Arbogaåns vattenförbund

Arbogaåns avrinningsområde

Recipientkontroll 2012

Institutionen för vatten och miljö, SLU Rapport 2013:8

Arbogaåns avrinningsområde

Recipientkontroll 2012

Institutionen för vatten och miljö, SLU Rapport 2013:8

Arbogaåns vattenförbund

Institutionen för vatten & miljö, SLUBox 7050750 07 UppsalaTel. 018 - 67 31 10http://www.slu.se/vatten-miljo

Omslagsfoto: Arbogaåns infl öde i Väringen, foto Ingrid Nygren

Tryck: Institutionen för vatten & miljö, SLU Uppsala, maj 2013

InnehållsförteckningSammanfattning 6

Inledning 13 Yttre förhållanden och väderlek 17

Avrinningsområdet 17 Föroreningsbelastande verksamheter 18 Väder och vattenföring 19

Resultat 21 Vattenkemi 21 Näringsämnen 21 Syretillstånd och syrgastärande ämnen 25 Ljusförhållanden 27 Surhet/försurning 28

Växtplankton 30 Bottenfauna 34 Sjöar 35 Vattendrag 38 Sammanställning av statusklassningar 44 Källförteckning 46

Bilagor i separat bilagedel Bilaga 1. Provtagningsstationer 2012 Bilaga 2. Vattenkemi vattendrag 2012 Bilaga 3. Vattenkemi sjöar 2012 Bilaga 4. Vattenföring och ämnestransporter 2012 inkl. transport av metaller 2010 Bilaga 5. Växtplankton 2012 Bilaga 6. Bottenfauna vattendrag 2012 Bilaga 7. Bottenfauna sjöar 2012 Bilaga 8. Statusklassning vattenkemi 2012 Bilaga 9. Sammanställning statusklassning 2012 Bilaga 10. Kemidata från Länsstyrelsen i Örebro 2012

6

SammanfattningInstitutionen för vatten och miljö vid SLU har på uppdrag av Arbogaåns vattenförbund varit utförare av recipientkontrollprogrammet för Arbogaåns avrinningsområde under 2012. Prov för vattenkemiska och biologiska analyser har tagits på 30 platser i rinnande vattendrag, samt i 6 sjöar inom Arbogaaåns vat-tensystem (fi gur F). Denna rapport redovisar en sammanfattning av resultaten från dessa undersökningar och klassning av den ekologiska statusen, avseende analyserade parametrar vid stationerna, enligt Natur-vårdsverkets bedömningsgrunder 2007 (Bilaga A: Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Handbok 2007:4).

Väder och vattenföring

Året inleddes med milt väder i de södra delarna av avrinningsområdet för att sedan nå mer normala vinter-temperaturer i februari (fi gur A). Redan i mars kom vårvärmen med för årstiden mycket höga temperaturer. Därefter följde tämligen normala temperaturer under en stor del av året. Efter en mild november kom vin-tern med snö och kyla i december . Vattenföringen var med undantag för januari normal eller låg under början av året(fi gur 3). Därefter ökade fl ödena till över medel från juli till november. I december var vattenföringen åter nära medelvärdet för perioden 1978-2012. (fi gur A).

Medel 2012

6050 Arbogaån nedströms Lindesberg

Jan Mars Maj Juli Sept NovJan Mars Maj Juli Sept Nov

Örebro

0

10

20

30

40

Mån

adsm

edel

vatte

nför

ing

(m3/

s)

-15

-10

-5

0

5

10

15

20

Tem

pera

tur (

°C)

Figur A: Temperaturen vid Örebro väderstation 2012 jämfört med medel för 1961-1990 samt vattenföringen i Arbo-gaån nedströms Lindesberg 2012 jämfört med medelvärden 1978-2012.

Vattenkemi

De lägsta halterna av näringsämnen uppmättes liksom tidigare år i de norra och västra delarna av Arboga-åns avrinningsområde där andelen skog är stor. Transporten av näringsämnen i vattendragen ökade succes-sivt mot Arbogåns mynning. Anledningen är att vattenföringen ökar nedåt i systemet samt att halterna av kväve och fosfor också ökar i och med att andelen jordbruksmark är större i den nedre delen.

Belastningen av kväve och fosfor på Mälaren från Arbogaån visade inte på någon tydlig trend sedan mät-ningarna startade 1997 (fi gur B). En viss ökning sedan början av 2000-talet kan anas men skillnaden mellan åren är stor och den beror till stor del på variationer i vattenföringen.

Den ekologiska statusen avseende fosfor var god eller hög i merparten av sjöarna och vattendragen med avseende på totalfosfor. Den högsta statusen hade provpunkterna i den norra och västra delen av avrin-ningsområdet. I de nedre delarna av avrinningsområdet var statusen måttlig.

19971999

20012003

20052007

20092011

0

30

60

90

120

0

300

600

900

1200

1500

1800

Fos

for o

ch V

atte

nför

ing

Kvä

ve Vattenföring (m3/s)

Totalfosfor (ton/år)

Totalkväve (ton/år)

Figur B: Total transport av fosfor och kväve 1997-2012 vid Arbogaåns mynning, Kungsör (6097) samt års-medelvattenföringen.

N Hörken 6010S Hörken 6012

Björken 6020Ljusnaren 6120

Norrsjön 6128E. Råsvalen 6040

Gränsjön 6610Fåsjön 6714Usken 6710

Bälgsjön 6510Vikern 6310

D. Norasjön 6340

u.s Frövi ARV 6066n.s. Frövi ARV 6067

C. Väringen 6070

B. Sörmogen 6830

Iresjön 6940A. Skedvisjön 6960

0 1 2 3 4 5Siktdjup (m)

0 10 20 30 40Klorofyll-a (μg/l)

2010 2011 2012 Medel 2010-2012

Figur C: Siktdjup och klorofyll-a i sjöarna augusti 201-2012 jämfört med medel augusti 2010-2012. För de sjöar där klorofyll saknas 2012 visas med 2010-2011 som jämförelse.

De högsta siktdjupen och lägsta klorofyllhalterna återfanns i de norra och västra delarna av avrinningsom-rådet (E och D) medan de lägsta siktdjupen och de högsta klorofyllhalterna erhölls i Väringen. (fi gur C). Tyvärr saknas klorofyllresultat från årets provtagning för ett antal sjöar.

Den ekologiska statusen för sjöarna med avseende på siktdjup och klorofyll liknade i mycket resultaten för totalfosfor (fi gur 5). Statusen var god eller hög i merparten av sjöarna. Tre sjöar, Väringen (6070), Iresjön (6940) och Skedvisjön (6960, uppnådde endast status måttlig eller sämre avseende klorofyllhalt.(bilaga 6)

7

8

Växtplankton

Växtplanktonsamhällena i Råsvalen och Norasjön dominerades av nålfl agellaten Gonyostomum semen (gubbslem), i Väringen av både kiselalger och nålfl agellater, i Bälgsjön av guldalger och kiselalger.

Gonyostomum semen är potentiellt besvärsbildande och blommande men eftersom dess massutveckling inte går att koppla till ökad näringsbelastning i sjön bör inte totala växtplanktonbiomassan inkluderas vid statusbedömning av sjöar där den är vanlig. I Bälgsjön påträffades inget gubbslem.

Statusklassningarna, som i Bälgsjön baserades på total biomassa, andel cyanobakterier och trofi skt plank-tonindex (TPI), men i övriga sjöar bara på andel cyanobakterier och TPI, var hög i Råsvalen och Bälgsjön samt god i Väringen och Norasjön. Försurningsmässigt indikerar växtplanktonanalyserna för 2012 nära neutral status vilket också bekräftas av de kemiska undersökningarna.

Mellanårsvariationerna hos i synnerhet artantalet är stora varför entydiga statusbedömningar inte kan göras utan ytterligare undersökningar. Nästa provtagningstillfälle är 2014.

Råsvalen 2010

Råsvalen 2012

Väringen 2010

Väringen 2012

Norasjön 2010

Norasjön 2012

Bälgsjön 2010

Bälgsjön 2012

0

1

2

3

4

5

Råsvalen 2010

Råsvalen 2012

Väringen 2010

Väringen 2012

Norasjön 2010

Norasjön 2012

Bälgsjön 2010

Bälgsjön 2012

0

1

2

3

4

5

Vik

tat s

tatu

skla

ssvä

rde

Total biomassa

Andel cyanobakterier %

TPI

Sammanvägd status inkl. biomassa

Sammanvägd status exkl. biomassa

Hög

Dålig

Otillfredställande

Måttlig

God

Figur D. Viktat statusklassvärde för totalbiomassa, procentandel cyanobakterier och trofi ska planktonindexet (TPI), samt den därav sammanvägda statusen, augusti 2010 och 2012. Den sammanvägda statusen för de 3 första sjöarna har. p.g.a. stora mängder Gonyostomum beräknats utan hänsyn till totalbiomassan, för den sista sjön inklusive totalbiomassan. För Bälgsjön ligger punkterna för totalbiomassa delvis dold bakom andel cyano-bakterier.Den högra fi guren visar skillnad i sammanvägd statusklassning baserad på bara andel cyanobakterier och TPI eller på dessa två plus totalbiomassa.

Bottenfauna

Sjöar

Bottenfaunasamhället dominerades liksom 2010 av tofsmygglarven Chaoborus fl avicans (Diptera), fjäder-mygglarver (Chironomidae, Diptera) och fåborstmaskar (Oligochaeta) (fi gur E). Av fjädermyggorna var de föga syrekrävande Chironomus plumosus-typ och Ch. anthracinus-typ de oftast påträffade liksom den rovlevande, ickestationära Procladius sp.

Sjöarna uppvisade stor variation i BQI (syrgasförhållanden), från dålig status i Stora Lindessjön till hög status i Bälgsjön (fi gur F). I en del sjöar hade BQI ökat jämfört med 2010 (Råsvalen och norra Väringen), i några minskat (västra Väringen, Norrsjön och – marginellt – i Norasjön). Att BQI är lågt i fl era av sjö-arna är inte förvånande med tanke på att merparten av sjöarna har höga halter av humus och därmed hög syrgastäring. En jämförelse med syrgashalterna i bottenvattnet ger också vid handen att syrgashalterna kan vara låga. År 2012 utgjorde de fjädermyggtaxa som kunde användas för BQI-beräkning 0-45 %, vanligen <10 %, av totalantalet djur, så med tanke på att BQI-beräkningar alltså ofta gjorts på en relativt litet antal djur är bedömningarna – i synnerhet för bara ett enskilt år - osäkra och behöver verifi eras genom upprepade provtagningar under kommande år. Detektionsgränsen är 8 individer/m2 (1 individ i ett av 5 bottenhugg, vart hugg 0,025 m2) och om indikatorarterna är sällsyntare än så, kan de missas vissa år. Diversiteten mätt som Shannon-Weiner-index var ungefär densamma i de fl esta sjöar jämfört med förra undersökningen, men hade stigit påtagligt i Råsvalen och Bälgsjön.

Sammantaget uppvisade bottenfaunan i sjöarna en stor variation i BQI, totalabundans, antal taxa och diver-sitet, men i fl era fall och i jämförelse med resultat från 2004 förefaller värdena för 2010 varit mer avvikande än de för 2012. Detta behöver dock beläggas bättre i framtida utredningar/provtagningar.

Med de stora mellanårsvariationerna i åtanke görs följande preliminära statusbedömningar avseende syr-gassituationen i sjöarnas profundal år 2012: Råsvalen: hög, Stora Lindesjön: dålig, norra Väringen: hög, västra Väringen: otillfredsställande, sydöstraVäringen: måttlig, Norrsjön: måttlig, Norasjön: god och Bälg-sjön: hög.

200

420

1020

12

201

020

12

201

020

12

200

420

1020

12

201

020

12

201

020

12

200

420

1020

12

200

420

1020

12

0

1000

2000

3000

4000

5000

6000ÖvrigaOligochaetaDiptera, övrChironomidae

Täth

et (a

ntal

/m²)

Råsvalen

Stora Lindesjön

Väringen norra

Väringen västra

Väringen sydöstraNorrsjön

NorasjönBälgsjön

Figur E: Individtäthet (antal individer per kvadratmeter) av bottenfauna i sjöars profundal i oktober 2010 och 2012. För jämförelse presenteras även 2004 års resultat där det funnits till-gängligt. I gruppen Övriga ingår Turbellaria, Gastropoda, Bivalvia och Hydracarina.

9

00,10,20,30,40,50,60,70,80,9

11,11,21,3

2004

2010

2012

2010

2012

2010

2012

2004

2010

2012

2010

2012

2010

2012

2004

2010

2012

2004

2010

2012

EK

(BQ

I)

Råsvalen

Stora Lindesjön

Väringen norra

Väringen västra

Väringen sydöstraNorrsjön

NorasjönBälgsjön

Figur F: Benthic Quality Index (BQI) omräknad till ekologisk kvot för bottenfaunan i sjöarnas profundal i oktober 2010 och 2012. För jämförelse har BQI beräknats även på 2004 års resultat där det funnits. Beräkningar enligt bilaga A (Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag) till Naturvårdsverkets handbok 2007:04.

