Denna översikt beskriver de vanligaste finger- och metakarpal-bensfrakturerna med tyngdpunkt på diagnostik och praktiskhandläggning. Litteratursökningen har skett via PubMed ochMedline och begränsades till de senaste åtta åren. Sökord harutgjorts av »hand fractures review«, »digital fractures review«och »finger fractures review«.

Finger- och metakarpalbensfrakturer är mycket vanliga ska-dor på en jour- eller akutmottagning. De utgör ca 10 procent avalla frakturer och leder ofta till sjukfrånvaro från arbetet [1].Beroende på anatomisk lokalisation, frakturutseende och as-socierade mjukdelsskador kan de vara relativt enkelt behand-lade eller utgöra en behandlingsmässig utmaning. Det är ocksåvanligt med handskador hos multitraumapatienter. Dessa åsi-dosätts lätt i det akuta skedet då patienten bedöms enligtATLS-konceptet. Svåra komplexa handskador är oftast orsa-kade av högenergetiskt våld, t ex bilolyckor, sprängskador ellerskottskador.

I Sverige behandlas finger- och metakarpalbensfrakturer avfrämst ortopeder och handkirurger. Det finns en nivåstruktu-rering som presenterar riktlinjer för vilken specialitet som iallmänhet ska behandla respektive fraktur. Exempelvis är enöppen intraartikulär fraktur i PIP-leden remissfall till hand -kir urgisk klinik. En sluten subkapitulär fraktur på metacarpaleV handläggs däremot vanligen på ortopedklinik.

ANATOMITummen består av en proximal och en distal falang som ledarmot varandra via interfalangealleden (IP-leden). Pekfinger,långfinger, ringfinger och lillfinger består av en proximal, enmellan- och en distal falang. Proximala falanger och mellanfa-langer ledar mot varandra via de fyra proximala interfalangeal-lederna (PIP-lederna), medan mellan- och distala falanger le-dar mot varandra via de fyra distala interfalangeallederna(DIP-lederna). Proximalt om fingrarna ligger de fem metakar-palbenen. De proximala falangerna och metakarpalbenen le-dar mot varandra via de fem metakarpofalangeallederna(MCP-lederna). Metakarpalbenen ledar proximalt mot karpusvia de fem karpometakarpallederna (CMC-lederna). Metakar-palbenen, proximala falangerna och mellanfalangerna är tubu-lära ben som består av bas, skaft, hals och kondyl.

EPIDEMIOLOGIFinger- och metakarpalbensfrakturer är vanliga idrottsskador,och män drabbas i större utsträckning än kvinnor [2]. Vad gäl-ler barn så drabbas pojkar oftare än flickor, och denna skillnad

läkartidningen nr 13 2009 volym 106936

klinik och vetenskap

medicinens abc

ABC om

Frakturer i fingrar ochmetakarpalbenLOUISE BENTLEY, ST-läkarelouise.bentley@vgregion.seJAN FRIDÉN, professor,

överläkare; bådaHandkirurgi, SahlgrenskaUniversitetssjukhuset, Göteborg

nivåstruktur för omhändertagande

På ortopedisk klinik• Isolerade metakarpal- och

falangfrakturer• Ligamentskada i tumme

På handkirurgisk klinik• Multipla dislocerade frak -

turer• Svårbehandlade intraarti-

kulära frakturer

Fingrarnas anatomi. A = distal falang, B = mellanfalang, C = proxi-mal falang. 1 = subkapitulär fraktur metacarpale V, 2 = omvänd Ben-nettfraktur, 3 = Bennettfraktur.

Slagsmål är en vanlig orsak till finger- och metakarpalbensfrakturer.Dessa typer av frakturer är vanliga på en akutmottagning och utgörca 10 procent av alla frakturer.

Illus

trat

ion:

Jako

b Ro

bert

sson

klinik och vetenskap

läkartidningen nr 13 2009 volym 106 937

ökar med åldern [3]. Det föreligger två incidenstoppar, enmellan 1 och 3 år och en mellan 9 och 14 år [4].

