Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

1

Bild1. Mount Rainier.

Mount Rainier Jag kommer i det här dokumentet att ge en beskrivning av vulkanen Mount Rainier. Först sätts

vulkanen in i ett geografisk och geologiskt sammanhang, sedan beskrivs vulkanens typ, utbrottens

karaktär och vulkanens utbrottshistoria. Avslutningsvis beskrivs de vulkaniska riskerna samt de

insatser som samhället gör för att övervaka vulkanen och hålla medborgarna informerade. Källor och

referenser finns sist i dokumentet.

Det är värt att påpeka att det fortfarande är mycket man inte vet om Mount Rainier. Forskning kring

vulkanen och dess historia verkar ha tagit fart först relativt nyligen. Detta innebär att fakta ofta skiljer

sig mellan de olika källorna, till exempel när det gäller när och hur många utbrott som skett.

Geografisk placering Mount Rainier ligger i västra USA i staten Washington ca 9 mil sydost om staden Seattle. Vulkanen

har en höjd av 4392 meter, en ansenlig höjd som blir än mer respektingivande om man betänker att

det omgivande landskapet är relativt låglänt och platt. Mount Rainier är ett mycket dominerande

inslag i landskapsbilden och den är synlig på många mils avstånd. Dess topp, som kallas för Columbia

Crest, är trubbig och består av två överlappande vulkankratrar. Vulkanen ingår i bergskedjan

Kaskadbergen, en bergskedja som sträcker sig från Kanada till norra Kalifornien. En av dess grannar i

syd är den kanske än mer kända vulkanen Mount Saint Helens.

Mount Rainier är den av alla vulkaner i Kaskadbergen som täcks av mest glaciärer, hela 27 stycken,

och snö. Den geotermiska aktiviteten har gjort att glaciärerna är genomkorsade av över 3 km tunnlar

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

2

och grottor. I botten på en av kratrarna, under ca 30 meter av is, finns en kratersjö som skapats på

grund av den geotermiska värmen. Fem stora floder har sina källor vid Mount Rainiers glaciärer:

Carbon, Puyallup, White River, Nisqually, och Cowlitz. De fyra första har sitt utflöde i Pugetsundet

och den femte i Columbiafloden.

Vulkanen har fått sitt namn efter den engelska amiralen Peter Rainier, han var vän till kaptenen och

upptäcktsresanden George Vancouver. George Vancouver var den första europé som såg vulkanen.

Mount Rainier ingår sedan 1899 i nationalparken med samma namn, Mount Rainier National Park.

Karta 1. Översiktskarta som visar Mount Rainiers placering på den nordamerikanska kontinenten.

Karta 2. Karta som visar Mount Rainier i förhållande till Tacoma och Seattle.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

3

Karta 3. Detaljbild över Mount Rainier där man tydligt ser toppkratern samt den stora mängden glaciärer.

Karta 4. Karta som visar en del av Kaskadbergen med några till Mount Rainier närliggande vulkaner markerade.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

4

Geologiska förutsättningar Mount Rainier ligger i något som brukar kallas för ”Ring of fire”. Detta är en serie av mycket aktiva

plattgränser som har formen av en ring som i grova drag sträcker sig runt Stilla havet. Längs Ring of

fire finns ett stort antal djuphavsgravar, vulkaniska öbågar och vulkanbälten. Man uppskattar att över

75 % av världens vulkaner finns längs denna ring och att ca 90 % av jordens alla jordbävningen

inträffar här. Och i denna mycket vulkaniskt aktiva ring ligger alltså Kaskadbergen med dess vulkan

Mount Rainier.

Karta 5. Ring of fire.

