“Det bästa här är att det är lugnt och skönt och att

man får vara i fred”

TEMA | ENHETSPRESENTATIONER

Peter Lindberg

KÅRKULLA SAMKOMMUN 1 | 2015 ÅRGÅNG 37

KONTAKTUPPGIFTER

OMSLAGET 1/2015Kårkulla samkommunTfn 0247 431 222 (växel)fornamn.efternamn@karkulla.fikårkulla.fi

Redaktion:Kårkullavägen 14221610 Kirjalainfo@karkulla.fi

Tryck:Oy FRAM Ab2015Omslaget trycks på miljövänligt och icke-klorblekt papperMultiOffset 140g/m2 (omslag)MultiOffset 90g/m2 (inlaga)

Ansvarig utgivare:Märta Marjamäki

Grafisk planering: Lycka

Ombrytning:Christa Mäkinen

Pärmbild:Christa Mäkinen

TIDNINGEN OMSLAGET

Kårkullas tidning Omslaget ut-kommer med 3-4 nummer per år. Tidningen innehåller bland annat intressanta temaartiklar, intervjuer, aktuell information om Kårkullas evenemang och kurser med mera. Du får gärna skriva till Omslaget. Skicka ditt material till christa.ma-kinen@karkulla.fi. För publicerade texter betalas ingen ersättning.

Redaktionsrådet

Christa Mäkinenredaktionssekreterare

0247 431 215

Mikael Granholmredaktionsmedlem

0247 431 227

Märta Marjamäkiansvarig utgivare0247 431 200

Clara Kronqvist-Sundström

redaktionsmedlem0247 431 225

Gå gärna in och gilla oss på Facebook: www.facebook.com/Karkullasamkommun

Omslaget1/2015 | ÅRGÅNG 37

3

LEDAREN | Varthän sote?

AKTUELLT

GÄSTKOLUMN | Wivan Nygård-Fagerudd: Sätt värde på de anhörigas insatser

AUTISMPROJEKT | Att åldras med autismspektrum

MINISTERIEBESÖK VID KÅRKULLA | Social- och hälsovårdsministeriet på besök

KÅRKULLAPENSIONÄR | Kaarina Silander minns sina 40 år på Kårkullabacken

SKRÄDDARSYDD BOENDESERVICE | En bra flytt via bra samarbete

PRESENTATION AV MÄSTARGRÄNDS BOENDE

MÄSTARGRÄNDS BOENDEBERÄTTELSE | Peter Lindberg

PRESENTATION AV PEPPARGRÄNDS BOENDE

PEPPARGRÄNDS BOENDEBERÄTTELSE | Henna Lundén

PRESENTATION AV JACKARBYGATANS BOENDE

JACKARBYGATANS BOENDEBERÄTTELSE | Gun Karlsson

PRESENTATION AV ANDELSLAGSVÄGENS BOENDE

ANDELSLAGSVÄGENS BOENDEBERÄTTELSE | Dan Wallén

KORTTIDSVÅRD AV BARN | “Huvuduppgiften är att avlasta föräldrarna”

FYSIOTERAPI INOM KÅRKULLA SAMKOMMUN | Balansövningar och rotation-er förbättrar kroppskännedomen

SJUKVÅRD INOM KÅRKULLA SAMKOMMUN | Ambulerande sjukskötare på våra serviceenheter inom samkommunen

AKTUELLT INOM HANDIKAPPSERVICE | Seminarium om handikappservice

4

5

8

9

12

14

16

18

20

22

24

26

28

30

32

34

40

42

44

LEDAREN

4

Social- och hälsovården har under de senaste åren – och framför allt under år 2014 - levt med vetskap om att det krävs och kommer att bli

förändringar inom social - och hälsovårdens strukturer. Arbetet med att förnya strukturerna har varit enormt. Det är fullkomligt omöjligt att försöka sammanfatta de arbetstimmar som satts på de olika lagförslagen. Och lika omöjligt är det att uppskatta hur många personer som jobbat med denna fråga. Det har med andra ord gått åt en hel massa energi på alla nivåer.

Det känns emellertid som om de ursprungliga orsakerna till en strukturreform har tappats bort på vägen. Den en-skilda människans behov av ett välfungerande service- system har satts i bakgrunden. Diskussionerna har gällt förvaltningsgränser, makt och finansiering. Och också mycket långt primärhälsovård och specialsjukvård. Ärligt talat har socialvården negligerats i diskussionerna.

Det nu framlagda, av social- och hälsovårdsutskottet omarbetade förslaget, baserar sig också mycket långt på förvaltningsgränser, vilka obehagligt mycket påmin-ner om sjukvårdsdistriktens nuvarande gränser. Man får verkligen hoppas att verksamheten inte byggs upp kring dessa distrikt och specialsjukvården. Överhuvudtaget börjar man ifrågasätta om det ens är förnuftigt att med denna fruktansvärda slutspurt som den nuvarande re-geringen har, ”med våld” driva igenom lagförslaget. Vore det inte bäst att erkänna att beredningen gått snett. Att ta nya tag.

Visst anser jag att det finns behov att revidera våra struk-turer. Vi har överlappningar som kunde minskas, vi har en primärhälsovård med långa väntetider till hälsocen-tralen och vi har en dyr specialsjukvård, som alla vill ha då det kommer till det personliga planet. Kostnaderna för specialsjukvården är däremot svåra att påverka ur en enskild kommuns synvinkel.

Med erfarenhet från specialsjukvården och hur dess kost- nader oftast måste accepteras i en enskild kommun,

förvånar jag mig över sättet att behandla socialvårdens kostnader. Varför ”petar” man ibland i socialvårdens kostnader på ett helt annat sätt än i sjukvårdens? Man går till och med in på individnivå. Socialvården och sjukvården skiljer sig grundligt från varandra. Man kan inte inom socialvården påvisa nyttan och effektfullheten i servicen på samma sätt som inom sjukvården. Inom socialvården kan, som t.ex. inom handikappsservicen, klientförhållandena vara livslånga. Socialvårdens hela karaktär med sina myndighetsbeslut är helt annan än inom hälso- och sjukvården.

Jag saknar verkligen ordet ”sote” – som ju ska stå för social – och hälsovård – den första stavelsen ”so” (so-cial) i diskussionerna om hurudana strukturerna ska vara i framtiden! Vi får hoppas, att beslutsfattarna ser behovet av servicen som en helhet – utgående från de mänskliga behoven som inte känner några förvaltningsgränser!

P.s. Efter det att ledaren skrevs konstaterade regeringen att det inte finns förutsättningar att föra lagförslaget vi-dare. Sote föll alltså.

Nu väntar vi på nya beslutsfattare. Jag önskar dem vis-dom och handlingskraft att genomföra förnuftiga struk-turförändringar genom att aktivt ta till sig experternas åsikter både från social- och hälsovårdssektorn!

Märta Marjamäkisamkommunsdirektör

Varthän sote?

5

Kårkullas nya broschyrer har anläntDe nya broschyrerna kommer att fås på omsorgsbyråerna.

AKTUELLT

Nu fungerar Kårkullas webbplats också med adressen:

kårkulla.fi

AKTUELLT Text Christa Mäkinen

6

Anhörigråden är valdaNu har de regionala anhörigråden vid Kårkulla samkommun blivit valda för åren 2015-2016. Bekanta dig med vem som sitter med på webbadressen kårkulla.fi/anhorigradLäs mer om anhörigråden i nästa nummer av Omslaget!

Pertti Kurikan Nimipäivät representerar Finland i Wien

Bild: Tiia Santavirta

Den 28.2 vann punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät Tävligen för ny musik och kommer därmed att representera Finland i Eurovisionen i Wien i maj. Vinsten kom med låten Aina mun pitää.

Pertti Kurikan Nimipäivät består av Pertti Kurikka (gitarr), Kari Aalto, (sång), Sami Helle (bas) och Toni Välitalo (trummor). För arrangemanget står bandets manager och handledare Kalle Pajamaa.

Bandet Pertti Kurikan Nimipäivät grundades år 2009 då filmregissör Pekka Karjalainen ville ha ett band med personer med utvecklingsstörning i sin film Vähän kunnioitusta.

7

Från och med februari har Kårkulla samkommun en marknadsförare, Eva-Maria Kankainen. Eva-Maria är bekant med Kårkulla sedan tidigare, eftersom hon jobbat som utvecklare av missbrukarvården. Före det job-bade hon med olika projekt inom Kårkulla. Eva-Maria kommer bland annat att jobba med rekrytering.

- Jag kommer att skapa mycket nya kontaker med bland annat utbildnings- instanser och marknadsföra oss som arbetsplats. För tillfället håller jag på och bekantar mig med vår verksamhet på djupet och besöker enheter och tar reda på vilka behov som finns.

En annan uppgift blir att lyfta fram Kårkullas serviceutbud tydligare och göra oss kända i alla kommuner.

- Vi måste visa att vi finns och vilken expertkunskap som vi har på svenska, säger Eva-Maria.

Marknadsförare Eva-Maria Kankainen

TeamÖst rekryterar aktivtPia Furu, enhetschef vid Saga serviceen-het i Sibbo, vad är TeamÖst?Det är enhetscheferna och regionchefen i östra Nyland. Det började vid omorganise-ringen av serviceenheterna. Vi hade genast från början en bra laganda och tänkte att vi behöver ett namn, så vi blev TeamÖst.

Du har tillsammans med Anders Skog från Jackarbygatans serviceenhet och Anne Nylund från Näse serviceenhet deltagit aktivt i rekryteringsevenemang, hur jobbar ni?Det var Anders och jag som satte oss ner re-dan förra året och funderade på rekryteringen och vad allt vi kunde göra. När Anne började på Näse kom hon med i gänget. Vi körde i gång med rekryteringen ordentligt i höstas. Vårt mål är helt enkelt att vara synliga och marknads-föra oss.

Vad har ni gjort?Vi har varit på två rekryteringsmässor och till Prakticum. Under våren ska vi besöka gym-nasierna i östra Nyland. Vi har också tänkt ha ett vårjippo under rusningstid på busstationen i Borgå.

Vad har resultatet av er satsning varit?Jättemånga har varit intresserade av oss. Redan före julen fyllde vi alla vikarieplatser. Intresset för sommarjobb har också varit jät-testort, vi har delat ut kontaktuppgifter ända till enheterna i Jakobstad. Det har verkligen varit lönsamt.

Anne Nylund, Pia Furu och Anders Skog på rekryteringsevenemanget DonFabriken i Borgå den 24.2.2015.

8

GÄSTKOLUMN

Fyra funktionshindrade punkare får resa till Wien och representera Finland i årets Euro-visionstävling. Alldeles fantastiskt, tycker jag!

Reaktionerna på bandet Pertti Kurikan Nimipäivät visar hur mycket de behövs. En del avslöjar fördo-mar som det verkligen är dags att ändra på. Andra har helt tydligt inte insett att det finns områden i samhället där personer med funktionshinder sällan eller aldrig får komma till tals.

Många verkar tro att hela samhället redan är till-gängligt för personer med funktionshinder. Så bor-de det vara, men vi vet att det inte är så. Vi vet också att det finns länder i Europa där personer med utvecklingsstörning har det mycket sämre än i Finland. Också för dem är det här viktigt. Finlands val av fyra modiga killar visar vägen. De represen-terar en utsatt minoritet – som finns i alla länder.

Den nordiska välfärdsmodellen är något vi i Finland månar om och kan vara stolta över. Vi vill att alla ska behandlas lika i vår del av världen. Diskrimine- ring ska bekämpas, vad den än beror på. Det här är den grund vi bygger ett hållbart samhälle på. Ju bättre vi lyckas med det desto bättre mår vi också alla tillsammans.

Samtidigt är behovet av intressebevakning för ut-satta grupper i dag särskilt stor. Finland bygger för närvarande inte ut välfärden. Finland bygger om, och monterar också i någon mån ner. Då är det vik-tigt att vi på finlandssvenskt håll har dels en aktiv in-tressebevakare som FDUV, dels ett riksomfattande Kårkulla som kan garantera heltäckande omsorg på svenska i våra kommuner. Jag kan inte se hur man bättre skulle kunna trygga vardagen för de svenskspråkiga klienter vars behov är så olika och som finns utspridda över ett så stort område. Det är en fråga om just jämställdhet och likabehandling.

