Rapport: Våld mor kvinnor

1

Innehållsförteckning

Förord

Sammanfattning

Vad kan vi göra?

Våld mot kvinnor

Kvinnohandel

Prostitution

Våldtäkt

Våld mot äldre kvinnor

Våld mot kvinnor med funktionshinder

Hedersrelaterad brottslighet

Barn i familjer där kvinnan misshandlas

Mannen som misshandlar

Litteraturförteckning

SERIE: RAPPORTER 2002 NR 4

2

Förord

Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för bristen på jämställdhet i ett samhälle. Ingen

skall behöva leva med en ständig rädsla för att utsättas för våld. Det våld som drabbar kvinnor

utförs ofta av en närstående person och misshandeln har till syfte att kontrollera, förödmjuka,

skrämma och förtrycka. En grupp som det inte så ofta talas om är äldre och funktionsdrabbade

kvinnor som drabbas av våld. Flera nyligen genomförda undersökningar visar att våld i

oroväckande hög grad även drabbar dessa grupper. För att komma till rätta med denna

problematik måste vården ges utökade resurser och kompetensen öka bland vårdpersonalen.

Detta är den fjärde rapporten som Kristdemokratiska Kvinnoförbundet ger ut sedan januari

2002. De tidigare rapporterna har handlat om kvinnors hälsa, om ensamstående mammor och om

kvinnors löner. Syftet med rapporten är att uppmärksamma frågan om våld mot kvinnor och att

förse den Kristdemokratiska rörelsen med ett faktamaterial som kan användas i det politiska

agerandet. Skriften tar upp ämnen som våld mot kvinnor, kvinnohandel och prostitution, våld

mot äldre kvinnor och våld mot kvinnor med funktionshinder. Den handlar också om de barn

som lever i familjer där misshandel förekommer, om hedersmord och om mannen som

misshandlar sin kvinna.

Det underlagsmaterial som använts utgörs främst av statliga utredningar, rapporter och

vetenskaplig forskning. Vi har även använt material framtaget av partiet och av Kristdemokratiska

Kvinnoförbundet.

Stockholm januari 2003

Désirée Pethrus Engström Hanna Ekeroos

Ordförande i Politisk Sekreterare

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

3

Sammanfattning

Våld mot kvinnor har länge setts som en privatsak men på senare år har problemet allt mer

dryftats i media och i samhällsdebatten och fått uppmärksamhet som visar att våld mot kvinnor

är ett samhällsproblem på samma sätt som exempelvis den segregerade arbetsmarknaden med

kvinnors låga löner till följd. Vi kan aldrig acceptera att tiotusentals kvinnor varje år misshandlas i

det egna hemmet av en man som de har en nära relation till. Undersökningar visar att risken för

misshandlade kvinnor att hamna i en depression en stor och närmare 36 procent av de kvinnor

som har blivit utsatta för våld har funderat på att ta sitt liv. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

arbetar aktivt för att komma till rätta med denna problematik. En nolltolerans mot våld mot

kvinnor måste skapas och implementeras i hela samhället. Kompetens om vålds- och sexualbrott

mot kvinnor måste öka inom samtliga myndigheter. Samarbetet mellan rättsväsendet och berörda

myndigheter behöver intensifieras och utvecklas och handläggningen bli effektivare. Utbildning

av polis, åklagare och domare behöver öka och kunskaperna om orsakerna till våldsbrott mot

kvinnor och om hur våldet påverkar offret skall vara ett prioriterat område.

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet ser landets kvinnojourer och mansjourer som en stor

tillgång och resurs. Vi vill därför öka anslagen till dessa som idag ofta drivs med hjälp av ideella

krafter.

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet ser särskilt allvarligt på de fall där värnlösa drabbas av

våld, t.ex. äldre och funktionshindrade kvinnor samt barn. Forskning visar att bland de äldre

kvinnor som utsätts för våld och övergrepp är det de mest vårdkrävande på institutionerna som

är mest utsatta. Vården måste därför ges utökade resurser så att personalen får tid att ägna sig åt

patienterna och inte bara vårda dem fysiskt utan också se till deras mänskliga, sociala behov.

Vårdpersonalen måste också erbjudas kompetensutveckling inom detta område.

Funktionshindrade kvinnor är överrepresenterade bland dem som drabbas av sexuella

övergrepp och sexuellt våld. En del av dessa kvinnor vittnar om hur vissa män erotiserar deras

handikapp. Kvinnan har svårt att sätta gränser och söker kärlek och omtanke. Kvinnor som

utsätts för sexuella övergrepp får allt svårare att värna om sin integritet och blir därför lätt ett

offer.

För att komma till rätta med den allt mer frekventa kvinnohandeln måste sambandet mellan

prostitution och kvinnohandel uppmärksammas. Genom att kriminalisera köp av sexuella tjänster

försvåras också arbetet för de kriminella ligor som är inblandade i kvinnohandeln.

4

Enligt beräkningar upplever cirka 200 000 svenska barn våld inom familjen. Dessa barn är ofta

både vittnen till och offer för misshandel. Större uppmärksamhet måste ägnas åt barnen i de

familjer där kännedom finns om att kvinnan utsätts för våld.

I denna rapport har vi särskilt uppmärksammat mannen som misshandlar. Det är viktigt att

män som misshandlar kvinnor får hjälp att komma ifrån sitt destruktiva beteende.

5

Vad kan vi göra?