Vattendrag

Individtätheten 2012 varierade mellan 50 och 300 individer/m2 för fl ertalet stationer och kring 500-600 individer/m2 i Sverkestaån och Arbogaån nedströms Lindesberg (fi gur G). Samhällena dominerades av fjädermygglarver (Chironomidae, Diptera). Dessutom förekom fåborstmaskar (Oligochaeta) och på några stationer dag- och nattsländor (Ephemeroptera respektive Trichoptera).

Sammantaget för perioden 2010-2012 visar bottenfaunan i vattendragen enligt ASPT-indexet, som reage-rar på förändringar i den generella ekologiska kvaliteten, på hög eller god status i Arbogaån. DJ-indexen som mer specifi kt reagerar på förändringar i näringspåverkan indikerar hög status i två fall (Garhytteån och Arbogaån nedströms Arboga), god status i tre fall (Arbogaån uppströms Frövifors, Hagbyåns infl öde i Norasjön samt Sverkestaån - Kåfalla) och måttlig status i övriga fall (Hörksälven uppströms infl ödet i Björken, Arbogaån nedströms Lindesberg, Arbogaåns infl öde i Väringen samt Sverkestaån - Stenby). Mel-lanårsvariationerna för i synnerhet totalantal individer och antal påträffade taxa är ibland stora och det fi nns i fl era fall antydningsvisa tendenser till försämringar i statusklassningarna, men om det beror på verkliga förändringar i miljön eller på naturlig mellanårsvariation går inte att avgöra utifrån bara 3 års resultat..

10

Vikt

at s

tatu

skla

ssvä

rde

(3-

årsm

edel

)

Hög

Dålig

Otillfredställande

Måttlig

God

EK (ASPT) EK (DJ)

Hörksälven 6014

Garhytteån 6030

Arbogaån 6050

Arbogaån 6060

Arbogaån 6065

Arbogaån 6090

Hagbyån 6330

Sverkestaån 6903

Sverkestaån 69100

1

2

3

4

5

Figur G: Ekologisk och näringsmässig påverkan (ASPT- och DJ-index) visas som viktade värden beräknat på åren 2010-2012

11

Sammanställning av statusklassning

Statusklassning avseende analyserade parametrar vid stationerna har utförts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 2007 (Bilaga A: Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Handbok 2007:4).

Generellt sett är statusen hög i merparten av sjöarna och vattendragen i norra och västra delen av avrin-ningsområdet med några undantag (fi gur H). Statusklassningarna kring Väringen och nedströms visar mes-tadels på måttlig till god status.

6 013*

6 020*6 017*

6 014

6 075*

6 048*

6 045**6 050

6 010*

6 012*

6 030

6 032*

6 034*

6 040

6 0606 065

6 070 6 073* 6 079*6 080*6 085

6 090

6 093*6 097*

6 120*

6 128

6 310*

6 330

6 3406 345*

6 350*

6 510

6 610*

6 710*6 714*

6 720*

6 830*

6 903**

6 910**

6 920*

6 940*

6 960*

Råsvalen

Fåsjön

N Hörken

S Hörken

Ljusnaren

Skedvisjön

Vikern

Dålig statusOtillfredställande statusMåttlig statusGod statusHög status

Dålig statusOtillfredställande statusMåttlig statusGod statusHög status

Sjöar

Vattendrag

6 320*

6 902*

6028*

6 325*

* endast kemisk bedömning

**endast biologisk bedömning

Figur H: Statusklassning av sjöarna och vattendragen i Arbogaåns avrinningsområde. Sammanslagen statusklass-ning av växtplankton, bottenfauna, siktdjup, klorofyll och totalfosfor för sjöarna. Sammanslagen statusklassning av fosfor och bottenfauna för vattendragen. För de stationer där klassningen varierat under treårsperioden presenteras statusen med fl erfärgade symboler och varje år från vänster till höger. Statusklassning enligt bilaga A (Bedömnings-grunder för sjöar och vattendrag) till Naturvårdsverkets handbok 2007:04.

12

InledningSamordnad recipientkontroll har bedrivits i Arbogaåns avrinningsområde sedan början av 1970-talet. Reci-pientkontrollens syften är att: •belysa miljösituationen i vattensystemet både kemiskt och biologiskt •kvantifi era och relatera resultaten till olika former av miljöpåverkan •beräkna transporter av närsalter och metaller •ge underlag för att planera, utföra och utvärdera miljöskyddande åtgärder

Institutionen för vatten & miljö vid SLU har på uppdrag av Arbogaåns vattenvårdsförbund utfört den sam-ordnade reipientkontrollen av sjöar och vattendrag i Arbogaåns avrinningsområde 2010-2012. I uppdraget ingår vattenkemiska och biologiska provtagningar och analyser, samt utvärdering av data och årsrappor-tering (denna rapport). Prov för vattenkemiska och biologiska analyser har tagits på 33 platser i rinnande vattendrag, samt i 17 sjöar inom Arbogaaåns vattensystem (fi gur 1, tabell 1-4).

Provtagningar och analyser har sedan april 2010 gjorts av institutionens ackrediterade kemiska och biolo-giska laboratorier (SWEDAC nr 1208). Denna rapport beskriver huvuddragen av resultaten för 2012, samt en bedömning av miljötillståndet för perioden 2010-2012. Analysresultaten för undersökningsåret 2012 bifogas i sin helhet i tabellform i en särskild bilagedel. Samtliga vattenkemiresultat fi nns dessutom tillgäng-liga via Internet på institutionens hemsida, http://www.slu.se/vatten-miljo.

Följande personer har deltagit i rapportskrivandet:

Ansvarig för rapporten Ingrid NygrenVattenkemi Ingrid Nygren Biologi Anders StehnRådgivande forskare Tobias Vrede

13

14

Nr Stationsnamn Tidpunkt6014 Hörksälven före infl ödet i Björken april-maj6030 Garhytteån nedstr. Bångbro AVR april-maj6050 Arbogaån nedströms Lindesberg april-maj6060 Arbogaån uppströms Frövifors april-maj6065 Arbogaåns infl öde i Väringen april-maj6090 Arbogaån nedströms Arboga april-maj6330 Hagbyåns infl öde i Norasjön april-maj6903 Sverkestaån, Kåfalla april-maj6910 Sverkestaån, Stenby april-maj

Tabell 3:Provtagningslokaler för bottenfauna i vattendrag

Tabell 1: Provtagningsstationer för vattenkemi och växtplankton i sjöar

Nr Stationsnamn Månad6010 Norra Hörken aug6012 Södra Hörken aug6020 Björken aug6040 Råsvalen aug ***6066 Uppstr. Frövi ARV aug6067 Nedstr. Frövi ARV aug6070 Väringen aug, feb/mars ***6120 Ljusnaren aug6128 Norrsjön aug6310 Vikern aug6340 Norasjön aug ***6510 Bälgsjön aug ***6610 Gränsjön aug6710 Usken aug6714 Fåsjön aug6830 Sörmogen aug6940 lresjön aug6960 Skedvisjön aug

*** inklusive växtplankton 2010 och 2012 i augusti

Nr Stationsnamn Tidpunkt6040 Råsvalen okt 2010, 20126045 Stora Lindessjön okt 2010, 20126070a Väringen norra delen okt 2010, 20126070b Väringen västra delen okt 2010, 20126070c Väringen sydöstra delen okt 2010, 20126128 Norrsjön okt 2010, 20126340 Norasjön okt 2010, 20126510 Bälgsjön okt 2010, 2012

Tabell 2:Provtagningslokaler för bottenfauna i sjöar

15

Nr Stationsnamn Tidpunkt6013 Hörksälven uppströmsskogsindustri jämna månader6014 Hörksälven före infl ödet i Björken jämna månader *, ***6017 HögforsäIven Östra Bom jämna månader *6028 Garhytteån uppstr. Bångbro ARV jämna månader *6030 Garhytteån nedstr. Bångbro ARV jämna månader *, ***6031 Storån nedströms Norrsjön jämna månader **6032 Storån, Flögfors jämna månader6034 Storåns infl öde i Råsvalen alla månader 1 *6048 Arbogaån uppströms Lindesberg ARV jämna månader6050 Arbogaån nedströms Lindesberg jämna månader *, ***6056 Arbogaån, nedströms Vedevåg jämna månader **6060 Arbogaån uppströms Frövifors jämna månader *6065 Arbogaåns infl öde i Väringen alla månader 1 *, ***6073 Ässingså uppströms Fellingsbro ARV jämna månader6075 Ässingsån, Fellingsbro jämna månader *, ***6079 Skedviån vid Alsänge jämna månader6080 Arbogaån vid Röfors jämna månader6085 Väringens utfl öde alla månader 1 *6090 Arbogaån nedströms Arboga jämna månader *6093 Lillån vid Näsby jämna månader6097 Arbogaåns mynning Kungsör alla månader 1 *6104 Nittälven, nedströms Yxsjöberg jämna månader **6110 Nittälven vid, bron södra Långtjärn jämna månader6135 Sandån uppströms Kölen jämna månader **6320 Vikerns utfl öde jämna månader *6325 Hagbyån uppstr Nora ARV jämna månader *6330 Hagbyåns infl öde i Norasjön jämna månader *, ***6345 Norasjöns utfIöde, Hammarby jämna månader *6350 DyItaån, innan infl öde i Väringen jämna månader6720 Fåsjöns utfl öde jämna månader6902 Sverkestaån Grims nedstr. Bysjön jämna månader6906 Sverkestaån, vid Rockhammar jämna månader **6908 Sverkestaån, vid Stensta ***6920 Sverkestaån Rynninge jämna månader

1 endast totP och TotN udda månader * inklusive metaller jämna månader 2010** endast 2010, metaller*** påväxtalger sept 2010

Tabell 4:Provtagningsstationer Vattendrag

16

6 013

6 020 6 0176 014

6 075

6 0486 045 6 050

6 0106 012

6 030

6 031

6 032

6 034

6 040

6 056

6 0606 065

6 070 6 0736 079

6 0806 085

6 0906 093

6 097

6 104

6 110

6 120

6 128

6 135

6 3106 320 6 330

6 340 6 345

6 350

6 510

6 610

6 710

6 714

6 720

6 830

6 902

6 903

6 9066 9086 910

6 920

6 940

6 960

Kungsör

Arboga

Lindesberg

Kopparberg

Grängesberg

Nora

Råsvalen

Fåsjön

N Hörken

S Hörken

Ljusnaren

Väringen

Skedvisjön

Vikern

6 066 6 067

6 028

6 325

Nora ARV

Lindesbergs ARVKorsnäs AB Frövi

Fellingsbro ARV

Korsnäs Rockhammar AB

Arboga ARV

Bångbro ARV

Ahlstrom Ställdalen

Frövi ARV

Figur 1: Provtagningsstationerna och punktutsläpp från A- och B-anläggnignar i Arbogaåns avrinningsområde. Fel-lingsbro avloppsreningsverk (ARV) är en C-anläggning.

Yttre förhållanden och väderAvrinningsområdet

Arbogaåns avrinningsområde har en total area av 3808 km2 varav 7% är vatten. Ån kommer från Dalarna och mynnar i Mälarviken Galten vid Kungsör (fi gur 1). Flera bifl öden når Arbogaån i den nedre delen mellan sjön Väringen och utloppet varav det största av dessa är Sverkestaån. Väringen är en relativt stor sjö som har två stora infl öden, Arbogaån i norr och Dyltaån i väster. Sjön har en stor betydelse för retention av närsalter och utjämning av fl öden.

Arbogaåns avrinningsområde kan delas upp i fem stycken delområden för att man lättare ska kunna tolka förhållandena i sitt eget närområde. De fem delområdena utgörs av:A. Huvudfåran nedströms Väringen samt bifl ödena Ässingsån, Skedviån och LillånB. Sverkestaån C. VäringenD. DyltaånE. Huvudfåran uppströms Väringen

Vattenfl ödet i avrinningsområdet är reglerat, med 181 dammar inom området (Vattenmyndigheten Norra Östersjön).

Avrinningsområdet domineras av skog (64%). 11% utgörs av uppodlad jordbruksmark varav största delen är belägen i landskapet runt Arbogaåns huvudfåra nedströms Väringen samt de nedre delarna av bifl ödena Sverkestaån, Ässingsån, Skedviån och Lillån. De övre delarna av dessa bifl ödens avrinningsområden domi-neras dock av skogsmark.

Dyltaåns avrinningsområde uppströms sjön Väringen västerut består mestadels av skogsmark (ca 82%) men området är också rikt på sjöar. Norasjön (6340) är en knutpunkt i området och samlar upp vattnet från Hagbyån i väster och Bornsälven i norr för vidare fl öde via Järleån och Dyltaån till sjön Väringen.

