan och inflytande inom socialtjänst, psykiatri och missbruks- och beroendevård.” www.socialstyrelsen.se, februari 2012 (ISBN: 978-91-7555-029-9)

SOU (Statens offentliga utredningar) (1990:19), Handikapp och välfärd? Redovisning av en intervjuundersökning, Centrum för handikappforskning, Uppsala universitet

SOU (Statens offentliga utredningar) (1992:52), Ett samhälle för alla – Handikapputredningens slutbetänkande, Göteborg: Graphic Systems AB

Svenonius, Camilla (2010), ”Till ledamöter i brukarråd och andra samrådsgrupper: Påverka beroendevården där du bor! En inspirationsskrift från beroendeprojektet inom nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH)”, Botkyrka Offset AB, Norsborg

Wermeling, Erika (2011), ”Brukarmedverkan – Ett nytt sätt att arbeta”, Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholm: SKL Kommentus Media AB

Wörlén, Marie (2010), ”Att prioritera i socialtjänsten – Om kommunalt handlingsutrymme och beslutsfattande, Socialvetenskaplig tidskrift nr 1, 2010

38

Bilaga 1

Missiv

Kartläggning av chefers och ”nyckelpersoners” erfarenheter av och inställning till brukarinflytande, inom området funktionshinder i kommunala verksamheter i Uppsala län

Diskussionen om brukares (kunders) inflytande över sina vård- och stödinsatser pågår och har gjort så under lång tid och synen på brukaren börjar sakta förändras från att vara mottagare av vård och stöd, till att vara medskapare och aktivt påverka och öva inflytande över den egna vården och stödet. Socialstyrelsen lyfter fram evidensbasering i praktiken och vikten av brukarmedverkan och konstaterar att det finns behov av att utveckla metoder för brukarmedverkan och brukarinflytande.

Det finns flera skäl för att öka brukarinflytandet i vård och stöd och några av de argument som nämns i litteraturen är serviceanpassning, effektivitet, maktutjämning, legitimitet, empowerment och demokrati. Brukarinflytande kan ses som ett sätt att utveckla verksamheter utifrån ett kund- eller brukarperspektiv.

Inom ramen för Enheten för välfärd och FoU-stöd (Regionförbundet) genomförs en studie för att undersöka brukarinflytande i viss LSS och viss SoL-verksamheter i länets kommuner. Tanken är att studien ska tjäna som underlag för en fortsatt utveckling av brukarinflytande inom vård och stöd. Den verksamhet som avses riktar sig till personer med psykisk funktionsnedsättning, samt till personer tillhörande LSS personkretsar. Det är främst inflytande på verksamhets- och system (organisations) nivå som avses undersökas.

I början av november kommer ett webbaserat frågeformulär att skickas ut till Dig och övriga chefer och ”nyckelpersoner”, som är verksamma inom ovanstående områden. Vi önskar svar inom två veckor på enkäten (som skickas till dig i ett separat mail bestående av en länk).

Ditt deltagande i undersökningen är naturligtvis frivilligt, men det är väsentligt för studiens kvalitet att Du som får frågeformuläret besvarar det. Förutom kvaliteten på studien är det betydelsefullt för det fortsatta arbetet med brukarinflytande inom funktionshinderområdet. Svara så utförligt och fullständigt som möjligt på alla frågor och lämna gärna synpunkter och kommentarer i den mån Du önskar.

Dina svar kommer inte att vara tillgängliga för någon obehörig! Svaren kommer att redovisas utan identitetsuppgifter och kan således inte på något sätt kopplas till Din person. Det finns inga möjligheter att känna igen just Ditt svar. Om Du har några problem att besvara frågorna eller om Du har några synpunkter på frågeformuläret, ring gärna undertecknad. Tack för Din medverkan! Med vänliga hälsningar, Kristina Bromark Utvecklingsledare, FoU-stöd funktionshinder Tel: 0727-415 425 Kristina.bromark@regionuppsala.se

39

Bilaga 2

Enkätfrågor

Syftet med denna studie är att undersöka hur chefer, verksamhetsansvariga, eller motsvarande "nyckelpersoner" ser på brukarinflytande på den egna ansvarsnivån, dvs på verksamhet- och systemnivå, men även vilka erfarenheter man som chef har av brukarinflytande i det arbete som man utför.

