Institutionen för samhällsvetenskap

Kursnamn: Geografi 41-60 GEC532

Kurstermin: VT 2003

Handledare: Hans Andrén

Rosenlunds bankar Erosion och förändring sedan 1960

Jesper Kedjevåg & Mattias Nilsson 2008-06-04

Förord

C-uppsatsen Rosenlunds bankar, erosion och förändring sedan 1960, var möjlig

att genomföra tackvare den hjälp som vi har fått av andra sakkunniga personer.

Vi skulle vilja börja med att tacka Helen Bjurulf som vid skrivande stund var

kulturgeograf vid Jönköping kommun. Hon hjälpte oss med bakgrundsakta,

kartor och att komma i kontakt med Svante Olsson. Olsson var vid samma

tidpunkt byråingenjör vid Jönköpings kommun och han hjälpte oss med att hitta

fasta mätpunker på Rosenlunds bankar, och digitalisera kartorna. Vi skulle även

vilja tacka Susana Pesce vid Växjö universitet som hjälpte oss med de första

trevande försöken med att skapa en karta över brinkläget.

Vi skulle även vilja rikta ett stort tack till vår handledare Hans Andrén vid

Växjö universitetet som har hjälpt och stöttat oss mycket under arbetets gång.

Inte minst när det gäller arbetet med GIS för att färdigställa vår karta med

brinkläget från år 2003.

Ett stort tack till er alla!

Jesper Kedjevåg och Mattias Nilsson

Innehållsförteckning

2

1.1 Inledning 4

1.2 Syfte och frågeställning 5

1.3 Avgränsningar 5

1.4 Definitioner 6

2 Bildningen av Rosenlunds bankar 9

2.1 Tidigare studier av Rosenlunds bankar 12

3 Metod 14

3.1 Material 16

3.2 Mätning 16

4 Förstudier 19

5 Erosionsprocesser 20

6 Resultat 29

7 Diskussion 33

8 Sammanfattning 34

Källförteckning

Bilaga 1 ”Detaljbeskrivning av vinkelhaken”

Bilaga 2 ”Mätprotokoll”

3

1.1 Inledning

Rosenlunds bankar är en två km lång drumlinformad udde, som ligger mellan

Jönköping och Huskvarna vid Vätterns södra strand1. Den kraftiga

erosionsbranten på 35 meter över Vätterns sjöyta syns tydligt om du kör E4

söderut i höjd med Huskvarna. Bankarna består av flera olika jordlager av

morän och glacifluviala avlagringar som har utsatts för mycket erosion sedan

istiden2. Området skapades troligtvis av en isrand i kanten av inlandsisen för

cirka 12 000 år sedan.

Erosionen på Rosenlunds bankar är ett urgammalt problem för

lokalbefolkningen. Redan på 1700–talet påpekades det att den bördiga jorden på

banken minskade och jordbrukarna krävde skattelättnader då de fick allt mindre

mark att bruka3. Idag är området ett naturreservat, mycket tack vare den kraftiga

erosionen som gör området mycket unikt, men även för det intressanta djurlivet

med Kungsfiskare och Backsvalor som trivs i området. Jönköpings kommun

uppskattar erosionen till 20-30 centimeter per år. Dock har ingen riktig kartering

av brinken genomförts sedan år 1962.

Karteringar som är baserade på fältarbeten i modern tid har endast gjorts vid ett

fåtal tillfällen, och var vid åren 1908-09 och 19624, så behovet av en

nykartering anses vara mycket stor. Det finns gamla jordebokskartor från 1600

talet, men dessa är inte tillförlitliga och har för stora fel när det gäller

strandkonturerna

-

ns

rhetsställas.

5. Dock har brinken ett flertal tillfällen dokumenterats med

hjälp av flygfoton, men dessa måste kompletteras med fältarbete om brinke

läge ska kunna säke

Ett flertal försök att förhindra erosionen har gjort under tidens gång, som

exempel kan man nämna att G. M. Posse på 1780-talet fick rätten att förvalta

området, mot att han hämmade erosionen med risvirke, växtplanteringar och

1 Waldemarson, 1986, s. 20 2 Norrman, 1964, s. 33 3 Norrman, 1964, s. 182 4 Björklid, 1962, s. 4 5 Norrman, 1964, s. 183

4

stenmurar6. Idag får erosionen ha sin gång utan att man försöker påverka den,

även om vissa ingrepp fortfarande påverkar erosionen. Här kan man bland annat

nämna täckdikning som påskyndar erosionen.

År 1971 tog Länsstyrelsen beslutet att ett 100 meter brett och 1,8 km långt

område skulle omfattas av naturskyddslagen, då det ansågs att områdets

beskaffenhet var av riksintresse. Beslutet reviderades år 1987 vilket innebar att

Jönköpings kommun blev naturvårdsförvaltare för området7.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att undersöka var brinkkrönet befinner sig i dag (år

2003) vid Rosenlunds Bankar. Genom att undersöka erosionsbrinkens läge kan

vi se om erosionen håller den beräknande takten, eller om beräkningarna är

missvisande. För att få en djupare förståelse för erosionen vid Rosenlunds

bankar anser vi att det är lämpligt att presentera de mest aktiva processerna i

området. För att få en bättre förståelse för processerna och den unika miljö som

Rosenlunds bankar utgör så bör vi också belysa hur bankarna en gång skapades.

Frågeställningarna blir:

- Var går brinkkrönet vid Rosenlunds bankar idag och hur stor är den

beräknade erosionen idag?

- Hur har erosionen förändrats med tiden?

1.3 Avgränsningar

Rosenlunds bankar är en sträcka på cirka två kilometer som ligger mellan

Jönköping och Huskvarna, längs med Vätterns strand i norra Småland. Det är

främst bankens nordöstra delar som vi har valt att studera.

6 Norrman, 1964, s. 191 7 Bjurulf, 2003 (muntligt)

5

Fig. 1 Karta som visar Rosenlunds bankars placering mellan Jönköping och

Huskvarna. Inringningen visar det område som studierna är koncentrerade till8.

Avgränsningen grundas på att erosionsprocesserna är mest aktiva i det nordöstra

området, samt att arbetet skall kunna rymmas inom en C-uppsats. Med andra

ord kommer inte hela Rosenlunds bankar karteras och jämföras i denna uppsats.

Vi har även valt att begränsa processbeskrivningarna till de processer som är

mest aktiva i området. Faktorer som vi medvetet har valt bort att studera är;

meteorologiska, vattenstånd samt sedimentations- och bottenstudier. Dock

kommer vi att nämna dessa för att ge en mer komplett bild av Rosenlunds

bankar.