Huvudfåran uppströms Väringen omfattar centrala delar från Grängesbergsträkten i norr till sjön Väringen i söder. Delområdet domineras av skogsmark (ca 81%). Andelen jordbruksmark är låg och fi nns främst i delområdets södra del.

En stor del av Arbogaåns område är påverkat av försurning, framförallt i norra och västra delen av avrin-ningsområdet. Inom Arbogaåns avrinningsområde fi nns 47 åtgärdsområden för kalkning.

17

Fosforutsläpp (kg/år)

Kväveutsläpp (kg/år)

Arboga ARV 420 31 500Korsnäs Rockhammar 210 18 064Nora ARV 250 60 500Frövis ARV 45 5 740Korsnäs AB Frövi 1938 30 660Lindesberg ARV 600 42 000Bångbro ARV 180 6 500Ahlstrom Ställdalen 130 890

Tabell 5: Utsläpp av fosfor och kväve från A- och B-anläggningar 2012 i Arbo-gaåns avrinningsområde. Källa: Utsläpp i siffror 2012 samt länsstyrelsen. ARV=avloppsreningsverk

Föroreningsbelastande verksamheter

Inom Arbogaåns avrinningsområde fi nns totalt 42 stycken A, B och C-anläggningar med utsläpp till vatten (Vattenmyndigheten Norra Östersjön). Största delen är reningsverk (39 stycken) varav 6 stycken större reningsverk (fi gur 1). I Arbogaåns avrinningsområde fi nns även tre massaindustrier som är klassade som A- eller B-anläggningar. Utsläppen av fosfor och kväve från A- och B-anläggningarna 2012 redovisas i tabell 5.

Norra delen av avrinningsområdet är i viss mån påverkat av den gruvhantering som tidigare har i skett i den här delen av Bergslagen (Vattenmyndigheten Norra Östersjön).

18

Väder och vattenföring

Året inleddes med milt väder i de södra delarna av avrinningsområdet för att sedan nå mer normala vinter-temperaturer i februari (fi gur 2). Redan i mars kom vårvärmen med för årstiden mycket höga temperaturer i en stor del av landet. Den 27 mars noterades nytt värmerekord för mars månad i Örebros drygt 100-åriga mätserier. Där uppmättes maxtemperaturen till 18,8°C mot det tidigare rekordet 17,4°C från 2007. Därefter följde tämligen normala temperaturer under en stor del av året. Efter en mild november kom vintern med snö och kyla i december .

Jan Mars Maj Juli Sept Nov

Örebro

Jan Mars Maj Juli Sept Nov

Örebro

Medel 1961-19902012

Västerås

Ställdalen Ställdalen

Västerås

Jan Mars Maj Juli Sept Nov

Jan Mars Maj Juli Sept Nov

Jan Mars Maj Juli Sept Nov

Jan Mars Maj Juli Sept Nov

-15

-10

-5

0

5

10

15

20

Tem

pera

tur (

°C)

-10

-5

0

5

10

15

Tem

pera

tur (

°C)

-15

-10

-5

0

5

10

15

20

Tem

pera

tur (

°C)

0

40

80

120

160

Ned

erbö

rd (m

m)

0

40

80

120

160

Ned

erbö

rd (m

m)

0

40

80

120

160

Ned

erbö

rd (m

m)

Figur 2: Månadsmedeltemperatur och månadsmedelnederbörd 2012 vid väderstation Ställdalen, Örebro och Väs-terås, samt månadsmedelvärden 1961-1990. Data från SMHI: Väder och Vatten 2012.

19

Som helhet var 2012 ett mycket nederbördrikt år (fi gur 2). Mars var den enda månaden med övervägande torrt väder. Årets övriga månader låg nära eller mycket över det normala. I Västerås slogs nederbördrekord med 131mm i juni mot det tidigare rekordet på 113mm från 1956.

Vattenföringen vid de stationer där det skett pegelmätningar var med undantag för januari normal eller låg under början av året (fi gur 3). Därefter ökade fl ödena till över medel från juli till november med undantag för augusti vid Norasjöns utfl öde, Hammarby (6345). I december var vattenföringen vid samtliga stationer åter nära eller under medelvärdet för perioden 1978-2012.

Jan Mars Maj Juli Sept Nov

6345 Norasjöns utflöde, Hammarby

Medel 2012

6050 Arbogaån nedströms Lindesberg 6075 Ässingsån, Fellingsbro

Jan Mars Maj Juli Sept Nov Jan Mars Maj Juli Sept Nov

0

5

10

15

20

25

Mån

adsm

edel

vatte

nför

ing

(m3/

s)

0

2

4

6

8

10

Mån

adsm

edel

vatte

nför

ing

(m3/

s)

0

10

20

30

40

Mån

adsm

edel

vatte

nför

ing

(m3/

s)

20

Figur 3: Månadsmedelvattenföringen 2012 i Ar-bogaån nedströms Lindesberg (6050), Ässingsån Fellingsbro (6075) och Norasjöns utfl öde Ham-marby (6345) (enligt SMHI´s pegelmätningar). Värdena jämförs med medelvärdena för perioden 1978-2012. Resultaten är hämtade från SMHI:s hemsida (stationerna 2206-Dalkarlshyttan, 2205-Fellingsbro resp. 2153-Hammarby). Obs! Olika skalor på y-axlarna.

ResultatNedan följer en redovisning av ett urval av resultaten från provtagningarna 2012 samt statusklassningar för perioden 2010-2012 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 2007 (Bilaga A: Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Handbok 2007:4).

Analysresultat för vattenkemi redovisas i bilaga 2-3, vattenföring och transporter i bilaga 4, växtplankton i bilaga 5 och bottenfauna i bilaga 6 och 7 i den separata bilagedelen. Vattenkemidata fi nns även tillgängliga på Internet via institutionens hemsida www.slu.se/vatten-miljo under Externa data, SRK (samordnad reci-pientkontroll). Resultaten från statusklassningarna vattenkemi redovisas i bilaga 8 och biologi i bilaga 5-7 samt en sammanställning av alla statusklassningar i bilaga 9.

Vattenkemi

Näringsämnen

Fosfor, kväve och Kisel är nödvändiga näringsämnen för produktionen av växtplankton. Förhöjda halter av dessa näringsämnen kan leda till algblomningar som i sin tur vid nedbrytning kan leda till syrebrist i bottenvattnet. Förutom en naturlig tillförsel av närsalter från den omgivande marken till vattnet tillförs näringsämnen också från jord- och skogsbruk, reningsverk, industri och dagvatten. Kväve tillförs även genom deposition från atmosfären samt kvävefi xering och i sjöar kan fosfor frigöras från sedimenten vid syrgasbrist i bottenvattnet, så kallad intern belastning.

Sjöar

I många svenska sjöar styrs växtplanktonproduktionen av tillgång på fosfor, men framför allt under sen-sommaren kan förrådet av oorganiskt kväve ta slut, vilket kan leda till kvävebegränsning.

Halterna av näringsämnen var 2012, i likhet med tidigare år, högst i Väringen (fi gur 4). Sjön är uppsam-lingsbassäng för de två stora grenarna av vattensystemet, Dyltaån och Arbogaån. Den är också recipient för Frövis kommunala avloppsreningsverk samt Korsnäs Frövis utsläpp av bl a kväve och fosfor (tabell 5). Sedan 2011 har förutom den ordinarie provpunkten (6070) augustiprovtagning även skett vid provpunk-terna uppströms och nedströms Frövi ARV (6066 och 6067) som båda ligger uppströms punkten 6070 (fi gur 1).

De lägsta halterna av näringsämnen uppmättes, liksom tidigare år, i de norra och västra delarna av Arbo-gaåns avrinningsområde där andelen skog är stor. I Dyltaåns avrinningsområde väster om Väringen, del-område D, var näringshalterna högst i Norasjön. Norasjön samlar upp vatten från norra huvudgrenen via Bornsälven och från den västra via Hagbyån. I den norra delen, huvudfåran norr om Väringen, delområde E återfanns de högsta näringshalterna i Norrsjön, Råsvalen och Björken.

Den ekologiska statusen, med avseende på totalfosfor, var god eller hög i merparten av sjöarna med den högsta statusen i de norra och västra delarna av avrinningsområdet (fi gur 8). För Väringen (6070) och Skedvisjön (6960) var statusen måttlig. Tidigare år har en förenklad metod använts för klassning av de sjöar där det inte funnits uppgifter om medeldjup. Den metoden har den begränsningen att den endast får användas om den uppmätta koncentrationen är mer än 5μg/l från någon klassgräns. Detta år har i stället ett modellerat medeldjup använts där uppmätta djup saknas. Dessa djup är framtagna, med hjälp av gisdata, av forskare på institutionen för vatten och miljö (Sobek m.fl .2011) (Bilaga 8). Det fi nns en stor osäkerhet i dessa djupangivelser men för denna användning anses de vara tillräckliga.

21

22

6014601760306034

uppströms Väringen 6050E. Arbogaåns huvudflöde 6065

672063306345

D. Dyltaån 6350

B. Sverkestaån 6920

Ässingsån 6075Skedviån 6079

Lillån 6093

60856080

nedströms Väringen 6090A. Arbogaåns huvudflöde 6097

0 20 40 60 80 100Årlig transport av totalfosfor (ton/år)

0 500 1000 1500Årlig transport av totalkväve (ton/år)

2010 2011 2012

Figur 5: Total transport av fosfor och kväve 2012-2012 vid vattendragsstationerna i Arbogaåns avrinningsområde.

N Hörken 6010S Hörken 6012

Björken 6020Ljusnaren 6120

Norrsjön 6128E. Råsvalen 6040

Gränsjön 6610Fåsjön 6714Usken 6710

Bälgsjön 6510Vikern 6310

D. Norasjön 6340

u.s Frövi ARV 6066n.s. Frövi ARV 6067

C. Väringen 6070

B. Sörmogen 6830

Iresjön 6940A. Skedvisjön 6960

0 10 20 30 40 50Totalfosfor (μg/l)

0 200 400 600 800Totalkväve (μg/l)

2010 2011 2012 Medel 2010-2012

Figur 4: Halter av totalfosfor och totalkväve i sjöarnas ytvatteni augusti 2010-2012 samt medel för alla tre åren.

23

Figur 6: Total transport av fosfor och kväve samt årsmedelvattenföringen 1997-2012 vid Arbogaåns myn-ning, Kungsör (6097) .

19971999

20012003

20052007

20092011

0

30

60

90

120

0

300

600

900

1200

1500

1800

Fos

for o

ch V

atte

nför

ing

Kvä

ve Vattenföring (m3/s)

Totalfosfor (ton/år)

Totalkväve (ton/år)

Vattendrag

Transporten av näringsämnen i vattendragen ökar successivt mot Arbogåns mynning (fi gur 5). Anledningen är att vattenföringen ökar nedåt i systemet samt att halterna av kväve och fosfor också ökar i och med att andelen jordbruksmark är större i den nedre delen. De ökade transporterna 2012 jämfört med åren innan beror huvudsakligen på hög vattenföring

Belastningen av kväve och fosfor på Mälaren från Arbogaån visar inte på någon tydlig trend sedan mätning-arna startade 1997 (fi gur 6). En viss ökning sedan början av 2000-talet kan anas men skillnaden mellan åren är stor och den beror till stor del på variationer i vattenföringen. Årets värden är höga dels pga av hög vat-tenföring och dels pga höga årsmedel av både kväve och fosfor. De högsta halterna uppmättes i juli. Denna månad var mycket nederbördsrik vilket kan ha bidragit till de höga närsaltshalterna.

Nya provpunkter fr.o.m. augusti 2011 är Garhytteån uppströms Bångbro ARV(6028) och Hagbyån upp-ströms Nora ARV (6325) där syftet är att kunna studera avloppsreningsverkens påverkan på motsvarande provpunkter nedströms dessa (6030 resp. 6330) (fi gur 1). Medelhalten totalfosfor var något högre nedströms avloppsreningsverket i båda vattendragen liksom totalkvävet i Garhytteån medan totalkvävet i Hagbyån var betydligt högre nedströms Nora ARV vid alla provtagningar (bilaga 2). I Garhytteån var medelvärdena för fosfor 10μg/l uppströms och 14μg/l nedströms Bångbro ARV. Motsvarande siffror för kväve var 425μg/l uppströms och 452μg/l nedströms reningsverket. I Hagbyån var medelvärdena för fosfor 15 μg/l uppströms och 19 μg/l nedströms samt för kväve 528 μg/l uppströms och 1813 μg/l nedströms Nora ARV. Den allra högsta totalkvävehalten nedströms Nora ARV uppmättes i augusti till 4900μg/l.

