Nr 1 2006 Årgång 11

Presidenten fick en miniatyr

Sidan 13.

Som krigsbarnhos Erlander

Sidorna 8-9.

President Tarja Halonen tog emot en krigsbarnsdelegation med bl a PirkkoAhlin och Matts Imhagen. Foto: Ulla Mielonen

Far återvändefrån de döda

Sidan 4.

Epilog i falletTuula Kaarina

Sista sidan.

En delegation av finska krigs-barn fick audiens hos presidentTarja Halonen, som förärades enminiatyr i brons av krigs-barnsstatyn ”Ero”.

Det var krigsbarnens riks-organisationer i Finland ochSverige som överlämnade gåvanoch fick en pratstund med presi-denten.

Läs mer om besöket på

Men fångenskapen satte sina spår. Nu är faderskapet infört i böckerna!

Helge Dahl (mitten) med Bo och Sven Erlander under sommar-vistelse i Laxvik, Halland.

Helge Dahl har enbart positiva erfaren-heter från sin tid som krigsbarn hos Ainaoch Tage Erlander i Bromma.

– Alla tre pojkarna behandlades likvär-digt, säger han.

Framför allt minns han en kungamiddagsom han fick vara med på.

I detta nummer:Från redaktionen 2Ordföranden har ordet 3Det fanns lycksökare också 3Deras stupade far knackade på 4Alternativet var Sovjet 5Körde 100 mil för ”syster”-besök 6Karelen lockar 7Som krigsbarn hos Erlander 8-9Förebilden till Austerlitz 10Thriller kring flyktingbarn i Danmark 10Ur ett personligt brev 11Flykten från Kivennapa 11Guldbagge till Maria Lundqvist 12Den förvandlade gatan 12Redan de gamla fransmännen... 13Besök hos presidenten 13Inbjudan till Riksmötet 14Inbjudan till Vasa. Lokalföreningarna 15Tuula Kaarina är nu sin fars dotter 16

2

Kai Rosnell, chefredaktör kai.rosnell@comhem.se

Direktanslutna till RFKMedlemsavgiften för direktanslutning till RFK är 150

kr. per år. Tidningen ingår i priset.

UtgivningNästa nummer av MedlemsNytt utkommer i början av

juni (deadline15 maj), därefter början av september ochdecember.

Årsprenumeration SEK 100:-- (för icke-medlemmar)till RFK:s pg 424 54 97 - 5.

I Finland (och övriga världen) 14 Euro till Kai Rosnell,bankkonto (Porin Osuuspankki) 570081 476 212, ellerRFK:s konto ovan. Glöm inte ange namn, adress och vadbetalningen avser.

Prenumeration

sidan

Detta nummer av MedlemsNytt är tryckt hos Knivsta Tryckeri AB, Knivsta, i mars 2006..

Från redaktionenOrganisationsnummer: 878001-7862

Redaktionen för MedlemsNytt:Matts Imhagen, ansvarig utgivare, Lundmansg. 11 B,761 45 Norrtälje. Tel: 0176-12029.E-post: matts.imhagen@home.seKai Rosnell, chefredaktör (redigering, layout),Kölängsv. 10, 741 42 Knivsta. Tel: 018-380009.E-post: kai.rosnell@comhem.seDoris (Gui) Emanuelsson, Mjölnerbacken 15, 4 tr,174 48 Sundbyberg. Tel: 08-7333187.E-post: gui.sture@bredband.netPentti Käppi, Östra Skansg. 10, 413 02 Göteborg.Tel: 031-291688. E-post: pentti.kappi@telia.comTapani Rossi, Frejgatan 3 D, 243 34 Höör.Tel: 0413-24236. E-post: tapani@rossi.se

Riksförbundets hemsida: www.krigsbarn.se

Så är årets första nummer av medlemstidningen klar, envecka senare än beräknat.

Den extra veckan innebar att vi fick med den senastehändelseutvecklingen i ”fallet Tuula Kaarina ” som vi ägnatstort utrymme i de senaste två numren.

För mig personligen känns epilogen (se sista sidan) somen mycket tillfredsställande avslutning på ett ärende somengagerat inte bara mig och Tuula Kaarinas närmaste utanäven läsekretsen.

Personalen på Helsingfors och Åbo stads arkiv har varitmycket tillmötesgående och hjälpsamma. Det hade varitroligt att kunna säga detsamma om finska kyrkans personal.Men av församlingarnas tjänstemän har bemötandet ofta varitlikgiltigt och avvisande – som om de inte ville besvära sig.

Ett personligt besök för att få se vissa dokumentavfärdades med att ärendet var belagt med sekretess – komigen om hundra år, ungefär.

Jag framförde klagomål till en kyrkoherde i Åbo somvisade sig betydligt mer inkännande och beklagade attpersonal inte ens iddes svara på brev.

Efterdyningarna till filmen ”Den bästa av mödrar” gårfortfarande höga. Det var därför med stort intresse vårordförande Matts Imhagen och jag besökte mellansvenskakrigsbarnsföreningens årsmöte i Västerås och fick se dennumera berömde regissören Klaus Härös första film,”Elina – som om jag inte fanns”.

Jag gillar filmen och uppskattar framför allt Häröshandlag med barn och fotografen Jarkko T. Laines förmågaatt skapa mycket vackra naturbilder.

Härös benägenhet att använda en etablerad skådespelaretill en roll i en helt annan genre än man är van vid tyder påen känsla för möjligheterna. Här är det Bibi Anderssonsom spelar, nej, som är en elak lärarinna.

Filmen lär finnas på dvd.

Ordföranden har ordet:

3

Norrtälje i februari 2006.”Klart Oscarsmaterial”, är rubriken för Erik Hol-

mersons recension i Norrtelje Tidning den 10 februari omfilmen ”Den bästa av mödrar.”

Vi har en liten biograf i Norrtälje med två salonger, bio-grafen Royal 1-2.

Jag har sett fram emot att filmen skulle komma tillNorrtälje. Redan i höstas satt en affisch uppe i foajén, mendet var då osäkert om den skulle visas på biografen.

Varför detta mitt intresse för filmen? Jag har ju redansett den två gånger.

Under hösten ledde jag en introduktionskurs i kris påEkebyholmsskolan utanför Rimbo. Eleverna, fyra lärare, enpastor, en elev och en företagsledare, ville att vi tillsam-mans skulle se filmen, t.o.m. ev. hyra in den till en mindrebiograf, National, i Rimbo, och fylla biografen med sko-lans folk, medlemmar i Finska föreningen, Suomi Seura, iNorrtälje kommun. Så stort var intresset. Hela idén föll påkostnaderna.

Det är inte bara vi finska krigsbarn som är intresseradeav filmen.

Om filmen kommit ut på DVD i Finland så blir det ettköp och en visning för eleverna i kursen.

Erik Holmersons recension av filmen, som han ger 4+,är övervägande positiv. Han anser att ”den är ett klart Oscars-material. Filmen är 70 000 finska krigsbarns berättelse, enberättelse som alltför sällan kunnat höras i Finland efterkriget – och för den delen också i Sverige”.

Maria Lundqvist fick en Guldbagge för sin roll som densvenska mamman.

Via Filminstitutet har jag skickat ett grattis till utmär-kelsen från oss krigsbarn.

Det blev en hel del om filmen. Inspirationen kom närjag läste recensionen i Norrtelje Tidning. Dessutom har jagfått en del recensioner från några av våra medlemmar.

Taisto Vihavainen, ordförande i finska ”Riks”, fick tidhos nyomvalda president Tarja Halonen. Från Sverige del-tog Pirkko Ahlin och jag, ett hedersamt uppdrag.

Taisto har även sökt audiens hos kungen för en liten de-legation från Finland och för Pirkko och mig.

Dessa uppvaktningar blir ett tack för kungens och pre-sidentens engagemang förra våren i Haparanda och Torneå.Avsikten är att överlämna statyetten ”Ero” i brons.

Stig Ramel, som hjälpt till med viktiga kontakter införceremonierna i Haparanda, kommer också att fåbronsstatyetten.