1.4 Definitioner9

Brinkkrön: Figur 3 visar tydligt hur brinkkrönet ser när växtlighet inte längre

kan stanna kvar utan att rasa ner för branten.

Strandlinje: Den del som skiljer land och vatten åt vid ett visst vattenstånd.

Ras: Material som genom fritt fall eller av den kraft som generas vid raset

snabbt faller ner. Partiklarna har rört sig fritt från varandra.

Skred: En sammanhållen massa som snabbt rör sig över en glidyta.

8 www.eniro.se 9 Samtliga definitioner är hämtade från Björklid, 1962 s. 3-ff

6

Jordkrypning: Mycket långsam process där massan glider/flyter fram på grund

av frost och upptining (solifluktion) eller fuktigt och torr omväxling. Processen

är endast synlig i ett längre tidsperspektiv.

Slamström: En blöt jordmassa som rör sig snabbt genom en flytrörelse.

Ytavspolning: Ett dräneringsnät som transporterar bort material med det

rinnande vattnet på ytan eller genom regndroppserosion.

Korrasion av sandströmmar: Miniatyrströmmar av torr sand som nöter ner

sluttningen.

Abrasion: Vågornas erosion av strandkanten

Deflation: Löst material som bortförs av vinden.

Fig. 2 Termologikarta hämtad från Björklid, 1962, s. 3. Figuren är omarbetad

av författarna för uppsatsen.

7

Fig. 3 Fotografiet visar brinkkrönet tydligt underifrån samt materialskiktningen

i Rosenlunds bankar (våren år 2003).

8

2 Bildningen av Rosenlunds bankar

Rosenlunds bankar skapades för cirka 12 000 år sedan av en israndbildning i

samband med inlandsisens recession. Inlandsisen växte till sig och retirerade ett

flertal gånger över området, vilket har skapat flera olika lager av jordarter. Varje

reträtt följdes av en issjö. Troligtvis har det glacifluviala materialet sedimenterats

mellan Huskvarnadalen och Jönköpingssänkan då det har blivit en kil där mellan

två istungor10.

Det finns få spår av den första glaciärareträtten. En issjö skapades mellan den

aktiva isen och de högre områdena i söder. Det går inte att fastställa hur långt

norrut den aktiva fronten drog sig tillbaka. I den isuppdämda sjön kalvade ett stort

antal isberg som släppte ner material till bottnen av issjön. När inlandsisen senare

växte till sig igen blandades bottensedimenten och det släppta materialet från

isbergen11. Glaciären som nu växte fram kallas för Rosenlundsglaciären.

Under återtillväxten av inlandsisen så införlivades det material som tidigare hade

avlagrats i området. Den tillväxande glaciären täckte ett område ända ner till

Vaggeryd som ligger cirka 3,5 mil söder om Jönköping. När Rosenlundsglaciären

åter drog sig tillbaka skapades en ny issjö mellan issjöns utkant och höglandet i

söder. Nära den aktiva glaciärkanten formades nu moränenheterna som ingår i

Rosenlundsmoränen. En bit söderut från den aktiva glaciärfronten bildandes ett

mäktigt lager bottensediment med droppstenar och det är oklart hur långt norrut

reträtten sträckte sig. Det finns forskning som talar om att den skulle ha varit i

höjd med berget Billingen12 som ligger ca 9 mil nordväst om Rosenlunds bankar.

Efter reträtten gjorde glaciären en ny framstöt och området vid Rosenlunds bankar

täcktes återigen av en glaciär, denna gång av Öxnehagaglaciären. Den

framskjutande glaciären tryckte bort den isuppdämda sjön.

10 Norrman, 1964, s. 38 11 Waldemarson, 1986, s. 120 12 Waldemarson, 1986, s. 120

9

Enligt Waldemarson är det mest troligt att större delen av Rosenlunds bankar

skapas under Öxnehagaglaciärens tillväxt13. Hur långt söderut isen sträckte sig

denna gång har inte varit möjligt att fastställa, men figur 4 visar Waldemarsons

uppskattning av utbredningen av både Rosenlundglaciären och

Öxnehagaglaciären.

Fig. 4 Karta som visar utbredningen av Rosenlundglaciären och

Öxnehagaglaciären enligt Waldemarson, 1984, s. 119. Kartan är omarbetad av

författarna för uppsatsen.

13 Waldemarson, 1986, s. 121

10

När glaciären drog sig tillbaka skapades en ny issjö mellan glaciärens front och

vattendelaren. Morän övertäcktes nu av lera som sedimenterades i issjön och sand

som eroderat i omkringliggande områden deponerades14. Slutresultatet av de tre

issjöarna och inlandsisens fram- och tillbakagång blev bland annat Rosenlunds

bankar.

Resultatet blev flera skikt av olika material med en jordmäktighet som sträcker sig

någonstans mellan 50 och 100 meter. Underst i jordlagerserien finns en blågrå

morän som täcks ett lager med sand som är dit transporterat av isälvar. Tydliga

tecken på att isen åter växte sig större en period kan avläsas i det lager med

sandig-moig morän som ligger ovanpå sanden (se fig. 27 i Waldemarson, s. 21).

På grund av den stora variationen av avlagringar är det mycket svårt att

fastställa skapandet av Rosenlunds bankar. Bankarna består av två

moränhorisonter som är åtskilda av en mäktig packe isälvs- och issjösediment.

När isen åter spred sig söder ut flyttades det underliggande sedimentlagret och

blandade sig med det nya, vilket har lett till de oenhetliga skärningarnas

utseende. Den västnordvästra delen är täckt av kalkhaltig morän och är till större

delen blockfattig. Området innehåller även stenfattig issjömärgel, som är grått

och oskiktat finsediment, men även issjösand förekommer15.

Mot västsydväst så avtar moränen och sanden i mäktighet och ersätts med

issjölera som blir det dominerande materialet. Materialet är blockfattigt, men de

block och stenar som finns är väl rundade och moränkappan är endast någon

meter tjock. Moränen är mycket hårdpackad, vilket gör det möjligt att lodräta

väggar uppstår i branten16.

14 Waldemarson, 1986, s.121 15 Björklid, 1962, s. 9 16 Norrman, 1964, s. 37

11

2.1 Tidigare studier av Rosenlunds bankar

De första studierna av Rosenlunds bankar är inritningen av strandlinjen från

topografiska beskrivningar från sent 1700 och 1800-tal som gjordes av Allvin år

1839 och år 1859. Allvin var lantmätare i Jönköping och hans kunskap om

stranden och hans proffisionella arbete gör honom mycket trovärdig enligt

Norrman17. Allvin skriver även om ett försök till att uppskatta erosionen vid

Rosenlunds bankar på tidigt 1700-tal.

