1
AKTUELLT . – Att hjälpa våldtäktsoff- ren är viktigt, men man kan inte und- vika källan till problemet. Då kom- mer det bara att fortsätta och bli stör- re. Det säger filmarna Ilse och Femke van Velzen från Holland som förra veckan besökte Sverige med sin senas- te dokumentärfilm ”Weapon of war – confessions of rape in Congo”. Filmen visades i riksdagen där AWEPA, European Parliamentarians with Africa, tillsammans med bis- tåndsminister Gunilla Carlsson, M, hade bjudit in bland annat riksdags- ledamöter och regeringsanställda. Våldtäkt som vapen I alla krig används våldtäkt som ett vapen. Men ingenstans i världen har detta skett i sådan utsträckning som i Demokratiska republiken Kongo. Sedan 1996 har inbördeskrig rasat i landet och under denna period räk- nar man med att minst 150 000 flick- or och kvinnor blivit våldtagna. Filmarna Ilse och Femke van Vel- zen, som också är tvillingsystrar, har gjort flera dokumentärfilmer om Af- rika. Den första som handlade om Sydafrika gjorde de som ett examens- arbete efter att båda, men på varsitt håll, hade studerat kulturell och so- cial utveckling på universitetet. När de fick höra talas om de syste- matiska våldtäkter som skett i Kon- go som en del av krigföringen beslöt de sig för att göra en film om detta. Deras film ”Fighting the Silence”, där de låter våldtagna kvinnor i Kongo berätta om sina upplevelser, fick stor internationell uppmärksam- het. Men för Ilse och Femke van Vel- zen var detta inte tillräckligt. De vil- le visa filmen för dem den berör, så de startade projektet ”Mobile Cine- ma”. De gjorde en utbildningsversion av filmen och har sedan låtit filmen turnera från stad till stad där den vi- sats för flera tusen invånare åt gång- en. Filmen har nu varit ute på turné i ett och ett halvt år och nått 280 000 människor. I samband med varje filmvisning har åhörarna också fått chans att ställa frågor kring filmen. – Vi har sett hur påverkade och engagerade människor kan bli av det de ser. Hur filmen går igenom det stigma som finns och gör att männi- skor börjar prata om sådant som är tabu. Film är starkare än ord, säger Femke van Velzen. Fokus på förövarna Efter att ha gjort ”Fighting the Silen- ce” beslöt de sig för att jobba vidare med våldtäktsproblematiken men att flytta fokus från kvinnorna till förö- varna. Resultatet blev ”Weapon of war” som nu visades i riksdagen. I filmen får vi möta några av de 30 000 soldater som tjänstgör och har tjänstgjort i den nationella armén, och några av de 50 000 pojkar och män som krigar inom någon av lan- dets alla rebellrörelser. Kapten Basima som kom till ar- mén som 15-åring berättar hur le- darna ofta uppmuntrade sina solda- ter att efter att ha besegrat en by se allt där som sin egendom, inklusive kvin- norna. Det gjorde att många, inklu- sive han själv, tog uppmaningen som en indirekt tillåtelse att våldta kvin- norna. Efter att ha lämnat armén gjorde kapten Basima en helomvändning och blev präst. Han gifte sig, fick fle- ra barn, och i dag arbetar han med att åka runt och undervisa andra inom armén om att våldtäkt är fel. – Armén är själva grundpelaren för trygghet i landet. Arméns uppgift är att skydda civilbefolkningen, men då måste också respekten för kvinnan finnas där, säger kapten Basima i fil- men. Lider av stressyndrom ”Weapon of war” visar också hur svårt det är för många före detta re- beller och soldater att lämna sitt gam- la liv och bli civila. Många är arbets- lösa och i byarna betraktas de med rädsla och skepsis. Flera lider av post- traumatiskt stressyndrom. Filmen visar också att det är kriget och våldet, ofta i kombination med droger och alkohol, som