Kaskadbergen har bildats genom att Juan de Fuca-plattan trycks in under den Nordamerikanska

kontinentalplattan. På så sätt höjs den Nordamerikanska plattan upp och det bildas en bergskedja. Vi

har här alltså en konvergerande plattgräns av subduktionstyp, se bild 2 nedan. Att det är just Juan de

Fuca plattan som trycks ned under den Nordamerikanska beror på att oceaniska plattor har en högre

densitet är kontinentalplattor, och de är följaktligen dessa som har minst motstånd att sjunka ned i

manteln. När plattan trycks ned till ett visst djup så omvandlas basalten på grund av det höga trycket

till eklogit. I samband med detta frigörs stora mängder med vatten, vatten som sedan på grund av

dess lägre densitet rör sig uppåt mot den överliggande manteln. Här sänker vattnet trycket vilket gör

att manteln smälter och det bildas magma, magma som sedan vill röra sig uppåt. Och det är alltså i

de fallen denna uppstigande magma når jordytan som vi får ett vulkanutbrott. Då Juan de Fuca-

plattan har tryckts ned under den Nordamerikanska plattan så har det bildats ett stort antal vulkaner

i en så kallad kontinental vulkanbåge som alltså sträcker sig längs med Kaskadbergen.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

5

Bild 2. Skiss som förklarar den plattektonik som ger upphov till vulkanismen i Kaskadbergen. På skissen är det

Mount St. Helens och Mount Adams som används som exempel, men principen är densamma för Mount

Rainier. Mount Rainier ligger strax nordost om Mount St. Helens.

Typ av vulkan och utbrott Mount Rainier är en så kallad stratovulkan, även kallade skikt- eller kompositvulkan. Dessa är ofta

koniska och förhållandevis stora. Sidornas lutning är ca 35°, det vill säga rasvinkeln för lösa stenar. De

är skiktade med lager (strata) av lava varvat med lager med tefra. Tefra är pyroklastiskt material, t.ex.

aska och bomber, som hamnat på marken men som inte bildat tuff eller pyroklastiska bergarter.

Stratovulkaner är vanligtvis uppbyggda av bergarter som härstammar från felsisk, det vill säga med

ett medelhögt till högt kiselinnehåll, magma. Mount Rainier består i huvudsak av den felsiska

bergarten andesit. Andesit är en tät mörkgrå eller svart bergart och består i huvudsak av mineralerna

plagioklas, pyroxen och hornblände. I vissa fall då kiselinnehållet är lågt, det vill säga ligger i den

nedre delen av intervallet för felsiska bergarter, så kan andesit även innehålla olivin. Så är fallet med

Mount Rainier, där har man funnit andesit som innehåller olivin.

Bild 3. Andesit.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

6

Bild 4. Trots den kraftiga erosionen kan man tydligt se Bild 5. Schematisk skiss av en stratovulkan.

Mount Rainiers koniska form.

Stratovulkaner har oftast explosiva utbrott. Detta beror på att

magman är alltför viskös för att gasen ska kunna släppas ut. Detta

gör att gasen finns kvar i magman och trycket byggs upp. När så

magmakammaren kollapsar så släpps gaserna och magman ut med

en enorm kraft. När det gäller Mount Rainier så har man genom att

analysera de olika skikten kommit fram till att alla dess utbrott efter

istiden i huvudsak har varit av explosiv, plinisk, karaktär. Man har

också genom att analysera tefran sett att det har förekommit två

olika typer av explosiva utbrott. Dels explosiva utbrott där magman

har färdats från ett avsevärt djup. Ett sådant utbrott har antagligen

föregåtts av jordbävningar och en ökad mängd gasutsläpp. Den

andra typen av utbrott har skett utan förvarning genom att tidigare

stelnat berg inte klarar av det ökade trycket från den underliggande

magman. Bild 6. Mount Rainiers utbrott har

antagligen haft en karaktär som

liknar det Mount St. Helens hade

1980.