Med brukare menar vi personer med funktionsnedsättning, deras anhöriga eller närstående, representant från intresseorganisation/förening eller annan representant som företräder personer med funktionsnedsättning.

Begreppet brukarmedverkan är vanligt när man pratar om vardagsnära ting för den enskilde, medan brukarinflytande oftast används när man pratar om att påverka förhållanden som berör många brukare. För brukare som deltar på de olika nivåerna handlar det dels om att påverka den egna insatsen (individuell nivå), dels om möjligheten att påverka och ha inflytande över utformningen av de verksamheter som beslutar om insatserna (verksamhetsnivå), samt om vilka insatser som ska ges, dvs val av metoder och arbetssätt (organisations/systemnivå).

På några ställen kommer Du att få gradera hur Du upplever att brukare har inflytande i arbetet med stöd och service på verksamhets- och organisationsnivå. I enkäten använder vi oss av den s.k "inflytandetrappan" (Arnstein), där vi ber Dig gradera brukarinflytandet i vissa frågor. Stegen på "trappan" är kumulativa, dvs att de bygger på varandra. Om man exempelvis graderar brukarinflytande med en trea, betyder det att steg 1, 2 och 3 är "uppfyllda" och att steg 4 och 5 är kvar att nå för reellt brukarinflytande. De olika stegen framgår nedan:

0 - Ingen brukarinvolvering

1 - Information

2 - Konsultation

3 - Samverkan

4 - Brukarinvolvering i hela processer

5 - Delegerad makt

Graden av brukarinflytande kan variera mellan områden och frågor, varför det är viktigt att fundera över graderingen för varje enskild fråga.

Det tar ca 10 minuter att besvara enkäten.

Har du några frågor kring undersökningen kontakta gärna Kristina Bromark, Regionförbundet Uppsala län, 0727-415 425, kristina.bromark@regionuppsala.se.

Sista svarsdatum för enkäten är den 26 november 2012.

40

Inledningsvis får du svara på några bakgrundsfrågor! Kön?

Kvinna

Man

Födelseår?

Vilken är din arbetsgivare? (Välj det alternativ som bäst stämmer överens)

Enköping kommun

Heby kommun

Håbo kommun

Knivsta kommun

Tierp kommun

Uppsala kommun

Älvkarleby kommun

Östhammar kommun

Annan (privat regi)

Du som arbetar i Uppsala kommun, där det är åtskillnad mellan uppdragsgivare och utförare, vilken "sida" tillhör du?

"Uppdragsidan"

"Utförarsidan"

41

Vilken är din befattning?

Första linjens chef (chef vid baslinjen)

Andra linjens chef

Både första och andra linjens chef

Strateg (Nyckelperson)

Annan

Hur länge har du haft din nuvarande befattning (uppdrag)?

Mindre än ett år

Ett till sju år

Mer än sju år

Vilka verksamheter / enheter ingår i ditt ansvarsområde?

Bostad med särskild service LSS

Bostad med särskild service SoL

Boendestöd för personer med psykiska funktionsnedsättningar

Hem för vård och boende -HVB

Daglig verksamhet LSS

Träffpunktsverksamhet / sysselsättning

Annan

42

I den verksamhet där jag är chef, tillhandahålls stöd och /eller service till:

mindre än 10 personer

mellan 11 och 25 personer

mellan 26 och 50 personer

fler än 50 personer

Hur ofta deltar Du i brukarråd?

Varje vecka

Varje månad

ca 2 ggr om året

en gång per år

Jag deltar inte i brukarråd

Vem / vilka representerar brukarna i de brukarråd där Du deltar?

Representant från HSO (Handikappföreningarnas samarbetsorgan)

Brukare från intresseorganisation/förening

Anhörig från intresseorganisation/förening

Brukare från verksamheten

Annan

Vet ej

43

Hur ofta deltar Du i referensgrupper där brukare är representerade?

Varje vecka

Varje månad

ca 2 ggr om året

en gång per år

Jag deltar inte i referensgrupper med brukare

Vem/vilka representerar brukarna i de referensgrupper där Du deltar?