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet vill verka för:

ATT samhällets attityd till våld mot kvinnor förändras

ATT kvinnofrid innebär en nolltolerans av våld mot kvinnor

ATT fördjupa samarbetet mellan myndigheter för att motverka våldet och att polis och

åklagare ges ökade resurser för att arbeta förebyggande med våld mot kvinnor

ATT den som utsatts för våld skall ha rätt till hemmet

ATT kommuner har handlingsplaner och beredskap för att hjälpa utsatta och hotade

kvinnor

ATT ökade satsningar görs på landets kvinnojourer

ATT hotade kvinnor skall erbjudas trygghetspaket, larm, pepparspray och kurser i

självförsvar

ATT offer för kvinnohandel skall få laglig rätt att stanna i landet för att vittna mot sina

förövare och att de aldrig skall sändas tillbaka till hemlandet utan uppföljning, hjälp

och stöd

ATT Sverige skall vara drivande i frågan om kriminalisering av köp av sexuella tjänster

ATT våld mot äldre kvinnor uppmärksammas och motarbetas bl.a. genom

kompetenshöjning hos personalen

ATT våld mot kvinnor med funktionshinder uppmärksammas och motarbetas

ATT bättre uppmärksamma barnets situation i de familjer där kvinnan och barnet utsätts

för våld

6

Våld mot kvinnor

Varje år mister ett drygt tjugotal kvinnor i Sverige livet på grund av att de utsatts för våld av en

man som de har eller har haft en nära relation till. År 2001 anmäldes cirka 20 000

misshandelsbrott mot kvinnor i Sverige. Endast var femte anmälan leder fram till ett åtal. Två

tredjedelar av de våldsbrott som begås mot kvinnor utförs av en för henne redan bekant person

och ofta begås denna misshandel i det egna hemmet. Cirka 30 procent av kvinnorna som

polisanmäler våldet har tidigare anmält mannen för misshandel (BRÅ: Våld mot kvinnor i nära

relationer. En kartläggning 2002 s 6 ff.).

Våldsbrott mot kvinnor är ett problem som sträcker sig över alla sociala skikt i samhället.

Undersökningar har visat att många fall av misshandel mot kvinnor avslutas med en våldtäkt.

Misshandel mot kvinnor börjar ofta i samband med en graviditet. Våldsbrotten och hoten om

misshandel mot kvinnor påverkar naturligtvis kvinnors hälsa, såväl fysiskt som psykiskt, mycket

negativt. Viktigt att påpeka är att våldet inte enbart utgör ett fysiskt hot utan också ett psykiskt.

Risken att hamna i en depression är stor och närmare 36 procent av de kvinnor som i Sverige

utsatts för våldsbrott har funderat på att ta sitt liv (Gun Heimer Rikskvinnocentrum 2001).

Myndigheternas ansvar

Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att misshandlade kvinnor får hjälp. Situationen är

därför mycket allvarlig då många kommuner helt saknar handlingsplaner och beredskap för att

möta utsatta kvinnors behov och heller inte tillhandahåller information till allmänheten om vart

hotade kvinnor kan vända sig (Socialstyrelsen: Social Tillsyn 2001). Det är av största vikt att

åtgärder vidtas som dels förebygger våldet och dels säkerställer den misshandlade kvinnans

trygghet och säkerhet. För att kunna uppnå detta måste samarbetet mellan berörda myndigheter

fördjupas och handläggningen bli effektivare. Välutbildade poliser med kunskaper om orsakerna

till våldsbrott och om hur våldet påverkar offret kan positivt bidra till kvinnans fortsatta agerande

och hennes möjligheter att bli av med det ständiga hotet om misshandel1. Både polis och åklagare

kan fortfarande göra mer i arbetet med att bekämpa våldet mot kvinnor. Hela rättsapparaten

måste arbeta snabbare och effektivare.

1 I en fjärdedel av anmälningarna av misshandelsfall vill kvinnan inte fortsätta att medverka i polisutredningen (BRÅ: Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning 2002, s 44).

7

Kvinnojourer

Det finns idag cirka 150 kvinnojourer i Sverige. Kvinnojourerna är en fantastisk resurs för alla de

kvinnor som tar sin tillflykt dit när hot och våld blir övermäktigt och då hemmet inte längre är en

trygg plats. Kvinnojourerna drivs i huvudsak genom ideellt arbete, varför många av landets

kvinnojourer har svårt att finansiera sin verksamhet. I många kommuner saknas kvinnojourer

helt. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet arbetar för mer resurser till kvinnojourerna

(Kristdemokraterna: Kvinnofrid på undantag 2002 s 9).

Bevishantering

Vikten av dokumentering och bevissäkrande är stor. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar

för att det skall finnas tillgång till en videokamera i varje polisbil för dokumentering av

misshandelsskador och brottsplatsen. Lagen om besöksförbud är ett viktigt skydd för hotade

kvinnor. Straffsatserna för de män som överskrider förbudet måste skärpas. Hotade kvinnor

skall, utan väntetid, erbjudas trygghetspaket och larm. Hotade kvinnor skall även ha rätt att bära

och använda pepparspray (Kristdemokratiska Kvinnoförbundets handlingsprogram 2001 s 49).

Förebyggande arbete

Det förebyggande arbetet mot våld är mycket viktigt. Skolan skall ge möjlighet till träning i

självförsvar för dem som så önskar. Självförsvar handlar i grunden om mycket mer än att lära sig

metoder för att handgripligt skydda sig mot anfall. Det första ledet innebär att ge självförtroende

och stärka skyddet av sin egen integritet.

