Arbetsterapiprogram Stroke - Norrbotten · Symtom vid hjärninfarkt eller hjärnblödning i lillhjärnan kan vara balans- och koordinationsproblem, yrsel, illamående och kräkningar

Styrande rutindokument | Rutin Sida 1 (16)

GÄLLER FÖR VERKSAMHET DOKUMENT-ID VERSION

Arbetsterapiverksamheten Sunderby sjukhus nsarbsy-4-274 1.0

GODKÄNT DATUM ANSVARIG UPPRÄTTAD AV

2018-06-04 Helen Söderström Anneli Wickbom

Arbetsterapiprogram Stroke

Inledning Detta specifika arbetsterapiprogram är utarbetat för arbetsterapeuter och

arbetsterapibiträde som arbetar på strokeenheten på Sunderby sjukhus.

Syftet är att ge patienter som rehabiliteras efter stroke på Sunderby sjukhus

likartade utredningar, interventioner och utvärderingar. Det specifika arbets-

terapiprogrammet bygger på arbetsterapienhetens generella arbetsterapipro-

gram och revideras kontinuerligt.

Bakgrund Stroke är ett samlingsnamn på de hjärnskador som orsakas av hjärnin-

farkt/ischemi eller blödning (hemorragisk stroke) i hjärnan. Skadan visar sig

som en plötslig förlust av olika funktioner som styrs från hjärnan.

Stroke kan orsakas av blodpropp som kommer från hjärtat eller halsens

pulsådror eller av blodproppar som uppkommer vid förträngningar i hjärnans

blodkärl. Stroke kan också orsakas av blödning inuti hjärnan eller på hjär-

nans yta, subarachnoidalblödning. De största riskfaktorerna för stroke är:

högt blodtryck, rökning, diabetes, förmaksflimmer, höga blodfetter, övervikt

samt låg fysisk aktivitet (Jönsson, red 2012).

Karaktäristiska funktionsnedsättningar och aktivitetsproblem

Vilka symtom stroke ger beror på i vilken del av hjärnan som skadan sitter.

En skada i höger hjärnhalva medför ofta pares och nedsatt känsel i kroppens

vänstra sida. Den kan också orsaka problem med sinnesintryck och med att

orientera sig i rummet. En skada i höger hjärnhalva kan även leda till person-

lighetsförändringar. Den som drabbas av skada i höger hjärnhalva kan få

neglect vilket innebär ouppmärksamhet åt vänster sida. Det innebär att man

få svårt att uppfatta eller att man helt ignorerar saker som befinner sig till

vänster sida om kroppen eller att man har svårt att uppfatta sin egna vänstra kroppshalva.

Stroke som drabbar vänster hjärnhalva medför ofta pares och känselnedsätt-

ning i höger kroppshalva. Skador i vänster hjärnhalva kan göra att man får

svårt att tala eller förstå talat språk. Man kan också få svårt att läsa, skriva

och räkna.

Symtom vid hjärninfarkt eller hjärnblödning i lillhjärnan kan vara balans-

och koordinationsproblem, yrsel, illamående och kräkningar (1177 Vårdgui-

den, 2016)

Stroke kan tex leda till nedsatt balans, sväljsvårigheter, synpåverkan, apraxi,

depression samt nedsatt initiativförmåga. Nedsatt insikt om sina resur-

ser/begränsningar och om sitt sjukdomstillstånd är

Ett vanligt framträdande symtom är ökad psykisk uttröttbarhet (hjärntrötthet)

som leder till att patienten endast orkar koncentrera sig kortare stunder. In-

Sida 2 (16





ledningsvis kan personen som drabbats av stroke vara medvetendesänkt,

vara svårväckt och behöva vila och sova mycket.

Beroende på var i hjärnan skadan är lokaliserad kan karaktäristiska moto-

riska problem vara att förflytta sig själv eller föremålen i aktivitet. Kognitiva

problem som kan förekomma är att patienten får svårigheter att logiskt pla-

nera och organisera i aktivitet, att utföra olika moment i aktivitet i logisk

ordningsföljd samt att anpassa när problem uppstår. Detta kan sammantaget

ge nedsatt förmåga att utföra vardagliga sysslor tex sköta sin personliga vård

eller att klara sitt hemliv (Jönsson, red 2012).