Det är också viktigt att det finns kanaler för feed-back då något inte fungerar eller när det finns be-hov av att utveckla ny verksamhet. Här är Kårkullas anhörigstrategi mycket välkommen. Anhöriga kan uppleva det som känsligt att ta kontakt direkt till den personal som hjälper deras barn. Också för personer med utvecklingsstörning kan det vara

svårt att säga till, då man kanske är rädd att stöta sig med de man behöver. I den bästa av världar är det alltid lätt att kommunicera och hitta goda lösningar. I verkligheten händer det att man vill för-bli anonym eller saknar ork – vardagen är redan tung nog som den är. Att vi lyhört samverkar för att göra den vardagen lättare är därför både menings-fullt och alldeles nödvändigt.

Jag hoppas att det goda samarbetet mellan FDUV och Kårkulla fördjupas ytterligare. Samhällets resurser ser inte ut att öka. Av det följer av allt att döma att tredje sektorns och frivilligarbetets roll kommer att öka. Många organisationer inom tred-je sektorn arbetar redan nu mycket professionellt och kan ofta snabbare och lättare prova på nya modeller för tjänster och stödformer. Inom FDUV:s medlemsföreningar har vi många som på frivillig basis till exempel ordnar fritidsverksamhet för per-soner med utvecklingsstörning. Men det finns två sidor av frivilligheten. För den som får ett barn med funktionsnedsättning är det inte ett fritt val att stöda sitt barn och arbeta för att barnet ska få ett så bra liv som möjligt. Därför behöver samhället se och sätta högsta värde på det storartade arbete som görs av närstående.

Och i maj hejar vi på Pertti Kurikan Nimipäivät när de intar scenen i Wien. När de får lysa blir publiken underhållen – och kanske också lite klokare. Det är inte varje år Eurovisionsspektaklet lyckas med det.

Wivan Nygård-Fagerudd

Wivan Nygård-Fagerudd är FDUV:s nya ord-förande. Hon jobbar som musiker och redaktör.

Sätt värde på de anhörigas insatser

AUTISMPROJEKT Text Annika Lahtinen

9

Att åldras med autismspektrumKårkulla samkommun deltar i Autism- och Aspergerförbundets projekt Aktiivinen ikään-tyminen autismin kirjolla –projekti 2013-2016, på svenska ungefär Att åldras aktivt med autismspektrumtillstånd (AST). Projektet finansieras av Penningautomatföreningen.

Projektets målsättning är att:• Stöda personer med AST samt deras an-

höriga till ett aktivt åldrande, utgående från personerna själva, så att deras funktions-förmåga bevaras så länge som möjligt.

• Skapa förutsättningar för personal inom handikapp- och äldreomsorgen att bemöta äldre personer med AST samt deras anhöri-ga.

• Utveckla servicen samt öka delaktigheten för äldre med AST i samhället.

Utgångspunkten för projektet är att öka val- möjligheterna för äldre med AST och att få till stånd just de tjänster och den service de be-höver på ett jämbördigt sätt.

Verksamhetsformer Projektet förverkligas av:• Autism- och Aspergerförbundets pro-

jektchef.• Nyckelpersoner från varje samarbetspart, till-

sammans med personalen inom respektive ar-betsenhet. För Kårkullas del är det EUC:s peda- gogiska handledare Annika Lahtinen som är nyckelperson. Hon samarbetar med Nora Va-halahti, enhetschef för Trianglens serviceenhet.

• Förbundets medlemsföreningar.

Varje samarbetspart har utsett en person som sit-ter med i projektets styrgrupp. Kårkullas represent-ant i styrgruppen är ledande terapeut Pia Lindevall. Till styrgruppens uppgifter hör att följa upp att pro-

jektet och alla delprojekt framskider enligt planerna och att målsättningar i projektet uppfylls.

Nyckelpersonerna arbetar inom sin egen organisa-tion kring ett delprojekt tillsammans med en arbets- enhet inom sin organisation. Kårkullas delprojekt heter ”Pensioneras eller inte – Eläkkeelle vai ei?” och utförs på Vårdhemmets enhet Triangeln.

I den uppsökande verksamheten kartläggs dels personer med AST samt deras behov av stöd och hjälp, dels den service och de stödformer som er-bjuds.

Projektet samlar in och publicerar tillsammans med de lokala aktörerna material som stöder äldre per-soner med AST samt deras anhöriga.

Information samlas in och delges i form av artiklar, publikationer och seminarier. Forskningsresultat, modeller för gott AST-arbete samt resultat från det uppsökande arbetet delges också.

Nordisk autismkonferensKårkulla står tillsammans med Autism- och As-pergerförbundet värd för en stor konferens ”Att åldras med autismspektrum” 21-22.5 i Åbo. Se mera info om denna i separat annons i Omslaget.

fortsätter...

10

Projektets målgruppMålgruppen är äldre personer med AST, deras an-höriga samt personal som ger service till äldre och personer med AST.

UtbildningUtbildning har en central roll i projektet och ord-nas kontinuerligt för projektets nyckelpersoner både med temat åldrande och med AST.

Utbildning kan även ordnas lokalt för personal på nyckelpersonernas verksamhetsområden.

Inom ramen för projektet ordnas också lokala öppna seminarier för personal, anhöriga och övriga intresserade samt nationella seminarier.

SamarbetsparterI projektet deltar följande samar- betsparter med varsitt delprojekt:

• Autismisäätiö, Helsingfors• Eskoon sosiaalipalvelujen kunta-

yhtymä, Seinäjoki• Honkalampi-säätiö, Joensuu• Kolpeneen palvelukeskus, Rovaniemi• Kårkulla samkommun, Pargas• Pirkanmaan sairaanhoitopiiri• Rinnekoti-Säätiö, Esbo• Vaalijalan kuntayhtymä, Pieksamäki

Kårkullas eget delprojekt ”Pensioneras eller inte ?”BakgrundSommaren 2012 beslöts det att alla Vårdhem-mets brukare som var 65 år eller över skulle gå i pension. Eftersom dagverksamheten för mån-ga är av stor betydelse av flera orsaker var en heltidspensionering inte nödvändigtvis optimalt för alla. Samtidigt fanns det personer som pen-sionerats redan tidigare eller som behövde en lugnare tillvaro även om de inte fyllt 65 år. För en person med AST svarar dagverksamheten ofta på hans behov av struktur och meningsfull sysselsättning.

Individuella lösningar utvecklades under som-marens och höstens lopp, så att en del av pen-sionärerna blev hemma helt och hållet, andra deltog i pensionärsklubb och/eller annan pen-sionärsverksamhet och någon fick arbeta ett par timmar för att sedan äta lunch hemma.

Det fanns ett tydligt behov för ett ”instrument”

som kunde kartlägga de faktorer som inverkar på förutsättningarna för att vara i arbete samt vilka alternativ det finns till heltidspensione- ring. Autism- och Aspergerförbundets projekt kom som på beställning för utvecklandet av ett sådant kartläggningsinstrument.

Kartläggningsinstrumentets utvecklingTillsammans med fysioterapeut Marja Granvik, enhetschef Nora Vahalahti och Triangelns och dagverksamhetens personal funderade vi på vil-ka sociala, psykiska och fysiska faktorer som är avgörande för brukarnas arbetsförmåga. Samtidigt beaktade vi också sådant som är typiskt för äldre och för personer med AST .

Avgörande var också beteendets och behov-ens förändring över tid. Ifall t.ex. en person alltid haft svårt att stiga upp om morgnarna och in-gen förändring skett, är detta inte av avgörande betydelse. Ifall han däremot tidigare haft lätt att

AUTISMPROJEKT

11

PlanerAvsikten är att inom kort se vilket resultat kartläggningsinstrumentet ger för några av Tri-angelns brukare. Då finslipningarna gjorts är tanken att kartläggningsinstrumentet ska pre-senteras för projektet, utvärderas och förhop-pningsvis sedan godkännas inom samkommu-nen för att därefter tas i bruk.

Syftet med kartläggningsinstrumentetDet är meningen att boendepersonalen tillsam-mans med personalen från dagverksamheten på ett enkelt sätt individuellt kan kartlägga de faktorer som inverkar på brukarens arbetsförhet och an-vända resultatet som grund för fortsatt planering för optimala individuella arbetsarrangemang.

Kartläggningsinstrumentet kan fungera som bas för säsongssamtal eller användas då brukaren själv, personalen eller anhörig upplever att den nu-varande arbetstiden inte är lämplig, eftersom förän-dringar skett i brukarens mående. Det kan också användas per automatik då brukaren fyller t.ex. 50, 55, 60, 63, 65... år.

UtmaningarDet finns ett uppenbart behov av utvecklande av alternativ dagverksamhet för äldre brukare, spe-ciellt med autism, eftersom de för tydlighetens skull kan vara i behov av att byta miljö under da-gen och behöver en meningsfull sysselsättning samt en strukturerad dag med ofta betydligt mera strukturerat innehåll än vad ett traditionellt pensionärsliv i hemmiljön kan erbjuda.

Mervärde av att delta i projektetPersonligen har det varit en förmån för mig att få delta i Autism- och Aspergerförbundets projekt av flera orsaker. Som svenskspråkig och rela-tivt ny inom branschen har jag inte från tidigare känt till den finskspråkiga omsorgen. I och med att vi ofta träffats för utbildning och genomgång av våra delprojekt har jag haft möjlighet att lära känna personalen vid Autism- och Aspergerför-bundet, nyckelpersonerna från de andra samar-betsparterna samt deras verksamhet. Jag ser fram emot att få besöka deras organisationer och se deras autismenheter, vilket ligger på programmet framöver. Mycket gott görs också inom den finska omsorgen och vi kunde ha ett ömsesidigt utbyte av mera samarbete.

Utbildningen som erbjudits inom ramen för pro-jektet har varit mångsidig och dels bekräftat det jag redan kan, dels bjudit på nya vinklingar och ny kunskap. I mån av möjlighet försöker jag im-plementera min nya kunskap till personalen i de enheter jag är i kontakt med.

Jag hoppas att vi ses på konferensen ”Att åldras med autismspektrum” i Åbo 21-22.5! Välkommen med!

Annika Lahtinen är pedagogisk handledare vid Kårkullas Expert- och utvecklingscenter.

stiga upp, men nu har påtagliga svårigheter utan förklaring är detta en faktor som är utslagsgiv-ande.

En prototyp för kartläggningsinstrumentet har prövats på ett par av Triangelns brukare samt justerats efter det. I skrivande stund verkar kartläggningsinstrumentet stämma överens med personalens uppfattning om brukarnas behov av arbetsarrangemang.

12

Social- och hälsovårdsministeriet på besökDen 9 januari bekantade sig en uppföljningsgrupp för KEHAS-programmet med Kårkullas verksamhet.

Bakgrund till besöketStatsrådet gjorde ett principbeslut 21.1.2010 om KEHAS-programmet för ordnande av tjänster för personer med utvecklingsstörning. Till stöd för genomförandet av KEHAS-programmet fattade statsrådet 8.11.2012 ett principbeslut om tryggan-de av individuellt boende och tjänster för personer med utvecklingsstörning. Principbeslutets målsät-tning är att institutionsboende avslutas fram till år 2020 och ersätts med individuellt boende och in-dividuella tjänster. Under år 2014 har ministeriet gjort regionala rundor för att följa upp programmets förverkligande.

Kårkulla samkommun har uppgjort en plan för ord-nande av boende för åren 2012-2020 (kårkulla.fi/omsorg/boendeverksamhet), godkänd av styrelsen för Kårkulla samkommun 18.12.2012.