I december var jag inbjuden till skåneföreningens jul-fest i Lund. Det var en förmån att få vara med och träffamånga av ”våra skåningar” och under trivsamt gemyt umgåsoch lära känna flera medlemmar.

I mars har föreningen Mellansverige årsmöte i Västerås,och det är med intresse jag kommer att få träffa Mellan-sveriges medlemmar.

På annan plats i tidningen kan du läsa om olika möten,som Riksmötet i Göteborg/Kungälv 19-21 maj.

I Finland jubilerar man i Vasa 9-11 juni.En buss- och båtresa arrangeras av Pirkanmaa-fören-

ingen till S:t Petersburg, båtkryssning på floden Neva ochin i Ladoga.

Och naturligtvis, våra föreningars årsmöten.Det är mycket arbete med att arrangera möten. Din när-

varo uppskattas!Tack till alla er som ställer upp för era föreningar, Riks

och för oss enskilda medlemmar!

Styrelsen håller på med en översyn av förbundets stad-gar. Förslaget räknar vi med att ta upp vid årsmötet för be-slut.

Kontakt har tagits med Föreningen Norden om gemen-samma aktiviteter, seminarier och resor. Intresse finns frånföreningens sida och bör kunna redo-visas i juninumret.

Nästa styrelsemöte hålls den 26mars i Göteborg.

Redaktionsmöten har hållits i an-slutning till styrelsemötena, och kom-mer även att hållas efter styrelse-mötet i Göteborg.

Det fanns lycksökare också...När man läser om den storslagna

svenska hjälpinsatsen för Finlandframför allt under vinterkriget får manuppfattningen att människorna drevs avidealitet, av en genuin vilja att hjälpa. Så enkelt var det förmodligen inte. Vi har funnit en korrespondensgällande en person som representeradeCentrala Finlandshjälpen och fick 50

procents rabatt på en militärpäls i enbutik i Helsingfors. Han kunde dockinte betala hela summan direkt menutlovade resten inom en månad.

Det kom inga pengar och butikentog hjälp av en advokat för att få deresterande pengarna. Advokat LarsÖstberg försökte på svenska sidan,men ”…varken vänligt tilltal eller hot

har hjälpt”, skrev han. ”Ändå har hanförärats riddartecknet av Finlands VitaRos för sina ‘insatser’ för Finland”,avslutar han något uppgivet.

I februari 1941, drygt ett år efterköpet, fick butiken sina pengar.

Kai Rosnell

44

Det berättas historier om soldatersom rapporterats stupade men somefter kriget kommer tillbaka hem ochknackar på.

Just detta hände Erik ValdemarForslund från Helsingfors, född 1905.

– Hans frontkamrater såg att hanblev skjuten och föll. De trodde natur-ligtvis att han dog där, berättar dotternAnnikki Rasmussen, Västervik.

Det hände under reträtten vidUusikirkko (sydost om Viborg, vidFinska viken) 8 december 1939.

Han anmäldes saknad och död-förklarades någon månad senare.

Barnen till Sverige”Änkan” Eva Forslund fann ingen

annan råd än att skicka sina två barnVeikko, född –32, och Annikki, född–34, till Sverige.

Så här berättar Annikki om sinkrigsbarnsresa som startade 20februari 1940:

”Resan till Sverige började i Hel-singfors med tåg. Ibland attacker frånryska bombplan, fick pulsa in i skogenmed vita kåpor (mycket snö), fortsatteresan när anfallet var över. Kom såsmåningom till Torneå och Haparanda.Uppehåll i Vindeln, fick ligga i engymnastiksal, grät efter äiti. Min broroch lottorna försökte trösta mig.

Hamnade till slut i Sandarne, Häl-singland. Jag ville helst inte ta av migkläderna när det var dags att sova, ficknämligen ligga med kläderna påhemma. Bombanfallen kom mest omnatten, då var det bara att snabbt ta signer i källaren. Min bror hamnade i enfamilj nära så vi träffades varje dag.Lärde oss svenska snabbt.

Glömde språketMin bror och jag reste tillbaka efter

en kort tid (omkring tre månader). Närvi kom till mamma (äiti) hade vi glömtfinskan men kunde språket efter någradagar.

1941 skulle jag hälsa på minsvenska familj, blev kvar för alltid.Glömde mitt modersmål, hade ingenatt prata finska med. Min bror åter-vände också till sin svenska familj, gicknågra terminer i svensk skola. Han

återvände till mamma, hon satte honomi svensk skola i Helsingfors, därför är

han tvåspråkig.”Togs till fångaFadern föll visserligen för en rysk

kula, men han överlevde. Han togs tillfånga och hamnade på sjukavdelningeni ett fångläger.

Han utväxlades 20 april 1940 ochfick komma ”hem” 11 maj 1940.

– Mor måste ha fått en chock närhan kom hem ”från de döda”, sägersonen Veikko Forslund i Helsingfors(se även nästa sida!).

– Bara en månad tidigare, i börjanav april, hade mor fått papper om atthon fick 4 800 mark per år i änke-pension, eller 1 200 mark per kvartal.Jag vet inte om hon blev tvungen attbetala tillbaka något, mor berättadealdrig någonting om det.

– Vi fick besked i Sverige att farhade återvänt. Men han var förändrad,söp med sina suparbröder och det blevsnart skilsmässa.

Sålde allt för sprit– Han hade visserligen druckit även

före kriget, men måttligt, inte alls somefter fångenskapen. Han hade ett stortärr i huvudet, som en lång mittbena påhjässan, berättar Veikko.

– Jag samlade på granatskärvor ochandra prylar, metallskrot, i källaren. Hantog alla mina grejer och sålde ochanvände pengarna till sprit.

Annikki återsåg aldrig sin far. Han

kallades in under fortsättningskrigetsom sjukvårdare men hemförlovades1942, hankade sig fram med diverseströjobb och dog 1962.

Veikko vistades hos tre olika fa-miljer i Sandarne, Hälsingland. Försthos John och Nea Persson – det vardit Annikki var ämnad, men de villehellre ha en pojke.

– Sigrid och Henning Bengtssonville ha en flicka så de bytte och jagkom till dem, säger Annikki.

Veikko hamnade sedan hos Johnsföräldrar Karin och Oskar Perssonoch slutligen hos Svea och Axel Ja-cobsson.

– Jag var ett riktigt busfrö då, minnsVeikko. Jag är förvånad att de tog emotmig, trots allt. Och jag behandlades braöverallt fast jag var så vild.

Något av vilde finns nog kvar iVeikko ännu. Han kör hård styrke-träning varje dag – ser ut som entonåring i kroppen trots sina 73 år –och ägnar sig åt diverse idrottsligaaktiviteter, framför allt skidor (utför),dessutom fallskärmshoppning.

Kai Rosnell

Deras stupade far knackade på...En chock för ”änkan”

Eva Forslund måste ha fått en chocknär hennes stupade man återvändehem.

Annikki Rasmussen återsåg aldrigsin far.

55

Anneli Forslund är glad för att honhamnade i Sverige som krigsbarn.Alternativet kunde ha varit ett helt liv iSovjetunionen.

Hon föddes nämligen i Aunus i juli1942, på ockuperat område på ”fel” sidaom gränsen i Karelen. Föräldrarna dogunder oklara omständigheter, men denlilla flickan räddades av en lotta somfann henne i den döda moderns famn.

Skärva i armen– Min far vet jag ingenting om,

möjligen var det en soldat. Det finnsett nummer, men det krävs nog en delgrävande i ryska arkiv för att få vetanågot. Min mor dog när hennes bybombades. Jag klarade mig med engranatskärva i vänster arm, den sitterfortfarande kvar.

– Egentligen hette jag Vera KatriAnneli Tihonoff , men lottan som fannmig adopterade mig så det blevLindqvist , berättar Anneli.

Sommaren 1944 var en orolig tid

full av fruktan, framför allt för familjenLindqvist. De var rädda för att den lillaflickan, nu två år, måste överlämnas tillSovjet eftersom hon var född på fel sidagränsen.

Svenskan kom snabbtDärför skickades Anneli som

krigsbarn till Sverige i augusti 1944och räddades på det viset. Det är undernamnet Lindqvist hon förekommer iregistren.