Norrman har studerat lantmäterikartor och andra uppmätningar av Rosenlunds

bankar. Den äldsta tillförlitliga kartan han har studerat är från år 178818, han har

sen jämfört denna med kartor som har tillverkats vid senare år. Norrman

beräknar den genomsnittliga erosionstakten till cirka 40 cm/år. Det finns dock

kraftiga avvikelser från denna erosion, på den östra och centrala delen

uppskattar Norrman att reträtten endast var 21 cm per år mellan åren 1795-

190819. Norrman belyser även att reträtten inte är konstant i tid, utan att den

sker stötvis. När branten rasar och material lossnar från brinken så kan man

uppmäta en reträtt. Der nerrasade materialet måste först transporteras bort av

vågorna innan en ny underminering av branten uppstår20. Mycket av Norrman

arbete gick ut på att beskriva de aktiva erosionsprocesserna och undersöka

Vätterns bottenmorfologi.

s

Björklids huvudarbete var att kartera Rosenlunds bankar samt att redogöra för

de erosionsprocesser som är aktiva i området. Björklid påpekar mätfel som

gjordes år 1908-09. Enligt mätningen från år 1908-09 skulle avståndet mellan

strandlinjen och krönet vara avsevärt längre än vad som framgår av mätningen

som gjordes 52 år senare. Den gamla strandlinjen från år 1908-09 är nämligen

10-30 meter innanför den nuvarande även om erosionen har pågått i ytterliggare

52 år och avvikelsen är för stor för att kunna förklaras med

vattenståndsavvikelser21.

17 Norrman, 1964, s. 182 18 Norrman, 1964, s. 184 19 Norrman, 1964, s. 192 20 Norrman, 1964, s. 187 21 Björklid, 1962, s. 4

12

År 1950-51 flygfotograferades området och det är detta material som är mest

tillförligt när det gäller strandlinjens läge, dock är krönet allt för otydligt för att

kunna anses vara helt tillförligt22. Dessa faktorer låg till grund för att det fanns

ett behov av en nykartering av området enligt Björklid.

För att kunna fastställa strandlinjen och brinkkrönet har Björklid använt sig av

gamla inmätningskartor och konverterat dessas koordinater till det då gällande

Jönköpings koordinatsystem23. Dock visade det sig att koordinatsystemet var

något skevt då pappret hade krympt på grund av tidens gång24.

Både Norrman och Björklid har gjort beräkningar på erosionstakten mellan

vissa perioder. De har båda valt att dela in Rosenlunds bankar i en västlig och

en östlig del. Norrman har den äldsta uppskattning från år 1795-1908 där han

beräknar den årliga erosionen i den östra delen till 21 cm/år och i den västra till

10 cm/år. För perioden 1908-47 har Norrman troligtvis reviderat Bjöklids

siffror. Norrman fick då fram en erosionstakt på 28 cm/år25 i den östra och

Björklid hade 30 cm/år26. På den västa delen blev Norrmans reviderade

beräkningar 19 cm/år27 vilket var detsamma som Björklid28. För den sista

perioden mellan åren 1947-60 har Norrman beräknat erosionen på den östra

delen till 24 cm/år och för den västra 18 cm/år29. Björklids siffror blev 25

respektive 18 cm/år30.

Även om reträtten beräknas till mycket mindre mellan åren 1947-60 än vad den

var för perioden 1908-47, så kan man inte dra några säkra slutsatser då den

förstnämnda perioden endast omfattar 13år31.

22 Björklid, 1962, s. 5 23 Norrman, 1964, s. 188 24 Norrman, 1964, s. 189 25 Norrman, 1964, s. 191 26 Björklid, 1962, s 31 27 Norrman, 1964, s. 191 28 Björklid, 1962, s. 31 29 Norrman, 1964, s. 191 30 Björklid, 1962, s. 31 31 Björklid, 1962, s. 31 och Norrman, 1964, s. 192

13

3 Metod

Uppsatsen bygger på vår mätning av brinken på Rosenlunds bankar.

Resultatet av våra egna mätningar har vi jämfört med äldre studier av området.

Vi använder oss av följande termer i beskrivningen:

Baslinjesystem: En rät linje mellan två bestämda punkter enligt Jönköpings nät.

Utifrån denna linje mätte vi vinkelrätt ut mot brinkkrönet för att få ett avstånd

från baslinjen ut till krönet. Figur 5 visar de fasta punkerna som vi har använt

oss utav i vår baslinje. På kartan har numrera på punkterna förkortats genom att

ta bort de sex första siffrorna. Även numreringen för triangelpunkten struken, då

vi endast använder oss utav en så heter den endast TP. I bilaga 2 ”Mätprotokoll”

nämns punkterna med deras fullständiga numrering från Jönköpings nät.

Vår baslinje bryts vid en ravin, som även bryter den röda linjen som visar

brinkläget år 2003. Denna ravin syns tydligt på de kartor som vi har studerat

från Björklid och Norrman. Av naturliga skäl kunde vi inte inkartera området,

men ravinen är bevuxen av stora träd vilket tyder på att erosionen i området har

varit obefintlig de senaste 100 åren. Träden syns tydlig i bakgrunden på figur

13.

Mätpunkt: Avståndet mellan två mätpunkter är tre meter. Vid varje mätpunkt

har vi mätt från baslinjen till brinken (där stupet börjar).

Baslinje: Den linje som vi har mätt upp mellan befintliga polygon- och

triangelpunkter

14

Fig.

5 K

arta

öve

r Ros

enlu

nds b

anka

r ef

ter f

lygf

oto

år 1

995.

Den

röda

linj

en ä

r br

inkk

röne

t år 2

003.

15

3.1 Material

I och med att vi valde baslinjesystem för att mäta in brinken behövdes det ett sätt

att fastställa vinkelräthet mot baslinjen. Vi valde, efter moget övervägande och

diskussion med handledaren, Hans Andrén, att försöka använda en vinkelhake då

detta skulle ge en lätthanterlig och snabb utmätning av den räta vinkeln med en

godtagbar precision. Snabbheten var av vikt i och med att tiden på fältmätningen

borde hållas nere.

Själva vinkelhaken funderade vi först på att göra i trä, men fick slå det ur hågen då

ett villkor var att den skulle var så lång som möjligt men ändå lätt att demontera

för transport i en vanlig personbil. Den skulle också vara pålitlig beträffande

vinkelgraderna efter hantering och transport, samt smidig att montera utan

verktyg.

Materialvalet föll istället på kvadratiskt profiljärn av storleken 15x15x1.5mm och

20x20x2mm. Längden demonterad bestämde vi efter villkoret ovan till 2 (två)

meter då detta är en hanterlig längd, både biltransportmässigt och ur

fälthanterlighet. En detaljerad beskrivning finns i bilaga 1 ”Detaljbeskrivning av

vinkelhaken”.