MINISTERIEBESÖK VID KÅRKULLA Text Miia Lindström & Susanne Tuure | Bild Anna-Silja Suutarinen

Uppföljningsgruppen som besökte Kårkulla samkommun bestod av följande personer:Anne-Mari Raassina, Social- och hälsovårdsministerietRaija Hynynen, MiljöministerietPirjo Poikonen, KommunförbundetStina Sjöblom, Institutet för hälsa och välfärdSara Nyyssölä, Finansierings- och utveck-lingscentralen för boendet (ARA)Susanna Hintsala, KehitysvammaliittoAnnette Tallberg, FDUVJutta Keski-Korhonen, KVTLKatri Hänninen, KVPSKårkulla samkommun representerades av: sam-kommunsdirektör Märta Marjamäki, ekonomi-direktör Martin Nordman, personalchef Fredrik Laurén, verksamhetschef Miia Lindström och utvecklaren för boendeverksamhet Susanne Tuure.

Mål och innehåll för den regionala rundanSocial -och hälsovårdsministeriet har tillsatt en upp- följningsgrupp med uppgift att stöda, följa med och utvärdera hur aktörer inom omsorgen i hela landet följer det s.k. KEHAS-programmet. Denna upp- följningsgrupp har besökt alla specialomsorgsdis-trikt i landet under en dag. Programmet har varit indelat i två delar, den ena delen har bestått av att gruppen har bekantat sig med verksamheten och den andra delen av en diskussionsdel med inbjud-na. Då uppföljningsgruppen besökte Kårkulla ön-skades en lösning om att programmet skulle delas i två dagar, eftersom vårt specialomsorgsdistrikt geografiskt sett är utspritt. Den 9.12.2014 bekan-tade sig gruppen med Kårkullas boendeverksam-het och i januari 2015 hölls ett diskussionstillfälle i Helsingfors. Uppföljningsgruppen bjöds inled-ningsvis till centralförvaltningen i Pargas. Därefter bjöds gästerna på rundtur inom Åboland och pre-senterades olika boendealternativ för våra brukare. Våra gäster var speciellt intresserade av goda ex-empel och olika boendelösningar. Rundturen gick från institutionsvård (vårdhemmet, Fyris), till öppen vård. Inom den öppna vården besöktes ett grönt boende (Käldinge, Nagu), stödboenden (Morres-torn) och en nyöppnad enhet (Peppargränd).

Presentation av olika boendealternativVåra gäster hade reserverat hela dagen för besöket hos oss. Vi inledde med att samkom-munsdirektören Märta Marjamäki informerade om samkommunen och vårt stora verksamhetsom-råde från Karleby i norr till Borgå i öster. Utveckla- ren av boendeverksamhet Susanne Tuure berätta-de om olika boendelösningar inom samkommunen och hur vi utvecklar verksamheten i enlighet med nationella riktlinjer.

13

Fyris, Fyrväpplingens serviceenhet i PargasFyris är en del av institutionsvården inom Kårkul-la samkommun. Inom institutionsvården bor sam-manlagt 51 personer. Ställföreträdare Janita Ojala tog emot oss till enheten. På Fyris bor nio av våra brukare. Av dem är två pensionärer och går inte längre till daglig verksamhet. I stället ordnas aktivi- teter enligt behov hemma. Alla på Fyris har egna rum som är inredda enligt egna önskemål och be-hov. Många av dem som bor på Fyris har bott och trivts här i tiotals år.

Villa Käldinge, Skansvägens serviceenhet i Nagu Villa Käldinge är en f.d. folkskola som Kårkulla har inlett verksamhet i för åtta år sedan. Vi åkte med gemensam transport till Nagu och Villa Käldinge där enhetschef Yvonne Aspelin tillsammans med brukarna tog emot oss. Vid Villa Käldinge bor sex personer som har valt att bo i en lugn och naturnära miljö. Brukarna vid Villa Käldinge visade hur de bor och bjöd på julkaffe och berättade om hur de fyl-ler sin vardag. Det var en stämningsfull stund som avslutades med att vi sjöng en julsång tillsammans.

Morrestorns serviceenhet i PargasMorrestorns serviceenhets verksamhet koordin-eras från ett helt vanligt höghus med hyreslägen-

På besök i Käldinge.

heter i Tennby, Pargas. Vid Morrestorns serviceen-het tog enhetschef Marjo Lepistö-Grönroos emot oss och berättade om det stora utbud av service som utgår från enheten. I samma höghus bor nio personer som behöver dagligt boendestöd. Man ger också service till åtta personer som bor i andra höghus, i s.k. stödboende eller satellitboende. Från enheten koordineras även internatverksamheten som fungerar i Pjukala måndag till fredag under skolåret. I samma utrymmen ordnas korttidsvård för barn och unga under veckoslut. Sammanlagt ger enheten service för ca 40 personer.

Peppargränds serviceenhet i PargasPeppargränds serviceenhet är en ny boendeen-het för 15 personer i Pargas. Vid Peppargränds serviceenhet tog enhetschef Lotten Ackrén emot oss. Enheten har inlett sin verksamhet i september 2014. Elva personer har flyttat till enheten från in-stitutionsboende. Enheten består av en grupp för sex personer som bor i lägenheter, en grupp för fem personer med fysiska handikapp och en grupp för fyra personer som behöver en lugn omgivning.

Dagen avslutades med att våra gäster tack-ade för en givande dag och de verkade nöjda över vad de fått se och uppleva. •

KÅRKULLAPENSIONÄR Text Susanna Agge | Bild Susanna Agge

Kaarina Silander minns sina 40 år på Kårkullabacken

14

Kaarina minns tillbaka på sin första tid på Vitsippan år 1974. På Vitsippan bodde per-soner med grav utvecklingsstörning på två

olika sidor och per sida fanns det 12 personer. Det var alltid en i personalen som fungerade som kaf-fevakt i dagsalen när det var kaffedags. Gardinerna hängde mellan fönstren ifall någon skulle riva ner dem och möblerna var fastskruvade i golvet. Som tur kom man bort från det efter några år!

År 1977 började Kaarina arbeta på Tripp. På Tripp fanns 12 klienter varav tio var pojkar och två flickor. Brukarna på Tripp deltog mycket i fritidverksamhet, bland annat i popklubben som ordnades i festsalen två gånger i veckan. Med ett leende på läpparna minns Kaarina hur man skickade iväg alla brukare självständigt gående till festsalen för att dansa. När de hade dansat färdigt traskade alla 12 hem tillba-ka. Personalen hade för vana att stå vid dörren och räkna dem och då visste de också att alla var tillba-ka och inne. På Kårkullabacken fanns det på den tiden även en egen scoutverksamhet för brukarna. Kaarina minns också hur duktiga Tripps pojkar var på att cykla och kan tydligt beskriva vilken brukare som cyklade vilken rutt.

Åren 1979-1981 arbetade Kaarina vid den skyd-dade verkstaden för brukare som var belägen i Al-lehandans utrymmen. Hon minns att alla "duktiga brukare" vid den skyddade verkstaden vid något skede flyttade in till Pargas och Norrbyåsen. Men hon blev kvar i Allehandans utrymmen.

När Kaarina återvände från sin mammaledighet 1981-82 hade verkstaden blivit Allehandan och chefen var Stina. Stina började prata om att per-soner med grav utvecklingsstörning skulle delta i dagverksamhet. Kaarina minns hur svårt detta var för personalen att smälta men hur det sedan sakta men säkert kunde förverkligas. Allehandans filosofi handlade om att varje person skulle delta i dag-verksamheten enligt vad de klarade av.

I slutet av 80-talet och i början av 90-talet gjordes det mycket resor med brukarna. Boendeenheter började byggas och brukare flyttade till sina hem-kommuner. Nya dagcenter bildades. Vid samma tid började "löner" betalas till brukare beroende på deras egna behov.

2000-talet har fört med sig mycket förändring-ar, på gott och på ont. Kaarina upplever att det i

Det är en mörk och dyster dag den 5 december men det stör inte Kaarina Silander som pigg och glad besöker sin arbetsplats med anledning av sin pensionering. Kaarina uppvaktas med anledning av hon från och med den 1 januari 2015 är en glad pensionär efter 40 år på Kårkulla. Glädjen är ömsesidig då brukarna börjar komma till jobbet och det blir många kramar till höger och vänster. Efter kaffestunden hade Kaarina och jag tid att en stund sitta ner och blicka tillbaka till hur det var när hon började på Kårkulla år 1974.

15

dag pågår en övergång från den gamla personalen till den yngre utbildade personalen. Hon vill också påpeka att det inte spelar någon roll hurudan ut- bildning man har när man kommer till Kårkulla, det är ändå tiden som lär omsorgsarbetet! - Vi är här för brukarna och de är egentligen våra arbetsgivare, säger Kaarina.

Kaarina vill avsluta vår diskussion med att säga vilket bra jobb alla gör inom Kårkulla och att alla

tänker på brukarnas bästa samt önskar brukarna, personal och samkommunen en god fortsättning.

Avslutningsvist var jag förstås nyfiken på vad Kaarina ska börja syssla med nu när hon blir pen-sionär. Hon småler och säger att hon åtminstone inte blir kvar i sängen om morgnarna! På sommaren kommer hon att tillbringa tiden på stugan och över-lag kommer hon att ta dagen som den kommer. •

Kaarina Silander uppvaktades av både personal och brukare.

16

SKRÄDDARSYDD BOENDESERVICE Text Anette Tallberg | Bild Anette Tallberg

Flyttnings- och boendeförberedelse handlar om att ge den som ska flytta till ett nytt hem tid att bearbeta förväntningar och känslor

före flytten. Det handlar också om att personalen får relevant information för att kunna stöda flyttaren på rätt sätt. Som bäst kan förberedelsen vara en process som inkluderar alla i personens nätverk och som ger ramar för ett gott liv också efter flytten. Inom ramen för projektet Skräddarsydd boende-service erbjuder FDUV flyttnings- och boendeför-beredelse för personer med utvecklingsstörning i sex kommuner i huvudstadsregionen. På våra kurser får flyttare, anhöriga och personal i sepa-

rata diskussionsgrup-per fundera över de förväntningar, tankar och känslor som var och en har inför flytten. Inom projektet används en modell för flyttnings-förberedelse som bygger på att samla ett nät-verk kring flyttaren och tillsammans planera den förestående flytten. I nätverket finns personer som är viktiga för flyttaren, till exempel föräldrar, syskon, vänner och stödpersoner, men också handledare på arbetsplatsen och andra professionella som är viktiga i personens vardag. Kurserna planeras utifrån deltagarna och i vilket skede av flyttprocessen man befinner sig, men vanliga teman är vad som är viktigt i det egna hem-met, frihet och ansvar samt hur framtiden ser ut efter flytten. Många gånger förmedlas också ”tyst kunskap” som skulle vara svår att överföra på an-nat sätt.

Både före och efter flyttenI idealfall börjar vi planera för flytten redan långt före det är dags att flytta. På våra kurser funderar vi över den egna livssituationen och vilka drömmar var och en har. Hur vill man bo? Vad är viktigt i ens hem? Vilka olika former av boende finns det? I andra skedet pratar vi om själva flytten och vil-ka förändringar den medför. Det kan vara fråga om konkreta ärenden som information om bostads-bidrag och hur man skriver under ett hyresavtal, men ofta börjar vi med att fundera över varför det hör till att man flyttar hemifrån. Det är inte självklart för alla våra medlemmar och då är det viktigt att de får veta att ett eget hem är en rättighet också för dem. Då man vet vart personen ska flytta och vem

• Projektet Skräddarsydd boendeser-vice har pågått sedan år 2012 i sex kommuner i huvudstadsregionen och fortsätter till slutet av år 2016. Det finansieras av Penningautomat-föreningen RAY.

• I statsrådets principbeslut om indi-viduellt boende för personer med utvecklingsstörning (KEHAS) nämns flyttningsförberedelse som en viktig stödåtgärd för att kunna förverkli-ga individuellt boende för personer med utvecklingsstörning.

• Flyttningsförberedelsemodellen som används inom vårt projekt har ursprungligen utarbetats av Kehitys-vammaisten Palvelusäätiö. De har erbjudit flyttningsförberedelse till brukare och familjer sedan 1990-ta-let.

