1 2014 2

Nr 2 2014Grundad 1978

Boken som inte brann upp

Torpare, statare och madammer på Bergs gårdBoken som kunde tala sidan 2Torparna har lyttat sidan 7Torp i många hundra år sidan 10

Hästlekis sidan 15Frösunda ljugarbänk sidan 16

2 2014 2

Göte Österberg på Bergs gård stod framför vedpannan. Han hade lera kar-tonger med gamla papper som just skulle eldas upp. Då upptäcktes han av svärsonen Inge Ols-son som lyckades rädda dem. Papperen rymmer en levande bild av livet på Bergs gård för hundra år sedan, mellan 1903 och 1916.

Det åligger Törngren att sköta ladu-gården såväl sönd- helg och hvardagar och noggrant fullgöra de föreskrifter an-gående fodring som lista visar. Rykta och hålla kreaturen rena och hålla snyggt och ordentligt i ladugården. Noga tillse mjölkning att korna bli riktigt mjölkade så att de ej bli sjuka. Fullständig nykterhet fordras eljest 15 kronor förlust af lönen. Hustrun skyldig att mjölka mot en ersättning af 10 kronor per månad. Ladugårdskarlen Wiktor Janssons hus-tru jobbar också med mjölkning tillsam-mans med statarhustrurna, madammerna, Jansson och Andersson, ibland också ma-dammerna Carlsson och Wiberg som också diskar efter mjölkningen.

Hästkärran skakar när den rullar nedför backen från Bergs gård på väg till mejeriet vid stationen. Ladugårdskarlen Wiktor Jansson kör vant med hästen Malla. Det är hans huvud-uppgift på gården. För att Malla ska orka bromsa det tunga lasset nedför backen har hon hindertyget på, bakselen med de breda läderremmarna som går runt Mallas bakdel. Det är hindertyget som hjälper till att hålla emot lasset. Skomakare Ekström har varit och lagat tre stycken för 6,50. Tidigare har han lagat en annan sele åt Malla. För det fi ck han 2 kronor. I ladugården har det varit fullt arbete sedan tidiga morgonen. Ladugårdskarlarna Theodor Högbergs hushållerska och Carl JohanTörngrens hustru har mjölkat. Att

de ska mjölka står inskrivet i männens kontrakt med ägaren Otto E Mattsson och hans hustru Anna Kristina Danielsson på Bergs gård. Makarna Mattsson bodde tidigare i Billsta. Otto har också fl yttat affären och mejeriet som låg i Billsta ned till ett nytt hus vid stationen som han låtit bygga. Högberg och Törngren har, som alla andra statare och torpare, skrivit kontrakt med Mattsson: Det åligger Högberg att sköta ladugår-den såväl söndag- helg och hvardagar och noggrant fullgöra de föreskrifter utfodrings-listan bestämmer och även åtager sig min hushållerska att mot en ersättning af 3 öre per 100 liter fullgöra mjölkningen 2 á 3 gånger dagligen hälften af gårdens mjölkande kor.

3 2014 2

Det var i landskapen runt Mälarda-len som statarsystemet utvecklades på 1700-talet och det blev kvar i ungefär 200 år.

Statarsystemet Att bli statare var en ”familjeanställ-ning” enligt författaren och statarbarnet Ivar Lo Johansson. Stataren måste för-binda sig att hustrun skulle mjölka. Ivar Lo Johansson skriver: En statarhustru kunde inte åläggas att mjölka mer än 15 kor eller mer än 150 liter mjölk per dag. Mjölkningen omfattade dagligen 3 perioder, morgon, middag och kväll. Genomsnittligt var tiden 4 - 6 timmar dagligen. Första mjölkningen började som regel kl. halv fem på morgonen. Hand-mjölkningen tillhörde de mest slitande av statarhustruns många sysslor. I Hufvudrakning från Bergs Gård står det 1910: Ladugårdens konto Levererat mjölk till Frosunda mejeri under November månad 6547 liter oskm (oskummad) mjölk. Madam Carlsson är gift med statare Axel Carlsson. Kontraktet han skriver under när han börjar arbeta på Bergs gård lyder så här: Carlsson antages som kördräng och deltager om morgonen både sön- och helg-dagar med stallets rengöring och rykt, då ej annat förekommer, och åligger Carlsson att köra oxar efter befallning, och för öfrigt deltaga i alla vid gården förekommande arbeten. Och äfven åtager sig min hustru att emot vanlig ersättning på sommaren efter budning deltaga i gården yttre arbete, äfven som att vid förfall mjölka. Och i statare Johan Teodor Wibergs kontrakt står det: Arbetstiden omfattar den vid gården vanliga. Wiberg åligger att om morgnarna då ej annat förekommer deltaga i stallets rengöring och rykta oxarne, äfen sön- och helgdagar, köra oxar och för öfrigt deltaga i gårdens alla förefallande arbeten. Hustrun åligger att deltaga i mjölkning-en och vid skördetiden biträda i gården yttre arbete mot den vanliga ersättningen. Statare, drängar och pigor fl yttade sam-ma dag. 1812 blev fl yttningsbetyg obligato-riskt för alla i Sverige. Det följde människan genom hela livet. Vid första fl ytten skrev prästen på beviset och det tog man med sig till nästa ställe och nästa präst där det fylldes på. Det var noggrann kontroll av vilka som fl yttade in i en socken, för man ville inte få in fattigt folk som belastade socknens ekonomi. Detta gör också att kyrkböckerna innehåller information om alla personer som fl yttade inom landet, vilket gläder bland annat släktforskare. Stora lyttdagenÅr 1819 fastställdes fl yttdagen för statare och andra till den 24 oktober och sedan hade man en vecka på sig att fl ytta. Den