Hon kom till familjen OscarSvensson i Linköping, anpassade sigtill det nya livet och lärde sig snabbtsvenska.

Det blev en chock för henne när honsom femåring sändes tillbaka tillFinland i juli 1947. Hon vill helst intetala om den tiden.

Hånad i skolan– Jag talade svenska till tio års

ålder, men blandade ihop språken iskolan och fick dåliga betyg i bådaspråken. Dom skrattade åt mig och

Alternativet var Sovjet!”Jag är glad att jag hamnade i Sverige”

Anneli och Veikko Forslund i Helsingfors har mycket gemensamt. Annelis tidiga barndom var mycket dramatisk ochVeikkos erfarenheter av sin ”återuppståndne” far var traumatiskt. Foto: Kai Rosnell

hånade mig så jag beslöt att sluta talasvenska. När jag gick över till att talaenbart finska gick det bättre ochbetygen dög så jag kunde utbilda migtill sjuksköterska.

Återbesök i AunusAnneli lever nu ett harmoniskt liv

tillsammans med Veikko. De delarockså fritidsintressen som resor, skid-åkning, och för Anneli något så ex-klusivt som dykning.

För ett par år sedan besökte deAnnelis gamla hemtrakter i Aunus ochfick se platsen där hennes mor hadebott. Hela byn hade jämnats med mar-ken.

– Vi träffade några gamla människordär som kom ihåg min mor och helafamiljen Tihonoff som var karelare.

Kai Rosnell

Okänd knop.

6

Det finns många rörande, iblandockså lite sorgliga, historier om fin-ska krigsbarn som tvingades lämna sinfamilj och sitt land.

Detta är emellertid en riktig sol-skenshistoria!

Jag blev uppringd en dag av en man,Per Knutsgård, vars hustru Birgit haften finsk syster, ett krigsbarn, somma-ren 1942.

Birgits föräldrar, kyrkoherdeparetEbba och Josef Gunne i Hagarydsprästgård, öppnade sitt hem för LiisaKaarina Partanen.

Märkt av krigetEn liten, ängslig och rätt tilltufsad

tös kom till dem. Birgit som var tonår-ing blev storasyster och hennes brorRagnar storebror. Liisa fäste sigmycket vid honom.

Familjen hittade henne ofta so-vande under hans säng.

Liisa var märkt av kriget ochmycket orolig. Lämnade helst inte går-den.

Om hon ändå måste höll hon sigtätt intill sina sverigeföräldrar. Hon ledmycket av hemlängtan och när beske-det kom att Liisa skulle återvända tillFinland blev hon överlycklig och dan-sade runt på gårdsplan och skrek ”jagska få åka hem ”.

Åren gick och tösen kunde nu skrivabrev men på finska.

Kontakten brutenMånga brev finns bevarade. De hit-

tades efter mor Ebbas bortgång.De flesta översattes till svenska i

Finland. Men de senaste åren fick fa-miljen själva hitta översättare i Sverige.

Trots den korta tid Liisa tillbrin-gade hos Birgits familj fortsatte kon-takten fram till 1952.

Då gifte sig Birgit och 1955 giftesig Liisa i Finland.

Så här berättar Birgit:

”Vi har talat om Liisa då och då. Viräknade ut att hon måste ha fyllt 70 år.

Nästa tanke var: levde hon? Efteren del telefonsamtal fick vi klart föross: jo hon levde och bodde i Vieremäi Finland.

Var det låg anade vi inte. Men vibestämde oss för att resa dit. Det kän-des viktigt att passa på medan vi ännuorkade.

Inte för gamla!När vi beställde de tre hotellnät-

terna via Silja Line och sade att vi skullebesöka vårt f d krigsbarn blev de väl-digt intresserade och tagna av att nå-gon fortfarande frågade efter sitt krigs-barn. Mer än 60 år senare? De antyddenog också hur vi ”som var så gamla” (80+) kunde komma oss för en sådanresa?

De bad oss återkomma och berättahur det gått!

Då vi inte visste något om hur livetfarit fram med Liisa visste vi inte hel-ler vilken 70-årspresent som skullevara lämplig så här i efterskott.

Vi bestämde oss för att ge ett ku-vert med en slant i så hon själv kundevälja något lämpligt!

VägbeskrivningBåtresan gick via Åbo och därifrån

till Jyväskylä, Kuopio, Iisalmi ochSalahmi. Familjen bodde en bit frånsamhället Vieremä mer eller mindreute i skogen.

Det var inte lätt att hitta Liisas nu-varande hem. Resan gick genom heltfinsktalande trakter. Men vi kom i kon-takt med församlingen i Salahmi ochfick en bra vägbeskrivning.

Det regnade hela dagen. När vi komfram syntes ingen människa till. Menstrax kom en man ut och undrade vadvi ville. Han kunde lite svenska så hanropade på ”äiti”och sa något om be-sök. När Liisa kom ut på trappan sadejag: det är Birgit och då blev det storafamnen förstås och vi var så rörda al-lesammans. Liisa har fem barn.Två sö-ner brukar gården tillsammans med

Körde 100 mil för att träffa sinfinska krigsbarnssyster!

Så här idylliskt såg det ut hos prästfamiljen i Hagaryd: Ebba och Josef Gunnemed krigsbarnet Liisa mellan sig, där bakom dottern Birgit, 16 år, och sonenRagnar, 22 år.

forts på nästa sida

7

henne. Toivo, en av sönerna, sade attde trivdes bra med detta.

Det är en stor gård med 25 kor ochmycket skog. Varg och björn finns itrakten. Vargen ”patrullerade” iskogsbrynet av och till.

Vi förstod att Liisa haft ett bra livoch nu som änka hade hon sina bådapojkar till hjälp.

Under de tre timmar vi träffadeshann vi berätta en hel del om vad somhänt.

Besök i Sverige?Vi försökte också övertala dem att

komma på besök till oss i Sverige. So-nen ställde sig inte främmande för detmen Liisa var nog lite orolig att lämnahemmet. Men vi hoppas få dem tillSverige snart.

Vi tog vägen utmed kusten hem.

Här fann Birgit sin krigsbarnssyster Liisa, med sonen Toivo.

Det var en mycket vacker resa ochmånga var svensktalande där. Hela re-san gick så bra – det var lite långt menvi klarade det. Det är skönt att veta attvårt lilla krigsbarn haft ett bra liv och

verkade så nöjd.”Jag räknade ut att familjen Knuts-

gård kört över 100 mil fram och till-baka med bilen förutom båtresan föratt träffa Liisa – visst känns det varmti hjärtat för oss gamla krigsbarn att nå-gon bryr sig så mycket?

Doris Emanuelsson

...och Liisa är nöjd med sitt liv

forts från föregående sida

Karelenlockar

Stor publik lockade utställningenom de finska krigsbarnen i Västerviki november, under rubriken ”Finlandssak är vår”.

Finlands konsul i staden GunnelKarlberg välkomsttalade, Marie-borgsskolans kör sjöng och Ost-kustens krigsbarnsförening arran-gerade i samarbete med Vis-samlingarna.

– Det var en av de mest välbesökta

utställningarna man haft i vårt vis-bibliotek, säger Pirkko Engströmsom tog initiativet.

Utställningen följdes upp med enmusikandakt 4 december därMagnus Jägerhorn talade kringFinlands självständighetsdag 6december. Utöver finsk julmusikframfördes verk av Jean Sibelius,Oskar Merikanto och ArmasJärnefelt.

Tänker du flytta?Glöm inte meddela

redaktionen!

Lyckad utställning i Västervik

Krigsbarnsresan till Karelen ochS:t Petersburg närmar sig – denarrangeras mitt i högsommaren, 26-29juli. Reseledare är Raija Rikkonen,ordf för krigsbarnsföreningen iTammerfors med omnejd. Hon talarflytande svenska.

Programmet i korthet:26 juli: Turistbussen avgår från

Tammerfors, via Helsingfors, Vaalimaaoch Viborg till Terijoki där ett hotellväntar.