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar för:

• att fördjupa samarbetet mellan myndigheter för att motverka våld mot kvinnor

• att alla kommuner skall ha handlingsplaner och beredskap för att kunna hjälpa utsatta kvinnor

• att landets kvinnojourer skall få ökade anslag

• att det i varje polisbil skall finnas tillgång till videokamera för brottsplatsdokumentering

• att lagen om besöksförbud skall skärpas

• att hotade kvinnor skall erbjudas trygghetspaket och larm samt ha rätt att bära och använda

pepparspray

• att flickor och kvinnor erbjuds kurser i självförsvar

8

Kvinnohandel

Varje år säljs minst en miljon kvinnor och barn runt om i världen som sexslavar, varav en halv

miljon i Europa. Denna kvinnohandel (trafficking) medför att mellan 200 och 500 kvinnor och

barn kommer till Sverige varje år. Det stora flertalet av dessa kvinnor hamnar utanför de rättsliga

och sociala skyddsnäten (Kristdemokratiska Kvinnoförbundets handlingsprogram 2001 s 53).

Den snabbt accelererande handeln med fattiga kvinnor och barn sker allt oftare från Östeuropa

till Västeuropas storstäder. En kartläggning genomförd av Kvinnoforum visar att antalet

prostituerade kvinnor från Baltikum och Östeuropa har ökat markant i Norden. Brist på makt,

inflytande och kunskap i samverkan med arbetslöshet och fattigdom gör kvinnorna särskilt

utsatta. Sexhandel är idag mycket lönsamt, en mer lukrativ marknad jämfört med både droger och

vapen. Straffsatsen är dessutom lägre för handel med kvinnor. Kvinnor är en lönsam handelsvara

eftersom de kan byta ägare flera gånger om (Våld mot kvinnor, rapport från en seminarieserie

2001 s 5). Handeln med kvinnor och barn anses årligen omsätta 70 miljarder kronor (Motion om

jämställdhet 2001/02:A2111).

Vad säger juridiken om kvinnohandel?

Sedan den 1 juli 2002 innehåller brottsbalken ett nytt brott, människohandel för sexuella ändamål.

Brottet inriktar sig på den gränsöverskridande handel med människor som syftar till att dessa

skall utsättas för sexualbrott enligt 6 kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken (Lag 1962:700), utnyttjas

för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Även försök,

förberedelse och stämpling till människohandel för sexuella ändamål, samt underlåtenhet att

avslöja sådant brott är straffbart. Straffskalan är satt till fängelse lägst två och högst tio år.

De offer som utsatts för kvinnohandel måste ges laglig rätt att stanna kvar i landet för att vittna

mot sina förövare. Våld och/eller hot om våld mot offrens familjer som åsyftar att skrämma

flickorna/kvinnorna till tystnad måste förhindras. De utsatta flickorna/kvinnorna får aldrig

sändas tillbaka till hemlandet utan uppföljning, hjälp och stöd (Kristdemokratiska

Kvinnoförbundets handlingsprogram 2001 s 53 f).

Kvinnohandel och prostitution

Kvinnohandel och prostitution är intimt sammanlänkade – saknas en marknad för prostitution

sker heller ingen kvinnohandel. Sverige måste aktivt arbeta internationellt för en lagstiftning som

kriminaliserar brottsutövningen kring prostitution. En samordning inom EU avseende bl.a.

handläggning av misstänkta kvinnohandelsbrott skulle öka möjligheterna att komma åt dem som

9

ägnar sig åt kvinnohandel


• att sambandet mellan kvinnohandel och prostitution uppmärksammas

• att Sverige aktivt motarbetar all människohandel

• att offer för kvinnohandel skall ha laglig rätt att stanna i landet för att kunna vittna mot sina

förövare

• att ingen sänds tillbaka till sitt hemland utan uppföljning, hjälp och stöd

• att straffen för kvinnohandelsbrott skärps

• att stödja EU-samverkan gällande handläggning etc. av misstänkta kvinnohandelsbrott

10

Prostitution

I Sverige anses prostitution vara en del av mäns våld mot kvinnor. Våren 1998 antog riksdagen

proposition Kvinnofrid (1997/1998:55). De centrala utgångspunkterna i propositionen är en

förbättrad lagstiftning, förebyggande insatser och ett bättre bemötande av utsatta kvinnor. I och

med propositionen infördes ett nytt brott i brottsbalken, kvinnofridskränkning. Vidare antogs lag

(1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster och jämställdhetslagen skärptes avseende

sexuella trakasserier i arbetslivet. Sedan den 1 januari 1999 är det därför en kriminell handling att

köpa, eller försöka köpa, sexuella tjänster. Den som döms straffas med böter eller fängelse upp

till sex månader.

Kriminalisering eller legalisering?

Sveriges sexköpslag är unik. I Europa ser vi allt fler tendenser till en ökad legalisering av

prostitution. I Holland upphävdes år 2000 det sedan 1912 gällande bordellförbudet. Arbetsrättslig

lagstiftning som gäller för allmän affärsverksamhet gäller nu också för bordellverksamhet. I

Tyskland har prostitution legaliserats och likställts med vanlig affärsverksamhet. Också i Spanien,

i Ryssland och nu senast i Finland förs livliga legaliseringsdebatter.