veckan har kallats ”slankveckan”, friveck-an. Det var en slags semester utan lön. Man fi ck då klara sitt uppehälle själv. Slankveckan var en rest av den så kall-ade legostadgan, även kallad tjänstehjons-stadgan, en lag i Sverige som reglerade förhållandet mellan husbonde och hans anställda ute på landsbygden. Ur kungl. maj:ts förnyade nådiga le-gostadga för husbönder och tjänstehjon; Given Stockholms slott den 23 november 1833. 10 § Tjänstehjon skall i sitt förhållande vara gudfruktigt, troget, fl itigt, lydigt, nyk-tert och sedligt samt icke undandraga sig det arbete och de sysslor, husbonde skäli-gen föresätter. Är tjänstehjon försumligt, gensträvigt, eller oordentligt och låter det sig ej rättas, eller visar det sig otroget, okunnigt eller eljest odugligt i tjänsten, må det därifrån skiljas med förlust av hela lönen, samt erhålle sådant betyg det förtjänar; ersätte ock husbondens skada, där han därom vid domstol utförer. 52 § Avviker tjänstehjon ur tjänst förr än tjänstetid ute eller det redo för sig gjort, have husbonde våld att hämta det åter, och blive tjänstehjon i tjänsten till fl yttningsdag, samt miste halva lönen och gälde skadan. Enligt rättsvetenskap var det slankveckan som skilde stataren från trälen. Slankveckan var symbolen för tjänarens frihet. Ordet slank är en böjning av det fornnordiska ordet slinka som bland annat betyder sticka iväg utan att märkas. På norska betyder slinka att lata sig under arbete. Vårfl yttningar förekom, men de var inte så vanliga. Stataren Johan Teodor Wiberg ”städjades”, anställdes som statare, den 24 maj och fl yttade in med familjen den 25 juli 1904 från Adolf Fredrik i Stockholm. Redan året därpå fl yttade han vidare till Hagby gård i Täby den 26 oktober. Flytta, lytta, lyttaAnledning till fl ytt var att försöka få bättre lön och naturaförmåner, men främst hand-lade det om dåliga bostäder. En statarlänga bestod av fl era bostäder, de fl esta på ett rum och kök. En statarbostad vid Berg var det som nu kallas Jägarbo och ligger några hundra meter från gårdens huvudbyggnad. I statarlängan skulle också fi nnas ut-rymme för förvaring av potatis, spannmål och andra matvaror. Man skulle ha vedbod, dass, tillgång till tvättstuga och svin- eller hönshus. Mark att odla potatis på skulle också ingå. Det blev också lätt irritation mellan familjer som bodde tätt inpå varandra. Potatislanden kunde också vara olika bra, vilket ledde till bråk. Vid en undersökning av hur statare fl yt-tade gick det att se att de ibland återvände till en plats de arbetat på fl era år tidigare. Man drog då slutsatsen att de fl yttade runt för att prova på hur det var på andra ställen, och var det gamla stället bättre

så fl yttade man tillbaka eller så fl yttade man inte därifrån om man hade det bra och trevliga arbetskamrater. Om stataren stannande kvar och accep-terade sitt kontrakt för ännu ett år fi ck han som tack för hjälpen en ”städja” från äga-ren på gården. Städjan var för de fl esta på Bergs gård tio kronor men några fi ck bara fem. Befallningsman Malmqvist fi ck 25 kronor. Vid slankveckorna träffade statare varandra, och då diskuterades kvaliteten på gårdar och ägare. En statare kunde också ”fastna” på en gård. Gårdarna hade ofta en bod där sta-tarna kunde köpa varor. Om han förköpte sig och inte kunde betala, så kunde han inte heller fl ytta utan hölls kvar på grund av skulden till gårdens ägare. Även statarna på Bergs gård hade bodskulder varje månad, men om någon blev fast förtäljer inte historien. Statare betalade också krono- och kom-munalutskylder, det vill säga skatt. Stat-drängen Gillberg betalar 2 kronor och 13 öre i skatt 1903. Hustrun mjölkarÅr 1905 - 1906 jobbar stalldrängen Georg Larsson på gården. Hans hustru mjölkar också. Kontraktet lyder så här: Larsson åligger att fodra och sköta hästar och oxar, ävensom skoning å densamma. Sön- och helgdagar passa i stallet med fodringar lika som hvardagar och för öfrigt deltaga i alla vid gården förefallande arbeten. Och även åtager sig min hustru att deltaga i mjölkningar mot en ersättning af 10 kr per månad. När statare Gustav Ekwall har gjort sitt dagsverke ska han också sköta familjens sysslor. Som stat 1903 får han 1 tunna hvete, 6 tunnor råg, 1 tunna korn, ½ tunna ärter, 1 tunna blandsäd, 34 kg sill, 1 fjär-ding strömming, 1 kubikfot salt, 1 kanna oskummad mjölk, sätta 2 tunnor potatis, 1 kappe bönor och 1 kappe ärter. Han får odla sin egen potatis, sina ärter och bönor.

Med gammalt mått mättMetersystemet för mått och vikter infördes i Sverige 1878. Det hindrade inte att gamla måtteneheter användes långt in på 1900-talet, som i Bergs bokföring. De gamla måttten var ibland lite oprecisa, och dessutom ibland olika för olika varor. Här är några mått som förekommer i Bergs räkenskaper, med ungefärliga motsvarigheter i moderna mått.

Famn 1,8 m Fjärding 1/4 tunna Kanna 2,6 liter Kappe 4,6 liter Kopp 1,5 dl Kubikfot 26 liter Läst ca 2 kubikmeter Tunna, torr 146 eller 100 liter Tunna, våt 126 liter

4 2014 2

Utöver det får han kontant lön. Den uppgår till 190 kronor och fördelas ut över hela året. För dem köper han bland annat potatis. Han betalar också pastoralier på 30 öre. Det är pengar som går till lön för kyr-koherde eller annan präst som gården ska bidra med. Han stannar ett år som statare på Bergs gård. Alla får inte lika mycket. Statare Axel Carlsson får samma år bara 3 tunnor råg-mjöl. Hans kontanta lön är 205 kronor. Varför ersättningarna är så olika framgår inte. C H Lans är statare på gården 1906 - 1907. Han får även 2 kg torrfi sk och 2 kg kabeljo. Ersättningen för fl yttkostnad skiljer sig också åt, och även hur länge man bor kvar. Axel Carlssons familj bor i statarbostaden 1903 - 1904 men återvänder 1908 - 1909. Stalldrängarna, ladugårdsdrängarna, fördrängen, ladugårdsbiträdet och ladu-gårdskarlen på Bergs gård får liknande stat som statarna. Skiljer det sig något så är det mellan personer och inte mellan olika befattningar. Men de som skiljer ut sig är torparna.