Den ekologiska statusen med avseende på totalfosfor var god eller hög i merparten av vattendragen (fi gur 8, bilaga 8). Den högsta statusen hade provpunkterna i den norra och västra delen av avrinningsområdet (delområde D och E). I de nedre delarna av avrinningsområdet (delområde A) var statusen måttlig. I de fall där statusklassningen skiljer sig åt mellan åren rör det sig i det fl esta fall om att man ligger nära en klassgräns vilket gör att även små skillnader i totalfosforhalt kan ge utslag åt ena eller andra hållet. När det gäller Garhytteån nedströms Bångbro ARV (6030) är förhållandet lite speciellt. Där gav årets klassning god status medan klassningen de två föregående åren visat måttlig status, samtidigt som omgivande stationer haft god eller hög status alla tre åren. Detta beror på två på varandra följande värden från 2008 och 2009 som var extremhöga och därför påverkat treårsmedelvärdet som används vid klassningen (fi gur 7). Då inget av dessa år längre ingår sänks medelhalten till hälften av förra årets värde. Även övriga närsalter samt kon-duktivitet och alkalinintet var kraftigt förhöjda vid dessa provtagningar vilket gör att man kan misstänka att något större utsläpp skett.

6 0136 017

6 014

6 075

6 048

6 050

6 010

6 030

6 032

6 034

6 040

6 0606 065

6 0706 073

6 0796 0806 085

6 090

6 0936 097

6 120

6 310

6 330

6 3406 345

6 350

6 510

6 610

6 710

6 714

6 720

6 830

6 920

6 940

6 960

Råsvalen

Fåsjön

N Hörken

S Hörken

Ljusnaren

Väringen

Skedvisjön

Vikern

Dålig statusOtillfredställande statusMåttlig statusGod statusHög status

Dålig statusOtillfredställande statusMåttlig statusGod statusHög status

Sjöar

Vattendrag

6 320

6 902

6028

6 325

6 012

6 020

6 128

Figur 8:Statusklassning av sjöarna och vattendragen i Arbogaåns avrinningsområde med avseende på totalfosfor.För de stationer där klassningen varierat de tre senaste åren presenteras statusen med fl erfärgade symboler och varje år från vänster till höger.

24

2008

2009

2010

2011

2012

4

10

100

400

Tot-P μg/l

Figur 7: Totalfosforhalt vid Garhytteån ns Bångbro ARV (6030) vid samtliga provtag-ningar sedan 2008. Obser-vera att y-axeln är logaritme-rad.

Syrgastillstånd och syrgastärande ämnen

Syrgasförhållandena i sjöar och vattendrag varierar beroende på produktionsförhållanden och belastning av organiskt material. I temperaturskiktade näringsrika sjöar uppstår ofta syrgasfria eller nära syrgasfria för-hållanden i bottenvattnet vid slutet av stagnationsperioderna under vårvinter och sensommar, dvs när vatt-net inte har blandats om på lång tid. Dessa perioder med låga syrgashalter är kritiska för många organismer.

I Norasjön, Norrsjön och Björken var det syrefritt eller nästintill syrefritt i bottenvattnet vid provtillfället i augusti (fi gur 9). I Iresjön var det syrefattigt och i Södra Hörken, Gränsjön, Fåsjön och Sörmogen var syretillståndet svagt. För Iresjön och Södra Hörken innebär det en förbättring jämfört med 2010 och 2011 då bottenvattnet var syrefritt i dessa sjöar. Tillståndet i Skedvisjön och Väringen var syrerikt på grund av att vattenmassan var omblandad. I övriga sjöar var syrgastillståndet i bottenvattnet syrerikt trots temperatur-skiktning. Vikern har gått från näst intill syrefritt till syrerikt tillstånd under treårsperioden. För punkterna 6066 och 6077 i Väringen saknas mätdata från 2010.

Någon bedömning av den ekologiska statusen med avseende på syrgasförhållandens i sjöarna kan inte göras i och med att provtagning endast skett vid ett tillfälle under året. Enligt bedömningsgrunderna behövs syr-gasmätningar under senvinter, vårcirkulation, sommarstagnation och höstcirkulation för att kunna klassa sjöarna.

Figur 9: Syrgashalten i sjöarnas bottenvatten augusti 2012 jämfört med minimum augusti 2010 och 2011.

25

N Hörken 6010S Hörken 6012

Björken 6020Ljusnaren 6120

Norrsjön 6128E. Råsvalen 6040

Gränsjön 6610Fåsjön 6714Usken 6710

Bälgsjön 6510Vikern 6310

D. Norasjön 6340

u.s Frövi ARV 6066n.s. Frövi ARV 6067

C. Väringen 6070

B. Sörmogen 6830

Iresjön 6940A. Skedvisjön 6960

0 2 4 6 8 10Syrgas (mg/l)

2010

2011

2012

I samtliga vattendrag var det ett syrerikt eller måttligt syrerikt tillstånd vid provtagningarna 2012 (fi gur 10). De lägsta halterna uppmättes i juni i Arbogaåns infl öde i Väringen (6065) och i augusti i de båda punkterna i Hagbyån (6325 och 6330).

Vid bedömning av syrgastillståndet bör även mängden syrgastärande ämnen beaktas. Halten av totalt orga-niskt kol, TOC, är ett mått på detta. Organiskt material tillförs sjöar och vattendrag dels naturligt från den omgivande marken och dels genom mänsklig tillförsel från jordbruk, reningsverk och industri. Om man ser till mellanårsvariationer inom respektive station kan ingen tydlig koppling mellan höga TOC-halter och låga syrgasminimum göras. Om man däremot jämför olika provpunkter kan man se ett visst mönster där syrgasminimum oftare är lägre vid punkter med hög TOC. För punkterna 6060 och 6065 som ligger relativt när varandra men uppströms respektive nedströms Frövifors bruk kan man t.ex. se att de lägsta sygashal-terna har uppmätts nedströms bruket där medelhalten TOC är högre än uppströms. Det kan troligen kopplas till pappersbrukets utsläpp av syreförbrukande ämnen.

Högst halter av totalt organiskt kol erhölls liksom tidigare år i Arbogaåns bifl öden nedströms Väringen (Sverkestaån, Lillån och Ässingsån). I Arbogaåns huvudfåra uppströms Väringen kan man se en viss ökning av halten totalt organiskt kol nedåt i systemet (fi gur 10).

Figur 10: Syrgasminimum och medelhalt totalt organiskt kol i vattendragen 2012 jämfört med syrgasminium respek-tive medelvärden 2010 och 2011.

26

0 5 10 15 20 25TOC (mg/l)

medel 2010

medel 2011

medel 2012

601360146017602860306032603460486050

uppströms Väringen 6060E. Arbogaåns huvudflöde 6065

67206320632563306345

D. Dyltaån 6350

6902B. Sverkestaån 6920

60736075

nedströms Väringen 6079Arbogaåns biflöden 6093

60856080

nedströms Väringen 6090A. Arbogaåns huvudflöde 6097

0 2 4 6 8 10Syrgas (mg/l)

minimum 2010

minimum 2011

minimum 2012

27

Ljusförhållanden

Ljusförhållandena i vattnet är av avgörande betydelse för många vattenlevande organismer. Detta gäller främst primärproducenter som växtplankton och undervattensväxter. Ljusförhållandena påverkas av vat-tenfärgen (mätt som absorbans vid 420 nm) samt förekomsten av växtplankton och lerpartiklar. Ljusförhål-landena påverkas således av avrinningsområdets beskaffenhet där t.ex. skog och myrmarker ger en ökad avrinning av humusämnen och därmed ökad vattenfärg. Ljusförhållandena i sjöarna mäts även som sikt-djup. Siktdjupet påverkas till stor del av växtplanktonförekomsten men även av vattenfärgen. Växtplank-tonbiomassan mäts indirekt som klorofyll-a. Tyvärr saknas klorofyllresultat från årets provtagning för ett antal sjöar. Prov togs men kom aldrig in till laboratoriet. Pga en brist i rutinen vid mottagning av prover noterades inte att klorofyllprov saknades vid uppackningen av övriga prover. När det upptäcktes var det för sent att åtgärda saken. Mottagningsrutinen är nu ändrad så att inte detta ska kunna hända fl er gånger. Hän-delsen och den ändrade rutinen fi nns dokumenterad i laboratoriets avvikelsesystem och uppdragsgivaren har blivit informerad.

Vattendrag

Vid samtliga vattendragsstationer var vattnet betydligt eller starkt färgat (bilaga 2). Starkast färgat var vatt-net i Ässingsån (6073, 6075).

Sjöar

De högsta siktdjupen och lägsta klorofyllhalterna återfanns 2012 i de norra och västra delarna av avrin-ningsområdet (E och D) medan de lägsta siktdjupen och de högsta klorofyllhalterna uppmättes i Väringen (fi gur 10). Norasjön hade en betydligt högre klorofyllhalt än föregående år men trots det ses ingen minsk-ning, utan istället en liten ökning av siktdjupet. Norrsjön som hade en hög klorofyllhalt 2010 och 2011 hörde tyvärr till de sjöar där klorofyllprovet aldrig kom in till laboratoriet.

N Hörken 6010S Hörken 6012

Björken 6020Ljusnaren 6120

Norrsjön 6128E. Råsvalen 6040

Gränsjön 6610Fåsjön 6714Usken 6710

Bälgsjön 6510Vikern 6310

D. Norasjön 6340

u.s Frövi ARV 6066n.s. Frövi ARV 6067

C. Väringen 6070

B. Sörmogen 6830

Iresjön 6940A. Skedvisjön 6960

0 1 2 3 4 5Siktdjup (m)

0 10 20 30 40Klorofyll-a (μg/l)

2010 2011 2012 Medel 2010-2012

Figur 10: Siktdjup och klorofyll-a i sjöarna augusti 201-2012 samt medel augusti 2010-2012. För de sjöar där klorofyll saknas 2012 visas med 2010-2011 som jämförelse.

28

Surhet/försurning

Vattnets surhetsgrad (pH) är viktig för vattenlevande organismer genom att den påverkar balansen mellan deras inre miljö och det omgivande vattnet. Indirekt har surheten också betydelse för vattenorganismerna genom att den påverkar lösligheten av metaller. De fl esta vatten har en viss buffertkapacitet (mätt som alkalinitet) och kan neutralisera tillskott av sura ämnen

Arbogaåns avrinningsområde är påverkat av försurning och vattnet i dessa områden ingår i åtgärdsområden för kalkning. Norra Hörkens avrinningsområde ingick i åtgärdsplanen för kalkningsverksamhet 2008-2010. Sjön Norra Hörken (6010) har kalkats en gång (1983). Kalkning av sjöarna och våtmarkerna med fl yg och båt upphörde 2007. Uppströms Norra Hörken fi nns dock doserare.

Buffertkapaciteten i nästan alla sjöar och vattendrag 2012 var god eller mycket god och pH nära neutralt eller svagt surt (fi gur 11). Undantaget var Norra Hörken, Ljusnaren och Bälgsjön där buffertkapaciteten var svag. För Norra Hörkens del ligger alkaliniteten precis under värdet för god buffertförmåga.

Variationen mellan åren är mestadels liten. Den största mellanårsvariationen för pH fi nner man i Södra Hörken (6012) där värdet 2011 låg en hel pH-enhet lägre än 2012 och 0,8 enheter lägre än 2010. Någon motsvarande variation i buffertkapacitet kan inte ses.

Den ekologiska statusen för sjöarna med avseende på siktdjup och klorofyll liknade i mycket resultaten för totalfosfor (fi gur 5). Statusen var god eller hög i merparten av sjöarna. Tre sjöar, Väringen (6070) Iresjön (6940) och Skedvisjön (6960,) uppnådde endast status måttlig eller sämre avseende klorofyllhalt. Även Norrsjön (6128) skulle troligen placerats i denna klass då det var fallet 2011 och ingen förbättring av sikt-djupet skett sedan dess. I dessa fall krävs en fullständig växtplanktonanalys för en säker statusklassnning. I Väringen och Skedvisjön var statusen måttlig även med avseende på siktdjup och totalfosfor (bilaga 6).

29

Figur 11: pH och alkalinitet i sjöarna och vattendragen 2012 jämfört med 2010 och 2011. För sjöar visas augusti-värde och för vattendrag årsmedel. Observera olika skalor på pH, x-axeln.

