ANKVALLNING

KATTEGATTCENTRET

ZOO KÖPENHAMN

HOLMSUNDS TROPIKHUS

RANDERS REGNSKOGAR

s.04

s.08-09

s.10-11

s.19

s.06-07

Vi spenderade en dag på en gård utanför Halländ-

ska Slöinge där Fredrik Wibäck och hans working

kelpie Ior tog med oss på en träningsrunda.

Platsen som ger besökaren en känsla av närkon-

takt med djuren, och ger exempel på hela världens

marina fauna i spektakulära tankar och akvarier.

Fina inomhusattraktioner med högsommartem-

peraturer och en luftfuktighet över 90.

Landets nordligaste anläggning i sin genre. Vi träff-

ade ägaren Krister Löfgren som gav oss en guid-

ning i Tropikhuset.

Randers Regnskog består av tre konstgjorda regn-

skogar, kupolernas respektive namn hintar om

dess ursprung. Följ med oss in i Sydamerika-

kupolen, Asienkupolen och Afrikakupolen.

Magasin Zoonen på världsomspännande ekologiskt safari - nästan på hemmaplan

TA TÅGET TILL REGNSKOGEN!

medlemmar på nordenspopuläraste mötesplats på nätet för

djurintresserade zoonen.comsedan 1997

36.300NU ÄR VI ÖVER

VARSÅGOD! Magasin Zoonen är gratis - ta med ditt fria exemplar och sprid det till nära och kära!MER I DETTA NUMMER: Zoonen-Stället - vi hälsar på hos Daisy på Skansen-Akvariet • Amerikansk cocker spaniel • Mexikansk nakenhund • Afrikansk dvärg-

mus - ett spänstfenomen • Ancistrus - en duktig algätare • Geoffroys silkesapa • Finsk lapphund • Sebramangusterna - de sanna överlevnadskonstnärerna •

Söderåsen - en ny djurpark växer fram • Doglistener - sveriges enda rekommenderade • Whippet - sportig mjuk och fi n • Goja i svensk skrud - den blågula aran

Varaner som terrariedjur • Diamantpyton - orm med ursprung i Australien och Nya Guinea • Eremiter i terrariet • Fisk med fyra ögon • Gibbonapor – sjungande

akrobater • Världens största gnagare • Möt ormen som svarar för fl est ormbett i USA • ...och mycket mer!

DJURKLAPPSGUIDENVår djurklappsguide är lika pålitligt återkommande som tomten på julafton. Och visst skall man ge djurrelaterade klappar. Årets djurklapp är grön. Och i vår guide hoppas vi ge dig gott om tips som underlättar när du skall ut och köpa djurklapparna, vi lovar att de håller långt efter att nyåret fi rats in!

s.14-15

02 www.zoonen.com

MATERIAL Allt material i tidningen som ej har någon text- eller bildbyline är skrivet och fotograferat av Hans Norling. DISTRIBUTION Tidningen distribueras

gratis till privatpersoner som beställt samt via ställ på väl valda butiker, djurparker etc. NÄSTA NUMMER 15 maj 2010. UTDELNINGSSTÄLLEN Uppgifter om

utdelningsställen återfi nns på www.zoonen.com/magasin och utökas kontinuerligt. ANNONSBOKNING För bokning av annonser i kommande nummer eller på

webben vänligen kontakta sales@zoonen.com eller på 08-50 64 02 02 MAGASIN ZOONEN FÖR UTDELNING Vill du ha tidningen för utdelning, kontakta oss!

Magasin Zoonen & Zoonen.com kontor

Hamngatan 11, 302 43 Halmstad

Telefon: 035 - 21 28 30 • Fax: 035- 77 77 097

www.zoonen.com • magasin@zoonen.com

INNEHÅLL

02 1303 1404 1505 1606 1707 1808 1909 2010 2111 2212 23

LEDARE, INNEHÅLLHANS TYCKER TILL, MAGASIN ZOONEN NO 6

DANMARKS AKVARIUMVACKRA FISKAR FRÅN VÄRLDENS ALLA HÖRN

ZOONEN-STÄLLETDAISY PÅ SKANSEN-AKVARIET HAR ORDET

DJURKLAPPSGUIDEN IGRÖNA SKÖNA DJURKLAPPAR

ANKVALLNINGBRA TRÄNING FÖR VALLANDE HUNDRAS

DJURKLAPPSGUIDEN IIGRÖNA SKÖNA DJURKLAPPAR

SAFARI I DANMARKINLEDNING DANMARKSPECIAL

FINSK LAPPHUND OCH SEBRAMANGUST - TRÄFFA DEM BÅDA!

RANDERS IREGNSKOG INOM RÄCKHÅLL

COCKER SPANIEL...OCH MEXIKANSK NAKENHUND

RANDERS IIREGNSKOG INOM RÄCKHÅLL

DOGLISTENERSVERIGES ENDA REKOMMENDERADE

KATTEGATCENTRET IBESÖKSVÄRT I GRENÅ

NORRLANDS PÄRLAHOLMSUNDS TROPIKHUS IMPONERAR

KATTEGATCENTRET IIBESÖKSVÄRT I GRENÅ

SÖDERÅSEN IEN NY DJURPARK VÄXER FRAM

ZOO KÖPENHAMN IVINTERÄVENTYR INOMHUS

SÖDERÅSEN IIEN NY DJURPARK VÄXER FRAM

ZOO KÖPENHAMN IIVINTERÄVENTYR INOMHUS

WHIPPETSPORTIG MJUK OCH FIN

DANMARKS AKVARIUMVACKRA FISKAR FRÅN VÄRLDENS ALLA HÖRN

VARANERVARANER SOM TERRARIEDJUR

LEDARE Det lackar mot jul och i vanlig ordning har

vi listat några lämpliga ”djurklappar” – prylar som

förhoppningsvis förgyller vardagen för både våra säll-

skapsdjur och oss själva.

Vi kan konstatera att lågkonjunkturen alltjämt lägger

sin tunga, svarta kappa över oss och att några märk-

bara förbättringar när det gäller klimatfrågan inte kan

skönjas.

Förra årets ”Årets Djurklapp” var en upplevelse. Vi

spinner vidare på samma tema! Gör en resa, så som

vi gjort, till Danmark och upplev sommarvärme, regn-

skog, exotiska djur och annat på nära håll! Men nyttja

tåg och färja – i värsta fall en bensinsnål, miljövänlig

hyrbil! Det blir en fi n ”djurklapp” både till dig själv,

din vän och inte minst till vår livsmiljö. Genom att inte

ta en dyr fl ygresa till exempelvis Thailand, bidrar du

inte till att släppa ut fl era ton koldioxid i atmosfären!

Allt är inte ljus på vår himmel, denna höst och vinter.

Tyvärr måste vi konstatera att den välskötta och trev-

liga anläggningen Tropikcenter i Halmstad tvingats att

lägga ner verksamheten. Anledningen är att byggna-

den, som Roland

Norrman hyrde

nedre våningen,

där Tropikcenter

låg, har sålts

av kommunen

och inför ho-

tet om chock-

höjda hyror

valde han att

avsluta.

Vi kan dock meddela att en ny anläggning, en djur-

park, kommer att se dagens ljus kommande vår. Det är

Söderåsens Djurpark, utanför Osby, som ser ut att bli

något alldeles extra. Bland mycket, mycket annat kom-

mer besökarna att där få stifta bekantskap med alla

djuren från Tropikcenter, som fått nya och rymligare

hem där. Magazin Zoonen lovar självklart att till vår-

numret återkomma med en fyllig presentation av den

nya svenska djurparken!

Avslutningsvis, vår vanliga maning så här inför vinter-

mörkret! Tänk på hundarna och katterna. Förse dem

med refl exhalsband eller andra anordningar som gör

att de syns i trafi ken. Det fi nns många, många olika

prylar att välja emellan i det sammanhanget!

Vi ses igen! I nästa nummer av Magazin Zoonen och

inte minst på zoonen.com!

HANS NORLING

Ge en julklapp till miljön

Hasse.

Sccccchhh! –Vi surfar på

www.zoonen.com

s.13-14s.17 s.19

Den sista montersom blev klar på Tropik-center var den för surikaterna. Dessvärre räckte inte ”Timons” vaksamhet till för att rädda an-läggningens fortlevnad. Tropikcenters saga blev några och tio år lång.

www.zoonen.com 03

I kommande nummer av Magasin Zoonen kommer vi presen-tera ett av de ställen som har vår tidning för utdelning till sina besökare. Denna gången har vi bytt några ord med Daisy Bäckman på Skansen-Akvariet där 1000-tals besökare tar del av varje utgåva av vår tidning.

Hur har Ni öppet under vintersäsongen?– Vi har öppet alla dagar året om utom julafton. Nu under

lågsäsong har vi öppet 10.00-16.00 på vardagar och 10.00-

17.00 på helger.

Varför skall man besöka er nu?– Så här års sänker sig lugnet över Skansen-Akvariet och

det är en perfekt tid för att besöka oss och ta sig tid att se

alla våra fantastiska djur. Bland annat så har både dvärgsil-

kesaporna och goeldistamarinerna fått ungar. Dessutom har

vi byggt en ny biotop med slamkrypare och fyrögonfi skar som

är väldigt roliga att titta på.

Något speciellt du rekommenderar?– Mina personliga favoriter är ormarna och jag brukar tipsa

besökarna om att titta ordentligt i terrarierna eftersom det

är lätt att missa t.ex. en orm som ligger i lövverket eller en

sköldpadda som börjat gräva ner sig under barken.

Vi satsar på att ha fl era arter från samma biotop tillsam-

mans för att på så vis skapa en mer levande anläggning och

stimulera djuren.

Varför har Ni Magasin Zoonen för utdelning hos er?– Jag tycker det är roligt att vi har Magasin Zoonen här,

den är informativ på ett enkelt sätt som gör att även den som

inte är så insatt i djur kan ta till sig artiklarna. Den är mycket

uppskattad av både personal och besökare. Många besökare

passar på att köpa en kopp kaffe och sätta sig med tidningen

och koppla av en stund när barnen tittar på leksakerna i vår

butik.

Skansen-Akvariet på webben:

www.skansen-akvariet.se

Skansen-Akvariet

ZOONEN-STÄLLET

Zoonen.com - i medlemmarnas tjänst sedan 1996! Är du redan en av våra 36 000 medlemmar? Om inte är det dags att ta steget nu. Surfa till www.zoonen.com och registrera dig gratis.

Gibbonapor – sjungande akrobater

Fisk med fyra ögon

Svarar för fl estormbett i USA

Ytterst få varelser svingar sig

med sådan fart, fi ness och vig-

het bland grenar och träd som

gibbonaporna. Några djurpar-

ker i vårt land visar gibbonapor,

vanligen den vithandade gibbo-

napan, och de väcker alltid för-

undran med sina akrobatiska

konster. Men visste ni att dessa

balansvirtuoser är tämligen

nära släkt med oss själva? Så

är det faktiskt. Det fanns en tid

när de till och med räknades

till människoaporna. Numera

har man dock tänkt om och

de befi nner sig på släktträdet

någonstans mellan människoa-

porna (gorillor, schimpanser

och orangutanger) och andra

apor. Men i motsats till de nära

släktingarna längre upp på

släktträdet, så är gibbonaporna

monogama. Möjligen fi nns där

en likhet med människorna (?),

många människor i alla fall, ef-

tersom de ”gifter” sig för livet.