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet arbetar starkt emot en legalisering av prostitution och

anser att legalisering skapar ett kvinnofientligt samhälle som erkänner den manliga makten och

kontrollen som tar sig i uttryck i köp och utnyttjandet av en kvinna. Vidare anser

Kvinnoförbundet att försäljning av sexuella tjänster ej skall kriminaliseras. Det är inte kvinnan

som skall kriminaliseras utan mannen. Det hjälper inte att förbjuda försäljning av sexuella tjänster

utan åtgärder måste riktas mot de bakomliggande orsaker som får kvinnan att prostituera sig och

mot mannen som utnyttjar kvinnans sårbarhet. Rättssystemet måste också arbeta för att

underlätta för den utsatta kvinnan att anmäla förövaren och att hennes anmälan leder till

konkreta åtgärder.

De prostituerades sociala situation

Prostitution förekommer på grund av att det finns en efterfrågan på kvinnor och flickor. Om

män inte såg som sin påtagna rättighet att kunna köpa och sexuellt utnyttja kvinnor och flickor

skulle det heller inte finnas någon marknad för prostitution och sexhandel. Hallickar utnyttjar

kvinnors sociala, ekonomiska, politiska och rättsliga underordning. Ogynnsamma

uppväxtförhållanden, hemlöshet, missbruk och brist på utbildning nämns ofta av dem som

arbetar med kvinnor som utsatts, eller själva utsatts, som orsaker till inträdet i prostitution.

11

Undersökningar visar också att en övervägande majoritet (65-90 procent) av de prostituerade

kvinnorna har varit utsatta för sexuella övergrepp som barn (Regeringskansliet: Prostitution och

handel med kvinnor 2002).

Kvinnor och flickor i prostitution utsätts för hot, misshandel, våldtäkt, övergrepp, tortyr,

oönskade graviditeter, infertilitet, skador på skelett, underliv och anus. Till detta kommer psykisk

förnedring och förödmjukelse. Internationella undersökningar visar att prostituerade kvinnor

uppvisar samma emotionella skador som tortyroffer och krigsveteraner. Dessa symptom kommer

till uttryck i ångest, depressioner, stress och sömnsvårigheter. Bland dessa kvinnor är självmord

och självmordsförsök mycket vanliga och risken att bli mördad är mångdubbelt större än för

kvinnor i allmänhet (Regeringskansliet: Prostitution och handel med kvinnor 2002).

Prostitutionens förekomst i Sverige

År 2000 uppgav uppemot 50 svenska kommuner att det förekom prostitution i den egna

hemkommunen. I Sverige är prostitution fortfarande till stor del ett storstadsfenomen och den

övervägande majoriteten av de prostituerade finns i Stockholm, Göteborg och Malmö

(Socialstyrelsen pressmeddelande 2002-08-25). Mörkertalet är dock mycket stort. Nya uppgifter

tyder på att antalet prostituerade kvinnor i norra Sverige har ökat kraftigt som en följd av

sexhandel (Våld mot kvinnor, rapport från en seminarieserie 2001 s 5).

Efter sexköpslagens införande har mycket av den öppna prostitutionen försvunnit från gatorna.

Enligt polisen har också den faktiska prostitutionen minskat sedan lagen antogs.


• att Sverige skall vara drivande i frågan om kriminalisering av köp av sexuella tjänster

• att försäljning av sexuella tjänster ej skall kriminaliseras

• att motverka den legaliseringsvåg avseende prostitution som nu drar fram över Europa

12

Våldtäkt

”Den som genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande

fara tvingar någon annan till samlag eller till annat sexuellt umgänge, om gärningen med hänsyn

till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag, döms för

våldtäkt till fängelse, lägst två och högst sex år. Med våld jämställs att försätta någon i vanmakt

eller annat sådant tillstånd” (Brottsbalken (1962:700) 6 kapitel 1 § Lag (1998:393)).

År 2001 anmäldes 2084 våldtäkter (alt. grov våldtäkt). Denna siffra kan jämföras med år 1990

då 1410 fall av våldtäkt anmäldes. 2001 klarades endast 34 procent av fallen upp (BRÅ, 2002-12-

16). Mörkertalet av antalet anmälda våldtäkter beräknas vara mycket stort. Många kvinnor som

blivit utsatta för en våldtäkt väljer att inte anmäla brottet. Detta beror på många saker. Det kan

handla om misstro mot statliga institutioner, att kvinnan upplever att en anmälan och eventuell

rättegång innebär allt för stora personliga kostnader eller att kvinnan är rädd för att utsättas för

repressalier från gärningsmannen.

Många kvinnor som har anmält en våldtäkt upplever kränkande behandling i rättssalen. De blir

ifrågasatta, skuldbelagda och förödmjukade. Istället för att granska mannens beteende och

agerande i och med våldtäkten blir det kvinnans beteende som blir utsatt för granskning. I många

våldtäktsdomar finns beskrivningar av hur offret varit klätt, om hon har varit alkoholpåverkad,

hennes sexualvanor osv. Många gånger utgår rättsprocessen från gärningsmannens perspektiv

och hur han har uppfattat situationen istället för att se till offrets upplevelser (BRÅ: APROPÅ

5/2002: Hans Tengland).


• att samhällets och rättsväsendets attityd gentemot våldtäktsoffer förändras genom ökad

kunskap

• att rättsprocessen skall granska förövarens beteende i samband med en våldtäkt och inte offrets

13

Våld mot äldre kvinnor

Under våren och sommaren år 2000 genomförde Brottsoffermyndigheten en

omfångsundersökning angående våld mot äldre kvinnor och män2. I denna undersökning,

”Ofrid?”, uppgav 16 procent av de äldre kvinnorna att de utsatts för någon form av våld

och/eller övergrepp efter att de fyllt 65 år (Brottsoffermyndigheten: Ofrid? 2002 s 81).