601360146017602860306032603460486050

uppströms Väringen 6060E. Arbogaåns huvudflöde 6065

67206320632563306345

D. Dyltaån 6350

6902B. Sverkestaån 6920

60736075

nedströms Väringen 6079Arbogaåns biflöden 6093

60856080

nedströms Väringen 6090A. Arbogaåns huvudflöde 6097

6 6,5 7 7,5pH

0 0,2 0,4 0,6 0,8Alkalinitet mekv/l

N Hörken 6010S Hörken 6012

Björken 6020Ljusnaren 6120

Norrsjön 6128E. Råsvalen 6040

Gränsjön 6610Fåsjön 6714Usken 6710

Bälgsjön 6510Vikern 6310

D. Norasjön 6340

u.s Frövi ARV 6066n.s. Frövi ARV 6067

C. Väringen 6070

B. Sörmogen 6830

Iresjön 6940A. Skedvisjön 6960

6 6,5 7 7,5 8pH

0 0,2 0,4 0,6 0,8Alkalinintet mekv/l

2010 2011 2012

30

Växtplankton

Växtplankton har en fundamental roll som primärproducenter i de fl esta sjöekosystemen. Genom fotosyn-tesen producerar de organiskt material och utgör därigenom basen i den pelagiska födoväven. Växtplankton äts framför allt av djurplankton, vilka i sin tur konsumeras av rovlevande djurplankton eller planktonätande fi sk. Information om växtplanktonsamhällets biomassa och artsammansättning är nödvändig för att tolka förändringar på andra trofi ska nivåer i födoväven såsom djurplankton, profundal bottenfauna och fi sk. Växtplanktonsamhällets biomassa och artsammansättning styrs både av abiotiska och biotiska faktorer. Bland de abiotiska är tillgången på näringsämnen (i sötvatten främst fosfor även om kväve också har stor betydelse), ljusklimat och temperatur särskilt viktiga. Dessa faktorer kan i sin tur påverkas dels av klimat samt dels av tillförsel av näringsämnen och humusämnen från avrinningsområdet (både naturlig och antro-pogen belastning). Den viktigaste biotiska faktorn är betning av djurplankton där betningstrycket beror både på mängden djurplankton och på artsammansättningen i djurplanktonsamhället.

Växtplankton är kortlivade organismer som svarar snabbt på miljöförändringar och de är därför bra som tidiga indikatorer på miljöförändringar. Emellertid kan mellanårsvariationen vara stor, varför statusklass-ningar bör baseras på medelvärden från minst tre år. De index som används för att klassifi cera näringspå-verkan på växtplankton är totalbiomassa, andel cyanobakterier och trofi sk planktonindex (TPI); det sist-nämnda är baserat på ett antal indikatortaxas preferens för höga eller låga fosforhalter. Indexen är robusta eftersom de i huvudsak utgår från vanligt förekommande taxa och deras biomassor. Vid tillämpning av bedömningsgrundernas klassgränser har sjöarna hänförts till Södra Sveriges humösa sjöar eftersom absor-bansen Abs420/5 >0,06 (Naturvårdsverket bedömningsgrunder 2007:04, bilaga A). Uttrycken biomassa och biovolym (egentligen ”biomassa uttryckt som biovolym”) används synonymt i denna rapport; ”biovolym” används när den uttryckligen anges i mm3/l, ”biomassa” i mer generella diskussioner.

Antalet arter används för att indikerar surhetspåverkan, men bör främst brukas om man redan befarar att en sjö är utsatt för försurning, för att bekräfta att biota är påverkat. Detta index är inte lika robust som indexen ovan eftersom det baseras även på sällsyntare taxa och på så sätt beror på analysinsatsen - ju mer arbete som läggs ned på provet, ju renare provet är från detritus och andra partiklar och/eller ju erfarnare taxonomen är desto fl er sällsynta taxa påträffas. Skillnader i artantal mellan år kan bero på reella skillnader men också på slumpmässiga variationer och analysartefakter, samt på närvaro av nålfl agellaten Gonyostomum semen (gubbslem).

Gonyostomum semen är vanligt förekommande särskilt i bruna sjöar i södra Sverige men sprider sig både norrut och till klarare vatten; dess massförekomster behöver inte indikera stor näringspåverkan. Den är inte bara problematisk i sjöar utan även vid planktonanalys: antingen får man ett för tätt prov där sällsynta taxa kan döljas av de stora och/eller exploderade nålfl agellaterna eller så måste man ansätta glesare prov och då kommer de sällsyntare arterna inte med alls. Gonyostomum minskar även värdet av totalvolyms-indexet; eftersom algen är stor höjer den värdet på den totala biovolymen utan att det kan kopplas till ökad näringsbelastning. Av den anledningen är det lämpligt att utesluta biomasse-indexet ur den totala status-sammanvägningen om sjön ”domineras” av G. semen. Dock kan det vara svårt att entydigt avgöra när den dominerar och inte.

Provtagning av växtplankton utfördes i augusti 2012 i Råsvalen (6040), Väringen (6070), Norasjön (6340) och Bälgsjön (6510). Ett integrerat samlingsprov togs från ytan ned till ett för var sjö förutbestämt djup. De lugolfi xerade proven analyserades sedan i inverterat mikroskop enligt Utermöhl.

Resultaten för växtplankton i sjöar redovisas i detalj i Bilaga 5 och de sammanfattade statusklassningarna i Bilaga 9. Variationer i totalantal biovolymer hos de dominerande planktonklasserna redovisas i fi gur 12.. Variationer i ekologisk och näringsmässig status (totalbiomassa, andel cyanobakterier och TPI-index samt sammanvägd statusklassning) viktade värden och jämförelse mellan sammanvägd statusbedömning utan och med totalbiomassan inkluderad visas i fi gur 13. Variationer i antal taxa (försurningspåverkan) redovisas i aboluta tal i fi gur 14.

Råsvalen (6040)

Totalbiovolymen var liksom 2010 ungefär 0,8 mm3/l, vilket bedöms som liten. Växtplanktonsamhället 2012 dominerades i större grad än 2010 av den potentiellt blommande och besvärsbildande nålfl agellaten Gonyo-stomum semen (gubbslem), 58 % nu, 26 % då. Andelen kiselalger minskade (från 41 till 9 %) men artsam-mansättningen var ungefär densamma om än i delvis andra proportioner men med Tabellaria fl occulosa som den mest frekventa arten. Båda åren utgjorde rekylalger omkring 20 % av biovolymen, representerad främst av släktena Cryptomonas och Plagioselmis (tidigare benämnd Rhodomonas) (fi gur 12).

Även om en mycket stor andel av biovolymen utgjordes av Gonyostomum semen påverkas den samman-vägda statusbedömningen inte nämnvärt, vare sig den totala planktonbiovolymen används eller ej, eftersom den ändå är så låg och därför indikerar hög status både med och utan Gonyostomum. Den stora närvaron av Gonyostomum ökar risken för framtida besvärsbildande massutvecklingar. Dessa tilltar inte som följd av ökad lokal näringspåverkan utan förefaller ha andra orsaker; kanske storskaliga klimatologiskt orsakade ökningar av temperatur och/eller vattenfärg. I den sammanvägda statusbedömningen för Råsvalen har total-biovolymen inte inkluderats p.g.a. närvaro av Gonyostomum (fi gur 13).

Andelen cyanobakterier, som ökat mycket marginellt från 4,7 till 6,4 %, indikerar hög ekologisk status och skiljer sig en dryg statusklass från TPI-resultatet. Detta har försämrats från -0,41 2010 till +0,3 2012 vilket indikerar god (men sjunkande) status. (fi gur 13)

Av de fyra här undersökta sjöarna har Råsvalen det lägsta antalet observerade arter; 2010 noterades bara 30 stycken (vilket motsvarar vad man förväntar sig i mycket sura sjöar) men 2012 påträffades 53 stycken (vilket indikerar förhållanden opåverkade av försurning). Som förklarats ovan är artantalsanalysen inte robust och de låga värdena 2010 beror sannolikt på olika svåravgränsade analysartefakter, inte på ändringar i försurnings- eller miljöpåverkan. (fi gur 14)

Den sammanvägda statusbedömningen ger vid handen en hög status i Råsvalen. Det låga artantalet förra undersökningen borde inte – med nuvarande resultat för ögonen – föranleda en fortsatt måttlighetsklassning. Därför bedöms statusen för 2012 som hög. Bedömningsgrundernas rekommendation att basera bedömning utifrån plankton på medelvärdet av tre års resultat är väl motiverad i t.ex. Råsvalen där mellanårsvariatio-nen ofta förefaller stor.

31

Råsvalen 2010

Råsvalen 2012

Väringen 2010

Väringen 2012

Norasjön 2010

Norasjön 2012

Bälgsjön 2010

Bälgsjön 2012

0

1

2

3

4

5

6

7

Biov

olym

(mm

3/l)

Nålflagellater

Kiselalger

Cyanobakterier

Rekylalger

Övriga

Figur 12: Totala biovolymerna och volymsandelen av de dominerande planktonklasserna för Råsvalen, Väringen, Norasjön och Bälgsjön i augusti 2010 och 2012. Statustermometern visar approximativt gränserna för låga och höga biovolymer.

Väringen (6070)

Totalbiovolymen var fortsatt hög, och högre 2012 än 2010 (6,6 mm3/l nu, 4,8 då). Växtplanktonsamhället dominerades 2012 i första hand av kiselalger (52 % innevarande år mot 36 % 2010, framför allt av olika arter av Aulacoseira), och i andra hand av nålfl agellater (34 respektive 43 % av biomassan, främst av Gonyostomum semen). I absoluta tal var Gonyostomum lika riklig som föregående undersökning medan kiselalgerna ökat. Rekylalger och cyanobakterier förekom i ungefär samma mängd båda åren, men var av liten betydelse totalt sett. (fi gur 12).

En stor andel av totalvolymen utgjordes av den potentiellt blommande och besvärsbildande nålfl agella-ten Gonyostomum semen, varför totalbiomassan inte användes in vid den sammanvägda bedömningen av näringspåverkan (fi gur 13).

Mängden cyanobakterier i Väringen är den högsta bland de här undersökta sjöarna, 0,2 mm3/l 2012 och 0,3 mm3/l 2010, men andelen av totalbiovolymen är lika låg som i de andra sjöarna (3,5 % 2012 och 6,4 % år 2010) vilket innebär hög status. (Figur 12 och 13). TPI hade något lägre värde 2012 än 2010 (1,2 mot 1,9) men indikerar båda åren måttlig status. Väringen har det högsta observerade antalet arter bland de stude-rade sjöarna, både 2012 och 2010 (89 respektive 51 stycken), antal som förknippas med sjöar som inte är försurningspåverkade (fi gur 14).

De sammanvägda resultaten indikerar god status i Väringen 2012 och 2010, men det rekommenderas att en sammantagen klassning baseras på tre års resultat.

Norasjön (6340)

Totalbiovolymen i Norasjön var 2,7 mm3/l år 2012, vilket bedöms som på gränsen till hög; 2010 var den 1,7 mm3/l, måttligt stor. Växtplanktonsamhället dominerades båda åren av nålfl agellater, främst Gonyostomum semen (52 % av biovolymen 2010, 65 % 2012), som i absoluta tal fördubblats (från 0,9 till 1,8 mm3/l). Vid förra undersökningen utgjorde kiselalger 25 % av biovolymen, men 2012 bara 6,5 %. De planktongrupper som i stället blivit vanligare är rekylalger 10 % (9 %) och guldalger, 6,5 % (2,6 %) (fi gur 12).

Då en mycket stor andel av totalbiovolymen utgjordes av den potentiellt blommande och besvärsbildande nålfl agellaten Gonyostomum semen (gubbslem) användes inte totalbiomassan i den sammanvägda status-bedömningen (fi gur 13).

Den uppmätta andelen cyanobakterier var nästan dubbelt så stor 2012 som 2010 (3,7 % mot 2,0 %) men så låg att statusindikeringen är fortsatt hög. Det trofi ska planktonindexet hade minskat från 1,5 till 0,8 vilket indikerar en statusändring från måttlig till god. (fi gur 13)

Det totalt antal observerade taxa var år 2010 endast 38 stycken men 72 i föreliggande undersökning; det första värdet skulle indikera sura förhållanden, det andra neutrala. Som förklarats ovan är artantalsanalysen inte robust och de låga värdena 2010 beror sannolikt på olika svåravgränsade analysartefakter, inte på änd-ringar i försurnings- eller miljöpåverkan. (fi gur 14)

Den sammanvägda statusbedömningen utifrån andel cyanobakterier samt TPI ger vid handen en god på gränsen till hög status i Norasjön. Det låga artantalet förra undersökningen borde inte – med nuvarande resultat för ögonen – föranleda en måttlighetsklassning. Därför bedöms statusen för 2012 som god, invän-tande ytterligare provtagning för att täcka in de ganska stora mellanårsvariationerna.

32

33

Bälgsjön (6510)

Totalbiovolymen var mycket liten både 2012 och 2010 (0,3 respektive 0,4 mm3/l). Växtplanktonsamhäl-let 2010 dominerades av kiselalger (52 %) och guldalger (33 %). År 2012 stod guldalgerna för 39 % och kiselalgerna för 33 %. I absoluta tal var totalvolymen guldalger nästan oförändrad mellan de två åren (från 0,13 till 0,10 mm3/l) medan volymen kiselalger minskat från 0,2 till 0,08 mm3/l. Drygt dubbelt så många arter av guldalger noterades 2012, medan artsammansättningen bland kiselalger var nästan densamma de två åren. Utöver de här nämnda planktonklasserna utgjorde rekylalger 4 % 2010 och 10 % 2012; dinofl agel-later observerades inte alls 2010 men stod för 9 % av biovolymen 1012. Ingen förekomst av Gonyostomum semen (gubbslem) noterades någotdera året och därför kan den totala biomassan (båda åren indikerande högs status) användas i den sammanvägda statusbedömningen.