Representant från HSO (Handikappföreningarnas samarbetsorgan)

Brukare från intresseorganisation/förening

Anhörig från intresseorganisation/förening

Brukare från verksamheten

Annan

Vet ej

Har Du någon gång tagit initiativ till att starta ett brukarråd, en referensgrupp med brukarrepresentation eller liknande forum?

Ja

Nej

Jag har tänkt tanken

Har brukare någon möjlighet att påverka det arbete som Du utför?

Ja

Nej

Vet ej

44

Beskriv kort hur brukare kan påverka det arbete som Du utför:

Vad beror det på, anser du, att brukare inte har möjlighet att påverka i Ditt arbete?

Anser du att det finns förutsättningar för brukare att delta i verksamhetens utvecklingsarbete?

Ja

Nej

Vet ej

Beskriv kort vilka förutsättningar som finns för brukare att delta i verksamhetens utvecklingsarbete!

Vad beror det på, anser Du, att brukare inte har några förutsättningar att delta i verksamhetens utvecklingsarbete?

45

Har Du givit någon i Din(a) verksamhet(er) ett uttalat ansvar för att bevaka brukarnas intressen?

Ja

Nej

Jag har tänkt tanken

Vem/vilka har det uttalade ansvaret? Beskriv kort hur de arbetar!

Deltar brukare i uppföljning/utvärdering av verksamheter inom ditt ansvarsområde?

Ja

Nej

Vet ej

Hur deltar brukare i uppföljning/utvärdering? Beskriv kort!

Anser du att resultaten från uppföljningarna där brukare deltar har lett till någon förändring i verksamheten?

Ja

Nej

Vet ej

46

Beskriv kort en förändring som skett!

Brukarinflytande vid övergripande verksamhetsplanering! Har brukarrepresentanter möjlighet att vara med och påverka utformning och uppföljning av verksamheter?

Gradera nedan (enligt samma princip som tidigare beskrivits - trappan med steg från 0 till 5) var på skalan som du anser att brukarinflytande hamnar gällande nedan följande arbetsmoment:

Ingår inte i mitt

ansvarsområde

0 Ingen brukarinvolv

ering

1 Informat

ion

2 Konsulta

tion

3 Samver

kan

4 Brukarinvolvering i hela processer

5 Delege

rad makt

FORMULERA VÄRDEGRUND

FORMULERA ÖVERGRIPANDE MÅL

UTFORMA POLICYPROGRAM

VERKSAMHETSPLANERING

VAL AV METOD/ARBETSÄTT

BUDGETARBETE

UPPFÖLJNING

47

Ta ställning till i vilken mån du instämmer gällande de påståenden som följer nedan! Instämmer

inte alls Instämmer knappast

Instämmer delvis

Instämmer helt

Brukarinflytande gör verksamhetsutveckling mer effektiv på lång sikt

Brukare ska ha möjlighet att påverka verksamhetens utformning

Brukare ska ha möjlighet att påverka verksamhetens innehåll

Brukare ska ha möjlighet att påverka verksamhetens kvalitet

Det är viktigt att brukare involveras tidigt i projekt och liknande

Ta ställning till i vilken mån du instämmer gällande de påståenden som följer nedan! Instämmer

inte alls Instämmer knappast

Instämmer delvis

Instämmer helt

Jag är öppen för att förändra rutiner och arbetssätt utifrån brukares synpunkter och önskemål, även när det går emot vad jag själv egentligen tycker

Brukarinflytande gör att personal och chefer får mindre att säga till om

Brukare får tillräckligt ofta gehör för önskemål och synpunkter

Brukare har tillräckligt med inflytande över vård och stöd

48

Ta ställning till i vilken mån du instämmer gällande de påståenden som följer nedan! Instämmer

inte alls Instämmer knappast

Instämmer delvis

Instämmer helt

Det är viktigt med rutiner och /eller arbetssätt för att arbeta med brukarinflytande

Det finns inte tillräckliga resurser för att arbeta med brukarinflytande

Som chef kan jag bestämma över hur vi arbetar med brukarinflytande i den verksamhet där jag är chef

Jag vill arbeta med brukarinflytande, men jag vet inte hur jag ska göra

Personal och chefer i verksamheter har mycket att lära av brukare

Sammanfattningsvis vill jag att Du graderar Din upplevelse av brukarinflytande i det arbete som Du utför! Tänk brukarinflytande sammantaget (generellt) när du graderar! Skalan går från 0 till 5 och är kumulativ, dvs att varje steg på skalan bygger på föregående steg. Steg 4 innehåller således de föregående stegen 1-3 och 4, men inte steg 5.