3.2 Mätning

För att minimera felmarginalen vid mätningen beslutade vi att ha vissa

bestämda arbetsuppgifter vid mätningen, som exempel att samma person avläser

lattan vid avståndsberäkningen.

På Rosenlunds bankar letade vi rätt på fem stycken polygonpunkter och en

triangelpunkt enligt Jönköpings nät. Det är dessa punkter som utgör vår baslinje.

Baslinjen fastställdes med hjälp av latta och distanstub. Eftersom vissa områden

har en kraftig höjdskillnad var vi tvungna att luta tuben för att kunna se den

andra fixpunkten då vi skapade vår baslinje. Längs denna linje satte vi upp flera

16

käppar. När baslinjen var utmarkerad mellan två fixpunkter så lodades tuben

upp, och vi spände en kevlarlina mellan de båda punkterna.

Nu när vi hade vår baslinje kunde vi börja mäta upp avståndet mellan

mätpunkterna. För att kunna göra en korrekt avståndsbedömning var vi tvungna

att använda oss utav distanstub och latta. Att lägga ett måttband längs marken

hade gett oss ett felaktigt avstånd mellan mätpunkterna, på grund av

höjdskillnaderna mellan mätpunkterna.

Ytterliggare en åtgärd för att minska felmarginalen vid avståndsbedömningen

var att vi hade flera uppställningspunkter, vilka går att utläsa i protokollet32.

För att få en rät vinkel ut mot brinken från baslinjen använde vi ett vinkeljärn på

2X2 meter (fig. 6). Där basen av vinkelhaken lades längst linan så att den

vinkelräta överliggaren pekade i 90° utifrån baslinjen mot brinken, med hjälp av

vinkelhaken kunde vi mäta i 90° vinkel ut emot brinken. Med hjälp av ett

måttband mättes avståndet från baslinjen till brinken, avståndet infördes i en

tabell33. Dessa värden använde vi för att rita in den aktuella brinken på vår

karta.

32 Bilaga 2 ”Mätprotokoll” 33 Bilaga 2 ”Mätprotokoll”

17

Fig. 6 Vinkelhaken som vi la längst baslinjen för att få en vinkelrät mätning ut

mot brinkkrönet (våren år 2003).

Efter att ha studerat brinkens utformning på plats, beslutade vi att tre meter var

ett lämpligt mått mellan mätpunkterna. Där översta delen av banken hade en

lutning som var >6° använde vi oss av tub och latta metoden för att kunna

fastställa avståndet mellan mätpunkterna längst baslinjen. Där lutningen var <6°

ansåg vi att lutningen inte påverkade vårt mätresultat utan då mätte vi avståndet

mellan mätpunkterna längs den uppspända kevlarlinan.

Brinkkrönet från år 2003 ritades i ArcGis (ArcView) med hjälp av handledaren

Hans Andrén. Samma program användes för att kunna jämföra vårt resultat med

de äldre kartorna.

18

4 Förstudie

För att få en bättre inblick i Rosenlundsområdet så tog vi kontakt med Helen

Bjurulf som vid skrivande stund (våren år 2003) var kulturgeograf på

Jönköpings kommun. Under samtalet med henne fick vi reda på att det fanns ett

beslut om att brinken vid Rosenlunds bankar skulle karteras vart tredje år, men

att så ej skedde. Bjurulf gav oss kopior över området med både fixpunkter och

brinkens aktuella läge vid olika mätningar. Det var även Bjurulf som hjälpte oss

med att få kontakt med Svante Olsson som var byråingenjör på Jönköpings

kommun.

Med Svante Olssons hjälp kunde vi konvertera fixpunkterna på ursprungskartan

från kommunen med brinkkörnen från år 1908, 1947 och 1960. Olsson gav oss

även kartor med inritade höjdkurvor från flygfoton (år 1995) över Rosenlunds

bankar där brinken var inritad. Tyvärr var brinkkörnet alltför svårtytt för att

kunna användas som jämförelse mot vår och tidigare mätning av brinkkrönet.

Vidare hjälpte Olsson oss också med kartor över polygonpunkter som gav oss

möjligheten att skapa en baslinje till vår egen mätning. Figur 5 visar

polygonpunkter som är inritade på flygfotografikartorna.

19

5 Erosionsprocesser

De processer som har en inverkan på förloppet vid Rosenlunds Bankar ska vi

framlägga och förklara här. Processerna verkar ej självständigt i förloppen utan

har samband med varandra och agerar parallellt och eller tillsammans, eller

övergår från en process till en annan under skeendet. Detta är viktigt att ha i

åtanke då processerna presenteras var för sig i rena exempel för tydlighetens

skull.

Man kan dela in processerna i två moment, det ena är transporten till

strandkanten, och den andra är transporten från strandkanten. Vågerosionen

skapar en brant, i vilken sluttningsprocesserna påbörjas. När material lossnar

från branten och lägger sig vid strandkanten så transporterar vågerosionen och

strandnära strömmar bort materialet från strandkanten.

Vad är det då som händer i branten? Att den bryts ned är ju uppenbart, men hur

och varför? Det som är den springande punkten är till största del vatten, både

nederbörd i form av ytvatten och grundvatten. Vattnet skapar bland annat

regndroppserosion vid regnväder, denna nederbörd ger även en ytavspolning

med rännilserosion (fig.7) till följd34.

34 Strömberg, 1986, Naturgeografi 2

20

Fig. 7 Fotografi över östra delen av Rosenlunds bankar. Exempel på

rännilserosion återfinns i bildens nedre högra hörn. Noteras kan även dynen i

övre högra hörnet, se även figur10,13 och 14(våren år 2003)

Grundvattenutflöden och dräneringsdiken skapar så kallade lervulkaner (fig. 8

och 9). Vatten sliprar ner genom morän och isälvsavlagringar, men förmår inte

att tränga igenom lerhorisonten. Dessa leder då vattnet ut mot branten där

underminering och slamströmmar uppstår. Dessa når ner till sjön där materialet

borttransporteras35. Dessa lervulkaner underminerar rasbranten i sin närhet som

rasar ned i kratern som blir större och större med en bakåtgripande förflyttning

av brinken. Detta gör att brinken får ett vågigt utseende.

35 Björklid, 1962, s. 9

21

Fig. 8 Lervulkan med slamströmsutflöde och halvcirkelformad bakåtgripande

erosionsnich (våren år 2003).

Fig. 9 Lervulkan sedd från strandplanet. Trattformationen är tydligare

åskådliggjord ur denna vinkel (våren år 2003).

