3

INDIANKLUBBEN

VOLYM 30 NUMMER 1 VR 2010VOLYM 30 NUMMER 1 VR 2010

INDIANKLUBBENINDIANKLUBBEN

4

INDIANKLUBBEN

Ett kvartalsmagasin publicerat av

INDIANKLUBBEN i Sverige.

Utkommer med fyra nummer per r i:

Mars, Juni, September och December.

Nordamerikas Indianer r en tidskrift med historiskt och kulturellt material om

indianer, skrivet av och fr medlemmar i

INDIANKLUBBEN.

Ansvarig utgivare: Lars Wennersten

Redaktr: Bertil Thrn

Grafiskform: Jack Lindgren

Redaktionskommitt: Bertil Thrn

Hans-Olof Olsson

Jack Lindgren

Tidningsredaktionens adress:

c/o Bertil Thrn

Bendzgatan 25

256 57 Helsingborg

tel 042 - 29 13 61 ; 070 - 532 96 89

Postgiro: 32 57 43- 3

e-mail:

bertil.thorn@bredband.net

hansolof.ohlsson@telia.com

jack.lindgren@yax.se

INDIANKLUBBEN i Sverige r en icke kommersiell sammanslutning fr alla, som

r intresserade av frgor rrande Nordame-

rikas indianer, deras kultur och historia.

Sammanslutningen tar inte stllning i poli-

tiska och sociala frgor. Sammanslutning-

en r inte en frening i gngse bemrkelse,

d den saknar svl styrelseorganisation

som stadgar och formella regler fr med-

lemskap.

Syftet med sammanslutningen r att vara ett

kontaktforum mellan indianintresserade.

Ett forum dr medlemmarna sjlva kan

publicera sig och delge andra svl kunska-

per som aktuell information. Det sker dels

genom denna kvartalstidskrift och dels ge-

nom informella trffar som anordnas nr

tillflle ges.

Vidare vill sammanslutningens medlemmar

hjlpa till att sprida kunskap, ven till vri-

ga, om indianernas historia, kultur och

nuvarande levnadsfrhllanden.

Det sker genom deltagande i utstllningar

och fredragsverksamhet, samt nr tillflle

ges, egen bokutgivning. vrig verksamhet,

som kan utnyttjas av medlemmar, r ge-

mensamma bokinkp till rabatterade priser,

samt researrangemang nr tillflle ges.

VOLYM 30, NUMMER 1

VR 2010 Vlkomna till vr trettionde rgng. Jag tror i alla fall att jag har rknat rtt.

Man blir ju ltt lite gaggig nr man blir ldre och det r inte alltid s ltt att

rkna s lngt. Men visst r det fantastiskt att vi har kunnat hlla p s lnge!

Antalet intresserade hade ocks bara kat r frn r. nda fram till nu! Fr

s kom haveriet i vrldsekonomin och sjlvklart s satte det sina spr i mj-

ligheterna fr vissa av vra medlemmar att stta av pengar fr en vidare pre-

numeration p vr lilla tidskrift.

Tidskriftens utformning och innehll r och kommer s att frbli med ndvndighet tmligen amatrmssig. Men tanken r att det hr ska vara en

mjlighet fr alla intresserade, att dels kunna f lite information, men ocks

att sjlv kunna engagera sig och hjlpa till att sprida sdan. Det har ocks

skett till viss del. Det r ett antal medlemmar som, mer eller mindre regel-

bundet, har stllt upp och hjlpt till med artikelmaterial. Men om jag fick

nska s skulle det kunna vara nnu mera. Ett mnesomrde som har varit

lite efterfrgat och som vi har varit smre p att tcka in, r sterns skogs-

lands indianer och deras kultur och historia. S hr finns ett behov av hjlp,

d jag sjlv inte precis r ngon expert p omrdet.

I det hr numret finns nu nnu ngra artiklar som anknyter till den resa ng-ra av oss ska gra till hsten. Den frsta r en beskrivning av den tragiska

hndelse, som i historien gr under benmningen Massakern vid Bear River.

Vi ska under vr resa beska platsen fr detta brutala verfall p en grupp

shoshoneindianer, utfrt av frivilligtrupper frn Kalifornien i januari 1863.

Ett annat stycke berttar om tv mera obemrkta, men drfr inte mindre

intressanta, personer ur historien om nez percekriget 1877.

Huvudartikeln r ett stycke om ett svrt mne. Nmligen en beskrivning av

navajoindianernas livsfilosofi. Bjrn Pettersson har utverkat tillstnd frn det

bokfrlag, som ger rttigheten, att f sammanfatta och fr oss presentera en

artikel ursprungligen skriven av Jrgen E. Eriksson. Det handlar om india-

nernas strvan efter att allt i livet ska vara i balans. D uppstr det de kallar

hzh. Ett begrepp som det knappast finns ngon vettig versttning p, men som skulle kunna symbolisera ngot liknande sknhet, eller kanske

tillfredsstllelse. Det hr r ett serist frsk att p ett sakligt stt beskriva

det hela och det ska inte frvxlas med sdana fantasier som ofta frekom-

mer inom New Age-cirklar.

En annan av vra medlemmar, Ingvar Bergman, terkommer ven i det hr

numret med ytterligare ett litet stycke om hndelser i vardagslivet bland

nordcheyennerna. Ett sdant dr litet mellanspel, som vi normalt aldrig fr

hra talas om i historiebckerna.

Numret kompletteras sedan med ett par kortare stycken med anknytning till

Sydvstern. Ett par av de mera knda militrposterna frn apachekrigens

dagar beskrivs kortfattat och det hr r material som togs fram till fredrags-

hllningen under vr frra medlemsresa. Det r ocks platser som vi d be-

skte.

Den avslutande artikeln r en versttning av en tidningsartikel om navajoin-

dianernas vverikonst och hur den har pverkats och utvecklats beroende p

olika faktorer.

Mlningen p omslagsbilden den hr gngen har titeln NAVAJO MEDICI-NE MAN och r en akrylmlning av Raymond Schuster frn 2007. Den anspelar naturligtvis p Bjrn Petterssons bidrag om navajos tros och livsfi-losofi och den roll deras medicinmn diagnostiker och sngare spelar. P baksidan hittar ni ett collage som visar tre bcker vilka alla berttar den

grymma historien om vad som hnde vid Bear River i januari 1863. Samtliga

bcker finns att kpa bland annat p Amazon.com

INDIANKLUBBENS HEMSIDA

http://www.outsidepix.com/indianindex.html

5

INDIANKLUBBEN

L ngs US Highway 91, i det sydstra

hrnet av staten Idaho, lite drygt tre

mil frn grnsen mot Utah, ligger

platsen fr det som kallats Bear Ri-ver Massacre. Det hr r platsen fr en av de bst hemlighllna militra aktionerna i USA.

Den 29 januari, 1863, mitt under det pgende

Inbrdeskriget, genomfrde amerikansk trupp

hr den mest omfattande massakern p india-

ner, vster om Mississippi, i amerikansk histo-

ria. Platsen ligger bara ett par kilometer norr

om den lilla staden Preston, Idaho. En stad som

troligen i nutida amerikaners medvetande r

mera knd som platsen dr kultfilmen

Napoleon Dynamite spelades in, n fr att det i dess nrhet har utspelats avskyvrda brott

mot mnskligheten. Massakern, fr det var

verkligen en massaker i dess rtta bemrkelse,

utfrdes av frivilligtrupper frn Kalifornien och

det har ifrgasatts om det egentligen ingick i

deras uppgift att angripa indianer ver huvud

taget!

Bakgrunden var att ledningen fr De Konfede-

rerade Staterna (Sydstaterna) tidigt under kriget

hade frskt enrollera flera indianstammar i S-

dern fr sin sak. De hade ocks satsat hrt p att

snarast mjligt ockupera Indianterritoriet

(nuvarande Oklahoma) fr att kunna utnyttja de stora indianska grupperna dr, i kampen mot

Unionen.

Unionens ledning sin sida sg en risk i att det

lojala Kalifornien, med sitt viktiga guld, skulle

kunna bli avskuret frn resten av Federationen.

Sydstaternas frsk att bestta Indianterritoriet

sgs som ett framskjutet hot mot de viktiga

transportlederna ver prrien. Man var inte hel-

ler helt skra p att den stora gruppen av Mor-

moner, som nyligen etablerat sig i Utah, skulle

st neutrala, om Sydstaterna lyckades

skjuta fram sina positioner s nra de-

ras omrden. S president Lincoln

vdjade till Kongressen att f stta upp

ett flertal frivilligregementen i Kali-

fornien, med uppgift att frmst skra

genomfartsvgarna. Kongressen gick

p presidentens linje och ett flertal re-

gementen mnstrades in och gavs sina

order.

3rd California Volunteer Infantry Re-

giment sattes upp i augusti 1861 och

placerades frst vid Bernicia Barracks.

Ngra av dess kompanier tjnstgjorde

de frsta mnaderna inom Humboldt

District, dr de med utgngspunkt frn

forten Terwah, Baker, Bragg och Gas-

ton opererade mot olika indianstammar i omr-

det. Men i juli 1862 sndes hela regementet till

Utah fr att pbrja bevakningen av de stora

transportlederna, Overland Mail, Oregon och

California Trails. Kommandots order var ocks

att vidmakthlla ordningen i regionen - hur nu det skulle tolkas. Mera specifikt skulle man

ocks bevaka Mormonernas grande och ltan-

de och frhindra att de anslt sig till Konfede-

rationen, eller brjade agera p egen hand. Man

var fortfarande mycket oskra p vad de egent-

ligen hade fr agenda. Skulle de utropa en

sjlvstndig stat? Eller S regementets kom-mendant, verste Patrik Edward Connor, eta-

blerade drfr Fort Douglas, alldeles utanfr

Salt Lake City, dr merparten av kompanierna

samlades. Logiskt med tanke p oron fr vad

Mormonerna kunde tnkas ta sig fr.

Men hr var ocks trupperna strategiskt place-

rade i frhllande till de band av shoshonestam-

men, som levde i Cache Valley, norr om staden.

Visserligen fanns det inga ptagliga tecken,

som tydde p att Sydstaterna skulle frska en-

gagera dessa indianer och de sjlva tycktes hu-

vudsakligen intresserade av att bevaka sina

egna intressen. Men p hgre militr niv var

det hr nd ett mjligt hot och myndigheternas

agerande i det hr tidiga skedet av kriget kan

vl snarast betecknas som nervst. Det inne-bar en allmnt hrd bevakning och behandling

av alla stammar. Oavsett om det var i territori-

erna Utah- och Washington, eller i de stra sta-

terna.

I Cache Valley levde ngra band av nordvstli-

ga shoshoner. De kallade sjlva dalgngen Seu-

hubeogoi, som p deras sprk betyder Willow

Valley. Hr levde de till stor del p insamling

av frn, rtter och tliga vxter. Men de var

BEAR RIVER MASSACRE

Bertil Thrn

6

INDIANKLUBBEN

ocks tidvis bde jgare och fiskare. Den hr

bergsdalen hade tidigare ven varit intressant

fr plsjgarna, som ofta anvnde den fr att

tillflligt gmma undan sina frrd och sina

plspackar i, medan de fortsatte att jaga i ber-

gen runtomkring. Fr att gmma sina tillgngar

s lt man helt enkelt grva ner dem p vl

gmda platser. Drav namnet Cache Valley.