Utbrottshistoria Mount Rainier står på vulkaniskt berg som är i storleksordningen 14-20 miljoner år gammalt, det vill

säga från den tertiära epoken. Då fanns det alltså vulkanisk aktivitet för platsen där Mount Rainier

står idag. Sedan är det en lång period på många miljoner år då man inte har funnit stöd för att det

förekommit någon vulkanisk aktivitet. Man får gå så långt fram i tiden som för ca 2.9 miljoner år

sedan för att finna nästa period av vulkanisk aktivitet. Man är osäker på när exakt Mount Rainier

bildades men det rör sig om 100 000 tals år sedan, en siffra som nämns är 730 000 år sedan. Det

verkar som att utbrotten var mycket frekventa i vulkanens barndom. Konen byggdes upp av 100-tals

tunna lavaflöden där det fanns breccia inbäddad. Lavaflödena var sällan mer än 15 tjocka vid toppen

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

7

och 60 meter vid basen. Man har hittat tecken som tyder på att ett mycket stort utbrott skedde

någon gång för 30000 – 70000 år sedan, ett utbrott som skulle vara mycket större än något av de

som skett de senaste 10 000 åren. Uppskattningsvis hade Mount Rainier för 10 000 år sedan hade

nått en höjd av ca 2100 – 2400 meter.

Genom att analyser och datera de olika lagren kan få en bra bild över Mount Rainiers

utbrottshistoria. Om man tittar på de senaste 11 700 åren (den holocena epoken) så hittar man 11

olika lager av tefra, det vill säga tecken på att det varit 11 explosiva utbrott, se bild 7 nedan. Ska man

vara helt korrekt så har man funnit fler än dessa 11 lager, men de övriga lagren härstammar från

vulkanutbrott vid de närliggande Mount St. Helens och Mount Mazama. Utöver dessa pliniska utbrott

har det även inträffat andra av en lugnare karaktär, till exempel ett för 500 år sedan som ledde till

den stora Electronlaharen. Mount Rainier har haft ett mycket oregelbundet utbrottsmönster med

långa uppehåll varvat med mer aktiva perioder. Det skedde exempelvis hela 7 stycken explosiva

utbrott under perioden 6500 – 5000 år sedan men bara 2 stycken under de senaste 4000 åren. Det

mest voluminösa utbrottet skedde för ca 3000 år sedan, detta var också det utbrott som spritt

vulkaniskt material över störst område. Lagret från detta utbrott har en tjocklek på 2-30 cm och

tefran är mycket grovkornig. I det lagret har man funnit lavabomber med en storlek på 30 cm hela 8

km från vulkanens öppning!

Det senaste utbrottet skedde någon gång mellan 1820 och 1854, det verkar dock råda osäkerhet

kring huruvida det var ett pliniskt utbrott eller inte. Det finns dock ögonvittnesrapporter om att det

även skulle ha skett ett eller flera utbrott eller laviner mellan åren 1858 och 1894.

Bild 7. En lista över de senaste 11 700 årens 11 vulkanutbrott vid Mount Rainier som man funnit bevis för. Här

kan man se för hur länge sedan utbrottet skedde, vilket vulkaniskt material som bildats samt volymen på det

vulkaniska materialet. Det ska dock sägas att antalet utbrott och när dessa skett varierar en del beroende på

vilken källa man använder. Det verkar med andra ord som att det fortfarande inte råder koncensus kring Mount

Rainiers utbrottshistoria.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

8

Vulkaniska risker

Laharer

Landskapet nordväst om Mount Rainier är till stor del präglat av de laharer som uppstått genom

historien. Två mycket stora sådana laharer är Osceola, som inträffade för ca 5000 år sedan, och

Electron, som inträffade för ca 500 år sedan, se bild 8 nedan. Dessa laharer täckte enorma områden

med tjocka lager lera, bråte och vulkaniskt material och färdades många mil från vulkanen. I

samband med det vulkanutbrott som utlöste den största av dem, Osceola, så försvann toppen på

vulkanen, se bild 9. Man tror att innan detta utbrott så hade Mount Rainier en höjd av ca 4900

meter, jämfört med dagens 4392 meter.

Bild 8. Karta som visar utbredningen av de två laharerna Osceola och Electron.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

9

Bild 9. En visualisering av hur man tror att utbrottet som utlöste laharen Osceola såg ut. Utbrottet, som slet

med sig vulkanens topp, fick ett efterföljande jordskred. Detta utvecklades sedan till en gigantisk lahar.