27 juli: Till S:t Persburg för guidadrundtur. Där äntras kryssningsbåten S:tPetersburg som far uppför Neva tillLadoga. Middag och välkomsttill-ställning på båten. Pähkinälinnapasseras före midnatt.

28 juli: Ankomst till Valamo,guidad promenad och kyrkosång-konsert. På kvällen fortsätter båten motKonevitsa. Middag, föreläsning ochunderhållning ombord.

29 juli: Ankomst till Konevitsa,förflyttning till klosterön, åter medbåten till Käkisalmi för en fest kallad”sommardag i Karelen”. Därefteråterresa med turistbussen till Finland.

Priset ligger mellan 428 och 498euro beroende på hyttkategori ochinkluderar måltider och rundturer. Passoch visum fordras.

Anmäl till resebyrån Lomalinja/Leena Siukola, tel 00358-3-31403312 eller e-post: leena.siukola@lomalinja.fi.

Upplysningar även av RaijaRikkonen, tel 00358-3-3670970 ellere-post raija.rikkonen@saunalahti.fi

Pentti Käppi är reseledare för en“historisk kulturresa” i regi avSenioruniversitetet i Göteborg 27 juni-4 juli.

Resan företas i buss med avresafrån Göteborg 27 juni kl 12, ochinnehåller besök i Åbo, Tavastehus, S:tMichel, Punkaharju, Villmanstrand,Viborg, Borgå och Helsingfors medåterkomst 4 juli.

Pass och visum krävs. Priset är6 700 kr. Ett fåtal platser återstår.

Intresserad? Ring Pentti Käppi, tel031-291688.

Kulturresa i österled

8

Helge Dahl från Borgå hade som-maren 1942 äran att vara krigsbarn hosTage Erlander, sedermera Sverigeslängste statsminister. Vistelsen hosErlanders varade drygt fyra månader.Sedan flyttades han till Ernst Johnssonsjordbruksfamilj i Brännestad, Skåne.

Han återvände hem till Borgå i juni1943.

Ung krigsinvalidHelges krigsbarnstid varade ett

drygt år. Innan dess hade han upplevtdramatiska händelser i hemstadenBorgå.

I augusti 1941 bombade ett rysktbombplan Borgå med förödande följ-der. Omkring 30 människor dog och etthundratal skadades – helt i onödan.

När larmet gick skyndade män-niskor till skyddsrummet, men dör-rarna var låsta! Bomberna exploderademitt bland människor på den öppnaplatsen.

Bland de skadade var Helge ochhans mor. Många bekanta dog, bl aHelges kamrat Bengts mor. Pojkarnafann henne med huvudet nästanbortslitet från kroppen. En annanbekant hade fått benet avslitet. Helgehar sedan inte kunnat se blod och hanhar fortfarande mardrömmar ombombningar.

Helge fick också svåra skador.Hans vänstra armbåge blev aldrig bra,hans vänstra hand är kraftlös ochpraktiskt taget obrukbar. Han harfortfarande splitter i kroppen. Han ärkrigsinvalid till 45 procent.

Helges mor skadades ännu värre

men tillfrisknade så pass att hon fickett andra barn när Helge var sju år. Efterolyckan var hon förstås oförmögen attsköta sin skadade pojke och därmed vardet klart att Helge skulle resa tillSverige.

Tåget bombadesTågresan via Haparanda var inte helt

enkel. När fiendens flyg attackeradebeordrades barnen ut att ta skyddmellan rälsen under tåget. Det varskrämmande och många grät. Menbarnen klarade sig välbehållna tillSverige.

Där fortsatte Helges resa i egenbädd på ett sjuktåg tillStockholm där hanvårdades på Tjäns-temännens Barnsjuk-hus. Där fann Tage ochAina Erlander honom.

Familjen bodde dåi ett hyreshus i Brom-ma. Erlanders hade tvåpojkar, Sven och Bosom var jämnårig medHelge, Sven var någotäldre. Denne blevsenare matematik-professor och univer-

Togs väl om handVid den tiden tjänstgjorde Tage

Erlander som statssekreterare påsocialministeriet. År 1944 blev hanminister utan portfölj, året därpåecklesiastikminister och 1946statsminister, en post som han höll till1969.

Aina Erlander var matematiklärare,så med tanke på detta var det förståeligtatt de inte hade tid att sköta en alltförstor familj.

Helge togs väl om hand medan hanbodde hos Erlanders. Tage lekte medpojkarna när han hade tid och alla trepojkarna behandlades likvärdigt.

Livet i en toppolitikers familj skil-de sig naturligtvis som dag från nattjämfört med livet i den fattiga arbe-tarfamiljen som bodde i en etta, utanbekvämligheter, i Borgå. Fadern varbagare och hela tiden vid fronten.Modern var hemmafru.

Middag hos kungenDen mest minnesvärda erfaren-

heten var middagsvisiten hos kungGustaf V. Pojkarna förbereddes flitigtinför besöket, hur man uppför sig vidmatbordet, och att man inte får tilltalakungen, bara svara om han frågar. Aina

Som krigsbarn hos Erlander

Helge Dahl hemma i Helsingfors. Foto: Matti Höök

forts på nästa sidaHelge Dahl med Bo och Sven Erlander framför hyres-huset i Alvik, Bromma.

sitetsrektor.

forts från föregående sida

9

lovade en inköpsrunda på NK om deuppförde sig ordentligt.

En sådan preparation var kanskenödvändig för Erlanders pojkar var rättvilda. De var till exempel och palladeäpplen när de var på sommarsemesteri Laxvik nära Halmstad. För Helge varnågot sådant helt främmande. Hanstannade på andra sidan staketet.

Helge var inte särskilt spänd införmiddagen hos kungen. I dag kunde ensådan visit vara förenad med störrenervositet. Som liten pojke förvånadeshan över att bakom varje stol stod entjänare. Han tyckte synd om dem förde fick ingen mat.

Sven Erlander har inget minne avnågon middag hos kungen, men förHelge var det en stor händelse som hanaldrig glömmer.

Tages finska rötterFamiljen besökte också Värmland,

Tages hemtrakter, hos dennes mor. Honbodde i Ransäter. Det var i alla fall näraTage Erlanders rötter. Han härstammarfrån skogsfinnarna – släktforskarnaantar att stamfadern var en Suhonensom tilldelades mark i Sunne omkringår 1640. Om Ainas släktrötter vet viinte så mycket.

Lantgård i SkånePå hösten 1942 flyttades Helge till

en lantgård i Brännestad nära Kris-tianstad. Sven Erlander tror att Ainahade för mycket att göra med både sittarbete och familjen.

Brännestad var säkert inget dåligtställe för värdfamiljen var vänlig ochhade två pojkar som blev mycket godakamrater med Helge. Den äldre av dem,Ove, har hållit kontakten genom årenoch ringde och gratulerade Helge på70-årsdagen strax före jul.

I Brännestad har Helge varit påbesök flera gånger efter sin krigs-barnstid, men han har inte behållitkontakten med Erlanders. Det beroddehelt på moderns inställning – hon ansågatt hennes fattiga bagarfamilj inte kanumgås på något sätt med en svenskstatsministerfamilj. Moderns ord varlag och Helge har aldrig vågat ta kontaktmed Erlanders. Det ångrar han mycketnu efteråt.

Helge tjänstgjorde i 37 år i finska

...och på ett lantbruk i Skåne

postverket tills han gick i förtids-pension, delvis på grund av de gamlabombskadorna. Annars bor han trivsamti ett tolvvåningshus i Helsingfors somevig ungkarl. Sällskap har han haft menhan har aldrig velat binda sig. Han hartydligen haft dåliga erfarenheter av sindominerande mor.

Bra eller dåligt?Helge kan inte ta ställning till om

hans krigsbarnstid i Sverige var någotbra eller dåligt för honom. Efter bomb-skadorna fanns egentligen inga alter-nativ, men han tycks ha lidit av de alltförsnabba familjebytena. Det har andrakrigsbarn också upplevt som ettproblem.