Kontaktorsak På strokeenheten finns en stående förfrågan från patientansvarig läkare, detta

innebär att ingen skriftlig remiss krävs. Beslut om eller när arbetsterapeu-

tiska insatser är aktuella tas på ronden.

Arbetsterapeut på strokeenheten påbörjar sin bedömning så snart patientens

hälsotillstånd tillåter och med hänsyn till eventuella restriktioner.

Presentation och information om arbetsterapi Vad Arbetsterapi är till för patienter som har svårighet att klara

sina vardagliga sysslor. Vi arbetar med praktiska problem främst inom per-

sonlig vård och hemliv.

Våra åtgärder är inriktade på att bedöma och träna förmåga, anpassa omgiv-

ningen eller lära in nya sätt att utföra dagliga sysslor. Det kan också innebära

att prova ut hjälpmedel.

Hur Muntlig presentation till patienten och/eller närstående på

vårdavdelningen.

Mått Patientenkät

Mål Patient och/eller närstående har fått information om arbetste-

rapi.

Utredning Vad Identifiera för patienten meningsfulla aktiviteter där aktivi-

tetsutförandet upplevs som eller är ett problem. Utredning görs i samråd med

patient och/eller närstående. Problemen/svårigheterna kan finnas i miljön, i

uppgiften eller hos personen. I miljön kan det handla om svårigheter både i

den fysiska och/eller den sociala miljön. I uppgiften kan det handla om svå-

righetsgrad, kulturella skillnader och vilka verktyg och material som an-

vänds. Hos personen kan det handla om värderingar, vanor, roller, fysiska

och psykiska funktioner (se nio dimensionerna i OTIPM) (Fisher & Nyman,

2011).

Identifiera aspekter som stödjer respektive begränsar aktivitetsutförandet.

Analys av aktivitetsutförande och identifiering av resurser och begränsning-

ar. Bedömning om behov av fortsatt arbetsterapi finns. Problemformulering.

Kartlägg och tolka möjliga orsaker till problem i aktivitetsutförandet.

Sida 3 (16





Hur Intervju med patient och/eller närstående enligt ”Arbetstera-

peutens första bedömning/intervju vid akut stroke”(gemensam manual utar-

betad för NLL), (bilaga1). Första kontakten med patienten sker i nära samar-

bete med fysioterapeut. Vid behov används även: ADL-taxonomin (Tör-

nquist & Sonn, 2001,2011) och/eller ostrukturerade intervjuer. Ta del av

befintlig dokumentation och samarbete med andra yrkesgrupper.

Observation av aktivitetsutförandet sker om problem framkommit vid inter-

vjun och/eller vid första kontakten. Exempelvis: ADL- taxonomin (Törnquist

& Sonn, 2001,2011), AMPS (Fisher & Jones, 2014), AAD (Kottorp, 2006),

Sunnaas ADL-index (Svensk översättning, Tervald Nätterlund & Olsson,

1989), CBS (FSA 2005) och/eller icke formaliserade bedömningar. ETUQ

(Nygård 2016) bedömningar i att använda vardagsteknik som tex mobiltele-

fon el telefon, el vardagliga hushållssysslor.

Aktivitetsutförandet analyseras utifrån Model of Human Occupation, som

ger en ökad förståelse hur en individs vanor, mönster, motivation samt miljö

inverkar på aktivitetsutförande (Kielhofner, 2008). Vi använder även Motor-

kontrollmodellen, där vi utgår från principer från Bobaths behandlingskon-

cept som används för att stimulera till normalt rörelsemönster i dagliga akti-

viteter. Principer från Kognitiv perceptuell modell som bygger på en förstå-

else på hjärnas förmåga att bearbeta information och hur en hjärnskada på-

verkar individens aktivitetsutförande. Vi utgår även från principer från den

Biomekaniska modellen som inriktar sig på individens styrka, ledrörlighet

och uthållighet i aktivitet (Kielhofner, 2009).

Om ett problem föreligger i aktivitetsutförande, klarläggs och tolkas möjliga

underliggande orsaker. Orsakerna kan återfinnas i miljö-, uppgifts- och/eller

personnivå.

Sammanfattning av aktivitetsutförandet diskuteras med patienten och/eller

närstående där det i samråd fastställs om problem föreligger. I samråd med

patient och/ eller anhöriga/närstående beslutas om fortsatta arbetsterapeu-

tiska åtgärder. Kompletterande utredningar utförs vid behov.