• De svenska nätverken är ofta min-dre och deltagarna kan komma från flera olika kommuner. Därför plan-eras kursernas innehåll och omfat-tning alltid utifrån gruppdeltagarnas önskemål och möjligheter att delta.

En bra flytt via bra samarbete

17

som kommer att stöda honom eller henne försöker vi involvera den blivande personalen så fort som möjligt. Med hjälp av olika verktyg kan man överföra information om hur flyttaren vill att stödet ska ges. Därtill använder vi checklistor som kan vara till hjälp för att komma ihåg alla ärenden som ska skötas inför flytten. Personalen får fundera över sina egna styrkor och resurser att stöda flyttaren samt vilket stöd man själv skulle önska i en liknande förän-dringssituation. Flyttningsprocessen slutar emellertid inte i och med att personen flyttar. Det sista skedet i flyttprocessen består av uppföljningsträffar, då man får fundera på om vardagen efter flytten motsvarar förväntningarna, vad man kanske vill ändra på och vad framtiden för med sig.

Olika synvinklar, konkreta verktygI många fall kan det vara så att familjen länge plan-erat för en flytt, medan flyttaren själv inte ännu fått en konkret upplevelse eller bild av vad det innebär. Tillsammans med andra flyttare får flyttaren tid att i lugn och ro fundera över den kommande förändrin-gen och lära sig att ge uttryck för egna önskemål och drömmar. Genom studiebesök får man bekan-ta sig med olika boendeformer. Dessutom brukar vi anlita Steg för Stegs erfarenhetstalare för att berät-ta hur de själva upplevt sina egna flyttprocesser. Med de anhöriga handlar det mycket om att fundera kring hur man kan stöda sitt barn att bli så

I kamratsstödsgrupperna funderar deltagarna på vilka resurser man har som stöd i flyttprocessen. Här finns resurserna samlade i ”Resursträdet”.

På kurserna får flyttarna fundera på vad som är viktigt i deras egna hem.

självständigt som möjligt, speciellt i de fall där bar-net själv inte upplever ett behov av förändring. För föräldrar kan det kännas som om man dels måste vara den som ”knuffar” ut barnet ur boet, samtidigt som man gärna skulle vilja vara och ta emot barnet då det lämnar hemmet. I kamratsstödsgrupperna delar anhöriga med sig av sina tankar och känslor och tillsammans kämpar man på varandra så att man ska orka igenom hela processen. På gemensamma träffar med anhöriga och per-sonal kartlägger vi också vilken bakgrund flyttaren kommer från och vilka värderingar och rutiner man tar med sig från barndomshemmet. Samtidigt vet vi att livet inte är statiskt och att flyttaren i något skede kanske önskar ändra på något i sitt liv. Syftet är att bygga ett ömsesidigt förtroende mellan alla personer i nätverket. En del saker förändras vid en flytt, men mycket förblir detsamma. Genom flyttningsförberedelsen kan man göra flytten till en så smidig men också rolig process som möjligt.•

Anette Tallberg är sakkunnig inom intressepolitiskt arbete vid FDUV.

PRESENTATION AV MÄSTARGRÄNDS BOENDE Text Christa Mäkinen | Bild Christa Mäkinen

Det är svårt att rymmas in i Mästar-gränds allmänna utrymmen när boendet har öppet hus i december. Intresset för det nya radhuset i Kimito är stort.

I de allmänna utrymmena i Mästargränd trängs hyresgäster, personal, anhöriga, ortsbor och rep-resentanter från olika parter som varit engagerade i bygget. Också Kimitoöns kommundirektör Tom Simola tittar in och gratulerar Kårkulla för det nya boendet.

Mästargränds boende i centrum av Kimito blev in-flyttningsklart i september 2014. Mästargränd har planerats för aktiva hyresgäster som jobbar dagtid, därför finns ingen personal på plats dagtid.

Boendet är ett energisnålt radhus i hästskoformat. Huset har både solpaneler och jordvärme. Huset är byggt av Solkullastiftelsen i Kimitoön och Kårkulla har ett hyreskontrakt på 10 år. Solkullastiftelsen är en allmännyttig organisation och hade möjlighet att

Mästargränds boendeMÄSTARGRÄNDS BOENDESMÅLANDS SERVICEENHET

Mästarvägen 10, 25700 Kimito

Nybygge, färdigt i september 2014

Gruppboende, lägenhetsboende, stödboende, korttidsvård

10 platser, 740 kvadratmeter

erhålla 40 procent i bidrag och räntestödslån för bygget.- Vi erhöll ett förmånligt anbud som gav oss möjligheten att satsa på miljövänliga lösningar för el och värme, berättar teknisk disponent Kenneth Lindroos, som hållit i byggtrådarna för Kårkullas del.

- Vi valde värme från borrhål och vattenburen värme i golvet. Solfångare hjälper till att producera varmvatten för bruksvatten och värme. Dessutom finns det solpaneler som producerar el som i första hand används till boendet och blir det överlopps el säljs det till nätet. Erfarenheter får vi komma till se- nare, men investeringen ger förmånliga brukskost-nader för samkommunen som är hyresgäst, säger Kenneth.

Boendet hör till Smålands serviceenhet, och en-hetschef Jenny Lindroos är mycket nöjd över det färdiga bygget.- Läget är bra, vi är helt nära centrum. Det är gång-avstånd till det mesta när brukarna ska på jobb eller till butiken, säger Jenny.

Mästargränds boende har 14 lägenheter varav fem stycken har ingång från gemensamma utrymmen, och nio stycken har egen ingång. Alla lägenheter

har egen wc och dusch samt kokvrå. Mästargränd är ett boendealternativ för aktiva personer som be-höver någon form av stöd i vardagen. På boen-det jobbar åtta personer och det finns personal på plats kvällar, nätter och morgnar. Under dagtid kan boendet vara tomt eftersom hyresgästerna är på jobb.

Boendet är mycket individanpassat, berättar Jen-ny, eftersom Mästargränd erbjuder alla typer av boenden.- Vi har stödboende, lägenhetsboende och grupp-boende. En lägenhet är till för korttidsvård.

En flytt innebär en stor omställning för vem som helst med nya rutiner och vanor. Flytten till Mästar-gränd har gått mycket bra, säger Jenny. •

Fullt på Mästargränd under öppet hus.

MÄSTARGRÄNDS BOENDEBERÄTTELSE Text Christa Mäkinen | Bild Christa Mäkinen

20

Väggarna i Peter Lindbergs lägenhet pryds av planscher och flaggor på hårdrocksband som AC/DC, Metallica, Nightwish och Mike

Monroe. Också otaliga cd-skivor och dvd-skivor med musikvideor skvallrar om ett stort musikin-tresse. Peter själv är klädd i svart med band-t-skjorta och en AC/DC-väst.- Jag beställer kläder och skivor på internet från Tyskland, berättar Peter. Också de flesta planscher är beställda från utlandet.

Peter har en egen lägenhet på 37 kvadratmeter och två rum vid Mästargränds boende i Kimito. Här tillbringar han tid med att lyssna på musik och se på musikvideon.- Jag har fått skäll för att jag lyssnar på musik med för hög volym om nätterna, säger Peter.

Peter flyttade in i början av september 2014, genast då Mästargränd stod klart. Peter är uppvuxen i Västanfjärd i Kimitoön, och efter att ha bott flera år i Pargas och Åbo har han återvänt till sina hemtrak-ter.- Det känns ännu lite ovant, det är ändå 17 år se-dan jag lämnade Kimitoön, säger Peter.Många kompisar finns ännu kvar i Pargas, men som tur kan man åka och hälsa på dem. Dessutom kryllar Kimito av gamla bekanta.

Peter har erfarenhet av flera boenden och konstat-erar att Mästargränd nog är det bästa hittills. Han har familjen och släktingarna nära och mamma kommer ofta och hälsar på och hjälper till i hem-met.

- Det bästa här är att det är lugnt och skönt och att man får vara i fred. Fast fläktarna hörs lite väl mycket.

Ibland besöker Peter sällskapsrummet på Mästar-gränd där man ser på tv och dricker kaffe tillsam-mans. Peter känner dessutom flera av de boende på Mästargränd sedan tidigare. De har blivit bekan-ta under hans år i Pargas.

Peter tycker mycket om att laga mat och när han är hemma lagar han både maten från grunden och bakar. Han har i tiderna gått i kökshjälpsskola i Par-gas och när han bodde på Lyan intill Kårkullaback-en jobbade han på centralköket. Nu jobbar han på ett kommunalt ålderdomshem bara 500 meter hemifrån. - Det tar bara 5-6 minuter att gå. De som jobbar på arbetscentralen har mycket längre väg, skrattar Peter, som bland annat sköter om disken på ålder-domshemmet.- Jag trivs bra där. Jag jobbar också helger, men jag tycker om det för då är det mycket lugnare där.

Största delen av pengarna som Peter förtjänar går åt till kläder och musik. - Jag tycker om hårdrock, som AC/DC, Metallica och Iron Maiden. Men också dansband, så som Kimitobandet Showdown.

Två gånger i året går Peter på konsert. Dagen in-nan vi träffas har Peter varit i Helsingfors och sett på King och Slipknot. I sommar hoppas Peter på att han kan se sin stora idol AC/DC. •

Peter Lindberg, 35

“Det bästa här är att det är lugnt och skönt och att man får vara i fred”

21

PRESENTATION AV PEPPARGRÄNDS BOENDE Text Christa Mäkinen | Bild Christa Mäkinen

22

Peppargränds boendeBehovet av Peppargränd i Pargas uppstod som ett led i avvecklingen av Vårdhemmet på Kårkullabacken i Kirja-la. I dag bor 11 brukare på Peppargränd som tidigare bott på Vårdhemmet. Fyra personer har flyttat till Peppargränd från öppna vården.

Inflyttningen skedde under två veckor i september 2014. Varje brukare hade någon bekant vårdare som flyttade med från det tidigare boendet.- Alla brukare hade på så sätt någon bekant med sig som samtidigt också kände brukaren och kunde dela med sig av informationen, berättar enhetschef Lotten Ackrén. Det har varit viktigt att alla känt sig trygga med flytten. Anhöriga fick också i ett tidigt skede kom-

ma och bekanta sig med boendet under bygg- nadsskedet.- Många anhöriga har också varit med och inrett invånarnas rum, säger Lotten.

Peppargränds boende är indelat i tre moduler. En modul består av sex lägenheter med egna badrum och kök men ett gemensamt sällskapsrum. En modul är ett smågruppsboende för fyra invånare. Brukarna har egna rum med badrum, men köket och vardagsrummet är gemensamt. Den tredje modulen är ett gruppboende där alla fem invånare är fysiskt handikappade. Alla har egna rum och badrum. Vid varje säng finns en lift. Det gemen-samma utrymmet inrymmer vardagsrum och kök i ett. I huset finns också en gemensam bastuavdel- ning.

Lotten säger att det varit mycket jobb med att ett helt nytt boende. Ingenting finns från förut och allt-ing måste anskaffas.- När någon undrar var potatisskalaren är betyder det att den antagligen inte finns, för den är inte an-skaffad, skrattar Lotten.Men det har också varit intressant att dra igång något nytt.- Det är bra stämning bland personalen eftersom alla frivilligt har kunnat välja om de har velat flytta till Peppargränd.Peppargränd har personal dygnet runt, eftersom en del av invånarna är pensionärer eller jobbar deltid. •

PEPPARGRÄNDS SERVICEENHET

Peppargränd 8, 21600 Pargas

Nybygge, färdigt i september 2014

Gruppboende i tre moduler

15 platser, 920 kvadratmeter

Vardagsrummet i en av modulerna.