Man har identifierat resterna av 55-60 laharer som är yngre än 10 000 år kring Mount Rainier. Och

uppskattningsvis sker det en större lahar, det vill säga en lahar som når dalgångarna nedanför Mount

Rainier, med ett intervall av 500 – 1000 år. Det kan nog vara svårt att inse faran i något som inträffar

så pass sällan, men man bör betänka att när det väl inträffar så kan det få katastrofala konsekvenser.

Laharerna från Mount Rainier kan bli extra svåra på dels grund av den stora mängd is och snö som

finns på dess topp, upp till 17 meter, och dels då dess sidor är förhållandevis branta. Vid vulkanisk

aktivitet smälter denna is och snö och bildar grogrunden för en lahar. I området bor idag ett stort

antal människor och det finns flera städer. De materiella skadorna skulle kunna bli enorma då en

lahar kan svepa med sig allt som kommer i dess väg, de kan ha en höjd på många 10-tal meter. Det är

även en fara för människor då laharer kan röra sig med hög hastighet, man tror att laharer vid Mount

Rainier kan röra sig med en hastighet upp till ca 160 km/h. Chefen för Pierce Countys

räddningstjänst, Steven Bailey, har beskrivit det på ett träffande sätt när han sa: "We call it low

probability, high consequence. It's a low probability it's going to occur in our lifetime. But if and when

it does, the consequences are going to be huge." Se karta 6 i slutet av detta avsnitt för att se hur olika

områden kan komma att påverkas av olika vulkaniska faror.

Laharer kan ske långt efter själva vulkanutbrottet. Detta på grund av att vulkanaska som lagras på

sluttningarna kan vattenmättas, t.ex. genom regn, och sätta sig i rörelse och bilda laharer. Det kan

även bildas dammar på som efter ett tag brister och då skapar en lahar. Så i de områden runt Mount

Rainier som ligger i riskzonen för en framrusande lahar kan man alltså inte blåsa faran över bara för

att vulkanen inte aktiv just nu.

Bild 10. Avlagringar från laharen Osceola. Bilden är tagen vid floden White River på Mount Rainiers nordsida.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

10

Pyroklastiskt material, pyroklastiska flöden och lavaflöden

Mount Rainiers utbrott är explosiva, detta innebär att det bildas pyroklastiskt material och

pyroklastiska flöden. Med pyroklastiskt material menas att det är luftburet, det kan röra sig om allt

från finkornig aska till stora lavabomber. Även om det grovkorniga materialet självklart kan vara

farligt så är det oftast vulkanaskan som utgör det störta hotet mot människor och byggnader. Och

extra farlig blir askan om den faller ner i form av askregn. Blöt aska väger 50-100 % mer än torr aska.

När denna blöta aska lägger sig på tak så kan påfrestningen bli större än vad taket klarar av,

byggnaden kan då kollapsa med följd att de som befinner sig där kan skadas eller dödas. Ett 10 cm

tjockt lager med blöt aska väger 80-140 kg per kvadratmeter. Pinatubos utbrott 1991 är ett exempel

på att askregn kan vara livsfarligt. 100-tals dog på grund av att de befann sig i hus som krossades av

askregnet. Så det är rimligt att tro att aska och askregn skulle utgöra en reell fara om Mount Rainier

skulle få ett utbrott.

Ett pyroklastiskt flöde är vulkaniskt material som blandats med heta vulkaniska gaser. De kan nå

temperaturer på ca 1000 grader och en hastighet på upp till 700 km/h. Det är inte svårt att förstå att

ett sådant hett och snabbt flöde kan åstadkomma enorm skada. Dock når inte dessa pyroklastiska

flöden lika långt som laharer, den förväntade utbredningen ser man på karta 6 nedan. I Mount

Rainiers fall så är det relativt få personer som vistas i området för potentiella pyroklastiska flöden.

När det gäller de lavaflöden som förekommer vid Mount Rainiers utbrott så kan de medföra fara,

men det går inte att jämföra med den ödeläggelse som laharer kan åstadkomma. Lavaflödena rör sig

inte lika långt från vulkanen som laharerna och enligt de beräkningar man gjort kommer de inte att

nå några av de större samhällena, se dess förväntade utbredning på karta 6 nedan.