De patienter som inte har behov av arbetsterapeutiska insatser inom sluten-

vården avslutas och överrapporteras vid behov vidare i vårdkedjan.

Mål Vad Målformulering. Möte för upprättelse av en Vård och rehabi-

literingsplan.

Hur För patienter med en förväntad vårdtid på mer än 2 veckor

bokas ett möte där patient, närstående och teamet deltar. En Vård- och reha-

biliteringsplan med tydliga mål upprättas.

Målet formuleras tillsammans med patienten och/eller närstående när det är

möjligt, i de aktiviteter som definierats som problem. Målet skall vara mät-

bart och tidsbegränsat.

Dokumentation av målformulering sker i patientjournal.

Intervention Vad Val av modell, planering och genomförande av åtgärd.

Sida 4 (16





Hur Rehabilitering påbörjas tidigt i syfte att stödja patienten att

komma igång igen genom aktivt handlande. I akutskedet kan det vara svårt

att sätta upp mål tillsammans med patient och/eller närstående p g a att pati-

enten kan befinna sig i ett chocktillstånd eller kris. I den akuta fasen kan det

vara nödvändigt att arbetsterapeuten tar över ansvaret och skapar trygghet

för patienten. Arbetsterapeuten arbetar samtidigt med att utveckla patientens

motivation för att handla aktivt och komma vidare med rehabiliteringen,

genom att patienten tillsammans med arbetsterapeuten får formulera sina

behov och problem (Fortmeier, Thanning, 1998, Fisher, A.G., & Nyman, A.

(2011).

Under rehabiliteringen ges olika alternativ till åtgärder som presenteras för

patienten och/eller närstående.

Genom att patienterna ges möjlighet att utföra meningsfulla aktiviteter kan

de bli medvetna om sina resurser och begränsningar. På så sätt kan de även

träna upp sina tidigare förmågor på nytt eller hitta lösningar på problem som

uppstår.

Aktiviteterna ska vara utmanande i relation till patientens färdighet-

er/förutsättningar.

I dagliga aktiviteter tränar patienten att utföra aktiviteten som tidigare eller

på nytt sätt. Svårighetsgraden anpassas från enklare till mer komplexa aktivi-

teter.

Det är viktigt att miljön är lugn och utan störande stimuli.

Välj modell/-er, se OTIPM (Fisher & Nyman, 2011): Modell för kompensat-

ion, Modell för aktivitetsträning, Modell för förbättring av personliga fak-

torer och kroppsfunktioner, Pedagogisk modell. Se generella arbetsterapi

programmet. Exempel på interventioner utifrån ovanstående modeller:

Äta/dricka: Vid måltiderna bör patienten sitta uppe med en anpassad bords-

höjd. Den paretiska armen bör placeras på bordet så att hela underarmen får

stöd. Hjälpmedel som kan användas vid svaghet och nedsatt handfunktion är

exempelvis antihalkunderlägg, bestick med förstorat grepp, anpassade glas

t.ex. RA-glas och pet-emot kant.

Överflyttningar och förflyttningar: För att patienten ska klara överflyttningar

och förflyttningar krävs ofta inlärning av ny teknik och/eller återinlärning av

normala rörelsemönster. Det är viktigt att patienten känner sig trygg i över-

flyttningen/förflyttningen. Invänta patienten och ge instruktioner, verbala

och icke verbala som patienten förstår. I akutskedet strävar man efter att

överflytta patienten mot svag sida för att medvetandegöra och stimulera den.

Det är dock viktigt att patienten får träna på att utföra överflyttning-

ar/förflyttningar åt båda hållen t ex vid överflyttning från rullstol till toalett-

stol. Detta för att patienten ska kunna utföra överflyttningar/förflyttningar i

olika miljöer (Bilaga 2). Under rehabiliteringens gång anpassas förflytt-

ningssättet utifrån patientens förmåga och miljö. Hjälpmedel som kan an-

vändas vid överflyttning är till exempel vårdbälte och glidbräda.

För att möjliggöra förflyttningar kan en individuellt anpassad rullstol behö-

vas för en kortare tid eller för permanent bruk. Arbetsterapeuten förskriver

både komfort - och aktiva rullstolar. Vid behov anpassas sitt- och köregen-

skaper. Aktiva rullstolar anpassas med ex. vis låg sitthöjd och utan benstöd

som gör det möjligt för patienten att köra sin rullstol enbart med benen. Van-

Sida 5 (16





liga tillbehör är rullstolsbord, (för att avlasta den svaga armen och öka upp-

märksamheten) förlängd bromsspak på den svaga sidan samt ekerskydd.