22

Slamströmmar kan även bildas vid mycket nederbörd, då jorden i branten blir

mättad av vatten och hastigt rinner ned för branten. Slamstömmarna har en

kraftig påverkan men den är mycket lokal, vilket visas på bilderna (fig. 10).

Fig. 10 Grundvattenutflöde som skapat slamstömmar och kraftig rännilserosion

(våren år 2003).

23

Hela brinken är påverkad av jordkrypning36, där materialet långsamt rört sig

nedåt branten på bred front utan att ha omblandats, det vill säga att eventuell

vegetation (främst Tussilago Farfara) har hållit sig i ytan. Skillnaden mellan

jordflytning/jordkrypning och skred (fig. 11) kan vara svår att fastställa

eftersom det är endast är hastigheten i processen som skiljer dem båda från

varandra. Det är svårt att avgöra hastigheten efteråt och processerna sker ofta i

vart annat. Något som också har en inverkan på erosionstakten är den påverkan

som djurlivet gör, främst fåglar, i form av backsvalor och måsar, samt gnagare, i

skepnad av harar, sorkar och kaniner.

Fig. 11 Skred eller jordflytning som nått strandplanet och till största delen

transporterats bort av vågorna. Vid jämförelse med figurerna 7, 11 och 13

synliggörs vattenståndsskillnaderna tydligt med olika stadier av erosion/abrasion,

vid de olika fototillfällena (våren år 2003).

36 Strömberg, 1986, Naturgeografi 2

24

Backsvalorna har stora kolonier utspridda över hela mätområdet. De perforerar

den övre delen av brinken. Hararna och kaninerna har hålor precis nedanför

brinkkanten vilket gör att där deras stigar smiter över kanten bildas det ärr eller

små raviner där ytterligare erosion eskalerar (fig. 12).

Fig. 12 Dyner i närbild. Det svarta bandet av i mitten av bilden är den

ursprungliga marknivån med åkermarkens matjordslager. Notera backsvalornas

bohålor i sanddynen (våren år 2003).

Dessa ovan nämnda processer kan skapa överhäng och underminering av

brinkpartier, vilket i sin tur resulterar i ras och skred. Andra processer som

bidrar till ras är torksprickning och frostsprängning i kohessivt material. Då

frigörs ofta större stycken och rasar ner för branten likt stora stenar37.

Materialet når så småningom strandkanten och material borttransporteras med

hjälp av vågorna. Om man jämför figurerna 7, 11 och 13 så synliggörs hur

abrasionen tar med sig det material som når strandplanet och hur strandplanet

ändrar karaktär beroende på vilket material som finns i banken ovanför (fig. 14).

37 Strömberg, 1986, Naturgeografi 2

25

Fig. 13 Skred och/eller jordflytning som nått strandplanet. Abrasion fram till

dåvarande vattenstånd. Figuren visar även tydlig och kraftig rännilserosion

(våren år 2003).

Fig. 14 Vy från Brinkkrönet. På bilden kan vågornas förhärskande

angreppsvinkel ses samt pågående abrasion av ett skred eller slamström med

kraftig rännilserosion (våren år 2003).

26

Det förekommer även vinderosion eller mer korrekt deflation (Fig. 12). Detta

uppkommer endast om materialet är torrt och om vinden ligger på framför allt

från norr. Denna process har bildat förekomsten av dyner strax innanför

brinken. Dynerna kan nå en mäktighet av flera meter och en längd på flera

tiotals meter38.

Halvcirkelformade nischer och raviner har skapats av det rinnande vattnet som

kommer från diken (som numera är täckdiken), som till den större delen ingår i

ett dräneringsnät från platån. Troligtvis kommer idag det mesta vattnet från

stratigrafiskt grundvattenflöde39.

Det nerrasade materialet spolas sedan bort från banken genom vågornas

erosionsförmåga. Hur lång tid det tar beror på materialets kornstorlek,

kohession och vågornas rörelseenergi. Vågornas angrepp på strandbrinkens fot

orsakar en bakåtgripande erosion, vilket leder till en brant vägg som styrs av

kohessionen i materialet40.

Vanligtvis så brukar ovanstående erosionsprocesser vara mest aktiva i början

när ett område bildas, för att efter en tid hitta en jämvikt. Denna jämvikt har inte

infunnit sig vid Rosenlunds bankar eftersom erosionsprocesserna fortfarande är

mycket aktiva i området och det nerrasade materialet transporteras bort av

vågorna. En avgörande faktor till det är transgressionen, vilket beror på att

landhöjningen är högre i Vättens norra del än i den södra samtidigt som

Vätterns utlopp Motala ström finns i norr. Detta gör att strandlinjen höjs i den

södra41. Björklid beräknade en transgression på 17 cm på 100år, och att den är

avtagande med tiden42. Idag beräknas transgressionen till cirka 10 cm/100 år43.

En annan påverkande faktor är de tillfälliga vattenståndsvariationerna som

uppkommer vid så kallade seicher. Seicher är stora vågrörelser som uppstår

efter kraftig ihållande vind i sjöns längdriktning.

38 Norrman, 1964, s. 36 39 Björklid, 1962, s. 9 40 Björklid, 1962, s. 14 41 Waldemarson, 1986, s. 20 42 Björklid, 1962, s. 14

27

Vinden pressar vattenmassan mot ena änden som därmed får en viss

vattenståndshöjning. När vinden upphör vill vattenytan finna normalläge, men

innan det sker böljar sjön fram och tillbaka, likt vätskan i en tankbil som stannat

hastigt. Böljrörelse har en amplitud på tre timmar och en tillfällig

vattenståndshöjning på 15 cm44. Dock ger fenomenet seicher till 75 % av tiden

en vattenståndshöjning på bara 1-2 cm45.

En tredje faktor är det varierande vattenstånd som beror på att Vättern är

reglerad med en kraftstation, med utlopp i Motalaström46.

43 SNA Berg och jord s. 101 44 Naturgeografiska inst. Sthlm.univ., 1993, s. 67 45 Norrman, 1964, s. 63 och Björklid, 1962, s. 15

28

6 Resultat

Figur 5 visar var brinkkrönet gick vid Rosenlunds bankar gick sommaren år

2003. När vi studerar figur 15, som visar vår beräknade erosion i området, och

jämför den med Björklids och Norrmans beräkningar ser vi att det fortfarande

pågår en kraftig erosion i området. Vi kan dock se en tendens till att erosionen

avtar allt mer. För att tydliggöra resultatet kommer vi dela in Rosenlunds bankar

i två områden, den östra och den västa delen. Då vi inte har samma indelning av

Rosenlunds bankar som Björklid och Norrman kan vi inte direkt jämföra våra

resultat. Vår västra del är sträckan från punkt 2 till lervulkanen där erosionen

lokalt har varit kraftigare en gång i tiden, men idag så gott som avstannat. Vår

östra del är den öster om lervuklanen i riktning mot punkt 14 (fig. 15).