DIAGNOSTIKEn grundlig anamnes kring hur patienten skadat sig är av störs -ta vikt. Skademekanismen ger information om hur stor krafthanden drabbats av och vilka skador som är rimliga att förvän-ta. Ett direkt slag mot handen, exempelvis, orsakar oftare entvärfraktur eller en komminut fraktur medan vridvåld oftastorsakar en spiralfraktur eller en snedgående fraktur. Den kli-niska undersökningen innefattar inspektion (felställning,svullnad, hematom, hudskada), palpation (patologisk rörlig-het, palpationsömhet, ledstabilitet), kontroll av rörlighet (ro-tation av fingrar, extensions- eller flexionsbortfall) och distal-status (cirkulation, sensorik). Vidare dokumenteras asso ci e -rade mjukdelsskador (se nor, nerver, blodkärl, ligament ellerhud) och om frakturen är öppen eller sluten.

Huruvida rotationsfelställning föreligger då patienten kny-ter handen kan vara svårt att bedöma. Ibland krävs lokalbedöv-ning för att möjliggöra adekvat klinisk undersökning. Att bedö-ma om en rotationsfelställning föreligger är alltså en kliniskdia gnos och inte en röntgenologisk. Efter den kliniska under-sökningen utförs slätröntgen för bilddiagnostik. Tre olika pro-jektioner är standard vid slätröntgenundersökning: frontal, la-teral och sned. Hela fraktursystemet ska vara kartlagt, och vidgranskning av bilderna analyseras frakturlinjens anatomiskalokalisation och riktning (tvär-, sned-, spiral-, avulsions- ellerkomminut fraktur). Eventuell dislokation av frakturen analy-seras med avseende på förkortning, rotations-, vinkel- eller adlatus-felställning. Eventuellt ledengagemang noteras. MR- el-ler DT-undersökning kan senare bli aktuell i vissa fall. CMC-le-den kan t ex behöva kartläggas noggrannare vid en intraartiku-lär fraktur som engagerar proximala metacarpale V.

FRAKTURTYPEREn fraktur på distala falangen är en vanlig idrottsskada ochorsakas ofta av kross- eller klämvåld [2]. Tummar och långfing-rar är något oftare drabbade [2]. Odislocerade frakturer kanbehandlas med en immobiliserande skena i tre veckor medDIP-leden i extension [2]. Skenan ska inkludera fingertoppenför att minimera risken för ytterligare trauma men släppa PIP-leden fri. Dislocerade frakturer behandlas med reposition ifingerbasblockad och immobilisering under tre veckor. Efterreposition stabiliseras frakturen av nageln på dorsalsidan ochpulpans septa på volarsidan [2]. Om frakturen ändå är instabilkan perkutan stiftning krävas för att förhindra redislokation[2]. I vissa fall kan en temporär artrodes av DIP-led behövas[2]. Stiften extraheras efter tre veckor och rörelseträning initi-eras [2]. Det är viktigt att fastställa om nageln eller nagelanla-get är skadat. Om ett subungualt hematom utgör mer än 50procent av nagelytan anses det indicerat med exploration avnagelbädden och evakuering av hematomet [2]. Vid öppna ska-dor utförs noggrann sårrengöring, nagelbädden sutureras, na-geln reponeras ner i nagelfickan och därefter immobilisering itre veckor med DIP-leden i extension [2].

Frakturer i mellan- och proximala falangen är oftast stabi-la då de stabiliseras av den tjocka periostala senskidan samt deosteokutana ligamenten (Cleland och Grayson) [2]. En stabiloch odislocerad fraktur kan med fördel behandlas med tvåfing-erförband under tre veckors tid [2]. Det anses inte lämpligt attbehandla sned- eller spiralfrakturer med tvåfingerförband dådessa oftast är instabila frakturer [2]. Skaftfrakturerna tende-rar att dislocera till en volar vinkelfelställning på grund av kraf-ter från intrinsic- och extrinsicmuskulaturen. Acceptabelt

Rotationsfelställning kan vara svår att fastställa. Normalt ska allafingertoppar ligga i samma plan och peka mot os scaphoideum dåpatienten försöker knyta handen. Vid osäkerhet hjälper det att jäm-föra med den oskadade handen. Överst: Normal rotationsställning.Nederst: Rotationsfelställning i dig IV.

diagnostik

Anamnes – viktigt ta upp ska-demekanism.Klinisk undersökning• Inspektion – felställning,

svullnad, hematom, hud-skada, öppen eller slutenfraktur.