De hr shoshonebanden, under ledare som Bear

Hunter, hade p senare tid, med oro, sett Mor-

monernas stndiga expansion norrut. Det hade

brjat under ret 1860 med att jordbrukare kom

till deras dal och tog upp land. En process som

p bara tre r skulle resultera i att hela dalen,

med allt sitt vatten, hade exploaterats. D hade

man ocks byggt den frsta staden i dalen. Man

trodde att man hade placerat samhllet Franklin

i Utah, men i praktiken lg det just p andra si-

dan grnsen till nuvarande staten Idaho och

kom drmed att bli dess frsta stad.

Shoshonerna var nu pressade av svl den

kande trafiken p Oregon- och California Tra-

ils, som frn Mormonerna i sder. Det gjorde

att konflikter mellan vita och indianer allt oftare

uppstod. Mormonernas ledare, Brigham Young,

fresprkade visserligen fredlig samexistens

med ursprungsbefolkningen, baserat p den lo-

giska tanken att det r billigare att fda n att dda dem. Men det gllde bara s lnge som indianerna inte utgjorde ngot hinder fr fr-

samlingens expansion! Ett frhllande som

ocks uppmrksammades av Bureau of Indian

Affairs chef fr Utahterritoriet, superintendent

Jacob Forney. Han skrev i brev till sina ver-

ordnade redan 1859: Indianerna har utar-mats som ett resultat av de vitas framtrngan-

de. Han rekommenderade drfr att ett re-

servat inrttades i Cache Valley, som skulle till-

frskra shoshonerna tillgng till livets nd-

torft. Ett frslag som ignorerades av svl myn-

digheterna som av hans verordnade. Anled-

ningen till myndigheternas kallsinne kan ha va-

rit deras generella ointresse fr indianfrgorna,

men naturligtvis ocks av att de hade hnderna

fulla med hotet av ett frestende Inbrdeskrig.

Nr kriget vl hade brutit ut, s var det mera re-

gel n undantag att sdana frgor lyftes ut frn

Kongressens dagordning och verfrdes till

Krigsdepartementet att hantera.

Det var allts upplagt fr konflikt. Shoshonerna

var desperata och brjade sl tillbaka mot en-

staka jordbruk och rancher. Inte i syfte att ta

hmnd p enskilda vita, utan helt enkelt fr att

ver huvud taget kunna verleva. Som om det

rdande lget inte var nog upptcktes s guld i

juli 1862 i sydvstra Montana, alldeles norr om

Cache Valley. Guldletare, med drmmar om

snabba rikedomar, skapade snabbt en transport-

led frn Salt Lake City till de nya gruvsamhl-

len som nu poppade upp som svampar ur jorden

i Montana. En transportled som skar rakt ige-

nom Cache Valley. Shoshonerna hade nu att

konkurera med utvandrare p vg vsterut ver

Oregon- och California Trails, guldletare p

vg till och frn Montana och Mormoner som

stndigt brt ny mark i en allt mera accelereran-

de takt. Shoshonerna kunde inte gra annat n

sl tillbaka. Det drjde heller inte lnge frrn

nybyggare, utvandrare och guldletare brjade

krva att verste Connor skulle gra ngot.

Samtidigt var soldaterna i det 3:e Infanterirege-

mentet, vid Fort Douglas, missnjda med det

uppdrag de hade ftt. De hade tagit vrvning fr

att sndas sterut och slss mot Sydstatsrebel-

lerna. Det hade till och med gtt s lngt, att de

hade gjort en framstllan till myndigheterna, att

30 000 dollar skulle dras frn deras lner fr att bekosta transport fr regementet till slagflten i

ster! Frslaget avvisades naturligtvis av Krigs-

departementet efter att verste Connor ppekat

att han behvde alla trupper han hade fr sitt

uppdrag i Utah- och Dakota-territorierna. Men

det hela visade p att trupperna till varje pris

ville f visa sin duglighet i strid. Ngot som de-

ras verste skert ocks strvade efter. Och om

det nu inte fanns ngra Sydstatare att slss mot

och Mormonerna inte heller tycktes ville stta

sig p tvren, s fanns ju alltid indianerna! Det

som slutligen fick Connor att agera var en inci-

dent som intrffade lngs Montana Trail.

En grupp guldletare som frdades efter leden

rkade komma vilse i en snstorm och hamnade

s smningom p vstra sidan av Bear River.

Oturligt nog inte mera n ngra kilometer frn

shoshonernas vinterlger i Cache Valley. Flo-

den var fr djup att korsa och eftersom de inte

visste vilken vg de skulle ta, snde de tre mn

tillbaka till Richmond, Utah, fr att frska hit-

ta ngon som kunde hjlpa dem. Under tiden Superintendent Jacob Forney

7

INDIANKLUBBEN

upptcktes resten av gruppen av indianerna,

som d knde sig hotade av en hel grupp vita s

nra sitt vinterlger. Fr att undanrja hotet

gick indianerna till angrepp och ddade John

Henry Smith, frn Walla Walla och srade flera

andra. De vriga lyckades ta sig tillbaka till Salt

Lake City, dr de anmlde mordet p Smith till

chefsklagare John F. Kinney, som i sin tur ut-

frdade en arresteringsorder fr shoshonehv-

dingarna Sanpitch, Sagwitch och Bear Hunter.

Men d det inte fanns ngon egentlig poliskr,

som kunde utfra ett sdant uppdrag, vnde sig

Marshal Isaac L. Gibbs till verste Connor fr

att f handrckning i rendet. Connor, i sin tur,

sg det hr som ett gyllene tillflle att f sl till

mot indianerna. Ngot som han redan sedan

lnge hade strvat efter. Det framgr med all

nskvrd tydlighet av ett meddelande han snde

till Krigsdepartementet och dr man kan lsa:

Jag har ran meddela, att information erhllen frn flera kllor, tyder p att indianer frn ett

stort lger vid Bear River, drygt tjugo mil norr

hrom, har mrdat flera gruvarbetare under vin-

tern. Jag r ocks vertygad om att det r sam-

ma band som regelbundet har mrdat utvandra-

re lngs Overland Mail Route under de gngna

femton ren och att det ven innefattar ocks le-

darna och de nrmast ansvariga fr den fruk-

tansvrda massakern fregende sommar. Jag

har drfr, ven om rstiden och vderleksfr-

hllandena r tmligen ogynnsamma fr en mi-

litr expedition, p grund av kyla och djup sn,

nd bestmt mig fr att straffa dem om mj-

ligt. (Observera att ngon massaker fregende sommar inte hade frekommit. Det som skett kan i stllet mera karaktriseras som enstaka

smrre skrmytslingar och hststlder).

Det r mycket tveksamt om hans planerade

expedition verkligen kunde anses motiverad utifrn det uppdrag han hade att bevaka trans-

portlederna och att frhindra Sydstatsarmn

frn att gra ngra framsttar fr att skra av

dessa. Det r troligen drfr han hnvisar till att

det var dessa indianer som, enligt hans eget p-

stende, mrdat utvandrare lngs Overland Mail Route under de gngna femton ren. Overland Mail Route var ju en av dessa trans-

portvgar och d var det naturligtvis strategiskt

att hnvisa till den och tala om mrdade ut-vandrare de senaste femton ren, utan att fr den skull nrmare precisera vilka hndelser han

avsg! Det faktum att han skickade detta med-

delande till Krigsdepartementet, antyder dessut-

om, att han planerade en regelrtt bestraffnings-

expedition mot shoshonerna, i stllet fr att

bara tillhandahlla eskortpersonal fr den mars-

hal som hade uppdraget att arrestera hvdingar-

na!

Vara hur det vill med det. Den 22 januari 1863

sndes ett frsta kompani infanteri, om 80 man

under kapten Samuel W. Hoyt, ivg norrut frn

Fort Douglas, mot Cache Valley. Man hade

femton vagnar och tv howitzerkanoner med

sig. Tre dagar senare, den 25 januari, lmnade

ytterligare en grupp fortet. Det var 220 man ka-

valleri, under ledning av verste Connor sjlv.

Den hr uppdelningen hade han troligen gjort

fr att indianerna inte skulle fatta ngra miss-

tankar om ett frestende angrepp. Fr att ytter-

ligare frskra sig om verraskningsmomentet,

lt han infanteriet marschera under dagtid, me-

dan den betydligt strre kavalleritroppen fr-

verste Patrick Edward Connor

Chief Sagwitch med hustru Beawoachee

8

INDIANKLUBBEN

flyttade sig enbart under nattetid och hll sig

gmd under dagtid. I sin ordergivning till

truppbeflen hade han fre avmarschen sagt

att han inte avsg att ta ngra fngar! Den 28 januari hade infanterienheterna ntt

fram till den lilla staden Franklin, i nrheten av

indianlgret. Dr uppmrksammades de av ng-

ra indianer, som varit inne i staden. Nr Connor

samma dag kom ifatt frtruppen och fick kn-

nedom om att indianerna nu var frvarnade, be-

slutade han sig p stende fot fr att angripa s

snabbt som mjligt, fr att drigenom frhindra

att indianerna kunde frbereda sig. Uppbrott

beordrades och tidpunkten fr framryckningen

sattes drfr redan till klockan ett p natten.

Temperaturen var d en bra bit under minus

femton grader och med ett par decimeter sn p

marken, lyckades han dock inte vertala ngon

av stadsborna till att vgleda honom ut till lg-

ret. Avmarschen fick drfr uppskjutas till

klockan tre p morgonen. Det sgs att det var s

kallt, att till och med soldaternas ranson av

whiskey hade frusit i deras kantiner!

Den frsta enhet som ndde fram till platsen fr

indianernas lger var ett kompani kavalleri ur

2nd California Cavalry Regiment, under led-

ning av major McGarry. D var klockan om-

kring sex p morgonen den 29 januari 1863.

Men p grund av det miserabla vdret, med

kyla och mycket sn, hade Connor svrigheter

med att forma en ordentlig anfallslinje. Han

hade inte heller lyckats fra fram artilleriet,

som hade fastnat i de stora sndrivorna. India-

nerna var, trots hans frsk att verraska dem,

beredda p hans ankomst. Men de hade inte

klart fr sig hur stor truppen var och de hoppa-

des i frsta hand att Connor skulle ta upp fr-

handlingar med dem och inte g till omedelbart

angrepp. Helt frsvarslsa var de dock inte. De

hade frberett frsvarspositioner i form av

gmslen av hopfltade grenar, dr krigare kun-

de hlla sig undan fr truppernas insyn. Och de

hade grvt en del skyttegravar.