PEPPARGRÄNDS BOENDEBERÄTTELSE Text Christa Mäkinen | Bild Christa Mäkinen

24

Henna Lundéns, 32, pappa Esko Lundén

“Henna visar tydligt vad hon vill göra”

Henna Lundén kan inte utrycka sig själv, därför är hennes pappa Esko Lundén med när jag besöker Henna i hennes lägen-

het på Peppargränds boende. Henna bodde på Skansvägens boende Pargas i ungefär tio år in-nan hon flyttade till Peppargränds boende. Det var Peppargränds enhetschef Lotten Ackrén som i god tid under byggskedet ringde Esko Lundén och frågade om Henna ville flytta till Peppargränd.- Vi diskuterade det och Lotten tyckte att det nya boendet skulle passa Henna. Vi var här och tittade på bygget och det verkade inte finnas något nega-tivt med det, berättar Esko.

Henna bor i en av lägenheterna med eget kök. En del nya möbler var man tvungen att anskaffa, efter-som Hennas lägenhet är större än hennes tidigare.- Det här känns mycket mer som ett riktigt hem, berättar Esko. Här har vi kunnat ha kaffekalas till-sammans med Hennas faddrar och det finns bättre möjligheter att umgås med Henna på tumanhand i hennes egen lägenhet.

Både Esko Lundén och Lotten Ackrén berättar att Henna klarar sig bra på Peppargränd. Hon visar tydligt vad hon vill göra, till exempel om hon vill äta morgonmål i sin egen lägenhet. Det är många nya ansikten på Peppargränd, men Henna är inte så beroende av kompisar. Mest tyck-er hon om att umgås med vårdarna och att gå ut och promenera med dem.

Medan vi pratar sitter Henna i sin fåtölj och lyssnar på musik. Hon vill ha högre volym och efter att Lot-ten höjt volymen tar Henna några danssteg. Musik är Hennas största intresse, både att lyssna, spe-la och dansa. På bordet bredvid har hon en synth som hon ofta spelar på.

25

- Henna har varit som hemma här ända från första början, säger Esko. Hon har inte visat några tecken på att hon inte skulle trivas.Fem dagar i veckan åker hon till dagverksamheten på Mocca serviceenhet. Varje fredag morgon har Henna fysioterapi innan jobbet. Då kommer pappa Esko och hämtar Henna hemifrån, sedan åker de tillsammans och ”jumppar” varefter Esko skjutsar Henna till jobbet. Henna och Esko har aktiv kon-takt.

- Det var bra att Henna fick behålla sitt gamla jobb trots flytten. Då har hon ett bekant inslag i varda-gen, säger Esko.På somrarna deltar Henna i sommarläger. Hon går också på musikgruppen Soundchecks tillställnin-gar för att musicera. Hon brukade också delta i DUV:s simlektioner då de ordnades.- Henna är nog ganska nöjd med sin tillvaro, säger Esko.•

PRESENTATION AV JACKARBYGATANS BOENDE Text Christa Mäkinen | Bild Christa Mäkinen

26

Jackarbygatans boende

Boendet består av två sidor med fem brukare per sida. Dagtid finns det ingen personal då brukarna är på dag- och arbetsverksamhet. När brukarna kommer hem jobbar två vårdare per sida, samt en vårdare nattetid.- Inredningen är inte klar ännu, det är ganska as-ketiskt ännu, berättar Anders medan han visar runt i boendet.- Men å andra sidan ska det vara ganska avskalat när det är fråga om ett strukturerat boende.

Ett strukturerat boende innebär att rummen inte är alltför stora, att inredningen är avskalad och att vardagen är strukturerad och inrutad. Invånarna är autister som behöver en strukturerad vardag. Det är viktigt att man håller vad man lovat. Man an-vänder sig av mycket bilder och rutiner.

Båda sidorna i boendet har sällskapsrum och kök. Väggarna i de allmänna utrymmena pryds av ljud-absorberande tavlor med temat skog.- Finsk skog är något som alla brukare känner till, säger Anders.

Sällskapsrummen på båda sidorna har också var-sin stor tv-skärm som används bland annat för bildberättelser. Mellan de båda sidorna finns per-sonalrum, gemensam bastu och en glasveranda som kallas orangeriet. Inredningen i orangeriet går i blått och temat är hav. Här sysselsätter sig brukarna med bland annat pyssel och spel. Utanför orangeriet finns en inhängd gård som tre av lägen-heterna har utgång till.

Medan Jackarbygatans boende renoverades flyt-

JACKARBYGATANS SERVICEENHET

Jackarbygatan 4, 06100 Borgå

Grundlig renovering, färdig till påsken 2014

Strukturerat gruppboende för autister

10 platser, fem per sida

Jackarbygatans boende i Borgå lig-ger i ett hus som är byggt år 1994. Det var slitet och oändamålsenligt och fick därför genomgå en total renovering som pågick i sex månader, mellan slutet av år 2013 och början av år 2014. Bara stommen finns kvar. Enhetschef Anders Skog berättar att de varit mycket nöjda med renoveringen. Rummen är större än vad de hade varit om man byggt ett helt nytt boende.

27

tade brukarna tillfälligt till det gamla barnhemmet Ekebo i Borgå. Att flytta flera gånger är en stor omställning för autister, men Anders säger att alla klarat det jättebra.- De har varit jätteduktiga. Eftersom en flytt är en stor förändring måste man försöka hålla kvar tidig-are rutiner.

I Jackarbygatans boende lagar personalen mat åt brukarna. Vissa brukare äter frukost och kvällsmål i sina egna lägenheter. I boendet finns också kon-ditionscykel och vikter och alla går ut och promen-

erar varje dag.- Vi utvecklar också hela tiden små individuella gre-jer med brukarna som är viktiga för dem. Det kan vara någon liten grej man gör som tar 15 minuter i anspråk.

Responsen från anhöriga har också varit positiv. De fick vara delaktiga i renoveringsprocessen i ett tidigt skede.- Två gånger i året ordnas anhörigträffar. Vi har julfest med gröt och grillparty på sommaren, säger Anders. •

JACKARBYGATANS BOENDEBERÄTTELSE Text Christa Mäkinen | Bild Christa Mäkinen

28

Gun och jag sitter mittemot varandra med varsin kaffekopp i Guns lägenhet som har ett skilt sovrum, köksvrå, badrum och en

egen utgång. Gun har också en dörr till det gemen-samma utrymmet och trots att hon har sin egen utgång är hon mån om att berätta åt personalen när hon går ut.- Jag trivs bra här, berättar Gun. Jag får vara i lugn och ro inne hos mig själv.

Gun har tydliga rutiner på vardagarna. På dagar-na jobbar hon i Utterbäck med att väva dukar. Det tycker hon mycket om. Man kan beställa dukar av Gun i de färger man vill ha. När hon kommer hem från jobbat börjar hon med att hälsa på personalen och berätta om dagen. Sedan är det dags för kaffe då hon berättar vad hon tänkt göra i dag. Eftermiddagsvila är en skön tradition.

- I dag ska jag tvätta kläder och i morgon har vi städning. Då brukar jag städa här inne hos mig. Jag tycker om att vara här när det är fint. Och så är det så vackert väder i dag, säger Gun medan solen strålar utanför och smältvattnet droppar.- Jag ska nog gå ut och promenera i något skede. Jag brukar gå tillsammans med Linda. Det är

Gun Karlsson, 59

“Här vill jag fortsätta bo”

lugnare att gå på tumanhand, jag blir nervös när det är för många med.

Linda är Guns bästa vän som också bor på Jack-arbygatan. Det är mest Linda som Gun umgås med. Det blir ofta lite stressigt om det är för många människor. Då tycker hon om att vara i lugn och ro i egen lägenhet eller gå ut på promenad. Gun promenerar varje dag. - Jag brukar gå till Mikrokulma, Robin Hood eller till stan. Jag tycker om att gå på stan och titta på saker. Jag går ofta ut och promenerar för att lugna ner mig, berättar Gun. Fönstershopping är ett stort intresse och Gun trivs i stan. Tidigare har Gun bott i Utterbäck och det var lite för långt från stan. Det bästa är att kun-na gå till stan när man känner för det.

Medan Jackarbygatan renoverades bodde brukar-na på Ekebo, ett gammalt barnhem. Nu har Gun bott i Jackarby i snart ett år men hon minns flytten bra.- Det var spännande jo. Ekebo var gammalt och slitet. Och bastun var alltid kall så man ville inte gå dit. Och inte hade vi egna WC:n. Det är mycket bättre här. Nu har jag en egen wc till och med. Bas-tun är också mycket bättre här än på Ekebo. Den

Det är kaffedags när jag besöker Gun Karlssons lägenhet i Jackarbygatans grupp-boende. Den här gången bryggs kaffet i det gemensamma köket, men på morgnarna brygger Gun sitt kaffe i sin egen kökshörna i sin egen lägenhet. Om Gun inte får kaffe på morgonen blir hon arg som ett bi. Kaffet är det viktigaste för att få igång dagen.

29

blir varm och det är skönt att bada och så får man alkoholfri öl efteråt. Här vill jag fortsätta bo, säger Gun. Dessutom tycker Gun om personalen, och che-fen förstås, säger Gun och nickar mot enhetschef Anders Skog som sitter i soffan bredvid.

På veckosluten brukar Gun åka och hälsa på sin syster eller stanna hemma på Jackarbygatan. Och så sover hon länge, ända till lunch. - Det är så skönt att sova, säger Gun som tycker

det är lite väl tidigt att stiga upp halv åtta på vard-agarna. Kvällarna på Jackarbygatan avslutar Gun alltid med en pratstund tillsammans med Linda. Antingen sit-ter de i Lindas eller Guns lägenhet och diskuterar innan läggdags. Det har blivit en viktig rutin. •

PRESENTATION AV ANDELSLAGSVÄGENS BOENDE Text Christa Mäkinen | Bild Christa Mäkinen

30

Andelslagsvägens boende

Andelslagsvägens boende i Västra Baggböle i Helsingfors hade stått tomt i ett par år sedan Majparkens boende öppnade och invånarna på Andelslagsvägen flyttade dit. När det blev aktuellt med en flytt från Elovägens boende, där en av boendeenheterna från Ringvägarnas serviceenhet huserade, hade Kårkulla ett ledigt boende på An-delslagsvägen dit invånarna från Elovägen kunde flytta.

ANDELSLAGSVÄGENS BOENDERINGVÄGARNAS SERVICEENHET

Andelslagsvägen 78 A, 00660 Helsingfors

Grundlig renovering, färdig i december 2014

Strukturerat gruppboende

9 platser delat på två sidor

31

- Elovägens boende var helt en-kelt gammalt och fyllde inte da-gens standard, berättar enhets- chef Rufus Vahanen.

Innan invånarna från Elovägen kunde flytta genomgick An-delslagsvägen en renovering till ett strukturerat boende. Hu-vudentreprenören vid renover-ingen var densamma som vid renoveringen av Jackarbygatans boende i Borgå, så de hade er-farenhet av strukturerat boende. Väggarna har förstärkts och lju-disolerats. Alla rum har eget badrum. Rufus har ansvarat för inredningen och upplyst om brukarnas behov.- Vi utgår ifrån att enheten har fått ett nytt liv för åtminstone 20 år framöver. Kårkullas tekniska sida involverar avsiktligt så mycket av vårt specialkun-nande samt verksamhetens personal som möjligt då man förnyar och upphandlar. Det är verksam-heten som känner till specialbehoven, som vanligen är lika många som vi har brukare, säger Kårkullas tekniska disponent Kenneth Lindroos.

Andelslagsvägens boende är indelad i två delar; den blåa sidan och den röda sidan. Båda sidor-na har varsitt kök och vardagsrum, medan sidorna delar på tvättstuga och bastu. Den blåa sidan har fyra platser som är tänkta för autister. För tillfället bor tre personer med autism och en person med Downs syndrom på blåa sidan. Den röda sidan har fem platser som är till för äldre brukare. De flesta på röda sidan har flyttat från Elovägen.

Renoveringen var färdig i slutet av december 2014 och den 23 januari 2015 flyttade invånarna in.- Flytten har gått överraskande bra för de flesta,

berättar Rufus. Det har varit en positiv sak att flytta till fräscha utrymmen.

Flytten har ändå inneburit stora omställningar både för personal och invånare. På Elovägen bodde det sex brukare och på Andelslagsvägen bor det nu nio brukare. Det här innebär att personalbehovet vuxit mycket. Dessutom har också vårdbehovet vuxit och därmed behovet av personliga hjälpare.