Andelen cyanobakterier var ännu lägre 2012 än vid förra undersökningen, 0,4 % nu och 4,2 % då, vilket i båda fallen implicerar hög status. Även TPI har minskat från -0,6 till -1,9 och båda värdena indikerar hög status. (fi gur 13)

Av de fyra här undersökta sjöarna har Bälgsjön nästan lika lågt antal observerade arter som Råsvalen; 2010 noterades bara 30 stycken (vilket motsvarar vad man förväntar sig i mycket försurade sjöar) men 2012 påträffades 55 stycken (vilket indikerar förhållanden opåverkade av försurning). Som förklarats ovan är artantalsanalysen inte robust och de låga värdena 2010 beror sannolikt på olika svåravgränsade analysarte-fakter, inte på ändringar i försurnings- eller miljöpåverkan. (fi gur 14)

Den sammanvägda statusbedömningen utifrån total biomassa, andelen cyanobakterier och TPI ger vid handen en hög status utifrån växtplanktonsamhället i Bälgsjön. Det låga artantalet förra undersökningen borde inte – med nuvarande resultat för ögonen – föranleda en måttlighetsklassning. Därför bedöms sta-tusen som hög. Ytterligare provtagningar behövs för att täcka in mellanårsvariationen och för att kunna bekräfta det mer väntade artantalet som erhållits i innevarande undersökning.

Råsvalen 2010

Råsvalen 2012

Väringen 2010

Väringen 2012

Norasjön 2010

Norasjön 2012

Bälgsjön 2010

Bälgsjön 2012

0

1

2

3

4

5

Råsvalen 2010

Råsvalen 2012

Väringen 2010

Väringen 2012

Norasjön 2010

Norasjön 2012

Bälgsjön 2010

Bälgsjön 2012

0

1

2

3

4

5

Vik

tat s

tatu

skla

ssvä

rde

Total biomassa

Andel cyanobakterier %

TPI

Sammanvägd status inkl. biomassa

Sammanvägd status exkl. biomassa

Hög

Dålig

Otillfredställande

Måttlig

God

Figur 13. Viktat statusklassvärde för totalbiomassa, procentandel cyanobakterier och trofi ska planktonin-dexet (TPI), samt den därav sammanvägda statusen, augusti 2010 och 2012. Den sammanvägda statusen för de 3 första sjöarna har. p.g.a. stora mängder Gonyostomum beräknats utan hänsyn till totalbiomassan, för den sista sjön inklusive totalbiomassan. För Bälgsjön ligger punkterna för totalbiomassa delvis dold bakom andel cyanobakterier.Den högra fi guren visar skillnad i sammanvägd statusklassning baserad på bara andel cyanobakterier och TPI eller på dessa två plus totalbiomassa. Beräkningar enligt bilaga A (Bedömningsgrun-der för sjöar och vattendrag) till Naturvårdsverkets handbok 2007:04.

Råsvalen 2010

Råsvalen 2012

Väringen 2010

Väringen 2012

Norasjön 2010

Norasjön 2012

Bälgsjön 2010

Bälgsjön 2012

0102030405060708090

Anta

l tax

a

Nära neutralt

Extremt surt

Surt

Mycket surt

34

Figur 14: Antal växtplanktontaxa funna i augusti i Råsvalen, Väringen, Norasjön och Bälgsjön. Statusklassning enligt bilaga A (Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag) till Naturvårdsverkets handbok 2007:04.

BottenfaunaBottenfauna är en artrik och heterogen grupp organismer, som bland annat omfattar iglar, kräftdjur, leddjur, insekter (tvåvingar, dagsländor, nattsländor, skalbaggar, halvvingar, med fl era), musslor och snäckor, samt ett antal olika grupper av maskar. Bottenfaunaorganismerna intar fl era olika trofi ska positioner i födovä-ven som primärkonsumenter (växtätare), rovdjur eller detritivorer (äter dött organiskt material) och de har också mycket skilda livscykler. Tillsammans utgör de en mycket viktig födoresurs för många andra vat-tenlevande organismer, i synnerhet för många fi skarter. Olika bottenfaunataxa varierar i känslighet för t.ex. näringspåverkan och surhet vilket utnyttjas för att beräkna index som kan påvisa olika typer av påverkan (Naturvårdsverket 2007).

I rinnande vatten används följande index:•ASPT (average score per taxon) baseras på förekomsten av påverkanskänsliga familjer och används som ett mått på allmän ekologisk kvalitet. Ett lågt ASPT-värde i förhållande till referensvärdet indikerar påverkan från eutrofi ering, förorening med syretärande ämnen och/eller habitatförstörande påverkan som rätning, rensning och grumling.•DJ (Dahl-Johnson index) är uppbyggt av fem olika delar: antal taxa av dag-, bä ck- och nattsländor, relativ abundans av kräftdjur, relativ abundans av dag-, bä ck- och nattsländor, ASPT-index, samt Sapro-bie-index (ett mått på påverkan fr.a. genom organiskt material). Ett lågt DJ-index i förhållande till refe-rensvärdet indikerar att bottenfaunasamhället är näringspåverkat. Den ekologiska kvoten för DJ-index kan anta negativt värde (och sätts då till 0) även om indexet i absoluta tal har positivt värde.•MISA (multimetric index of stream acidifi cation) är ett index som byggs upp av sex delar: antal familjer, antal taxa av snäckor, antal taxa av dagsländor, kvoten mellan abundansen av dagsländor och bä ckslä ndor, Acid Waters Indicator Community index, samt den relativa abundansen av sö nderdelare. Ett lågt MISA-värde i förhållande till referensvärdet indikerar sura förhållanden.

I sjöars profundal används BQI-index (Biological Quality Index), vilket reagerar på syrgassituationen och baseras på förekomst av 12 arter eller släkten av fjädermygglarver (Chironomidae), vilka är mer eller mindre känsliga för låga syrgashalter. Lågt BQI i förhållande till referensvärdet indikerar dåliga syrgas-förhållanden. Detta kan bero på näringspåverkan (stor produktion av organiskt material i sjön), men också på stor tillförsel av organiskt material från tillrinningsområdet (humusämnen, avlopp och andra utsläpp). Eftersom indexet bara baseras på ett fåtal av den mängd fjädermyggarter som kan förekomma, och dessa få ofta bara påträffas i ett litet antal individer eller kanske helt missas vid provtagningen, blir BQI-resultaten mindre säkra åtminstone i korta tidsserier.

Alla bottenfaunaprovpunkter utom Arbogaån, nedströms Arboga (6090) ligger Illies ekoregion 22 (Fen-noskandiska skölden); den sistnämnda ligger i region 14 (Centralslätten). Referensvärdena som de uppmätta indexvärdena jämförs mot, är högre för fl era index i region 22 än i region 14, varför samma indexvärde alltså kan indikera olika status i olika regioner.

35

Andra parametrar som används för att beskriva och bedöma bottenfaunasamhället inkluderar individtäthet, totalt antal taxa och diversitet (Shannon-Weiners index), men dessa är mindre betydelsefulla i korta tids-serier eftersom de kan variera på grund av många och svårkontrollerade anledningar, inte minst naturlig variation i tid och rum.

Inga rödlistade arter noterades i bottenfaunaproverna 2012.

Sjöars profundal

Provtagning av profundalbottenfauna utfördes i mitten av okotber 2012. Fem replikat togs med Ekman-huggare och sållades genom 0,5 mm såll. De etanolkonserverade proverna sorterades, artbestämdes och kvantifi erades i lupp.

Resultaten för bottenfauna i sjöars profundal redovisas i detalj i Bilaga 7 och de sammanfattade statusklass-ningarna i Bilaga 9. Totalantal/m2 av de vanligaste bottenfaunagrupperna redovisas i fi gur 15. Variationer i Benthic quality index, BQI, (syrgasförhållanden) visas som ekologisk kvot i fi gur 16.

Sammantaget uppvisade profundalfaunan en stor variation i BQI och övriga bottenfaunaparametrar. Att BQI är lågt i många sjöar är inte förvånande med tanke på att merparten av sjöarna har höga halter av humus och därmed hög syrgastäring. En jämförelse med syrgashalterna i bottenvatten ger också vid handen att syrgashalterna kan vara låga. Med tanke på att BQI i fl era fall beräknats på endast ett litet antal djur samt att mellanårsvariationerna är stora blir dock bedömningarna osäkra och behöver i fl era fall verifi eras genom ytterligare provtagningar. Kompletterande vattenkemiska mätningar av näringshalter, organisk kol och syr-gasförhållanden är viktiga för att kunna tolka resultaten men saknas i några vattenförekomster.

Råsvalen (6040)

Individtätheten 2012 var 1030 individer/m2. Utöver de 3 taxa som noterades 2010 - d.v.s. fåborstmaskar (Oligochaeta), tofsmygglarven Chaoborus fl avicans (Diptera) och musslan Pisidium sp. (Bivalvia) - note-rades liksom 2004 ett antal taxa av fjädermygglarver (fi gur 15). Diversitetsindex 2,0 var utan anmärkning. BQI värdet 3,0 var det högsta i 2012 års undersökning och indikerar hög status med avseende på syrgas-förhållanden – 2010 års resultat (BQI 0) förefaller bero på ett avvikande mellanår då fjädermyggor helt saknades (Figur 16). Den sammanvägda bedömningen baserad på profundalfaunan blir hög status.

Stora Lindessjön (6045)

Individtätheten 1371 individer/m2 var avsevärt högre än 2010 (197 individer/m2) och samhället bestod likaledes av fl er taxa, 11 nu och 5 då. De frekventaste var fåborstmaskar (Oligochaeta), Polypedilum sp. (Diptera, Chironomidae) och tofsmyggan Chaoborus fl avicans (Diptera) (fi gur 15). Diversitetsindex 2,3 var det högsta i föreliggande undersökning. BQI fi ck – liksom 2010 – värdet 0 och indikera dålig status med avseende på syrgasförhållanden, trots att 5 olika taxa av sedimentlevande fjädermyggor (d.v.s. exklusive Procladius) påträffades (Figur 16). OC-index (ett index i den förra utgåvan av bedömningsgrunder (Natur-vårdsverket 1999) som indikerar syrgasförhållanden utifrån relationen mellan fåborstmaskar och sedi-mentlevande fjädermygglarver) var lågt (0,06) i förhållande till referensvärdet (8,5) och indikerar också påverkade förhållanden. Individtäthet, antal taxa och diversitet är utan anmärkning men både BQI- och OC-värdet visar på dålig status. Kemisk provtagning utförs inte i sjön varför det är svårt att med säkerhet utvärdera vad de dåliga resultaten beror på. Med aktuella mått på bl.a. humus (TOC eller absorbans/färg), näringshalter (totalfosfor) och syrgashalt skulle resultaten vara lättare att tolka.

36

Väringen norra delen (6070a)

Individtätheten var av samma storleksordning 2010 och 2012, 1219 individer/m2 nu och 1447 då; antalet taxa var ungefär detsamma, 9 respektive 8, och de vanligaste grupperna var likaledes fåborstmaskar (Oli-gochaeta), fjädermygglarver (Chironomidae, Diptera) och svidknott (Ceratopogonidae, Diptera) om än i andra inbördes proportioner (fi gur 15). Diversiteten minskade något, från 2,1 till 1,6, medan BQI förbätt-rades avsevärt, från 1,0 (otillfredsställande) till 2,3 och indikerar hög status med avseende på syrgasförhål-landen (Figur 16). Den sammanvägda bedömningen 2012 blir därför hög status, men mellanårsvariationen förefaller stor i norra Väringen och fl er undersökningar behövs.

Väringen västra delen (6070b)

Individtätheten var något högre 2012 än 2010, 946 mot 756 individer/m2, och samhället uppvisade 7 taxa (6 förra gången). Mest frekventa var fåborstmaskar (Oligochaeta), tofsmygglarven Chaoborus fl avicans (Diptera) och olika fjädermyggor (Chironomidae, Diptera) (fi gur 15). Varken Chaoborus eller den här mest frekventa fjädermyggan (Procladius) är obligat bottenlevande utan förekommer även fritt i vattnet ovanför sedimenten och har mindre betydelse vid utvärdering av bottenstatus. Diversiteten var densamma som 2010 (1,7 - måttlig diversitet). Däremot var BQI avsevärt försämrat från 3,0 (hög status) till samma nivå som blev belagd 2004 i Väringen, nämligen 1,0, d.v.s. otillfredsställande status med avseende på syrgasförhållanden (Figur 16).