Bild 11. Den här bilden visar ett pyroklastiskt flöde som sveper ner längs den Indonesiska vulkanen Merapis

sluttningar. Finns av naturliga skäl inga bilder från Mount Rainiers sista utbrott men den här bilden ger i alla fall

en känsla av hur kraftfullt ett pyroklastiskt flöde kan vara.

Jordbävningar

Vid Mount Rainier sker det jordbävningar regelbundet, vid dess topp sker det vanligtvis ca 5 stycken

per månad. Ibland förekommer perioder då det förekommer en stor mängd jordbävningar inom en

kort tidsperiod, så kallade svärmar. De kraftfullaste jordbävningarna man uppmätt inträffade år 2002

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

11

och 2004 och var på 3.2 på richterskalan. Dessa jorbävningar kan utgöra en fara genom att de kan

sätta igång skred och laharer.

Detta är alltså bara jordbävningar vid själva vulkanen, staten Washington som vulkanen ligger i har

årligen ca 1000 jordbävningar och man har under 1900 haft ett par som överskridit 6 på

richterskalan. Men dessa härrör inte från Mount Rainier.

Karta 6. Denna karta hur man uppskattar utbredningen av olika vulkaniska risker i samband med ett framtida

utbrott. Grått visar utbredningen av pyroklastiska flöden och lavaflöden. Gult, orange och rött visar

utbredningen av laharer och lerflöden. Olivgrönt visar områden som kan komma att översvämmas om den

närliggande dammen Alder Dam brister.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

12

Övervakning Mount Rainier finns med på den lista över extra farliga vulkaner, kallade ”decade volcanoes” som

organisationen ”International Association of Volcanology and Chemistry of the Earth's Interior” satt

upp. På den listan finns i dagsläget 16 vulkaner, och alla dessa anses vara extra viktiga att övervaka

då dess utbrott anses kunna medföra katastrofala konsekvenser i form av många döda och en stor

ödeläggelse av byggnader och infrastruktur. På denna lista finns alltså Mount Rainier uppsatt.

Följaktligen finns en mängd system och mätinstrument i bruk för att bevaka Mount Rainier och

övriga vulkaner i Kaskadbergen. Dels finns Pacific Northwest Seismic Network, PNSN, som är ett

nätverk av seismografiska mätinstrument vilka är utplacerade längs med Kaskadbergen, se bild 12.

Dels finns Cascades Volcano Observatory, CVO, som arbetar med att monitorerna Kaskadbergens

vulkaner. Man använder sig av ett flertal olika instrument för att monitorera Mount Rainier, till

exempel tiltmätare, se bild 13. En tiltmätare placerar på vulkanens sluttningar och känner av

förändringar i markens lutning. En förändring i lutning kan vara ett tecken på ett förestående utbrott.

Man använder sig också av utplacerade GPS-stationer, dessa känner av förflyttningar, se bild 14.

Bild 12. Karta som visar var seismiska mätstationer finns Bild 13. Tiltmätare.

utplacerade. Varje röd triangel är en mätstation. Bilden

visar bara en liten del av hela PNSN.

Bild 14. GPS-station.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

13

Man har också i de befolkade områdena kring Mount Rainier installerat ett lahar-varningssystem.

Detta består av ett antal akustiska flödesmätare. Dessa placeras ut där man beräknar att en

kommande lahar ska passera. Den akustiska flödesmätaren har en inbyggd seismograf som känner av

de vibrationer som en lahar åstadkommer. Skillnaden jämfört med en vanlig seismograf är att den

akustiska flödesmätaren känner av högre frekvenser. När ett visst värde överskrids skickas en signal

trådlöst till berörda myndigheterna. Man har dock haft vissa problem med att få systemet att

fungera och det är än så länge inte heltäckande.