0 innebär inget inflytande och 5 innebär reellt inflytande.

0 Ingen

brukarrepresentation

1 Informati

on

2 Konsultati

on

3 Samverk

an

4 Brukarinvolveri

ng i hela processer

5 Delegerad makt

BRUKARINFLYTANDE

Här kan du skriva övrig information som du vill ge angående inflytande för personer med funktionsnedsättning i din kommun. Beskriv gärna något område, någon fråga eller svårighet som du tycker är särskilt viktig att fokusera.

49

Bilaga 3

Intervjuguide

Berätta kort om din roll som chef/nyckelperson!

Placera på kartan gällande uppgifter, ansvar, befogenhet, närmaste chef, vad styr arbetet och uppgifterna - vem bestämmer vad som ska göras mm

Vad innebär brukarinflytande för dig?

Vad har du för erfarenheter av brukarinflytande?

Hur ser det ut idag? Brukarråd, referensgrupper, möten med brukarrepresentanter, konsultation, samverkan: former för inflytande?

Har brukare/brukarorganisationer tillräckligt med inflytande över sitt stöd? Får de gehör för sina synpunkter och önskemål?

Hur tar du/ni inom kommunen initiativ till (ökat) brukarinflytande?

Hur involverar Du brukarrepresentanter i Ditt arbete? Vart vänder du dig om du skulle vilja ha med brukarrepresentanter i grupper eller liknande forum? Känner du till vilka intresseorganisationer som finns? Hur de fungerar? Om brukarråd: Hur går det till?

Vem inom kommunen bör brukarrepresentanter vända sig till för att starta samarbete?

Vad i Ditt arbete har brukarrepresentanter inflytande över, möjlighet att påverka?

Beskriv en process (från ax till limpa) alternativt olika moment!

Om man ser brukarinflytande som ett sätt att utveckla verksamheter: Vad anser du skulle underlätta att använda brukarinflytande i det avseendet?

Vad krävs hos kommunen? Intresseorganisationerna? Enskilda brukare? Resurser? Vad krävs för att brukarinflytande ska bli något kontinuerligt? Rutiner? Former?

Vilka farhågor finns gällande brukarinflytande?

Vad händer när brukarrörelsen får mer att säga till om? (Maktaspekt)

Vilka hinder finns? I vilka sammanhang är det olämpligt med brukarinflytande? (I relation till lagstiftning, organisation, regler, rutiner med mera)

Vad skulle fungera för Dig, i Din verksamhet och i Ditt arbete, när det gäller brukarinflytande?

Vad ser Du att Du kan göra för att öka brukarinflytande på tjänstemannanivå?

Vad ser Du för möjligheter med ökat brukarinflytande på andra nivåer än den individuella?

Vad kan Du göra (som chef/nyckelperson) för att öka brukarrepresentanternas möjlighet att påverka övergripande verksamhetsutveckling?

50

Bilaga 4

Resultat av hearing med brukarrepresentanter Vid de två möten (hearings) som ägde rum när enkätresultatet var sammanställt funderade brukarrepresentanter på brukarinflytande i relation till verksamhets- och systemnivå, det vill säga brukarinflytande som ett sätt att utveckla verksamheter och organisationer. Det var ett uppskattat initiativ att ges möjlighet att reflektera tillsammans, enligt flera av representanterna. Många nya idéer väcktes och frågor om brukarinflytande fick nytt liv i diskussionerna.

Representanterna upplever att brukarinflytande idag mest innebär information och konsultation, samt att organisationerna kommer in för sent. Flera menar att det är angeläget att komma in tidigt i processer, då synpunkter och idéer kan vägas in och göra skillnad. Det är även viktigt, menar flera, att brukarinflytande inte är en punktinsats, utan att det är mer kontinuerligt.