• Palpation – patologisk rör-lighet, palpationsömhet,ledstabilitet.

• Kontroll av rörlighet – rota-tion av fingrar, extensions-eller flexionsbortfall.

• Distalstatus – cirkulation,sensorik.

Slätröntgen• Frakturlinjens anatomiska

lokalisation och riktninganalyseras.

• Eventuell dislokation avfrakturen analyseras – för-kortning, ad latus-, vinkel-och rotationsfelställning,ledengagemang med led -ytehak.

Eventuellt DT eller MR

klinik och vetenskap

läkartidningen nr 13 2009 volym 106938

frakturläge anses vara mindre än 6 millimeters förkortning,mindre än 15 graders vinkelfelställning och ingen rotationsfel-ställning [2]. Ledengagerande kondyl- eller basfrakturer därleden inte är kongruent anser de flesta ska opereras. Frakturermed oacceptabelt frakturläge reponeras i fingerbasblockad,och därefter beslutas om fortsatt behandling. Vid konservativbehandling i gips är det lämpligt med röntgenkontroll av frak-turläget efter 5–7 dagar för att kontrollera att frakturen intedislocerat [2]. Immobiliseringen bibehålls tre veckor, och se-dan initieras rörelseträning [2].

Bennettfraktur är en intraartikulär fraktur genom CMC-ledI. Vanligen finns ett volart–ulnart fragment av metacarpale Isom ligger anatomiskt på plats. Däremot dislocerar vanligenhu vud fragmentet av metacarpale I på grund av drag från APL-senan (abductor pollicis longus). Denna fraktur kräver oftastoperativ åtgärd, i första hand sluten reposition och stiftning[2]. Reposition till anatomiskt läge är viktigt, då kvarståendefelställning i leden möjligtvis kan leda till artrosutveckling. Omdet inte går att få leden kongruent med sluten reposition kanöppen reposition övervägas. Det anses indicerat med öppen re-position om ledytehaket är >2 mm [2]. En lämplig immobilise-ringstid postoperativt är 5–6 veckor.

Rolandofraktur är en komminut intraartikulär fraktur ge -nom basen av metacarpale I. Den är oftast T- eller Y-formadmed större dorsala och volara fragment. APL-senan ger för-kortning och abduktion av metacarpale I. Frakturen behandlasmed sluten reposition och stiftning. Om kongruens i leden inteuppnås med hjälp av sluten reposition kan öppen repositionövervägas. Immobilisering behålles lämpligen 5–6 veckorpost operativt.

Omvänd Bennettfraktur innebär en intraartikulär fraktur ibasen av metacarpale V. Vanligen finns ett volart–radialt frag-ment av metacarpale V som ligger anatomiskt på plats. Huvud-fragmentet av metacarpale V dislocerar däremot proximalt pågrund av drag från ECU-senan (extensor carpi ulnaris). Dennafraktur kräver oftast operativ åtgärd, i förs ta hand sluten repo-sition och stiftning. Det är lämpligt med immobilisering under5–6 veckor postoperativt.

Spiralfraktur i metakarpalben orsakas vanligen av någonform av vridvåld [2]. Traumat leder rätt så ofta till måttlig ellersvår mjukdelssvullnad, vilket bidrar till att det är svårt att slu-tet reponera denna fraktur. Det är en relativt vanligt förekom-mande fraktur som ofta har felställning i form av förkortning,vinkelfel och rotationsfel [2]. Odislocerade frakturer kan be-handlas med immobilisering under 3–4 veckor [2]. Men vidminsta rotationsfelställning, förkortning >3 mm samt vinkel-felställning >10–15° är det indicerat med operativ åtgärd [5].Förkortning >3 mm i en metakarpalbensfraktur kan ge obalansmellan intrinsic-muskulatur och extrinsic-senor, och en even-tuell rotationsfelställning tolereras väldigt dåligt även om denendast är ringa [5].

Om flera metakarpalbensfrakturer föreligger blir indikatio-nen för operativ åtgärd starkare, då stabiliteten i mellanhan-den behöver återfås. Metakarpalben III och IV ligger väl skyd-dade och får stabilitet från de omkringliggande metakarpalbe-nen I, II och V [5].