Den äldre kvinnan drabbas ofta av en kombination av fysiska övergrepp, psykiskt våld,

ekonomiska utnyttjanden, försummelse och sexuellt utnyttjande (Nationellt Råd för Kvinnofrid:

Han var väl inte alltid så snäll, våld mot äldre kvinnor 2002 s 9). Undersökningen visar att 14

kvinnor av 1000 varit utsatta för fysiskt våld efter sin 65-års dag. 51 kvinnor av 1000 har blivit

utsatta för sexuella trakasserier efter att det fyllt 65. I cirka hälften av dessa fall är det en man de

känner som har utsatt dem. 10 kvinnor av 1000 har varit utsatta för ekonomiskt utnyttjande efter

det att de fyllt 65 år. Förövarna när det gäller ekonomiskt våld är i tre av fyra fall män som inte

tillhör familj, släktingar eller personal inom vård och omsorg (Brottsoffermyndigheten: Ofrid?

2002 s 81 ff.). Många kvinnor som varit utsatta för våld är traumatiserade och lider av en

bestående rädsla på grund av det dem utsatts för. Det är tre gånger så många kvinnor som män

som lider av detta. 75 procent av alla äldre kvinnor som utsatts för våld eller övergrepp har aldrig

sökt hjälp.

De mest omsorgs- och vårdkrävande äldre som bor på institution tillhör den största

högriskgruppen att utsättas för våld och övergrepp. Personer med demenssjukdomar är en

särskilt utsatt grupp. Media har den senaste tiden rapporterat flera fall av övergrepp. Det är viktigt

att personalen ges tid för varje äldre och att utbildningsinsatser intensifieras. Särskilt viktigt är

utbildning i hur man bemöter personer med demens. Vidare måste Kristdemokraternas förslag

om värdighetsgaranti införas i hela landet för att säkerställa att det finns tillräckligt med personal

på vårdhemmen och att de äldre bemöts med respekt och värdighet (Kristdemokraterna:

Principprogram 2001 s 57).


• att våld mot äldre kvinnor uppmärksammas och motarbetas

• att kunskap och kompetens, speciellt om demenssjukdomar, ökas hos personal för att bättre

bemöta äldre personer

• att det sker en resursöverföring till vården och en kompetenshöjning hos vårdpersonalen så att 2 Undersökningen var utformad som en enkät som sändes ut till 1500 män och kvinnor mellan 65 och 80 år i Umeå kommun. Svarsfrekvensen var 76 procent. Denna rapport koncentrerar sig dock på kvinnornas relation till våld.

14

de tidigt kan upptäcka tecken på om misshandel förekommer

• att Kristdemokraternas förslag om värdighetsgaranti införs i hela landet

15

Våld mot kvinnor med funktionshinder

Risken för beroende och utsatthet ökar i och med ett funktionshinder. Ju mer omfattande

funktionshinder desto större beroende. Just denna beroendeställning ökar sårbarheten och risken

för att bli utsatt för våld. Den maktobalans som råder mellan den vårdande och kvinnan med

funktionshinder skapar också möjligheter för våldsanvändning. För att minimera våldsutövandet

mot kvinnor med funktionshinder är det därför viktigt att dessa kvinnor har flera olika vård- och

stödkontakter Detta för att förhindra att kvinnan är utlämnad till endast en kontakt med

omvärlden, en kontakt som också kan vara den som utsätter henne för våld.

Kvinnor med alla typer av funktionshinder i alla åldrar drabbas av våld. Störst andel kvinnor

som drabbas är de med psykiska funktionshinder och de med lätt utvecklingsstörning. Även äldre

kvinnor med funktionshinder blir utsatta för våld (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår

mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 17). En gemensam nämnare

för det våld som drabbar funktionshindrade kvinnor är att våldet ofta riktas mot själva

funktionshindret. ”Om kvinnan har balansproblem så slår mannen undan hennes ben. Kvinnor

som blivit blinda kan mannen sätta krokben för så att de faller och slår sig” (Nationellt Råd för

Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s

16).

En kvinna med funktionshinder ses ofta som ”könlös”, hennes beroende gör henne till ett

”objekt för omhändertagande”. Funktionshindrade kvinnor drabbas därför i oroväckande hög

grad av sexuella trakasserier och övergrepp. De drabbas också av ett strukturellt våld då samhället

har en tendens att undervärdera dessa kvinnors betydelse och värde som medborgare. Våldet mot

de funktionshindrade kvinnorna riskerar att normaliseras då händelser som om de drabbade en

icke-funktionshindrad skulle utmålas som övergrepp beskrivs som vardagsföreteelser då de

drabbar en funktionshindrad person (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som

gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 7 ff.).

Aktivt kontra passivt våld

Det våld som drabbar kvinnor med funktionshinder beskrivs antingen som aktivt eller passivt.

Det aktiva våldet utövas av en person som agerar och det kan vara fysiskt, psykiskt och/eller

sexuellt våld och ekonomiskt utnyttjande. Det passiva våldet är istället att inte agera, vårdpersonal

som underlåter att vårda, brist på mat och medicin, känslomässig isolering osv. Det fysiska våld

som drabbar dessa kvinnor är i stor utsträckning slag, hårda tag, sparkar, nyp, brännskador,

förgiftning, avslitet hår, felmedicinering, felbehandling och underlåtenhet att vårda. Våldet utförs

16

oftast i hemmet av en anhörig som den funktionsdrabbade kvinnan är i beroendeställning till.