De lever dessutom familjevis,

vilket innebär att mamma och

pappa lever tillsammans med

sina ungar. Om man bortser

från de akrobatiska ”konster”

de här aporna presterar i trä-

den och i djurparkernas rep-

konstruktioner, så är de nog

mest kända för sin sång. Ofta

stämmer hanen och honan

tillsammans upp denna sång,

som kan vara i en kvarts tim-

me. Ett par gånger varje dag

upphäver de sina stämmor

och syftet är förstås att tala

om för omgivningen och andra

gibbonapor att just detta revir

är upptaget. Detsamma gäller

naturligtvis för hanens solo-

sång vid soluppgången, som

vissa av de nio arterna håller

sig med.

Naturen har genom utvecklingens gång åstadkommit

mycket märkligt. Den här fi sken måste räknas till den

kategorin. Ytligt sett ser den kanske inte så märkvärdig

ut. Den har ganska oansenliga färger, den lever i stim, är

en utmärkt hoppare, blir som mest upp till 30 cm lång

och räknas till levandefödarna. Men den är minst sagt en

udda fi gur i vår Herres hage. Det märkliga är bland an-

nat det som namnet antyder. Fiskens ögon är ombildade

så att den övre halvan kan se uppåt, äver vattenytan,

medan den nedre halvan håller koll på det som sker un-

der vattnet. De utstående ögonens hornhinna, pupill och

näthinna har delats av ett vävnadsskikt. Det gör att fi sken

i princip har fyra ögon – två som kikar uppåt och två som

kikar nedåt. Det är så klart en stor fördel fär en strikt

ytorienterad fi sk som jagar i ytan. Det är svårt för fi ender

ovanför och under vattenytan att överraska sådana här

fi skar. Lika svårt är det

för byten att undkomma,

även om den mest jagar

strax under vattenytan.

Det handlar oftast om

nedfallande insekter och

andra små ryggradslösa

djur.

Kopparhuvudet förekommer, alla underarter inräknade,

från Massachusetts i nordöstra USA till Texas och en bit

ner i Mexico. Arterna förekommer i tegelröd till brunröd

färg och är försedda med vita till vitrosa tvärband. Dess

naturliga foder är smågnagare och groddjur, även ödlor

och andra ormar tas ibland. Unga exemplar äter också

gräshoppor. Arterna blir upp till 130 cm långa. Sällan

dock mer än en meter i terrariet. Dess gift är starkt, men

sällan dödligt för människor. Trots att arten är ganska

tillbakadragen och helst undviker onödiga sammanstör-

ningar, lär det ändå vara den orm i USA som står för

fl est giftormsbett. Ormen hugger när den trampas på

eller störs närgånget på annat sätt. Men grundstrategin

tycks ändå vara: bättre fl y än illa fäkta. Det vetenskapliga

namnet är Agkistrodon contortrix pictigaster.

Norden populäraste mötesplats på nätet för djurintresserade - www.zoonen.com

Det viktiga när det gäller wor-king kelpie är dess vallnings-egenskaper. Rasen ställs inte ut, men kan delta i andra of-fi ciella tävlingar som lydnad, bruks med fl era. För att cham-pionat ska kunna erövras krävs alltså godkänt vallningsprov.

Lite kuriosa: Ordet ”kelpie” är ett ord som fi nns i gaeliskan och kan översättas med ”vat-tenande”, eller vårt svenska ”bäckahäst”. Vattenanden/bäckahästen var enligt folktron onda varelser. Det kan man dock inte säga om någon av kelpieraserna, vilka älskar att jobba tillsammans med sin fl ockledare!

Working kelpie är en ras för den aktive hundägaren! Och då menar vi verkligen aktiv! Det räcker inte med ett varv runt kvarteret ett par gånger om dagen. För att de här hundarna ska må bra krävs ordentligt jobb och fi nns inte möjligheterna att låta den jobba med det de är avlade för, d v s vallning, fi nns gott om ersättningssysslor, som spår, sök, lydnad, rapport med mera att ägna sig åt.

De andra tre är en tamvariant av gräsand. De är fl era nummer större än de gräsänder vi kan se i stadsparkens vattensamling.

– Och för tunga för att kunna fl yga, ler Fredrik.

Working kelpien Ior är alltså en kelpie, men inte den sort man brukar se ute på lydnads- och bruksprov.

Ty det är skillnad på kelpie och kelpie – alltså på austra-lian kelpie och working kelpie.

Australien kelpie är en syn-nerligen arbetsvillig, kvick och lyhörd hundras. Men om man får tro entusiasterna lär ku-sinen working kelpie vara ett strå vassare! Om det nu är möj-ligt…?

Båda raserna är i grunden vallhundar och någonstans un-der utvecklingens gång har de också ett gemensamt ursprung. Vad som talar för det, är att för inte så värst länge sedan (före 1976) räknades alla kelpievari-anter som en enda ras.

1976 beslöts dock inom den australiska kennelklubben att inte erkänna working kelpien. Övriga världen följde efter. I dag har working kelpie en egen rasklubb.

och med tävlingar i denna, nå-got udda sport.Fem av Wibäcks ankor är av rasen löpand, vilka fi nns band annat i Indien. Enligt sägnen har de avlats till dålig eller ing-en fl ygförmåga, men ett raskt promenadtempo, vilket gör dem utmärkta som vallnings-objekt. Finessen med detta, i det fattiga Indien, är att an-korna lätt kan drivas i fl ock till marknaden utan någon risk för att de ska ta luftvägen mot fri-heten. Då och då används de här i Sverige i uppvisningssam-manhang när vallning ska de-monstreras.

04 www.zoonen.com

Ior gillar att valla ankorBra träning för en vallande hundras

– Det är perfekt att träna med ankor, säger Fredrik. Då går det inte så fort och man hin-ner träna in varje förfl yttning i lagom tempo.

Numera är det här med vall-ning ganska stort i Sverige och många som har de utpräglade vallningsraserna, working kel-pie och border collie måste ha godkända vallningsprov för att hundarna ska kunna bli till exempel lydnads- eller spår-champion.

– Jag tycker också det är oer-hört viktigt att ge hundarna det jobb de är framavlade för, säger

Fredrik som håller får i en hage intill gården och naturligtvis också jobbar med dem.

Han har också tillgång till ett stort fält vissa tider på året och där kan han träna vallning i full skala.

I Sverige är det inte många som sysslar med ankvallning.

– Jag känner till ett par tre stycken som funnit att det är ett bra komplement till den öv-riga träningen, säger Fredrik.

I Australien, som är de här hundarnas hemland, och i viss mån också vallningens hemland, är det vanligt med ankvallning. Där fi nns det till

På en gård utanför Slöinge i Halland, riktigt ute på landet, gör sig Fredrik Wibäck och hans working kelpie Ior i ordning för dagens träningsrunda. Ekipaget håller på med vallning och då går förstås tankarna till får eller nötboskap. Men föremålen för denna höstdags jobb är inte fyrfota djur, utan åtta rejäla tamankor!

– Det funkar det också, säger Fredrik, som dock tycker att det bästa för en vallare är att just få valla!

Och han fortsätter att med visslingar, rop och gester ma-növrera den lilla ankfl ocken runt i trädgården. Ior håller hela tiden kontakt med sin förare och är uppmärksam på minsta lilla riktningsförändring som Fredrik anvisar. Ior har något som alla ishockeyspe-lare avundas honom – han har perfekt ”split vision”, vilket innebär att han samtidigt kan ha full koll på både Fredrik och ankorna. De här hundarna har också en egenskap som kallas ”eye”, vilket är ett arbetssätt där hunden kontrollerar fl ocken med blicken och en hukande kroppsställning.

Detta visades under den här ankvallningssessionen med all önskvärd tydlighet!

Säkert kommer Fredrik och Ior att ha stor nytta av den här träningen när det åter blir dags att börja tävlingssäsongen i vallning och då gäller det att hantera får.

Jag tycker också det är oerhört viktigt att ge hundarna det jobb de är framavlade för

»«

När det behövs, för att inte stressa ankorna för mycket, kommenderar Fredrik ”ligg” och Ior lägger sig kvickt på marken och inväntar nya direktiv.

Ior, en arbetsvillig och noggrann working kelpie, har påbörjat sitt uppdrag. I ankhuset, i skydd av busken, hämtar han upp den lilla fl ocken tamankor och driver dem i den riktning husse Fredrik Wibäck anvisar med gester, rösten och visselsignaler.

Här gäller det att hänga med i samlad tropp.

Kompisar som älskar att jobba ihop – Fredrik Wibäck och working kelpien Ior, som i motsats till sin namne i Sjumilaskogen är en arbetsvillig och rask fi gur.

De tre välbyggda gräsankorna har kommet ifrån fl ocken. Men Ior ser till att de snabbt återförenas med kusinerna löpankorna.

Ior väntar ivrigt på att få börja jobba.

www.zoonen.com 05

På safari i

Danmark

Den mörka och kalla årstiden är här. Den tid då vi

helst skulle vilja hoppa på ett fl ygplan och sticka

iväg till rejält sydligare nejder, till platser där solen

skiner och värme fi nns i överfl öd. Platser där vi kan

uppleva och fotografera exotiska djur. För de fl esta

av oss låter det sig inte göras, särskilt inte i tider av

lågkonjunktur.

De fl esta av oss, brukare och läsare av Zoonen, är

dessutom medvetna människor som ogärna medver-

kar till att sprida ut tonvis med koldioxid i atmosfä-

ren, vilket vi ju gör om vi hoppar på det där fl ygpla-

net…

Men det fi nns alternativ. Det går utmärkt att frakta

sig med tåg och båt – och uppleva både het regnskog

och samtidig, garanterat, få se exotiska vilda djur på

riktigt nära håll. På bekvämt fotohåll.

Häng med på en tur till vårt södra grannland! Vi har

besökt några anläggningar i Danmark, dit du tar dig

med hjälp av tåg och färjor. Vi har upplevt drypande

heta djungler, sett fl ygande hundar, de farligaste

giftormarna, hajar i havsdjupen, färggranna fi skar på

korallrev, jordsvin från torra Afrika och utrotningsho-

tade småapor från Syd- och Centralamerika.

Allt detta fi nner du i Danmark, som måste vara ett

av världens djurparkstätaste länder! Det är ett på-

stående som man från Danska Turistbyråns kontor i

Stockholm inte vågar skriva under på. Men man kan

meddela att i landet fi nns 56 djurparker. Med tanke

på landets storlek, befolkningsmässigt och till ytan,

påstår vi ändå detta.

Som jämförelse kan nämnas att om vi räknar med-

lemmarna i de båda djurparksföreningarna i Sverige,

kommer vi inte ens upp i 30 anläggningar. I Norge

fi nns bara en riktig djurpark – och den är med i den

svenska djurparksföreningen.

Flera av parkerna har stängt under vintern och vär-

da att nämnas bland dem, i fall lusten faller på när

det börjar våras igen, är Ree Park som ligger i Ebel-

toft på Jylland, Skandinavisk dyrepark som ligger i

Djursland, på Jylland, Givskud dyrepark och Knuth-

enborg park og safari. Enligt uppgift ska samtliga

vara högklassiga anläggningar.

Men många andra håller öppet året runt och det är

några av dem vi koncentrerat oss på den här gång-

en.

Häng med på en världsomspännande safari –

i Danmark!