Största delen av invånarna deltar i dagverksam-heten vid Octavens serviceenhet eller i arbetsverk-samheten vid Treklangens serviceenhet. Eftersom många av invånarna är rätt ålderstigna har vis-sa pensionerat sig medan andra har kortare ar-betsvecka. Därför behövs personal dygnet runt på boendet. Eftersom personalstyrkan vuxit innebär det också många nya ansikten att vänja sig vid för invånarna. Personalstyrkan växte med fyra vård-arbefattningar och två befattningar för personliga hjälpare. Även behovet av sjukvård har ökat.- Det är en hel del pusslande med mycket ny per-sonal och praktiska arrangemang ännu, säger Ru-fus, en månad efter flytten. Men så småningom hit-tar alla sin plats. •

Matsalen på röda sidan.

ANDELSLAGSVÄGENS BOENDEBERÄTTELSE Text Christa Mäkinen | Bild Christa Mäkinen

32

Dan Wallén är hemma när jag besöker An-delslagsvägen mitt på dagen. Efter en olyc-ka förra sommaren då han skadade ryggen

och blev rullstolsburen kan han inte besöka dag-verksamheten lika ofta som tidigare. Två dagar i veckan besöker han dagverksamheten Octaven och två gånger i veckan får han besök av en fy- sioterapeut på grund av skadan i ryggen.

Dan bor på blåa sidan på Andelslagsvägens boende med ett stort eget rum som är vackert in-rett av Dans syster. Dagen har han tillbringat i röda sidans vardagsrum tillsammans med pensionärer-na.- Vi har spelat Fortuna, berättar Dan.

I dag är han mycket ivrig, eftersom hans pappa kommer på besök.

- Benkku kommer hit i dag, det är faijan min. Han har kvällstidningar med sig.

Dan bodde hemma hos sina föräldrar innan han flyttade till Andelslagsvägen. Han flyttade hemifrån i och med att han blev rullstolsburen och behöver mycket hjälp.- Jo, jo, det var roligt att flytta, säger Dan. Det är nog bra här, jag klarar mig fast jag sitter i rullstol.

Dan hälsar ofta på hos sina föräldrar, eller så kom-mer de och hälsar på till Andelslagsvägen. När han är hemma på Andelslagsvägen tycker han mest om att lyssna på radio, både på Radio X3M och på Radio Vega. Ishockey är också ett intressant samtalsämne och Dan är angelägen om att få veta vem man håller på. I dag håller Dan på HIFK. •

Dan Wallén, 56

“Det är nog bra här”

33

AUTISMKONFERENS I ÅBO I AUTISMIKONFERENSSI TURUSSA

Att åldras med autismspektrumIkääntyminen autismin kirjolla

Ajankohta: 21-22. toukokuuta 2015Paikka: Break Sokos Hotels Caribia, Kongressikuja 1, 20540 TurkuJärjestäjät: Kårkulla samkommun ja Autismi- ja Aspergerliitto ry

Konferenssi on tarkoitettu:• Autismin kirjoon kuuluville henkilöille• Henkilöstölle• Omaisille• Opiskelijoille• Muille kiinnostuneille

Ohjelma muodostuu luennoista koskien mm. • Ikääntyminen autismin kirjoilla• Toimintakyky• Elämän loppuvaihe• Juridiset kysymykset

Konferenssi tarjoaa osallistujille mahdollisuuden keskustella ajankohtaisista kysymyksistä aiheeseen liittyen.

Koko konferenssi simultaanitulkataan suomeksi ja ruotsiksi.

Lisää tietoa ja ilmoittautumisen löydät osoitteesta kårkulla.fi/autismkonferens2015

Hinta 240 €. Konferenssi ja juhlaillallinen 285 €.

Lisätietoja: Pia Lindevall, puh. 0247 431 237, pia.lindevall@karkulla.fi

Tidpunkt: 21-22 maj 2015Plats: Break Sokos Hotels Caribia,Kongressgränden 1, 20540 ÅboArrangörer: Kårkulla samkommun och Autism- och Aspergerförbundet rf

Konferensen riktar sig till:• Personer med autismspektrumtillstånd• Anställda• Anhöriga• Studerande• Övriga intresserade

Programmet består av föreläsningar bl.a. om:• Att åldras med autismspektrumtillstånd• Funktionsförmåga• Livets slutskede• Juridiska frågor

Konferensen ger deltagarna möjlighet att belysa och diskutera aktuella frågeställningar inom området.

Hela konferensen simultantolkas till både svenska och finska.

Närmare information och anmälning hittar du på kårkulla.fi/autismkonferens2015

Pris 240 €. Konferens och festbuffé 285 €.

Mera info: Pia Lindevall, tfn 0247 431 237, pia.lindevall@karkulla.fi

Autismi- ja Aspergerliitto ry

kårkulla.fi/autismkonferens2015

KORTTIDSVÅRD AV BARN Text Christa Mäkinen | Bild Christa Mäkinen

34

Vid årskiftet 2010-2011 flyttade verksamhet-en från Larsmo till Ebba Brahe esplanaden i Jakobstad. På samma adress finns också

grupp- och lägenhetsboende, men korttidsvården har helt egna utrymmen. Där finns fem platser som pusslas mellan 22 barn.- Det är ett speciellt pussel och det behövs en skild person som sköter om det för att få ihop det, säger enhetschef Malin Nordlig.

Den personen är Lena Ahlskog, ställföreträdare och ansvarig för korttidsvården.- Varje dag här är olik den andra. Verksamheten skräddarsys verkligen efter familjernas och barn-ens behov. Populärast är förstås helger och dem

försöker jag dela rättvist. Vissa kommer hit några timmar efter skolan, medan andra väljer att använ-da alla beviljade dygn för korttidsvården i ett sträck så att barnet vistas flera nätter här, berättar Lena.

När jag besöker Backebo är inga barn på plats, eftersom de ännu är i skolan. Många av barnen känner varandra bra, eftersom många av dem går i samma specialskola i Jakobstad. Malin och Lena visar mig runt bland sovrum, vardagsrum och kök. Många av rummen har fina väggmålningar som ungdomar från musikcafét After Eight i Jakobstad gjort.

Populärt med korttidsvårdFör tillfället är de yngsta som kommer till kort-tidsvården sju år men barnen har varit allt från ett år uppåt. I februari 2012 öppnades en enhet för korttidsvård av ungdomar och vuxna med nio plat-ser i Villa Skata på Tavastgatan i Jakobstad. När barnen flyttar över till Villa Skata varierar från per-son till person, men oftast är det när man kommer upp till tonåren.- Tidigare var verksamheten mycket småskaligare. Nu har den vuxit så mycket att det är bra att vi har

”Huvuduppgiften är att avlasta föräldrarna”Korttidsvården vid Backebo serviceenhet började år 2006 i ett egnahemshus i Lars-mo. Där gick cirka 10-12 barn i korttidsvård. Åtta veckoslut i året ordnades ungdoms- helger. Verksamheten har vuxit mycket sedan dess. I dag har Backebo närmare 70 brukare i korttidsvård, varav 22 är barn.

35

skilda enheter för korttidsvården, säger Malin. Kort- tidsvården är en förvånansvärt stor verksamhet här jämfört med resten av landet. Efterfrågan har ökat från år till år, så behovet är stort. Det är ett bra för-sta steg till boendeplats, att få öva sig på att vara ifrån mamma och pappa. Så har barnen kompisar här och får öva på den sociala biten.

För tillfället anser Malin och Lena att de kan svara på behovet av korttidsvård, men om behovet fortsätter att öka kommer väggarna emot. Å andra sidan är det inte sagt att behovet ökar, det finns nämligen en tendens att kommunerna styr barn-familjer mot familjevård istället för korttidsvård. Det märks i att det kommer fler nya namn till Villa Skata än till enheten för barn.

- Det här är också en väldigt sårbar verksamhet, berättar Lena. Vi planerar arbetslistor och personal enligt vilka barn som är på kommande. Men det sker ofta inhiberingar eller så är barnet sjukt och stannar hemma. Det behövs mycket personal med bar-nen och det är svårt att förutse behovet och kost- naderna. Ibland finns det en tendens att man vill spara på dygnen ”för säkerhets skull” och man vill gardera sig för tider som man inte orkar och vill ha en paus.

Hur många dygn per månad som barnen får kort-tidsvård varierar, men i medeltal handlar det om 4-7 dygn per månad. Barnen som får korttidsvård har väldigt varierande funktionsnedsättningar. Därför

36

KORTTIDSVÅRD AV BARN

måste personalen också vara mycket flexibel.- Det finns inte så mycket rutiner här på enheten. Rutinerna är barnens individuella rutiner, säger Lena.- Barnen har alltid med sig en mapp som är myc-ket viktig. Där står det om barnets rutiner och in-struktioner och medicinering som vi följer, fortsätter Malin.

Både lek och roNär barnen är på korttidsvård handlar det både om sysselsättning och om att ta det lugnt.- Vi är mycket utomhus och i köket och bakar, lagar sallad eller fruktsallad, pysslar, har filmkväll, leker, disco och dans, klär ut oss. Ibland går vi till butik-en och handlar, rabblar Lena upp som exempel på aktiviteter.

- Vi har nära till mycket; till stan, skridskobana,

strand, pulkabacke. Men det får inte heller vara för mycket aktiviteter för det ska vara tryggt och hem-likt att komma hit, fortsätter Malin.

Det är också viktigt att barnen får koppla av, mån-ga av dem har ett väldigt spikat schema.- Sedan har vi vissa som har grava funktions- nedsättningar som inte deltar i så mycket aktivi-teter. Viktigast för dem är att få riktigt bra grundvård och sinnesstimulering, säger Lena.

Enligt Lena och Malin är det bästa betyget att bar-nen tycker om att komma till Backebo. De står på skolgården och skryter om vem som just i dag får åka till Backebo efter skolan.- Och föräldrarna är tacksamma. De har en jättetuff vardag och behöver ett andningshål och möjlighet att koncentrera sig på syskonen också, säger Lena.

Malin Nordling och Lena Ahlskog hälsar välkomna till Backebo.

37

- Vi behövs verkligen, säger Malin. Föräldrarna kommer spontant och tackar oss. De mår bra av att få avlastning.

Bemötandet det viktigasteAtt första gången lämna ifrån sig sitt barn till någon annans omvårdnad kan vara ett mycket stort steg att ta för föräldrar.- Första gången de kommer hit med barnet har de gråten i halsen och sms:ar hundra gånger och frågar hur det går. De undrar hur någon annan ska kunna tolka deras barn, det är ju bara de som förstår sitt eget barn. Men när de sedan märker att allt går bra lugnar de ner sig, säger Lena.

Korttidsvård inom Kårkulla samkommun

Korttidsvården inom Kårkulla samkommun kan bestå av morgonvård, eftermiddagsvård, boendeträning, närståendevårdarens avlast-ning eller övrig korttidsvård. Korttidsvård ord-nas vid Kårkullas verksamhetsenhet och i familjevård. Familjevård kan ordnas i familjevår-darens hem eller i barnets eget hem. Längden på korttidsvården kan variera allt från några timmar per gång till några veckors perioder. För tillfället ges korttidsvård i alla regioner, vid 17 verksamhetsenheter. Inom familjevården får ca 40 barn och unga korttidsvård. De regionvisa skillnaderna är stora. Mest korttidsvård före-kommer i Norra Österbotten och minst i Meller-sta Nyland. Sammanlagt får nästan 200 per-soner korttidsvård inom Kårkulla samkommun.

Åldern på personerna i korttidsvård varierar från 3 till 70 år. Största delen av personerna inom korttidsvården utgörs av personer födda 1980-2009 (6-35 år). Nästan hälften av per-sonerna (46%) är i åldern 15-24 år. En stor del (33%) utgörs av personer i åldern 5-14 år.