Våldet utförs av såväl män som kvinnor, det är dock konstaterat att män använder grövre våld än

kvinnor (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor

med funktionshinder 2001 s 18).

Sexuellt våld

Funktionshindrade kvinnor är överrepresenterade bland dem som drabbas av sexuella övergrepp

och sexuellt våld. En del av dessa kvinnor vittnar om hur vissa män erotiserar deras handikapp.

Kvinnan har svårt att sätta gränser och söker kärlek och omtanke. Kvinnor som utsätts för

sexuella övergrepp får allt svårare att värna om sin integritet och blir därför lätt ett offer. Det

sexuella utnyttjandet förvandlas till ett normalt inslag i vardagen (Nationellt Råd för Kvinnofrid:

När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 13).

Inom sjukvården är beroendeförhållandet mellan vårdaren och den vårdade extra stort. Det är

därför mycket allvarligt då personal utnyttjar funktionshindrade kvinnor. Det har förekommit fall

där vårdare inlett sexuella förhållanden med sina patienter eller utnyttjat dem på annat sätt. Det

förekommer också att övergrepp begås av medpatienter (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man

slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 13).

Kvinnor med psykiska handikapp

Kvinnor med psykiska problem tillhör de som är mest utsatta för övergrepp enligt Riksförbundet

för Social och Mental Hälsa (RSMH). Många av dessa kvinnor bär sedan tidigare med sig

upplevelser och erfarenhet av övergrepp (cirka 72 procent enligt RSMH). Kvinnor med psykiska

problem är ofta väldigt ensamma och isolerade. De är därför helt beroende av vården och sin

vårdare. Många patienter lever under hotet om tvångsvård och under vanföreställningen att

psykiskt sjuka hittar på och/eller inbillar sig övergrepp. Många fogas på så sätt in i systemet och

vill ”inte vara besvärliga” och riskera att inte bli trodda osv. (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När

man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 13). Kvinnor med

psykiska funktionshinder är överrepresenterade bland de hemlösa (Kristdemokratiska

Kvinnoförbundet: Handlinsprogram 2001 s 39).


• att våld mot funktionshindrade kvinnor aldrig accepteras utan motverkas

• att kvinnor med funktionshinder skall erbjudas flera olika vårdkontakter för att undvika våld

17

och annat utnyttjande i sin beroendeställning

• att öka kompetensen hos vårdpersonal om funktionshindrades behov av omsorg

• att diskutera vårdetiska frågor bland personal som vårdar

• att utbilda personal inom kommun, landsting och rättsväsende om denna särskilt utsatta grupp

18

Hedersrelaterad brottslighet

FN uppskattar att cirka 5000 kvinnor runt om i världen mördades av sina egna

familjemedlemmar år 2002. Hederskulturen förekommer främst i patriarkala samhällen där

familjen, släkten eller klanen utgör den primära samhällsenheten och där sammanhållningen inom

den egna gruppen är en förutsättning för gruppens inflytande gentemot andra grupper.

Geografiskt förefaller hederskulturen ha sina främsta spridningsområden i hela Mellanöstern, i

Afghanistan, Pakistan, Bangladesh och i Indien. Det finns även hederstänkande i vissa länder i

Sydamerika och Afrika. Hederskulturen har en tydlig koppling till makt, pengar och anseende.

Hederskulturens kvinnosyn bygger på att kvinnan är underordnad mannen och lägst stående på

samhällsstegen. Detta ger övriga familjen rätt att straffa kvinnan om hon anses förstöra familjens

heder, makt och anseende (Kristdemokratiska Kvinnoförbundet: Rapport om hedersmord 2002 s

4 ff.). Det är dock inte enbart hedern som går förlorad utan också makten. Då dessa män förlorar

makten och kontrollen över sina familjer måste den återtas, ibland genom bestraffning och i vissa

fall genom mord på sina döttrar (Nationellt Råd för Kvinnofrid: Man slår! Vad gör man? 2002 s

6). Även kvinnor spelar en aktiv roll inom hederskulturen. Medan det är männen som svarar för

våldet så är kvinnorna inte sällan pådrivande när det gäller att se till att hedern återupprättas

(Kristdemokraterna: Rapport om hedersmord 2002 s 5).

Det är viktigt att se de kulturella och strukturella faktorerna bakom hedersmord. Genom att vi

ser hedersmord som ett kulturellt problem erkänner vi också invandrarflickornas problematik och

utsatta situation i det svenska samhället.

Påverkar segregationen i Sverige den hedersrelaterade brottsligheten?

Många kvinnor i patriarkala familjer utsätts i det tysta för fysisk och psykisk misshandel. På grund

av segregationen tyr sig invandrarfamiljer till sina landsmän vilket ytterligare ökar segregeringen,

familjerna blir allt mer isolerade och detta bidrar till att konservera stereotypa och föråldrade

könsroller. I mötet med Sverige förlorar ofta fadern sin roll som familjeförsörjare vilket leder till

bristande självkänsla. Han försöker allt hårdare kontrollera sin familj och får god hjälp med detta

utav sina landsmän. Det skapas en mycket stark kontroll familjerna emellan och det är flickorna

som blir offer.

Familjens och släktens roll

Det finns ett starkt socialt stöd och regelverk för de män som utövar våld mot sina döttrar i

hederns namn. Hedersmord pressas således fram av ett socialt tryck från familjen. I

19

hederskulturen finns en tydligt uttalad hierarki där fadern och hans släkt (t.ex. farbröder) kommer

först, sedan modern och hennes släkt, följt av familjens söner och slutligen döttrarna. Alla

relationer är genusbetonade och befästs i och med födelsen, det är bättre att föda en son än att

föda en flicka. Det är således mer fördelaktigt att vara man än att vara kvinna. Det är patriarken

som styr familjen, allt ifrån ekonomin till kontakter med omvärlden. Att bli förskjuten från sin

familj är därför inte bara en social tragedi utan även en ekonomisk.