Myndigheterna i det berörda området har utarbetat krisplaner utifall Mount Rainier skulle få ett

utbrott. Man har till exempel skickat ut informationsmaterial till invånarna samt tagit fram särskilda

evakueringsplaner, se bild 17 och 18 nedan. Det finns även ett system med varningssirener och man

går ut med information i en speciell radiokanal. Speciella vägskyltar finns utplacerade som visar

evakueringsrutter, bild 15 och 16. Och när ett utbrott sker är det bråttom, man räknar med att det

bara tar mellan 30 och 60 minuter innan en eventuell lahar når samhället Orting. I Orting bor det

”bara” 3000 personer, och de är troligtvis de första som kommer att känna av laharen. Men

beroende på laharens storlek så kommer den att fortsätta olika långt, man uppskattar att totalt är

uppemot 150 000 personer bosatta i riskområden.

Bild 15. Skylt som visar evakueringsrutt. 16. Skylt som informerar om vad du ska göra

om sirenen ljuder.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

14

WHEN THE SIRENS WAIL, DON’T WAIT - EVACUATE

Here are steps you can take to make sure you are prepared.

1) Have a family plan to include - Where you will meet if you cannot get home.

- Out-of-area contact person for all family members to call letting them know you are

okay and what your plans are.

- Grab-and-go backpacks for family members with food, water, necessary medications,

and copies of important family records.

- Include a plan for your pets.

For more detailed information on family preparedness visit the Red Cross website.

2) Know the fastest evacuation route from where you live and/or work. The Lahar evacuation map

can provide more information on evacuation locations.

3) Plan to WALK OUT.

Automobile accidents create huge bottlenecks. You will be able to get out faster if you walk. The

best walk-out route is west on Calistoga Avenue to the County Rock Quarry. Another less convenient

route is south of town up the Buttes or Card Roads.

4) Do not go to the school for your children—they will already be on their way up the hill.

The schools have an evacuation plan. Check with the Orting School District for detailed information

on where you can expect to reunite with your children.

5) Keep Moving. Whether walking or driving don’t stop – keep moving.

People behind you need to get up the hill, too. Police will not respond to automobile accidents.

Bild 17. Exempel på informationsmaterial som myndigheterna sprider till de som bor i närheten av Mount

Rainier. Här påpekas vikten av att varje familj har en plan för hur de ska agera om ett utbrott sker. Och att det

är viktigt att man känner till evakueringsrutterna från arbetet och hemmet.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

15

Bild 18. Evakueringsplan för staden Orting. Här kan man förutom att se evakueringsrutterna även se var det

finns samlingsplatser samt var man kan ta skydd.

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

16

Bild 19. Mount Rainier. Vacker men med ett explosivt förflutet. Och mycket talar för att även framtiden kommer

att blir explosiv. Frågan är nog inte om, utan när.

Oskar Henriksson

2011-07-13

Textkällor samt referenser 1. Rosi M., Papale P., Lupi L. och Stoppato M. (2003) Volcanoes, USA: Firefly Books.

2. Mount Rainier, [Online], Tillgänglig: http://en.wikipedia.org/wiki/Mount_Rainier [13/07 2011].

3. Topinka Lyn (2007) CVO Website – Mount Rainier Volcano, [Online], Tillgänglig:

http://vulcan.wr.usgs.gov/Volcanoes/Rainier/description_rainier.html [13/07 2011].

4. USGS (2009) Volcanic Landslides at Mount Rainier volcano, Washington, [Online], Tillgänglig:

http://volcanoes.usgs.gov/hazards/landslide/rainier.php [13/07 2011].

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

17

5. PNSN (2006) Mount Rainier Seismicity Information, [Online], Tillgänglig:

http://www.ess.washington.edu/SEIS/PNSN/RAINIER/ [13/07 2011].

6. Fink M., Americas Most Dangerous Volcano, [Online], Tillgänglig:

http://www.pbs.org/wnet/savageplanet/01volcano/03/indexmid.html [13/07 2011].

7. Carsell K., Mount Rainier An Interactive Learning Module, [Online], Tillgänglig:

http://www.uccs.edu/~geogenvs/ges199/rainier/ [13/07 2011].