Återkomsten till Borgå var ocksånågot av en besvikelse. Där tog den nyalillasystern föräldrarnas hela uppmärk-samhet och Helge kände sig undan-skuffad. Troligen hade pojken behövt

Helge Dahl hos Ernst och Ester Johnsson i Brännestad, sonen Evertbakom Helge.

mer ömhet. Förhållandet till systern harinte heller varit det bästa.

Besöken i Sverige har å andra sidangjort den svenska kulturen välbekantoch det har berikat Helges liv. Språkethar han aldrig haft problem med, hansmodersmål är svenska.

Matti HöökÖversättning: Kai Rosnell.

Matti Höök var krigsbarn 1944-1946. Han har skrivit en bok omskogsfinnarna med titeln ”PaavoHalttunen ja pojat. Metsäsuo-malaisia kahdella mantereella”(Paavo Halttunen och söner. Skogs-finnar på två kontinenter.)

Boken innehåller både fiktion ochfakta och berättar skogsfinnarnashistoria till våra dagar.

Nu förbereder Matti Höök en bokmed berättelser av och om krigsbarn.

K.R.

Är du intresserad av en ”återträff”på Adolfsbergsskolan i Örebro,förslagsvis i augusti?

Träffen gäller i första hand krigs-barn som vistades i karantän där.

Örebro-gruppen med KaarinaRundström-Skoog som drivande villbjuda in Ella Pyhtilä, nu 85 år, frånHelsingfors till träffen. Hon tjänst-gjorde som ledsagare för de finska

barnen och hade speciellt fäst sig vidjust ”lilla Kaarina” (se förra numret avMN, sista sidan!).

Siiri Valli, lotta och god vän medElla, skulle också vara med. Men hongick bort i december.

Meddela ditt intresse till KaarinaRundström-Skoog, Posthornsgatan 54,703 78 Örebro, tel 019-200833.

Återträff på Adolfsbergsskolan

10

När W. G. Sebalds märkliga roman”Austerlitz” kom ut 2001 (på svenska2003) rönte den stor uppmärksamhet.Författaren, en tyskfödd litteratur-professor verksam i Norwich, England,beskriver på ettförvånansvärtinträngande sättett krigsbarnskänslor, i dettafall en man somkommit tillEngland medKindertransportfrån Mellan-europa.

Vår recension av boken i MN nr 32003 slutar: ”W. G. Sebald dog i enbilolycka i december 2001 så defrågor läsaren ställer sig förblirobesvarade. Såvida vi inte hittarAusterlitz själv, om han någonsinfunnits.”

En baptistprästNu vet vi att Austerlitz, så som

Sebald framställer honom, aldrig harfunnits som en person. Men han harhaft flera verkliga förebilder. Denviktigaste är Susi Bechhöfer, bosatt iRugby, England.

Hon kom som treåring i maj 1939från München med en Kindertransporttillsammans med en tvillingsyster. Dehamnade hos en barnlös baptist-prästfamilj i Wales, adopterades, ochderas riktiga identitet förtegs totalt.Tvillingsystern drabbades tidigt avcancer men levde till 35 års ålder, svårthandikappad.

Inte förrän i 50-årsåldern upptäckteSusi att hon inte var ”föräldrarnas”biologiska barn. Hon fick hjälp med attforska efter sitt ursprung.

Resultatet är redovisat i en bokRosa´s Child, skriven av JeremyJosephs med hjälp av Susi själv. Detär en spännande bok, men Susi är interiktigt nöjd med den.

TV-dokumentärFallet gav upphov till en doku-

mentär i brittisk TV om Susi, och denväckte stor uppmärksamhet därför attSusi avslöjade hur hon utnyttjadessexuellt av sin adoptivfar ända tills honlämnade hemmet i 20-årsåldern. Honintalades att det var ”normalt”.

Det var denna dokumentär somSebald såg, han läste boken ochanvände Susis liv som grundberättelseför historien om Austerlitz.

Ett mästerverkSusi Bechhöfer blev inte glad över

att hennes story användes på det härsättet. Hon försökte förgäves viaadvokat få ersättning av Sebald ellerhans förlag, för i en brevväxling medSusi erkände Sebald att han ”lånat”storyn.

– Sebald skrev ett mästerverk,medger Susi, som jag korresponderatmed via e-post.

– Jag ser det främst som enberättelse om Kindertransport.

Rosa´s Child kom ut medan adop-tivfadern ännu levde, vilket naturligtvisresulterade i vanära och skam. Susikonfronterade honom med sinaanklagelser, både för de långvariga

övergreppen och för att han förtigithennes verkliga ursprung.

– Jag tror inte att han någonsin lästeboken, säger Susi.

Hon har kommit över de trau-matiska upplevelserna och till och medkunnat förlåta sin ”far”, för ”utanförlåtelse kan man inte leva vidare”. I sökandet efter sina rötter fick honveta att modern Rosa mördades iAuschwitz, att fadern var en tysk soldatsom stack när Rosa blev gravid. Susihar också funnit en halvsyster påfaderns sida i Tyskland och en mängdkusiner på mors sida i USA.

Kai Rosnell

Hon var förebilden till Austerlitz

Susi Bechhöfer

Jeremy Josephs with SusiBechhöfer: Rosa´s Child. I.B.TaurisPublishers, ISBN 1-86064-122-9.

En ny bok med titeln ”Krigsbarn”väcker nyfikenheten.

Det visar sig vara en thriller av dendanska författaren Gretelise Holm,utgiven 2005 på Piratförlaget.

Originalets titel är ”Under fuldbedøvelse”. Det känns som om för-laget ville dra nytta av det känslo-mässigt starka ordet ”krigsbarn” imarknadsföringen av boken, något somförlaget förnekar.

Den har ingenting med finskakrigsbarn att göra. Den går tillbaka tillett barn fött under flykt från Ost-

preussen i andra världskrigets slut-skede. Många av dessa flyktingarhamnade i Danmark där de behandladesovärdigt, lindrigt sagt.

Visst kan dessa barn också kallas“krigsbarn”, liksom för övrigt alla barnsom på något sätt var involverade i ellerupplevde kriget.

Det är en spännande bok men meden inte riktigt trovärdig historia. Dock

Thriller om flyktingbarn i Danmarkger den en viss inblick i det kaos sområdde då, och danska myndighetersinställning till flyktingarna, något sombehandlats seriöst av bland andraläkaren och forskaren Kirsten Lylloffi en uppmärksammad doktorsavhand-ling ”Barn eller fjende” (Köpen-hamns universitet 2005).

Om detta, läs en artikel av BjörnRamel i Läkartidningen nr 21 2005 pånätet:

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=1257

Kai RosnellDebattera mera!

11

– – –Mina krigsbarnsupplevelser är nog

inte så svåra som många andras, vi hadedet så onormalt hemma så min systeroch jag satt med tindrande ögon på vårkappsäck på Helsingfors järnvägssta-tion saliga över att få komma hemifrån(åtminstone fysiskt). Och vi varsvenskspråkiga så vi var inte så svår-placerade, min syster var nio och jagfem år.

Ändå, nu sextio år senare när mansitter med facit i hand: mycket satteändå spår, mycket förblev oläkt. Dendär lappen kring halsen tenderar att bliallt tydligare med åren och jag gråterhejdlöst varje gång jag hör andra be-rätta sin historia. Det är som om käns-liga strängar allra längst in kommer idallring. Inte bara för den egnavilsenheten som alla de där barnen fickgenomgå och tackla.

Idag är jag mer och mer övertygadom att det är bättre att inte sända bortbarn ens från svåra krigshändelser, omman sedan resten av livet får bära medsej ett övergivet barn med separations-

ångest inombords! I krig är ”den bästavälmening” kanske ändå inte den rättalösningen. Inte alltid.

Jag sändes tillbaka så snart krigetvar slut, det Stora kriget (hemma hososs pågick alltjämt det gamla vanligakriget), och så fort jag lärt mej finska ien finsk skola sändes jag till svensk-språkiga släktingar och svenskspråkigskola i Österbotten/Jakobstad. Ochigen, så snart finskan sjunkit undan,som en vante hit och dit, tillbaka tillfinsk skola i Helsingfors.