Lena och Malin berättar att djungeltrumman har fungerat bra och att de inte har behövt marknads-föra sig. Folk har goda erfarenheter av Backebo och när man hör det är det också lättare att själv våga ansöka om korttidsvård vid Backebo.

- Hur man möter föräldrarna är också fruktansvärt viktigt. Föräldrarna måste ha förtroende för oss för att våga lämna sina barn hos oss. Ett par föräldrar berättade åt mig att deras första möte med mig var helt avgörande för deras beslut att sätta sitt barn i korttidsvård. Förtroende är a och o, avslutar Lena.•

38

KORTTIDSVÅRD AV BARN Text Anna Maria Lund | Bild Privat

Familjeberättelse:

“Vi är tacksamma och glada över möjligheten till avlastning”William är en snart 12-årig kille, bosatt i Kronoby tillsammans med mamma, pappa och två äldre bröder. Till vardags går han i spe-cialklass i Kyrkostrand Jungmans skola i Jakobstad där han trivs jättebra, inleder Anna Maria Lund när hon berättar om hur deras familj kom i kontakt med Backebos korttidsvård.

William med sina föräldrar Anna Maria och Kaj.

När William föddes var det inte riktigt någon som kunde förutspå vilken resa vi hade framför oss. Barnmorskan skickade hem

oss med orden: ”Ni kommer att ha mycket extra spring med det här barnet”. Det kändes lite märkligt att hon kunde säga så men ack så rätt hon skulle komma att få. I dag har William fortfarande ingen heltäckande diagnos, trots otaliga undersökningar. Corpus callosum agenesi (avsaknad av hjärnbalk-en) i kombination med en psykisk utvecklingsstör- ning står det i hans papper.

I vardagen behöver William ständig övervakning, dygnet runt. Han är mycket intensiv, stundtals nästan överaktiv. Det kombinerat med koncen-trationssvårigheter, svag impulskontroll och låg självbevarelsedrift gör att han inte förstår att han ibland utsätter sig för fara. Samtidigt är han en otroligt charmig och glad pojke som gör intryck på alla han träffar. Han tycker mycket om att baka och pyssla. Även mer fysisk aktivitet som cykling, fotboll, korgboll och skidåkning är storfavoriter. Ett annat specialintresse är att lära sig ord på olika språk. Just nu tränar han på tjeckiska grönsaker.

När det gäller vår vardag ligger den största utma-ningen i att orka med. Det gäller att hela tiden ha ”radarn” på. Att ha koll på vad han gör, att ligga steget före. Rent praktiskt är han ganska duktig och självständig när det gäller att klä på sig, äta och sköta hygienen o.s.v. Tydliga rutiner är viktigt för William annars blir han lätt förvirrad och irriterad.

För cirka tre år sedan blev det aktuellt att ansöka om korttidsvård. Vi fick höra mycket positivt om Backebo från olika håll och tanken på korttidssvård började mogna. Vid det laget var både jag och Kaj ganska utmattade vilket säkert bidrog till att vi kunde börja överväga saken. Men det var minsann ingen självklarhet att ”lämna bort” sitt eget barn. Det var oerhört många känslor att tampas med. Man ska

ju orka som förälder, det finns som inga alternativ.Vi bekantade oss med Backebo tillsammans med William och beslutet var lätt att fatta. Det var som att komma hem och vi visste hela familjen att det här skulle fungera.

William älskar Backebo och pratar för det mesta långt i förväg om att han ska dit. Det är viktigt för honom att få träna på sina sociala färdigheter men också att sträva mot ett så självständigt liv som möjligt. Det är ofattbart skönt att han har accepte- rat korttiden från första början, inga tårar eller hem-längtan här inte.

Vi är tacksamma och glada över möjligheten till av-lastning. Det ger oss lite egen tid och vi får samla krafter de dagar som William är på Backebo. Ibland har vi haft vissa önskemål om datum och de har uppfyllts varje gång! Så inte kan man vara annat än nöjd. Samarbetet med personalen har fungerat bra. Det låter kanske naivt men vi upplever faktiskt ett stort stöd i det nätverk som finns kring William i dag. Det känns verkligen som om alla som job-bar med William fokuserar på framstegen och möj- ligheterna.

Så här i efterhand är det lätt att se att vi borde ha fått avlastning långt tidigare. •

39

Familjen Lundmamma Anna Maria 44 år

pappa Kaj 47 årEmil 18 år

Oskar 15 årWilliam 11 år

FYSIOTERAPI INOM KÅRKULLA SAMKOMMUN Text Christa Mäkinen | Bild Christa Mäkinen

Carina, som gärna sätter sig ner och tar pauser mellan övningar, mår också bra av aktiveringen. Trots att det känns lite tungt

med övningarna ibland, tycker Carina att det är jät-teroligt att besöka Kårkullas fysioterapeut Annika Leandersson en gång i veckan och gå igenom ba-nan med övningarna. - Jag tycker om alla övningar, jag har lärt mig jät-temycket.Carina har bott 25 år på Kårkullabacken i Triangelns serviceenhet och hon säger att hon gått i fysiote-rapi i flera år. Och det gör hon gärna varje vecka.

Också Stefan behöver öva upp sin kroppskän-nedom och lära sig hur mycket styrka som behöver användas. Att gå på balansbrädet med en ärtpåse på huvudet är svårt, men Stefan säger ändå att han tycker om alla övningar. Fast mest tycker han om trampmaskinen där han trampar på för fullt.

- Det är roligt att röra på sig och träna balansen, säger Stefan.

Stefan har bott på rehabiliteringsenheten Hyddan sedan år 2010 och kan därför utnyttja Annikas tjänster. Snart ska han flytta till Lyan, ett boende intill Kårkullabacken som hör till Skansvägens ser-viceenhet och därmed till öppna vården.

Kårkullas fysioterapeuts tjänster hör till in-stitutionsvården och Annika jobbar med cirka 10 brukare varje vecka. Läkaren eller personalen kon-taktar Annika om de anser att någon brukare på Kårkullabacken kunde vara i behov av fysioterapi. Då gör Annika en bedömning och kommer överens om eventuell fysioterapi.

Annika gör även bedömningar och undersök-ningar av brukare från öppna vården som kommer

Balansövningar och rotationer förbättrar kroppskännedomen

40

Både Carina Röblom och Stefan Peltonen behöver utveckla sin kroppskännedom. Det handlar om att hitta en balans mellan höger och vänster sida och att utveckla balanssinnet och koordinationen.

41

till Undersökningsavdelningen. Om Annika anser att brukaren är i behov av fysioterapi skriver hon en rekommendation om fysioterapi som införs i bruka-rens rehabiliteringsplan, som sedan FPA tar ställ-ning till. Inom den öppna vården är det FPA som bekostar fysioterapin, men för ändamålet behövs en rehabiliteringsplan som undertecknas av en lä-kare.

Annika ger också råd och utbildning åt persona-len, bland annat om hur man kan jobba förebyg-gande med brukarna.- På Saktis serviceenhet är personalen mycket duktig på att jobba med förebyggande åtgärder, berömmer Annika.

Fysioterapin är mycket viktig för brukare som behöver det, säger Annika, eftersom det ofta är mycket svårt att få brukare att själva jobba före-byggande. Ofta är behovet att just öka kroppskän-nedomen och –kontrollen. Fysioterapi är speciellt viktigt då det skett en försämring eller förändring i fysiken, till exempel i rörligheten. Annika jobbar också mycket med olika hjälpmedel för brukarna, så som rullstolar. För rullstolsburna handlar fysio-terapi ofta om rörelseterapi i sängen med passiva rörelser och tänjningar.

Annika har jobbat som fysioterapeut på Kårkulla i ett halvt år. Det har varit väldigt givande och ger ett mycket bredare perspektiv, berättar hon.- Det mest givande är då man märker att brukarna själva lägger märke till att fysioterapin varit till hjälp. Eller när man kommit på något sätt som verkligen hjälper brukaren, det kan handla om mycket små saker.Annika berättar också att hon funnit det mycket gi-vande och lärorikt att jobba i ett team full av exper-ter, och syftar på EUC. - Man har flera experter att bolla med och man lär sig jättemycket.•

SJUKVÅRD INOM KÅRKULLA SAMKOMMUN Text Miia Lindström

42

Befolkningsstrukturen i vårt land har ändrats under de senaste åren. Vår kost är närings-rikare, vi har bättre tillgång till hälso- och

sjukvård och vi har möjligheter till mångsidiga fritids- aktiviteter. De goda förhållanden vi lever i bidrar till att vi lever ett längre liv. Antalet äldre personer ökar. Samma trend finner vi inom specialomsorgen. Våra brukare inom Kårkulla lever allt längre. Ökad ålder medför mera fysiska åkommor och behov av häl-so- och sjukvårdstjänster. Naturligtvis behöver våra yngre brukare också dessa tjänster. Robert Paul, före detta ledande överläkare på Kårkulla, kon-staterar i sin artikel i Tukiviesti (3/2014) att utveck-lingsstörda personers hälsa inte uppföljs tillräckligt bra t.ex. gällande infektioner, allergier, depression-er, osteoporos och Alzheimers sjukdom. Paul me-nar även att vi inom specialomsorgen bör reflektera över ifall vi verkligen sköter de utvecklingsstördas hälso- och sjukvård tillräckligt bra.

Under år 2014 har ett projekt pågått i regionen västra Nyland, där en ambulerande sjukskötare varit anställd på enheterna. Projektets syfte var att höja brukarnas hälsotillstånd. Sjukskötaren har följt upp grundvårdens utveckling hos brukarna och även gjort mindre vårdåtgärder. Då en sjukskötare funnits på plats, har det gått att smidigt bl. a sköta brukarnas öronspolningar, hudutslag och flunsor hemma i deras eget hem. Sjukskötaren har följt upp brukarnas medicinering och har även kunnat utbilda personal i medicinadministrering. Uppfölj- ning av brukarnas näringsintag och vikt är en an-nan viktig uppgift för sjukskötaren. Tanken var att sjukskötaren ska kunna dela med sig av sin kun-skap till övrig personal och på det sättet öka med-

vetenheten om brukarens hälsotillstånd. Då det blir frågetecken kring medicinering eller hälsofrågor fungerar sjukskötaren som en naturlig länk mellan hemmet och den offentliga hälso- och sjukvården.Under projektets gång har vi glädjande nog sett goda resultat av sjukskötarens insatser. Vårdkva- liteten gällande brukarnas grundvård har förbät-trats. Vi kunde konstatera att en ambulerande sjukskötare i regionen gagnar brukarna. Projektet visade att det finns ett behov av ökat sjukvårdskun-nande på våra enheter. Den ambulerande sjuk-skötaren har kommit till västra Nyland för att stanna och nu utreds möjligheter att sprida denna goda erfarenhet även till andra regioner.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har undertecknats av Finland år 2007 och väntar nu på ratificering. Konvention-ens 25:te artikel berör hälsa. Här nämns bl.a. att personer med funktionsnedsättning ska erbjudas samma standard på vårdprogram och kvalitet inom vården som övriga personer i samhället. Servicen ska kunna erbjudas nära personen med funktions- nedsättning. Ohälsa ska diagnosticeras tidigt och interventioner göras i tid. Detta bör vi även strä-va efter inom Kårkulla samkommun. Vi fortsätter att reflektera över hur vi lyckas sköta våra utveck-lingsstördas hälsa och gör förbättringar utan att glömma bort det socialpedagogiska arbetssättet. En ambulerande sjukskötare i regionen är ett steg i rätt riktning. •

Miia Lindström är verksamhetchef inom Kårkulla samkommun.

Ambulerande sjukskötare på våra

43

En undersökning bland enhetscheferna inom Kårkulla samkommun visar att det finns behov av mera sjukvårdskunnande.

I november 2014 fick alla enhetschefer för boendeverksamhet i öppna vården svara på en enkät angående sjukvårdsservicen på våra boenden. Enkäten, som bestod av tio frågor, skickades till 23 enhetschefer och 16 svarade på enkäten. Målsättningen med enkäten var att kartlägga om enhetscheferna anser att be-fintliga personalyrkesgrupper är tillräckliga. Som läget är nu är vår största yrkes-grupp vårdare. Några sjukskötare finna anställda.