Tvärfraktur i metakarpalben orsakas ofta av direktvåld mothandryggen [2]. Dessa frakturer är till sin natur instabila, ochde flesta rekommenderar att de åtgärdas operativt. Om fraktu-ren behandlas konservativt i gips rekommenderas fyra veckors

Reposition av subkapitulär fraktur i metacarpale V. Frakturen repo-neras med MCP-leden flekterad 90 grader. Tryck anläggs åt dorsalthåll via grundfalangen i dig V för att på så vis häva volarbockningen.

Immobiliserande skena vid fraktur på distala falangen. Skenan skainkludera fingertoppen för att minimera risken för ytterligare traumamen släppa PIP-leden fri.

frakturer, indelning

Bennettfraktur är en intraarti-kulär fraktur genom CMC-led I.Frakturen disloceras på grundav drag från APL-senan ochbör i de flesta fall åtgärdasoperativt.Rolandofraktur är enkomminut intraartikulärfraktur ge nom basen av meta-carpale I. APL-senan disloce-rar frakturen, som vanligenbör åtgärdas operativt.

Omvänd Bennettfraktur är enintraartikulär fraktur i basenav metacarpale V. ECU-senandislocerar frakturen, som of-tast bör åtgärdas operativt. Subkapitulär fraktur i me ta -carpale V kallas också för»boxer’s fracture«, då det ären vanlig slagsmålsskada.Frakturen är volarbockad ochengagerar vanligtvis inte MCP-leden.

immobiliseringstid [2]. Gipset ska immobilisera handledenproximalt och MCP-lederna distalt men släppa PIP-leder fria.

Multipla metakarpalbensfrakturer. De flesta öppna ochmultipla slutna metakarpalbensfrakturer behandlas vanligenmed öppen reposition och fixation [2]. Det anses viktigt attåterfå stabiliteten i mellanhanden; dessutom minimeras svull-naden och tidig rörelseträning kan påbörjas [2]. Dislocerademultipla metakarpalbensfrakturer är speciellt instabila, då sta-biliteten från de anatomiskt närliggande metakarpalbenen ochde intermetakarpala ligamenten gått förlorad [5].

Vid svårt felställda enstaka metakarpalbensfrakturer kan detsamtidigt föreligga fraktur, luxation eller frakturluxation vidbasen av det metakarpalben som anatomiskt ligger i anslutningtill det frakturerade. Således är det viktigt med noggrann kli-nisk och röntgenologisk undersökning av de proximala meta-karpalbenen och av CMC-lederna.

Subkapitulär fraktur i metacarpale V. Metakarpalbens-frakturer utgör en tredjedel av alla frakturer som drabbar han-den, och frakturer på metacarpale V utgör mer än hälften avdessa [2]. Skademekanismen är oftast att patienten varit islagsmål och slagit med knuten näve mot någon eller något [6].Frakturen kallas också för »boxer’s fracture« [6]. Vid inspek-tion observeras en något insjunken knoge över MCP-led V ochett hematom. Vid palpation noteras ömhet över frakturområ-det. Det är viktigt att diagnostisera en eventuell rotationsfel-ställning. Slätröntgen utförs. Den subkapitulära frakturen imetacarpale V är vanligtvis något volarbockad (på grund avmuskelkrafter från interosseusmuskulaturen) och engagerarsom regel inte leden [6].

Volarbockning upp till 40° tolereras, men vid volarbockningöver 30° är det rimligt att försöka att slutet reponera fraktureni lokalanestesi [6]. Lokalanestetika sprutas lämpligast dorsaltifrån in i frakturspalten som diffusionsanestesi. Lokalbedöv-ningsmedel utan adrenalin används. Därefter reponeras frak-turen med MCP-leden flekterad 90° [6]. Tryck anläggs åt dor-salt håll via grundfalangen i dig V för att på så sätt häva volar-bockningen i frakturen [6]. Gipsskena över de tre ulnara fing-rarna anbringas därefter med MCP-leden i 90° och handleden ifunktionsställning. Gipset sträcker sig och immobiliserar frånPIP-leden och proximalt över handleden. Anlägg gips som gri-per över dorsalt–ulnart–volart. Efter reposition tas nya rönt-genbilder för kontroll av frakturläget. Om frakturen behandlaskonservativt utförs röntgenkontroll av frakturläget inom envecka [6]. Lämplig immobiliseringstid är tre veckor. Komplika-tioner utgörs ofta av att frakturen läkt med för mycket volar-bockning, vilket kan leda till en insjunken knoge, stelhet iMCP-led V, ett prominent metakarpalbenshuvud i handflatan,smärta och »pseudoclawing« (se nedan) [6].