förvandlar männen. Eller som en före detta re- bell säger: – Jag hade inget samvete. Jag var som ett vilddjur. Min hjärna funge- rade inte som vanliga människors hjärnor. En av de starkaste scenerna i filmen är när en före detta soldat och förö- vare går med på att möta sitt offer för att be om förlåtelse; en ung flicka som fick sitt liv förstört av den grupp- våldtäkt hon utsattes för. Det som oftast sker när en kvinna utsätts för våldtäkt är att hennes man/fästman lämnar henne och att hon blir ut- fryst ur samhället, vilket även hände denna kvinna. Offer och förövare möts Eftersom avsaknaden av ett funge- rande rättssystem i Kongo är i det närmaste total – det är mycket svårt att ställa en våldtäktsman inför rätta – finns det organisationer som arbe- tar med att erbjuda försoningsmöten mellan offer och förövare. Efter filmvisningen följde en dis- kussion med biståndsminister Gu- nilla Carlsson och Ilse och Femke van Velzen. Moderator var Désirée Pethrus Engström, KD, från AWEPA och hon frågade biståndsministern vad Sverige kan göra för Kongo. – Sverige kan verka genom EU. EU både kan och borde göra mer till- sammans med FN, sa Gunilla Carls- son. Vilja saknas Ilse och Femke van Velzen menade att mycket går att göra men att det främs- ta problemet är att omvärlden saknar ”seriös vilja att stoppa konflikterna i Kongo”. – Jo, det finns många ekonomiska intressen som tycker att det är bra att konflikterna fortgår, så att resur- ser kan tas ut ur landet, sa Gunilla Carlsson. Den svenska biståndsministern och de holländska filmarna var överens om att även om problematiken är komplex i Kongo, så är avsaknaden av en fungerande rättsstat ett av de stör- sta problemen. Och det är om detta som systrarna Velzens tredje doku- mentärfilm om Kongo kommer att handla. ANNELI LEIJEL [email protected] Våldtäktsmän talar ut i ny film Ingen annanstans i världen har våldtäkt använts som vapen i samma omfattning som i Kongo-Kinshasa. Försoning. Mannen, före detta rebell, som i krig våldtagit flickan tar initiativ till ett samtal där han ber om förlåtelse. Bilden är hämtat ur filmen ”Weapon of war – confessions of rape in Congo”. I filmen ”Weapon of war” skildrar filmarna Ilse och Femke van Velsen krigets Kongo sett ur våldtäktsförövarnas synvinkel. 10 | NYHETER FREDAG 19 MARS 2010 • KRISTDEMOKRATEN NR 11 FOTO: IFPRODUCTIONS.NL FOTO: IFPRODUCTIONS.NL Kongo-Kinshasa Demokratiska republiken Kongo (tidigare Belgiska Kongo). kal- las även Kongo-Kinshasa. Från slutet av 1800-talet var Kongo-Kinshasa den belgiske kungen Leopolds privata egen- dom. Han plundrade landet på gummi och elfenben och ge- nomförde systematiska mass- mord. Flera miljoner människor dödades. Efter Leopold tog den belgiska staten över styret av landet som blev självständigt 1960. År 2008 hade Kongo cirka 65 miljoner invånare. Landet är till ytan stort som Västeuropa. President Mobutu Sese Seko, en av världens mest korrupta despoter, styrde landet i över 30 år. Kongo är ett av Afrikas rikaste områden tack vare naturtillgång- arna. Bland annat koppar, dia- manter, guld, zink, uran, ädelträ, palmolja, järnmalm och kol. De flertaliga striderna i det et- niskt blandade Kongo (över 200 folkslag) skylls ofta på kampen om naturtillgångarna och har kallats ”Afrikas världskrig”. Fem miljoner beräknas ha dött under Kongokrisen 1960–65, första Kongokriget 1996–97 och andra Kongokriget 1998–2003. Nu säger man offi- ciellt att det råder fred men stri- der pågår fortfarande. FAKTA Jag var som ett vilddjur. Min hjärna fungerade inte som vanliga människors hjärnor. Film är starkare än ord. Filmen går igenom det stigma som finns.