Men Connor var inte den som tvekade. Utan att

veta vad som skulle mta dem, beordrade han

direkt frontanfall mot byn. S gick det som det

gick. De framstormande kaliforniatrupperna

mtte en frdande moteld frn vlmaskerade

gmslen och djupa skyttegravar, samt frn

grupper av krigare som skt skydd under Bea-

ver Creeks branta strandbrink. Bcken som se-

nare kommit att kallas Battle Creek. Anfallet

brts sedan merparten av de totalt 23 stupade

soldaterna, hade mtt sitt de hr p den sniga

sltten. Connor ndrade genast taktik. Han be-

ordrade nu flankanfall mot lgrets bda sidor

och han skickade ocks enheter att g runt till

lgrets baksida. P s vis frskrade han sig

ocks om att s f indianer som mjligt skulle

kunna fly undan. Indianerna var snart slagna,

inte minst beroende p att de redan efter ngon

timma hade gjort slut p all sin ammunition.

Dr slutade slaget vid Bear River och Bear Ri-ver Massacre, - massakern - tog sin brjan! versten frlorade kontrollen ver sina solda-

ter, eller, med tanke p hans tidigare besked till trupperna om att inte ta ngra fngar, kan-ske inte ens brydde sig! Oavsett vilket, s var

det han som nd bar det huvudsakliga ansvaret

fr kaliforniernas exempellsa upptrdande.

Medan de verlevande krigarna desperat fr-

svarade sig med yxor, pilbgar, stenar, knlp-

kar och vad de kunde f tag p, tycktes solda-

terna efterhand frlora all knsla av kontroll

9

INDIANKLUBBEN

och disciplin och i takt med att krigarnas mot-

stnd blev allt svagare, kade soldaternas vld-

samheter ytterligare. Det blev till en allmn

slakt. Man hgg ner eller skt p allt som rrde

sig, oavsett kn eller lder. Det var rena vansin-

net! Ingen sparades, ingen pardon gavs. Obe-

skrivliga grymheter utfrdes mot kvinnor och

sm barn. Det hr var en massaker i ordets rtta

bemrkelse. Man frstrde allt i lgret. Man

tnde eld p indianernas hyddor och de som

fortfarande lyckats gmma sig dr inne brndes

till dds. Nr motstndet helt hade upphrt fort-

satte nd soldaterna sina vansinnesdd, genom

att g runt och skjuta eller klubba ihjl alla som

lg srade p slagfltet.

Uppgifter om hur mnga shoshoner som dog

den hr dagen varierar frn allt mellan 200 till

ver 400. De mest trovrdiga kllorna sger

frlusterna var minst 250, av vilka minst 90 var

kvinnor och barn. Lgret antas ha innehllit

omkring 450, s dr fanns, trots allt, verlevan-

de. Connor rapporterade att han brnt 75 hyd-

dor, 27 ton vete och mjl blivit frstrt och att

han nu hade i sitt frvar 175 av shoshonernas

hstar. Medan truppen tog hand om sina skada-

de och frde de dda tillbaka till Fort Douglas

fr begravning, lt man indianernas kroppar

bara ligga fr vargar och krkor att kalasa p.

Hvdingen Bear Hunter och underhvdingen

Lehi var dda, medan Chief Sagwitch p ngot

stt lyckades undkomma, trots flera srskador.

Andra lyckades gmma sig i buskage och bck-

raviner, medan soldaterna drog sig tillbaka till

sitt lger i nrheten av staden Franklin. Dr togs

de srade soldaterna om hand. Men det sgs

ocks att lokalbefolkningen senare ven hjlpte

ett antal srade indianer p samma stt.

ven om det fanns delade meningar bland folk

i Franklin om verste Connors tilltag, blev re-

sultatet nd att de verlevande shoshonerna

kom att dras till Mormonerna hellre n till de

andra vita nybyggarna, d frhllandena mellan

militren och Mormonerna successivt frsmra-

des. Flera av shoshonerna, dribland Chief Sag-

witch sjlv, lt till och med dpa sig i mormon-

kyrkan.

Hur kan det

komma sig att

ett s hr brutalt

vansinnesdd

nd inte har

blivit mera

knt. I indians-

ka frluster rk-

nat verstiger

det ju vida ett

s vlknt och

omskrivet kapi-

tel i den indi-

anska kampens

historia som

Wounded Knee,

till exempel.

Den viktigaste

frklaringen r

naturligtvis att

det hnde mitt

under Inbrdes-

kriget, dr den

a m e r i k a n s k a

a l l m n h e t e n

nstan dagligen

matades med

uppgifter om

stora slag dr

tiotusentals ddades. 250 dda indianer gav d

knappast ngra tidningsrubriker! Den andra

faktorn r att det hela utspelade sig lngt borta i

vildmarken, i det som bara ngra mnader sena-

re skulle bli Idaho Territory och som de flesta

aldrig ens hade hrt talas om. De vita som re-

dan levde hr ute, var heller inte allmnt sett av

den sikten att indianer var ngot man skulle

stlla upp och frsvara. Det var ohyra som helst

skulle utrotas s fort som mjligt. Och det var

ju vad verste Connor nu hade gjort. Varfr

skulle man d racka ner p hans soldater fr det

stt de hade utfrt uppdraget p? Ingen gjorde

sig ju ngot bekymmer ver om man utrotade

prrievargar och pumor. De var ju bara skade-

djur. Och indianer ja de rknades vl ungefr till samma kategori

* * *

10

INDIANKLUBBEN

FORT APACHE I juli 1869 ledde major John

Green en trupp p 120 solda-

ter ur 1:a Kavalleriet p en

rekognoseringstur frn Camp

Goodwin och Camp Grant

upp till omrdet i nrheten av

White Mountain. Uppdraget

var egentligen att dda s

mnga apacher man kunde

tnkas trffa p. Nr man

kommit upp i nrheten av

den plats, dr Fort Apache nu ligger, hittade

man stora odlingar av majs lngs White River.

En apacheledare, som de vita kallade Miguel,

bjd in soldaterna till sitt lger. Major Green

skickade kapten John Barry, med en mindre

styrka och med order att om mjligt utplna hela lgret! Nr Barry ndde fram till Miguels by, fann han

vita fredsflaggor vajande ver byn och mn

kvinnor och barn kom ut och mtte dem med

mat och allehanda gvor. De tog till och med av

sin majs och gav soldaternas hstar som foder.

Kapten Barry verraskades av det hjrtliga mot-

tagandet s till den milda grad, att han sa: om vi hade brjat skjuta p dem, hade det inte varit

ngot annat n kallblodigt mord!

Major Green tervnde till White Mountain

igen i november och mtte terigen flera av

apachernas ledare. Bland dem ocks denne Mi-

guel. De kom till slut verens om att soldaterna

skulle anlgga en militrpost och att ett reservat

skulle upprttas fr indianerna, som d freslog

platsen dr White Rivers norra och stra grenar

frenades.

Green rapporterade att platsen var mycket vl

vald. Bra klimat, gott om byggnadsmaterial och

mycket brdig jord. Men han ansg ocks att

frslaget, att inrtta ett reservat fr indianerna

hr, hade stora strategiska frdelar. Det skulle

innebra, att indianerna var tvungna att hlla sig

p reservatet. Soldaterna skulle kunna kontrol-

lera vad och hur mycket de odlade och drige-

nom frhindra, att de skaffade sig ett verskott,

som de sedan skulle kunna slja till andra, upp-

roriska apacheband. En militrpost hr skulle

innebra frdelar, d man lttare hrifrn kunde

kontrollera andra fientliga grupper och hans

uppfattning var, att det snabbare n ngon an-

nan tgrd skulle bidra, till att f ett slut p apa-

chekrigen.

Fljande vr skickades soldater ur 21:a Infante-

riet och 1:a Kavalleriet ut

fr att bygga upp en mili-

trpost vid White River.

Den 16 maj 1870 pbr-

jades byggandet av det

som frst kallades Camp

Ord, efter militrbeflha-

varen i Arizona, brigad-

general Edward Otto Ord.

Men redan samma hst

ndrades namnet till

Camp Mogollon, fr att

ytterligare bara en mnad senare p nytt ndra

namn till Camp Thomas, till minnelse av ge-

neralmajor George W. Thomas, som under In-

brdeskriget ftt smeknamnet Klippan frn Chickamauga. Men inte ens det namnet hll s lnge, utan den 2 april 1871, gavs posten nam-

net Camp Apache, som i april 1879 till slut blev

Fort Apache.

Frhllandet mellan militren och de kringle-

vande apacherna var anstrngt under de frsta

20 ren av postens existens. Trupper frn Fort Apache jagade och stred mot upproriska indian-

grupper, som leddes av sdana ledare som Ge-

ronimo, Chato och Chihuahua, nda till dess att

Geronimo, som den siste krigsledaren, till slut

gav upp r 1886.

Den mest kritiska hndelsen vid fortet kom i

augusti 1881, nr en medicinman hade brjat

predika en Ghost Dance-liknande frkunnelse

p reservatet. Myndigheterna verreagerade,

som vanligt r man bjd att sga, och skickade

militr att arrestera medicinmannen. Resultatet

blev den allvarliga och ondiga striden vid Ci-

beque, den 30 augusti, d flera soldater dda-

des, bland dem en av kompanicheferna, kapten

Hentig, nr de apacheindianer truppen hade

Den hr artikeln beskriver tv av de mera betydelsefulla militrpo-steringarna frn apachekrigens dagar i det som nu r staten Ari-zona. Texterna utformades ursprungli-gen som fredragstexter upplsta i bussen under Indianklubbens medlemsresa till Sydvstern 2008.

HISTORISKA PLATSER I ARIZONA BEVARADE

FR ATT MINNA OM EN VLDSAM TID

beskrivna av Bertil Thrn

FORT APACHE OFFICERSBOSTDER

11

INDIANKLUBBEN

med sig som vgvisare, pltsligt vnde sig mot

soldaterna och allmn skottlossning utbrt. Da-

gen drp angrep indianerna ocks sjlva fortet,

ven om dagens apacher pstr att det aldrig in-

trffade! Vid fortet finns idag en minnessten

ver de soldater som ddades. Det hr var det

enda tillfllet under hela krigshistorien nr apa-

chespejare vnde sig mot de trupper som de

hade i uppdrag att hjlpa.

Fortet fortsatte att vara en aktiv militrpost

nda till 1922, d armn vergav platsen. Ett r

senare vertogs byggnaderna av Indianbyrn,

som hr inrttade Theodore Roosevelt Indian

Boarding School.

Skolan var i frsta

hand avsedd fr

navajobarn. Men

frn 1930-talet

var det huvudsak-

ligen apachebarn

som gick hr.

nnu idag funge-

rar den som mel-

lanstadieskola och

drivs av stammen

sjlva. Den gamla

huvudbyggnaden

r idag ocks

postkontor fr

byn Fort Apache.

Ett flertal byggnader finns kvar hr nda sedan

indiankrigens dagar. Bland annat det blockhus

som general Crook anvnde som sitt hgkvarter

och bostad, nr han tjnstgjorde hr. Hr finns

ocks ett tmligen nybyggt museum.

FORT BOWIE Fort Bowie National Historic Site, i sydstra

hrnet av Arizona, minner om den bittra kon-

flikten mellan amerikanska armn och chirica-

GENERAL CROOKS HUS

NYTT MUSEUM FORT APACHE

12

INDIANKLUBBEN

huaapacherna under 1800-talets andra hlft.