06 www.zoonen.com

Regnskogen

inom räckhåll

Randers i Danmark bjuder

på det stora äventyretjuder

et

Att komma in i någon av regnskogskupolerna på den fantastiska anläggningen Randers Regnskov på Jylland i Danmark är sannerligen som att komma till en annan värld och upplevelsen kräver insatser av kroppens alla sinnen. Vi menar verkligen alla sinnen! I de här kupoler-na råder regnskogens hetta och luftfuktighet. Det gäller att vara skärpt och försedd med vätska! Var förberedd och du får en upplevelse som saknar motstycke!

En bomullshuvudtamarin (närmast) och en goldies apa låter sig väl smaka av det guiden bjuder på.

Goldiesapa

synnerligen sevärda hör också jordsvinen, som ser ut som en korsning mellan känguru och gris – och som lever på att äta

www.zoonen.com 07Randers Regnskog är alltså en konstgjord regnskog – eller för att vara exakt – tre konstgjorda regnskogar. Kupolerna som inrymmer dessa naturtyper är tre till antalet. Den största, Sydamerikakupolen, har en yta på 2 000 kvadratmeter och är 25 meter hög. Asienkupolen är 14 meter hög och har en yta på 700 kvadratmeter och Afri-kakupolen är 12 meter hög och ytan är 500 kvadratmeter.

Inne i de här tre kupolerna råder respektive världsdels tropiska regnskogsklimat. Det innebär att temperaturen är upp till 27 grader och luftfuk-tigheten på nära 100 procent. Därav uppmaningen att förbe-reda alla sinnen – det kan vara påfrestande att gå inne i kupo-lerna. Tänk på att dricka!

Men framför allt är det enormt spännande i kupolerna och de andra utställningsut-

rymmena. Där inne fi nns fullt utvecklad växtlighet från de olika regnskogsområdena och av anläggningens cirka 250 djurarter lever hälften av dem helt fritt i de tre heta ”lövsa-larna”. Antalet växtarter är mer än 450.

Totalt omfattar anläggningen, som startade 1996 med de två mindre kupolerna, 3 600 kva-dratmeter. Sydamerikakupolen byggdes och anlades 2003.

Sedan anläggningen skapades har vi haft 3,6 miljoner be-sökare, berättar biologen och guiden Anne Rikke Lassen. Under förra året hade vi 300 000 besökare och bara under sommaren 90 000.

Ungefär 90 procent av alla besökare är danskar. Sju pro-cent kommer från Tyskland och Norge och resterande står öv-riga länder för. Självklart borde

fl er svenskar upptäcka denna fantastiska anläggning, där besökaren under ett par tim-mar blir en del av regnskogens ekosystem.

Det går att uppleva det mes-ta från Amazonfl odens grunda bifl öden, med arrowanor, sjökor och pirayor till små kloapor, fåglar och fl ygande hundar strax under lövsalens heta tak.

Och den 100 personer star-ka personalen bjuder ofta och gärna på särskilda guidningar och visningar i samband med utfodring av djuren. Det är bara att hänga med!

Vad som är mest sevärt i den här osannolika anläggningen är förstås individuellt. Men vi fast-nade bland annat för de fl ygan-de hundarna, som i stor mängd lever helt fritt i Asienkupolen och med fantastisk fl ygskick-lighet stryker över åskådarnas huvuden. Till det ovanliga och

termiter. Missa inte heller bas-sängen i Sydamerikakupolen där sjökor simmar tillsammans med bland annat arowanor och mäktiga arapaimor. Anlägg-ningen innehåller också kro-kodilarterna kubakrokodil och dvärgkajman, ett stort antal or-mar och ödlor, många insekter, fåglar, däggdjur, ett fl ertal arter av apor och så vidare… Listan skulle kunna göra nästan hur lång som helst.

Ett besök på Randers Regn-skog är en totalupplevelse som kräver alla sinnen på helspänn – då kan man uppleva det vilda på riktigt, riktigt nära håll!

Anne Rikke Lassen, biolog och guide, berättar för besökarna om anläggningens låglandstapirer. I Sydamerikakupolen, som är 25 meter hög, kan man på denna hängbro göra en vådlig vandring över lövsalens tak och har man ögonen med sig, så kan man se såväl fåglar och ödlor som apor och vackra blommor.

De tre kupolerna sedda utifrån.

Vackra fjärilar i det asiatiska ormtemplet. Anne Rikke Lassen, tillsammans med en albino tigerpython och en dansk fotbollssupporter med naturintresse.

Flygande hundar är ständigt närvarande i Asienkupolen. De är sann-skyldiga luftakrobater som ständigt bjuder på en föreställning.

Rödögd trädgroda. Jordsvinet, som är en nattlevande varelse, håller till i en avdelning där man vänt på dygnet. Men djuret var både lite trött och lite blyg.

En orm kikar fram i lövverket.

Randers ligger på Jylland, un-gefär en timmes resa från Grenå (där färja från Göteborg och Varberg lägger till).

Ypperlig klass på

KATTEGATCENTRET

08 www.zoonen.com

anläggningen ha för inred-ningen i de stora utställnings-hallarna och i synnerhet för de verklighetstrogna kulisserna i akvarier och bassänger.

Så här säger Rune Kristiansen, som är biolog vid Kattegatcen-tret:

– Vår enorma styrka är den omfattande utåtriktade verk-samhet vi har och vår fackliga expertis. Det är inte många ställen som har så många be-ställningar av föredrag och vis-ningar varje dag som vi har.

– Vi är självklart glada över vår status som Danmark haj-center. Vi är det enda stället i landet som visar tropiska hajar i en 550 000 liter stor tank.

menera och studera alla fi skar på riktigt nära håll. Det är otro-ligt spännande!

Men akvariefantasten och den allmänt naturintresserade kan se fram emot många hög-tidsstunder på Kattegatcen-tret! Här fi nns, i större och mindre akvarier/tankar, massor av representanter från korallre-ven, här fi nns räkor, krabbor, kräftor, maskar, rockor, torsk, hajar, havstulpaner, anemoner, sälar, bläckfi skar…

Det fi nns minst en, oftast fl era, representanter för snart sagt alla djurgrupper i den ma-rina miljön.

Ett särskilt erkännande ska

Vi är det enda stället i landet som visar tropiska hajar i en 550 000 liter stor tank.«

»

Kattegatcentret i Grenå må låta lite trist och namnet kan förleda någon att tro att här handlar det bara om det grunda havet mel-lan Jylland och den svenska västkusten? Det kan inte vara mer fel! Visst innehåller centret exempel på Kattegatts faun och övrig nordisk marin fauna. Men i dag är Kattegatcentret en plats som ger exempel på hela värl-dens marina fauna och det sker i spektakulära tankar och akva-rier, som verkligen ger besöka-ren en känsla av närkontakt med djuren.

Den här anläggningen invigdes 1993 och var redan då fantas-tisk till sin utformning. Men mycket har hänt under de år som gått.

– Den största utbyggnaden av anläggningen gjordes 1998, så ytan fördubblades.

Men det sker undan för undan förändringar i Kattegatcentret, med nya akvariet och utställ-ningar, berättar Else Brask, kommunikations- och försälj-ningschef.

– I dag är ytan 6 000 kva-dratmeter!

För framtiden arbetar man bland annat med ett stort projekt kallat Havets Hus där bland annat forskning ska be-drivas.

Anläggningen ägs av en självständig fond och drivs på en ”non profi t basis”. Antalet besökare är upp emot 200 000 per säsong och cirka 75 procent av dem är danskar. På anläggningen jobbar 25 perso-ner fast året runt och 50 – 75 är säsongsanställda.

Centrets ambition är, med rätta, att vara Nordeuropas mest trendsättande och påver-kande marina upplevelse- och aktivitetscenter. Det innebär inte minst att man sysslar

mycket med utbildning genom att erbjuda skolklasser och andra grupper specialvisningar. Det, liksom möjligheten att få dyka bland hajar och andra fi s-kar, har gjort stor succe´.

Det fi nns mycket ägarna och personalen på Kattegatcentret kan vara stolta över. Inte minst gäller det placeringen av hela anläggningen. Den ligger ett stenkast från färjeläget och alldeles intill Kattegatt. Det är naturligtvis så en marin an-läggning av det här slaget ska vara placerad!

Anläggningen är full av upp-levelser och aktiviteter.

Det är egentligen upp till be-sökaren. Den som vill gå runt och titta och iaktta – gör det. Men den som vill vara mer ak-tiv har en uppsjö av ”pyssel” att välja mellan.

Sammanlagt i alla tankar, bassänger och akvarier fi nns 2 300 000 liter vatten! Bara det borgar för att det fi nns, lindrigt sagt, både ett och annat att

göra och se! Man har också Oceanarium på 1.5 miljoner liter vatten där man kan titta på vilka fi skar som lever i havet alldeles utanför Kattegatcen-tret. Den stora hajtanken rym-mer 550 000 liter saltvatten.

– Visst är det viktigt att visa

livet i våra hemmavatten, säger Else Brask. Det har till exem-pel skolklasser stor nytta av, ef-tersom många av dem läser om just detta. Men det är också viktigt att visa fascinerande fi s-kar och andra djur som havets förunderliga värld erbjuder.

Den inställningen märks, för under de år som gått sedan an-läggningen invigdes har alltfl er av de cirka 300 arterna man i dag visar sitt ursprung i varma hav och många återfi nns i värl-dens ömtåliga korallrev.

Till det mest spektakulära anläggningen erbjuder är haj-tunneln, som löper på bottnen av anläggningens största tank och i vilken besökare kan pro-

En poserande rocka.

En modell av den förhistoriska hajarten Megalodons käkar.

– Stolta är vi också över vårt uppfödningsprogram. Vi har bland annat lyckats med avel av västatlantisk stingrocka, ett fl ertal clownfi skar, tre sjö-hästarter och vi jobbar ständigt med att utveckla denna del av verksamheten för fl er fi skarter.

- Vidare har vi fått fl era av våra danska haj- och rockaarter att yngla av sig, liksom Bang-gai kardinalfi sk. Den senare som ett resultat av nationellt och internationellt samarbete.

–Vår dykarskola har gjort stor succé. Hit kan folk komma och dyka i vårt stora Oceaniarium, som rymmer 1, 5 miljoner liter vatten. Där får de möta danska hajar, rockor och annan fi sk.

– Dessutom sover nästan

Rörål Muräna

www.zoonen.com 09

Putsarräka

Palettkirurger

varje natt två klasser över i vår anläggning i samband med arrangemanget ”Zzov med ha-jarna”.

– De får då undervisning om speciellt hajar och får uppleva akvarierna om natten, när de är nedsläckta. Med fi cklampor kan de går runt och kika in i en helt annan värld. Och sedan får de gå och lägga sig, till exem-pel i hajtunneln, slutar Rune med ett leende.

Vi på Zoonen vill påstå att det här är en anläggning i yppersta världsklass och den är stadd i ständig utveckling!

Inomhus på

Zoo i Köpenhamn

10 www.zoonen.com

Det låter lite ruggigt och många djur kurar och hål-ler sig undan. Men faktum är att också Zoo erbjuder många fi na inomhusatt-raktioner, där det gäller att förse sig själv med vätska och att försöka vara någorlunda lättklädd. Det handlar i vissa fall om högsommartemperaturer och en luftfuktighet över 90. Det faktum att anlägg-ningen fyller 150 år i år kan också vara ett gott skäl att besöka den.

Sedan Magazin Zoonen senast besökte Zoologisk Have har man bland annat invigt en ny, spektakulär elefantanläggning, där besökarna kan komma rik-tigt nära de mäktiga indiska elefanterna. De kan också be-skådas inomhus, i de två stora ljusa kupolerna där bjässarna håller till när det är för kallt att vara ute.