Att lära in en effektiv förflyttningsteknik ex att kunna placera sig i rummet

och att kunna navigera rullstolen förbi hinder sker vid vardagliga aktiviteter.

Toalettbesök: Patienten får lära sig nytt tillvägagångssätt vid överflyttningar

mellan toalettstol och rullstol. Lära in ny teknik vid av-/påklädning av byxor

i sittande och för att klara att utföra intimhygien kan också vara aktuellt.

Vanligt förekommande hjälpmedel är toalettstolsförhöjning med armstöd.

Daglig hygien: Den fysiska miljön anpassas med tanke på patientens resur-

ser/begränsningar. Duschstol att sitta på används om patienten har svårighet-

er att stå upp vid handfatet. Höjden på duschstolen anpassas så att den svaga

armen kan guidas av annan person vid behov samt tvättas i handfatet sit-

tande.

Vid placering av toalettartiklar på arbetsytan utgår man ifrån vad patienten

behöver träna, t ex att placera saker på den svaga sidan för att stimulera till

att söka av hela arbetsytan, eller att underlätta aktiviteten genom att placera

toalettartiklarna så att patienten uppmärksammar dessa. Har patienten svå-

righeter att välja och använda föremål samt att utföra aktiviteten i lämplig

ordningsföljd tränas patienten i att använda endast några artiklar åt gången t

ex tandborsten/tandkräm för att klara av att påbörja, utföra samt avsluta akti-

viteten.

Den svaga armen/handen tränas när aktiviteter utförs i daglig hygien. Tex

genom att använda handen helt eller som stöd eller att armen guidas in i ett

naturligt rörelsemönster. Även den icke svaga armen/handen kan vid behov

guidas vid kognitiva problem.

Patienten kan även behöva lära in kompensatoriska strategier vid personlig

vård, t.ex. vid nedsatt greppförmåga. Det är även mycket viktigt att patienten

tränas i att ta ansvar för sin svaga sida under aktivitetsutförandet. Exempel

på hjälpmedel som kan användas är duschstol, protestandborste, greppförsto-

ring/ skaftförlängare till kam/borste.

På- och avklädning: Patienten tränas att utföra momenten på/avklädning

både i sittande och stående beroende på förmåga. För att möjliggöra påkläd-

ning nertill kan patienten vara i behov av att sitta på stol, rullstol eller säng.

Vid på/avklädning lär vi patienten ett tillvägagångssätt som innebär att börja

påklädning på den svaga sidan, avklädning avslutas på den svaga kroppshal-

van. Vid påklädning av byxor och strumpor finns ett speciellt tillvägagångs-

sätt som utgår från att man korsar det ena benet över det andra och därifrån

tar på byxor och strumpor. Vid påklädning av strumpor kan enhandsteknik

tränas. Den svaga armen kan ibland guidas genom aktiviteten och patienten

tränas i att ta ansvar för den svaga armen. Hjälpmedel som t ex griptång eller

förlängt skohorn, kan underlätta utförandet. Vi ger råd om sko/klädval som

underlättar vid påklädning t ex skor med kardborreknäppning, elastiska sko-

snören eller andra anpassningar som kompenserar för nedsatt handfunktion.

Kommunikation: Att använda telefon, skriva sitt namn och läsa/räkna i olika

aktiviteter (t ex när man ska följa ett recept). Läsa av klockan. Vi föreslår

talböcker och taltidningar. Greppförstoring av penna kan underlätta vid ett

svagt grepp.

Resor: Förflytta sig i och ur bil tränas vid behov. Hjälpmedel som kan före-

slås är ex auto-slide/vridsits.

Sida 6 (16





Övrigt: En viktig åtgärd för att normalisera tonus och motverka spasticitet är

att patienten vilar i funktionell viloställning (Bilaga 3).

Prova ut mjuk handledsortos ofta i kombination med kompressionshandske i

syfte att motverka svullen hand (Bilaga 4).