Fortet etablerades 1862, vid den tidigare dili-

gensstationen Apache Pass, lngs diligenslinjen

Overland Mail. Det var hr som den tidigare

fredliga relationen mellan amerikanska myndig-

heter och apacherna tog slut r 1861, sedan en

ung, oerfaren ljtnant, George Bascom, p

tveksamma grunder anklagat chiricahuahv-

dingen Cochise fr att ha kidnappat en vit poj-

ke.

Efter en lng tid av misslyckade frhandlingar

och oknsliga beslut

frn Bascoms sida

lyckades Cochise fly,

medan flera av hans

fami ljemedlemmar

togs till fnga av Ba-

scom och senare

hngdes, nr apacher-

na inte lmnade tillba-

ka pojken.

Hndelsen fick den ti-

digare fredsvnlige

Cochise att ilskna till

och vnda sig mot de

vita. Regionen kasta-

des pltsligt in i krigstillstnd och blev en full-

stndigt livsfarlig plats att vistas p. Regionen

blev alltfr farlig att trafikeras med diligenser

och trafiken upphrde. I takt med att apacher-

nas angrepp frvrrades, fattades beslut om att

anlgga ett militrt fort i regionen. Oroligheter-

na skulle dock komma att pg i ytterligare 25

r, innan definitiv fred till slut kunde uppns.

En andra omtalad hndelse intrffade ocks i

Apache Pass. Det var i samband med Inbrdes-

kriget, nr general James Henry Carlton, med

frivilligtrupper frn Kalifornien, marscherade

sterut fr

att undstta

Nordstats-

trupp, som

p r e s s a d e s

av Sydstats-

trupp frn

Texas inne i

New Mexi-

co. Nr

C a r l t o n s

trupper nd-

de Apache

Pass, den 15

juli 1862,

rkade fr-

trupperna i

bakhll hr.

Ett bakhll

a r rangera t

av Cochise

och hans

apacher. En

vldsam strid utkmpades hr om vgen ver

sjlva passet. En strid som pgick i tv dagar

och som avgjordes frst nr Carlton lyckats

fra fram artilleri.

Kanske var det den hr hndelsen och det fak-

tum, att det fanns en sker vattenklla uppe i

passet, som gjorde att Carlton freslog byggan-

det av ett fort hr. I vilket fall som helst s star-

tades bygget av ett fort hr det ret. Frn brjan

hade det mera formen av en tillfllig militr-

camp n ett regelrtt fort. Men 1868 uppfrdes

mera permanenta byggnader en bit frn den ur-

sprungliga. Fortet kom sedan att bli en central

punkt fr armns kampanjer mot apacherna un-

der de kommande 18 ren.

Apachernas motstnd brts slutligen i och med

Geronimos kapitulation 1886 och chiricahuaa-

pacherna frvisades till krigsfngenskap i Flori-

da. Geronimo sjlv och hans allra sista anhng-

are, frdes efter kapitulationen hit till Fort Bo-

wie. Deras familjer hade d redan tidigare

skickats ivg till Florida. De hade d transpor-

terats i armvagnar hela vgen upp till staden

Holbrook, dr de sattes p jrnvgen. Men nr

det gllde Geronimo och Natches och deras an-

hngare, tordes inte verste Miles ta ngra ris-

ker med lnga transporter. Han beordrade, p

eget bevg, ett specialtg som hmtade upp de

hr sista krigsfngarna vid Bowie Station, bara

ngon mil norrut frn fortet, hellre n att frst

LJTNANT BASCOM

GENERAL JAMES CARLTON

APACHER SOM KRIGSFNGAR VID FORT BOWIE 1886

13

INDIANKLUBBEN

transportera dem i vagnar hela vgen upp till

Holbrook.

Efter den hr hndelsen blev det lugnt i Sydvs-

tern. Fortet kom att degraderas till att bara bli

ett diligensstopp p vgen till Kalifornen och

1894 stngdes det fr gott. 1911 sldes landet fr en spottstyver och byggnaderna monterades

ned.

Frst 1964 blev platsen frklarad som en Natio-

nal Historic Site. Idag frsker man bevara det

som r kvar av fortets ruiner tillsammans med

ruinen efter den gamla diligensstationen. En 2,5

km lng gngstig leder upp ver Apache Pass

och ner till platsen fr det gamla fortet, dr det

nu finns ett visitor Center med en Park Ranger

som antagligen kommer att bertta samma sak

fr dem av er som nu vljer att g med oss dit.

Vandringen dit ner kommer att ge er en knsla

fr den isolering som soldaterna hr skert kn-

de, s lngt frn all ra och redlighet. Stigen

kommer ocks att ta oss frbi den gamla But-

terfield diligensstationen och kllan uppe i pas-

set som var s betydelsefull fr kampen om den

hr platsen. P vgen dit passerar vi dessutom

uppbyggda repliker av hur ett apachelger kun-

de se ut vid den hr tiden och vi kommer ocks

att kunna g runt p militrpostens gamla kyr-

kogrd och se vilka den som hr mtte vissa

av de soldater och andra som vistades hr ute.

Vid Visitor Centret finns toalett och dricksvat-

ten i ett riktigt hus. Dr finns ocks en mindre

gift shop, dr man kan hitta en hel del intressant

litteratur med mera.

FORT BOWIE D OCH NU ovan: 1880-talet nedan: i dag

14

INDIANKLUBBEN

Navajos livsfilosofi och andliga tradition r

mycket sammansatt och komplex, eftersom den

har utvecklats under s lng tid och dessutom

gradvis infrlivat nya element, som har anpas-

sats till navajo-frutsttningar. I deras filosofi kan man drfr hitta skikt som hrrr frn olika

epoker i kulturens utveckling, ssom riktigt

gamla inslag frn jgar- och samlarperioden, till

senare pverkan frn pueblokulturerna, med en

vergng till jordbrukande och boskapssktsel.

Men ocks en nnu senare reaktion mot

puebloiseringen av det andliga livet. Det grundlggande i na-

vajos vrldsskdning r

att universum r en pg-

ende process dr allt be-

finner sig i rrelse och

utveckling. Allt i land-

skapet genomsyras av

helighet, rrelse och

kraft. Universum r en

allomfattande helhet, dr

allt och alla har sin egen

plats och roll i ett nt-

verk av msesidiga rela-

tioner. Alla varelser

hnger samman med och

pverkas msesidigt av

varandra. Andligheten

gr inte att skilja ut frn

andra aspekter av livet.

Navajos sprk, liksom

mnga andra ursprungs-

folks sprk, r mera

verborienterat n sub-

stantivorienterat och har

till exempel inget ord fr religion. Det be-grepp som kommer nrmast r din binahaga som ungefr kan versttas med att rra sig ceremoniellt. Fr navajo r den hr vrlden den Fjrde, eller

Femte Vrlden. Mnniskornas frfder har s-

lunda levt i tidigare, mindre perfekta vrldar,

som man efterhand har lmnat. Dessa frfder,

de heliga varelserna, ska ses som frfder i en andlig bemrkelse. Det r dessa heliga varel-

ser som har ordnat vrlden sdan den r. Men

navajo betraktar inte dessa varelser som gudar,

utan snarare som slktingar, visserligen ldre,

med strre makt och insikt och med en hgre

andlig essens n mnniskorna. De heliga varel-

serna finns stndigt nrvarande i det landskap

som de har danat.

De viktigaste figurerna i skapelseberttelsen r

Frste Mannen och Frsta Kvinnan, liksom de

bda kulturbringarna tvillingarna Monsterdr-

paren och Fdd-fr-vatten. De senare fr att de gjorde vrlden beboelig fr mnniskorna, ge-

nom att drpa ett antal monster som hrjade vilt

och gjorde tillvaron outhrdlig fr mnniskor-

nas frfder. De heliga tvillingarna var sner

till Solen och Kvinnan-som-ndrar-sig. Det vill

sga Moder Jord. Filosofin, andligheten och de mystiska berttel-

serna r alla djupt fr-

ankrade i landskapet. Det

var i Din Bikyah och

inte i ngot mystiskt

landskap, som Diyin

Din vandrade runt, nr de skapade och ordnade

tillvaron fr mnniskor-

na.

Det r inte bara Din Bi-

kyahs fyra heliga berg

som frekommer i de he-

liga berttelserna. Det

gller i hg grad mng-

der av platser p navajo-

reservatet. En plats r

viktig fr att den r en

del av ett strre samman-

hang och ingr i en strre

berttelse, samtidigt som

den samspelar med andra

platser, som ingr i sam-

ma, eller andra berttel-

ser. Landskapet r fyllt

med kraft och kunskap, som man kan f del av

genom bner, ceremonier och kontemplation -

visioner. Fr en traditionell navajo r landska-

pet ett enormt kunskaps- och lrdomsarkiv.

Navajoindianerna ser tillvaron som dualistisk.

Det finns en manlig och en kvinnlig sida av allt.

Det finns manliga berg och kvinnliga berg,

manliga regn och kvinnliga regn, manliga vin-

dar och kvinnliga vindar. Dessa olika kvaliteter

i tillvaron kan inte existera var fr sig, utan bara

tillsammans med sin komplementra motsats.

Nr motsatserna frenas skapas en helhet som

r strre n summan av delarna. Fr en navajo

r det absolut viktigaste att allt i tillvaron r

komplett, fullstndigt och drmed fullndat.

Nr tillvarons olika bestndsdelar r i balans r-

WALK IN BEAUTY HELIG VIND OCH INRE FORM

JRGEN E. ERIKSSON i sammanfattning av BJRN PETTERSSON

15

INDIANKLUBBEN

der harmoni och sknhet. Det r ur den hr be-

traktelsen som begreppet att vandra i skn-het (walk in beauty) kommer ifrn. Sknhet r nr man tnker, talar och handlar i ett tillstnd

av visdom och perfekt harmoni. Ett tillstnd

som navajo kallar hzh.