Men det är inte därför vi är på besök den här gången. Nu handlar det om värme, regn-skogsmiljöer och mindre djur. Det går att ”sätta sprätt” på fl era timmar och hela tiden vara inomhus, förutom snabba förfl yttningar mellan dessa in-omhusattraktioner.

Mest spännande är det man döpt till Tropezoo. Eftersom Zoo håller öppet året runt, kan denna tropiska oas ständigt besökas.

Tropezoo liknar vid en första anblick ett jättelikt växthus. Men skenet bedrar. Där inne växer träd, buskar, örter med mera från jordens regnskogs-områden. Och på regnskogens golv och uppe bland grenarna vimlar det av liv och rörelse. Färggranna fåglar, ödlor, grodor och paddor hör till det man kan få se på riktigt nära håll. Även djurparkens sengångare bor i trädtopparna i Tropezoo.

Inredningen är mycket väl-gjort och oerhört smakfull. Det är lätt att efter en stund tänka bort kylan, regnet och rusket utanför. Där inne är det som-mar! Och det är ganska skönt för en nordbo att ströva om-kring där inne!

I en annan avdelning i Tro-pezoo fi nns ett stort antal stör-re och mindre terrarier där be-sökarna bland annat kan stifta närmare bekantskap med röd-ögda trädgrodor, fl era arter av pilgiftgroda, ormar, kackerlack-or och mycket, mycket annat. I ytterligare en avdelning, där för övrigt de stora nilkrokodilerna härskar, fi nns en mängd tro-piska fjärilar. De fl yger helt fritt och är underbara att se.

En snabb förfl yttning utom-hus tar oss till en byggnad som inrymmer två attraktioner, Primaternas värld och Den le-vande natten. I lugn och ro kan man här gå runt och studera en mängd småapor, spindelapor och ytterligare några arter. Inte minst de starkt utrotningsho-tade och vackra lejonaporna väcker uppmärksamhet. De ingår för övrigt i ett bevarande-projekt vars syfte är att återföra individer ur arten till naturen.

I samma byggnad fi nner vi Den levande natten. Där har man vänt på dygnet. Så besö-karen kliver in i ett dunkel och möts av fl ygande hundar, de stora oxgrodorna, ”kvirrande” cikador och massor av spän-ning. Vad väntar bakom nästa hörn?

Andra djur som man kan studera inomhus är fl odhäs-tarna som huserar i en ny an-läggning där man kan se dem simma omkring genom tjocka glas. Spännande och intres-sant! Även schimpanserna kan ses inifrån – om de har lust att vara inne…

Så, för den som inte har lust att frysa och som längtar efter värme, går det alldeles utmärkt att besöka Zoo och enbart ägna sig åt inomhusattraktioner. Allt det andra fi nns kvar när det blir sommar på riktigt!

Zoo i Köpenhamn på vintern! Kan det vara något?

Blomsterprakt i Tropezoo

På väg mellan två inomhusanläggningar träffar

vi på de trevliga humboldtpingvinerna.

Lejontamarin Röd pandaVithuvad saki

Spindelapa Blåmaskad papegojamadin

Spetsekorre

Pilgiftgroda

www.zoonen.com 11

12 www.zoonen.com

Vackra fi skar från världens alla hörn70Danmarks Akvarium fyller

i offentliga anläggningar (förut-om ute i naturen) där gott om plats och rätt omvårdnad kan erbjudas.

Passa på att besöka Danmarks Akvarium innan det fl yttar ut på Amager. Det är ännu i dag – 70 år efter invigningen – en sevärdhet! Det kommer att hål-las öppet ända fram till att Den Blå Planeten invigs.

www.zoonen.com 13

Danmarks Akvarium heter an-läggningen och den fi rar i år 70 år och är en av de äldsta of-fentliga akvarierna i Europa. På sin tid, vid invigningen 1939 var det världens modernaste offentliga akvarium. Numera har tiden hunnit ifatt akvariet! Det är slitet och vissa akvarie-glas är repiga. Trots detta är akvariet väl värt ett besök!

För övrigt tycks man väl medvetna om att anläggning-en börjar bli lite omodern, ty man planerar för ett helt nytt Danmarks Akvarium i Kastrup. Den Blå Planeten ska den nya, toppmoderna anläggningen heta och den ska invigas 2013. Om alla planer går i lås kom-

mer det att bli något alldeles fantastiskt!

Fram till dess får vi dock nöja oss med den gamla an-läggningen i Charlottenlund. Trots sin ålder och att det är lite skamfi lat håller den med råge.

Det är ju trots allt innehål-let i akvarierna och hur det presenteras som är det viktiga! Personalen på Danmarks Akva-rium har alltid varit mästerliga på att göra naturtrogna inred-ningar i akvarierna. Det är så givetvis också i dag. Och det är en av de stora förtjänsterna med anläggningen. Här kan akvarister gå runt och få fi na, fullt genomförbara tips till hur

de själva kan inreda sina akva-rier därhemma.

En annan stor förtjänst är de välmående och välskötta dju-ren. Akvarieintresserade kan här se hur de fi skar de själva har därhemma ska se ut när de här fullt utvuxna och utfärgade – något som dessvärre inte all-tid blir fallet i små hemakva-rier.

Man får gott om höjdpunkter och aha-upplevelser under en vandring bland alla de fi na ak-varierna. Fiskar som man bara läst om och kanske sett på TV, visas här livs levande och i sin fulla prakt.

Men anledning av jubileet har man skaffat in en hel del nya djur. Dit hör jättekrabbor, ni vet sådana där som fi skas i ishavet med yrkesfi skarnas liv som insats. På Danmarks Akva-rium kan de studeras på nära håll och utan att livet riskeras. Nytt är också den vackra, vid vårt besök röda, åttaarmade bläckfi sken. Det sägs ju att

Sjuttio akvarier som tillsammans rymmer en miljon liter vatten – och som visar fi skar och andra vattenlevande djur från jordens alla hörn. Var kan man fi nna detta? Jo, i Charlottenlund, alldeles utanför Köpenhamn. Kom-mer man med färjan till Helsingör kan man med fördel köra, bränslesnålt och miljövänligt förstås, den vackra Strandvejen till anläggningen.

bläckfi skar lär vara förhål-landevis intelligenta djur och när man betraktar den, är det svårt att frigöra sig från tanken att den är högst medveten om vad som pågår på andra sidan glaset.

Den kanske mest spektaku-lära avdelningen är den med de stora landskapsakvarierna som bland annat innehåller en havssköldpadda, arowanor, arapaimor, pirayor med mera.

De är oerhört vackert uppbygg-da med naturtrogna under- och övervattensbiotoper.

Men också alla ”småakva-rier” är naturligtvis värda att spendera tid på. Det är där man kan uppleva de välkända och ovanliga akvariefi skarna i sött, salt och bräckt vatten. Självklart är det också gott om ovanliga fi skar som absolut inte kan rekommenderas akvarister. Dessa fi skar gör sig förstås bäst

En pampig Drakfi sk

Så här tätt går ofta pirayorna också i Amazonas och när man ser det, kan man förstå att de kan käka upp ett djur in på bara benen på ett par minuter.

Lite nyfi ket kikar en liten igelkottfi sk ut på besökarna

Havssköldpadda i avdelningen med landskapsakvarier.

Alligatorgädda

Paddelabborre

Sjöhästar

Sprutfi sk – en art som med en vattenstråle kan skjuta ned insekter ovan vattenytan.

Jättekrabba

Den vackra bläckfi sken

Hund-leksak

14 www.zoonen.com

Men vi tycker att den resan ska företas på hemmaplan, el-ler näst intill i alla fall. Och vi tycker att resan ska företas med de miljövänliga transportmedel som står till buds. Vi har besökt några anläggningar i Danmark och där mött såväl drypande het regnskog som kristallklara tropiska korallrevsvatten (se annan plats i tidningen). Man kan ta sig dit med hjälp av tåg och färja – i något fall med bil, men givetvis en bränslesnål och miljövänlig sådan!

Årets Djurklapp – en visit på någon av de danska vinteröpp-na djuranläggningarna.

I år har vi också en alternativ Årets Djurklapp. Den riktar sig

till hundägare och deras vovvar. Temat är detsamma som ovan, nämligen miljövänligt!

Företaget Dharmazone (dhar-mazone.se) har tagit fram en serie pälsvårdsartiklar för hun-dar – samtliga är ekologiska och snälla mot såväl natur som hundens hud och päls.

Serien heter Dogcare och tillverkas i Sverige. Ingen pro-dukt är förstås djurtestad! I produktserien ingår en mjuk-görande salva bland annat för tassarna och tre sorters scham-po/conditioner.

Vi har testat produkterna på våra fyra salkuis och betyget de avgav var: MVG.

DjurklappstipsMed tanke på att farhågorna kring vårt klimat alltjämt består och att lågkonjunk-turen fi nns kvar, spinner vi vidare på förra årets tema när det gäller att utse Årets Djurklapp. Då var det en upplevelse i form av utfl ykter. Vi tycker att en resa till vär-men och närheten till exotiska djur även i år är Årets Djurklapp!

Djurklapp sguiden Djurklapp sguiden

De här produkterna fi nns att köpa här: www.dogartist.se. Där fi nns för övrigt mycket annat roligt till hunden! Detta tycker vi är en riktigt bra jul-klapp till hunden!

Några andra tips till julklap-par till hundar och katter fi nner ni också här!.

Salukin Yondogillar produkterna från Dharmazone.

Ett mysigt tält för katten att krypa in i och vara sig själv för en stund….

595 kr

Tält för

katt en

lukin YondoSa

Pälsvårds-

artiklar till

hundarFöretaget Dharmazone (dharmazone.se) har tagit fram en serie pälsvårdsartiklar för hundar – samtliga är ekologiska och snälla mot såväl natur som hundens hud och päls.

Hundleksak i form av en mysig kossa.

69 kr

Regnkläder

till hunden

Regnkläder för hundar. Bra att ha under den här årstiden när det, om det inte snö-ar, gärna regnar. Från 280 kr och uppåt beroende på storlek.

Från 280 kr

www.zoonen.com 15

Djurklapp sguiden Djurklapp sguiden

HundPyramid

Aktiveringsleksaker för hundar. Flera olika utföranden fi nns och de brukar vara mycket uppskattade leksaker.

Från 106 kr

App ort -bockar

Apportbockar och annan utrustning för träning av hunden. De här ap-portbockarna kostar från 100 kr och uppåt. Välsorterade hund/kattbu-tiker har stort urval av apportbockar, dummys, spårlinor och annat som den aktive hundägaren behöver.

Från 100 kr

Väska till

hunden”Bärkasse” till hunden. De mindre raserna är det ofta bekvämt att bära, inte minst om man åker buss eller tåg. Med en sådan här tingest är vovven i tryggt förvar, men kan ändå vara med och se vad som händer omkring den.

350 kr

Katthusmed

klösvägg ar

Mysställning med klösbräda och klättermöjligheter för katt.

1575 kr

Selar till

hunden

Selar för olika ändamål kostar från 100 kr och uppåt. En sele är nödvändig om man ska träna spår, men kan också vara bra att ha om man vill cykla med sin hund.

Från 100 krFrå

kr

Hund-halsband

Fräsiga halsband och koppel fi nns i alla möjliga utfö-randen och smaker. Det här tuffa halsbandet kostar

490 kr

Timon och hans polare, det vill säga surikater, har nått enorm populäritet på djurparkerna ef-ter den reklam Disneyfi lmerna givit arten. Men de har fått skarp konkurrens av de närbesläktade sebramangusterna, som fi nns på allt fl er djurparker och är minst lika roliga att se.