För att patienten ska klara sitt hemliv med aktiviteter som matlagning, städ-

ning, inköp, tvätt mm anpassas miljö och tillvägagångssätt utifrån patientens

resurser. En del behöver lära sig ny teknik eller användning av hjälpmedel

för att kunna förflytta sig själv och föremål på ett säkert sätt. T ex vid mat-

lagning placeras husgeråd och matvaror i lämplig höjd för person sittande i

rullstol. Exempel på hjälpmedel som kan underlätta aktivitetsutförandet vid

boendeaktiviteter är: antihalkunderlägg, fixbräda, husgeråd anpassade för

enhandsgrepp, förstorade grepp för bestick eller andra köksredskap.

Patienter med kognitiva nedsättningar behöver först hjälp med att få insikt

om sina problem för att sedan kunna träna exempelvis förmågan att arbeta

målinriktad, utföra aktiviteten på ett säkert sätt, kunna söka/lokalisera eller

utföra aktiviteten i rätt ordning.

Hembesök: Utifrån patientens resurser och begränsningar bedöms/kartläggs

boendemiljö via samtal/intervju med patient och/eller närstående. Vid behov

kan hembesök genomföras under vårdtiden som en del i rehabiliteringen,

detta sker oftast i samarbete med arbetsterapeut från kommunen. Hembesö-

ket syftar till att utreda framkomlighet och ev. hinder i bostaden samt vad

patienten behöver träna på för att de dagliga aktiviteterna skall fungera i

personens hemmiljö. Det är även ett bra tillfälle att diskutera möjliga lös-

ningar angående anpassningar i samråd med patient, närstående och kom-

munens arbetsterapeut. Det kan vara att ge förslag på hur miljön kan anpas-

sas för att möjliggöra aktivitet ex att informera och instruera närstående hur

det på bästa sätt kan uppmuntra och stödja personens aktivitetsförmåga och

delaktighet.

Ibland kan det bli aktuellt att ta ställning till fysiska anpassningar av hem-

miljön exempelvis breddning av dörrar, borttagning av trösklar eller spis-

vakt. Dessa åtgärder handläggs av kommunen när behovet anses permanent.

Intyg angående funktionshindret krävs och utfärdas av komunens arbetstera-

peut.

Vid behov kan patienten tillsammans med arbetsterapibiträdet få möjlighet

att komma till tex en annan miljö och möjlighet till social samvaro, vilket

kan vara en viktig del för patienten att bibehålla sin motivation.

Närstående och personal kan få en ökad förståelse på vilket sätt man kan ge

lagom mycket assistans och uppmuntran i rehabiliteringen genom råd, in-

formation och stöd.

Evidens Evidens har sökts i vetenskapliga studier och summerats utifrån den beprö-

vade erfarenheten.

Stöd tas av Socialstyrelsens rekommendationer i Nationella riktlinjer för

Stroke sjukvård 2009 och 2011 års komplettering av riktlinjerna. Även

Vårdprogram för stroke i Norrbotten (2010) samt den beprövade

erfarenheten och patienternas preferenser ligger till grund.

Sida 7 (16





Slutsats: Vetenskapliga studier visar att arbetsterapeutisk träning i PADL har

effekt för strokepatienter i akutskedet. Strokepatienter som får arbetsterapeu-

tiska åtgärder tidigt under rehabiliteringen på sjukhus får en högre nivå av

självständighet i PADL, jämfört med dem som inte fått arbetsterapeutiska

åtgärder. Arbetsterapeutiska åtgärder som är klientcentrerade och där pati-

enterna själva varit med att sätta upp mål ger ökad motivation för träning.

Patienterna känner sig mer delaktiga och tar ett mer aktivt ansvar under re-

habiliteringen (Kristensen m fl 2011).

Utvärdering Utvärdering av genomförda åtgärder innefattar åtgärdsresultat, måluppfyl-

lelse, kvarstående behov, vidare planerade åtgärder och rekommendation.

Vad Utvärdering görs tillsammans med patienten och/eller närstå-

ende utifrån de mål som tidigare angivits

Hur Utvärdering sker genom patientens subjektiva skattning, ob-

servation i aktivitet genom formaliserade eller icke formaliserade bedöm-

ningar ex med AMPS, ADL-taxonomin, Sunnaas ADL-status och/eller in-

tervjuer/samtal.

Samverkan Vid behov av uppföljning eller fortsatta åtgärder i vårdkedjan ska samverkan

ske för att åstadkomma kontinuitet för patienten. Arbetsterapeuten bedömer

behovet.