Om vi slår ihop den totala erosionen på figur 15 (grönt+blått+rött), blir den

totala genomsnittserosionen under 94 år 22 cm per år, vilket är betydligt lägre

än de 20-30 cm/år som Jönköpings kommun beräknar för området47.

46 Waldemarson, 1986, s. 4 47 Bjurulf, 2003, muntligt.

29

Fig.

15

Visa

r den

ber

äkna

de e

rosi

onst

akte

n fr

ån 1

908-

2003

.

30

I Tabell 1 redovisas vår beräknade erosionstakt för både den västra och östra

delen för de olika tidsintervallerna. Vi har valt att redovisa västra och östra

delen var för sig, samt hur många år det är mellan de olika mätningarna.

Den västra delen:

Enligt våra beräkningar var erosionen mellan åren 1908-1947 (39 år) 40 cm/år,

mellan åren 1947-1960 (13 år) uppgick den till 33 cm/år och mellan åren 1960-

2003 (43 år) 9 cm/år. Vårt resultat visar att erosionstakten avtar i området till

och med år 2003.

Den östra delen:

Enligt våra bräkningar var erosionen mellan åren 1908-47 (39 år) 26 cm/år,

mellan åren 1947-60 (13 år) uppgick den till 21 cm/år och mellan åren 1960-

2003 15 cm/år. Samma tendens visar sig i den östra delen som i den västra,

nämligen att erosionstakten har avtagit med åren.

Tabell 1 Tabell över erosionen sedan 1908 Erosion Avstånd* Erosion Erosion

totalt m2 m m2/år m/år 1908 -1947 (39 år) Östra delen 5796 561 148,6 0,26 Västra delen 4133 264 106,0 0,40

(13 år) Östra delen 1547 561 119,0 0,21 Västra delen 1160 264 89,2 0,33 1960-2003 (43 år) Östra delen 3641 561 84,7 0,15 Västra delen 1078 264 25,1 0,09 * Avståndet är räknat som den räta linjen mellan start- och slutpunkt av respektive segment (ej längs baslinjen)

31

Om vi lägger samman siffrorna från den västa och östra delen blir den

beräknade erosionen för åren 1908-47 31 cm/år och enligt Björklids beräkningar

för samma period var erosionen 24,5 cm/år. Det skiljer 6,5 cm/år mellan våra

beräkningar för perioden där vi har den högre beräknade erosionstakten. Om vi

studerar nästa period mellan åren 1947-1960 får vi fram en erosionstakt på 25

cm/år och Björklid beräknade erosionen till 21,5 cm/år. Även här har vi en

högre beräknad erosionstakt på 3,5 cm/år. Även om det skiljer en del i vår

beräkning i jämförelse med Björklid så är tendensen att erosionen har avtagit

från år 1908 till år 2003.

Den genomsnittliga erosionen för perioden 1960-2003 blir enligt vår beräkning

13 cm/år, vilket är en betydligt långsammare erosionstakt än 20-30 cm/år som

Jönköpings kommun uppger gäller för området48. Figur 16 visar hur

erosionstakten har minskat i området mellan de olika tidsintervallerna i

respektive västra och östra området.

Erosion (m/år)

0

0,1

0,2

0,3

0,4

1908-1947 1947-1960 1960-2003

Period

m/år

Östra delenVästra delen

Fig. 16 Visar den beräknade erosionstakten för den östra respektive västra

delen av Rosenlunds bankar.

48 Bjurulf, 2003, muntligt.

32

7 Diskussion

Även om vi tycks se en tendens till en minskande erosion och reträtt så kan vi

ändå inte vara helt säkra. Norrman påtalade att erosionstakten har varierat

kraftigt under vissa perioder. För perioden 1795-1908 beräknade han en

erosionstakt på 21 cm/år, medan den genomsnittliga erosionen från år 1710 och

framåt till år 1908 låg på 40 cm/år. Det kan vara så att erosionstakten kommer

att öka efter det att vi har gjort våra mätningar år 2003. Även om vi ser det som

högst osannolikt så kan erosionstakten öka på grund av transgressionen och den

reglerade Motalaström. Detta borde dock kunna regleras och därmed undvikas.

Landhöjningen och transgressionen har dock ett avtagande förlopp, och tordes

med tiden i stort sett upphöra som inverkande faktor i detta system. Därmed

skulle en jämvikt kunna infinna sig om inte andra faktorer tillkommer.

Dessutom kan man tänka sig att erosionen minskar allt eftersom

abrasionsplatformen (fig. 2 subakvatiskt strandplan) förlängs, vilket minskar

vågornas energi mot strandplanet (fig. 2 supraakvatiskt strandplan).

Klimatmodeller49 säger att det framtida klimatet kommer att innebära ökad

nederbörd i området, vilket i sin tur kan leda till att det oftare och längre perioder

är högvatten i Vättern. Men även här bör detta kunna regleras i Vättens utlopp till

Motala ström. Däremot bör ökad nederbörd kunna ge ökad rännilserosion samt att

grundvattenflöden ökar vilket kan ge kraftigare erosion vid utloppet i rasbranten.

En framtida undersökning av brinkläget vid Rosenlunds bankar skulle kunna

genomföras med GPS-teknik som finns tillgänglig för gemene man. Att använda

GPS skulle vara ett snabbare sätt att genomföra fältmätningarna på. Informationen

som samlas in skulle även lättare kunna läggas in i dataprogram som kan

kommunicera med GPSen.

49 www.smhi.se

33

8 Sammanfattning

Rosenlunds bankar består av glaciala och glacifluviala sediment och är belägen

vid sjön Vätterns södra udde. Bankarna är utsatta för kraftig erosion. Jönköpings

kommun har uppskattat att brinkkrönet har en bakåtgripande erosionstakt på 20-

30 cm per år.

Syftet med uppsatsen är att klarlägga var brinkkrönet är idag (år 2003), samt att

beräkna den takt som erosionen framskrider. Vi skall även jämföra vår

beräknade erosionstakt med resultat och beräkningar som Björklid (1962) och

Norrman (1964) har presenterat.

Den metod vi använde för inmätning av brinkkrönet var manuell mätning med

vinkelhake och måttband utifrån ett baslinjesystem utlagt mellan kända

fixpunkter. Den visuella kartpresentationen datorbehandlades och gjordes med

programmet ArcGis (Arc View).