En kort sammanfattning av hur läget uppfattas av enhetscheferna:

De flesta enhetschefer anser att personalens observationer av medicinska av-vikelser är tillräckliga. Enhetscheferna är också nöjda med hur den medicinska dokumenteringen sköts och många enheter har goda system för medicinska uppföljningar. Också läkemedelshanteringen samt informationen kring läkeme-del fungerar bra. Däremot har få enheter en utsedd ansvarsperson för sjukvård eller en utsedd kontaktperson på lokala hälsovårdscentralen. Också introduk-tionen för nyanställda angående läkemedelshanteringen på enheter borde för-bättras. De flesta enhetschefer ansåg att enhetens personal är i behov av mer sjukvårdskunskap.

Övriga kommentarer bland svaren: ”Sjukskötare önskas till öppna vården p.g.a. åldrande brukare ” och ”kunskap finns, men inte tillräckligt, sjukskötare önskas”.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att servicen av sjukvård kräver ett lyft. Behovet av sjukskötare i regionerna finns.

Mia BergmanAvdelningsskötare med tilläggsansvar

serviceenheter inom samkommunen?

En spindel i nätet som ser behoven från den medicinska synvinkeln

AKTUELLT INOM HANDIKAPPSERVICE Text Sofia Ulfstedt & Miia Lindström

44

Seminarium om handikappserviceDen 29- 30.1.2015 ordnades ett seminarium om handikappservice i Helsingfors. Arrangörer för dagarna var Institutet för hälsa och välfärd (THL) i samarbete med Social- och hälsovårdsminis-teriet, Kommunförbundet samt nätverket Assistentti.info. Teman för dagarna var aktuell lagstift-ning, förvaltning och prövning - vilken betydelse dessa har för socialt arbete och speciellt för han- dikappservice, färdtjänst och mobilitet samt delaktighet och empati. Chefen för expert- och utveck-lingscentret Sofia Ulfstedt och verksamhetschef Miia Lindström deltog i seminariet från Kårkulla samkommun. Seminariet var arrangerat på finska, men glädjande nog fanns två föreläsningar på svenska med i programmet. Många föreläsningar var intressanta. Här följer en kort resumé om seminariets innehåll.

DAG 1Dagarna inleddes med ett öppningstal om han- dikappades rättigheter i Finland, av Juhani Eskola som är generaldirektör på Institutet för hälsa och välfärd. De handikappades rättigheter stärks i vårt land då vi ratificerar FN:s konvention om funkti- onshindrades rättigheter.

Kirsi Varhila, avdelningschef på avdelningen för social- och hälsovårdstjänster vid Social- och hälsovårdsministeriet, talade om hur service för personer med handikapp ordnas i framtid-en i och med social- och hälsovårdsreformen. SOHÄ-distriktet har ansvar över all den social- och hälsovårdsservice personer med handikapp är i behov av. Servicen ska utgående från kundens be-hov och produceras i samarbete mellan social- och hälsovårdens basservice och service baserad på speciallagar som berör personer med handikapp. Hon lyfte fram vikten av att klienten är delaktig i uppgörande av serviceplanen. Syftet är att servi-cen ska främja jämställdhet, välmående, hälsa och social trygghet hos personer med handikapp. Man bör garantera jämlik social- och hälsovårdsservice till alla personer med handikapp samt avlägsna hin-der som handikappet medför. Självbestämmand-erätt och valfrihet bör garanteras för personer med handikapp. I nuläget vet vi dock inte hur det blir, eftersom reformförslaget föll i grundlagsutskottet.

Jaana Huhta, konsultativ tjänsteman på avdelnin-gen för social- och hälsovårdstjänster vid Social- och hälsovårdsministeriet, talade om hur man kan förstärka klientcentrering och delaktighet i förverkli-gandet av service. Man bör stöda en person med handikapp utgående från dennes funktionsförmå-ga, ålder och livssituation så att denne på bästa sätt kan vara delaktig i uppgörande av sin service-plan. Då man bedömer behovet av service bör man ta i beaktande personens närmiljö och livssituation.

45

Pirjo Poikonen, som är sakkunnig på Kommunför-bundet, talade om FN:s handikappavtals inverkan på kommunarbetet medan Liisa Hokkanen, lektor i socialt arbete vid Lapin Yliopisto, talade om att förvaltning och ekonomi inte får förhindra hjälpan-det.

Ann-Marie Lindqvist, Helsingfors universitet, pre-senterade sin avhandling med rubriken Personer med utvecklingsstörning skapar och utövar sitt sociala medborgarskap- spänningsfält kring delak-tighet, på svenska. Hon talade speciellt om en brytningstid gällande omorganisering av social ser-vice samt gällande betoningen på individuellt stöd och delaktighet istället för grupptänkande. Studi-en svarar på a) hur vuxna personer med utveck-lingsstörning upplever och förhandlar sin delak-tighet i sin vardag, b) hur förutsättningar och hinder visar sig för deras delaktighet?

Eftermiddagens tema var färdtjänst. Man talade om persontrafikens framtidsutsikter och rätts- praxis gällande den nya lagstiftningen. Färdtjän-stens praxis, utmaningar och utvecklingsförslag, utvärdering av färdtjänstbehov och provturer samt beslutsfattande av färdtjänst diskuterades.

DAG 2Den andra dagen inleddes kring temat Prövnings-rätt i förändring. Det var Marketta Rajavaara, seniorforskare och professor vid FPA som höll an-förandet. Sedan följde den andra föreläsningen på svenska, av Elisabeth Hästbacka, PM, doktorand vid Åbo Akademi. Hon berättade om sin studie som handlar om socialarbetares syn på funkti- onshindrades delaktighet i Österbotten. Studiens frågeställningar var 1. Hur konstruerade socialar-betarna funktionshindrade som grupp och vilken innebörd gav de begreppet delaktighet? 2. Vilka faktorer ansåg de att försvårar funktionshindrades delaktighet och på vilket sätt ansåg de att den bor-de befrämjas? 3. Fanns det variationer i tillämp-ningen av handikappservicelagstiftningen på lokal nivå?

Anne Eriksson, socialråd vid Stockholms ambas-sad, berättade om erfarenheter av valfrihet i Sverige. Där har man ett system inom hälso- och sjukvården där ”pengen följer kunden”, d.v.s. de har rätt att välja bashälsovård och specialsjukvårdens öppen-vårdstjänster i hela landet. Socialservicen kan, om kommunen så bestämmer, fortfarande begränsas till den egna kommunen. Det har inte varit enbart positivt med den nya lagstiftningen. Riksrevision-ens slutsatser kring det nya systemet (28.102014) Servicens tillgänglighet: 1. Telefon- och besök-skontakternas tillgänglighet har förbättrats, men det hade förbättrats redan innan nya lagen trädde i kraft. 2. Nya hälsocentraler har etablerats till tätt-befolkade och socioekonomiskt starka områden, där vårdbehovet i genomsnitt är litet. 3. Då man fokuserar på att öka antal besök, sjunker vårdens kvalitet/innehåll, vilket de mycket sjuka patienterna lider av. Vårdens kontinuitet: läkaromsättningen är stor på de socioekonomiskt svaga områdena. Jämlikhet i användning av service har försvagats: 1. Besöken har ökat hos dem med litet vårdbe-hov och minskat hos dem med stort vårdbehov. 2. Fokuseringen på förbättring av tillgänglighet är ofördelaktigt för personer i behov av mycket hjälp.

fortsä

tter...

46

Empati och bemötandets etik var temat som Elisa Aaltola hade. Hon är docent i filosofi vid Itä-Suomen yliopisto. Hon höll en fängslande föreläsning där hon fokuserade på moralpsykologiska frågor som empatins roll vid interaktion med andra.

Det sista framförandet handlade om människo-rätt i boende. Päivi Nurmi-Koikkalainen, utveck-lingschef för handikappservice på institutet för hälsa och välfärd höll i trådarna vid en paneldis- kussion där Reetta Mietola (Helsingfors universi-tet), Sanna Ahola (specialmedarbetare, THL) och Merja Heinonen (verksamhetschef på Eksote) deltog. Diskussionen inleddes med orden att ”alla människor har rätt att leva som man själv vill”, dvs. att man även ”får” ha t.ex. oredigt i sitt hem. Hei-nonen poängterade att människorätt handlar om att få bo hur man vill, i vilken miljö man vill och med vem man vill. Dessutom innebär det att man får fatta sina egna beslut och bli hörd. Ahola menade att rättigheter betyder att vi alla människor har ett värde. Mietola menade att mänskliga rättigheter handlar om att alla människor ska ha samma rät-tigheter och få leva ett gott liv. Det handlar även om att bereda möjligheter till alla människor att uppnå det goda livet.

Dagarna var givande med sitt digra program och sina sakkunniga talare. Mer information om dessa dagar finns att läsa på Institutet för hälsa och välfärds webbsida www.thl.fi. Följande seminarium om handikappser-vice arrangeras i Helsingfors i början av år 2016.

Beröringspunkter mellan barnskyddet och han- dikappservicen var rubriken på Marjo Lavikain-ens föreläsning. Lavikainen talade om barnens rättigheter. Hon menade att barn med utveck-lingsstörning i första hand alltid ska bo hos sina egna föräldrar och inte på institution. Lavikainen hänvisade till statsrådets principbeslut om tryggan-det av funktionshindrades rätt till individuell service och boende (Kehas-programmet). Principbeslutet gäller i hög grad barnens rätt att bo hemma. Vid ordnandet av service för barn styr etiska principer. Kontinuiteten och kvalitet i vården är av central be-tydelse då det gäller barnfamiljer. Många gånger behöver vården vara skräddarsydd skilt för varje individ och familj och ibland kan vården bli väldigt intensiv. Vidare talades det om att barn med ut-vecklingsstörning och deras familjer har rätt till barnskyddshjälp vid behov. Man bör komma ihåg barnens och familjens delaktighet i utvecklandet av tjänsterna.

Socialvårdslagen förnyas, dess konsekvenser på handikappservicen presenterades av Virva Juurik-kala. Syftet med den nya lagen är främjande och upprätthållande av välmående och social trygghet. Speciellt betonas rätten till likvärdig service och delaktighet. Klientcentreringen som blir allt viktigare kräver samarbete över sektorgränser. Juurikkala talade om socialvårdens inverkan på den funktion-shindrade personens service och menade att man speciellt bör beakta och stöda de funktionshin-drade som är i behov av speciellt stöd. Med spe-ciellt stöd menas här personer som har speciella svårigheter att uppsöka eller önska den vård man behöver. Med den nya lagen vill man trygga dessa personers service.

AKTUELLT INOM HANDIKAPPSERVICE

47

HJÄLPMEDELSMÄSSA15.4.2015

Kårkulla samkommun ordnar mässan ”Hjälpmedel för brukare och personal” där till-verkare, försäljare och organisationer ställer ut hjälpmedel och broschyrer samt pre-senterar sin verksamhet för besökarna. Hjälpmedlen omfattar bland annat ergono-miska hjälpmedel som rullstolar, madrasser och skor, kommunikativa och pedagogiska hjälpmedel som AKK, begåvningsstödjande hjälpmedel, lättlästa böcker, pussel och spel. Mässan riktar sig till Kårkullas personal på boende- och dagverksamheterna, speciallärare, studerande och lärare inom vårdbranschen.

Mässan är tvåspråkig, på svenska och finska, och deltagandet är gratis.

För mer information, kontakta hjalp.medelsmassa@karkulla.fi

Tidpunkt: 15.4.2015 kl. 12-18

Plats: Gamla festsalen vid Kårkulla vårdhem, Kårkullavägen 142, 21610 Kirjala

Välkomna!

Kårkulla samkommunKårkullavägen 142 | 21610 KirjalaTfn 0247 431 222 (växel öppen, vardagar kl. 9–15)fornamn.efternamn@karkulla.fiinfo@karkulla.fi

kårkulla.fi

100712

ECONOMY

2

Trycksak