En viktig insikt, som flera av representanterna uttryckte, var den att det inte bara är de kommunala verksamheterna som bör förbereda sig och reflektera kring hur de är lämpligast att arbeta med brukarinflytande, utan att även brukarorganisationer behöver förbereda sig för ett sådant scenario. Det räcker inte att en part utvecklas och tar initiativ, medparten (intresseorganisationerna) behöver också vara beredd att ta emot förfrågningar om exempelvis samarbete. Det är viktigt att alla potentiella parter tar arbetet med brukarinflytande på allvar, menar representanterna. Någon uttryckte att det är viktigt att cheferna förstår att det finns en vilja och ett intresse från brukarrepresentanterna sida att arbeta med brukarinflytande. Vidare är det viktigt att cheferna blir medvetna om att det även i intresseorganisationerna finns en vilja kombinerad med okunskap om hur man ska arbeta med frågorna. Det ställer inte bara krav på verksamheter, utan på alla parter för att få till ett fungerande och kontinuerligt arbete med brukarinflytande.

Några av de områden som representanterna pekade ut som viktiga för brukarinflytande på verksamhets- och systemnivå var:

• Forum/mötesplatser

Grupperna reflekterade kring att det inte alltid är självklart vart man vänder sig när man vill starta ett samarbete, eller när det finns frågor. Representanterna menar att det behövs ingångar och kontaktytor och någon frågade ”Hur hittar man varandra?”.

• Utbildning

Representanterna var eniga i att brukarna (både enskilda och representanter) behöver stärkas. Någon påpekade att det är viktigt att organisationerna är starka och kan visa resultat, det vill säga att medlemmar ser att de kan åstadkomma förändring och förbättring, för att ”locka” till sig fler medlemmar. Det påpekas utifrån det att även chefer och personal har kunskap om organisationerna för att kunna agera och hjälpa till att bjuda in nya medlemmar. Diskussionen fortsätter och utvecklas till att det krävs utbildning av både professionella och brukare (möjligen tillsammans), om varandras uppdrag och organisationer, för att det ska bli en förståelse för varandras respektive uppdrag och eventuell lagstiftning. Representanterna belyser flera gedigna cirklar/utbildningar/kurser som kan vara av intresse för de professionella: ”Med starkare röst” och ”Din egen makt” bland andra. Cirklarna planeras och leds av brukarrepresentanter. Det är viktigt att både professionen och brukarrepresentanter stärks och får rätt förutsättningar för att arbeta med brukarinflytande, anser samtliga representanter.

51

Bilaga 5

Resultat av diskussion på medforskarkurs Under en förmiddag samlades de studenter och tillika brukare och anhöriga (företrädelsevis inom området socialpsykiatri) för ett lektionspass på medforskarutbildningen vid institutionen för pedagogik och didaktik. Jag fick tillfälle att presentera enkät- och intervjuresultat från undersökningen. Inför mötet hade jag förberett några diskussionsfrågor.

• Hur kommer det sig att det är så skralt med brukarinflytande i verksamheter och organisationer? Fundera över vad ni tror att det beror på!

Det är inte alltid lätt att arbeta inom och mellan brukarorganisationerna. Det förekommer härskartekniker och konflikter skapas (medvetet eller omedvetet), vilket själ kraft ifrån viktiga frågor. Det kan även finnas en ovana vid sammanträden, som försvårar samarbetet. När man inom brukarorganisationerna skapat sig egna regler (och delvis är alienerade från samhället) kan det vara svårt att förhålla sig till gemensamma spelregler som ställs upp inom kommunerna och inom myndigheter. De gemensamma spelreglerna är även något som upplevs ha formulerats inom verksamheten och inte tillsammans med brukarrepresentanter.

Brukarna upplever att chefer inte anser brukarna vara tillräckligt smarta, det vill säga att de (brukarna) har för låg intellektuell kapacitet för att exempelvis klara av att vara delaktig i arbetet med ökat inflytande på verksamhets- och organisationsnivå. Det krävs en förändring i attityden till brukare och representanter från verksamheter och organisationer, menar deltagarna i gruppen. Brukarna upplever vidare att chefer ofta gömmer sig bakom regler, rutiner och förordningar för att slippa ta i problemen. Det finns en viktig poäng med att både chefer och brukarrepresentanter utbildas och får kunskap och förståelse om varandra och varandras uppdrag.