Sandmlningen r den mest utstuderade av na-

vajoindianernas metoder fr att skapa balans

och harmoni. En sandmlningsceremoni

genomfrs under en tid av tv, fem eller nio da-

gar. Ceremonin utfrs nr ett behov har upp-

sttt, huvudsakligen fr att bota ngon sjuk-

dom. Det r diagnostikern som ger besked om

vilken ceremoni som br genomfras och even-

tuellt ocks vilken sngare man ska anlita. Det

har frekommit en hel del diskussion bland an-

tropologer och religionsvetare om hur man ska

definiera och kategorisera diagnostikerna re-

spektive sngarna. Den frhrskande synen

tycks vara att diagnostikern kan betecknas som

en shaman, eller som en kvarleva frn jgar-

och samlarepokens shamanistiska tradition. Det

baserar man p att diagnostikern genomgr en

spontan och mer eller mindre ofrivillig initia-

tion och dessutom arbetar under trance. Snga-

ren sin sida betraktas mera som en sorts prst,

d han arbetar i enlighet med ett strikt ceremo-

niellt protokoll, dr han sjunger och terberttar

lnga och mystiska berttelser, som han mste

kunna utantill. Det r en funktion som man me-

nar kan ha kommit av en kulturell pverkan

frn pueblokulturerna. Jag anser att verklighe-

ten r mer komplex n vad dessa teoretiska de-

finitioner anger. Visserligen befinner sig inte

sngaren i ngon djupare trance, men han/hon

arbetar nd i ett tillstnd av stark fokusering,

dr utgngen av ceremonin r beroende av hur

vl sngaren frmr att frstta sig i harmoni

och balans med de kosmiska krafterna. P s

stt ligger sngaren i praktiken betydligt nrma-

re shamanen n vad antropologerna ansett. Ce-

remonin mste utfras p exakt rtt stt. P pre-

cis det stt som den en gng skapades av de he-

liga varelserna och gavs till mnniskorna. Det

r ngot som shamanen ltt kan knna igen sig

i. Ofta fr ju shamanen sin kraft frn olika and-

liga vsen, som kan ha mycket bestmda sikter

om hur shamanen ska arbeta med kraften. Vad

sngaren gr under ceremonin, r att terskapa

den mytiska drmtid, dr de ursprungliga hn-

delserna en gng utspelade sig. Genom att ter-

ge dem och samtidigt lta sina medhjlpare,

med hjlp av frgade sandkorn och pollenmjl,

utfra en avancerad sandmlning som innehl-

ler delar av berttelsen, skapar sngaren ett he-

ligt rum dr han/hon och patienten representerar

drmtidens heliga varelser och drmed ocks

kommer i besittning av deras ursprungliga

kraft. Patienten kan f inta rollen som den my-

tiska berttelsens hjlte, som stlls infr diverse

problem och svrigheter, men som till slut nd

kommer ut ur det hela i balans och harmoni.

Berttelserna och sngerna verfr, tillsam-

mans med den visuella gestaltningen av bert-

telsen i sandmlningen, en helig kraft till pati-

enten och absorberar samtidigt patientens nega-

tiva kraft. En sdan ceremoni avslutas alltid

med att patienten fr stta sig mitt i sandml-

ningen, som drefter utplnas. Det anvnda ma-

terialet lmnas tillbaka till naturen. Ceremonin

avser att terskapa den balans och oordning

som saknades och som var upphovet till patien-

tens lidande. Sjlva lkeprocessen r en bieffekt

av att man under ceremonin har terskapat har-

moni och balans. Det vill sga, med ett navajo-

indianskt uttryck, hzh, allts sknhet. Den frdiga sandmlningen r alltid mer n

summan av sina bestndsdelar. Dess kraft kom-

mer av dess egenskap att vara komplett full-

stndig. Processen att skapa en sandmlning r

i sig en lkande process, eftersom den fokuserar

deltagarnas tankar p balans, harmoni och ord-

ning. Tankar pverkar tillvaron och fr att ska-

pa harmoni mste man frst tnka harmoni. Det

som sker, nr man placerar patienten mitt i

sandmlningen, r att man p ett handgripligt

stt terskapar enheten med allt. Avsikten med

alla ceremonier r att terupprtta harmoniska

frhllanden i patientens hela liv - fysiskt, and-

ligt, mentalt, socialt, samt bde horisontalt och

vertikalt i landskapet och i universum.

Hur navajoindianerna ser begreppen harmoni

och balans, det vill sga om vad som r krnan i

traditionell navajofilosofi, r bra beskrivet i tv

bcker som r verlgsna allt annat som skri-

vits om navajotnkande. Den ena r: The Main Stalk - A Synthesis of Navajo Philosophy, av John R. Farella. Den andra har titeln: Holy Wind in Navajo Philosophy, av James Kale McNeley. Bda bckerna r utgivna av Univer-

sity of Arizona Press, i Tucson, Arizona och

trycks upp i stndigt nya upplagor eftersom de

r efterfrgade framfr allt i universitets- och

16

INDIANKLUBBEN

forskarvrlden. Trots att bckerna har mer n

tjugo r p nacken har inga tillgg eller nd-

ringar gjorts. Fr en shamanstuderande r dessa

bcker rena guldgruvan och jag ska frklara

varfr. Frst ngra ord om frfattarna.

Bda r vita och deras bcker r resultatet av

antropologiska studier p 1970-talet. De har

pljt igenom de omfattande uppteckningar av

navajomyter, som har gjorts sedan slutet av

1800-talet och som har frdelen att nstan alltid vara nedtecknade p navajo, med tydligt angi-

vande av vem som berttat myten och nr och

var det skett. Dessutom har de vistats lnga pe-

rioder i Navajo Nation och intervjuat sngare

och andra traditionella navajoer med djup kun-

skap om myterna. Farellas sagesmn r till hu-

vuddelen ldre mn, som medvetet valt bort att

vara verksamma som sngare, allts botare och

ceremoniledare, p grund av den utsatta posi-

tion sdana har. Drigenom menar han att de r

friare att bertta vad de vet, eftersom de inte har

ngra ekonomiska intressen frknippade med

kunskapen.

Farella bor i Flagstaff i Arizona dr han period-

vis har undervisat p Northern Arizona Univer-

sity. McNeley r gift med en navajokvinna och

undervisar p Din College, navajouniversitetet

i Tsaile, Arizona. Ingen av dem har publicerat

ngon ytterligare bok efter The Main Stalk och

Holy Wind, vilket kan te sig anmrkningsvrt,

bland annat med tanke p att de bda pekar p

omrden som borde utforskas vidare. Man fr

anta att deras arbete r som shamanska studier ett stndigt pgende projekt utan slut.

En anledning till att Farellas sagesmn valt bort

sngarkarriren, r deras tveksamhet infr att

ingripa i ngot som nd aldrig kan frsts till

fullo. Att som botare eller ceremoniledare ingri-

pa i tillvaron fr att frndra processen p ett

stlle producerar oundvikligen effekter p andra

stllen som r svra att frutse och sjlvfallet

att ta ansvar fr. Fr dessa mn innebr det att

vara vis r att inte gra ngonting och att aktivt

ha valt denna form av passivitet. De accepterar

saker som de r. De anvnder ritualer huvud-

sakligen i sitt dagliga liv, fr att fira det som r

och att de har en nra relation med de heliga va-

relserna, diyinii, det vill sga de vsen som hr-stammar frn skapelsens brjan och som sedan

sjunkit in i/gtt upp i landskapet, dr de finns

nrvarande som inre former. Dessa heliga va-

relser r de inre formerna i alla naturfreteelser

ssom vind, regn, sol, stjrnor, sjar, berg, flo-

der, gryning, skymning, ljus, mrker, de olika

riktningarna, dag, natt, sommar, hst, vinter,

vr, et cetera. Hela Din Bikyah (Navajoland)

r heligt fr en traditionell navajo och de inre

formerna i alla freteelser ses som oddliga. De

inre formerna utgrs alltid av en eller flera heli-

ga varelser som andas, lever och kan kommuni-

cera med andra inre former och med mnniskor.

Farella beskriver sina sagesmn, dessa gamla

mn, som en sorts heliga mn. De har genom

den kunskap de samlat p sig i det nrmaste

upphvt grnsen mellan mnniskorna och de

heliga varelserna.

Grnsen mellan mnniskorna och den andliga

dimensionen r flexibel och frnderlig. Det

som gr ngon helig/gudomlig r kunskap och

kunskapen r ngot man skaffar sig i en stn-

digt pgende process, precis som allt annat, ja

hela vrlden r en pgende process. De heliga

17

INDIANKLUBBEN

varelsernas essens r kunskap och drfr kan

mnniskor, som skaffar sig kunskap, sjlva bli

mer eller mindre som Diyin Din.

Nr mnniskor skaffar sig kunskaper, i bemr-

kelsen insikter i det frdolda, d terskapar de

den kreativa process, som de heliga varelserna

satte igng vid vrldens skapelse. De heliga va-

relserna tnkte frst de vrldsliga freteelser-na och nr de hade tnkt dessa tankar skapades

den fysiska vrlden och alla dess freteelser.

Nr vi skaffar kunskap i dag, gr vi in i samma

tankebanor som de heliga gjorde en gng i

Drmtiden och fr p s vis del av all kunskap. Enligt navajofilosofin finns all kunskap redan, i

och med att den r knuten till vrldens existens.

Vi kan upptcka den kunskap som redan finns,

till exempel den om hur fotosyntesen gr till,

eller den om den mnskliga cellens mnesom-

sttning - en kunskap som trdet och mnnisko-

kroppen redan har - men vi kan inte skapa n-

gon ny kunskap.

I navajofilosofin r universum en process som

bestr av en myriad olika underprocesser. Den

utgr allts frn helheten, som i sig r en sum-

ma av helheter. Varje helhet r i sin tur upp-

byggd av komplementra motsatser, som mse-

sidigt betingar varandra. Farella ifrgastter den

tidigare frhrskande forskarsynen p navajofi-

losofin, som varande dualistisk och genomsy-

rad av begrepp som ont och gott. Han menar i

stllet att det r helt enkelt tv sidor av samma

sak. Det onda r en ndvndig fljd av ska-pandet av det goda. Bda ingr i en helhet och helheten kan inte existera utan bda. Diyin

Din r bde onda och goda. En del varel-ser r frknippade med svart magi och destruk-

tiva beteenden, andra med vit magi och kon-

struktiva beteenden. Men Diyin Din verskri-der begreppen ont-gott, d de helt enkelt r en enhet.

Existensen bestr av skillnader och mngfald

och drfr har mngfald i sig en stor betydelse

fr navajoindianerna. Skillnader i sikter och

tro r en del av den mnskliga existensen och

en frutsttning fr all utveckling. En fljd av

den synen, r att man inte ska frska tvinga p

andra mnniskor sina egna uppfattningar. Det

har inte ens de heliga varelserna gjort. De har

skapat den ursprungliga berttelsen, vrlden

som en ram fr mnniskans och andra arters

handlande, men det r upp till mnniskan sjlv

och alla andra arter att utforma sitt eget hand-

lande.

De grundlggande och komplementra motsat-

serna i universum r fdelse/dd och manligt/

kvinnligt. Nr balans rder mellan dessa grund-

lggande freteelser rder hzh, harmoni, ba-

lans, sknhet. Farella gr en djupdykning i det-

ta begrepp som r centralt i navajofilosofin, i

synnerhet hur det ska tolkas i begreppet saa

naghi bikh hzh, som alltid avslutar olika

ceremonier och som brukar versttas med en

nskan om ett lngt liv i harmoni och balans,

men som egentligen r s mycket mer och s

mycket mera komplicerat n s. P ett stlle

verstter Farella begreppet med att vara i ett

tillstnd som r komplett/fullstndig/

fullkomligt. Individen blir till exempel kom-

plett frst nr han/hon ingr som en del i en

komplett helhet med det frflutna, framtiden

och vrlden omkring sig.

I en annan bemrkelse r saa naghai bikh

hzh sjlva den skapande urkraften, ett verk-tyg som placeras i alla levande varelser och an-

svarar fr tillvxt, sexualitet och reproduktion.