Hedersrelaterad brottslighet i Sverige

Det är mycket svårt att veta hur omfattande den hedersrelaterade brottsligheten är i Sverige.

Anmälningsbenägenheten är låg och det är därför ett stort mörkertal av icke anmälda brott.

Samhällets kunskap om denna typ av brottslighet är också mycket låg. Enligt länsstyrelserna i

Stockholm, Göteborg och Malmö har minst 400 unga kvinnor sökt hjälp för att de känner sig

hotade av sina familjer. Mindre än fem procent av dessa kvinnor har erbjudits skyddat boende på

grund av resursbrist.

För de flickor som söker hjälp av samhället skall det utarbetas stödprogram. Dessa program

skall innehålla skyddat boende, övriga fysiska skyddsanordningar, utbildning i personskydd,

möjlighet till regelbundna samtal med erfaren kurator eller psykolog, möjlighet till utbildnings-

och yrkesvägledning samt hjälp och stöd att upprätta en levnadsplan för de närmsta åren

(Kristdemokratiska Kvinnoförbundet: Rapport om hedersmord 2002 s 9). Det är mycket viktigt

att tidiga satsningar riktas mot hela familjen i syfte att motverka motsättningar inom familjen som

kan leda till hedersmord.


• att förbättra integrationen av flyktingar och invandrare i det svenska samhället

• att förstärka Rikskriminalpolisens resurser så att den arbetsgrupp som arbetar med

hedersrelaterad brottslighet kan fortsätta sitt arbete

• att alla kommuner upprättar heltäckande stödprogram för utsatta flickor där det behövs

• att alla kommuner erbjuder skyddat boende vid behov

20

Barn i familjer där kvinnan misshandlas

Forskning visar att i de familjer där en kvinna misshandlas är risken stor att också barnen blir

utsatta för våld och sexuella övergrepp. Barn till en kvinna som misshandlas löper 15 gånger

större risk än barn i allmänhet att själva drabbas av våld (SOU 2001:72 Barnmisshandel, att

förebygga och åtgärda s 300). Enligt beräkningar lever cirka 200 000 svenska barn i familjer där

mannen utövar våld. Barnen är i dessa fall både vittnen till misshandel och offer för våld inom

hemmets väggar. Barn drabbas av såväl fysiskt och psykiskt våld, som av materiellt- och sexuellt

våld (Nationellt Råd för Kvinnofrid: Se till mig som liten är, när pappa slår mamma 2002 s 6 ff.).

Barn som vittnen och offer

Flera studier visar att barn vet huruvida det förekommer våld i familjen eller ej. Detta trots stora

ansträngningar från såväl mannen som kvinnan att försöka dölja våldet och hålla barnen

ovetandes (BRÅ: Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning 2002 s 35).

De män som utövar våld mot kvinnor och barn kan inte härledas till någon speciell kategori av

människor. Våld kan förekomma oavsett social klass, nationalitet, etnisk tillhörighet,

utbildningsnivå eller yrkesutövning. Det finns dock en erkänd variabel som har starkt samband

med barnmisshandel och det är en svag familjeekonomi. Barn som lever i socialt missgynnade

grupper har generellt sett sämre hälsa och är mer utsatta för våld än andra barn (SOU 2001:72

Barnmisshandel, att förebygga och åtgärda s 303). De barn som lever i dessa familjer beskriver

ett hem där fadern dikterar reglerna. Dessa regler är ofta outtalade och slumpartade och gör det

därför mycket svårt att genom sina handlingar förutse och undvika våldet. Mannen gör allt för att

isolera familjen från allt socialt umgänge med släkt och vänner. Han hånar dem offentligt, visar

förakt och utövar våld.

Den senaste tidens uppmärksammade fall där t.o.m. spädbarn misshandlats svårt visar att

samhället måste reagera. Barnavårdscentraler behöver få ökade kunskaper om hur de kan

upptäcka och åtgärda misshandel.

Hur påverkas barn av misshandel i hemmet?

Barn som upplever våld hemma blir misstänksamma och iakttagande mot sin omgivning.

Mannen hindrar barnen från att knyta värdefulla kontakter och våldet hämmar därmed barnens

utveckling. Dessa barn blir ofta betraktade som udda och avvikande i sin omgivning och utsätts

därför ofta för mobbning. De flyr verkligheten genom dagdrömmar, fantasier och lögner.

Andelen som missbrukar alkohol och droger och/eller har försökt ta sitt liv är också större bland

21

dessa barn och ungdomar. Många barn upplever skam och skuldkänslor, maktlöshet, oro och

ångest (SOU 2001:72 Barnmisshandel, att förebygga och åtgärda s 285 ff.).

Många gånger märker förskole- och skolpersonal att något är fel men vet inte hur de skall agera.

Det är viktigt att de hjälper barnet och när så är nödvändigt anmäler familjen till sociala

myndigheter.

Att se sin mamma bli slagen skapar en rädsla hos barn, en rädsla för moderns liv men också för

sitt eget liv. Forskning visar att barn som varit utsatta för våld i sin hemmiljö även

fortsättningsvis drabbas av våld i hög omfattning. Flickor riskerar att bli offer för

kvinnomisshandel och pojkar i vuxen ålder blir förövare (Nationellt Råd för Kvinnofrid: Se till

mig som liten är, när pappa slår mamma 2002 s 17).