Vad Rapportering i vårdkedjan. Sker vid behov av ytterligare ut-

redning, åtgärder, utvärdering eller för kännedom.

Hur Samverkan sker efter samråd med patienten och/eller närstå-

ende. Rapportering sker via telefonkontakt till arbetsterapeut i Hemsjukvård

för ordinärt boende och för Vård & omsorgsboende.

Vid behov av fortsatt rehabilitering via Öppenvårdsrehab ska läkare skicka

remiss. Behovet bedöms av arbetsterapeut och sjukgymnast.

Vid behov sker överrapportering till arbetsterapeut på Hälsocentral via tele-

fonkontakt alt skriftlig/elektronisk remiss.

Referenser

Fisher, A.G., & Jones K.B (2014). Assessment of Motor and Process Skills

Vol.2: user manual (8th.ed.). Fort Collins, CO: Three Star Press.

Fisher, A.G (2009). A model for planning and implementing top-down, cli-

ent-centered, and occupation- based interventions. Ft. Collins CO: Three

Star Press.

Sida 8 (16





Fisher, A.G., & Nyman, A. (2011). OTIPM: en modell för ett professionellt

resonemang som främjar bästa praxis i arbetsterapi. (FOU rapport 2007)

[OTIPM : A model for professional reasoning that promotes best practice in

occupational therapy]. Nacka, Sweden: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.

Fortmeier, S., Thanning, G. (1998). Sett med patientens ögon. Lund: Stu-

dentlitteratur.

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Catherine Bergego Scale (CBS).

(2005).

Jönsson, A-C, red,( 2012). Stroke patienters, närståendes och vårdares per-

spektiv.Lund: Studentlitteratur.

Kielhofner, G. (2009). Conceptual Foundations of Occupational Therapy.

(4rd ed). Philadelphia: F A Davis.

Kielhofner,G. (2008). A model of human occupation: Theory and applica-

tion (4th ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

Kottorp, A (2006). Assessment of awareness of disability (AAD). Version

2005- 11-11Q. Karolinska institutet NVS, Sektionen för arbetsterapi.

Kristensen, H, K., Persson, D., Nygren, C., Boll, M., & Matzen, P. (2011).

Evaluation of evidence within occupational therapy in stroke rehabilitation.

Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 18: 11- 25.

Nygård, L. et al (2016). ETUQ, Everyday Technology Use Questionnaire.

Socialstyrelsen (2007). God vård- om ledningssystem för kvalitet och pati-

entsäkerhet i hälso- och sjukvården. Ale Tryckteam AB, Bohus. Socialstyrelsen. ( 2009) Nationella riktlinjer för strokesjukvård 2009- stöd

för styrning och ledning. i http://www.socialstyrelsen.se

Tervald Nätterlund, B., & Olsson, B-L. Sunnaas ADL index, reviderad lay-

out, 2000, 2007. Faggegruppe for Ergoterapi, Sunnaas sykehus HF. 1450

Nesoddtangen,Norge www.sunnaas.no Svensk version översättning Tervald

Nätterlund, B., & Olsson, B-L.

Törnquist, K., & Sonn, U. (2001, nytryck 2011). ADL - Taxonomin. En be-

dömning av Aktivitetsförmåga. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.

www.1177.se

Ovanstående baseras på SOSFS 2005:12 (M)

Sida 9 (16





Bilaga 1

Arbetsterapeutens första bedömning/intervju vid akut stroke

Patientuppgifter:

___________________________________________________________________

Datum för bedömning:

___________________________________________________________________

Patientens redogörelse av sitt insjuknande:

___________________________________________________________________

___________________________________________________________________

___________________________________________________________________

AKTIVITETSANAMNES (personlig vård, boende, arbete/studier, fritid):

___________________________________________________________________

____________________________________________________________________

__________________________________________________________________

OMGIVNINGSUTREDNING

Fysisk:

___________________________________________________________________

____________________________________________________________________

__________________________________________________________________

Social:

___________________________________________________________________

____________________________________________________________________

__________________________________________________________________

NUVARANDE KROPPSFUNKTION

Kognitiva funktioner:

___________________________________________________________________

___________________________________________________________________

___________________________________________________________________

Psykiska funktioner:

___________________________________________________________________

___________________________________________________________________

Sensomotoriska funktioner:

___________________________________________________________________

___________________________________________________________________

AKTIVITETSFÖRMÅGA:

___________________________________________________________________

___________________________________________________________________

Sida 10 (16





Manual, arbetsterapeutens första bedömning/intervju vid akut stroke

Patientuppgifter

Patienten ombeds uppge namn och personnummer.