Våldtäktsmän talar ut i ny film Newspaper.pdf · Kongo-Kinshasa Demokratiska republiken Kongo (tidigare Belgiska Kongo). kal-las även Kongo-Kinshasa. Från slutet av 1800-talet

  • Upload
    others

  • View
    5

  • Download
    0

Embed Size (px)

Citation preview

Page 1: Våldtäktsmän talar ut i ny film Newspaper.pdf · Kongo-Kinshasa Demokratiska republiken Kongo (tidigare Belgiska Kongo). kal-las även Kongo-Kinshasa. Från slutet av 1800-talet

AKTUELLT. – Att hjälpa våldtäktsoff-ren är viktigt, men man kan inte und-vika källan till problemet. Då kom-mer det bara att fortsätta och bli stör-re.

Det säger filmarna Ilse och Femkevan Velzen från Holland som förraveckan besökte Sverige med sin senas-te dokumentärfilm ”Weapon of war– confessions of rape in Congo”.

Filmen visades i riksdagen därAWEPA, European Parliamentarianswith Africa, tillsammans med bis-tåndsminister Gunilla Carlsson, M,hade bjudit in bland annat riksdags-ledamöter och regeringsanställda.

Våldtäkt som vapenI alla krig används våldtäkt som ettvapen. Men ingenstans i världen hardetta skett i sådan utsträckning somi Demokratiska republiken Kongo.Sedan 1996 har inbördeskrig rasat ilandet och under denna period räk-nar man med att minst 150 000 flick-or och kvinnor blivit våldtagna.

Filmarna Ilse och Femke van Vel-zen, som också är tvillingsystrar, hargjort flera dokumentärfilmer om Af-rika. Den första som handlade omSydafrika gjorde de som ett examens-arbete efter att båda, men på varsitthåll, hade studerat kulturell och so-cial utveckling på universitetet.

När de fick höra talas om de syste-matiska våldtäkter som skett i Kon-

go som en del av krigföringen beslötde sig för att göra en film om detta.

Deras film ”Fighting the Silence”,där de låter våldtagna kvinnor iKongo berätta om sina upplevelser,fick stor internationell uppmärksam-het. Men för Ilse och Femke van Vel-zen var detta inte tillräckligt. De vil-le visa filmen för dem den berör, såde startade projektet ”Mobile Cine-ma”. De gjorde en utbildningsversionav filmen och har sedan låtit filmenturnera från stad till stad där den vi-sats för flera tusen invånare åt gång-en. Filmen har nu varit ute på turnéi ett och ett halvt år och nått 280 000människor. I samband med varjefilmvisning har åhörarna också fåttchans att ställa frågor kring filmen.

– Vi har sett hur påverkade ochengagerade människor kan bli av detde ser. Hur filmen går igenom detstigma som finns och gör att männi-skor börjar prata om sådant som ärtabu. Film är starkare än ord, sägerFemke van Velzen.

Fokus på förövarnaEfter att ha gjort ”Fighting the Silen-ce” beslöt de sig för att jobba vidaremed våldtäktsproblematiken men attflytta fokus från kvinnorna till förö-varna. Resultatet blev ”Weapon ofwar” som nu visades i riksdagen.

I filmen får vi möta några av de30 000 soldater som tjänstgör och hartjänstgjort i den nationella armén,och några av de 50 000 pojkar ochmän som krigar inom någon av lan-dets alla rebellrörelser.

Kapten Basima som kom till ar-mén som 15-åring berättar hur le-darna ofta uppmuntrade sina solda-ter att efter att ha besegrat en by se alltdär som sin egendom, inklusive kvin-norna. Det gjorde att många, inklu-sive han själv, tog uppmaningen somen indirekt tillåtelse att våldta kvin-norna.

Efter att ha lämnat armén gjordekapten Basima en helomvändning

och blev präst. Han gifte sig, fick fle-ra barn, och i dag arbetar han med attåka runt och undervisa andra inomarmén om att våldtäkt är fel.

– Armén är själva grundpelarenför trygghet i landet. Arméns uppgiftär att skydda civilbefolkningen, mendå måste också respekten för kvinnanfinnas där, säger kapten Basima i fil-men.

Lider av stressyndrom”Weapon of war” visar också hursvårt det är för många före detta re-beller och soldater att lämna sitt gam-la liv och bli civila. Många är arbets-lösa och i byarna betraktas de medrädsla och skepsis. Flera lider av post -traumatiskt stressyndrom.

Filmen visar också att det är krigetoch våldet, ofta i kombination meddroger och alkohol, som förvandlarmännen. Eller som en före detta re-bell säger:

– Jag hade inget samvete. Jag varsom ett vilddjur. Min hjärna funge-rade inte som vanliga människorshjärnor.