Det resultat vi fick fram gällande exakt brinkkrön visas i figur 5. Resultatet för

den beräknade genomsnittliga erosionshastigheten blev mellan tidigare

inmätning (1960) och denna, en erosionshastighet på 13 cm/år. Detta att jämföra

med Jönköpings kommuns uppgifter på 20-30 cm/år. När det gäller jämförelser

med Björklids beräkningar finner vi skillnader mellan hans resultat och våra.

Gemensamt för de olika beräkningarna är att en avtagande erosion med tiden

kan påvisas.

Den avtagande erosionshastighet som vi påvisat skulle kunna ändras till det

motsatta då erosionshastigheten över tiden varierat mycket enligt Norrman. Men

mer tyder på att en avtagande hastighet kommer förhärska även i framtiden då

både landhöjning och transgressionen är avklingande. Däremot skulle ett

nederbördsrikare klimat, som många klimatmodeller förespråkar, påverka

många sluttningsprocesser och därmed öka erosionen.

34

Källförteckning

Björklid, P. A., 1962: Geomorfologiska studier från Rosenlunds bankar vid

Vätterns södra strand

Uppsala university library, Uppsala. 68 sidor.

Waldermarson, D., 1986: Wichselian lithostratigraphy, depositional

processes and deglaciation pattern in the southern

Vättern basin, south Sweden.

Lund University, department of quaternary geology.

Lund. 128 sidor.

Norrman, J. O., 1964: Lake Vättern, investigations on shore and bottom

morphyology.

Uppsala universitets geografiska institution, Geografiska

annaler (häfte 1-2), Uppsala. 238 sidor.

Strömberg, B., 1986: Naturgeografisk grundkurs 2

Naturgeografiska institutionen Stockholms universitet,

Stockholm. 140 sidor.

Eriksson, L. och Henkel H., 1994: Berg och jord. I Geofysik i Fredén. C (Red.):

Sveriges Nationalatlas. S. 101.

Naturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, 1993: Hydrologi. 75 sidor.

Kartor

www.eniro.se

35

Otryckta källor

Bjurulf, H., 2003: Muntligt samtal i Jönköpings kommunhus.

Olsson, S., 2003: Muntligt samtal i Jönköpings kommunhus.

Olsson, S. 2003: Kartunderlag som har digitaliserats från flygfoton år 1995.

36

Bilaga 1

”Detaljbeskrivning av vinkelhaken”

Själva utformningen av vinkelhaken i monterat skick gjordes som ett stort T, där

överliggaren i bokstaven fick bli basen i vinkelhaken och ”benet” blev visare.

Längden på de båda var bestämd till två meter enligt kriterierna ovan. För att få

detta T demonterbart gjordes visaren till den grundläggande eller basala delen i

själva haken. Då visaren och basen i haken, eller T:et, utgjordes av 15x15x1.5mm

profil så togs en 0,4 m längd av 20x20x2mm profil, som löper över 15x15x1.5mm

profilen utan hinder men ändå utan glapp, och svetsades fast på visaren så att

denna också den såg ut som ett T, om än med kortare och smidigare överliggare.

Överliggaren stadgades genom att två stycken stöttor svetsades fast. Dessa hade

ena fästpunkten i änden av överliggaren och den andra i visaren cirka 0,20 meter

ut från basen vid överliggaren. Stöttornas längd var 0,28 m och kapade i vinkel på

45º i ändarna så att de slöt an mot fästytorna. För att hålla det längre och klenare

profiljärnet på plats i det grövre dito i överliggaren användes en fixeringsskuv som

applicerats på det grövre profiljärnet 0,05 meter från visaren, bredvid den samma.

Fixeringsskuven bestod av en M8 mutter som var fastsvetsad över ett 10mm hål i

profiljärnet. När sedan en passande skruv (M8) skruvas ned i och igenom muttern

åstadkoms ett tryck mot det andra profiljärnet som håller det ordentligt på plats.

Skruven fick en halv 10mm bricka fastsvetsad på skallen för att förbättra greppet

och höja momentet vid åtdragning för hand, vilket är det enda att rekommendera,

då åtdragning med verktyg kan resultera i deformation av såväl det grövre som det

klenare profiljärnet, men även för att följa det ovan nämnda kravet på verktygslös

montering.

Resultatet av vinkelns exakthet blev efter kontrollberäkning med cosinussatsen

90,25º respektive 89,75º det vill säga ett fel på 0,25º. Detta ger en felprocent på

0,3%, vilket måste anses som acceptabelt för att vara gjord på frihand utan jigg.

Beräkningen gjordes med hjälp av cosinussatsen ,som ovan nämnt, enligt följande

beräkningar:

a² = b²+c²-2bc cos A => 2bc cos A = b²+c²-a² => cos A = (b²+c²-a²)/(2bc)

A = cos¯¹ cos A

37

Visaren benämndes c, överliggaren eller rättare sagt halva överliggaren

benämndes b och längden mellan visaren och överliggaren a.

Vinkeln mellan b och c benämns A. Vinkeln mellan c och a benämndes B och

vinkeln mellan a och b benämndes C

Det som eftersöktes var vinkeln A.

a = 2,24m

b = 1m

c = 2m

Vilket då ger: cos A = (1²+2²-2,24²)/(2*1*2) = -0,0044

A = cos¯¹ *-0,0044 = 90,252102244º ~ 90,25º

Den andra vinkeln mellan visaren och överliggaren blir då 180-90,25=89,75.

Avvikelsen i procent räknades ut på följande sätt:

100% = 90º => 1% = 90º/100 = 0,9º

0,25º/0,9º = 0,277777 ~ 0,3%

Den avvikelse från den räta vinkeln på 0,25º får anses som försumbar, men

kommer att tas med i kapitlet om felkällor/avvikelser.

38

Bilaga 2

Mätprotokoll blad 1 Bilaga 2:1 (2:6)

Från triagelpunkt 42654 (benämns som TP i figur 5 och 15)

mätning öster ut mot punkt 4266014 (benämns som 14 i figur 5

och 15).

Meter till branten Meter till branten

0* 17,33 78 (24) 10,5

3 16,6 81 (0) 11,09

6 16,75 84 (3) 9,73

9 16,02 87 (6) 9,7

12 14,31 90 (9) 10,37

15 13,63 93 (12) 12,14

18 12,79 96 (15) 12,26

21 12,19 99 (18) 12,64

24* (0) 11,19 *Ny uppställningspunkt 102 (21) 12,77

27 (3) 10,76 105 (24) 12,2

30 (6) 10,38 108 (27) 11,54

33 (9) 9,87 111 (0) 11,2

36 (12) 10,16 114 (3) 11,98

39 (15) 11,15 117 (6) 12,42

42 (18) 10,92 120 (9) 13,69

45 (21) 10,39 123 (12) 14,03

48 (24) 10,09 126 (15) 15,26

51 (27) 10,27 129 (18) 17,5

54* (0) 9,7 *Ny uppställningspunkt 132 (21) 19,27

57 (3) 9,44

60 (6) 8,73

63 (9) 8,15

66 (12) 8,77

69 (15) 9,56

72 (18) 10,36

75 (21) 10,11

39

Mätprotokoll blad 2 Bilaga 2:2 (2:6)

Från punkt 426005 (benämns som 5 i figur 5 och 15),

mätning öster ut mot triangelpunkt 42654 (benämns som TP i

figur 5 och 15).