TorparnaTill Bergs gård hör torpen Lövsättra och Tallen i början på 1900-talet. I Sverige fanns då olika typer av torp. De kunde vara egna jordbruksfastigheter men kunde också lyda under en gård med en bit jord att bruka för egen del vid torpet. Det fanns livstidstorp där man var garanterad att få bo livet ut. Man betalade arrendet med dagsverken och ägde alltså inte torp och mark. På skattetorpen utgjorde arrendet dagsverken på gården. I kontraktet stod hur många dagar man skulle arbeta och ofta var det vid skörd och trösk. För övrigt drev man sitt egna lilla jordbruk på den tilldelade åkern och betalade en del av arrendet i pengar. Bodde man i ett frälsetorp skulle arrendet betalas helt med dagsverken. Fredrik Andersson är en av torparna på Lövsättra. Troligen var det ett skatte-torp. Som arrende för torpet ska han göra dagsverken, eller karldagsverken som det också heter, på gården. Hans kontrakt från 1903 sade då att han skulle göra: 52 dagsverken per år för torpet eller 1 dag i hvarje vecka samt 16 hjondagsverken

på sommaren. För nedanskrifvne stat 156 mansdagsverken samt 14 hjondagsverken. Stat 7 tunnor råg, 1 tunna hwete, ½ tunna ärter, 34 kg sill, 1 fjerding ström-ming, 2 koppar salt, 50 lä hö, 40 lä råg-halm, 100 lä vårsädeshalm. Måttet lä står sannolikt för läst, som var ett rymdmått av lite varierande storlek, men ofta runt 2 kubikmeter. Andersson får också chans att tjäna lite extra pengar genom att ta olika jobb som erbjuds på gården. För dikning i Bylegärde i juni 1903 får han för 42 famnar 4 kronor och 20 öre. Han hugger också ved och får huggarlön å 1 famn ved 1:50 i januari 1904. För handrensning å ärter 6 kronor i april 1904, säcklagning augusti 1904 2 kronor, för vattenbärning å dragarne på bete 3 kronor och för kaffe till Alin 9 dagar 2,70 i juli 1905. I april 1905 gör också barnen Elin 15 år och August 13 år 1 dagsverke var, och i maj gör August 5 och Elin 6 ¾ dagsverken. August får 75 öre per dag och Elin 1 krona. På torpet Tallen bor Johan Rothman med sin hustru Margareta Charlotta Jans-son. Här har de bott länge. Johan kom först från Lundby i Orkesta som statare till gården i maj 1894 innan han övertog torpet i november samma år. Hustrun är från Wreda i Frösunda och själv är han född i Sollentuna 1860. Tallen ligger vackert med utsikt över Helgösjön. De har ett stall och loge, tvättstuga, utedass och plats för gris och höns. Vid torpet ligger en åker där Johan sätter sin tilldelade potatis: Under året skall utgöra 2 karldags-verken i hvarje veckan å utsatta dagar tillsammans 104 dagar per år, samt 30 hjondagsverken vid Budning af Befall-ningsmannen jemte 2 Stockholmsresor. Några år senare ökar Stockholmsresor-na till fyra för att sedan åter bli två. Hjondagsverken är det som hans hustru utför. Hjon var en äldre svensk benämning på en person som ingick i ett hushåll eller ett tjänstehjon.

5 2014 2

Även Rothman jobbar med andra syss-lor utöver det som står i kontraktet. Han brukar göra qvastar och får 2 kronor för ett dussin. Vid ett tillfälle arbetar han med taktäckning på Lövsättra. Hästen kan han låna ut ibland vid trösk när gårdens hästar inte räcker till. Dagsverket gör han bland annat i ladu-gården. Ibland får han jobba över, men det får han betalt för. Madam Rothman jobbar också i ladugården som mjölkerska. Han får även betalt för att lägga om halmtaket på torpet. År 1910 ersätts han för 1 natts vakthåll-ning vid Hagalund. Vad vakthållningen avser framgår inte, men fl era andra arbetare vid Bergs får ersättning för samma uppgift. I torpet bor också pigan Selma Jansson som gör dagsverken och lagar säckar. BefallningsmanGården är alltså en stor arbetsplats med många uppgifter och personer. Den som ska hålla ordning på alla heter Johan Leonard Malmqvist, med titeln befall-ningsman. Han har jobbat på gården sedan 1902 och styr över arbetarna. I Nationalencyklopedin står det om befallningsman: Person som utsetts att för överordnads räkning sköta eller förvalta ett visst om-råde, i senare tid särskilt om person som övervakar arbetet på en större lantgård. Han har fått en del privilegier i sitt kontrakt, bland annat fri potatissättning och upplockning. Hans hustru Hanna Malmqvist, eller Johanna Andersson som hon heter i kyrk-böckerna, har sytt 6 nya mjölkförkläden till madammerna. För dem får hon 3 kronor. Hon har också sytt 6 ladugårdsförkläden för 1,80 och märkt hästtäcken. Hon får arbeta mer uppe vid herrgården än de andra kvinnorna och får bland annat skura verandorna och räfsa i trädgården. Stall och ladugård måste skötas om. Ladugårdskarl Eriksson reparerar i ladu-

gård och källare. Han lägger in galler i kalvkättarna och gör nya spiltor i stallet. Snickare Uddenberg är kallad för slöjd, som han får 75 öre för. Han sotar också kakelugnarna i stallbyggningen och sätter in en järnspis och nya rör vid torpet Löv-sättra för 3,50 kronor. Djuren måste också ses om. De får lätt sår. Då är det bara att bege sig till Rimbo apotek för att köpa blyvatten, även kallat blyättika, som framställs genom kokning av blyoxid och blir en klar färglös vätska med sötaktig smak. Den har en kraftigt sammandragande verkan på färska sår och svullnader, så den klarar man sig inte utan. Lysol är också en vara från apoteket som används. Det är en blandning av kreoler med harts- och oljetvål. Utseendet är en mörkbrun, klar, karbolliknande vätska som är bakteriedödande. Den kan användas ut-spädd till sår och desinfi cering av toaletter, men mest används den för desinfektion av kläder från smittosamt sjuka personer. Om man ändå åker till Rimbo så kan man passa på att köpa en nosring för la-dugården.

Bråda dagar Men nu är det bråda dagar. Våren har kommit och det är dags att förbereda för sådd och bete. Det ska huggas störar till stängsling och hässjning och ärtor ska ren-sas. Det gör bland andra madam Karlsson som också sätter ärtorna och potatisen. Befallningsman Malmqvist far på gille i Sigtuna och får med sig drikspengar till det. Han har också varit på Åbyholmsauk-tion, en utgift för gården på 1 krona. På senvintern lejs G Nilsson att åka till Stockholm efter en häst. Resan kostar 1,50 kr. Nu är också dags att fara till Lovisedal och betäcka kossan Tyra. Törngren ska åka till Wallentuna med en tjur. Han får med sig 1,50 till drickspengar och resa. Stoet ska också betäckas. Det görs i Rånäs. Stalldrängen Gustav Nilsson får åka. Malmqvist far till Stockholm i oxaffärer.