Eftersom allt i landskapet r levande finns saa

naghai bikh hzh ocks i alla freteelser i landskapet. Kvinnan-som-frndrar-sig, som r den heliga varelse som av sin hud skapar de

frsta navajoerna och som sedan blir jordens

inre form och liktydig med begreppet Moder

Jord, beskrivs av vissa navajoer som dottern till

saa naghai och bikh hzh. Saa naghai bikh

hzh skulle d kunna betecknas som ktenska-pet mellan himmel och jord - det famntag som i

mnga urfilosofier r den motor som driver all

utveckling.

De heliga varelserna skapade den fysiska vrl-

den frst i sina tankar och drefter i verklighe-

ten genom olika ceremonier. Det r berttelser-

na om dessa ceremonier som utgr krnan i

sngarnas egna ceremonier, till exempel fr att

bota sjukdom, framkalla regn, eller skapa gynn-

samma frutsttningar fr ett mnskligt projekt.

Sngaren terskapar drmed Drmtiden och fr drmed ocks del av diyiniis kunskap och kraft

som ven kommer patienten till del. Sngaren

skapar genom sin ceremoni ramarna fr saa

naghai bikh hzh att bli verksam. Sngaren bjuder in kraften och gr sig och patienterna

tillgngliga fr kraften. Sjukdom kan botas,

harmoni kan terupprttas, vlgng inledas.

Om Farella huvudsakligen gnar sig t att ana-

lysera begreppen inre form och saa naghai bi-

kh hzh frsker James Kale McNeley trnga in i ett annat grundlggande begrepp, nmligen

Holy Wind, det vill sga helig vind/helig anda.

Holy Wind genomstrmmar hela skapelsen, ger

liv, tanke, tal och rrelsefrmga till alla levan-

de varelser och tjnar samtidigt som kommuni-

kationsmedel mellan alla freteelser i den le-

vande vrlden. Begreppet pminner mycket om

det som i nordisk tradition gick under namnet

nd/anda.

Den vind, som finns i oss alla, kommer frn de

fyra riktningarna. Vinden r ett enhetligt feno-

men, som i navajomyterna upptrder under oli-

ka namn och med olika egenskaper och uppen-

barelseformer. En av dessa mnga vindar kallas

Winds Child, vindens barn och genom den kan alla varelser f kunskap av och kommunicera

med alla andra varelser. En navajosngare, som

kallades River Junction Curly, beskrev det som

att allt har liv, allt har makten att tala, allt har

18

INDIANKLUBBEN

makten att andas, allt har makten att lra och

vgleda. Bakom varje tanke finns allts en vind, bakom

varje rrelse, varje hndelse en vind. Och ob-

servera, det r i grunden samma vind/energi/

kraft som fr allt i vrlden att rra sig. Det r

samma kraft bakom stjrnornas och planeternas

rrelser som bakom vra tankar och handlingar.

Det r inte bara s att allt har en orsak och

hnger samman med allt annat det har dessut-om samma orsak! Parallellen till Urds vv (vr egen fornnordiska skapelseberttelse) r rtt s slende, tycker jag.

Vad r det d man tar del av via naturfenome-

nens vindar? Jo, det r dessa fenomens inre

form som snder vindarna. Vindarna kommer

allts frn de heliga varelserna, diyinii. Allt har

ett budskap och det gller att gra sig tillgng-

lig fr vindarna, s att man kan uppfatta vad de

sger. Fr navajoindianerna finns i vindbegrep-

pet ocks etiska och moraliska aspekter. De

sm vindarna, som snds ivg av freteelsernas

inre former, ger mnniskorna vgledning och

medlen fr gott tnkande och uppfrande. Ef-

tersom det finns bde goda och onda vindar s frklarar traditionella navajoer goda beteenden

med att det styrs av goda vindar och onda bete-

enden med att de styrs av onda eller skadliga

vindar. En person som styrs av onda vindar kan

ofta, men inte alltid, bringas tillbaka till harmo-

ni och balans genom olika ceremonier. Hzh

terskapas och personen kan vandra i sknhet.

Motsatsen till att vandra i sknhet r att vandra

i frvirring, eller att vandra i kaos en freteel-se som r vldigt vanlig i det senkapitalistiska

samhlle vi lever i.

Holy wind finns verallt och konstituerar allts

sjlva skapelsen. Vinden finns i alla varelser,

men vi kan ocks uttrycka det som, att vi som

mnniskor deltar i den vind som finns verallt.

Genom att delta i saah naghai bikh hzh har

man tillgng till livets vlsignelsebringande

kraft i form av liv, andedrkt, tanke, tal. Man

har direkt tillgng till de heliga varelsernas tan-

ke och tal och med rtt attityd till dessa, vand-

rar man i sknhet.

Alla aspekter av den naturliga vrlden genom-

strmmas av helighet och liv och allt r frbun-

det i msesidiga relationer. I denna dynamiska

ordning, dr skapelsen stndigt utvecklas, har

mnniskan ett dagligt ansvar att frnya balan-

sen i universum genom snger, bner och offer,

genom rttrdiga tankar och handlingar. Mnni-

skan lever i ett hav av relationer, som stndigt

frndrar sig och som behver konstant frny-

else genom rituella handlingar. Den som vill bi-

dra till att sprida hzh, sknhet, skapar genom ritualer frst sknhet i sitt inre och sprider dr-

efter ut denna sknhet i vrlden genom tanke

och handling. D bidrar man till att forma vrl-

den i sknhet. Man har kommit verens med

vrlden, som en samisk filosof uttryckt saken,

och blivit en kreativ medaktr som hjlper till

att stlla saker och ting tillrtta. Man vandrar i

sknhet.

Navajoandligheten och dess filosofi rymmer

vldigt sofistikerade uppfattningar om skapel-

sen och alltings karaktrer. Dremot kan den

inte sgas vara ett enhetligt system. Dr finns

en mngfald uppfattningar och tolkningar bland

olika sngare. Det beror delvis p vem de sjlva

har lrt sig av och delvis p, att de genom kon-

templation och diskussion sjlva har kommit

fram till olika stndpunkter. Att det frekom-

mer motstridiga uppfattningar kan ocks vara

en fljd av att ldre myter har kompletterats

med nya versioner som en fljd av de grundlg-

gande sociala och ekonomiska frndringar

som navajokulturen genomgtt. Det r ngot

som antropologen Jerold E. Levy analyserar p

djupet i sin bok : In the Beginning - The Nava-jo Genesis. Navajoindianerna har under en tmligen kort

tidsperiod upplevt stora ekonomiska frnd-

ringar - frn samlande och jakt till jordbruk och

boskapssktsel och lnearbete. Alla dessa stora

ekonomiska frndringar har lett till frnd-

ringar ven i den sociala organisationen. Ngot

som har slagit igenom ven i de mytiska bert-

telserna och det andliga utvandet. vergngen

till jordbruk ledde till en matriliner social mo-

dell, med en mycket stark position fr kvinnor-

na. En matriliner modell som faktiskt bibe-

hlls ven efter en mera dominerande satsning

p boskapssktsel och senare en vergng till

mera lnearbete. Fr de mytiska berttelserna

innebar frndringarna en frskjutning av

tyngdpunkten frn skaparen/trickstern Coyote

och shamanistiska ceremonier till Kvinnan-som

-frndrar-sig och Blessing Way. Men bde ldre och yngre versioner av berttelserna lever

sida vid sida och nyttjas i de olika ceremonier-

na. Ngot som de skert kommer att gra lnge

n. I varje fall s lnge som berttelserna och

kunskapen om ceremonierna fortstter att fras

ver till nya generationer genom den traditio-

nella muntliga traditionen.

Jerrold E. Levy ser framfr sig hur ett kande

intresse utvecklas bland de yngre generationer-

na fr att bevara den andliga traditionen. Men

det i kombination med att allt frre sngare hl-

ler liv i den muntliga traditionen, kan leda fram

till en skriven version av de heliga berttelser-

na, som s smningom kan komma att bli den

allmnt accepterade mytversionen. Fr egen del

tror jag att mngfalden kommer att finnas kvar

under mycket lng tid, vilket ocks tycks vara

den vanligaste uppfattning bland navajoindia-

nerna sjlva.

* * *

19

INDIANKLUBBEN

Under 1850-talet fanns det, bland nord-

cheyennerna, en ung krigare som hette

Brave Wolf. Han var gift med Corn

Woman, men behandlade henne illa och

visade allt fr stort intresse fr andra

kvinnor. En som han tyckte speciellt

bra om var Road Woman. Hon var sys-

ter till Two Moons men hon var ocks

Long Jaws hustru. Nr Long Jaw en

dag fann att Brave Wolf hll till utanfr

hans tlt, vcktes misstanken om att n-

got pgick emellan Brave Wolf och

Road Woman.

Han anklagade Brave Wolf fr att lgga

an p hans hustru, men Brave Wolf ne-

kade alltid till det. ven Road Woman

nekade till det och sade till sin man att

Brave Wolf inte ens hade talat till hen-

ne. nd fortsatte Long Jaw att miss-

tnka Brave Wolf. Om han hade velat,

hade Brave Wolf kunnat fria sig frn

misstanken, genom att svra en ed. Men

han brukade istllet bara svara att han

inte hade ngot att svra en ed om. Fr

att visa hur absurda anklagelserna var

brukade han sga: den kvinnan r en syster till mig.

nd vxte Long Jaws svartsjuka och

han skte efter ett tillflle att f ge igen

p Brave Wolf. En natt sg han hur

Brave Wolf vntade utanfr ett tlt, fr

att f tala med en flicka. Han satt dr p

huk vid tltet insvept i sin filt. Long

Jaw krp d upp till Brave Wolf och

hoppade p honom. Han tvingade ner

Brave Wolfs ansikte i jorden medan

han kmpade fr att kunna n sin kniv.

Nr Brave Wolf vred sig fr att komma

loss rkade Long Jaw skra honom i

ryggen. I tumulten frde Brave Wolf

sin hand bakt och Long Jaw lyckades

d bitande hlla fast honom. Detta gjor-

de honom s fri med hnderna att han

kunde komma t att skra bort den

skalplock han var ute efter.

Eftert reste sig Long Jaw.

Min vn, sade han till sin tilltufsade motstndare. Jag vill inte ha dina hs-tar. Det hr r den tillfredsstllelse som

jag ville ha (med skalplocken dinglande

mellan sina tv fingrar). Nu nr jag har

den skall jag lta dig vara ifred. Du kan

f min hustru nu. Jag vill inte ha henne.

Nej, inte jag. G och hmta henne. Sedan gav han sig av, men vnde sig

om med orden, min vn, jag har skurit upp ryggen p dig. Det var ngot jag

inte ville skulle ske. Kom ver till mig i

morgon s skall jag ge dig en hst att

rida p. Du kan f den samtidigt som du

fr min hustru. Under tiden hade Road Woman gtt

ver till sina frldrars tipi.