Sebramangusterna har ett likartat beteende som surika-terna, och det innebär att de lever i fl ock där ett komplicerat socialt mönster fi nns och där det handlar om att samarbeta för att klara livhanken.

Sebramangusterna fi nns i det vilda på de afrikanska sa-vannerna där de håller ihop i

fl ockar på i runda tal 30 indivi-der, som i sin tur är uppdelade i familjegrupper.

De lever i gamla, övergivna termitstackar där alla hålig-heter erbjuder bra skydd mot angripare. Djurparker som har de här djuren imiterar termit-stackarna genom att skapa rörsystem och håligheter i be-tong.

Precis som surikaterna är också sebramangusterna re-virhävdande och försvarar sitt område ihärdigt mot bland an-nat artfränder i andra fl ockar. Gränserna till reviret märker de ut med sekret från analkörtlar.

En förutsättning för att de här små djuren (de väger cirka

16 www.zoonen.com

Den blågula aran (Ara ararauna) här inte till de allra stärsta arorna. Men inte heller till de minsta. Den blir cirka 86 cen-timeter lång och når en vikt av cirka ett kg. Arten anses som en av de lättaste att hålla, eftersom den tämligen enkelt låter sig socialiseras. Dock är den, vad gäller storlek på bur/voljär och kosthållning precis lika krävande som andra aror.Buren, eller ännu hellre voljären, ska enligt Djurskyddsmyndighe-tens regler ha en bottenyta av minst 6,5 kvadratmeter, ha en längsta sida på 360 cm och djup/häjd av 180 cm.

Blågul ara kommer från de latinamerikanska länderna Pa-nama, Bolivia, Colombia, Venezuela och Paraguay. Papegojor är ju kända fär att bli mycket gamla, vilket är viktigt att tänka på om man är inne på att skaffa sig en sådan fågel. Det är ett långt, ofta livslångt, engagemang man tar på sig. Blågul ara är färstås inget undantag när det gäller lång livsländ. Den blir minst 50 år gammal, färutsatt att den trivs, får rätt kost och i ävrigt skäts på rätt sätt.

Diamantpyton är en medelstor orm med ursprung i Austra-lien och Nya Guinea. Namnet har den färstås fått av den diamantliknande teckningen i gult och svart, som är de van-ligaste färgerna. Arten kan dock variera ganska mycket i sina färger. Den blir vanligen upp till 2, 4 meter lång. Men man har funnit exemplar som uppmätts till 4, 2 meter.

De här mycket vackra ormarna, som kramar ihjäl sina by-ten och sväljer dem hela, jagar mindre däggdjur, fåglar och ädlor. Det vetenskapliga namnet är Morelia s. Spilota.

Eremitkräftorna, dessa små, trevliga kräftdjur som vinner alltmer i populäritet och blir allt vanligare i zoo-butikerna.Som sällskapsdjur blev de populära fär ganska många år sedan. De kom från USA, där de hållits som sällskapsdjur mycket länge. När de kom till Sverige var det många som rynkade på näsan och talade om djurplågeri, då man trodde att de här kräftorna härde hemma i vatten. Men faktum är att bland eremitkräftorna fi nns fyra familjer där alla arterna lever på land. De fi nns i tropiska områden på vår jord.

Det är alltså inte fråga om något djurplågeri att hålla en sådan kräfta, eller fl era stycken, i ett terrarium. Får kräftan goda färhållanden, så kommer den att må mycket bra.

Eremitkräftor går att hålla i exempelvis ett gammalt akva-rium. Bäst är naturligtvis att ge den ett specialinrett ter-rarium. Det bör innehålla stenar, trärätter, växter, en liten "bassäng" m m.

Goja i svensk skrud

Diamantpyton

Eremiter i terrariet

ZOONEN KORTISAR Finsk lapphundFörsta intrycket av fi nsk lapp-hund är en ganska vek varelse med stor fl ockkänsla. Men när man väl fått bekanta sig med den framträder en annan var-else. Här har vi att göra med en arbetsglad och ganska hårdför hund. Men intrycket av vänlig-het består. Den fi nska lapphunden är en mycket komplett hund. Den är en bra gårds- och lantbruks-hund. Man har givit den syssel-sättningar som att vakta, valla, som draghund och klövjehund. Den är mycket stabil i psyket. Första intrycket är dock att det är en mjukis. Men det är förstås vallningsegenskaperna som tar sig sådana uttryck. Utbildad vet de här hundarna mycket väl vad som förväntas av dem.

Dess kompletta karaktär gör förstås att de sannolikt kan an-vändas till i stort sett vad som helst i hundsportsammanhang. Och det görs också.

Dess ursprung i karga, kalla Finland har givit den en päls som står emot alla sor-ters väder. Pälsen är kraftig och försedd med rakt täckhår och mycket gott om underull, vilken ger värme under bistra nordiska vintrar. En sådan här päls är det förstås viktigt att sköta ordentligt genom åter-kommande genomborstning.

Den fi nska lapphunden fi nns i alla färger. Viktigt är dock att en av färgerna ska dominera.

Dess bakgrund och dess användningsområde, bland annat vallning av renar, gör att den kräver mycket utom-husvistelse och meningsfylld sysselsättning. Finska lapp-hundar bör få vistas mycket ute i skog och mark, där man till exempel kan träna spår

med dem. Satsar man inte på en karriär i tävlingsspåren kan man göra roliga och lite små-knepiga spår ”på lek” åt dem. Eller varför inte träna blodspår och göra den till en eftersöks-hund? Dugliga sådana behövs överallt. Brukshundklubbar och andra aktörer som sysslar med hundutbildning fi nns på de fl esta orter i Sverige och där fi nns folk som kan ge tips och råd om bra sysselsättningar för hundar som behöver få röra på sig och få uppgifter att lösa.

Hemland: FinlandHårlag/färg: Pälsstruktur: Pälsen skall vara riklig, i synnerhet hanhundar skall ha en tydlig krage. Täckhåret skall vara långt, rakt och strävt. På huvudet och på benens främre del skall pälsen vara kortare. Det skall fi nnas rikligt av mjuk och tät bottenull.Färg: Alla färger är tillåtna. Huvudfärgen bör vara domine-rande. Färgtecken, som avviker från grundfärgen, kan fi nnas på huvudet, på halsen, på bröstet, på bröstkorgens undre del, på benen och på svansen.Storlek: Idealmankhöjd hos hanhundar skall vara 49 cm och hos tikar 44 cm.

Svenska Lapphundklubben: http://www.slk.nu/

De sanna överlevnads-konstnärerna

Randig. Mungos mungo heter de här djuren på latin. Men varför de fått populärnamnet sebramangust framgår rätt tydligt av den här individens randiga päls.

Inte snäll. Hela tiden pågår ett spel mellan individerna i fl ocken – på lek och på allvar. Den här mangusten ser sannerligen inte snäll ut! Men det hela är en lek. När det hettade till för mycket kom fl era andra invivider rusande och då lugnade det hela ned sig.

Lugn. Om man har sin konstgjorda termitstack i en djurpark kommer fi enderna inte åt en! Så då går det bra att koppla av och mysa tillsam-mans, på toppen av nämnda stack.

Håligheter. I mangusternas över-givna termitstackar på Serengeti är det fullt av ingångar och tunnlar. Så har de det också i djurparkerna där de visas. En sebramangust har aldrig långt hem – det fi nns alltid en ingång till hands om fara hotar.

1,6 kg) ska överleva på savan-nen är att de kan samarbeta. Och det konststycket klarar de förstås galant. De hjälps åt att hålla vakt och varnar ihär-digt om angripare dyker upp. De drar sig inte för att i grupp försvara sig mot rovdjur som är större än de själva. De är ve-ritabla överlevnadskonstnärer! Ty det är sannerligen ingen lätt uppgift att leva på savannen.

Den mat de äter består hu-vudsakligen av insekter. Men också mindre ryggradsdjur fångas. Frukt gillar de också. Precis som sin asiatiska släk-ting, mungon, är de också riktigt bra på att döda ormar. De kan äta giftormar utan att

påverkas av ormgiftet.Sebramangusterna lever i

ungefär 10 år. I djurparkerna lever de oftast ytterligare några år.

Det är mycket trevliga och roliga djur att studera. Anlägg-ningen som innehåller sebra-manguster brukar ofta locka publik som stannar länge och försöker komma underfund med det sociala spelet som hela tiden pågår bland djuren. Det är riktigt spännande!

Sebramangusten är för när-varande inte en hotad art. I Sverige fi nns de här djuren att se bland annat på Parken Zoo i Eskilstuna och Borås djurpark.

www.zoonen.com 17Amerikansk cocker spaniel

Den afrikanska dvärgmusen är sannolikt den minsta med-

lemmen i den vetenskapliga släktet mus, som innehåller

cirka 40 arter i gamla världen. Arten fi nns naturligt i den

sädra halvan av Afrika, nedanfär Sahara. Den är ett av de

minsta däggdjur som existerar på vår jord. En fantastisk och

ömtålig liten varelse. De små liven, sällan upp till åtta cm

mellan nos och svanstipp och vanligare bara fem cm, varav

svansen utgör drygt hälften, är faktisk vackra varelser. De har

en brunröd päls med en vit undersida. Pälsen kan variera en

del i färg inom populationerna. De är verkliga lättviktare med

vikter på 3-12 gram. Men trots sin litenhet är de veritabla

spänstfenomen. De lär kunna hoppa 40 cm! Det blir ganska

många gånger den egna kroppslängden.

Kärt barn har många namn, brukar det heta och det gäller den

här gynnaren. Men det vanligaste är kort och gott Ancistrus.

Vildformen, den vanligaste, är mörkbrun med större och min-

dre fl äckar/prickar i bruna/gråa nyanser. Allt vanligare i han-

deln blir den trevliga och mycket dekorativa albinoformen,

som går under namnet guldancistrus. Arten är nattaktiv, men

den brukar vänja om och visa sig lika ofta på dagen. An-

cistrus är främst växtätare, men den tar gärna annat foder

också. Det fi nns bra fodertabletter som man kan ge och som

tillgodoser behovet av alger. Den blir upp till 18 cm lång,

men vanligtvis inte mer än tio.

Geoffroys silkesapa är, liksom många av de andra silkesa-

porna, utrotningshotad. Anledningen till detta är att deras

naturliga livsmiljöer ständigt krymper på grund av hämnings-

lös skogsavverkning. Geoffroys silkesapa lever naturligt i

många olika skogstyper i Brasilien och är därmed inte lika

biotopspecialiserad som många av sina släktingar. Ändå är

den utrotningshotad. Som mest är tätheten i populationen 3

- 5 familjegrupper per kvadratkilometer. Gruppernas storlek

är på 4 - 15 individer. Gruppen består av en vuxen hane och

hona, vilka är överhuvuden. Övriga medlemmar är deras av-

kommor i ett eller fl era led. De vuxna och halvvuxna ungarna

hjälper till att uppfostra och ta hand om de nyfödda sysko-

nen. Föräldrarna brukar föda två ungar ungefär två gånger

per år. De nyfödda ungarna är helt beroende av föräldrarna i

två veckor och först efter två månader klarar de sig helt själ-

va. Geoffroys silkesapor livnär sig i det vilda huvudsakligen

av frukter, blommor, nektar, kåda, grodor, spindlar, insekter

och småödlor. I fångenskap får de äpplen, russin, bananer,

apelsiner, musungar, druvor, zoophobaslarver och syrsor.