I juni blir ett av djuren hastigt sjukt, så stator Lans måste åka för extra skjuts efter veterinär Kuhlman. Han har besökt gården tidigare samma vår, och då skjut-sade befallningsman Malmqvist honom till Långhundra efteråt. För det fi ck han 1,50 kr i ersättning. Så är det dags att ta sig an allt arbete som sommaren för med sig på en gård. Ladugård och stall är tomma. Djuren är på bete och man kan städa. För 560 famnar torvutkastning i ladugården får madam Wiberg 5,60 kr och för övertid 1 krona. På gården är det alltid noga med att arbete över det avtalade ska ersättas. Karl Ferm från Löfsta kommer och skor 10 hästar. Mat och kaffe åt hofslagaren betalas med 1,50 kr. SkördetidDet gäller att vädret är bra när det är dags för slåtter. Statare Gillberg är till och med tvungen att jobba på natten. Hela 6 ½ dagsverken på nattslåtter. Sedan kommer höbärgningen och häs-sjning av hö och säd, skördearbete och valldagar i tät följd. Nu blir det bråda dagar på gården igen. Karl Högberg kallas in extra. För 20 vall-dagar får han 10 kr, och som om inte det skulle räcka så kommer lantbruksmötet i Gottröra också mitt i skörden. Dit får sta-tare Högberg åka med 2 kronor på fi ckan. Johan Rothman måste jobba övertid med hölangning, liksom Edvin Eriksson och Leonard Andersson som kallats in utifrån. Inför tröskningen uppbådar man allt folk man kan få tag på. Till och med de båda skomakarna Baudou och Ekström deltar 1906. Finskomakare Karl August Baudou bor i Sandvreten, även kallad barnmorskebostället. Hans hustru är barn-morskan Emilia Lovisa.

Jobb, jobb, jobbMycket ska förberedas. Man köper nya skaft till 6 högaffl ar för 35 öre styck. Man

6 2014 2

putsar krakstörar. På dem ska kärvarna upp när de ska torka. Remvax till tröskvalls-remmarna har införskaffats. Befallningsman Malmqvist får ta ansvar för maskinisten som ska sköta tröskverket. Han får hålla med mat jemte coffe åt folket under tröskdagarna. Lisa Olsson kör i vandringen. Det be-tyder att hon leder en häst eller oxe som drar runt tröskverket genom ett stag som är fästat vid djuret, som sedan går runt i en cirkel och på så sätt driver tröskverket. Vid tröskningen år 1912 deltar John Eriksson från Sunnanå, Leonard Andersson från Hamra, soldat Wred, F Andersson från Lindhem samt Oskar Jansson och Edvin Eriksson förutom folket på gården. Hösten har nu målat löven i granna färger i Frösunda. Hos ladugårdskarlen Anders Broberg är det dags att skicka efter doktor och barnmorska. Frun ska till och föda. Doktorn tar 10 kronor för besöket medan barnmorskan tar 1 krona. I oktober är det dags för potatisupptag-ning. Man budar på Gerda Ekström som jobbar 3 dagar för 3 kr tillsammans med andra på gården. Förråden på gården behöver fyllas på. Torpare Carlsson i Löfsättra får 1 krona för slagtning av 2 kalvar. StensprängarkaffeNär stensprängare Alén får jobb på Berg får statare Gillberg betalt för att han ser till att Alén får kaffe. Gillberg ligger efter med betalningen på auktionsskulder och bodskulder, så varje öre kommer till pass. Karl Alén (1845 - 1923), eller Ahlén som

det också stavas ibland, nämns i boken Hört, sett och skett i Frösunda, skriven av Bengt Andersson 2008: Efter att under ungdomsåren som lär-ling ”med fallenhet” fått utbildning i stenhuggeri och grundläggning kallades Karl allmänt inom yrket för Sten Ahlén. Han var en av de skickliga och välbetalda stenarbetare som arbetade i den nybygg-nation som pågick i huvudstaden. Bygden var i behov av en skicklig grundläggare och skullbrobyggare. Även vägbroar och grindstolpar låg inom Sten Ahléns kun-skapsområde. Man kan räkna med att från början av 1870-talet och fram emot 1920 lade Ahlén i stort sett grunden till allt som byggdes i Frösunda med omnejd. Andra tider på året arbetar man med dikningsarbeten och renskottning. Bland andra anlitas Jansson i Wreda och Lind-gren i Skräfsta. Lindgren får 36,80 för184 famnars dikning i Bergsättra. Pumpmakare Eriksson tingas för 2 dagar med en ersättning av 3 kronor för mat och logi. För att få in vattnet till ladugården från brunnen behövdes en pumpinrättning. De som utförde dessa arbeten kallades pump-makare. De använde stockar som ledningar genom att borra ett hål rakt igenom. Sen satte man ihop dem till ett långt rör som gick från brunnsbotten in i ladugården. Pumpkannan gjordes av trä och sulläder. Man grävde ner stockarna som låg mellan brunn och ladugård så att vattnet inte skulle frysa på vintern. Uppgifterna kommer från Nordiska museets arkiv.

Med hösten kommer mörkret, och man måste arbeta i ljuset från lyktor. Förrådet av lyktor ses över, och det kompletteras med en lykta för 1,50 kr. Man behöver också en smörjkanna, så en sådan köps in. Ladugårdskarl Eriksson skor Malla inför vintern. För det får han 1 kr betalt. Madam Bergman ska skura matboden vid gården och lite annat inför vintern då förråden ska fyllas på. Året tar slutNär stataren Rickard Emil Bergman gifte sig med Erika Wilhelmina Andersson år 1900 bor de på torpet Örslund under Näs tillsammans med hustruns föräldrar. Rick-ard och Erika fl yttar snabbt därifrån, men föräldrarna bor kvar. Hustruns mor heter Johanna Karolina Ersdotter och fadern Gustaf Andersson. Modern får då heta madam Andersson när hon kallas in från torpet Örslund för tvätt och skurning uppe på gården i december. Det måste ju fejas inför den stundande julhelgen. Spisar och spismurar behöver också ses över. Statare Karlsson får betalt för mat och logi åt murare Kjellman. Befallningsman Malmqvist får passa upp halmtäckare Lundqvist och Gustavsson med kaffe. Jansson i Wreda får arbete för plockning på mosse. Det binds kärvar, och säckar ska lagas. Nästan alla jobbar med säcklagning. Flera gör också qvastar som man får betalt för. Nu är Bergs gård redo att möta vintern.

Numera har ett gift par oftast samma efternamn. Det bruket blev vanligt i början av 1900-talet. Innan dess behöll man sina efternamn som oftast bildades på faderns namn, patronymikon, som Andersson och Johansdottter. Det bruket hade dock börjat luck-ras upp lite och efternamnen blev ibland som vi ser dem idag, något

som ärvs från generation till gene-ration och inte är kopplat till faderns förnamn. Dessutom blev det vanli-gare med andra typer av namn, ofta med naturanknytning Statdrängen och ladugådskarlen Carl Johan Törngrens hustru hette Stina Lisa Jansson. Under sin tid som statare bodde de sannolikt i statarbostaden, det som numera

kallas Jägarbo. Båda hade sina sysslor att utföra, och det bokförs noga i räkenskapsboken. Där kallas mannen för ladu-gårdskarl Carl Johan Törngren medan hustrun kallas Madam Törngren fast hon egentligen hette Jansson. Och samma mönster gällde för åtskilliga madammer som arbetade på Bergs gård.