Long Jaw var mycket stolt ver

skalplocken. En lng tid eftert kunde

man se den bara flcken p Brave

Wolfs huvud. Brave Wolf var en re-

EN BERTTELSE OM ETT SVARTSJUKE-

DRAMA BLAND NORDCHEYENNERNA

av

INGVAR BERGMAN

TWO MOON

20

INDIANKLUBBEN

spekterad krigare och ven om han

ibland blev kallad Red Back of the

Head, verkar det inte som om hans an-

seende inom stammen hade ftt sig n-

gon strre trn.

Det r oklart om Brave Wolf gav sig av

fr att hmta Road Woman och den

hst han blivit lovad. Corn Woman

lmnade honom i alla fall. Han ngrade

senare hur han hade behandlat henne

och bad att hon skulle komma tillbaka.

Men det skulle g mnga r innan hon

tervnde till honom.

Kllor: Hardorff, Richard G: Cheyenne Memories

of the Custer fight. University of Nebraska

Press 1998.

Llewellyn Karl N and Hoebel Adamson E:

The Cheyenne Way. University of Okla-

homa Press 1987

Ovan: Brave Wolf med sin hustru Corn Woman Nedan: Cheyenner vid Lame Deer. 3:e fr. v. Brave Wolf, 4:e fr. v. Two Moon

21

INDIANKLUBBEN

SEESKOOMKEE En man med ett mycket svrt handi-

kapp har uppmrksammats i samband

med nez percekriget 1877. Det mesta vi

vet om honom har vi frn nez percekri-

garen Yellow Wolf. Det finns dock en

vlknd bild p personen ifrga. En bild

som visar en individ, vars de mste ha

varit oerhrt tragiskt och plgsamt p

alla stt och vis.

Vi vet egentligen inget om honom fre

tidpunkten d han kom till yakimaindi-

anerna och drefter

till nez perceerna. Vi

vet inget om hans

ursprung och upp-

vxt. Vi kan bara

gissa. Utifrn hans

utseende kan man

kanske anta att han

ursprungligen kom-

mit frn ngon syd-

ligare stam. Det har

frekommit giss-

ningar p ngon av

stammarna i omr-

det kring Mount Shasta. Men han kan

ocks ha kommit nnu lngre sder-

ifrn. Eller eventuellt frn ngon av de

s kallade grvar-folken i omrdet Great Basin, lngre sterut. Eventuellt

d ngon av de mnga paiutebanden. Vi

kan heller inte utesluta att han kanske

hade blandat blod.

Det vi vet r att den omtalade Chief Ka-

miakin, huvudledaren fr yakimastam-

men, ofta gjorde lnga handels- och r-

varfrder sderut. Ibland nda ner i Ka-

lifornien. Vid en av dessa utflykter kom

han hem med ngra slavar, som han an-

tingen hade rvat eller kpt. Bland dem

fanns en person som kallades Kepga-

vants Wewowwow, eller ocks Attwe-

en. Det finns ingen engelsk verstt-

ning av de hr namnen. Frn Chief To-

mio Kamiakin, son till den bermde

Kamiakin, har vi ftt uppgifter om vad

som hnde med den hr fngen, som ef-

ter Kamiakins terkomst till sitt eget

folk, levde som Kamiakins slav. Chief

Tomio vet bertta att Attween vid flera

tillfllen avsljades som en tjuv, sedan

han lagt beslag p sdant som tillhrde

hans herre. Kamiakin trttnade till slut

och bestmde sig fr att lra Attween

en lxa. En kall vinterdag satte han fast

sin slav med hjlp av mellanstora pls-

djursfllor kring

hnder och ftter

och kedjade fast ho-

nom utomhus. Dr

lmnade han honom

sedan ute i kylan s

lnge, att den stack-

ars mannen frfrs

bde hnderna och

ftterna. Kldska-

dorna visade vara s

svra att han senare

frlorade bda ft-

terna och en hand.

Svrt handikappad var han nu inte lng-

re till ngon strre nytta fr sin gare,

som helt enkelt gav honom fri. Det var

nr tre nez perceindianer, som varit p

besk hos yakimaindianerna, skulle

tervnda hem, som Kamiakin gav dem

ngra kreatur och skickade Attween

med dem fr att driva hem djuren. Ka-

miakin sade till Attween, att han inte

behvde komma tillbaka, om han inte

ville, utan nu var fri. S kom det sig att

Attween stannade bland nez perceerna,

dr han snart fick namnet Seeskoomkee

(No Feet), ibland stavat Askoomskee,

eller varianter av det namnet.

Seeskoomkee anpassade sig till ett liv

bland nez perceindianerna i White

Birds Lamtama-band och gavs filtar

och klder som han inte kunde skaffa

Mnga personligheter var involverade i det

som har kallats Nez Percekriget r 1877.

Mnga r vlknda som huvudpersonerna

Chief Joseph, general Oliver O. Howard

med flera. Men dr fanns ocks mnga, som

vi hrt talas om helt flyktigt, men egentligen

aldrig gnar en tanke. Ngra som vi kanske

har hrt namnen p, men inte vet s mycket

mera om. Jag tnker drfr uppmrksam-

ma ett par av dessa personer, som kanske

inte hade s stor inverkan p sjlva kam-

pen. Men som i alla fall var dr och som

utifrn sina egna frutsttningar gjorde vad

de ansg var rtt och riktigt att gra. Den

ena var en man. Den andra en kvinna.

NEZ PERCEKRIGETS OKNDA HJLTAR

av BERTIL THRN

22

INDIANKLUBBEN

sjlv. Han visade sig ha god hand med

hstar och trots sitt handikapp blev han

smtt specialist p att rida in hstar.

Han hade med andra krigares hjlp

lyckats konstruera srskilda selar till

hstarna, som gjorde att han sjlv kun-

de ta sig upp. Vl uppe var han en sker

ryttare.

Vi vet att Seeskoomkee upplevde flera

av striderna mot de frfljande solda-

terna, efter att kriget brutit ut i juni

1877. Vi vet, frn Yellow Wolf, att han var en av de krigare som snts ut fr att

spana p de frfljande soldaterna och

som natten till den 17 juni red tillbaka

till lgret vid White Bird Creek och

varnade fr de annalkande soldaterna.

Vi vet ocks att han i den desperata

kampen vid Big Hole lyckades ta sig

undan det frsta verraskande anfallet,

genom att msom hoppa p sina ben-

stumpar, stdd p kppar och msom

rulla bort frn de attackerande soldater-

na, till han ndde lgrets stra utkant

och lyckades gmma sig i en snka

med ngra tta buskage. Den knde fr-

fattaren Terry Johnstone har ven skri-

vit att Seeskoomkee sgs sitta lutad mot ngra tltstnger och med sin enda

hand effektivt bruka sin repeter. Men hr tror jag nog att den gode Terry har

tagit sig lite av novellistens rttighet att

brodera en smula fr att ge mera frg t

sin historia. Jag har svrt att tro att den

handikappade mannen verkligen skulle

kunna hantera ett gevr med enbart en

hand.

Seeskoomkee verlevde i alla fall stri-

den vid Big Hole och lyckades sedan

hlla sig undan i alla de efterfljande

striderna. Han var fortfarande tillsam-

mans med den flyende gruppen nda

upp till den avgrande striden vid Bear

Paw Mountain, dr han till slut lycka-

des ansluta sig till White Birds grupp

och fly vidare upp till Kanada.

Nr gruppen, vid Milk River, passerade

de s kallade Red River halfbre-eds (Meti) lger, hade han observerats av missionren J. B. M. Genin, som no-

terade i vilket bedrvligt tillstnd de

flyende befann sig och d speciellt

nmnde en man som

var utan svl ftter

som en hand. Det

var naturligtvis ing-

en annan n Seesko-

omkee.

Efter att flyktingarna

vl ntt fram till

Sitting Bulls lger,

uppe i Kanada, och

ftt den frsta hjl-

pen, var det mnga

nez perceer som

hade svrt att finna

sig till rtta bland de

gamla ddsfiender-

na, siouxerna. Men

Seeskoomkee stan-

nade fr alltid bland

Sitting Bulls sioux-

er. Siouxerna gav

honom en god hst,

klder och annat han

behvde. Eventuellt

kan han till och med ha gift in sig bland

siouxerna!

Det berttas ocks att han vid ngot till-

flle, i samband med ett brk i lgret,

rkat skada en ung man s illa att denne

avled efter en tid. Men att den dende

p sin ddsbdd intygade att det hela

varit en olyckshndelse och att Seesko-

omkee inte skulle hllas ansvarig fr

ddet.

Seeskoomkee var bland de indianer

som kapitulerade med Sitting Bull vid

Fort Buford den 19 juli 1881. Drefter

vet vi inget mera om honom.

TOLO Den andra personen jag tnker upp-

mrksamma r en kvinna. En kvinna

som var vl uppe i medelldern vid ti-

den fr striderna och den omtalade

flykten 1877. En kvinna som hade ut-

vecklat bekantskaper med mnga av de

vita nybyggarna och som inte delade

vissa andras sikter om att alla vita bor-

de jagas bort.

Det var mnga av de avtalslsa nez per-

ceindianerna som insg det hopplsa i

att gra motstnd mot pbudet att flytta

23

INDIANKLUBBEN

in p reservatet, nr det vl kom under

vren 1877. Och ven om man inte hel-

ler var s lyckliga ver konsekvensen,

s var man i alla fall definitivt emot att

starta ett krig mot de vita och deras

arm fr den sakens skull. Det var

mnga som drfr upplevde de tre unga

krigarnas tilltag, att pltsligt trotsa

stamledningens pbud, att inte bruka

vld mot de vita, som en chock och en

stor tragedi, nr det vl stod klart fr

dem vad som hade hnt i Salmon Ri-

vers dalgng under frsta halvan av juni

mnad.

Tulekats Cickchamit var en av dem.

Hon befann sig i det stora lgret vid Te-

pahlewam, nr beskedet kom att ngra

unga hetsporrar hade brjat mrda vita

nybyggare p ran-

cherna lngs Salmon

River. Hon var per-

sonligt bekant med

flera av dessa ny-

byggare och bland

de vita kallades hon

oftast bara fr Tolo,

d de hade svrt att

uttala hennes riktiga

namn. Frfrad ver

vad som hll p att

hnda, lmnade hon

genast lgret och tog

sig obemrkt nda

ner till det lilla ny-

byggarsamhllet Sla-

te Creek, dr hon

slog larm om vad

som hll p att hn-

da. De f nybyggar-

na dr hade redan hrt rykten och satt

nu och tryckte i sina stugor, samtidigt

som de alla var vl medvetna om att de

guldletare, som var utspridda i bergen,

borde varnas. nd var ingen av dem

djrv nog att ta p sig ansvaret att rida

de fyra milen ner till staden Florence

fr att sl larm. Men efter hftiga dis-

kussioner enades de om att erbjuda

Tolo fem dollar per man, om hon ville

rida vidare ner till Florence med budet.