Visst är det lätt att skylla på sin”taskiga barndom” när livet inte blev sådär fullödigt som man ville och trod-de,och när relationer ständigt strandarpå osynliga rev, men faktum kvarstår:när man i den mest trygghetsbehövandeåldern skickas runt som ett kolli medadresslapp om halsen, så är det något

som går obotligt sönder.Låter patetiskt, men så är det nog

för väldigt många, vad än det vuxna för-nuftet försöker måla över.

Vi har alla våra upplevelser, ochkanske är den här lusten att dela demmed andra krigsbarn lika meningslöstsom att sitta och prata sjukdomar mednågon med liknande krämpor .... menjag inbillar mej nu ändå att det skullevara fint att få kontakt med några andrasom kanske också fortfarande tacklartillvaron med den osynliga lappen omhalsen. Svensk blir man ju aldrig menrötterna i Finland har torkat ut.

Jovisst är det här lite ”lyxsorger”när man tänker på vad alla flyktingaridag får utstå i alla världens folkmordoch krig, där barn slaktas eller svälterihjäl. Så vår lilla Sverigeresa var ju ingetatt sörja över i 60 år! …. Det bara pop-par upp som små sorgeloppor iblandnär man påminns. Mest en sorg överatt människor inte lärt sej att låta bliatt kriga.

– – –

Ur ett personligt brevtill Tapani Rossifrån Iris Högland

Brevskrivaren har på TapaniRossis begäran gett tillåtelse attpublicera brevet i MedlemsNytt.

Teuvo Hämäläinen föddes 1930och växte upp i Kivennapa i Karelen. I boken ”Vinterkrigets barn” be-rättar han om barndomen och tillvaroni Karelen, om evakueringen undervinterkriget, återflyttningen underfortsättningskriget och den definitivaflykten sommaren 1944 undan deanstormande ryska trupperna.

Han beskriver allt med en oerhörddetaljrikedom, läsaren får intrycket attdet var exakt så här det var, ingatveksamheter någonstans. Han måste haett fantastiskt gott minne!

Översättningen till svenska hargjorts av Antti Kouhia , även han frånKivennapa. Men Antti sändes somkrigsbarn till Sverige, något som aldrigvar aktuellt för Teuvo Hämäläinen.

Boken sålde bra när den kom ut1977 och en andra upplaga trycktes2004. Originalets titel är ”Vienolanporttipojan polku Hauholle” (Vienolasportpojkes väg till Hauho). Målgruppenär främst den stora gruppen evakuerade

från Karelen som säkert känner igen sigi beskrivningarna.

Berättelsen slutar när familjenflyttar in i sitt egenhändigt byggda husi Hauho (nordost om Tavastehus).

Författaren sadlade om frånjordbruksarbete på den egna gården tillstudier som ledde in honom på lä-rarbanan. Han har varit speciallärareoch skolrektor och först som pensionärbörjat skriva, i början för att yngregenerationer skulle få veta hur detverkligen var.

Debutverket har senare följts avflera böcker.

Översättaren har kompletteratberättelsen med en del intressanthistorik. Men boken hade vunnit på enordentlig korrekturläsning.

Enligt översättaren Antti Kouhia ären engelsk översättning på gång och skatryckas när författaren godkänt manu-skriptet.

Kai Rosnell

Teuvo Hämäläinen: Vinterkrigetsbarn. 2004. ISBN 91-971908-8-8.Kan köpas via internet: www.genline.sedär priset anges till 139 kr inklusivefrakt.

Detaljrikt om flykten från Kivennapa

12

Den finsksvenska storfilmen ompojken Eero, ”Den bästa av mödrar”,har vunnit stor uppmärksamhet ochmånga priser.

Inte någonsin tidigare torde en finskfilm ha blivit så uppmärksammad inter-nationellt och blivit så rikligt belönadsom Den bästa av mödrar. Bara ett parveckor efter att filmen var färdigklipptvisades den på en filmfestival i To-ronto och kom då på andra plats i pu-blikens val av bästa film.

Sedan följde ett par fina utmärkel-ser i filmdagar i Lübeck respektiveTallinn .

Filmens gyllene eraGolden Pyramid. I Kairo anord-

nas i december årligen en stor filmgalamed främst icke-amerikanska filmer.Där blev det nära nog storslam. TheGolden Pyramid i klasserna bästa film,bästa regi och bästa kvinnliga skådespe-lare gick till ”Den bästa av mödrar”,Klaus Härö respektive Maria Lund-qvist.

The Golden Satellite Award iLos Angeles är ett stort internationelltjournalistpris som i klassen bästa ut-ländska film gick till ”Mother ofmine”, som är det engelska namnet.

Guldsolen, TV 4:Nyhetsmorgonsfilmpris 2005, fick Maria Lundqvist försin roll som Signe i ”Den bästa av möd-rar”.

Palm Springs International. Filmfestival 16 jan 2006. Publikens val avbästa berättade handling.

Guldbaggen, Svenska Filminstitu-tets pris till bästa kvinnliga skådespe-lare 2005, gick till Maria Lundqvist irollen som Signe.

Tre Jussi. Vid Finlands motsvarig-het till Guldbagge-galan belönades Denbästa av mödrar med tre tunga utmär-kelser:Bästa kvinnliga huvudroll Ma-ria Lundqvist.Bästa foto: Jarkko T.Laine.Bästa scenografi: Cian Borne-busch.

Priset utdelas i 14 klasser, av vilka”vår” film alltså fick tre stycken Jussi,som är en anspråkslös liten gips-statyett.

En Guldbagge –men ingen Oscar

Den svåra hemkomsten efterkrigsbarnstiden är temat för CaritaNyströms roman ”Den förvandladegatan” som kom ut redan 1991.

Boken är uppenbart självbiografisk:Carita sändes till Sverige som fyraåringoch kände inte igen sin far eller syskonnär hon kom hem, bara sin mor.

Bland kamraterna gick det inte atttala om sin krigsbarnstid:

”…själv hade Sanna varit itrygghetslandet…och hon hade knapptnågra minnen av sirenerna, flyg-plansmullret, krevaderna, de trångabombskydden och alltid upp i mörkanatten. Sanna hade förstått, att honmåste vara tacksam för det.

Barnen på gården menade också, attSanna hade haft det bra, så pass bra, attdet inte var nånting att tala om dendärSverigesresan. Och i godsakslandetkunde man inte vara rädd – eller längta.Där var det bara bra. Det skulle hon baraveta. Ner med ensamhetsminnena,ovisshetsminnena, övergivenhetsmin-nena. Hon hade skonats. Så.”

Så formulerade Carita Nyströmdessa känslor redan 1991.

Krigsbarnets förhållande till dendominerande modern slutar i enansträngd ”försoning” på modernsdödsbädd. Sökandet efter modernskärlek skymtar genom hela boken.

Carita Nyströms sätt att skriva ärinte helt klart. Det lilla barnets erfa-renheter och känslor skildras utmärkt.Men krigsbarnets tankar och funde-ringar som vuxen är insprängda i texteninom parentes, och det känns emellanåtbåde svårbegripligt och irrelevant.

Enligt min mening har boken –hittills – inte uppmärksammats efterförtjänst.

Kai RosnellCarita Nyström : Den förvand-

lade gatan. Hantverk. 1991. ISBN951-95237-5-8.

Tidig romanom den svårahemkomsten

Jussi har delats ut sedan 1944, mendå bara i sju klasser. 1956 vann”Okänd Soldat” sex av de då tolv klas-serna.

Den riktigt stora utmärkelsen, enOscar, kunde filmen inte få, eftersomden inte blev slutligt nominerad.

En specialvisning i Höör 2 marslockade 80 intresserade, bland demflera finska krigsbarn som tidigare intedeltagit i Skåneföreningens verk-

samhet. Föreningens statister i filmenfick var sitt kort med KlausHärös autograf.

Tapani Rossi

The Golden Satellite Award är enståtlig pjäs.