7 2014 2

Jägarbo står det på kartan. Lilian Olsson, som vuxit upp och bott många år på Berg, kallar den Staten. Statarlänga är en annan benämning. Pilgrimskaplan Eva Cronsioe gick förbi i våras och trodde hon såg ett missionshus. Egentligen är det numera en stor som-marstuga för fl era familjer, men en gång var den en statarbostad. Längan innehöll då tre lägenheter med ett rum och kök vardera. Vinden, eller loftet, var oinrett. I köken fanns vedspisar och i rummen en kakelugn. Ute på gården hade höns och gris sitt hus och tvättade gjorde man i tvättstugan. Vedbod hade man också. Statarna betalade hyran genom att ar-beta på gården.

Under årens lopp har lägenheterna hyrts ut till sommargäster. En av lägenheterna använde jaktlaget på Berg. Det har gett huset det offi ciella namnet Jägarbo som står på kartorna. När Lilian var liten bodde Kalle Fager-dal permanent i en av lägenheterna. Lilian kom ihåg honom väl: - Han satt på trappan och spelade dragspel och så matade han myrorna med socker. Han samlade också på stenar som han lade i fönstren. Jag minns att jag plockade stenar och gav honom. Han blev så glad. Men vi var lite dumma också. Han var rädd för åskan. Vi kunde komma till honom och säga att idag ser det ut som det ska bli åska. Då gick han och gömde sig i källaren.

- Han kom från Riala och brukade kom-ma till Berg för att ringa dit. Jag kommer så väl ihåg att han sa Riala tri, tri, alltså Riala 33. Idag är statarlängan avstyckad från Berg och ägs av Lilians barn. Från Berg går en grusväg österut mot statarlängan. Den går sedan vidare mot Helgösjön och torpet Stora Tallen. Här låg ett av de äldsta torpen under Berg. Den nuvarande byggnaden är från 1850-talet. Även Tallen är avstyckad från Berg och ägs av Lilians syster Gunilla. Hennes familj har byggt ut och renoverat med varsam hand. Till torpet hörde också en ladugård med loge och en tvättstuga. Under tvättstugan fi nns en källare som bebos av ormar, enligt Gunilla.

Torparna och statarnahar lyttat

Margareta Hellsten med systrarna Lilian och Gunilla som berättar allt om torpet Stora Tallen där de nu sitter med Helgösjön glittrande i bakgrunden.

8 2014 2

Troligen någon gång på 1930-talet fylldes roddbåten i Helgösjön av fyra herrar: Georg Franzén (Fridhem), Henry Petttersson (Vredalund), Abel Gustafsson (Tallen) och Erik Gustaf Gustafsson (Berg, "Staten", far till Abel).

År 2014 ligger Helgösjön kvar med samma utsikt mot Nibble på andra sidan sjön. Båten har dock försvunnit och vassen har växt till kraftigt vid sjöns stränder.

Okänd fotograf

9 2014 2

Möjligen har torpet varit ett soldattorp från början. Man har hittat en knapp från en soldatuniform och ett mynt i åkern bredvid torpet. När Gunilla och Lilian var små på 1940- och 1950-talen bodde Abel Gustavsson och hans hushållerska Helga Pettersson där. Helga hade också ett barnbarn som hette Roger. Även han bodde i Stora Tallen och var klasskamrat med Lilian. - Han kallades för Talltuppen, säger Lilian och fnissar lite. - Han var duktig i skolan och busig. Magister Sundman hade det inte lätt med honom. Han kanske var busig för att det gick så lätt för honom, funderar Lilian. Stora Tallen bestod av ett rum och kök. I rummet sov Abel och Helga, och Roger sov i pinnsoffan i köket. Man livnärde sig på jordbruk. De hade höns, gris och några kor. På åkern odlade man potatis och mat till djuren. Ved fi ck man plocka från skogen. - Det var nog inte mycket man behövde köpa, säger Lilian och Gunilla. Lilian minns att Helga sålde gäddor som Abel hade fi skat i Helgösjön. - Hon hade dem i tidningspapper på pakethållaren. En del var stora och hängde ner, skrattar Lilian. - Hon åkte runt och sålde till Frösun-daborna. Abel hade ett karakteristiskt utseende. Han hade djupt liggande ögon, stor näsa och han var kort. - Man var nästan rädd för honom, säger Lilian. - För några år sedan berättade någon för mig att han brukade sitta och spela dragspel och sjunga Jag är torpare jag och jag har det så bra, säger Gunilla. Gunilla minns att Abel bjöd henne på snus en gång när hon var 6 år. - Det var hemskt. - Kommer du ihåg när Helga kom och drog kälken på vintern med mjölkfl askan?

säger Lilian till Gunilla, men hon minns inte. - Nej, du är ju yngre än jag, säger Lilian. Men båda minns att Helga hade ett huckle som hon virade så att det blev en rosett uppe på huvudet. Hon hade rockklänning och stövlar. Lilian kommer också ihåg hur kvin-nan som bodde i torpet före Helga blev uppmärksammad för sin klädsel. Hon brukade ha höga knäppkängor och lång svart klänning när hon gick någonstans. Lilian minns mammas ord - Titta, där kommer Lotta Rothman! Abel hyrde torpet av Lilians och Gu-nillas mamma och pappa. Han betalade genom att arbeta på Bergs gård. Helga brukade plocka potatis. Hon hjälpte till vid vår- och höststädning och kokade

kaffe och diskade när det var kalas på Berg. Hon brukade också koka kaffe vid sommarfesterna i Vreda hage. På somrarna badade man i Helgösjön. Lilian och Gunilla brukade cykla dit. - Det brukade gå tjurar här som man var rädd för, och så fanns det ett stenröse med ormar, minns Gunilla. På 1960-talet ordnade Vallentuna kom-mun simskola i Helgösjön. Stora Tallen har också bebotts av som-margäster under åren och Bernt-Rune Jäverbrant, som bodde i Villan vid Näs, hyrde ladugården och gjorde stall till sina hästar där. Av torpen under Berg fi nns också Löv-sättra fortfarande kvar. Det används nu som sommarstuga av Lilians och Gunillas syster Inger.

Helga Pettersson fyllde 50 år 1951 och fotograferades utanför köksfönstret på Tallen där hon bodde som hushållerska till Abel Gustafsson.

Helgas barnbarn Roger, kallad Talltuppen, bodde på Tallen tillsammans med mormor. Här vid sin systers konfi rmation.