• att bättre uppmärksamma barnets situation i de familjer där kvinnan utsätts för våld

• att utbilda förskole- och skolpersonal i upptäckt och vad man kan göra för att hjälpa ett utsatt

barn

• att barnavårdscentralerna ges ökad kunskap om hur man upptäcker en misshandel hos små

barn

• att barnfamiljernas ekonomi stärks

• att en nollvision mot mobbning av barn skapas

• att barnkonventionens regler efterlevs

22

Mannen som misshandlar

Så gott som allt våld i dagens samhälle är mäns våld. Mäns våld mot kvinnor är ett maktuttryck.

Dagens könsmaktsordning innebär mannen utgör normen. Detta leder till att många män tar för

givet att de är överordnade kvinnor och därmed också skall ha makt, just på grund av sin

könstillhörighet. Forskning visar att då de upplever att denna makt tas ifrån dem eller ifrågasätts

tar de många gånger till våld för att bekräfta och försvara sin självpåtagna makt och rätt

(Nationellt Råd för Kvinnofrid: Man slår! Vad gör man? 2002 s 5 ff.).

Det är mycket svårt att peka ut en man som utövar våld mot kvinnor då dessa män finns

representerade bland alla åldrar, nationaliteter, yrkesgrupper och samhällsklasser. Det finns dock

ett antal faktorer som verkar öka risken för att mannen tar till våld. De män som misshandlar är i

större utsträckning brottsbelastade3, arbetslösa och har lägre utbildning än män i allmänhet. Detta

gäller även för de kvinnor som blir utsatta för våld. Svartsjuka, konflikter i samband med en

separation och alkohol är också återkommande generella drag hos gärningsmän i samband med

kvinnomisshandel (BRÅ: Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning 2002 s 7).

Grundläggande orsak är dock den könsmaktsordning som gör att män slår kvinnor.

Mansjourer

Under slutet av 1980-talet startade de första mansjourerna i Sverige. Kriscentrum för män i

Göteborg påbörjade sin verksamhet 1986 och Manscentrum startade i Stockholm 1988. 1997

började Riksorganisationen arbeta med syfte att skapa ett forum för utbyte av erfarenheter och

kunskaper. Idag har Riksorganisationen sex medlemmar4 och de tar årligen emot cirka 1200 män

för personliga samtal eller gruppbehandling. Merparten av de män som söker sig till dessa

organisationer är mellan 25-45 år och kommer från olika yrkesgrupper och samhällsklasser. De

flesta söker sig till organisationen på grund av samlevnadsproblem. Mellan 25-30 procent av

dessa män uppger problem med våld och/eller aggressivt beteende. De flesta män har

relationsproblem och befinner sig i eller i nära anslutning till en separation (Nationellt Råd för

Kvinnofrid: Man slår! Vad gör man? 2002 s 17 ff.).

Vi tycker att det är viktigt att män som misshandlar får hjälp. Syftet skall vara att skapa ett ökat

medvetande hos dessa män så att de slutar lösa sina problem genom att misshandla kvinnor. En

viktig fråga för männen är att våga titta på och utvärdera dagens rådande mansroll. 3 79 procent av gärningsmännen hade före den anmälda misshandeln varit lagförda för brott. Motsvarande siffra för offren för misshandeln är 38 procent (BRÅ 2002) 4 Riksorganisationens medlemmar är Kriscentrum för män i Göteborg, Stiftelsen Manscentrum i Stockholm, Kriscentrum för män i Lund, Föreningen för Manscentrum i Haninge, Krismottagningen för män STICKAN i Gävle och Manscentrum i Dalarna.

23


• att mansjourerna ges ökade anslag för utvecklande av sin verksamhet

24

Litteraturförteckning

• Brottsbalken (1962:700)

• Brottsoffermyndigheten: Ofrid? 2002

• BRÅ: APROPÅ 5/2002

• BRÅ: Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning 2002

• Gun Heimer, Rikskvinnocentrum, 2001

• Kristdemokraterna: Kvinnofrid på undantag 2002

• Kristdemokraterna: Motion om jämställdhet 2001/02:A2111

• Kristdemokraterna: Principprogram 2001

• Kristdemokratiska Kvinnoförbundet: Handlingsprogram 2001

• Kristdemokratiska Kvinnoförbundet: Rapport om hedersmord 2002

• Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster

• Lag (1998:408) om Kvinnofrid

• Nationellt Råd för Kvinnofrid: Han var väl inte alltid så snäll, våld mot äldre kvinnor 2002

• Nationellt Råd för Kvinnofrid: Man slår! Vad gör man? 2002

• Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med

funktionshinder 2001

• Nationellt Råd för Kvinnofrid: Se till mig som liten är, när pappa slår mamma 2002

• Proposition: Kvinnofrid 1997/1998:55

• Regeringskansliet: Prostitution och handel med kvinnor 2002

• Socialstyrelsen: Social Tillsyn 2001

• SOU 2001:72 Barnmisshandel, att förebygga och åtgärda

• Våld mot kvinnor, rapport från en seminarieserie 2001, Forum Syd, Föreningen för

Utvecklingsfrågor FUF, Kvinnoforum, Svenska UNIFEM-kommittén, Riksförbundet för

Sexuell Upplysning RFSU och Rädda Barnen

Documents

Rapport: Våld mor kvinnor