Ett spänstfenomen

Duktig algätare

Geoffroys silkesapa

Amerikansk cocker spaniel är väl för de fl esta liktydigt med en liten, söt vovve som mest lämpar sig som kelobjekt. Och kanske är det just sådana tan-kar den lilla ”pälsiga” vovven lockar fram? Men rasens his-toria berättar något annat. Här har vi att göra med en hund som avlats fram ur små ”krut-paket till jaktmaskiner”. Visst är den amerikanska cockern söt – men den har kvar gott om egenskaper från sin utveckling också.

Jakten och spaniels har alltid

hört ihop – långt innan vi fi ck

en uppdelning i en massa spa-

nielraser. Man har spårat spa-

nielliknande hundar så långt

tillbaka som till 1300-talet.

Det var först på 1700-talet

som olika spanieltyper började

dyka upp – inte minst då fö-

regångarna till dagens cocker

spaniel, d v s små, kvicka hun-

dar med stor kapacitet i jakten

på kanin och fågel.

Uppdelningen på den tiden

var enkel. De små spanielhun-

darna samlades under begrep-

pet cocker, medan de större

kallades fi elds eller springer.

På senare tid har det blivit

mer komplicerat. I dag har vi

t ex två cockervarianter, ame-

rikansk och engelsk och dess-

utom en inoffi ciell jaktcocker.

För den amerikanska cock-

er spanieln började det hela

1882 med att en cockertik

togs in från England. Tiken var

dräktig och en av hanvalparna

som föddes blev den amerikan-

ska cockerns urfader.

Med detta började man i

USA avla fram två typer av

cocker spaniel – dels den eng-

elska ”urtypen” dels den som

skulle komma att bli den ame-

rikanska cockern.

Den nya varianten kom att

bli något mindre i kroppen, den

fi ck en mer sluttande överlinje

och en längre päls. Nosen blev

kortare och huvudet mindre.

Men det skulle dröja innan

den erkändes som en egen

ras. Men arbetet med att fort-

sätta avelsarbetet med två

olika cockervarianter forsatte

och man kom överens om att

inte blanda de två varianterna.

1946 kom så ”belöningen” –

den amerikanska kennelklub-

ben godkände att cockerrasen

delades i två, nämligen engelsk

cocker spaniel och amerikansk

cocker spaniel. De var nu två

helt olika, men ändå rätt lika,

raser.

Några år senare kom de för-

sta ”amrisarna” till Sverige ge-

nom import från USA. En hane

och en tik togs in och de leve-

rerade senare den första amris-

kullen i vårt land. På den tiden

drog den inte blickarna till sig

särskilt mycket. Men för unge-

fär 40 år sedan växte populari-

teten enormt och det har fort-

satt sedan dess. I dag är den

amerikanska cocker spanieln

en vanlig syn på utställningar

runt om i landet och i världen.

Och ännu i denna dag be-

sitter många av individerna i

rasen de ursprungliga egen-

skaperna för jakt. De har mod

och dådkraft. Samtidigt är de

underbara familjehundar.

Dock bör köp av en ameri-

kansk cocker spaniel vara noga

genomtänkt. Den behöver för-

stås få röra på sig, precis som

de fl esta andra hundar och den

behöver aktiveras. Men det

som gör att man bör vara säker

på sin sak förklarar följande

citat från Amerikansk Cocker-

cirkel:

”Innan man köper en ameri-

kansk cocker spaniel måste

man vara medveten om att

dess pälsvård är krävande. Re-

dan som valp måste den vänjas

vid att stå på ett bord och bli

borstad och kammad. Man får

räkna med att lägga ner en hel

del tid på den vuxna amerika-

naren för att hålla den presen-

tabel. Gör man det har man en

hund man kan vara stolt över!

Sköter man däremot inte

pälsen, dröjer det inte länge

innan man har en tovig och

ovårdad hund som man knap-

past vill visa för grannen.

En amris bör klippas minst

fyra gånger om året!

Liksom andra långörade

hundar får man se upp med så

att inga infl ammationer får gro-

grund i öronen. Av den anled-

ningen är det viktigt att klippa

hunden regelbundet så att luft

kommer till.

Håret i mungiporna bör ock-

så hållas kortklippt, så att inga

matrester blir kvar och orsakar

irritation.”

Läs mer på Amerikansk

Cockercirkel: www.amerikansk-

cockercirkel.se

Mexikansk nakenhund/XoloitzcuintleJa, visst är det enklare att säga mexikansk nakenhund, än att försöka sig på det tungvrickan-de inhemska namnet på denna mellanamerikanska hundras. Rasen fi nns i tre varianter, stor, mellan och liten. De är mycket lika varandra, frånsett storle-ken!

Mexikansk nakenhund anses

vara mycket gammal och därför

känns det logiskt att den place-

rats i urhundgruppen.

Enligt muntlig tradition

bland indianer i Mellanamerika

livnärde man sig förr på bland

annat hundkött, så de här hun-

darnas bakgrund kan tyckas

lite dyster.

Bland urbefolkningen trodde

man också att de hårlösa hun-

darna stod guden Xolotl myck-

et nära. Hundarna har också

fått sitt namn av denna gud.

De tidiga nakenhundarna

hade en märklig uppgift, de

skulle nämligen följa de döda

till den sista vilan.

I dag slipper den mexikan-

ska nakenhunden detta ansvar.

I stället är den en tyst, lugn,

glad, uppmärksam och rask

hund. Dess främsta uppgift i

dag är att vara sällskapshund.

Men den anses också vara en

mycket duglig vakthund. Kan

vara lite reserverad mot folk de

inte känner.

Den mexikanska nakenhun-

den har ett mycket särpräglat

utseende och kan svårligen

förväxlas med andra raser. En

mycket charmig hundras!

Hemland: Mexiko

Hårlag/färg: Färgen föredras enfärgad och mörk. Färgskalan va-

rieras från svart, gråsvart, skiffergrå, mörkt grå, rödaktig, leverfär-

gad, brons eller gyllengul; det förekommer även fl äckiga exemplar

i ovan nämnda nyanser inklusive med vita fl äckar. Det karakteris-

tiska för rasen är att den är helt pälslös på kroppen. Det förekom-

mer dock ett fåtal korta, sträva och tjocka hårstrån i vilken färg

som helst på pannan och i nacken. Håret får inte bilda någon

lång, mjuk tofts. Det förekommer även grövre hårstrån på tassarna

och svanstippen. Avsaknad av hår accepteras.

Storlek: a) Stor: Från 45cm till 55 cm; man accepterar upp till

60 cm för utmärkta exemplar. b) Mellan: Från 35 cm till 45 cm.

c) Liten Från 25 cm till 35 cm.

Svenska urhundsklubben: www.urcanis.se

ZOONEN KORTISAR

www.zoonen.com • www.zoonen.com • www.zoonen.com

www.zoonen.com • www.zoonen.com • www.zoonen.com

18 www.zoonen.com

Mervi KärkiSVERIGES ENDA REKOMMENDERADE ”DOGLISTENER”

Mervi Kärki är den enda rekom-menderade ”doglistener” vi har i det här landet. Den här metoden att läsa, tolka och förstå hundar. Det kan låta lite hemlighetsfullt, men i botten ligger en stor kän-nedom om hunddjurets naturliga beteenden och ”språk” och en kärlek till dessa djur.

Exklusivt för Magazin Zoonens läsare berättar hon här om sin utbildning och sin verksamhet som ”doglistener”.

– ”Som uppvuxen med hund var min längtan stor efter att få en. Men på grund av familj och karriär, som tog upp all min tid tog det hela 20 år innan vi skaffade hund. När längtan blev för stor efter en vovve kon-taktade jag föreningen ”Hopp” för att få ta hand om en vuxen hund.

– Jag trodde nämligen att det skulle bli lättare med en vuxen hund än med en valp, eftersom jag i början av mitt

vuxenliv blev ägare till en sju-månaders valp som slutade i omplacering. Men oj vad jag misstog mig.

– När Kenzo, som är en bland-ning mellan bordercollie, la-brador och golden retriever, kom in i min familj visade det sig att han hade många be-svärliga upplevelser med sig i bagaget. Vad jag inte visste då var hur mycket det skulle krä-vas av mig i tid och kraft att vara hundägare till Kenzo och eftersom jag var sjukskriven, på grund utbrändhet/utmatt-ning och mina energidepårer var begränsade kändes detta mycket.

– Det blev många och långa promenader med Kenzo, för att det ansågs att aktivitet skulle vara lösningen för stressad hund, enligt alla råd som jag överöstes med. Under dessa vandringar började jag fundera

på hur jag skulle kunna hjälpa min hund. Jag läste alla böcker som handlade om hundars mentalitet, gick kurser samt sökte upp fl era olika hundpsy-kologer.

– Till slut började jag undra varför Kenzo inte blev bättre då jag gjorde allt som hundpsyk-logerna rådde mig att göra. Inte förrän jag läste Jan Fen-nells bok kände jag att det som stod i den kändes rätt på något sätt.

– Så provade jag en del saker ur boken på Kenzo och till min förvåning visade då Kenzo en del förbättringar. Efter att läst fl er av Jans böcker och lyssnat på henne på en föreläsning i Uppsala så bestämde jag mig för att försöka få utbilda mig hos denna fantastiska kvinna.

– Det visade sig att jag skulle vara tvungen att åka ända till

Linconshire i England för att gå en sådan kurs. Trots min fl ygrädsla och att min engelska är knagglig antog jag denna utmaning och gick Jans ”Foun-dation” utbildning.

– Under denna kurs var det som om en pollett trillade ner och jag började se vad hund-fostran handlar om, det liksom sjönk in i mig på ett naturligt sätt. Efter denna del 1 av Jans utbildningar blev jag inbjuden att även delta på steg 2 ”Ad-vance” vilket inte är alla förun-nat.

– Kurserna hölls vid den tid hemma hos Jan Fennell. Efter min egen utbildning har jag rest tillbaka för att assistera när andra doglisteners utbildas.

– Då har jag bott i ett ”mo-bilehome” på Jans mark och under den tiden lärt mig mas-sor. Väl hemma i Sverige igen behövde jag praktik varför jag hjälpte grannar och vänner som hade någon typ av pro-blem med sina hundar. Ryktet om metoden och den effekt

den ger spred sig och fl er och fl er ville få hjälp. Många blev förvånade när deras hundar faktiskt visade positiva föränd-ringar eftersom de sökt olika slags hjälp tidigare utan att se några resultat.

– Med dessa utbildningar, alla praktiska erfarenheter och inte minst efter att ha lyckats att få Kenzo att bli en helt annan hund startade jag det egna fö-retaget ”Hundinspiration”. Att ha fått nycklarna till hundens språk för att bättre kunna kom-municera med en annan art gör mig ödmjuk och jag ser läran-det som en livslång process.

– En annan fi losofi , som jag förstås delar med min läromäs-tare Jan Fennell, är att hon me-nar att man måste se om hela sitt vardagsliv tillsammans med sin hund och inte bara angripa själva problemen som kan upp-stå. ”Amichien Bonding”, som metoden kallas, går ut på att se helheten i hundägandet samt att ha ett naturligt ledarskap med sin hund.

Metoden Amichen Bonding går ut på att inte komplicera enkelhe-ten och baseras på hundens fyra grundstenar i livet; separation, mat, fara och jakt där hunden ställer sina starkaste frågor.

Till slut började jag undra var-för Kenzo inte blev bättre då jag gjorde allt som hundpsyklogerna rådde mig att göra.