En av de starkaste scenerna i filmenär när en före detta soldat och förö-vare går med på att möta sitt offer föratt be om förlåtelse; en ung flickasom fick sitt liv förstört av den grupp-

våldtäkt hon utsattes för. Det somoftast sker när en kvinna utsätts förvåldtäkt är att hennes man/fästmanlämnar henne och att hon blir ut-fryst ur samhället, vilket även händedenna kvinna.

Offer och förövare mötsEftersom avsaknaden av ett funge-rande rättssystem i Kongo är i detnärmaste total – det är mycket svårtatt ställa en våldtäktsman inför rätta– finns det organisationer som arbe-tar med att erbjuda försoningsmötenmellan offer och förövare.

Efter filmvisningen följde en dis-kussion med biståndsminister Gu-nilla Carlsson och Ilse och Femkevan Velzen. Moderator var DésiréePethrus Engström, KD, från AWEPAoch hon frågade biståndsministernvad Sverige kan göra för Kongo.

– Sverige kan verka genom EU. EUbåde kan och borde göra mer till-sammans med FN, sa Gunilla Carls-son.

Vilja saknasIlse och Femke van Velzen menade attmycket går att göra men att det främs-ta problemet är att omvärlden saknar”seriös vilja att stoppa konflikterna iKongo”.

– Jo, det finns många ekonomiskaintressen som tycker att det är braatt konflikterna fortgår, så att resur-ser kan tas ut ur landet, sa GunillaCarlsson.

Den svenska biståndsministern ochde holländska filmarna var överensom att även om problematiken ärkomplex i Kongo, så är avsaknaden aven fungerande rättsstat ett av de stör-sta problemen. Och det är om dettasom systrarna Velzens tredje doku-mentärfilm om Kongo kommer atthandla.

ANNELI [email protected]

Våldtäktsmän talar ut i ny filmIngen annanstans i världen har våldtäkt använts som vapen i samma omfattning som i Kongo-Kinshasa.

Försoning. Mannen, före detta rebell, som i krig våldtagit flickan tar initiativ till ett samtal där han ber om förlåtelse. Bilden ärhämtat ur filmen ”Weapon of war – confessions of rape in Congo”.

I filmen ”Weapon of war” skildrar filmarna Ilse och Femke van Velsen krigetsKongo sett ur våldtäktsförövarnas synvinkel.

10 | NYHETER FREDAG 19 MARS 2010 • KRISTDEMOKRATEN NR 11 FO

TO: I

FPR

OD

UC

TIO

NS.N

L

FOTO

: IFP

RO

DU

CTI

ON

S.N

L

Kongo-Kinshasa

Demokratiska republiken Kongo(tidigare Belgiska Kongo). kal-las även Kongo-Kinshasa.

Från slutet av 1800-talet varKongo-Kinshasa den belgiskekungen Leopolds privata egen-dom. Han plundrade landet pågummi och elfenben och ge-nomförde systematiska mass-mord. Flera miljoner människordödades.

Efter Leopold tog den belgiskastaten över styret av landet somblev självständigt 1960.

År 2008 hade Kongo cirka 65miljoner invånare. Landet är tillytan stort som Västeuropa.

President Mobutu Sese Seko,en av världens mest korruptadespoter, styrde landet i över30 år.

Kongo är ett av Afrikas rikasteområden tack vare naturtillgång-arna. Bland annat koppar, dia-manter, guld, zink, uran, ädelträ,palmolja, järnmalm och kol.

De flertaliga striderna i det et-niskt blandade Kongo (över 200folkslag) skylls ofta på kampenom naturtillgångarna och harkallats ”Afrikas världskrig”.

Fem miljoner beräknas ha döttunder Kongokrisen 1960–65,första Kongokriget 1996–97och andra Kongokriget1998–2003. Nu säger man offi-ciellt att det råder fred men stri-der pågår fortfarande.

FAKTA

Jag var som ett

vilddjur. Min

hjärna

fungerade inte

som vanliga

människors

hjärnor.

Film är starkare

än ord. Filmen

går igenom det

stigma som

finns.