Väringen sydöstra delen (6070c)

Individtätheten har mer än halverats jämfört med 2010, bara 698 individer/m2 mot 1776 individer/m2. Anta-let taxa var större, 8 nu mot 7 då. Liksom 2010 var de frekventaste djuren fåborstmaskar (Oligochaeta), fjä-dermyggor Procladius sp. (Chironomidae, Diptera) och svidknottlarver (Ceratopogonidae, Diptera). Antalet tofsmyggor (Chaoborus) var lägre men eftersom den vandrar upp och ner i vattenmassan under dygnet saknar dess abundansvariation i sedimenten betydelse (fi gur 15). Diversiteten var nästan densamma som 2010, 2,2 respektive 2,1, vilket indikerar måttlig diversitet). Även BQI antog nästan samma värde i år som 2010 (1,2 mot 1,1) och indikerar fortsatt måttlig status avseende syrgasförhållanden (fi gur 16).

Sammantaget förefaller status med avseende på bottnarnas syrgasförhållanden i Väringens tre delar variera kring gränsen mellan otillfredsställande och måttlig, men med stora mellanårsvariationer. Det är möjligt att tätare provtagningar eller fl er replikat än 5 per gång skulle ge bättre uppfattning om den naturliga variabi-liteten och därför mer entydiga resultat.

Norrsjön (6128)

Individtätheten var marginellt högre 2012 än 2010, med 866 respektive 608 individer/m2. Samhället inne-höll denna gång 7 i stället för 5 taxa, men fortfarande med tofsmygglarven Chaoborus fl avicans (Diptera) som mest frekvent, följd av de två syrebrist-tåliga fjädermyggorna Chironomus plumosus och C. anthraci-nus (fi gur 15). Diversiteten var fortsatt låg (1,1 nu, 0,99 då), samtidigt som BQI på 1,3 indikerade måttlig och därmed försämrad status med avseende på syrgasförhållanden. Med hänsyn taget till det låga antalet taxa, den låga diversiteten och det försämrade BQI-värdet blir den sammanvägda bedömningen måttlig status i Norrsjön.

Figur 15: Individtäthet (antal individer per kvadratmeter) av bottenfauna i sjöars profundal i oktober 2010 och 2012. För jämförelse presenteras även 2004 års resultat där det funnits tillgängligt. I gruppen Övriga ingår Tur-bellaria, Gastropoda, Bivalvia och Hydracarina.

200

420

1020

12

201

020

12

201

020

12

200

420

1020

12

201

020

12

201

020

12

200

420

1020

12

200

420

1020

12

0

1000

2000

3000

4000

5000

6000ÖvrigaOligochaetaDiptera, övrChironomidae

Täth

et (a

ntal

/m²)

Råsvalen

Stora Lindesjön

Väringen norra

Väringen västra

Väringen sydöstraNorrsjön

NorasjönBälgsjön

Norasjön (6340)

Individtätheten i Norasjön var fortfarande den högsta bland de här undersökta sjöarna om än lägre än 2010; 3465 individer/m2 nu mot 5302 individer/m2 då. Antalet påträffade taxa var lika litet (5) och samhället domi-nerades fortfarande stort av tofsmygglarven Chaoborus fl avicans (Diptera), följd av de två syrebrist-tåliga fjädermyggorna Chironomus plumosus och C. anthracinus (fi gur 15). Diversiteten var även den fortsatt låg (1,5 respektive 1,0). BQI sjönk från 2,0 till 1,7 och indikerar måttlig status med avseende på syrgasförhållan-den (fi gur 16). Den fauna som beskrevs 2004 indikerade otillfredsställande status vilket pekar på en möjlig förbättring avseende syresituationen i Norasjöns profundal. Det relativt låga artantalet och diversiteten samt de sammantagna BQI-värdena ger en måttlig status 2012.

Bälgsjön (6510)

Individtätheten 2010 förefaller ovanligt låg med bara 33 individer/m2; år 2012 var den 393 och 2004 196 indivder/m2. Antalet taxa 2012 (11 st) var betydligt högre än 2010 (3 st) och något högre än 2004 (8 st). Bland fjädermyggorna (Chironomidae, Diptera) påträffades 4 relativt syrekrävande arter, bl.a. den även 2010 dominerande Stictochironomus rosenschoeldi. Vidare förekom fåborstmaskar (Oligochaeta), ärtmuss-lan Pisidium sp. (Bivalvia) och - som ny i det tillgängliga artmaterialet för sjön - plattmasken Dendrocoelum lacteum (Turbellaria) (Figur 15). Diversiteten var den högsta bland de 2012 undersökta sjöarna (2,8 nu jäm-fört med 1,5 år 2010) och likaså var BQI hög (3,2 i denna undersökning, 3,0 åren 2010 och 2004, fi gur 16). Allt sammantaget indikerar profundalfaunan i Bälgsjön en hög status med avseende på syrgassituationen.

37

Figur 16: Benthic Quality Index (BQI) omräknad till ekologisk kvot för bottenfaunan i sjöarnas profundal i oktober 2010 och 2012. För jämförelse har BQI beräknats även på 2004 års resultat där det funnits. Beräkningar enligt bilaga A (Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag) till Naturvårdsverkets handbok 2007:04.

00,10,20,30,40,50,60,70,80,9

11,11,21,3

2004

2010

2012

2010

2012

2010

2012

2004

2010

2012

2010

2012

2010

2012

2004

2010

2012

2004

2010

2012

EK

(BQ

I)

Råsvalen

Stora Lindesjön

Väringen norra

Väringen västra

Väringen sydöstraNorrsjön

NorasjönBälgsjön

Vattendrag

Provtagning av litoralbottenfauna i rinnande vatten utfördes i mitten av maj 2012. Fem replikat togs med s.k. sparkhåv och sållades genom 0,5 mm såll. De etanolkonserverade proverna sorterades, artbestämdes och kvantifi erades i lupp.

Resultaten för bottenfauna i rinnande vattendrag redovisas i detalj i Bilaga 6 och de sammanfattade statusklassningarna i Bilaga 9. Totalantal individer och antal taxa redovisas i fi gur 17. Andel för de olika bottenfaunagrupperna visas i fi gur 18. Variationer i ekologisk och näringsmässig påverkan (ASPT- och DJ-index) visas som viktade värden i fi gur 19. Variationer i försurningspåverkan (MISA) redovisas som ekologiska kvoter i fi gur 20.

Alla stationer utom de i Sverkestaån uppvisade högre totalantal individer 2011 än de båda andra åren och vanligen något högre 2012 än 2010. Vid punkterna i Sverkestaån steg antalet stadigt från 2010 till 2012. En måhända intressant men svårförklarad detalj som kan observeras i fi gur 17 är samvariationen mellan totalantal individer och antal taxa – ökar den ena så ökar ofta den andra och omvänt. DJ-indexet (nä-ringspåverkan) var tvärt emot individantalet lägre 2011 än de båda andra åren vilket sannolikt beror på att fl era av indexets delvärden uttrycks i procent av totalantalet.

De latinska namnen för de djurgrupper som diskuteras nedan är: nematoder Nematoda fåborstmaskar: Oligochaeta musslor: Bivalvia kräftdjur: Crustacea, Malacostraca nattsländor: Trichoptera skalbaggar: Coleoptera bäcksländor: Plecoptera dagsländor: Ephemeroptera fjädermyggor: Diptera, Chironomidae

38

Hörksälven, uppströms infl ödet i Björken (6014)

Hörksälven hade den lägsta individtätheten vid de undersökta stationerna alla tre åren - lite högre 2011 än de två andra åren, men i medel mindre än 100 individer/prov. Antal påträffade taxa var däremot unge-fär som vid de andra stationerna, mellan 30 och 40. Fjädermyggor utgjorde 20-30 % av antalet individer, medan fåborstmaskar, dagsländor och nattsländor vardera stod för 10-15 %

ASPT (allmän ekologisk status) varierade föga de tre åren utan pendlade kring gränsen mellan hög och god status. Treårsmedelvärdet 5,9 indikerar hög status. DJ-indexet var en statusklass lägre 2011 än de båda andra åren och indikerade då måttlig status men visade annars på god status; medelvärdet för de 3 åren, 10,3, indikerar måttlig status. MISA (surhetsindex) var något lägre 2011 än de båda andra åren men indike-rade hela tiden att statusen med avseende på surhetspåverkan var nära neutral, medel 38.

Den sammanvägda treårsbedömningen av bottenfaunasamhället ger god status i Hörksälven 6014. Det låga totalantalet kompenseras av ett inom föreliggande undersökning normalt artantal.

Garhytteån, nedströms Bångbro ARV (6030)

Individtätheten i Garhytteån var relativt typisk bland de undersökta vattendragen, omkring 150 st/prov, och med högre antal 2011 än de båda andra åren. Inte heller antalet påträffade taxa avvek utan låg kring 40. De djurgrupper som dominerade var olika; 2010 var fåborstmaskar vanligast, 2011 dominerade dagsländor och skalbaggar medan fjädermyggor var frekventast 2011. Denna ”succession” kan möjligen ha något att göra med de ovanligt höga fosforhalterna åren innan, kanhända en temporär påverkan från det uppströms liggande avloppsverket? Detta syns emellertid inte alls i vare sig ASPT- eller DJ-indexen.

ASPT (allmän ekologisk status) varierade föga de tre åren, mellan 2,7 och 3,9, men hela tiden indikerande hög status; det bästa värdet återfanns 2011. Inte heller DJ-indexet (näringspåverkan) varierade nämnvärt (12-14, god-hög status) med något sämre värde 2011. MISA (surhetsindex) pendlade mellan 50 och 30, med lägst värde 2012, men hela tiden inom spannet kring neutralt ur försurningssynpunkt.

Den sammanvägda bedömningen av bottenfaunasamhället är hög status i Garhytteån 6030.

Arbogaån, nedströms Lindesberg (6050)

Individtätheten och artantalet steg påfallande från 2010 till 2011/2012, från omkring 100 till omkring 600 individer/prov respektive från ca 25 till ca 50 taxa, en av de två största mellanårsförändringarna i den innevarande undersökningen (Sverkestaån/Stenby är den andra). Alkaliniteten samt halterna av fosfor och kväve har ökat vid provpunkten de senaste fem åren och kan möjligen vara en bidragande orsak till föränd-ringen men med så litet bakgrundsmaterial (3 år) är det svårt att avgöra om ökningen är miljöbetingad eller beror på variationer i provtagning eller på naturlig mellanårsvariation. Fåborstmaskar var den dominerande djurgruppen 2010, nattsländor de två andra åren, medan fjädermyggor utgjorde ungefär lika stora andelar alla år. Kräftdjur saknades 2010 men förekom de två andra åren.

ASPT (allmän ekologisk status) varierade inte så mycket de tre åren, 6,0 - 5,7, men sjönk från hög till god status, liksom statusklassningen utifrån fosforhalterna i vattnet. DJ-index (näringspåverkan) varierade två statusklasser under perioden (12-8-11) och medelvärdet för de tre åren (10,3) indikerar otillfredsställande status, precis under gränsen till god status. MISA (surhetsindex) varierade mellan ca 40 och 70, med lägst värde 2011, men hela tiden inom spannet omkring neutralt ur försurningssynpunkt.

Den sammanvägda bedömningen av bottenfaunasamhället är att statusen är god i Arbogaån nedströms Lin-desberg 6050, men de stora variationerna i DJ-index och försämringen i statusklassning hos ASPT-index understryker vikten av fortsatta provtagningar för att fastställa om det rör sig om mellanårsvariationer eller en pågående försämring.

39

Arbogaån, uppströms Frövifors (6060)

Individtätheten var, liksom vid fl ertalet stationer, lägst 2010 och högst 2011 med 2012 som ett mellanår, och varierade från 250-400 individer/prov. Antalet påträffade taxa minskade något under undersökningsperio-den, från 50 till drygt 40, och det var endast vid denna station det hände. Den relativa artsammansättningen var ungefär densamma de tre åren, drygt 30 % fjädermygglarver och knappt 30 % dagsländor samt omkring 10 % vardera av fåborstmaskar och kräftdjur. Denna lokal har haft den högsta och jämnaste andelen dags-ländor i föreliggande undersökning.

ASPT (allmän ekologisk status, 5,5 - 5,9) och DJ-index (näringspåverkan, 11) har varit mycket stabila, och har båda indikerat god status alla tre år. MISA (surhetsindex) var också jämförelsevis stabilt och varierade mellan 62 och 72 vilket indikerar en nära neutral surhetsstatus.

Den sammanvägda bedömningen blir god status i Arbogaån uppströms Frövifors (6060).

Arbogaån, infl öde Väringen (6065)

I medel var individtätheten i Arbogaåns infl öde till Väringen den näst lägsta inom undersökningen och varierade mellan 50 och 220 individer/prov, medel 113; endast Hörksälven var sämre med i medel 78 st/prov. Antal funna taxa var de lägsta i undersökningen med ett medel på drygt 25. Liksom vid fl ertalet sta-tioner uppvisade 2011 högre resultat än de två andra åren. Fjädermygglarver och fåborstmaskar utgjorde vardera mellan 20 och 40 % av totalantalet individer

Både ASPT (allmän ekologisk status) och DJ-index (näringspåverkan) hade sina lägsta resultat i denna provpunkt (4,9 - 5,5 respektive 8-9); år 2011 var det minst påverkade året enligt ASPT men det mest påver-kade enligt DJ:s, som då indikerade otillfredsställande status. Medelvärdet för de 3 åren blir god status enligt ASPT, måttlig enligt DJ. MISA (surhetsindex) steg under de tre undersökta åren men indikerade hela tiden nära neutral status med avseende på surhetspåverkan.