Patientens redogörelse av sitt insjuknande

Patienten redogör med egna ord. Observera särskilt: Minne för händelsen, kommu-

nikationsförmåga, tal och språkförståelse.

AKTIVITETSANAMNES (personlig vård, boende, arbete/studier, fritid)

Utredning innehållande patientens aktivitetshistoria. Identifiera för patienten me-

ningsfulla aktiviteter där aktivitetsutförandet upplevs som eller kan vara ett problem.

Ange ev tidigare arbetsterapi, hjälpmedel.

OMGIVNINGSUTREDNING

Fysisk

Bostad, inom- och utomhusmiljö.

Social

Kan innefatta levnadsförhållanden, nätverk, stöd från omgivning, trygghet, säkerhet,

roller, möjlighet att påverka.

NUVARANDE

KROPPSFUNKTION

Kognitiva funktioner

Kan innefatta minne, planering, problemlösning, kommunikation, inlärning, percept-

ion, osv. Fråga patienten om tid och rum. Observera ouppmärksamhet. Ange om

patienten skriver/läser.

Psykiska funktioner

Kan innefatta uthållighet, förståelse, insikt, motivation, språkförståelse, tidsuppfatt-

ning, stämningsläge.

Sensomotoriska funktioner

Kan innefatta ledrörlighet, greppförmåga, finmotorik, muskeluthållighet, muskel-

styrka, muskeltonus, sensibilitet, hörsel, syn, smärta.

AKTIVITETSFÖRMÅGA Observera när patienten tar på sig skor, dricker ur glas, kammar håret, knäpper

knappar, etc.

Hänvisa till eventuell ADL-bedömning.

Sida 11 (16





Bilaga 2

Förflyttningar

Förflyttning högre upp i säng Utgångsställning ryggliggande, planläge. Grindarna bör vara nedfällda så att patien-

ten inte använder sig av dessa vid förflyttningen. För att underlätta kan huvudän-

dan tippas nedåt. Personen börjar med att böja det påverkade benet, sedan det icke-påverkade benet. Därefter lyfter patienten rumpan och trycker ifrån med hä-

larna. Hjälpmedel som kan användas är t ex sidenlakan eller kort glidmatta under

skuldrorna.

Vändning i säng Utgångsställning ryggliggande, planläge. Personen börjar med att böja det påver-

kade benet, sedan det icke-påverkade benet. Därefter flyttar patienten rumpan och

överkroppen mot sängkanten. Vid vändning mot påverkad sida - tänk på att patien-ten skall föra fram den påverkade skuldran innan vändning sker. Vid vändning mot

icke-påverkad sida - se till att personen understödjer den påverkade armen vid

vändning. Personen vänder över på sidan genom att vrida på huvudet, fälla de

böjda benen och föra fram skuldran. Efter vändningen rättar patienten till skuldran

och rumpan. Hjälpmedel som kan användas är t ex sidenlakan eller kort glidmatta under rumpan.

Uppresning från liggande till sittande Utgångsställning ryggliggande, planläge. Sker helst och i tidigt skede mot den på-verkade sidan, alternativt åt det håll som personen är van vid sedan tidigare. För-

flyttning kan göras som en sidliggande uppresning efter vändning i säng som ovan.

Samtidigt som personen för benen över sängkanten trycker denne ifrån med sin

påverkade armbåge och andra sidans hand för uppresning.

Ett annat sätt att göra förflyttningen är som en diagonal uppresning där personen

för benen över sängkanten samtidigt som denne nyttjar båda armarna som från-

skjut. Om endast den opåverkade armen kan nyttjas uppmanas patienten att

sträcka den armen framåt och samtidigt använda sig av bukmuskulaturen vid upp-resningen. Vid mycket tunga eller medicinskt sköra personer kan sängens ryggstöd

nyttjas innan personen hjälps till diagonal uppresning. Detta ger dock i regel en

passiv uppresning. Hjälpmedel som kan användas är t ex draglakan under skuld-

rorna eller benen.