8. USGS (2007) REPORT: Pumice and other pyroclastic deposits in Mount Rainier National Park,

Washington, [Online], Tillgänglig:

http://vulcan.wr.usgs.gov/Volcanoes/Rainier/Publications/Bulletin1326/abstract.html [13/07 2011].

9. USGS (2009) Washington Earthquake History, [Online], Tillgänglig:

http://earthquake.usgs.gov/earthquakes/states/washington/history.php [13/07 2011].

10. Swanson, D.A., Cameron, K.A., Evarts, R.C., Pringle, P.T., och Vance, J.A. (1989), Mount Rainier,

Washington, [Online], Tillgänglig: http://vulcan.wr.usgs.gov/Volcanoes/PacificNW/AGU-

T106/rainier.html [13/07 2011].

11. Staden Ortings webbplats, Emergency Management Mission, [Online], Tillgänglig:

http://www.cityoforting.org/Emergency_Management.html [13/07 2011].

12. Wikipedia, Mount Rainier Volcano Lahar Warning System, [Online], Tillgänglig:

http://en.wikipedia.org/wiki/Mount_Rainier_Volcano_Lahar_Warning_System [13/07 2011].

13. Wikipedia, Decade Volcanoes, [Online], Tillgänglig:

http://en.wikipedia.org/wiki/Decade_Volcanoes [13/07 2011].

14. USGS (2008) Lahar-Detection System, [Online], Tillgänglig:

http://volcanoes.usgs.gov/activity/methods/hydrologic/lahardetection.php [13/07 2011].

Bild- och kartkällor Bild 1: http://www.stanford.edu/~thelero/photographyPics.html

Bild 2: http://en.wikipedia.org/wiki/Cascade_Range

Bild 3: http://volcanoes.usgs.gov/images/pglossary/andesite.php

Bild 4: http://www.ask.com/wiki/List_of_National_Parks_of_the_United_States

Bild 5: http://tiger.towson.edu/~mkime1/how_volcanoes_work.html

Bild 6: http://earthchangesmedia.com/volcanos/helens.htm

Bild 7: http://vulcan.wr.usgs.gov/Volcanoes/PacificNW/AGU-T106/rainier.html

Bild 8: http://vulcan.wr.usgs.gov/Volcanoes/Rainier/Lahars/Historical/description_osceola.html

Bild 9: http://volcanoes.usgs.gov/hazards/landslide/rainier.php#LaharMap

Världens vulkaner Av: Oskar Henriksson

18

Bild 10: http://www.historylink.org/_content/printer_friendly/pf_output.cfm?file_id=5095

Bild 11: http://claremontgeography12.blogspot.com/2011_02_01_archive.html

Bild 12: http://vulcan.wr.usgs.gov/Volcanoes/PacificNW/Seismicity/PNSN_info.html

Bild 13: http://flaggedrevs.labs.wikimedia.org/wiki/Mauna_Loa

Bild 14: http://vulcan.wr.usgs.gov/Volcanoes/MSH/Images/MSH04/field_work_images.html#gps

Bild 15: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Volcano_evacuation_route_sign.jpg

Bild 16: http://projects.ups.edu/gjones/fall2004/AB/BridgeForKids/

Bild 17: http://www.cityoforting.org/Lahar_Information.html

Bild 18: http://www.cityoforting.org/uploads/Lahar_Evac_Map.pdf

Bild 19:

http://www.stockton.edu/~hozikm/geol/Courses/The%20Earth/Content%20Web%20Pages/Alber/m

ount_rainer.htm

Karta 1: Google Earth. http://www.google.com/earth/index.html

Karta 2: Google Earth. http://www.google.com/earth/index.html

Karta 3: http://wilderness150.wordpress.com/2010/03/31/mount-rainier-muir-snowfield-august-

2000/

Karta 4: http://en.wikipedia.org/wiki/Cascade_Range

Karta 5: http://pubs.usgs.gov/gip/dynamic/fire.html

Karta 6: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/45/Mount_Rainier_Hazard_Map-en.svg