Okänd fotograf

Helga Pettersson

Helgas barnbarn Roger, "Talltuppen"

Okänd fotograf

10 2014 2

Många hundra årmed torp under Berg

På den häradsekonomiska kartan från 1901 - 1906 fi nns två torp utmärkta under Berg. De är Tallen vid Helgösjön och Lövsättra sydväst därom. Tallen fi nns redan på en karta från 1699 och tillhör därmed den äldsta kända bebyggelsen under Berg. På den kartan sägs dock torpet höra till Stora Benhamra i Vada socken, även om

det tydligt ligger inom Frösunda socken-gräns. Vid sjön fi nns dock två Tallen, och numera kallas det norra stället för Stora Tallen och det södra för Lilla Tallen. Lilla Tallen ligger i grannsocknen Vada under Stora Benhamra. Stora Tallen i Frösunda är sannolikt äldre eftersom det är utmärkt på äldre kartor.

På häradskartan från 1901 - 1906 fi nns bara två torp under Berg tydligt utmärkta och namngivna: Tallen och Lövsättra, eller Löfsäter som det sta-vas här. Till dem har vi lagt till kända torp som inte fanns då. Längst ner i söder på kartan låg Bergsättra. På originalkartan fi nns en liten svart fyrkant där, på den plats där torpet tidigare legat. Troli-gen var torpet då obebott och togs därför inte med som ett namngivet torp. Av de övriga torpen fi nns inga spår på originalet, men de är inlagda här. Historisk karta från Lantmäteriet.

11 2014 2

Torpet Stora Tallen var ett typiskt litet torp långt in på 2000-talet: En liten stuga med lågt i tak och några ekonomibyggnader runtomkring.

I början av 2000-talet byggdes Stora Tallen ut till permanentbostad och blev större och bättre anpassad till dagens bekvämare liv.

Okänd fotograf

12 2014 2

Stavningen av ortnamn varierar en hel del med tiden. Lövsättra kallades Lövsäter när kartan rita-des, men Lövsättra när det nämns första gången i kyrkböckerna 1813. På originalkartan fanns också en liten husmarke-ring vid Bergsättra långt ner i mitten på kartan. Den markeringen ligger precis där torpet Bergsättra låg fram till 1899 då de sista invånarna försvinner. Det är skomakar- och kyrkovaktar-änkan Edla Matilda Eriksson från Eriksdal i Solsta som bor där mindre än ett år med fyra barn mellan 13 och 3 år. Sedan fl yttar hon till banvaktarstugan Vredalund. Strax sydost om Bergs huvudbyggnad fi nns också en markering på kartan. Det är statarlängan som ännu fi nns kvar i ombyggt skick. Där bodde gårdens statare, men många höll också till på de olika torpen. Eftersom statarna oftast fl yttade efter kort tid så var omsättningen stor både i statarlängan och på torpen. Ett torp som inte fi nns kvar på originalkartan är Lövstugan som ligger en bit rakt söder om statarbo-staden. I kyrkböckerna kan man läsa om torpet från år 1760 och framåt, då torparen Lars Larsson bodde där. På en karta från 1848 fi nns torpet fortfarande markerat. De sista invånarna var änkan Brita Kajsa Mattsdotter med barnen Brita Stina och Mathias som fl yttade till Näs 1847. Björkeberg mellan statarbostaden och Lövstugan fi nns inte heller på kartan från början av 1900-talet. Huset byggdes en bit in på 1900-talet och var inte något torp i egentlig mening, utan en vanlig ägd bostad. Och så är det fortfarande. Längst ner mot sydväst på kartan låg torpet Bergstorp som är känt lika tidigt som Tallen, på en karta från 1699. Det går också att läsa om torpet i de äldsta kyrkböckerna från 1715. Men den tidigaste ägaren fi nns antecknad på den äldsta kartan. Där står att torpet då ”bebos av ägaren Erik Mårtensson”.

Torpet Lövsättra är känt och bebott sedan 1813 och fi nns fortfarande kvar som sommarstuga.

Vägen mot Bergsättra fi nns tydligt kvar i terrängen men har försvunnit från dagens kartor.

Resterna av husgrunden från torpet Bergsättra syns fortfarande efter mer än hundra år. På platsen fi nns också tydliga spår av ett uthus. Byggnaderna är senast utmärkta på en karta från 1848.

Foto Inger Crona

13 2014 2

Statarlängan med Bergs gård i bakgrunden kallas Jägarbo numera. Den används som sommarstuga och har fått ett stort och ståtligt fönster på södra gaveln.

Redan i mitten av 1800-talet fl yttar de sista invånarna från torpet Lövstugan. Det fi nns lite rester kvar av byggnaderna. Ut mot det öppna fältet, där det nu fi nns en damm, fi nns en synlig husgrund.

14 2014 2

Sista invånaren försvin-ner ungefär hundra år senare, 1801. Då fl yttar Erik Ersson med familj till Lunda. Efter alla de här försvun-na torpen fi nns det mer eller mindre tydliga spår kvar. På gamla kartor och i kyrkböcker fi nns dessutom bland annat två backstugor antecknade. Dem har det varit svårt att hitta resterna av. Backstugorna fi nns på två kartor från 1699 och 1731 och nämns i olika kyrko-böcker. Men det förekommer också diverse ospecifi cerade torp under tiderna, så exakt när backstugorna på kartorna var bebodda är svårt att reda ut. Inte heller fi nns några synli-ga spår efter dem. Läget är norr om platsen för Bergstorpet. Vägen som går mot torpet har lagts om i modern tid och går nu vid markeringen öster om vägen på den gamla kartan. Vid den troliga platsen för backstugorna har det grävts bort stora mängder grus, san-nolikt när vägen lades om. Spåren efter stugorna kan ha försvunnit i samband med det.

Av de båda backstugorna på de äldsta kartorna fi nns inte ett spår. Det har också tagits grus ungefär där de legat, så marken är kraftigt uppgrävd.

Bergstorpet var ett av de äldsta torpen under Berg. Det försvann redan för mer än 200 år sedan. Kvar fi nns grundrester och krusbärsbuskar.