Sida 12 (16





Uppresning från sittande till stående Utgångsställning symmetriskt sittande med skor på fötterna och båda fötterna i

golvet. Personen har händerna mot underlaget/armstöden förutsatt att personen kan nyttja båda händerna som frånskjut annars understöds den påverkade armen

och handen. Fötterna ska placeras/dras bakåt och överkroppen fällas ordentligt

framåt. Vid uppresningen ska personen belasta symmetriskt. Hjälpmedel som kan

användas är t ex bälte.

Överflyttning från sittande till rullstol Utgångsställning symmetriskt sittande, skor på fötterna och båda fötterna i golvet. Sker helst och i tidigt skede mot den påverkade sidan, men det är viktigt att perso-

nen i senare skede får träna överflyttning mot båda håll. Denna förflyttning sker i

regel som en låg överflyttning. Personen understödjer den påverkade ar-

men/handen och placerar/drar sina fötter bakåt. Därefter fäller personen överkrop-pen framåt så att rumpan lättar från underlaget. Vid behov av lätt hjälp eller stöd,

sker detta av en person som står framför personen och stödjer dennes bål. Vid

behov av mer hjälp sker överflyttning med hjälp av två personal. En står framför

personen och stabiliserar knäet och bålen och den andra står bakom och stödjer

under sittbensknölarna. Denna förflyttning kan med fördel utföras i etapper.

Förflyttning från sittande till rullstol kan också ske som en hög överflyttning. Detta

under förutsättning att personen klarar av att trampa runt med båda fötterna i

överflyttningen och detta åt båda håll.

Hjälpmedel som kan användas är t ex bälte och glidbräda.

Sida 13 (16





Sida 14 (16





Bilaga 3

Sida 15 (16





Sida 16 (16





Bilaga 4

Arm-/handproblematik

Vid stroke förlorar skuldrans muskelkorsett sin funktion och leden blir insta-

bil. Risken för subluxation, smärtande skuldra och svullen hand ökar. Hos en

del patienter får vissa muskler kring skuldran ökad tonus vilket ger obalans

vid rörelser så att risken för skador och smärta ökar.

Skulder -handsyndrom är en komplikation som ofta debuterar i akutstadiet

och kan relateras till skadelokalisation i centrala nervsystemet eller trauma

som ovarsam förflyttning. Symtomen i form av axelsmärta och svullnad i

handen kan utvecklas inom ett dygn.

Åtgärder för att förhindra komplikationer

Sätt aldrig dropp i den förlamade armen/handen.

Kom ihåg ordentligt högläge då patienten ligger. Placera kuddar un-

der hela den påverkade sidans arm och hand, för att reducera ödem.

För skulderbladet framåt vid sidliggande för att ej ligga med hela

kroppstyngden direkt på ledkulan.

Undvik att dra i den skadade armen, eftersom detta kan förorsaka

subluxation och kvarstående smärttillstånd. Stöd axelleden genom

att placera handen under armbågen, vid exempelvis förflyttningar.

Greppa inte i armhålan.

Om armen är mycket hypoton bör en mitellaliknande axelslynga an-

vänds vid gång och

förflyttningar. Detta ska dock bedömmas av arbetsterapeut och sjuk-

gymnast och stödet/ortosen ska alltid tas bort efter att förflyttningen

är slutförd. Låt inte armen hänga ner hela tiden!

Vid svårare subluxation kan ett avlastande bandage för axlar hjälpa.

Vid sittande i rullstol: Arbetsterapeut kan vid behov förskriva ett

bord till rullstolen för att avlasta armens tyngd och för att förhindra

att armen svullnar. Bordet kan vändas med stödkanten uppåt för att

förhindra att armen ramlar ner och blir hängande. För samma ända-

mål kan antihalkskydd läggas mellan bordskiva och arm.

Kompressionshandske kan utprovas av arbetsterapeut hos riskpatien-

ter till exempel patienter som är uppegående och hypoton i påver-

kade sidans arm och hand.

Undvik rörelseuttag i ytterlägen och iaktta försiktighet vid passiva

rörelser i påverkad axelled.

Documents

Arbetsterapiprogram Stroke - Norrbotten · Symtom vid hjärninfarkt eller hjärnblödning i lillhjärnan kan vara balans- och koordinationsproblem, yrsel, illamående och kräkningar