Personer med funktionsnedsättning kan vara ”på eller av” på grund av själva funktionsnedsättningen, men även för att det är olika intressen som styr att vissa försvinner från organisationerna. Samhällets stigmatisering av personer med funktionsnedsättning är en annan anledning till att brukare väljer att ibland inte fortsätta sitt engagemang när de mår bättre. Att exempelvis söka arbete på den öppna marknaden, anses svårare när man är engagerad i en intresseförening, på grund av allmänhetens attityder och därmed även möjligheten att vara delaktig i samhället. Det finns ett inbyggt motsatsförhållande i detta: det blir motstridigt att önska att brukare återhämtar sig och mår bättre, när det betyder att de ofta lämnar organisationen. Det är således ett bekymmer, menar brukarna, att få kraften att stanna inom organisationerna när personer inte vill identifiera sig med de problem som förknippas med brukarorganisationerna. ”Föreningsliv är ju till för aktiva personer”, menar någon, ”för att orka representera måste man mår bra”.

Det är ett problem för brukare att arbeta i brukarorganisationer när det är ”friskförklarade” och mår bättre även om det vill, då myndigheter och system (arbetsförmedling, försäkringskassa med mera) försvårar genom att dra in olika bidrag och ersättningar om de visar sig alldeles för arbetsföra. SÅ trots att de inte får lön från organisationerna, dras ersättningar in för att man ”kan/orkar/vill arbeta”. Detta gör att när brukarrepresentanter väl blir inbjudna måste deltagandet ske ideellt (på fritiden) och det finns inte alltid tid till detta. Brukarna menar att politiker måste ”lägga sig i” frågan om hur systemen ska se ut för att fungera i praktiken och man uppmanar att de bör ”tänka utanför boxen”.

• Vill ni ha inflytande på verksamhets- och organisationsnivå? Motivera varför respektive varför inte!

52

Gruppen vill ha inflytande på samtliga nivåer, men känner sig utestängda av olika anledningar. Det är viktigt att lyfta brukarinflytande till en synlig nivå. Brukarna är medvetna om att det är ”knöligt” att starta upp ett samarbete, men att det ofta är i en ”inskolningsfas” som det är mer arbetsamt för samtliga samverkansparter.

Någon säger att det många gånger bygger på kunskap och att man i verksamheter och organisationer använder ”hokus-pokus-ord” som brukarna inte förstår sig på. För ett fruktbart samarbete måste brukarna först och främst känna sig välkomna in i ett samarbete. Professionen bör uppmuntra brukarorganisationer och representanter och bjuda in till demokratiska processer där brukares idéer och synpunkter tas på allvar. Det är av vikt att brukarna kommer in så tidigt som möjligt i olika processer, så att inte alla beslut redan är diskuterade och slutligen fattade. Riktig demokrati är att cheferna är intresserade av brukarnas idéer och av kontinuitet i exempelvis styrgrupper.

• Hur ser ni på representanter och företrädare? Vilka möjligheter och dilemman finns kopplat till detta?

Gruppen anser att brukare och anhöriga kan representera flera andra brukare och anhöriga, det vill säga att en enskild brukare eller anhörig kan representera en grupp med brukare eller anhöriga. Brukare inom och utom intresseorganisationer pratar informellt med varandra och delar erfarenheter, vilket håller brukare uppdaterade reflekterande kring brukarperspektivet. En av fördelarna med att förutom det informella vara en del av en organisation, är att man får ta del av de aktuella frågor som diskuteras (både lokalt och nationellt). Flera pekar på att politiker representerar medborgare lokalt eller regionalt, vilket ses som en demokratisk process. Brukare känner sig dock inte ofta representerade i olika sammanhang. Frågan är vem som bättre kan representera brukare och anhöriga än en person med erfarenheter av att vara brukare eller anhörig?

53

Regionförbundet Uppsala län

Kungsgatan 41 Box 1843, 751 48 Uppsala 018-18 21 00 info@regionuppsala.se www.regionuppsala.se