15 2014 2

Hästlekisi FågelsundaHar du lämnat borstandet åt mamma? Zelda behöver kratsa hovarna! Emelie Kajle försöker få Emma att fortsätta skötseln av arabstoet Bimotha. Emelies företag Fogelsunda Araber, Häst- och Ryttarutbildning, bedriver bland annat ridlekis på gården Fågelsunda i norra Frösunda. Emelies idé är att inte ha så många barn samtidigt; högst fyra i varje grupp. Hon vill ha tid att se varje barn. Idag är Emma Scalini Björn och Ester och Klara Hellsten på ridlekis hos Eme-lie. De blir alla 5 år under 2014. Emmas lillebror Malte, 4 år, skulle också ha varit med. Men han har somnat i bilen, så hästen Tzaar får vila idag. - Vet du, jag kan krama henne, säger Emma, och lägger kinden mot Bimothas kropp. - Emma, vill du kratsa hovarna? frågar Emelie. Emma tar bort pallen hon stod på för att nå upp när hon skulle rykta. Hon lägger också tillbaka ryktborsten i hinken. Emelie håller upp hoven åt Emma. - Varför har hon sån där? frågar Emma och menar järnskon som Bimotha bär. - För att hon inte ska få ont i fötterna, svarar Emelie. Emelie instruerar Emma. - Jag är bra på att kratsa hovar, säger Emma, och går till den ena bakhoven. - Nu ska hon få en sadel, säger Emelie. Men Emma har dragit iväg på upptäckts-färd med Ester och Klara. Esters och Klaras mamma Hanna ropar tillbaka dem. Emelie uppmanar barnen att gå och hämta hjälmar. Emma går först och hämtar torrt gräs åt Bimotha. Emelie och Hanna får sadla hästarna medan Emmas mamma Lavinia följer med in i sadelkammaren där hjälmarna ligger. Emma kommer tillbaka med en brun hjälm på huvudet. Nu kommer Klara med något i handen. Hon vet inte vad det heter. - Kanske träns? försöker mamma Han-na. Emma fortsätter att plocka gräs till Bimotha. Shetlandsponnyn Chärn ska ha ett bett i munnen. - Jag kan inte få in det, säger Klara. - Stick ett fi nger i mungipan så gapar han, säger Emelie. - Det var just det jag tänkte undvika, säger Hanna och skrattar. Nu är hästarna färdiga och ska ledas bort till den stora pallen som fl ickorna ska stå på för att kunna sitta upp.

- Du får inte dra i henne, för då gör det ont i bettet, säger Emelie till Emma. - Vem ska sitta upp först? - Jag, säger Emma. Hon står redo på pallen. Emelie rättar till stigbyglarna så att de ska passa till Emma. Flickorna gör sig redo för en ridtur i skogen. De vill inte rida på den vanliga ridbanan idag. - Jollahejåhå, sjunger Emma. Hon vän-tar på att Klara och Ester ska bli klara. Emma och mamma Lavinia, som kom-mer från Brasilien, småpratar med varan-dra på svenska, engelska och portugisiska. Så är alla klara. - Hon går inte, säger Emma. - Tryck med ditt ben mot henne, säger Emelie. Emma är duktig och trycker. - Du gör det bra, men Bimotha är lite slö idag, säger Emelie och hjälper till. Emma vill rida utan att någon håller i hästen. Hon styr vant med tyglarna i båda händerna. Emelie uppmanar Emma att hålla i sig med en hand på sadeln ifall Bimotha skulle hoppa till. Hästarna med de tre ryttarna försvinner in i skogen. Ibland stannar de upp när de får syn på lite färskt gräs som de inte kan motstå. Emmas häst vill också smaka på grankvistar. Emelie leder Esters häst Zelda i det lila grimskaftet. Esters overall är också lila så de matchar varandra. Snart är alla tillbaka på stallbacken. - Jag vill hoppa ner, säger Emma. - Åt vilket håll? säger Emelie. - Däråt, säger Emma, och pekar åt vänster. Emelie hjälper till att få ner Emma.

Efter ritten är det dags att rykta igen och se efter att hästarna inte har skadat sig. Pälsen kan behöva rättas till så den inte är tovig, för då kan det skava om hästen behöver ett täcke på sig för att inte frysa. - Hon är jättehungrig, säger Emma, och matar Bimotha med torrt gräs. Flickorna vill hellre mata hästarna med fjolårsgräset än att sadla av. - Jag vill inte borsta, säger Emma. - Jo, lite får du borsta, säger Emelie. Mamma Lavinia och Emma hjälps åt. Ester har en svettskrapa som hon drar på Zeldas kropp. Den drar bort svett och är bra när hästen fäller mycket. Emma har överlämnat ryktandet åt mamma. Nu ska man kratsa hovarna igen för att se att ingen sten har fastnat. Emma uppmanas att inte springa runt hästarna. Då kan de bli rädda och sparka. - Vill Emma kratsa hovarna? säger Emelie. - Nej, säger Emma. - Jo, säger mamma. Emma klappar lätt på Bimothas ben. Då lyfter hon på benet så Emma kan kratsa.Bimotha blir otålig och rör på sig. Hon vill inte stå med lyft ben så länge. - Sluta! säger Emma. Emma vill hellre leka, så Emelie får avsluta kratsandet. Bimotha får också ett täcke på sig. Hon har så tunn päls så hon kan frysa annars, särskilt på natten. Eme-lies hästar går ute dygnet runt. De har ett vindskydd att gå in i om det regnar eller blåser mycket. Nu är det dags att ta ut hästarna i hagen. - Ska vi leka en lek som heter hoppa på bajset, säger Emma till Ester. Hon står bredvid berget av hästbajs. - Du är inte färdig än, ropar mamma Lavinia. Emma kommer. Klara leder ut Tzaar i hagen. På vägen stannar han och kissar. Emma leder Bimotha. - Vill du ta av henne grimman? frågar Emelie, men Emma har redan fokus på något annat. - Hej då hästarna, säger Ester, och går in i stallet.

Innan ridningen börjar i Fågelsunda får Emma rykta hästen Bimotha.

16 2014 2

Styrelse Lars Andersson, ordförande 070-666 00 41 lars.e.andersson@afconsult.comAnne-Marie Karlsson, kassör 073-241 41 69 Susanna Bischof 08-512 320 00Agneta Larsson 070-33 96 755Lars Lindwall 08-512 301 42 Jessica Pontell 070-491 38 14 Ann-Katrin "Anki" Svensson 073-766 11 33 braxen10@hotmail.com SockenstruntBertil Hellsten, ansvarig utgivare 08-512 302 54 bertil.hellsten@telia.com

Sockenstrunt Förra utgåvan av Sockenstrunt var nr 1 2014. Alla utgåvor från starten 1978 fi nns att läsa på hemsidan. I de senaste årgångarna är bilderna dessutom i färg där.

Text och bilder i detta nummer Margareta och Bertil Hellsten där inget annnat anges.