13

Få i Finland och Sverige taladeredan på 1950-talet om krigsbarnen.Därför blir man överraskad då manfinner dem i en fransk bok, en bok omhur man skall bete sig i olika länderruntom i världen, och om dessa länderssärdrag: ”Savoir-vivre international.Code de la susceptibilité et des bonsusages à travers le monde” (Inter-nationell belevenhet. Kod till stings-lighet och goda seder runtom i världen),utgiven av Pierre Daninos och DoréOgrizek, Paris 1951.

Kapitlet om Finland inleds med”saunans betydelse”, där det berättas attmän och kvinnor badar nakna till-sammans.

Sedan kommer avsnittet ”Ett landför sig” där det bl a sägs:

I Finland kysser man ingenoffentligt. Man skall i Finland alltidminnas att man är i ett land med ett hårtklimat, där man är starkt inriktad påsport och van vid krig (37 på 1000 år),där får utåtriktade känslorelationernärmast ett allvarligt drag.

”Vad beträffar finländarnas sym-patier för sina grannar kan de indelaspå följande sätt: 1. Norrmän. 2. Dans-kar. 3. Svenskar.

Ingen glömmer naturligtvis dengenerositet så varmt visad av Sverigeunder kriget mot de finländska barnen,som landet tog emot, härbärgerade ochpysslade om – men detta så välvilligamottagande har t o m haft dramatiskakonsekvenser (mer än ett barn, bort-skämt i Sverige, har redan erfaritsvårigheter, ja, verkligen känt motvilja,mot att vänja sig vid de hårdare vill-koren i det finska livet.)”

Så skrev Christian Dufay redan1951 om krigsbarnen.

Översatt avStig Appelgren

Vem var denne Christian Dufay?Knappast designern med studio iLondon, förmodligen inte hellerborgmästaren i Besançon, de som

Torsdagen den 16 februari tog Fin-lands president Tarja Halonen emot ipresidentslottet i Helsingfors en dele-gation från Centralförbundet FinskaKrigsbarn och Riksförbundet FinskaKrigsbarn i Sverige.

Den finska delegationen leddes avförbundets ordförande Taisto Viha-vainen med fru Varpu , Liisa Pöy-hönen och redaktör och fotograf UllaMielonen.

Från vårt svenska riksförbund del-tog Pirkko Ahlin och jag, Matts Im-hagen.

Vårt besök hos presidenten var etttack från förbunden till presidentensom hedrat oss finska krigsbarn medsin närvaro och engagemang vid

högtidligheterna förra våren iHaparanda och Torneå, där även kungCarl XVI Gustaf deltog.

Stämningen var avspänd och triv-sam. Presidenten bjöd på dricka frånsommarresidenset ”Kultaranta”.

Bronsstatyetten ”Ero”, numreradminneskruka och blommor överlämna-des till presidenten.

Presidenten var väl förtrogen medfinska krigsbarn och sa spontant, ”Jagär nog Finlands sista president somupplevt kriget”.

Samtalen fördes mest på finska. Vidslutet av besöket vände sig presiden-ten till Pirkko och övergick till svenskaoch redogjorde för vad som sagts påfinska. Imponerande.

Matts Imhagen

President Tarja Halonen (t h) tog emot en delegation finska krigsbarn, fr vPirkko Ahlin, Liisa Pöyhönen, Matts Imhagen, Varpu Vihavainen och TaistoVihavainen. Foto: Ulla Mielonen.

På besök hos presidenten

Besöket lämnade spår i gästboken. Foto: Ulla Mielonen

Fransmännenkände till

krigsbarnenredan 1951

dyker upp när man söker efter Chris-tian Dufay på Google.

Han skrev f ö inte bara om Fin-land utan även om Centralamerikaoch Tibet i samma publikation.

Författarna var enligt förordetyrkesförfattare eller upptäcktsre-

sande eller journalister eller lärdaeller experter på goda seder ellerdiplomater.

Vet du något mer om ChristianDufay - hör av dig!

Red.

14

Göteborgsföreningen Finska Krigsbarninbjuder till

RIKSFÖRBUNDET FINSKA KRIGSBARNS RIKSMÖTE den 20-21 maj 2006Nordiska Folkhögskolan, Kungälv

Lördag 20 majKl. 08.00 – 09.00 Frukost för övernattande gäster

09.00 - 11.00 Ankomst, anmälan och rumsfördelning för nyanlända11.10 – 11.45 Göteborgsföreningen ”Krigsveteranerna” informerar om sin verksamhet12.00 - 12.45Lunch13.00 - 13.40 Välkomstanföranden med flagghissning och nationalsånger14.00 - 16.00 Guidning i Göteborg med buss16.00 - 17.30 Årsmötesförhandlingar för RFK17.30 - 18.00 Konstituerande möte för RFKs styrelse18.00 - 20.00Middag20.00 - 20.30 Underhållning20.30 - Samkväm med dans, barservering

Söndag 21 maj08.00 - 09.00 Frukost för övernattande gäster09.00 - 11.00 Seminarium ”Barn till finska krigsbarn berättar”11.15 - 12.00 Storsamling, återkoppling, diskussion, dokumentation12.00 - 13.00Lunch13.00 - 14.00 Samling, ordet fritt14.00 Flagghalning, avslutning, kaffe

Folkhögskolan har totalt 118 bäddar 19-21/5Kungälvs Vandrarhem, Färjevägen 2, 442 31 Kungälv, tfn 0303-18900, fax 0303-19295, har 33 bäddar reserverade.Varje bädd kostar 150:-/natt. Lakan och handduk medtages, finns att hyra för 50:-.Individuellt kan också rum på Hotell Fars Hatt, tfn 0303-10970 bokas. Priser: dubbelrum 895:-/rum; enkelrum690:-/person. Frukost ingår.

Bindande anmälan senast den 20 april 2006 på nedanstående blankett. Blanketten skickas till Nils Zanders,Nordiska Folkhögskolan, Box 683, 442 18 Kungälv, tfn 0303-206200, fax 0303-64831, e-post:info@nordiska.fhsk.se.För att undvika penningtransaktioner i samband med ankomsten bör du också sända in betalning för måltider ochlogi på plusgiro 360536-7. Glöm inte att ange namn, adress, telefon, ev. e-postadress samt lokalavdelningoch namn på den du önskar dela rum med.Hjärtligt välkommen!…………………………………………………………………………………………………………………………………..Anmälningsblankett till Riks 2006 i Kungälv den 20-21 majO Helpension med alla aktiviteter, måltider med middag på lördag och övernattning

i dubbelrum lö-sö (inkl frukost) 900:-O Alla ovanstående aktiviteter utom frukost och middag lö, logi och frukost sö 230:-O Alla ovanstående aktiviteter utom logi och frukost sö 480:-O Extra logi en natt i enkel- eller dubbelrum med frukost 420:-O Söndagens aktiviteter och måltider 200:-

O Önskar dela rum med ……………………………………………………. Summa: ————————O Önskar specialkost

(anges):……………………………………………………………………………………………

Namn:……………………………………………………Adress……………………………………………………

..............................................................Tfn: …………………………E-postadress...................................................

Lokalavd……………………………………………………………………..

15

På gång i lokalföreningarnaGävle-Dala

Gästrikegruppen träffas hos IrjaOlsson, på Näckrosstigen 7. kl. 13.00den andra tisdagen i varje månad.

Observera adressförändringen! Omdu har frågor kring mötena, ring 026-16 76 78.

En utställning om krigsbarn, speci-ellt barnen i Ovanåkers kommun, invigspå museet i Edsbyn den 9 april kl 14och pågår till 21 maj. Christer Faber-stedt är ansvarig.

RFK-info19-21 maj 2006: Riksmöte på

Nordiska Folkhögskolan, Kungälv.26-28 maj 2006: Krigsbarns-

kongress i Bad Boll, Tyskland.9-11 juni 2006: Krigsbarnsdagar

i Vasa.

Göteborg Medlemsmöte tisd 28 mars kl 15,Brf Alberts lokal, Östra Skansg. 8,Göteborg. Sedan normalt sista tisdagen i varjemånad, samma tid och plats.

MellansverigeBesök på Riksarkivet av grupper

från Eskilstuna, från 20 mars. Intresse-anmälan till S-O Larsson, tel 016-148902.