FINGER- OCH METAKARPALBENSFRAKTURER HOS BARNHanden är den kroppsdel som vanligen skadas hos ett barn [7].Små barn använder handen som ett utforskningsorgan [8]. Deflesta frakturer i fingrar och metakarpalben hos barn engage-rar epifysen, då det är en svag zon [7]. Stelhet efter en fraktur ärinte ett lika stort problem hos barn som hos vuxna [8]. Om ettbarns finger ska immobiliseras på grund av en finger- ellermetakarpalbensfraktur brukar hela handen och handleden in-kluderas i gipsskenan, då det annars finns risk för att barnet rördet skadade fingret ändå eller att gipset ramlar av [4]. I vissa fallkan till och med armbågen inkluderas i gipsskenan för att fågipset att sitta kvar [4]. Hos barn är den radiologiska bedöm-ningen svårare, då tillväxtzonerna kan förvirra bilden [7]. I vis-sa fall kan det vara lämpligt att ta bilder av den oskadade han-

klinik och vetenskap

läkartidningen nr 13 2009 volym 106 939

Gipsskena vid subkapitulär fraktur i metacarpale V. Gipsskenan an-bringas över de tre ulnara fingrarna med MCP-leden i 90 grader ochhandleden i funktionsställning. Gipset sträcker sig och immobilise-rar från PIP-leden och proximalt över handleden.

frakturer hos barn

• Frakturer hos barn engage-rar ofta epifysen, då den ären svag zon.

• Immobiliseringstiden är av-hängig barnets ålder.

• 10–20 procent av finger-och metakarpalbensfraktu-

rer hos barn behöver åtgär-das kirurgiskt.

• Det är vanligt med en samti-dig skada på nagel och na-gelanlag vid en fraktur pådistala falangen.

Samtidig skada på nagel och nagelanlag vid en fraktur på distala fa-langen är vanlig hos barn. Skadan orsakas oftast av kross- ellerkläm våld.

klinik och vetenskap

läkartidningen nr 13 2009 volym 106940

den för jämförelse [7]. Frakturer hos barn som engagerar epify-sen indelas enligt Salter och Harris (SH) i typ 1–5 [4]. Frakturerklassificerade som SH 4 och 5 har störst risk att orsaka tillväxt-störning på sikt [7]. Tillväxtzoner finns oftast i båda ändar avett tubulärt ben [7]. Men i handen finns tillväxtzoner normaltendast i proximala delen av falangerna, proximala delen avmetacarpale I och i distala delen av metacarpale II–V [7]. Dettager förstås en påverkan på remodelleringspotentialen efterfrakturer i fingrar eller metakarpalben. Det är också rimligt attbeakta begränsningen i barns behandlingsföljsamhet jämförtmed vuxnas [4]. De flesta finger- och metakarpalbensfrakturerhos barn kan behandlas icke-operativt [8]. Det beror bl a på attbarn har ett mycket starkt periost som ger stabilitet [8]. Cirka10–20 procent av finger- och metakarpalbensfrakturer hosbarn behöver dock åtgärdas kirurgiskt [3].

De två vanligaste frakturerna hos barn drabbar distala fa-langen och basen av proximala falangen [8]. En SH 1- eller SH2-fraktur genom distala falangens epifys inkluderar ofta enska da på nagel och nagelanlag [8]. Skadan orsakas oftast avkross- eller klämvåld [4]. Ett subungualt hematom på 25 pro-cent eller mer av nageln och en samtidig fraktur utgör stor riskför samtidig skada på nagelbädden [7]. De flesta anser det då in-dicerat med exploration av nagelbädden [7]. Ofta är nagelnavul serad och nagelanlaget skadat [4]. Detta är således per de-finition en öppen fraktur [8]. Behandlingen består av att förstta bort nageln, sedan försiktigt fria frakturspalten från nagel-bädden, som vanligen ligger inklämd där [8], därefter spolamed koksaltlösning och sedan suturera nagelbädden om detbehövs [8]. Sedan reponeras frakturen, och nageln läggs tillba-ka ner på plats i nagelfickan [8]. Antibiotikaprofylax i 3–5 dagarordineras av de flesta för att minska risken för osteomyelit [7].Immobiliserande skena eller gips under kortare tid ordineras.Immobiliseringstiden är avhängig barnets ålder [8].