Hemsida vwww.sockenstrunt.seMedlemsavgift vuxen 100 kr/årPlusgiro 80 58 98-4

Man skulle kunna kalla Frösunda vår-marknad en modern form av festerna i Vreda hage, som vi skrev om i förra Sockenstrunt. Kaffet fi nns med, luftgevärs-skyttet likaså, lotterier och pratstunder med gamla bekanta fi nns också där. Men sen slutar nog likheterna. I Vreda hage tävlade barnen om att komma först dagen efter för att leta efter pengar under kaffebord och kiosktrallar från helgens begivenheter. I år kunde barnen inte hitta några chokladguldpengar i höet. Det fanns nog fl era som hade hoppats på det i år också. Istället kunde barnen träna balans i den upp-blåsbara hoppborgen i plast och bli lurade av trollkarlen. - Koppar, vad behö-ver man? Frågan ställs till barnen. - En boll, säger ett av barnen. - Hur vet du det? Har du varit i Barcelona? Under tre små kru-kor har han gömt en röd boll. Barnen får gissa var bollen ligger. Men plötsligt ligger det clementiner där istället och nästa gång han lyf-ter på krukorna fi nns det en stor apelsin un-der var och en av dem. Samtidigt som han triggar barnen att vara aktiva kastar han ut små skämt till föräldrarna som får dem att ryckas med lika mycket som barnen. Frösunda ridhus är fyllt av liv både inn-anför och utanför men många i Frösunda sörjer också att en Frösundabos liv hastigt släckts ut allt för tidigt under våren. Hasse Thourseaus, ägaren till ridhuset fanns inte på plats i år. För honom har det varit självklart att låta Frösundas föreningsliv anordna marknad i Thorsholma ridhus. Nu var det lika självklart för familjen att det skulle få fortsätta i Hasses anda. Han lämnar ett tomrum efter sig som andra i Frösunda försöker fylla under den vackra vårlördagen med den äran.

Och det blev en lyckad vårmarkand det här året också. Kaffet och våffl orna tog slut tidigt ,så hembygdsföreningens damer fi ck göra en brandkårsutryckning efter mer kaffe och våffelsmet, men utan brandkårens hjälp. Den hade fullt upp med att visa sina bilar för nyfi kna marknads-besökare. Medan fårvallningen pågick utanför stallväggarna gjorde Monika Wadström hundmassage på beaglen Lucas, på be-sök i Frösunda för dagen. Nu står han på massagebordet för en gratis massage. Han

verkar tycka det är helt okej att Monika känner igenom honom. - Vad gör du? - Jag går igenom varje muskel. Det är viktigt att kunna anatomi annars ska jag inte stå här. Massage för hundar är lika som för människor. Det ökar blodgenom-strömningen. Det är särskilt bra för gamla hundar som fått artros. Det kan till och med förlänga deras liv. Hemma har hon en Novafon, en slags massagehjälpmedel som man kan komma djupare ner med än fi ngrarna. Den används mest på triggerpunkter. Monika är utbildad hos Axelsson animal school och har varit färdig fysioterapeut i 10 år och tar emot både hundar och

människor för massage i sitt hem i Frö-sunda. - Jag har också löpband för hundar. Men behövs det? Är inte det lite över-kurs? - Överviktiga hundar kan vara svåra att få med sig ut på promenad. På ett löpband är de tvungna att löpa. De kan inte låta bli. Jag använder även Pilatusboll, en boll som man står på och ska hålla balansen. På 6 sekunder har hunden använt alla sina muskler. Det kan vara bra för hundar som har opererats och inte kan röra sig som

vanligt. Nu börjar Lucas tycka att det räcker, och fl er tycker som han. Ridhuset bör-jar tömmas på folk. Utanför sitter ett gäng på ljugarbän-ken. Det är Hasse Jansson och Lolita Jansson från Frö-sunda, Kjell-Ro-land Jansson från Lindholmen och Gunilla Andersson från Ekskogen. Framför dem står Gunillas sambo Willy och Hasse och Lolitas son Joakim och hans sambo

Julia Karström. Även de bor i Ekskogen. Det blir mycket snack om gamla tider och släktskap. Många i Frösunda är släkt med varandra. - Man kom inte så långt med cykel, säger Willy och alla skrattar. Farfar gick över ängarna från Rolsta till Salby där han hittade farmor. Bilarna i hästhagen har minskat, heli-koptern har kört sin sista tur över Frösunda och brandbilen har åkt tillbaka till stationen i Vallentuna. Och Hasse Thoursaeus ler nöjt mot oss i sin himmel.

Frösunda ljugarbänk

/ColorImageDict > /JPEG2000ColorACSImageDict > /JPEG2000ColorImageDict > /AntiAliasGrayImages false /CropGrayImages false /GrayImageMinResolution 300 /GrayImageMinResolutionPolicy /OK /DownsampleGrayImages true /GrayImageDownsampleType /Bicubic /GrayImageResolution 150 /GrayImageDepth -1 /GrayImageMinDownsampleDepth 2 /GrayImageDownsampleThreshold 1.00000 /EncodeGrayImages true /GrayImageFilter /DCTEncode /AutoFilterGrayImages true /GrayImageAutoFilterStrategy /JPEG /GrayACSImageDict > /GrayImageDict > /JPEG2000GrayACSImageDict > /JPEG2000GrayImageDict > /AntiAliasMonoImages false /CropMonoImages false /MonoImageMinResolution 1200 /MonoImageMinResolutionPolicy /OK /DownsampleMonoImages true /MonoImageDownsampleType /Bicubic /MonoImageResolution 1200 /MonoImageDepth -1 /MonoImageDownsampleThreshold 1.50000 /EncodeMonoImages true /MonoImageFilter /CCITTFaxEncode /MonoImageDict > /AllowPSXObjects false /CheckCompliance [ /None ] /PDFX1aCheck false /PDFX3Check false /PDFXCompliantPDFOnly false /PDFXNoTrimBoxError true /PDFXTrimBoxToMediaBoxOffset [ 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 ] /PDFXSetBleedBoxToMediaBox true /PDFXBleedBoxToTrimBoxOffset [ 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 ] /PDFXOutputIntentProfile () /PDFXOutputConditionIdentifier () /PDFXOutputCondition () /PDFXRegistryName () /PDFXTrapped /False

/CreateJDFFile false /Description > /Namespace [ (Adobe) (Common) (1.0) ] /OtherNamespaces [ > /FormElements false /GenerateStructure false /IncludeBookmarks false /IncludeHyperlinks false /IncludeInteractive false /IncludeLayers false /IncludeProfiles true /MarksOffset 6 /MarksWeight 0.250000 /MultimediaHandling /UseObjectSettings /Namespace [ (Adobe) (CreativeSuite) (2.0) ] /PDFXOutputIntentProfileSelector /NA /PageMarksFile /RomanDefault /PreserveEditing true /UntaggedCMYKHandling /LeaveUntagged /UntaggedRGBHandling /LeaveUntagged /UseDocumentBleed false >> > ]>> setdistillerparams> setpagedevice