OstkustenOskarshamn

Medlemsmöte i Mönsterås, hosIrene Jokinen, Södra Tingsgatan 2, ons-dagen den 22 mars 2006 kl 14. Anmältill Irene 0499-120 43.

Medlemsmöte i Moheda 19 aprilklockan 14. Anmäl till Eira Pullinen,tel.0472-77019 eller Leila Ulvemo0491-774 03 för samåkning.

VisbyMedlemsmöte i Visby måndagen

den 20 mars 2006 kl 18.00 i KaféBjörkstugan. Anmälan till Liisa Raita0498-33118.

Resa till Gotland från Oskars-hamn den 10 maj klockan 10.55. Till-baka från Visby den 11 maj klockan17.05. Logi på Hamnhotellet. Bussturtill Fårö tillsammans med våra med-lemmar på Gotland. Kontakta Liisa

HemsidorRiksförbundets hemsida har adres-

sen www.krigsbarn.se – där finns ävenlänkar till andra webbplatser.

Vi ses väli Vasa? 0498-33118 eller Leila 0491-774 03

för bokning av båtplats och hotell.

VästervikSånggruppen träffas 19 mars, 23

april och 21 maj klockan 16.00 i Fräls-ningsarméns lokal, Hallströmsg. 8,Västervik. Kontakta Pirkko Engström,tel. 0490-305 66.

.

SkåneÅrsmöte 18 mars på Stiftsgården

Åkersberg i Höör, kl 14. En finlands-frivillig krigsveteran är inbjuden.

En folkdräkt från Kuortane,som föreningen fått i gåva, kommer attvisas inför kommande försäljning.

StockholmVi träffas första tisdagen i varje

månad kl 14-18 i Kristinasalen påKristinehovs Malmgård, Kristine-hovsg. 2, Stockholm. Anmäl senast tredagar före till Hillevi Näsström, 08-58017823, Soili Andersson, 08-822242, eller Anneli Lithovius, tel 08-6554393.

Tisdag 4 april: Auktion.Söndag 14 maj kl 13.30: Vårfest.

Arrangörerna har utverkatspecialpris med grupprabatt hos SASdotterbolag Blue 1 som flyger Arlanda-Vasa, men då måste en färdledare utses.Det går dock att boka även individuellt.

För en eventuell gruppresa med båt,kontakta din lokalförenings ord-förande.

Wasa läns krigsbarn rf inbjuder tillinternationella krigsbarnsdagar i 400-årsjubilerande Vasa den 9-11 juni 2006.

Preliminärt program:Fredag 9 juni: Kl 12-17 Anmälning

hotell Rantasipi Tropiclandia. Kl 19-20.30: Vasa stads mottagning. Kl 21-22.30: Program och dans på hotelletsterrass.

Lördag 10 juni: Kl 9 Flagghissning.Kl 10-16 Anmälning till hotellet. Kl12-15 Avfärd till skärgårdskryssning,lunch (20 euro). Kl 12-15 Guidadrundtur med buss, lunch (15 euro). Kl16 Buss till Österbottens museumsutställning ”Vasa 400 år” (2 euro).19.30-23 Festsupé med program(37.50 euro).

Söndag 11 juni: Kl 9.45 Buss tillgudstjänst i Trefaldighetskyrkan. Kl11.15 Buss via hotellen tillhjältegravarna. 12.30 Huvudfest ochavslutningskaffe, Rantasipi Tropic-landia.

Vid huvudfesten förekommervälkomsttal, Vasa stads hälsning, musik,festtal av brigadgeneral Asko Kil-pinen, f d krigsbarn, Mottagar-familjens erfarenheter av JennyAssarsson, Sverige, ordet fritt ochavfärdskaffe.

Badhotell Rantasipi Tropiclandiasom rekommenderas för övernattningerbjuder enkelrum för 82 euro/natt/person, dubbelrum 45 euro/natt/person, fyrarummare 35.50 euro/natt/person.

Deltagaravgiften 50 euro täckerorganisationskostnader, möteskaffeoch övriga allmänna kostnader. Anmälsenast 25 mars 2006 till AnteroValkama, Handelsesplanaden 10 E 28,FI-65 100 Vasa, tel/fax 00358-6-3129733, eller till Aulis Kjäll ,Mäntykuja 11, FI-60 100 Seinäjoki, tel00358-6-4144454, e-post aulis.kjall@netikka.fi

Efteranmälningar debiteras med etttillägg på 10 euro.

Du kan själv räkna ut din kostnadoch betala till Wasa läns krigsbarn rf:skonto nr 152835-188623.

Program och anmälningsblankettfinns att hämta hem via RFK:s hemsidawww.krigsbarn.se och finns också hoslokalföreningarnas ordförande.

Vill tipsa om två hemsidor som mereller mindre utförligt redovisar definska krigsfångarna efter krigen.

Här finns såväl register över avlidnakrigsfångar i olika sovjetiska fånglägersom en lång rad enskilda krigsfångarsberättelser om sina upplevelser.

Allt är på finska.http://www.yle.fi/dokumentti/

sotavangit_molemmat.htmhttp://www.uta.fi/~titima/sota.html<http://www.uta.fi/%7Etitima/

sota.html> T. R.

Om krigsfångar

Avs: RFKc/o Kai RosnellKölängsvägen 10741 42 Knivsta B-POST

Portobetalt

Det borde vara varje människas rättighet att veta vilkasom är hennes mor och far.

Tuula Kaarina Kördel i Sandviken (bilden) letade i ettpar år innan hon äntligen fann uppgifterna om fadern.

Inte nog med det: hon fick också kopia på ett dokumentdär han erkänner faderskapet och vill att Tuula Kaarina skallskrivas in i kyrkböckerna som hans dotter.

Vi har skrivit om turerna kring Tuula Kaarinas sökande,hur hon till och med fick veta var han låg begraven så atthon hann lägga en krans innan gravrätten upphörde.

– Önskar nu bara att det kunde gå att få en kompletteringi kyrkböckerna enligt min fars önskan, så att det inte längrebehöver stå ”fader okänd” i mina officiella handlingar! skrevTuula Kaarina som en slutkläm i förra numret av dennatidning.

Hon skrev i början av januari till den aktuellaförsamlingen i Åbo, men har ännu inte bevärdigats med ettsvar, än mindre någon hjälp.

Så fick hon tips om att ringa direkt till magistraten iÅbo, fick kontakt med Lena Wihlman där, och skickadeöver de dokument hon hade fått i ärendet.

Och kan man tänka sig: i dagarna fick hon ovanståendebrev från Ma-gistraten i Helsingfors, daterat 14.2.2006. Veikko Johannes Honkanen är nu registrerad som fartill Tuula Kaarina, och hon är registrerad som hans dotter ibefolkningsregistret!

Nu är Tuula Kaarinasin fars dotteräven i registren!

FADERSKAPSFASTSTÄLLELSE

Ärade kundAngående Ert brev till Lena Wihlman i Åbo magistrat om Er fader Veikko Johannes Honkanen;

hans faderskap har i dag fastställts och registrerats i Finlands befolkningsdatasystemet här iHelsingfors magistrat. Bifogad är 2 utdrag ur befolkningsdatasystemet om Era föräldrar.Om Ni har någonting annat att fråga, kan Ni kontakta oss också per telefon. Vi har öppet vardagarkl 8-16.15.

Med vänlig hälsning,Tiina Miettinenbyråsekreterare

– Jag är så glad, jag har svårt att finna ord för minakänslor! säger Tuula Kaarina. Det känns faktiskt som att jagvunnit högsta vinsten i det allra bästa lotteriet.

– Det känns som om jag har varit på en fantastisktspännande resa och att jag nu kommit fram till ett mål somjag aldrig riktigt trodde att jag skulle nå!

Vi som hjälpt och stöttat Tuula Kaarina i hennesansträngningar gläds med henne.

Det blev väl en fin epilog på följetongen om TuulaKaarina!

Text och foto: Kai Rosnell

Äntligen har hon det viktiga dokumentet i sin hand, ochTuula Kaarina är överlycklig.