Odislocerade mellanfalangsfrakturer är oftast av typen SH 2eller 3 [7]. De behandlas med tvåfingerförband [7]. Den vanli-gaste frakturen på proximala falangen är en SH 2-fraktur på ba-sen av proximala falangen [7]. Den behandlas i tvåfingerför-band om läget är acceptabelt och om frakturen är stabil [7], an-nars prövas sluten reposition med efterföljande gipsskena [8].Om dislokation trots allt kvarstår kan öppen reposition behö-vas [8]. Frakturer distalt på proximala falangens kondyl orsa-kas ofta av att ett barn klämmer sitt finger i en bildörr, ett föns -ter eller liknande [7]. Denna fraktur kan vara svår att se röntge-nologiskt, då det nästan är helt rent brosk i detta område [7].Ofta är dessa frakturer dislocerade, dorsalvinklade, vilket sesbäst på sidoprojektionen [8]. Dorsalvinklingen kan leda tillsvårigheter att flektera i PIP-leden [8]. Det går inte att förlitasig på remodelleringspotentialen hos dessa frakturer, då den äri det närmaste obefintlig på grund av avståndet till tillväxtzo-nen [8]. Därför rekommenderas sluten reposition och immobi-lisering vid dislokation [8].

Den vanligaste metakarpalbensfrakturen hos barn utgörs avsubkapitulär fraktur på metacarpale V [3]. Den utgör ca 80 pro-cent av metakarpalbensskadorna [3]. Även hos barn accepterasupp mot 35 graders volarbockning i denna fraktur [3]. Försöktill bättre läge med sluten reposition ska förstås utföras [3].Frakturer vid basen av metacarpale I är ofta SH 3-frakturer ochliknar Bennettfrakturen hos vuxna [7]. De behandlas vanligenmed sluten reposition och stiftning för att återställa led ytanoch därmed på sikt minska risken för posttraumatisk artros [7].

BEHANDLINGSPRINCIPERDet finns några behandlingsprinciper som de flesta anser gilti-ga. De innefattar att reponera frakturen till så nära anatomiskt

läge som möjligt, adekvat stabilitet, atraumatisk kirurgisk tek-nik, ödemprofylax och rörelseträning efter avgipsning [5]. Dekonservativa behandlingsmetoderna utgörs av olika immobili-seringstekniker samt tvåfingerförband [1]. De olika immobili-seringsteknikerna utgörs av gipsskena, formgjuten ortos ochmjuk ortos [1].

Valet av immobiliseringsteknik är ofta präglat av lokala tra-ditioner. Den rekommenderade immobiliseringsställningen ärmed handleden lätt extenderad, MCP-lederna flekterade ca90° (för att motverka kollateralligamentskrumpning och rota-tionsfelställning) samt med raka PIP- och DIP-leder (för attmotverka volarplatte skrumpning). Det också viktigt att läggaen kompress eller dylikt mellan de fingrar som gipsas in för attmotverka intertriginösa problem.

Vid avgipsning ska risken för stelhet på sikt beaktas. Rörelse-

Tvåfingerförband kan utgöra primär behandling men kan också an-vändas efter avgipsning för att träna igång det skadade fingret.

behandlingsprinciper

Anatomisk repositionAdekvat stabilitetAtraumatisk kirurgisk teknik

ÖdemprofylaxRörelseträning

faktorer som påverkar resultatet

Behandlingsresultatet påver-kas av• patientfaktorer – ålder, kro-

nisk sjukdom, socioekono-miska faktorer samt patien-tens motivation och förstå-else

• behandlingsfaktorer – rättställd diagnos, tid till be-handling, reposition av

frakturen, kirurgisk teknik,bibehållen reposition, mo-bilisering av leder och se-nor och behandling aveventuella komplikationer