– Förutom att driva mitt fö-retag, ta hand om mina egna hundar och barn är jag aktiv i brukshundklubben, jobbar som ringsekreterare och är program-ledare på en lokalradiostation, V97 i Vallentuna.

– Idag har jag ständigt bok-ningar över hela landet i meto-den, både i form av hemkon-sultationer och som föreläsare, då jag är den enda certiferade och rekommenderade dogliste-nern i Sverige. Aktuellt i höst är att jag arrangerar för andra gången i Sverige en foundation course i Amichien Bonding och i direkt anslutning, för första gången, en kurs där Sverige får certifi erade doglisteners i Ad-vanced course. Första gången kursen gick av stapeln var det Jan Fennell själv som utbil-dade en fullbokad kurs, denna gång är det hennes son, Tony Knight.

För mer information:www.janfennellthedoglistener.com

«»

Mer om Mervi fi nner du här: http://www.hundinspiration.se

Text & bild: Stefan Persson

www.zoonen.com

Holmsunds

Tropikhus, som

är landets nordligas-

te anläggning i den här genren,

ägs och drivs av Krister Löfgren – men rötterna till

det hela fi nns i en utställning som hans far drev.

– Jag startade företaget 2006 i liten skala med bara

några terrarier, berättar Krister.

– Jag övertog de lokaler som min pappa hade en utställning

med uppstoppade djur i, främst nordiska fåglar och däggdjur och i

början var det också en kombinerad utställning med både reptiler

och uppstoppade djur.

– Under 2008 tog vi dock bort allt uppstoppat för att fullt ut

satsa på levande djur. Det är också under 2008 som anläggningen

börjat kännas "färdig", även om det naturligtvis aldrig blir klart när

man arbetar i den här branschen.

Här och var sitter också en och

annan uppstoppad fågel kvar och

minner om tider som nu har gått.

Det fåtal som fi nns kvar fungerar

fi nt som dekoration i lokalerna.

Holmsunds Tropikhus hör inte till de

större tropikhusen i landet. Ytmäs-

sigt kan man jämföra det med Borås

Tropikhus. När det gäller kvalitet på

djuren och deras behållare står sig

anläggningen dock mycket gott vid

en jämförelse.

– I dagsläget har vi ett fyrtiotal

djurarter men det varierar lite grann,

berättar Krister. Vi försöker att inte

ha en "statisk" utställning med sam-

ma arter hela tiden utan vi byter och förändrar då och då.

– Härnäst kommer fem nya terrarier med bland annat vinkel-

nosboor (Candoia paulsoni), hoppande lansormar (Atropoides

mexicanum) och ytterligare tre arter.

Hur många besökare har tropikhuset årligen?– Under 2008 tredubblade vi besöksantalet och hade strax över

10 000 besökare. I år räknar jag med att hamna på cirka 15 000

besökare. Med tanke på lokalernas storlek och tropikhusets läge

så är det mycket besökare.

– Relativt sett har vi i år haft fl er besökare på en och samma

dag än exempelvis Universeum i Göteborg om man räknar besö-

En bit utanför Umeå, mot kusten till, där ligger Holmsund. Det lilla samhället är bland annat känt för radioprofi len Fredrik Burg-mans rapporter från ”Himmelska Fridens Torg” på orten – det vill säga parkeringen bakom Domus. Inte långt från denna kända plats ligger en anläggning som i dag gör Holmsund känt bland oss djurälskare, Tropikhuset.

Holmsunds Tropikhus

Klippmarsvin är en exotisk gäst i Holmsunds Tropikhus. Namnet har de fått för att de lever bland klippor, samt för att de är en nära släkting till våra tama marsvin. De blir dock lite större än tammarsvin, nämligen upp till 40 cm och en vikt på upp till 1 kg. De lever naturligt i nordöstra Brasilien. Och de är mycket charmiga små djur!

Dvärgsilkesapa.

Skäggagam.

Vitörad silkesapa.

Mimmi Melkersson från Umeå är en blivande ormtjuserska. Hon backade inte när Krister kom bärande på en kungspyton och undrade om någon ville hålla i den.

HÖG KVALITET

En norrländsk pärla med exotiska djur

FRAMTIDSPLANER

kare/kvadratmeter, säger Krister med ett leende.

Krister och hans personal är ganska ofta ute i skolor och fram-

för allt på ungdomsgårdar och berättar om djuren. Däremot är

man inte med i något bevarandeprojekt.

– Jag anser att många av de mindre tropikhusanläggningarna

inte har de resurser som krävs för att göra ett bra arbete ur beva-

randesynpunkt, säger han.

– Jag kan känna att man lurar sig

själv om man tror att de djur man

föder upp sedan hur som helst kan

släppas ut i naturen, om det är ett

sådant projekt man deltar i. Vi har

samarbete med Universeum och be-

driver framför allt bevarandefrågan

genom kunskap- och informations-

spridning.

När det gäller planer för framtiden,

så har Krister en del stora projekt

på gång. Men han måste hitta fi nan-

siärer för att våga köra igång dem.

Han vill bland annat expandera

satsningen på däggdjur med bland

annat en Madagaskaravdelning och

en Australienavdelning.

– Dessutom har jag planer på en större säsongsutställning, ett

slags Barnens Zoo, med roliga och spännande djur som barnen

kan få komma i närkontakt med, säger Krister.

Redan i dag fi nns för övrigt embryot till en sådan utomhusut-

ställning. Vid entrén till tropikhuset fi nns ett par stora kaninburar

innehållande rasen belgisk jätte.

– Men, understryker Krister, dessa större projekt är ännu så

länge kvar på idéstadiet.

Vi vill dock rekommendera Holmsunds Tropikhus för ett besök.

Anläggningen innehåller många spännande och välmående djur –

och bjuder på en hemtrevlig atmosfär.

Vandrande rosengren i Kristershand. Djuret är en släkting till de vandrande pinnarna.

Svarta änkan, en av de allra giftigaste spindlarna.

www.zoonen.com 19

20 www.zoonen.com

En ny djurpark

växer framKnappt har Tropikcenter i Halmstad lagts ned, förrän just Tropikcenter, likt en Fågel Fenix, reser sig ur askan och återuppstår på annan plats, som en del i det spännande projektet Söderåsens Djurpark. Det blir Sveriges nyaste djurpark med många intressanta djur och mycket nytänkande. Just nu byggs parken med sikte på premiär 13 maj nästa år. En av män-nen som står i spetsen för det hela är Roland Norrman, tidigare ägare av Tropikcenter.

En av de apor besökarna kommer att få träffa är berbermakaker, d v s samma art som de apor som lever i vilt tillstånd i Gibraltar, men som härstammar från Nordafrika.

www.zoonen.com 21

– Av nostalgiska skäl kommer tropikhusanläggningen i parken att heta Tropikcenter, berättar han. Även skylten från anlägg-ningen i Halmstad kommer att fi nnas här.

– Men tropikhuset på Söder-åsens Djurpark blir av ett något annorlunda slag. Vi kommer att koncentrera oss på företrädes-vis reptiler, groddjur och fi skar. Aporna, de andra mindre dägg-djuren och inte minst fåglarna får andra och mer ändamålsen-liga utrymmen på andra stäl-len i parken, säger Norrman.Parken kommer att ha 10-12 året-runt-anställda och ytterli-gare 5-6 under säsongen.

– Dessutom, säger Roland Norrman, har vi ett etablerat samarbete med de ”gröna sko-

lorna” och vi kommer att erbju-da praktikplatser och liknande till elever från dessa.

”De gröna skolorna” är na-turbruksgymnasier runt om i Sverige, vilka blir allt fl er och allt populärare bland ungdo-marna.

Den nya djurparken,som ligger enormt naturskönt i ett nordskånskt landskap, har som närmaste tätort Billesholm i Bjuvs kommun. Parken ligger i en dalgång, Smyckesdalen, med bäckar och fl era sköna vattensamlingar – nästan som hämtad från en av Tolkiens miljöbeskrivningar av Hober-nas Fylke. Den vackra dalen in-ramas av vackra, trädbevuxna åsar och det kommer att bli gott om utrymme för djuren.

Gott om plats för djuren gör att de trivs och visar upp sina naturliga beteenden – det hör också till god svensk djurpark-stradition!

Arealen som parken kommer att omfattas av till en början är 50 hektar. Men den totala area-len som Söderåsens djurpark består av är betydligt större, vilket borgar för och ger möjlig-het till framtida expansion.

Antalet djurarter som initialt kommer att visas är cirka 250 och det handlar bland annat om dromedarer, kameler, lama-djur, berbermakaker, mandril-ler och andra apor, fl era anti-loparter, massor av färggranna papegojor och andra fågelarter, reptiler, tropiska fi skar, rockor, piggsvin, näsbjörnar, lemurer…

ja, listan kan göras nästan hur lång som helst. Det fi nns mas-sor för besökarna att upptäcka när parken öppnar!

Man har även planer på att hålla stora kattdjur i en fram-tid, som lejon och tigrar.

Med tanke på att det i Skå-ne redan fi nns några djuran-läggningar och i Köpenhamn Zoologisk Have, är följande en berättigad fråga: Finns det verkligen utrymme för ännu en djurpark?

– Vi är övertygade om det, säger Roland Norrman, som alltså är VD för och en av per-sonerna bakom den nya djur-parken.

– Söderåsens djurpark kom-mer att innehålla mer än de nämnda anläggningarna, Zoo

Genom kronhjortens öga, om man anstränger sig lite och om han är på gott humör, kan man se den nya djurpar-ken växa fram.

Den vackra emun är en avlägsen släkting till strutsen.

Dromedarer är faktiskt inte alls så vanliga på svenska djurpar-ker som man kanske kan tro. Vanligare är kamel, d v s de med två pucklar. Söderåsens Djurpark kommer dock att kunna visa både dromedar och kamel.

Den blåstrupiga aran är en raritet som funnit sig väl tillrätta i norra Skåne.

Bergslorin är en otroligt vacker och färggrann liten papegoja. Att den är nyfi ken och sällskaplig gör det bara trevligare för publiken.

Vi kommer bland annat att ha tropikhus, en mängd apor, mycket av vår nordiska fauna, tropiska papegojor, djur från savannerna och mycket, mycket mer.

i Köpenhamn undantaget. Vi kommer bland annat att ha tro-pikhus, en mängd apor, mycket av vår nordiska fauna, tropiska papegojor, djur från savannerna och mycket, mycket mer.

– Dessutom ligger vi rent geografi sk väl till i det befolk-ningstäta Skåne och med hela Västkusten inom bekvämt räck-håll. Att vi dessutom är granne med Söderåsens Nationalpark gör förstås inte saken sämre.Intresset för djur hos de in-blandade, i synnerhet exotiska djur, har alltid funnits och från

2007 har siktet varit inställt på att skapa en ny stor svensk djurpark.

Det här med det livslånga intresset för djur, förresten, il-lustreras bra av det här:

-Jag fi ck min första sköld-padda när jag var 4 år. Min far köpte den på en marknad, det var en grekisk landsköldpadda, och i den stunden fann jag mitt livsintresse, slutar Roland Norrman.

Den nya djurparken kommer att ha sin premiär den 13 maj 2010.

»«

22 www.zoonen.com

Alligator väntar på något ätbart.

Leopardhaj.

Slamkrypare.Från början lär de ha varit de

engelska kolgruvearbetarnas

kapplöpningshundar. Därifrån

har både rasen och tävlings-

formen spridit sig över världen.