Meter till branten

0 Uppställningspunkt

3 9,71

6 8,4

9 7,81

12 7,68

15 7,45

18 7,96

21 8,77

24 9,56

27 11,08

30 (0)* 12,32 * = Ny uppställningspunkt

33 (3) 14,01

36 (6) 14,68

39 (9) 13,22

42 (12) 13,41

45 (15) 12,84

48 (18) 11,82

51 (21) 11,42

54 (0)* 11,7 * = Ny uppställningspunkt

57 (3) 12,23

60(6) 12,28

63 (9) 13,15

66 (12) 13,8

69 (15) 14,28

72 (18) 15,42

75 (21) 17,22

78 (24) 18,79

81 (27) (0)* 18,89 * = Ny uppställningspunkt

84 (3) 18,22

87 (6) 17,43

90 (9) 16,54

92(11)* 16,86 * Triangel punkt 42654

40

Mätprotokoll blad 3 Bilaga 2:3 (2:6)

Från punkt 4265004 (benämns som 4 i figur 5 och 15), mätning

öster ut mot punkt 4265005 (benämns som 5 i figur 5 och 15).

Meter till branten Meter till branten

0 10,6 Uppställningspunkt 99 10,74

3 10,21 102 10,67

6 9,92 105 10,76

9 10,46 108 10,58

12 10,53 111 10,12

15 10,88 114 10,52

18 11,33 117 10,9

21 12,51 120 12,28

24 13,94 123 12,97

27 14,3 126 13,4

30 14,81 129 12,46

33 14,73 132 12,22

36 14,32 135 11,45

39 13,21 138 10,78

42 12,03 141 11,19

45 11,64 144 11,89

48 11,75 147 12,42

51 11,48 150 12,37

54 11,51 153 11,69

57 12,2 159 10,55

60 11,22 162 9,62

63 10,1 165 9,46

66 10,18 168 9,6

69 10,38 171 9,27

72 9,64 174 8,94

75 9,32 177 9,05

78 9,2 180 9,49

81 8,81 183 10,8

84 8,7 186 12,13

87 9,21 189 12,18

90 9,6 192 11,47

93 10,09 195 10,82

96 10,69 198 10,05

41

Mätprotokoll blad 4 Bilaga 2:4 (2:6)

Från punkt 4265004 (benämns som 4 i figur 5 och 15)

och väster ut mot punkt 4265003 (benämns som 3 i figur 5 och

15).

Meter till branten Meter till branten

0 10,61 *Uppställningspunkt 99 (15) 18,16

3 11,45 102 (18) 18,09

6 13,12 105 (21) 17,01

9 14,39 108 (24) 14,59

12 15,3 111 (27) 12,42

15 16,18 114 (30) 10,52

18 16,76 117 (33) 7,34

21 16,85 120 (36) 6,61

24 17,36 123 (39) 6,06

27 18,28 126 (42) 6,94

30 20,18 129 (45) 8,45

33 20,96 132 (48) 11,25

36 21,68 135 (51) 13,22

39 22,68 138 (54) 15,74

42 23,03 141 (57) 12,43

45 22,27

48 (0) 21,17

51 (3)* 20,8 *Uppställningspunkt

54 (6) 20,02

57 (9) 19,43

60 (12) 18,46

63 (15) 17,58

66 (18) 18,28

69 (21) 18,72

72 (24) 19,45

75 (27) 20,19

78 (30) 20,48

81 (33) 20,45

84 (36) 19,95

87 (3)* 19,26 *Uppställningspunkt

90 (6) 18,54

93 (9) 18,19

96 (12) 17,76

42

Mätprotokoll blad 5 Bilaga 2:5 (2:6)

Från punkt 4265002 (benämns som 2 i figur 5 och 15),

och väster ut mot punkt 4265003 (benämns som 3 i figur 5 och 15), och vidare mot lervulkanen

Meter till branten Meter till branten

0* 16,21 *Uppställningspunkt 99 (3) 10,15

3 17,12 102 (6) 8,84

6 18,09 105 (9) 8,21

9 19,73 108 (12) 8,22

12 21,05 111 (15) 9,03

15 21,38 114 (18) 9,36

18 21,87 117 (21) 10,25

21 22,23 120 (24) 11,66

24 22,56 123 (27) 13,27

27 21,54 1126 (30) 14,79

30 21,5 129 (33) 16,93

33 21,12 132 (36) 18,34

36 21,75 135 (39) 17,5

39 22,19 138 (42) 17,09

42 22,16 141 (45) 16,71

45 22,78 144 (48) (0)* 16,77 * Uppställingspunkt

48 (0)* 22 *Uppställningspunkt 147 (3) 17,29

51 (3) 20,95 150 (6) 17,89

54 (6) 21,26 153 (9) 18,26

57 (9) 21,48 156 (12) 19,08

60 (12) 23,07 159 (15) 18,83

63 (15) 20,82 162 (18) 18,42

66 (18) 17,02 165 (21) 17,89

69 (21) 15,32 168 (24) 17,51

72 (24) 13,59 171 (27) 17,96

75 (27) 14,24 174 (30) 18,55

78 (30) 14,75 177 (33) 19,27

81 (33) 15,6 180 (36) (0)* 18,39 * Uppställningspunkt

84 (36) 17,16 183 (3) 17,73

87 (39) 18,42 186 (6) 17,41

90 (42) 14,98 189 (9) 16,51

93 (45) 13,44 192 (12) 15,86

96 (48) (0)* 11,81 *Uppställningspunkt 195 (15) 15,62

43

44

Bilaga 2:6 (2:6)

Meter till branten

198 (18) 15,21

201 (21) 15,15

204 (24) 15,33

207 (27) 15,16

210 (30) 13,89

213 (33) 13,33

216 (36) 13,19

219 (39) 13,83

222 (42) 14,05

225 (45) 14,96

228 (48) (0)* 15,53 *Uppställningspunkt

231 (3) 15,27

234 (6) 14,51

237 (9) 13,58

240 (12) 12,01

243 (15) 9,48

246 (18) 7,1

249 (21) 6,02

252 (24) 4,62

255 (27) 7,39

258 (30) 9,8

259(31) 11,15

261 (33) 13,25