• frakturkarakteristika – loka-lisation, typ, dislokation,stabilitet och mjukdelsska-da

komplikationer

• Stelhet• Svullnad• Smärta• Kvarvarande rotationsfel-

ställning

• Nedsatt greppstyrka• Ärrvävnadsproblem• Synlig deformitet

träning påbörjas, ibland med arbetsterapeut eller sjukgym-nast. Rörelseträningen syftar till att återfå styrka och rörlighetoch minska svullnad och smärta [6]. Om immobiliseringen be-hålls mer än tre veckor blir permanent förlust av rörelseom-fånget resultatet, vilket kan leda till sensammanväxningar [1].Vid öppna skador ska tetanusskyddet hos patienten kontrolle-ras [9]. De flesta anser det också indicerat att behandla medantibiotika profylaktiskt [9].

Den akuta behandlingen av svåra komplexa handskadorinnefattar antibiotikaprofylax, kontroll av tetanusprofylax,omläggning och temporär gipsskena. Det är viktigt att kontrol-lera distalstatus, för att se att det inte rör sig om ett replanta-tionsfall [9]. I vissa fall kan ett finger vara så svårt skadat attprimär amputation är bästa lösningen.

KOMPLIKATIONER OCH RESULTATMånga olika faktorer påverkar behandlingsresultatet, t ex deninitiala skadans svårighetsgrad och tiden till behandling [9].Även patientfaktorer och behandlingsfaktorer spelar roll, lik-som frakturkarakteristika [5]. En individuell bedömning avvarje enskild patient bör göras, där de olika faktorerna vägs in.

Stelhet är den vanligaste komplikationen till handfrakturer[5]. Risken för stelhet är direkt relaterad till den initiala ska-dans svårighetsgrad och lokalisation [5]. Exempelvis PIP-le-derna har en ökad risk att utveckla stelhet efter skada [5]. För-senad behandling av frakturen, komminuta frakturer och långimmobiliseringstid medför också ökad risk för stelhet [5].

And ra komplikationer efter finger- och metakarpalbens-frakturer är kvarvarande rotationsfelställning, nedsatt grepp-styrka, ärrvävnadsproblem, smärta, synlig deformitet ochsvullnad [1, 5, 6]. Svullnad av ett finger kan kvarstå under långtid efter en skada och kan ibland till och med bli permanent [6].Frakturer på proximala falangen eller subkapitulära metakar-palbensfrakturer som läkt med för mycket volarbockning(>25–30°) kan orsaka pseudoclawing [1]. Pseudoclawing inne-bär hyperextension av MCP-led och flexion av PIP-led, som påsikt kan leda till en flexionskontraktur i PIP-leden [1].

klinik och vetenskap

läkartidningen nr 13 2009 volym 106 941

REFERENSER

1. Bernstein ML, Chung KC. Handfractures and their management:An international view. Injury.2006;37(11):1043-8.

2. Lee SG, Jupiter JB. Phalangeal andmetacarpal fractures of the hand.Hand Clin. 2000;16(3):323-32.

3. Valencia J, Leyva F, Gomez-BajoGJ. Pediatric hand trauma. Clin Or-thop Relat Res. 2005;(432):77-86.

4. Leclercq C, Korn W. Articular frac-tures of the fingers in children.Hand Clin. 2000;16(4):523-34.

5. Freeland AE, Orbay JL. Extraartic -ular hand fractures in adults: a re-view of new developments. Clin Or-

thop Relat Res. 2006;445:133-45. 6. Leggit JC, Meko CJ. Acute finger

injuries: part II. Fractures, disloca-tions, and thumb injuries. Am FamPhysician. 2006;73(5):827-34.

7. Nofsinger CC, Wolfe SW. Commonpediatric hand fractures. Curr OpinPediatr. 2002;14(1):42-5.

8. Cornwall R, Ricchetti ET. Pediatricphalanx fractures: unique chal-lenges and pitfalls. Clin Orthop Re-lat Res. 2006;445:146-56.

9. Freeland AE, Lineaweaver WC,Lindley SG. Fracture fixation in themutilated hand. Hand Clin. 2003;19(1):51-61.

■ Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

konsensus

De flesta är ense om att• tidig rörelseträning förbättrar resultatet • stelhet är den vanligaste komplikationen efter en finger- eller

metakarpalbensfraktur.Åsikterna går isär vad gäller• operationsindikationer• immobiliseringstider.