I dag är whippet en sportig,

populär, mjuk och fi n familje-

hund, som passar bra för fa-

miljer som gillar tävlingsmo-

mentet. Det börjar bli ganska

gott om familjer som har sådan

läggning, för i hela landet fi nns

omkring 200 hundar med täv-

lingslicens.

I Sverige fi nns tävlingar på

rundbana och med totospel.

Men de fl esta whippethållare

sysslar inte med den varianten

av sporten, utan håller till på

en 137,5 meter (150 yards)

rak gräsbana, med uppbroms-

ning i en sandgrop, och något

spel och dobbel förekommer

inte. Det är också tävlingar på

rak bana som är vanligast och

har fl est utövare. Men whippets

blir allt vanligare också på lure

coursingfälten. Tävlingsformen

på rak bana infördes till Sve-

rige 1969-70 och fi ck sin of-

fi ciella start 1972.

De bästa hundarna brukar

avverka banan på 9 - 10 sek-

under. Något påminner det om

ett hundarnas ''drag racing''.

Tävlingarna går till så att

hundarna får springa två för-

söksheat där de lottas sam-

man och där könen är blan-

dade. Tiderna från de båda

heaten summeras sedan ihop

och med ledning av den sam-

manlagda tiden lottas de in i

semifi naler tillsammans med

likvärdiga hundar. Ettan och

tvåan går sedan till respektive

klassfi nal. Hur många klasser,

och därmed klassfi naler, det

handlar om är på förhand ald-

rig bestämt, utan hänger sam-

man med antalet deltagande

hundar.

I England har man kört

kapplöpningar med whippets

länge. Men i Sverige började

man på allvar först 1972, då

Whippet Race, alltså den orga-

nisation som håller i den här

tävlingsformen, bildades. Och

någon gigantisk hundsport har

den alltså ännu inte blivit, om

man jämför till exempel med

antalet utövare inom Svenska

Brukshundklubben, eller med

den skara som sysslar med

draghundsport.

Men Whippets är mycket

trevliga och charmiga hundar

och tävlingarna är spännande

och roliga, så när sporten nått

ut ordentligt till folk, lär den

också växa och få fl er utövare.

Just vid ''racen'' ser man tyd-

ligt att hundarna verkligen av-

lats fram för det här ändamå-

let. Det handlar om djur med

mycket ''löphuvud''. De har en

inbyggd vilja att springa förbi

och komma först. Detta parat

med stor jaktlust (en obänd-

lig vilja att ta den bortfl yende

tygtrasan) gör tävlingarna till

spännande och mycket tem-

pofyllda evenemang. Det hun-

darna jagar är en kanindummy,

helt enkelt en tygtrasa, som

dras över banan i jämn fart av

en maskin.

Whippets är inte uppdelade

på en tävlingsvariant och ut-

ställningsdito, som fallet är

med många andra raser. De

klarar alltså både ock, vilket

gör den till en allsidig ras. Man

kan säga att om man har en bra

utställningshund, så har den

också förutsättningarna att bli

en bra kapplöpningshund. En

hund som lyckas på utställning

är ju rätt i konstruktionen och

det krävs för att hunden ska

vara snabb.

När det gäller tävlingar, så

är det alltså inte bara kapp-

löpning efter kaninattrapp det

gäller, utan också utställningar.

Naturligtvis går det också fi nt

att köra lydnadsdressyr med

whippet. även agility (hinder-

bana för hundar) passar ut-

märkt för rasen.

Det är en förnämlig familje-

hund, som gillar att leva i fl ock.

Och som fl ock betraktar den gi-

vetvis ”sina” människor, men

självklart också andra whip-

pets. Det är mycket vanligt att

folk som skaffar sig en whippet

snart har ytterligare en eller

två. Och det är inte speciellt

mycket jobbigare att ha fl er.

Vidare är rasen lugn och sta-

bil. Man ser sällan aggression

eller nervositet hos den. Man

lär vara överens om att grey-

hound, den stora amerikan-

ska kapplöpningshunden, har

använts för att få fram whip-

pet. Däremot kivas en del om

vilken sorts hund som korsats

in under avelsarbetet. Raser

som terrier och faraohund har

nämnts i sammanhanget.

Som antytts har den varit po-

pulär i England mycket länge

och redan 1897 visades den

första gången på Cruft's stora

hundutställning i London. Fem

år därefter blev den godkänd

som ras av den engelska ken-

nelklubben.

Även i USA har whippet blivit

mycket populär, men där till-

låter rasstandarden en något

högre hund än de 47 cm (för

hanhund) och 45 cm för tik

som gäller i Europa. Även om

de här hundarna ser ut att vara

''klena'', har vi att göra med en

tålig ras. När det gäller motio-

nen, så krävs av självklara skäl

att de får röra på sig ordentligt.

De är ju framavlade för att löpa

snabbt. De kan komma upp i

hastigheter på 60 km i tim-

men. Man kan träna dem, om

platsen och tiden är den rätta,

genom att låta dem springa

fritt. Annars är cykling en bra

metod, liksom träning i inhäg-

nader. Men som fallet är med

andra raser, ska motionen

förstås bedrivas under vettiga

former och därför är det bra

att vara med i en förening där

goda råd och tips delas ut.

Whippetklubben.

www.whippetklubben.nu

Whippet Race.

www.whippetrace.nu

Whippets är mycket trevliga och charmiga hundar och tävlingar-na är spännande och roliga«

«

WHIPPET

www.zoonen.com 23

En blågul ara betraktar nyfi ket besökarna.

ger också i Sverige. Det beror

säkert på att den ganska lätt

blir tam och sällan visar någon

större aggressivitet. Tam blir

den förstås bara om man aktivt

jobbar för det.

Stäppvaranen blir maximalt

120 cm lång. Det är inte så

vanligt att de når den storleken

i fångenskap.

Väl skötta kan man räkna

med att varanerna blir åtmins-

tone 10–15 år gamla år gamla.

Generellt kan också sägas

att det krävs stort kunnande

och gott om plats för att hålla

varaner. Ett bra sätt att njuta

av dem är annars att besöka

någon offentlig djurutställning.

På senare tid har också

taggsvansvararanen (även kall-

lad dvärgvaran) vunnit i popu-

laritet. Mest på grund av sin

behändiga storlek, den blir inte

längre än 60 – 70 cm, och sitt

jämna humör. Den här arten

kräver inga jätteanläggningar!rakfi sk i saltvattensbiotop.

Flygande räv låter sig väl smaka.

Världens största ”marsvin”, skulle man kunna säga. Dess-

utom jätteormen anakondans favoritmat. Den sydamerikan-

ska kapybaran, eller vattensvinet, har tydliga likheter med

det vanliga sällskapsdjuret marsvin. Det är inte ägnat att

förvåna, eftersom de är nära släkt med varandra. Men ka-

pybaran är inget sällskapsdjur, världens största nu levande

gnagare som den är. Det här jättemarsvinet, som alltid har

en brun eller rödbrun färg, kan bli upp till 135 cm lång och

väga 75 kg. Ingen annan gnagare på vår jord är i närheten

av den storleken.

Kapybaran fi nns i det tropiska Sydamerika, från Panama

till norra Argentina. De lever alltid i eller i omedelbar närhet

till vatten, där de livnär sig av vattenväxter, örter och gräs.

Precis som sin lilla släkting, lever också vattensvinen i grup-

per. Storleken på grupperna varierar, men håller sig oftast

mellan 10 och 40 djur. Men det förekommer också att de

samlas i väsentligt större fl ockar.

Hunden är ett rovdjur som räknas till däggdjuren, förstås.

Numera är man säker på att dess härstamning fi nns hos var-

gen. Tidigare trodde man att också sjakalen kunde vara en

av tamhundens stamfäder. Men bland annat genom att mäta

hjärnans vikt har man kunnat fastställa att så inte är fallet.

Man vet att domesticerade djurs hjärnor är ungefär 30 pro-

cent mindre än sina vilda anfäders. Men sjakalens hjärna är

mindre än tamhundens, trots att den är vild. Hjärnans vikt,

beteende, signaler och i stort sett allting annat stämmer dä-

remot med vargen.

Man tror att hundar, eller tama vargar, har funnit i

människans närhet och tjänst i åtminstone 15 000 år. Var-

gens vetenskaplig namn är Canis lupus. Hundens veten-

skapliga namn bör därmed vara detsamma, eller C. lupus

familiaris.

Världens största gnagare

Fakta om hundar

ZOONEN KORTISARVaraner som terrariedjur

djurparker emellan), vilket gör

att bland andra goulds varan är

ett eftertraktat terrariedjur.

Nilvaranen fi nns över i stort

sett hela Afrika, utom i nord-

väst. Den kan bli upp till dryga

två meter lång, men håller sig

vanligtvis på längder från 1,5–

1,8 meter.

Den här arten brukar bli

mycket långlivad i fångenskap

när den hålls på rätt sätt och

är frisk då den kommer till sitt

nya hem. Därför måste exem-

plar som vildfångats kontrol-

leras noggrannt så de inte har

med sig inälvsparasiter, vilket

för övrigt gäller andra varaner

också. Men det ideala förhål-

landet är förstås att handla

med fångenskapsuppfödda

djur. Vildfångster bidrar till ut-

rotningen av arter.

Med mycket tålamod, myck-

et ompysslande och mycket

kunskaper går det att få nil-

varaner tama. Erfarna varan-

Bland varanerna fi nns några av de allra största ödlorna på jorden, även den största fi nns i gruppen. Bland de mindre fi nns några arter som vinner alltmer i popularitet som ter-rariedjur, till exempel argusva-ran, nilvaran och stäppvaran.

En eftertraktad, större ödla

är argusvaran/goulds varan,

som fi nns i Australien och le-

ver där över hela kontinenten.

Med den stora utbredningen

med många skiftande klimat-

och terrängförhållanden skiftar

denna varan mycket i färg, be-

roende på var i landet den här-

stammar från. Den kan bli upp

till 160 cm lång (enstaka ex-

emplar kan dessutom bli över

två meter långa).

Denna varan är inte hotad

till sin existens, men Austra-

lien har sedan länge valt att

stänga sina gränser för export

av inhemsk fauna och fl ora

(undantaget är avelsutbyte

hållare brukar rekommendera

att man skaffar sig ungar eller

mycket små nilvaraner, då de

är lättare att komma till tals

med.

Nilvaranen kan alltså bli upp

till 200 cm lång. Som en jäm-

förelse kan nämnas komodova-

ranen, som endast fi nns på iso-

lerade öar i Indonesien. Den är

jordens största ödla med sina

som mest 365 cm och 135 kg.

En nära släkting till nilvara-

nen är den aggressiva ökenva-

ranen vilken blir upp till 150

cm lång. Som namnet antyder

lever den här arten i öken- och

stäppområden. Ökenvaranen

är sandfärgad med inslag av

mörkare och ljusare fl äckar.

Den är med den färgen otroligt

väl anpassad till ett liv i och i

anslutning till öknar. Ökenva-

ranen fi nns i Nordafrika och

sydvästra Asien.

Stäppvaranen har blivit po-

pulär bland många herpetolo-

Argusvaran.

Salvadorivaran. Den allra största, komodovaranen, går förstås inte att hålla i ett terrarium i ett hem.

Däremot går den minsta, taggsvansvaranen, att ha för den påläste hobbyisten.

Bli Zoonare du också - gratis på www.zoonen.com!

www.zoonen.com • www.zoonen.com • www.zoonen.com

GRÖN .KOMMUNIKATIONSmartare e-kommunikation via e-post och SMS - www.idrelay.com