Den sammanvägda bedömningen av bottenfaunasamhället är att statusen är måttlig i Arbogaåns infl öde till Väringen (6065) eftersom DJ-index antyder en viss näringspåverkan.

Arbogaån, nedströms Arboga (6090)

Individtätheten och i synnerhet antal taxa ökar under åren 2010-2012, från det ganska måttliga individanta-let 76 till omkring 170 individer/prov och det måttligt höga artantalet från 33 till 49 st.

De dominerande grupperna var ganska oföränderliga: fjädermygglarver utgjorde omkring 50 % av antalet individer medan dagsländor och fåborstmaskar stod för ungefär 10 % vardera.

Denna provpunkt ligger till skillnad från de övriga i Illies ekoregion 14 (Centralslätten); de andra ligger i region 22 (Fennoskandiska skölden). Referensvärdena för region 14 är något lägre gällande ASPT- och DJ-index än för region 22 varför de funna indexvärdena indikerar högre status här även om de i absoluta tal inte skiljer sig från de övriga stationernas.

Både ASPT (allmän ekologisk status, 5,1 - 5,5) och DJ-index (näringspåverkan, 9-11) indikerar hög status, jämförbar med den i Garhytteån. År 2011 hade det högsta ASPT-resultatet men det lägsta DJ-värdet. MISA (surhetsindex) har samma referensvärde i de båda ekoregionerna och varierade mellan 44 och 78 vilket indikerar att statusen nära neutral.

Den sammantagna bedömningen visar på hög status i bottenfaunasamhället i Arbogaån nedströms Arboga (6090).

40

41

Hagbyån, infl öde i Norasjön (6330)

Den måttligt höga individtätheten steg något under undersökningsperioden, från 143 - 216 individer/prov medan antal taxa minskade men i medel låg kring 38 st.

Andelen fjädermygglarver sjönk från drygt 50 till ca 30 % medan fåborstmaskarna ökade från 15 till 55 %.

ASPT (allmän ekologisk status) varierade knappt under perioden (5,3 - 5,5) och indikerade hela tiden god status. DJ-index (näringspåverkan) sjönk under perioden, från 11 (god status) till 10 (måttlig status), även om medelvärdet för perioden visar på god status. MISA (surhetsindex) var stabilt (66 - 71) och indikerade nära neutrala förhållanden.

Den sammanvägda bedömningen utifrån bottenfaunasamhället är god status i Hagbyån 6330

Sverkestaån, Kåfalla (6903)

Vid båda stationerna i Sverkestaån ökade individtätheten påtagligt under de tre undersökningsåren, från knappt 100 - omkring 500 individer/prov. Vid Kåfalla steg antal taxa något, från knappt 30 till omkring 40, men inte lika mycket som vid punkten Stenby.

Fjädermyggor utgjorde den största andelen och ökade från knappt 50 till omkring 75 %. Den näst individ-rikaste gruppen, dagsländor, varierade mellan 10 och 25 % medan fåborstmaskarna minskade från 20 till bara några få procent. Eftersom kemiprover inte tas vid denna punkt kan förändringarna inte förklaras, utan framtida provtagningar får utvisa om detta är en mellanårsvariation eller en verklig förändring.

ASPT (allmän ekologisk status) sjönk under perioden, från hög (6,2) till god status (5,7). DJ-index (näringspåverkan) visade hela tiden oförändrat på god status (11). MISA (surhetsindex) varierade från ungefär 40 till ungefär 50, hela tiden visande på nära neutral nivå.

Den sammanvägda bedömningen av bottenfaunasamhället är att statusen är god i Sverkestaån, Kåfalla 6903. Även om 3-årsmedelvärdet för ASPT indikerar hög status så visar det en sjunkande trend och moti-verar ytterligare den något lägre statusklassningen. För att bättre kunna bedöma eventuell påverkan vore det också värdefullt med kompletterande kemisk provtagning.

Sverkestaån, Stenby (6910)

Vid båda stationerna i Sverkestaån ökade individtätheten påtagligt under de tre undersökningsåren, från knappt 100 - omkring 500 stycken/prov. Vid Stenby noteras en av de kraftigaste ökningarna av antal taxa, från 30 till 60 stycken; bara i Arbogaån nedströms Lindesberg märktes en lika stor ökning.

De två första åren utgjorde fjädermygglarver omkring 60 % av totalantalet individer, medan övriga grup-per låg på 5-10 % eller mindre; år 2012 ökade plötsligt individantalet hos fl era djurgrupper (fåborstmaskar, kräftdjur, nattsländor, musslor och nematoder) och likaledes ökade artantalet bland i synnerhet nattsländor och fjädermyggor men till viss del även hos dag- och bäcksländor. Med så litet bakgrundsmaterial (3 år) är det tyvärr svårt att avgöra om denna plötsliga ökning är miljöbetingad eller om den beror på variationer i provtagningen eller naturlig mellanårsvariation.

ASPT (allmän ekologisk status, 5,5 - 5,9) varierade föga de tre undersökta åren och visade på hög status. DJ-index (näringspåverkan) sjönk under perioden från god (11) till måttlig status (10), med ett 3-årsmedel indikerande måttlig status. MISA (surhetsindex) varierade mellan ungefär 40 och 60, indikerande nära neutral miljö.

Figur 17: Bottenfauna i vattendrag 2010-2012. Variationer i totalantal individer och antal taxa

Tota

lant

al in

divi

der

Ant

al ta

xa

Totaltantal Antal taxa

2010

2011

2012

2010

2011

2012

2010

2011

2012

2010

2011

2012

2010

2011

2012

2010

2011

2012

2010

2011

2012

2010

2011

2012

2010

2011

2012

0

100

200

300

400

500

600

700

0

10

20

30

40

50

60

70

6014 6030 6050 6060 6065 6090 6330 6903 6910

6014

201

020

1120

12

6030

201

020

1120

12

6050

201

020

1120

12

6060

201

020

1120

12

6065

201

020

1120

12

6090

201

020

1120

12

6330

201

020

1120

12

6903

201

020

1120

12

6910

201

020

1120

12

0%

20%

40%

60%

80%

100%

Oligochaet

Crustacea,Malacostraca

Ephemeropt

Coleoptera

Trichopter

Diptera, övriga

Chironomid

Övriga

100200300400500600700

Tota

lant

al/p

rov

Pro

cent

ande

l av

tota

lant

al

Figur 18: Bottenfauna i vattendrag i 2010-2012. Variationer i totalantal per prov och andel för de olika bottenfau-nagrupperna.

42

Den sammanvägda bedömningen av bottenfaunasamhället är att statusen är god i Sverkestaån Stenby 6910, men av förändringar i bl.a. totalantal och artsammansättning att döma verkar – liksom vid punkten Kåfalla - något vara på väg att hända, och fortsatta undersökningar är önskvärda.

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

0

0,3

0,6

0,9

1,2

1,5

1,8

6014 6030 6050 6060 6065 6090 6330 6903 6910

EK

(MIS

A)

Nära neutralt

Mycket surtSurtSvagt surt

Figur 20: Bottenfauna i vattendrag i 2010-2012. Surhetspåverkan (MISA) redovisas som ekologiska kvoter. Formellt ska de ekologiska kvoterna gå från 0 till 1 men eftersom alla indikerar nära neutrala förhållanden har hela variationsbredden redovisats.

43

Figur 19: Bottenfauna i vattendrag i 2010-2012. Ekologisk och näringsmässig påverkan (ASPT- och DJ-index) visade som viktade EK-värden

Vikt

at s

tatu

skla

ssvä

rde Hög

Dålig

Otillfredställande

Måttlig

God 2

010

2011

2012

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

201

020

1120

12

0

1

2

3

4

5

EK (ASPT) EK (DJ)

6014 6030 6050 6060 6065 6090 6330 6903 6910

Sammanställning av statusklassning

Statusklassning avseende analyserade parametrar vid stationerna har utförts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 2007 (Bilaga A: Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Handbok 2007:4). De kemiska parametrarna har klassats utifrån treårsmedelvärden medan de biologiska parametrarna klassats på årets resultat då biologiska provtagningar inte utförs alla år.

Vid sammanställning av statusklassningarna för de olika kvalitetselementen väger man först samman de biologiska kvalitetselementen. Om statusen är måttlig eller sämre så klassar man efter det sämst klas-sade kvalitetselementet. Om den biologiska klassningen visar på god eller hög status vägs även fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer in. För en fullständig klassning av ekologisk status ska även hydromorfologiska kvalitetsfaktorer beaktas, men dessa ingår inte i detta uppdrag.

För några stationer har statusen varierat mellan åren och presenteras då med fl erfärgadc symboler och årets klassning längst till höger. För de stationer där klassningen endast grundar sig på fosforhalt rör det sig, som tidigare nämnts i avsnittet om näringsänmnen, i de fl esta fall om små skillnader som ger ett EK-värde över eller under en klassgräns. Detta visar på osäkerheten i klassningen utifrån enskilda kvalitetsfaktorer. Provtagningsfrekvens har också stor inverkan på osäkerheten i klassningen då enstaka resultat kan få opro-portionerlig betydelse.

Generellt sett är statusen hög i merparten av sjöarna och vattendragen i norra och västra delen av avrin-ningsområdet med några undantag (fi gur 21). Statusklassningarna kring Väringen och nedströms visar mes-tadels på måttlig till god status.

44

45

6 013*

6 020*6 017*

6 014

6 075*

6 048*

6 045**6 050

6 010*

6 012*

6 030

6 032*

6 034*

6 040

6 0606 065

6 070 6 073* 6 079*6 080*6 085

6 090

6 093*6 097*

6 120*

6 128

6 310*

6 330

6 3406 345*

6 350*

6 510

6 610*

6 710*6 714*

6 720*

6 830*

6 903**

6 910**

6 920*

6 940*

6 960*

Råsvalen

Fåsjön

N Hörken

S Hörken

Ljusnaren

Skedvisjön

Vikern

Dålig statusOtillfredställande statusMåttlig statusGod statusHög status

Dålig statusOtillfredställande statusMåttlig statusGod statusHög status

Sjöar

Vattendrag

6 320*

6 902*

6028*

6 325*

* endast kemisk bedömning

**endast biologisk bedömning

Figur 21: Statusklassning av sjöarna och vattendragen i Arbogaåns avrinningsområde. Sammanslagen statusklass-ning av växtplankton, bottenfauna, siktdjup, klorofyll och totalfosfor för sjöarna. Sammanslagen statusklassning av fosfor och bottenfauna för vattendragen. I Väringen är mittpunkten bedömd utifrån kemi och växtplankton medan de andra punkterna är bedömda utifrån enbart bottenfauna. För de stationer där klassningen varierat under tre-årsperioden presenteras statusen med fl erfärgade symboler och varje år från vänster till höger. Växtplankton och bottenfauna i sjöar togs endast 2010 och 2012. Statusklassning enligt bilaga A (Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag) till Naturvårdsverkets handbok 2007:04.

Källförteckning

Litteratur

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG. Miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen och vissa andra förorenande ämnen. Bilaga 1. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:348:0084:0097:SV:PDF

Fiskevattendirektivet 2006. Förordning om miljökvalitetsnormer för fi sk- och musselvatten. SFS 2006:1140

Länsstyrelsen Örebro län 2004. Utsläpp av fosfor och käve till vatten i Örebro län. Översyn av miljökon-sekvenserna av mänsklig verksamhet enligt EG:s ramdirektiv för vatten. Publ. nr 2004:38.

Länsstyrelsen Örebro län 2008. Åtgärdsplan för kalkningsverksamheten i Örebro läns sjöar och vattendrag 2008-2012. Publ nr 2008:2. Bilaga 4

Naturvårdsverket 2000. Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Rapport 4913.

Naturvårdsverket 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Bilaga A: Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Handbok 2007:4Bedömningsgrunderna fi nns även tillgängliga via Internet på http://www.naturvardsverket.se

Naturvårdsverket 2008. Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen. Rapport 5799.

Sobek, S., Nisell, J.och Folster, J. (2011). ”Predicting the volume and depth of lakes from map-derived parameters.” Inland Waters 1(3): 177-184.

Datakällor

SMHI. Väder och vatten 2010. Månadsskrift från SMHI.

PLC5-data. www.smed.se

Vattenmyndigheten Norra Östersjön. Arbogaåns avrinningsområde. www.vattenmyndigheten.se

Utsläpp i siffror. www.utslappisiffror.naturvardsverket.se/

46