Tolo, som var en inbiten spelare, antog

p stende fot budet och satte av. Vl

framme bland de verraskade gruvarbe-

tarna i staden, var det upplagt fr fdel-

sen av nnu en av mnga folkliga skr-

nor. Likt den vlknda berttelsen om

Portugee Phillips heroiska ritt ner till Fort Laramie p juldagen 1866, med

budet om Fetterman-massakern, p-sts det att nr Tolo, efter en dramatisk

ritt, ntligen hoppade av sin hst infr

en tillskyndande grupp verraskade

gruvarbetare, fll hsten utmattad dd

till marken Oavsett sanningshalten i det pstendet,

s framfrde hon i alla fall sitt budskap

och hon vandrade ven upp i kullarna

omkring byn, fr att varna de som arbe-

tade dr p sina inmutningar. Det resul-

terade i att en stor grupp frivilliga ut-

rustade sig och skyndade norrut, fr att

undstta nybyggarna vid Slate Creek.

Hr hade man under tiden i all hast

byggt en primitiv palissad runt bebyg-

gelsen och nr inte bara en, utan tv

grupper av krigiska nez perceindianer

nrmade sig, steg Tolo resolut fram till

palissaden och skllde ut de verraska-

de krigarna efter noter! Inte minst ond-

gjorde hon sig ver att de hade nedltit

sig till att dda bde kvinnor och barn.

Ngot som normalt hade sttt ver en

nez percekrigares vrdighet. Resultatet

blev att de verraskade nez perceerna

helt enkelt lmnade bebyggelsen vid

Slate Creek.

Det hr r vad vi vet om Tulekats Cick-

chamit. Det ska ocks tillggas att hon

aldrig sg rken av den ekonomiska be-

lning hon hade utlovats. Ngot som

naturligtvis inte var s frvnande S smningom skulle hon nd f ett visst

erknnande fr sina insatser, d hon

fick ge namn t den lilla sjn vid Te-

pahlewam. Lt vara att det inte blev

hennes riktiga namn, utan de vitas egen

frvrngning. Idag knner vi allts sjn

vid Split Rocks som Tolo Lake till hen-

nes ra.

Nr Tulekats Cickchamit dog, s be-

gravdes hon i dess nrhet, vid Rocky

Canyon, dr det senare, r 1939, sattes

upp ett minnemrke ver henne.

24

INDIANKLUBBEN

Navajoindianernas vveri har utvecklats frn att

endast ha varit produktion av tyg fr folkets

klder till att bli konstfulla vggbonader eller

mattor fr rika mnniskor och konstsamlare.

Karaktren p navajo-vvnaderna har ndrats

och anpassats till ett flertal olika faktorer, varav

en del har frorsakats av mer eller mindre svra

omstllningar fr indianerna, som intrffat un-

der det senaste ett och ett halvt rhundradena.

Vid Hubbell Trading Post National Historic

Site i Ganado, sljer fortfarande mnga navajos

sitt hantverk, vilket ofta utgrs av just vvnader

och filtar. Dr ger kunniga historiker och lokal-

befolkning vlbekanta med gamla tider, bes-

karna inblickar i den traditionella konsten och

hur den har frndrats med tiden.

I de gamla tiderna var det bara enkla former, sger museets tekniker Kathy Tabaha, med hn-

syftning p vvnadernas mnster.

P den tiden anvnde folket ullen till att vva tyg till klder. De vvde tyg av ullen frn en typ

av fr som vi kallar Churro. Det var fr, som

man hade ftt frn spanjorerna p 1700-talet, sger Teresa Wilkins, en antropolog frn Uni-

versity of Colorado, i Boulder.

Frlusten av denna frart har inneburit en dra-

matisk frndring fr navajoindianernas vveri.

1864 drevs navajofolket till fngenskap vid Bosque Redondo, tillgger Wilkins, som r i Ganado fr att studera gammaldags handel.

"Kit Carson brnde ner deras hus och hgg ner deras frukttrd. Han brnde ocks deras vete-

flt, sger Geno Bahe, som r park ranger vid Hubbell Trading Post.

Och s blev mnga, mnga fr ddade, sger Wilkins. Churrofren var hrdiga sm djur som ltt kunde verleva i det kenliknande

landskapet och de hade en pls som gav en

mycket anvndbar ull. Det var en lnghrig typ

av rak pls och den innehll inte s mycket fett.

Drfr var den ltt att karda och spinna fr

hand, den teknik som navajos anvnde, sger hon. Filtarna som vvdes vid tiden fr Den Lnga Marschen var mycket fina arbeten, tillgger hon.

Efter en stund sger hon: Kit Carson frstrde allt som bidrog till indianernas uppehlle, fr

att bryta ner dem och lttare f dem att ge upp.

Under krigsvintern frskte navajos att hrda ut nere i skyddande raviner, men de gav till slut

upp och tvingades att vandra den lnga vgen

till Fort Defiance och sedan till Hweeldi, som

de kallade Fort Sumner, eller Bosque Redon-

do, frklarar Bahe.

Vid Redondo r landskapet bara platt och ve-getationen r helt annorlunda, tillgger han och jmfr med det som nu r navajoland.

Frn 1864 till 1868 var jorden dr s dlig, att det inte gick att odla ngonting. Det lilla som

folket frskte odla torkade bort, eller blev

upptet av grshoppor. Svra vderleksfrhl-

landen, avsaknaden av buskar och trd och den

stndiga svlten trde mycket hrt p folket. De

brukade sga att till och med Gudarna var emot

dem, tillgger han.

Det fanns visserligen lite fr vid Redondo, sger Wilkins, men d folket svalt s blev man tvungna att slakta dem fr att ha ngot att ta.

Myndigheterna ville flytta dem till Arkansas fr att definitivt kunna lgga beslag p deras

gamla land, d de trodde att det fanns guld dr, berttar Bahe.

Men man fann aldrig ngot guld i navajoland

och efter frhandlingar med hvdingar som Ga-

nado Mucho, tillts navajofolket att ter vandra

hem till sitt gamla land, sedan ett nytt avtal slu-

tits med dem i april 1868. Efter att man s hade

upphvt krigsfngenskapen, brjade myndighe-

terna hjlpa till med att terupprtta indianernas

boskaps- och frhjordar. Men man sg alltid f-

ren enbart som fda fr indianerna.

Den frras man valde var Merino Ranbula.

Sdana fr kptes in och tillts korsa sig med

de kvarvarande churrofren. ven om merino-

NAVAJOINDIANERNAS VVTEKNIKS UTVECKLING

LINDA BAYLESS

versttning Bertil Thrn

Churrofr

25

INDIANKLUBBEN

fren skulle komma att ge tillrckligt med ktt

fr konsumtion, s var den ull man fick av den

nya blandade frtypen mycket annorlunda n

den man tidigare ftt frn churrofren.

Det vi idag betraktar som mycket fin ull frn merinofr, r ull som har gtt igenom mnga

olika frdlingsprocesser, innan det kommer till

oss i form av till exempel en trja, frklarar Wilkins. Strna r korta och krulliga och de innehller en mycket stor mngd fett. Det var

allts inte en sorts rmaterial som passade s

vl fr de kardnings- och spinningstekniker, el-

ler fr den delen den frgningsteknik, som indi-

anerna var vana att anvnda. S filtarna kom att

bli betydligt tyngre, d garnet blev tjockare.

Navajohantverkarna kunde allts inte karda och

spinna den nya ullen till samma fina kvalitet

som de hade kunnat med ullen frn churro-

fren. Och d ullen ven innehll s mycket

fett, kunde man inte heller f frgerna att bli s

jmna och bestndiga som tidigare. Inte ens ef-

ter att man noga rengjort och tvttat den.

S under 1880-talet blev kvaliteten p garnet

allt smre, p grund av att de nya frraserna

blev mer och mer dominerande och att lmplig

rvara inte lngre fanns tillgnglig. Det var i det

skedet som de vita handelsmnnen grep in. Nr

man nu hr talas om att de frskte frbttra

kvaliteten p de vvda produkterna, var det att

man i frsta hand insg, att kvaliteten p rva-

rorna behvde frbttras. En del handelsmn,

som bland andra Lorenzo Hubbell, kpte drfr

upp indianernas ull och skickade den sterut fr

att f den ordentligt rengjord. Sedan frsg han

vvarna nyo med den renare ullen. Hubbell,

som hade grundat Hubbell Trading Post, ville

terupprtta vveriet som det varit en gng fre

kriget.

Men fr det insg han, att det inte rckte med

att bara frse vvarna med en renare ull. Han lt

ocks mla upp mnstermallar med frg- och

formkombinationer som gjorde att kunderna

sjlva kunde vlja ut vilka vvnader de ville ha.

Han frskte skapa designer som liknade de

som frekommit under 1860-talet och som han

menade skulle uppfattas som mera traditionella

navajomnster. Allt i syfte att locka nya kunder

till hans affr. En affrsverksamhet som ndde

sin mest framgngsrika period mellan ren

1900 till 1930.

Han uppmuntrade ocks navajovvarna att an-vnda ett kraftigare garn fr att de vvda mat-

torna skulle kunna anvndas ven som golv-

mattor, frklarar Wilkins.

I brjan av 1900-talet, ordnade Hubbell s att

vvare och silversmeder frn navajostammen

skulle kunna resa ut i landet och demonstrera

hur det gick till att utfra sitt hantverk. Det

skedde genom kontakter med den d mycket

framgngsrike turistentreprenren Fred Harvey

och hans fretag. Hubbell och Harvey ordnade

s att de indianska hantverkarna kunde resa till

platser som Chicago, Albuquerque, Grand Ca-

nyon och San Fransisco. Platser dr den nyvak-

nade turismen nu brjat ta fart.

"Med en brjan under 1930-talet anslt sig allt fler handelsmn till idn med att influera vvar-

na att skapa nya mnster, men ocks att frska

teruppta den traditionella frgningen av garnet

med naturliga vxtfrger. En mngd nya de-

signtyper sg drmed fr frsta gngen dagens

ljus och det blev populrt att kategorisera dem

genom kopplingar till de distrikt p reservatet

dr vvarna levde. Som till exempel gavs speci-

ella mnster namn som Wide Ruins, Ganado

Red eller Chinle,, sger Wilkins.

Under 1970-talet brjade man anvnda, vad

Wilkins kallar, hemdekorationsfrger, sdana frgskalor som ven omfattar olika pastellfr-

ger. Drmed hade man tagit nnu ett steg i ut-

vecklingen av navajovvnaderna. En ndring

som ocks lade grunden fr att bonaderna dr-

efter ocks kunde innehlla bilder och inte bara

linjra och rektangulra frgmnster.

Numera pgr ett arbete att frska terskapa

det ursprungliga churrofret i hopp om att dr-

med nyo f tillgng till den traditionella ullen

och drmed p nytt kunna producera vvnader

liknande de som gjordes fre kriget p 1860-

talet. Skulle man lyckas att genom selektiv avel

kunna f fram ett fr med den karaktristiska

churro-ullen ur dagens uppblandade frtyper, s skulle det ge nya frutsttningar med en btt-

re rvara och det skulle frndra dagens vvtek-

nik p nytt.

Och s rullar allts utvecklingen av navajos

vvteknik p, undan fr undan.

Interir frn Hubbell Trading Post

med de mnstertavlor Lorenzo Hubbell

lt framstlla

26

INDIANKLUBBEN